6. Resultat och Analys
6.3 Stigmatisering och återintegrering
I respondenternas svar framkommer att sex för en flicka/ung kvinna innan hon ingått äktenskap ses som något opassande och icke önskvärt. Folk i byn och även familjemedlemmar i vissa fall reagerar starkt på detta vare sig tjejen haft frivilligt sex eller tvingats till sexuella handlingar genom trafficking. En respondent berättar att tjejer som utsatts för våldtäkt eller tvingats sälja sin kropp ses som orena.
Tjejerna anklagas inte sällan för vad som skett och kan få leva med skuld och skam även när de återförenats med familjen. En del familjer ser det till och med som en börda att deras dotter kommer tillbaka, efter att hon lyckats ta sig ifrån trafficking. En respondent berättar att en flickas oskuld i Nepal är viktig och blir hon av med den kan det skapa stor besvikelse och skam för familjen. Respondenterna uttrycker även att sex generellt ses som något tabubelagt och det är inget man öppet pratar om.
42
“The girls are often excluded from society and many times even from their family. There is often a social stigma around the girl, if not from the family it will come from the village she live in”. (Asha Nepal)
“The girls are seen as a burden, and parents often thinks like - why our
daughter…it´s like they think that they have been punish or something. Therefore it is important to work with the girl but also with her family”. (Maiti Nepal)
“Many parents do not want her back in the beginning… because of what she have “done” you know. It takes about 5 years for a girl to have a good, working relationship with her family again… 5 years. It is…what do you say… a deep rooted stigma”. (Umbrella Foundation)
”Nej nej nej, att prata om sex finns inte på kartan. Det är något som sker bakom stängda dörrar och endast inom äktenskap… Att som flicka eller ogift kvinna bli av med oskulden… det är inte alls bra, jag menar det är det enda en tjej har som anses värdefullt” (Jenny)
I likhet med det respondenterna ovan berättar om lyfter Dahal m.fl. (2015) fram svårigheterna med att som flicka/kvinna återintegreras i samhället efter att de räddats ut trafficking. Författaren menar att det främst beror på den skam och orenhet som är kopplad till flickor/kvinnor som tvingats in i sexhandel.
Flickor/kvinnor som varit traffickerade blir stigmatiserade, utstötta, hotade och diskriminerade av både sin familj och av samhället. Vilket är en av anledningarna till varför flera inte ser någon annan utväg än att återvända tillbaka in till
sexhandeln (ibid). Richardsons m.fl. (2009) studie visar precis som Dahals m.fl. (2015) studie att kvinnor och barn drabbas av social utfrysning och stigmatisering när de återvänder hem. I studien berättar en kvinna vad hon upplevde efter att ha blivit social utstött. Hon berättar att det numera finns två Anita, en Anita som tidigare levde i byn och som var någons dotter och syster. Så är det dock inte längre, Anita finns fortfarande men nu är hon traffickerad, Anita som återvänt, prostituerade Anita, hemska Anita. Hon upplever att folk ser på henne som om hon vore kriminell och att hon förstört familjens stolthet. Hon berättar vidare att grannar sagt till sina döttrar att de inte fick tala med henne och en man kallade henne för ”untouchable” (ibid). Anitas berättelse visar att det är av stor vikt att kvinnor och barn som utsatts för trafficking får hjälp med att skapa sig en ny identitet för att kunna identifiera sig som något mer än ett ”traffickingoffer” (Countryman-
Roswurm & DiLollo 2016; Dahal m.fl., 2015). I Crawfords & Kaufmans (2008)
studie skriver författarna om en tjej som 16 år gammal såldes men som lyckades fly innan hon hamnade på en bordell i Indien. Tjejen hade inte hunnit bli utsatt för något sexuellt övergrepp än, trots detta fick hon en svår tid när hon återvände hem. Hennes vänner ville inte veta av henne och i byn spreds rykten om henne. Det framkommer vidare i studien att familjen vägrade äta mat hon rört och att byn kontrollerade henne genom fönstret. Hela familjen blev påverkad och utstötta från resten av byn (ibid). Både Dahal m.fl., Richardson m.fl. och Crawfords &
43
utanförskap. Respondenternas svar och tidigare forskning visar även att flickor och kvinnor som haft sex innan äktenskap, oberoende av hur detta har skett samt om det endast finns misstankar om det, blir utsatta för stigmatisering och utanförskap. Det visar även att det inte endast är flickan/kvinnan som påverkas utan även hennes familj och ibland till och med hela hennes by.
En respondent berättar om något hen har uppmärksammat bland kvinnor som varit utsatta för sex-trafficking i deras organisation. Innan giftermål är det vanligt att kvinnan berättar om sin bakgrund för sin blivande man. Respondenten säger att mannen i flera fall respekterat kvinnans bakgrund inledningsvis i äktenskapet men att detta förändrats efter ett tag. Flera kvinnor har berättat att deras män successivt börjat bruka våld och kränkningar mot dem samt att de har börjat tala illa om deras bakgrund och vad de gått igenom.
”Later on husband use that as a reason to fight or say here bad things… it's a big issue for the girls. This hurts, when something has a big impact in life, and then the husband make issue of that… It’s very hurtful” (Maiti Nepal)
Enligt bakgrund och tidigare forskning är kvinnan generellt underställd mannen i det Nepalesiska samhället, även om detta skiljer sig över landet. Att som kvinna ha en bakgrund inom trafficking kan försätta kvinnan i en ännu mer sårbar situation. Som tidigare beskrevs kan kvinnorna ses som orena och det är möjligt att detta följer med dem in i äktenskapet. I likhet med Crawfords & Kaufmans (2008) studie kan mannens våld mot kvinnan här ses som ett sätt att straffa henne för det hon varit med om tidigare. Det skulle även kunna vara så att mannen känner skuld och skam över kvinnans bakgrund vilket gör att han väljer att straffa henne för det. En respondent lyfter upp skillnaden som finns kring stigma beroende på om barnet blivit utsatt för sexuellt utnyttjande eller varit placerad på ett illegalt barnhem. Barn som varit placerade på barnhem får enligt respondenten ofta ett vanligt liv efteråt. Detta på grund av att de inte utnyttjats sexuellt och därmed inte blir stigmatiserade på samma vis. Har barnet däremot blivit utsatta för sexuella övergrepp under tiden på barnhemmet kan vägen tillbaka bli svårare och längre. Respondenten beskriver det samband som finns mellan sex och stigma och menar att det är sex som främst skapar själva stigmat. Följden av detta blir i många fall att barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp på barnhem väljer att inte berätta om sina upplevelser, i alla fall inte förrän de känner sig trygga i omgivningen. Det blir ett sätt för dem att skydda sig.
“Children who have been exposed in orphanage can live a normal life. They may have a stigma - I lived in a orphanage, but still they can live a normal life. It´s not like… I have been trade, it´s not like I have sold my body. It´s not like that. So orphanage children can overcome it. It´s takes time but they can live a normal, a happy life. Some of the children in orphanage have been victims of rape in the orphanage, these children will have a different life, because they went true like…
44
normally they children go true abuse but for those who have been raped… it's a longer process and will take more time for them to come back to a normal life because of the stigma” (Next Generation)
”It´s hard for all who have been trafficked but it´s even harder for does who have been in sex-trafficking or for them who have been raped” (Föreläsning)
Respondenterna ovan beskriver svårigheter med återintegrering beroende på om överlevaren blivit utsatt för sexuella övergrepp eller inte. Enligt Goffman (2011a; 1963b) riskerar en person att bli stigmatiserad om denne avviker från normen eller det som anses vara normalt. Normen i detta fall kan enligt respondenterna tolkas som att ha sex inom äktenskapet och inte före giftermål. Om en tjej eller kvinna väljer att ha sex eller tvingas att ha sex utanför äktenskapet bidrar här i båda fallen att hon har gått utanför normen. Hon blir stämplad, eller stigmatiserad och avviker från det önskvärda beteende. Enligt Goffman kan detta resultera i stora svårigheter för individen och ser vi till respondenternas berättelser går det se att tjejer och kvinnor hamnar utanför och behandlas som avvikare i sina byar. I likhet med vad Goffman beskriver kan den stigmatiserade individen använda sig av olika strategier för att undkomma stigmat. Detta kan liknas med respondentens svar om flickor som inte väljer att berätta om sina upplevelser. På så sett blir hennes tystnad en strategi för att undkomma stigmatisering (Goffman, 2011a; 1963b). I Tsutsumis m.fl (2008) studie jämförs kvinnor som tvingats jobba som sexslavar med kvinnor som tvingats jobba inom andra områden. Resultatet visar att kvinnor och barn som tvingats jobba som sexslavar tenderar att ha depression, ångest och PTSD i större utsträckning än de som tvingats jobba inom andra områden. Goffmans och Tsutsumis studier visar på att de individer som utnyttjats sexuellt tenderar att må sämre psykiskt samt blir stigmatiserade. Detta syns även i respondenternas svar.
Efter tiden i organisationerna är det många kvinnor som valt att studera, andra jobbar mot trafficking och en del har startat egna företag som exempelvis butiker. Flera kvinnor har också gift sig och skaffat familj efter en tid. En respondent berättar om en tjej som arbetat som dansare på en bar och valde efter en tid i deras organisation att återgå till det jobbet. Organisationen hjälpte henne att få en baristautbildning på ett café, men tjejen upplevde att det tog för lång tid. Enligt respondenten rymde hon från sin familj på grund av hemska hemförhållanden och familjen ville inte veta av henne när organisationen tog kontakt med dem. Tjejen tyckte att kompisarna på baren hade blivit hennes nya familj och hon ville tillbaka till dem. Under nio månader befann hon sig i organisationen innan hon valde att återgå till baren.
”It´s many girls who have been trafficking to Kathmandu Valley for the
entertainment industry for… dance bars and so on. They don't want to go back to the family because they have a lot of issue in the family. They left the family for a better future. So even now they want to do something and be stabile before they go back to theirs family… Its human nature you know, you always want to do
45
something good for your life. So once they are out of the village life and it’s hard to go back. They do want the connection with their family and meet them sometimes but I don’t think they… again… like to go back and live the life they once left” (Maiti Nepal)
”Her family wasn’t supportive… not supportive at all. We tried to support her but we are a organization and we can only do this much, not like the family. So she find it very difficult to cope. All her friends were on the dance bar. She wasn’t a long time with us so we could not have a big impact on here” (Asha Nepal)
”Jag vet flera kvinnor som blivit så utsatta i sina byar att de tvingats lämna sina hem. Ännu värre blir det om kvinnorna är Hiv-smittade… Flera som kommit ur trafficking har faktiskt gift sig och andra skaffar boende en annanstans långt ifrån sina familjer, för att börja om” (Jenny)
Precis som i Chois (2014) studie uttrycker två respondenter att det finns kvinnor och barn som själva lämnar sina familjer. Både Choi och respondenterna beskriver att detta sker på grund av hemska hemförhållanden där fattigdom, psykisk sjukdom, våld och förtryck kan ha förekommit. De ser det som en ny möjlighet att lämna hemmet och försöka hitta en ny tillvaro. Tre respondenter berättar att ett flertal tjejer börjat studera och engagerar sig i trafficking frågor samt att några startat egna företag. Detta går hand i hand med Crawford & Kaufman (2008) studie som visar att 55 % lyckats få arbete och 59 % har gift sig av de 20 kvinnor som medverkat i studien. Som tidigare nämnts kan den stigmatiserade använda sig av strategier för att undkomma stigmatisering (Goffman, 2011a; 1963b). Jenny berättar att flera kvinnor som utsatts för trafficking har bosatt sig en annanstans långt ifrån sina hembyar vilket kan ses som en strategi. På så sätt kan kvinnorna börja om på en plats där deras bakgrund är okänd. Dessa strategier förekom även bland kvinnor i Dahals m.fl. (2015) studie, där ett flertal valde att arbeta eller bosätta sig långt ifrån deras hemtrakter. Respondenterna och tidigare forskning visar att giftermål bland kvinnor som utsatts för trafficking är vanligt. Detta kan även ses utifrån Richardson m.fl. (2009) som lyfter upp äktenskap som en strategi som blir en lösning på social utfrysning samt en chans till medborgarskap.
46