Straffrättsliga teorier och allmänrättsliga principer i den svenska lagstiftningen

Vad kan då sägas om den svenska mordbestämmelsen och proportionalitetsprincipen.

Principen om proportionalitet beskrivs mer ingående under kapitel 2.1.1 men får enligt von Hirsch sitt stöd i klanderargumentet. Det råder inga tvivel om att mord är en av de mest klandervärdiga handlingar som en människa kan begå. Delvis märks det i den livliga diskussionen inom kriminalpolitiken men även att brottet återkommande har bland det högsta straffvärdet respektive land kan döma ut. Von Hirsch beskriver pro-portionalitetsprincipen med stöd i klanderargumentet att ju mer klandervärd handling-en är desto högre straff vilket kan vara handling-en motivering till varför mordbestämmelshandling-en har så högt straffvärde. Då vårt barbariska synsätt om ”öga för öga” inte kan motiveras som ett proportionerligt straff krävdes en mer human straffskala, även om närstående till offret i de flesta fall skulle motsätta sig. Ur askan av dödsstraffet växte istället livs-tid i fängelse fram som straff. Att sätta en siffra på hur många år i fängelse som ett människoliv är värt kan vara svårt vilket också kan vara anledningen till att vissa anser det vara en proportionerlig lösning att den som berövat en annan människa livet ska få spendera resten av sin livstid i fängelse.

Det går dock att diskutera benämningen livstid då den dömda personen inte kommer att spendera en livstid i fängelset utan möjlighet till frigivning. Det svenska livstids-straffet skulle kunna beskrivas som ett politiskt knep för att bevisa hur allvarligt man ser på exempelvis mord men som i själva verket inte har en så stor påverkan. Livstids-straffet kan ses som en förskjutning av domen då du i första ledet döms till livstid i fängelse men att det med största sannolikhet kommer att tidsbestämmas i ett senare

skede. Enligt mig är meningen med ett fängelsestraff att den dömde ska få avsitta den tid som anses vara proportionerlig med brottet som han eller hon har begått men att det ska vara möjligt att avtjäna sitt straff om man uppfyller vissa krav. Detta innebär att en person inte ska kunna dömas till fängelse på livstid utan möjlighet till frigivning.

Ur en proportionalitetsaspekt är det rimligt att jämföra med den norska jämförelsen om förvaring. Bestämmelserna om förvaring gör det möjligt att på åklagarens begäran dömas till förvaring och få avtjäna ett ytterligare fängelsestraff om maximalt fem år åt gången förutsatt att man inte anser att personen är lämplig att komma tillbaka till sam-hället. På ett sådant sätt så särskils brotten och rehabiliteringen från varandra. Perso-nen kommer att få sitt straff tidsbestämt efter vad rätten anser att brotten har för straff-värde och om du kommer komma ut ur fängelset efter den tiden som angetts beror helt och hållet på hur den dömde personen anses vara lämplig att återgå till samhället som en icke-kriminell person. På sådant sätt så fyller fängelse dels en skyddande funktion för samhället genom att frihetsberöva kriminella människor och hindra dem från att begå ytterligare brott men även en rehabiliterande funktion om att fängelsestraffet ska ha gjort en förändring hos personen mer än att vara en pausknapp för att sedan återgå till en kriminell livsstil. Norges utformning av bestämmelsen om förvaring går i linje med individualpreventionens teori om att ett straff inte går att tidsbestämma i förväg utan måste anpassas efter respektive personen rehabilitering.

Hur påverkas då brottspreventionen av livstidsstraffet och 2020 års lagreform? Att dömas till livstid i fängelse kan kännas överväldigande och hopplöst. Ur allmänhetens synvinkel uppfattas livstidsstraffet förmodligen mer som ett rättvist straff för att ha berövat en annan människa livet. Lagändringarna om straffskärpning och ökad möj-lighet att kunna utdöma livstidsstraffet är en populär åtgärd bland allmänheten då det påvisar allvaret och att man bekämpar brottsligheten men har det egentligen någon påverkan? Det kan enkelt konstateras att gemene man kommer undvika att begå ett mord med bakgrund i att han eller hon inte vill spendera resten av sitt liv i fängelse.

Den som däremot är insatt och faktiskt överväger risken med handlingen inser ganska snabbt att dömas till livstid inte innebär en livstid i fängelse i praktiken. Ur ett allmän-preventivt perspektiv innebär således livstidsstraffet och 2020 års lagreform, som gör det enklare att utdöma livstidsstraff, en preventiv påverkan.

Den som begår ett mord idag är förmodligen redan medveten om att ett långt fängelse-straff väntar. Den förenkling av utdömandet av livstidsfängelse-straffet som kommer av 2020 års lagreform kan i viss mån sägas vara individualpreventivt då det kommer hålla kri-minella personen från samhället under en längre tid än vad som varit innan. Då mord redan har ett allmänt känt långt fängelsestraff är det disputerbart om 2020 år lagreform har någon påverkan på de personer som faktiskt begår brottet. Ur en avskräckande synvinkel har absolut livstidsstraffet en påverkan men personen är som redan sagt in-förstådda med att ett långt fängelsestraff väntar. Om det istället ska ses som att fängel-setiden ska agera avskräckande till den mån att personen undviker att begå brott igen för att inte hamn i den situationen igen anser jag att livstidsstraffet har en minimal på-verkan. I de fall personerna skulle dömas till 21 år i fängelse likt i Norge istället för 18 år som är det maximala tidsbestämda straffet i Sverige så tror inte jag att de sista tre åren har någon större påverkan på avskräckningen.

Det är även aktuellt att diskutera den svenska mordbestämmelsen i ljuset av legalitets-principen. Legalitetsprincipen har som tidigare nämnt ett föreskriftskrav, ett analogi-förbud, ett retroaktivitetsförbud samt ett obestämdhetsförbud. De första tre finns lagstadgade och kan inte kringgås, det sistnämnda obestämdhetsförbudet är däremot endast en princip och kan i de fall det anses vara nödvändigt kringgås. Det är relevant att diskutera hur den principen förhåller sig till livstidsstraffet som är ett tidsobestämt straff. Livstidsstraffet är ett straff som personer döms till och inte på förhand vet exakt hur långt fängelsestraffet kommer att bli. Personen vet att den efter att ha avtjänat tio år i fängelse har möjlighet att ansöka om att få sitt straff tidsbestämt men vet inte om han eller hon kommer få sin ansökan beviljad eller vad det tidsbestämda straffet kom-mer att bli. Det kan diskuteras kring hur denna obestämdhet av straff förhåller sig till obestämdhetsförbudet men bör kunna anses som tillräckligt bestämt för att inte bryta mot principen. Personen som har begått den brottsliga handlingen är medveten om att handlingen kommer innebära ett väldigt långt fängelsestraff där det som kortast kan bestämmas till 18 år. Det bör också tilläggas att 2020 års lagreform som listade de rekvisit som innebär försvårande omständigheter och således resulterar i livstidsstraf-fet är ett förtydligande i förutsebarhetens riktning. Den som planerar att begå ett mord kan från och med den ändringen tydligare förutse om straffet kommer resultera i livs-tid i fängelse eller ett livs-tidsbestämt straff.

I jämförelse med den norska motsvarigheten om förvaring bör den svenska utform-ningen kunna ses som mer förenligt med principen då den norska motsvarigheten är betydligt mer obestämd. I Norge får den dömda först ett tidsbestämt straff som innebär att han eller hon vet exakt hur lång tid som ska avtjänas i fängelse. Bestämmelsen om förvaring gör det dock möjligt att mot slutet av verkställigheten kunna få avtjäna ett nytt straff om fem år åt gången utan att veta om och hur många gånger detta kan komma att förlängas. Det är således mycket svårt för en person att förutse hur långt straffet kommer bli för en specifik gärning.

Det svenska rättssystemet och mordbestämmelse bör kunna anses vara förenlig med humanitetsprincipen och den grundläggande rätten till liv. I Sverige är det kriminali-serat att beröva en annan människa livet vilket staten har en skyldighet att göra genom artikel två i EKMR. Humanitetsprincipen slits dock mellan sina intressen när det gäller den svenska mordbestämmelsen. Det kan tydligt sägas att den svenska straffskalan följer humanitetsprincipen genom att inte innefatta någon typ av kroppsbestraffning eller dödsstraff. Det är dock i humanitetsprincipen intresse att frihetsberövande straff hålls så korta som möjligt och undviks i största möjliga mån. Den senaste lagreformen av mordbestämmelsen syftar till att det enklare ska gå att utdöma livstidsstraffet, vilket är helt mot humanitetsprincipens teori. Det kan belysas att även om livstidsstraffet innebär fängelse under en väldigt lång tid så är den något förenlig med humanitets-principen då det ges möjlighet att avtjäna straffet och bli fri från fängelset. Hade livs-tidsstraffet inneburit en livstid i fängelse skulle den humana delen i straffet minskats men eftersom så inte är fallet kan den svenska mordbestämmelsen sägas vara förenlig med principen.