Samtliga av studiens informanter har med tiden, som en del av anpassningen till omgivningen, utvecklat egna strategier för att i någon mån göra processen att komma ut enklare och har på det sättet förhoppningar om att få en så positiv reaktion som möjligt. Dessa strategier är i vissa fall noga uttänkta och i andra fall mer eller mindre omedvetna.
Elis: Det kunde bli väldigt stor och knepigt för dom som jag berättade det sent för. Det blev min strategi att vara mera öppen liksom för att inte göra det till en stor grej för den andra.
Elis beskriver att hon i arbetet har låtit en uttänkt strategi ta form, då hon upplever sig tvungen att komma ut för att skapa förtroende i sitt yrke. Detta då hon av erfarenhet fått ett annat bemötande och ett nytt förhållningssätt när hon istället valt att vid ett senare skede komma ut. Emellertid tycker hon inte att tillvägagångssättet är ett stort problem då metoden har blivit rutin vid dessa möten, vilket gör en framtida kontakt enklare. Likväl har extra energi tillägnats strategin för att inte låta komma ut- processen ha negativ inverkan på arbetet, och bearbetningen har då reducerats till ett icke-problem. Trots att hennes privatliv med tiden har blivit en viktig och betydelsefull del i jobbet, även om hennes sexualitet inte alls har med arbetsuppgifterna att göra i sig, så har innebörden av att komma ut förminskats på grund av strategin. Detta tillvägagångssätt är något en heterosexuell person i liknande bemärkelse inte behöver reflektera över. Därmed har heteronormen inverkan i situationer där den egentligen inte hör hemma, och visar på att
82 Fanny Ambjörnsson, I en klass för sig: Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (Stockholm, 2010), s.66. 83 Butler, Genus ogjort, s. 28ff.
84 Butler, Genustrubbel, s. 67ff.
sexualitet inte endast handlar om begär utan även får konsekvenser i andra sammanhang. Detta tyder på problematiken kring hur samhällsnormer är starkt förankrade - i hela samhället.
Stina: Det känns nästan konstigt att, överlag så känns komma -ut historier lite överflödiga och märkliga för oss på något vis, eller. Varför ska man prata om det, för det är bara vardag.[…] Det är inget man går runt och är.
Citatet ovan bör förstås utifrån den kontext Stina dagligen behöver hantera i ett heteronormativt samhälle. Hon förklarar orsaken till varför flera strategier har utarbetats för att omgivningen inte ska sätta henne i ett fack som representerar annorlunda. Den ena gäller att hennes egen inställning har som utgångspunkt i allas välvilja och att alla är godhjärtade. Huvudsakligen handlar omgivningens reaktioner om okunskap menar Stina, och det bör inte förknippas med ovänlighet. Hon ser även sin öppenhet som något mer än att bara vara sig själv, utan även ett sätt att förmedla kunskap till samhället, istället för att bli provocerad eller ledsen. Dock synliggör citatet nedan att antaganden om heteronormativitet är en del av vardagen att förhålla sig till. Något näst intill osynligt.
Stina: Jag har ju framför allt inte blivit, tror jag, utsatt för att någon är emot mig medvetet. Utan det som man blir utsatt för hela tiden är väl att det här lite grann att samhället är emot att man fortfarande är homosexuell.
Trots en inetsad hållning om allas vänlighet, påpekar hon att inställningen till viss del är naiv. Om man är stark som individ och vågar stå upp för sig själv klarar man sig i samhället säger hon.
Stina: Jag blir aldrig utsatt för någonting för jag är öppen med den jag själv är, jag är självklar i det. Men skulle jag inte vara det, skulle jag skämmas lite, vara lite försiktig. Då kanske jag faktiskt inte skulle må lika bra.
Stina upplever att alla blir ”trampade på” som hon själv uttrycker det, men eftersom hon är stark i sig själv så tolkar jag att hon inte blir nedtryckt av det och då inte heller diskriminerad. Att bli diskriminerad handlar för henne om att se sig själv som särbehandlad och hamna i offerställning. Stina vill inte definiera sig som annorlunda, en ofrivillig stämpel skapad av samhället, där heteronormen även här har betydelse för studiens informanter och sexualitet spelar roll för hur vi uppfattas som person. I alla fall om man inte passar in i normen. På samma gång har heteronormen även betydelse för heterosexuella då de genom den kan legitimera sin normalitet. Denna slutsats har även Lundahl funnit där de äldre kvinnorna upplever öppenhet som varken en möjlighet eller ambition, och betonar sociala begränsningar. De yngre ser snarare öppenhet både som ambition och ett tvång, där de resonerar kring hur negativa reaktioner endast är ett resultat av sitt eget agerande, vilket skiljer sig från hur de äldre tänker i båda våra studier. ”Problematiken är inte längre homofoba heterosexuella utan fega eller otaktiska homosexuella”, 86 vilket jag tycker
visar på hur de yngre riktar kritiken till sig själva och inte utåt. Innebär det då att samhället och omgivningen inte har några skyldigheter?
Övriga informanter har även de utvecklat strategier för att komma ut-processen ska bli så normaliserad och neutralt bemött som möjligt. Det kan innebära ett skämtsamt förhållningssätt eller att känna av samtalet när det passar att komma ut, och utan större uppmärksamhet berätta om sin sexualitet. Att försöka få en känsla för hur omgivningen kommer att reagera har betydelse för om informanterna känner sig trygga nog att tro på ett respekterande gensvar. En strategisk paradox där den egna oron används som ”försvar” av rädsla för andras negativa reaktion.