Delprojekt Den Goda Staden
3.2 En strategisk arena
En slutsats av ovanstående resonemang är att skillnader i såväl perspektiv som intres-sen är mycket grundläggande företeelser i planeringssammanhang med olika aktörer inblandade. Perspektiv är i hög grad en produkt av den roll respektive aktör har, vil-ken sektor man företräder, vilvil-ken utbildning och yrkesbakgrund man bär med sig, etc. Att utradera dessa skillnader kan knappast betraktas som vare sig möjligt eller önsk-värt. Tvärtom är en bredd av perspektiv och intressen en nödvändighet för att fånga upp den komplexitet som präglar stadsutvecklingsfrågor av det slag som Den Goda Staden spänner över. Det som ena stunden kan uppfattas som ett snävt sektorsper-spektiv kan också betraktas som expertis och därmed som en värdefull resurs. Det faktum att olika aktörer har olika synsätt och perspektiv bör därför ses som just ett faktum – ett faktum som dock behöver hanteras. En planeringsprocess som bygger på helhetssyn behöver därför omfatta de perspektiv och intressen som är relevanta. Åter-igen uppstår gränsdragningsproblemet när det gäller vilka perspektiv och intressen som ska betraktas som relevanta.
Indelningen i å ena sidan strukturella och projektspecifika förutsättningar och å andra sidan formella och informella planeringsförutsättningar kan då vara ett redskap för att närma sig ett helhetsperspektiv i en pragmatisk mening. Utifrån den fyrfältsfigur som tidigare diskuterats kan ett antal frågor vara vägledande för hur relevanta planerings-förutsättningar kan identifieras. Dessa frågor kan då fungera som en form av ”kon-trollfrågor” för att säkra att alla aspekter är beaktade i en process. I figur 22 anges exempel på sådana typer av frågor.
Figur 22: Kontrollfrågor som redskap för att identifiera och klargöra relevanta planeringsförut-sättningar.
För att överhuvudtaget komma framåt i en process behöver det formella uppdraget klargöras. Detta beror i sin tur på formella beslut som har fattats inom och utanför berörda organisationer, t ex planer och regelverk med bäring på projektet. Finns det
Strukturella förutsättningar Projektspecifika förutsättningar Formella förutsättningar Informella förutsättningar Vad är det formella
uppdraget och vilka aktörer behöver invol-veras i detta fall?
Vilka policybeslut och regelverk måste processen förhålla sig till?
I vilken utsträckning förekommer olika perspektiv bland berörda aktörer? Vilka reella intressen förekommer bland berörda aktörer?
I vilken utsträckning tolkas uppdraget olika av berörda organ/aktörer och vilka svårigheter att nå samsyn kring detta behöver hanteras?
I vilken utsträckning behöver revirtän-kande hos berörda aktörer hanteras?
en strategi för området i översiktsplanen? Finns det en möjlighet till statlig medfinan-siering? Hur ser då det regelverk ut som möjliggör detta? Finns det andra kommunala strategier som är relevanta för det aktuella projektet? Finns det en miljöproblematik som kommer att behöva hanteras inom ramen för projektet? Den typen av frågor ra-mar successivt in det formella uppdraget och den uppsättning aktörer som behöver involveras.
Men som diskussionen ovan visar är de formella faktorerna bara är en del i processen. För att kunna formulera gemensamma strategier behöver också vissa förgivettagna sanningar ifrågasättas och diskuteras. Beroende på vilka aktörer som är inblandade kan det förekomma olika tolkningar av det formella uppdraget. Vilka perspektiv finns företrädda bland aktörerna? Vilka intressekonflikter och eventuella revir behöver uppmärksammas och hanteras för att en samstämmighet ska kunna uppnås kring vad projektets mål är?
Dessa frågor är av informell karaktär och kan inte enbart redas ut i remisshandlingar och andra formella sammanhang. Istället behövs en diskussion kring dessa frågor i syfte att successivt utveckla en förståelse och insikt i den reella processproblematik som kommer att behöva hanteras under arbetets gång. Därför behövs någon form av ”mötesplats” eller arena för representanter för olika sektorer, nivåer och funktioner att kommunicera på. Det handlar då om en arena som länkar ihop planeringens olika komponenter och skeden. Med utgångspunkt i den figur som användes i diskussionen om perspektiv hos olika sektorer kan en sådan arena illustreras i följande diagram.
Figur 23: En strategisk arena som länk mellan vision och genomförande.
Kärnan i resonemanget om den strategiska arenan går ut på att bejaka de perspektiv, kompetenser och intressen som finns på olika nivåer och inom olika organisatoriska enheter och att istället för att förvänta sig av ”alla” att se ”allt” sträva efter att länka samman delarna till en helhet. Precis som redan har betonats är då förmågan att föra
Genomförande Vision Sektors-verksamheter (lokala och nationella) Politiska visioner Övergripande planering Strategisk arena
samman perspektiv och kompetenser då en kärnfråga. Processledning blir då den kan-ske viktigaste typen av kompetens för en strategisk planerare.
I Norrköping fyller den lokala ledningsgruppen för Den Goda Staden en sådan funk-tion. Den lokala ledningsgruppen har blivit en arena för möten och dialog mellan le-dande politiker, chefstjänstemän och företrädare för de statliga verken att gemensamt diskutera stadsutvecklingsfrågor. En effekt av detta är t ex att nyckelaktörer från olika organisationer får samtidig information och kunskap om aktuella frågor och deltar i
samma diskussion kring dessa vilket bidrar till en gemensam uppfattning om
sam-manhanget och problematiken118. Mot bakgrund av den diskussion som nu pågår i Jönköping om styrningen av arbetet med Stadsbyggnadsvision 2.0 skulle detta reso-nemang och erfarenheterna av arbetet i Norrköping kunna vara en utgångspunkt kring frågan om hur man säkerställer kopplingen mellan den samordnande funktion som kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsstrategen ansvarar för med den operativa verksamheten i nämnderna och fackförvaltningarna. I Uppsala har tanken med den arbetsgrupp som tillsattes för att lösa frågan om Råbyvägen varit av det slag som här har diskuterats. I viss mån har den också fyllt den funktionen, men bl a på grund av den tidspress som det aktuella detaljplaneärendet skapade räckte det inte hela vägen. Däremot bör det arbete som nu har startats kunna vara en värdefull utgångspunkt för det fortsatta arbetet med andra liknande projekt och den kommande sammanslagning-en av översiktsplansammanslagning-en och trafikplansammanslagning-en.
En komplicerande omständighet kring förutsättningarna att utveckla en strategisk are-na är att det inte är givet i vilken del av den etablerade organisationen som denare-na åter-finns. I själva verket antyder figur 23 att den strategiska arenan inte nödvändigtvis finns i någon av de etablerade organisatoriska enheterna. Uppsalas översiktsplan, t ex, som är tänkt att fungera som kommunens strategiska dokument är bara ett av flera vägledande ramverk i den nedre vänstra rutan i figur 22, vid sidan av miljökvalitets-normer, nollvisionen på trafiksäkerhetsområdet, mm. När KLK får moderatorrollen i diskussionen mellan GTK och SBK upplevs KLK som part i målet och inte självklart öppen för de anspråk som kommer från GTK. Däremot är KLK i mindre utsträckning en part i målet än SBK. Dessutom har projektets medverkan i Den Goda Staden ytter-ligare bidragit till att ”neutralisera marken” vilket gör att en principdiskussion ändå har kommit till stånd.
Det pekar på behovet av att inom etablerade organisationer skapa utrymme för den strategiska diskussionen. En tjänsteman i Uppsala berättade i en intervju hur svårt det är att hinna med och avsätta tid åt det strategiska arbetet och den typ av principiella diskussioner som måste till för att man inte ska fastna i alldeles för konkreta genomfö-randeproblem i ett för tidigt skede119. Varje dag finns det alltid en mängd saker som är viktigare på kort sikt. En annan person i samma kommun beskrev hur viktigt det är att man vidmakthåller den diskussion som tar upp de gemensamma frågorna och att man inte fastnar i sitt eget stuprör:
”Utmaningen [för en projektledare] är väl att samordna och få dem att tänka på samma sätt. […] Det gäller ju att hålla en mötesverksamhet igång så att man köper varandras ar-gument. Med tiden gör man ju det.”120
118
Tjänstemän 1 och 7 på Norrköpings kommun
119
Tjänsteman 5 på Uppsala kommun
120
En av anledningarna till att Utvecklingsenheten bildades i Jönköping var just att skapa utrymme för ett helhetsgrepp om Stadsbyggnadsvisionen, då det var svårt att priorite-ra det stpriorite-rategiska arbetet tillräckligt i den ordinarie förvaltningsorganisationen. På Utvecklingsenheten var det möjligt att fokusera på kärnfrågorna i större utsträckning än på Stadsbyggnadskontoret121 bland en mängd andra frågor.
Sammanfattningsvis behöver en samordnad stadsutvecklingsprocess kunna hantera såväl formella som informella planeringsförutsättningar. Utöver ett beaktande av rent formella aspekter, som beslutsformuleringar och regelverk, behöver ett antal frågor som tar upp perspektiv, eventuella revir, tolkningsfrågor osv kunna ställas, enligt principen i figur 22. Därför behövs någon form av arena där dessa frågor kan diskute-ras och förutsättningarna klargödiskute-ras. Utifrån det kan sedan det strategiska arbetet ut-vecklas. I nästa avsnitt diskuteras några centrala komponenter i detta strategiska arbe-te.