Stress och psykiskt mående

Svårigheterna att lyckas i skolan under distansen har inneburit psykiska påfrestningar för informant 1. Samtidigt finns en hög stress över att snart avsluta gymnasiet och hon upplever att den har ökat i och med pandemin, eftersom det gör framtidsutsikterna än mer ovissa. Att träffa vännerna från skolan på fritiden minskar stressen, men vissa dagar orkar hon inte göra annat än att ligga i sängen. Informant 2 har under distansen inte träffat sina vänner och har framför allt saknat det sociala sammanhanget i skolan. Enligt honom var många i klassen positiva när distansen först infördes, men alla tröttnade efter bara ett par veckor. Informant 3 bor ihop med två klasskamrater, men har ändå känt sig isolerad eftersom det har varit svårt att hitta på sociala aktiviteter under pandemin. Hon

har tillbringat en stor del av tiden i sin säng, med en växande stress över att hon borde ta sig an skoluppgifter, men samtidigt inte orkat, vilket har orsakat en ond cirkel. Hon berättar att hon egentligen är ambitiös, men att distansen har inneburit för stora utmaningar för att hon ska kunna ta tag i sina studier. För informant 4 har distansundervisningen istället medfört en klar minskning av stress, då eleverna fått förlängd tid till att färdigställa uppgifter. Detta har enligt honom varit en åtgärd som skolan har tilltagit med anledning av att så pass många elever upplever att distansundervisningen skapar stress.

Stress har minskat ganska mycket nu för nu får vi liksom mer tid. Alltså, inte det här att du har två lektioner på dig att göra två uppgifter utan du har kanske två veckor på dig istället. För många på skolan har ju haft svårt att lära sig på distans och då har man istället förlängt med tider för arbeten. (Informant 4)

Informant 5 upplever varken att distansen orsakat stress eller psykiska påfrestningar.

Inte heller informant 6 har upplevt sig stressad och menar att det sociala livet i stort sett har varit som vanligt då han fortsatt träffa vänner vid sidan av skolan. Han säger sig inte ha påverkats psykiskt av distansundervisningen.

5.3.3 Stöd och SYV

Fem av de sex informanterna i denna undersökning har upplevt svårigheter under distansstudierna. En av studie- och yrkesvägledares uppgifter kan vara att hjälpa elever att lägga upp en plan för sina studier och att hitta rätt studieteknik. Ingen av informanterna har dock vänt sig till sin studie- och yrkesvägledare i detta syfte.

Informanterna 1, 3, 4 och 5 har fått vägledning av sin SYV gällande vidare studier. Informanterna 2 och 6 har inte känt något behov av att prata med sin SYV, varken

gällande sätt att hantera distansundervisningen eller kommande studier eller arbete.

Informant 3 har fått extra lärarstöd i undervisningen med anledning av en diagnos som

bland annat innebär koncentrationssvårigheter, och har därför inte sökt extra stöd hos sin SYV.

5.4 Sammanfattning

Fyra av sex informanter avser att studera vidare efter gymnasiet. För två av dem var detta den ursprungliga planen, för de övriga har det blivit ett möjligt val, istället för att ge sig ut på arbetsmarknaden i väntan på att pandemin ska gå över. De två övriga informanterna har ännu inte bestämt sig för vad de ska göra det närmaste året, och väljer mellan att resa, studera vidare eller arbeta. Samtliga informanter ser positivt på framtiden och förväntar sig att restaurangbranschen ska återhämta sig inom några år.

Samtliga informanter har enbart haft distansundervisning under den senare delen av vårterminen 2020. Därefter skiljer det sig lite hur undervisningen har varit upplagd. Fem av sex informanter anser dock att de deras lärande har blivit lidande med anledning av distansundervisningen, särskilt gällande den praktiska undervisningen. Alla informanter har lyckats genomföra APL men många upplever att de inte har fått ut något av den, eftersom pandemin medfört att det är för få gäster på restaurangerna vilket lett till brist på arbetsuppgifter.

Fem informanter upplever att distansundervisningen har påverkat deras motivation negativt. Flera berättar att de tillbringat en större del av dagen i sängen och har haft svårt att koncentrera sig på lektionerna via datorn. En informant har motsatt upplevelse och menar att distansundervisningen har bidragit till ökat fokus och koncentration, då hon inte distraherats av vänner i skolan utan kunnat arbeta i lugn och ro ensam hemma.

Tre informanter har upplevt ökad stress och försämrat psykiskt mående sedan distansundervisningen började. Två informanter anser sig inte ha påverkats alls gällande detta och en informant menar att stressen har minskat i och med att skolan under distansen har förlängt tiden för uppgifter.

Informanternas kontakt med SYV har endast gällt val av gymnasiekurser och eftergymnasiala utbildningar. Ingen har vänt sig till SYV för stöd gällande motivation eller studieteknik.

6. Analys

I följande avsnitt kommer vi att analysera vårt empiriska material i förhållande till teoretiska begrepp samt delar ur den tidigare forskningen. På detta sätt avser vi kunna besvara våra frågeställningar i examensarbetet. Detta avsnitt är uppdelat i två underrubriker som avhandlar varsin frågeställning. Vi rundar av detta kapitel med en sammanfattning av analysens huvudsakliga drag. Våra frågeställningar:

1. Vilka framtidsplaner har sistaårselever på restaurang- och livsmedelsprogrammet pandemiåret 2021?

2. På vilket sätt påverkar pandemin dessa elevers studiemotivation?

6.1 Framtidsplanering

Inledningsvis ska vi titta närmare på vår första frågeställning om framtidsplaneringen hos eleverna under pandemin. Enligt Hodkinson & Sparkes (1997, 39) kan den vändpunkt som sker från gymnasiet ses som institutionaliserad, att gymnasieelever avslutar sin ordinarie skolgång och träder in till något nytt. Samtidigt råder en påtvingad vändpunkt i och med pandemin som sker utanför vår kontroll (ibid. 39). Den bransch de har valt att arbeta inom ser för närvarande inte alls ut som den gjorde när de valde utbildningen. Den som väljer att söka arbete direkt efter studenten möter en osäker arbetsmarknad med mycket hård konkurrens, vilket är något vi kan utläsa att samtliga av våra informanter upplever.

Arbetsförmedlingen (2020, 4) understryker att restaurangbranschen är en av de hårdast drabbade under pandemin. För ungdomarna innebär detta att de blir tvungna att navigera i ett förändrat habitus vilket kan förändras snabbt vid just dessa typer av vändpunkter (ibid. 34). Habitus skapas genom kulturella och sociala förhållanden och leder till att ingen gör val som är fritt från en kontext (ibid. 33-34). Samtidigt som branschen blivit osäker under pandemin är det ingen av ungdomarna som funderat på att sadla om till en annan bransch då det finns en uppfattning bland våra informanter om att branschen kommer återhämta sig. Något som Ungdomsbarometern (2021) kom fram till

i deras undersökning är att många ungdomar sökt sig vidare till andra yrkesbranscher som anses mer trygga.

Fem av sex informanter har sökt eller funderar på att söka sig till en högre utbildning efter gymnasiet. Vid brytpunkter gör människor pragmatiskt rationella val utifrån sin handlingshorisont inom såväl det individuella fältet som det på makronivå (Hodkinson & Sparkes 1997, 41). De informanter som söker högre utbildning har alla endast siktet inställt på en enda skola inom restaurangbranschen, vilket kan tolkas som att de anser sig ha tillräckligt med information för att göra ett väl underbyggt val. I själva verket har de förmodligen inte tänkt över andra alternativ och hoppas på att komma in på den enda skola de sökt. Här kan det ses som att våra informanter lagt alla sina ägg i samma korg och att ett eller flera reservval hade kunnat vara en god strategi. Sannolikt kommer konkurrensen bland de högre utbildningarna bli hög till hösten då det är ansökningsrekord till utbildningarna inför hösten 2021 enligt UHR (2021). Det ursprungliga syftet med yrkesförberedande gymnasieprogram är dock, som namnet säger, att förbereda elever för arbetslivet snarare än högskolestudier. Att studera vidare är således inget självklart val för majoriteten av dessa elever, utan kan ses som en möjlig väg att fortsätta på sin bana eller skaffa sig ekonomisk trygghet i en tid av otrygghet och osäkerhet inom den bransch de har valt.

I Ungdomsbarometerns undersökning (2021) kan vi se en tydlig trend i att ungdomar väljer att söka sig till högre studier i och med upplevda begränsade möjligheter till arbete. Att våra informanter har sökt sig till högre studier skulle kunna ses som en biljett till en säkrare framtid och således en handling som går i linje med den fjärde paradoxen i Gelatt & Gelatts teori (2003, 51-52) om att vara realistisk och optimistisk inför det man tror på. Exempelvis beskriver Informant 2 att plugga vidare nu känns som en bra plan för att ge arbetsmarknaden tid att återhämta sig. Detta är den generella uppfattningen bland våra informanter, att restaurangbranschen kommer att återhämta sig. Att ha denna optimistiska framtidstro kan enligt Gelatt & Gelatt (2003, 58-59) vara stärkande av egenmakt och gynna individers agerande och beslutsfattande. Det realistiska i paradoxen kan ses som att ungdomarna väljer att söka sig till högre studier vilket Arbetsförmedlingen (2020, 4) hävdar är en bra strategi just nu.

Elevernas handlingshorisont påverkas sannolikt av möjligheterna på arbetsmarknaden kring vad som ses som tänkbart (Hodkinson & Sparkes 1997, 34). Enligt Arbetsförmedlingen (2020, 4) är just nya personer på arbetsmarknaden, unga och utrikesfödda, de svårast drabbade under pandemin, inte minst i branscher som

restaurang där tillfälliga anställningar är den vanligaste anställningsformen. Samtliga informanter har som tänkbart alternativ, ifall de inte kommer in på skolorna de sökt, att söka jobb vilket samtliga antar kommer bli enkelt när pandemin är över.

Det framkommer att elever på yrkesprogrammen i lägre grad har högutbildade föräldrar än på de högskoleförberedande programmen (Skolverket 2020). Vi kan se i rapporten av Engzell, Frey & Verhagen (2021, 1-2) att elever från lågutbildade hem har tappat 60 % av lärandet jämfört med elever från högutbildade hem under pandemin. Om lärandet minskat kraftigt under pandemin, vilket utgör nästan hälften av elevernas gymnasietid, kan vi fråga oss hur redo de är för högre studier. Tänkbart gör eleverna rationella val men sannolikt med begränsad information om svårighetsgrad på utbildningen och hur den skiljer sig från gymnasiestudierna (Hodkinson & Sparkes 1997, 34).

Anmärkningsvärt är även hur pandemin påverkat praktiska moment inom yrkesutbildningen. Nästan alla våra informanter beskriver att det har varit svårt att få praktikplatser i och med pandemin. Till exempel beskriver informant 6 att det varit svårt att visa vad han kan när det inte varit några gäster på restaurangen och att det då blir svårt för hans handledare att göra en utvärdering. I Skolverkets rapport beskrivs det att samverkan mellan skola och arbetsliv är i behov av utveckling (Skolverket 2021, 4). Dessutom menar huvudmän för yrkesutbildningarna att en konsekvens av pandemin är att eleverna på yrkesprogrammen inte får med sig de kunskaper och färdigheter de egentligen ska få (ibid. 50). Vi uppfattar det som att våra informanter är medvetna om att de gått miste om viktig kunskap för att göra sig redo för arbetsmarknaden och att de inte fått med sig de kvalifikationer som arbetsgivarna förväntar sig, vilket sannolikt ger dem sämre förutsättningar på arbetsmarknaden.

Den förmodade och den önskvärda framtiden (Gelatt & Gelatt 2003, 5) kan ses som hypoteser i formandet av framtiden. Detta är något som lämpar sig bättre i vår osäkra och föränderliga värld (ibid. 17). Enligt Ungdomsbarometerns (2021) undersökning framkommer det att det råder en ökad oro inför framtiden bland ungdomar. Våra informanter har uttryckt att de i hög grad kommer ta framtiden som den kommer och att de kommer låta arbetsmarknaden ta den tid den behöver för att återhämta sig. Utbildningarna de har sökt är tre år långa och den tiden anser de bör räcka. Den inställningen skulle kunna tolkas som att nivån av oro inför framtiden inte är så hög för just våra informanter, sannolikt då samtliga uttrycker att branschen kommer återhämta sig och rentav bli bättre än vad den var innan på längre sikt.

6.2 Studiemotivation

Det är tydligt att pandemin har haft en stor påverkan på informanternas studiemotivation. Endast informant 5 har upplevt en positiv förändring gällande motivationen, alla de övriga har haft svårigheter att motivera sig att studera under den tid undervisningen helt eller delvis har bedrivits på distans. Center för skolutveckling lyfter i sin rapport från 2020 fram hur distansundervisningen har påverkat gymnasieelever på olika sätt. Vissa elever är högpresterande oavsett undervisningsform, men för många är det viktigt med den draghjälp och känsla av tillhörighet det innebär att befinna sig fysiskt på plats i skolan (Center för skolutveckling 19, 2020). Rapporten visar att kontakt med läraren är mycket viktig, och att när undervisningen inte är kopplad till skolan som fysisk plats riskerar dessa elever att släppa skolan helt (ibid 20). Hos våra informanter kan vi se tendenser till detta, då den övervägande majoriteten av dem berättar hur de skjutit upp skoluppgifter och betygen har försämrats.

I Sveriges elevkårers enkätundersökning svarade 64% av eleverna att de har haft svårt att behålla motivationen under distansundervisningen (Sveriges elevkårer 2020, 6). Då denna undersökning främst har besvarats av elever på högskoleförberedande program kan vi anta att resultatet hade sett annorlunda ut om elever på yrkesprogram hade deltagit i större utsträckning, eftersom deras utbildningar till större del består av praktiska moment. Enligt informanterna i vår studie har främst de praktiska ämnena blivit lidande under distansundervisningen. Informant 3 upplever att hon inte har lärt sig någonting alls under de praktiska lektionerna på distans. Sveriges elevkårers undersökning visar att 69% har haft svårt att behålla fokus under lektionerna, som blivit alltmer likriktade och där det råder brist interaktiva moment. Framför allt saknar eleverna interaktion med och stöd från lärarna (ibid. 6). Även detta tar informanterna i vår studie upp. I väntan på att lärarna ska besvara elevernas frågor skapas onödigt mycket dötid och det blir lätt att tappa både fokus och motivation menar dem. Här finns också en risk att fastna i saker som inte hör till lektionen, som exempelvis att plocka upp sin mobiltelefon. Både lärare och elever upplever att elevernas privata användande av teknik stör undervisningen. Det är framförallt sms och sociala medier som får eleverna att tappa koncentrationen (Skolverket 2018, 56).

För elever som kommer från studieovana hem innebär distansundervisning en större utmaning än för elever vars föräldrar har studerat på högre nivå. En färsk studie visar att

dessa elever har lärt sig 60% mindre under distansundervisningen jämfört med elever från studievana hem (Engzell, Frey & Verhagen 2021, 1). År 2019 hade 38% av elever på yrkesprogram högutbildade föräldrar. Skillnaden är markant gentemot de högskoleförberedande programmen där motsvarande siffra är 67 % (Skolverket 2020). Precis som människor har svårt att se framtida karriärmöjligheter utanför sin handlingshorisont (Hodkinson & Sparkes 1997, 35), kan det vara svårt att se sig själv klara av det ökade ansvar det innebär att studera på distans, för den som saknar både erfarenhet och förebilder inom detta område. Förutom föräldrarnas utbildningsnivå påverkar även andra socioekonomiska faktorer, som exempelvis trångboddhet. Det är viktigt att ha en studieplats i hemmet om man ska studera hemma. Att ha kameran igång gör att läraren har möjlighet att se om eleven följer med i undervisningen eller inte, vilket också blir ett problem för den som skäms för sina hemförhållanden och därför väljer att ha den avstängd (Center för skolutveckling 2020, 14).

Trots att fem av sex informanter upplever att deras motivation till studierna har blivit lidande under distansundervisningen, har samtliga en positiv syn gällande framtida arbete inom restaurangbranschen, vilket i sig kan fungera som motivation att studera.

Informant 4 förlorade helt sin studiemotivation när distansundervisningen infördes och

detta resulterade bland annat i att hans betyg sjönk. Under det senaste året har dock motivationen återkommit i och med den kommande studentexamen. För att uppnå behörighet till den yrkeshögskola som han har sökt krävs att han lägger tid och kraft på sina studier. Motivationen återkom således i och med att informant 4 började se framåt och föreställa sig vart hans nuvarande agerande skulle leda. Sedan pandemin bröt ut anser många ungdomar att det är mycket viktigt att göra bra ifrån sig i skolan för att därefter skaffa sig en högre utbildning och på så sätt lyckas ta sig fram trots hård konkurrens i arbetslivet (Ungdomsbarometern 2021).

Gelatt & Gelatt beskriver denna typ av tänkande och agerande i form av ett visualiseringsträd, där stammen symboliserar agerande och grenarna resultaten, vilka delas in i sannolikhet och önskvärdhet (Gelatt & Gelatt 2003, 84). För informant 4 blev det tydligt att hans bristande motivation till gymnasiestudierna kunde försvåra framtida önskvärda vägar. Som i det beskrivna fallet kan mål och resultat leda till motivation, men enligt teorin om självbestämmande krävs fler faktorer än så. Autonomi, samband och kompetens är alla viktiga faktorer för att människor ska känna sig motiverade (Deci & Ryan 2020, 1). Distansundervisningen ställer höga krav på autonomi, men känslan av tillhörighet saknas hos flera av eleverna. Även kompetensen att studera individuellt via

internet verkar saknas hos många, då de ofta befunnit sig liggande i sängen på lektionstid och undvikit att göra sina uppgifter i tid. Det blir tydligt att lärarens och studiekamraternas närvaro spelar stor roll. För de elever som inte själva valt att studera på distans kan denna form av undervisning verka omotiverande och den fysiska plats där eleven befinner sig kännas instängd (Balldin 2003, 115). Även detta ser vi exempel på hos informanterna i vår studie. Distansundervisningen har påtvingats samtliga gymnasieelever och för fem av de sex av informanterna har detta inneburit kraftiga sänkningar gällande motivation. Ingen har har tagit tillfället i akt att studera på olika platser, däremot har alla informanter tillbringat den större delen av dagarna hemma i sina rum.

Gelatt & Gelatt beskriver i sin första paradoxala princip att man genom att vara osäker på sina mål undviker ett tunnelseende där man låter sig kontrolleras av dem (2003, 12). Poängen är att både vara fokuserad på vart man strävar, men samtidigt öppen för nya möjligheter och idéer som kan uppkomma längs vägen. På så sätt bibehålls en öppen attityd gällande vart man vill nå och det är mer sannolikt att de mål man sätter upp fortfarande är aktuella den dag man eventuellt lyckas nå dem (Gelatt & Gelatt 2003, 13). Informant 2 illustrerar detta tankesätt när han berättar att hans ursprungliga plan var att söka jobb efter studenten, men att han med anledning av pandemin har ändrat sig och sökt högskola, vilket han på sikt kan ge honom en ökad kompetens och därmed öka hans chanser att få arbete på mer attraktiva arbetsplatser. Pandemins effekter på restaurangbranschen öppnade hans ögon för denna möjlighet och är ett tecken på hur en positiv inställning till osäkerhet kan öppna nya dörrar. Ungdomsbarometern (2021) belyser i deras undersökning att en investering i högre utbildning anses innebära stabilitet och bättre förutsättningar på arbetsmarknaden där man blir mer konkurrenskraftig.

6.3 Sammanfattning

Utifrån den första frågeställningen kan vi dra en slutsats om att våra informanter delar en uppfattning om att arbetsmarknaden är svår att ta sig in på under rådande pandemi. Däremot finns en idé bland såväl elever som myndigheter om att det kan vara gynnsamt att studera på högre nivå nu för att sedan återvända till restaurangbranschen med

nyförvärvade kunskaper och en arbetsmarknad som bör ha återhämtat sig. Således har alltså ungdomarnas framtidsplanering påverkats genom att fler söker sig till högre studier i väntan på att arbetsmarknaden ska återhämta sig men att ingen har valt att byta bransch.

Utifrån den andra frågeställningen visar våra resultat att studiemotivationen har avtagit hos majoriteten av informanterna sedan pandemin bröt ut, och att anledningen till detta är att gymnasieundervisningen övergått till distans. Vi ser liknande resultat i flera av de undersökningar som presenteras under avsnittet tidigare forskning. För att lyckas upprätthålla sin studiemotivation under distansundervisning krävs att man som elev är tillräckligt självgående för att inte känna sig beroende av draghjälp från lärare och studiekamrater, att man har den disciplin som krävs för att hålla sig till schemat även när ingen ser vad man gör och att det finns en plats i hemmet där man har studiero.