Strukturella förutsättningar - jämställdhet, maktobalans och ålder

Att vara utsatt för våld i nära relation kan ses som en individs utsatthet av en närstående person, det behöver inte nödvändigtvis vara från en partner. Empirin har talat mycket om våld i nära relationer men samtidigt jämställs detta med mäns våld mot kvinnor, vilket å andra sidan pekar ut vem som utsätter vem för våldet. Det har framkommit att en kvinna inte har densamma strukturella förutsättning som en man på grund av hennes maktobalans i

jämförande med mannen. Vi har kunnat se hur våld i nära relation talar om bristen på

jämställdhet i samhället, vilket leder till att en kvinna per automatik är i större behov av hjälp på grund av hennes utsatthet. Obalansen av makt mellan män och kvinnor har varit tydligt framställd i empirin och denna obalans har bland annat arbetat i symbios med bristen på jämställdhet. Vad vi dock samtidigt kunnat se är att när åldern ökar tycks obalansen mellan könen minska, eller försvinna helt. Man talar då om att både män och kvinnor kan utsättas för våld, men återvänder till att kvinnan ändå är i större risk för utsattheten men nu riskerar att utsättas av en yngre man. De strukturella förutsättningarna för en kvinna är tydliga, hon är underordnad mannen och hans makt och de ställs därför icke jämställda till varandra.

Det som är anmärkningsvärt vad gäller jämställdhet, maktobalans och ålder är sättet det skrivs på. Genom att det nästan oundvikligen explicit beskrivs att det är mannen som är våldsutövare och kvinnan den utsatta riskerar det att upprätthålla den bristande jämställdheten. Genom att man kontinuerligt formulerar kvinnan, oavsett hennes ålder, vara i större behov av hjälp finns det en risk att detta osynliggör resterande individer och grupper vilka även de riskerar utsättas för detta. Bland annat finns det en stor risk att våld i samkönade par osynliggörs. Det kan få konsekvenser inte enbart för personer som i allmänhet läser dessa handlingsplaner, det kan även få konsekvenser för den professionelle som vänder sig till handlingsplanerna som stöd i sitt arbete. Det talas återkommande i handlingsplanerna om olika typer av hjälp och stöd som en kvinna kan få, men den hjälpen en man kan få går obemärkt. Trots att det i alla

handlingsplaner explicit beskrivs hur de ska arbeta för att alla invånare i dess kommun ska få hjälp och stöd vid utsatthet, finns det inte explicit uttryckt exempelvis var en våldsutsatt man

ska vända sig eller vart en kvinna som är våldsutsatt av en annan kvinna ska vända sig. Det primära syftet med handlingsplanerna kan dock ses som att det inte är att informera var en våldsutsatt man kan vända sig, utan att planerna mer är skapade för de professionella att förhålla sig till i arbetet. Vidare kan det konstanta påminnandet att det är kvinnor som utsätts av män bidra till att homosexuella personer inte uppmärksammas i sitt våld och får adekvat hjälp. Då det enbart är en tolkning från vår sida kan inte en sådan process att homosexuella personer inte för nödvändig hjälp uteslutas. Därmed anser vi även att det är viktigt att veta att det som står i handlingsplanerna påverkar hur man tänker på saker och ting när man läser, medan ens tankesätt kring något även kan påverka sättet man skriver något på. Det finns en risk att handlingsplanerna bidrar till en brist i professionellas kunskaper kring våld i

samkönade relationer, eftersom de få gånger det explicit beskrivs hur våldsutsatthet i samkönade par kan se ut behandlas det mer som ett eget problem och inte som våld i nära relation. Det går här att se vikten av hur handlingsplanerna skapats rent textmässigt, då texten skapar vår verklighet. Om texten då inte behandlar exempelvis våld i samkönade par, finns det en risk att detta hamnar mellan de berömda stolarna och ses som utanför vår verklighet. Det som däremot bör sägas är att professionella som är utbildade säkerligen inte påverkas som mest av en kommunal handlingsplan i deras arbete, utan att de tar mer intryck av utbildning och praktisk erfarenhet. Det går inte att säkert fastställa att professionella påverkas mer av en handlingsplan än egna erfarenheter och tidigare kunskap, men detta är inte heller något som går att utesluta. Exempelvis kan socialarbetare som är nya i sitt yrke förlita sig till mycket stor del på handlingsplaner, medan en mer erfaren socialarbetare kan förlita sig mer på sin

kunskap.

8.3 Föräldraskap

Något som varit mycket väl framträdande och uppseendeväckande under uppsatsens gång har varit framställningen av att kön är binärt. Man kan alltså se kön som något vi föds med samt något som skapats och kontinuerligt fortsätter att skapas med tiden. Se exempelvis det relativt nya pronomenet hen. Detta pronomen kom till då samhället började skapa och acceptera det faktum att kön inte behöver vara binärt, det behöver inte vara antingen eller. Pronomenet hen går att koppla till det ickebinära könet, där en person vars könsidentitet inte hör till en kvinna eller en man. Trots detta erkännande från samhället och världen, att en person inte bara kan vara en man eller kvinna, har vi genomgående kunnat se i handlingsplanerna att kön anses vara något binärt, något biologiskt fast som en person föds med. Bland annat har detta kunnat ses i den del av uppsatsen där vi undersökt föräldraskap och kön. Det som framstod mycket tydligt är användandet av orden hon och han. Mycket sällan har vi kunnat se ordet hen användas, men när det väl använts tycks det vara mer i syftet att avköna en person, inte ge möjligheten för icke-binära. Kön tycks genomgående i handlingsplanerna vara något som en person föds med, inte något som är socialt konstruerat. Dock kan vi inte påstå att ett

könsneutralt pronomen skulle lösa denna syn på kön. Det kan ses inte enbart i det svenska språket att det finns ett antal könsneutrala pronomen att välja på, vilket skulle kunna innebära att pronomenet hen inte tillför något politiskt. Det finns även en risk i att använda ett

könsneutralt pronomen i dessa handlingsplaner. Ett könsneutralt pronomen riskerar

vill vi här poängtera att vi inte eftersöker att förminska eller osynliggöra det faktum att ett biologiskt kön existerar. Självklart kan det psykologiska och sociala könet uppträda

oberoende av det biologiska, men biologin går inte att förneka. Att använda ett könsneutralt pronomen kan osynliggöra det våld som är det vanligaste våldet, vilket är en man som utsätter en kvinna. Vidare genom att använda ett könsneutralt pronomen riskerar förklaringar och förebyggande arbete inte ha någon riktning, då det är viktigt att veta vem som utsätter vem för att kunna arbeta förebyggande mot detta. Vad vi vill visa samtidigt som kvinnors

våldsutsatthet är att det finns andra grupper som utsätts för våld i nära relation, samt hur föreställningar om kön visar på detta. Det är mycket viktigt för oss att inkludera andra utsatta grupper än kvinnor, samtidigt som det är av mycket stor vikt att inte exkludera kvinnor. Detta då vi vet att kvinnor är den grupp som i störst utsträckning utsätts för våld i nära relation. Syftet är som sagt inte att osynliggöra kvinnors och flickors utsatthet för våld, utan att inkludera fler grupper i detta.

8.4 Sexualitet

Funderingar som dykt upp hos oss under analysarbetet är bland annat huruvida synliggörandet av kvinnors utsatthet, som vi kunnat identifiera genomgående i handlingsplanerna, möjligen kan ta bort synligheten för andra grupper. En sådan grupp skulle kunna vara par i samkönade relationer som är utsatta för våld i nära relation, eftersom de inte fick speciellt stort utrymme i handlingsplanerna. Vi har förståelsen för varför det är på det viset i och med att kvinnor är den största gruppen när det gäller utsatthet i våld i nära relation, det vi dock reflekterat kring är om kommuner då istället hade behövt två olika typer av handlingsplaner istället för endast en. Hade det funnits ytterligare en handlingsplan mot våld i nära relationer utöver den som finns idag så hade man mest troligt kunnat inkludera och nå ut även till par i samkönade relationer på ett helt annat sätt än man gör nu. Vi tror att det är viktigt även för den gruppen att veta var de ska kunna vända sig för att få stöd och hjälp vid våldsutsatthet och att den informationen ska vara lättillgänglig, samt att det inte ska finnas några tvivel huruvida det gäller även dem eller inte.

Genom synliggörandet av kvinnors utsatthet i handlingsplanerna kan vi även se att gruppen utsatta män osynliggörs. De kan förstås även höra till gruppen samkönade par i nära relationer men det kan även finnas våldsutsatta män i olikkönade par. Det faktum att våldsutsatta män i stort sett inte har någonstans att vända sig vid behov av stöd eller att det i alla fall inte är tydligt för dem vart de kan vända sig, så bör den gruppen lyftas fram betydligt mer i

kommunernas handlingsplaner. Vi vill förtydliga att vikten av att lyfta kvinnors utsatthet när det kommer till våld i nära relationer aldrig kan bli för stor då det enligt oss är ett oerhört viktigt ämne eftersom kvinnor är mest utsatta, men å andra sidan bör andra gruppers utsatthet inte hamna i skymundan för den skull eftersom alla har rätt till samma skydd och stöd.

8.5 Konsekvenser

De föreställningar om kön som vi analyserat i handlingsplanerna tror vi får konsekvenser för allmänheten generellt men även för professionella som arbetar praktiskt med våld i nära relation. Vi tror att de professionella kan påverkas på så sätt att de möjligtvis inte ens

reflekterar kring att det finns andra grupper än bara kvinnor som behöver stöd och hjälp, t.ex. det som vi nämnt tidigare att våldsutsatta män i princip inte har någonstans att vända sig. Socialstyrelsen (2016) tar upp att kvinnor som utsätts för brott som hot, misshandel och trakasserier ofta blir det av en gärningsman som är någon närstående, medan män som utsätts för samma typ av brott ofta blir det av en gärningsman som för dem är okänd. Det visar på att kvinnor är de som är mest utsatta för våld i nära relation mellan kvinnor och män, vilket kan leda till att professionella är mer ovana kring att hjälpa våldsutsatta män som kommer och söker stöd. Det kan därmed leda till att inget görs för att förbättra förutsättningarna i socialtjänsten för dessa andra grupper som inte tillhör kvinnor. De som arbetar med våld i nära relation kanske till och med inte vet hur de ska agera om en situation uppstår där det exempelvis kommer en man som blivit utsatt för våld i en samkönad relation. Det eftersom mansjourer som finns endast är riktade till män som utövar våld och inte män som är

våldsutsatta, samt att kvinnojourer endast är riktade till våldsutsatta kvinnor. Kanske skulle ett sådant möte resultera i att hjälp inte kan erbjudas utifrån vad socialtjänsten har att ge till våldsutsatta män. Vidare kan föreställningarna om kön resultera i att vissa grupper som utsätts för våld osynliggörs, och behandlingsformer för dessa likaså eftersom det är så pass vanligt att möta just kvinnor som är utsatta av män.

Vi tror att konsekvenser av dessa föreställningar om kön för allmänheten i stort kan vara att de som inte passar in under heteronormen eller generellt under de föreställningar om kön som vi identifierat i handlingsplanerna inte heller vänder sig till socialtjänsten när de behöver stöd och hjälp, i samma omfattning som de som faktiskt inkluderas i föreställningarna.

Referenslista

Ahrne, G. (2010). Intersektionalitet. I C. Edling & F. Liljeros (Red.), Ett delat samhälle -

makt, intersektionalitet och social skiktning. (1. uppl., s.146-164). Liber.

Alexander, C. (2002).Violence in Gay and Lesbian Relationships. Journal of Gay & Lesbian

Social Services, 14(1), 95–98. https://doi.org/10.1300/J041v14n01_06

Barnombudsmannen. (U.Å). Har du koll på alla begrepp inom trans?

https://minarattigheter.se/barn-och-unga-14-18ar/transfunderingar/begrepp---har-du-koll-pa-alla-begrepp-inom-trans/

Bogren, A. (2010). Sexualitet. I C. Edling & F. Liljeros (Red.), Ett delat samhälle - makt,

intersektionalitet och social skiktning. (1. uppl., s.97-118). Liber.

Borgkvist, A., Eliott, J., & Crabb, S. (2018).“Unfortunately I’m a Massively Heavy Sleeper”: An Analysis of Fathers’ Constructions of Parenting. Sage Journals.

https://doi.org/10.1177/1097184X18809206

https://journals-sagepub-com.proxy.ub.umu.se/doi/full/10.1177/1097184X18809206 Brottsförebyggande rådet. (2021). Våld i nära relationer.

https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html Bryman, A., & Nilsson, B. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2. uppl.). Liber.

Butler, J., Lindeqvist, K., & Rosenberg, T. (2006). Genus ogjort: kropp, begär och möjlig

existens . Norstedts akademiska förlag.

Bäck-Wiklund, M. (1997). Det moderna föräldraskapet. Stockholm: Natur & Kultur. Dahl, U. (2005). Det viktigaste är inte vad extremisterna tycker utan vad den stora

majoriteten gör. Stockholm: Libris.

Ekström, V. (2012). Inte bara kvinna. Våldsutsatta kvinnor och deras behov av stöd - konstruktioner och komplikationer i svenskt offentligt tryck. In Retfærd. Nordisk Juridisk

Tidsskrift (Vol. 35, Issue 3, p. 51–).

Europeiska konventionen. (1950). Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna. https://www.echr.coe.int/documents/convention_swe.pdf

Evertsson, M. (2010). Kön. I C. Edling & F. Liljeros (Red.), Ett delat samhälle - makt,

intersektionalitet och social skiktning. (1. uppl., s.50-73). Liber.

Fejes, A., & Thornberg, R. (2019). Kvalitativ forskning och kvalitativ analys. I A. Fejes & R. Thornberg (Red.), Handbok i kvalitativ analys. (s.16-43). Liber.

Göteborg kommun. (2020). Göteborgs stads plan mot våld i nära relationer 2020-2023. Socialnämnden.

Heise, L., Greene, M., Opper, N., Stavropoulou, M., Harper, C., Nascimento, M., Zewdie, D., Darmstadt, G., Greene, M., Hawkes, S., Heise, L., Henry, S., Heymann, J., Klugman, J., Levine, R., Raj, A., & Rao Gupta, G. (2019). Gender inequality and restrictive gender norms: framing the challenges to health. The Lancet (British Edition), 393(10189), 2440–2454.

https://doi.org/10.1016/S0140-6736(19)30652-X

Holmberg, C., & Stjernqvist, U. (2008). Våldsamt lika och olika - en skrift om våld i samkönade parrelationer. https://www.rfsl.se/wp-content/uploads/2018/05/likaolika.pdf

Hsieh, H., & Shannon, S. (2005). Three Approaches to Qualitative Content Analysis.

Qualitative Health Research, 15(9), 1277–1288. https://doi.org/10.1177/1049732305276687

Isdal, P. (2001). Meningen med våld. Stockholm: Gothia.

Kuhn, T.S. (2017). De vetenskapliga revolutionernas struktur. Thales.

Mattsson, T. (2013). Motstånd och neutralisering. Kön, makt och professionalitet i arbetet med våld i nära relationer. Socialvetenskaplig Tidskrift, 20(3-4), 150–167.

Mattsson, T. (2015). Intersektionalitet i socialt arbete: teori, reflektion och praxis (2 uppl). Gleerups Utbildning.

Nationellt centrum för kvinnofrid NCK. (2009). Våld i samkönade relationer: en kunskaps-

och forskningsöversikt. Uppsala universitet.

http://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/494/nck-rapport-vald-i-samkonade-relationer-2009-2.pdf

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK. (2021). Våld i nära relationer.

https://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/vald-i-nara-relationer/

Oliffe, J., Han, C., Maria, E., Lohan, M., Howard, T., Stewart, D., & MacMillan, H. (2014). Gay men and intimate partner violence: a gender analysis. Sociology of Health & Illness,

36(4), 564–579. https://doi.org/10.1111/1467-9566.12099

Russo, N. F. (1976). The motherhood mandate. Journal of the Social Sciences, 32, 143–153.

Sala kommun. (2018). Handlingsplan mot våld i nära relation. Socialnämnden.

Shelton, S. (2018). A Queer Theorist’s Critique of Online Domestic Violence Advocacy: Critically Responding to the National Coalition Against Domestic Violence Web Site.

Journal of Homosexuality, 65(10), 1275–1298.

Sievers, J. (2021). Det som påverkar mest är hur öppen man kan vara. Karolinska Institutet. https://ki.se/forskning/det-som-paverkar-mest-ar-hur-oppen-man-kan-vara

Socialstyrelsen. (2014). Manual för FREDA - Standardiserade bedömningsmetoder för socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2016). Handbok om socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2016-6-37.pdf

Socialstyrelsen. (2021). Våld i nära relationer. https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4). Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/20144-om-vald-i-nara-relationer/

Socialtjänstlag (2001:453). Socialdepartementet. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453

Statistikmyndigheten SCB. (2 maj 2020). Folkmängd i riket, län och kommuner 31 mars 2020 och befolkningsförändringar 1 januari - 31 mars 2020. SCB.

https://www.scb.se/hitta-

statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens- sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/kvartals--och-halvarsstatistik--kommun-lan-och-riket/kvartal-1-2020/

Sveriges Riksdag. (2021). EU:s lagar och regler. http://eu.riksdagen.se/vad-gor-eu/en-eu-lag-blir-till/eus-lagar-och-regler/#

Tollin, K., Törnqvist, M., & Carlqvist, F. (2005). Feministisk teori i rörliga bilder (1. uppl.). Liber.

Umeå kommun. (2016). Riktlinjer för de sociala nämndernas arbete med våld i nära

relationer. Socialnämnden.

Valiquette-Tessier, S., Vandette, M., & Gosselin, J. (2016). Is family structure a cue for stereotyping? A systematic review of stereotypes and parenthood. Journal of Family Studies,

22(2), 162–181. https://doi.org/10.1080/13229400.2015.1049955