UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2021
Handlingsplaner i
arbetet mot våld i
nära relation –
hur framställs
kön?
En kvalitativ studie om hur kön förstås i
kommuners handlingsplaner.
Action plans in the work against
domestic violence – how is sex
produced?
A qualitative study about how sex is understood in municipalities’ action plans.
Handledare: Liv Zetterberg
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -21
Författare: Judith Törnqvist & Hedvig Lundgren Handledare: Liv Zetterberg Titel: Handlingsplaner i arbetet mot våld i nära relation – hur framställs kön? En kvalitativ studie om hur kön förstås i kommuners handlingsplaner.
Title: Action plans in the work against domestic violence – how is sex produced? A qualitative study about how sex is understood in municipalities’ action plans.
Förord
Inför detta arbete stod vi, färska från praktiken och trodde vi var redo för det som komma skulle. Vi var väl medvetna om att skriva denna uppsats skulle vara utmanande, men
förhoppningsvis lärorikt. Det brukar ofta vara så, en fin balansakt mellan att känna sig tvingad till ett arbete och att känna att arbetet görs av ett intresse, en nyfikenhet och en vilja att veta mer.
Vi gick båda in i examensarbetesbubblan med tanken att vi ville undersöka något med våld i nära relationer, men specifikt vad visste vi inte. Vi visste även att handlingsplaner om detta kändes intressant, men mer handfast hur vi skulle arbeta med dessa visste vi inte heller. Men frågan är om det var så konstigt? Absolut har vi studerat på Universitetsnivå i tre år, och absolut vet vi mycket, men att ge sig in i något med denna omfattning och kapacitet? Det var något helt nytt. Vi vet inte riktigt hur vi klarat detta, eller gör vi? Jo, såklart, med varandra som stöttepelare och fantastiska kollegor till varandra har vi kämpat oss igenom denna djungel av vetenskap och kunskap. Och med stor hjälp av våra familjemedlemmars och vänners stöd, vilket vi nu efterhand kan se som den trygga basen och den säkra hamnen under denna stormiga tid. Men någon vi vill rikta ett enormt tack till är vår handledare Liv
Sammanfattning
I denna studie undersöks hur föreställningar om kön framställs i socialtjänstens
handlingsplaner mot våld i nära relation. Syftet med studien är att ge en djupare uppfattning till vilka föreställningar kön kopplat till strukturella förutsättningar, föräldraskap och
sexualitet som finns i olika kommuners handlingsplaner. Studien utgörs av kvalitativ innehållsanalys. Den kvalitativa innehållsanalysen bygger på att identifiera latenta och manifesta innehåll ur analysenheter. I denna studie är handlingsplanerna våra analysenheter. Vidare talar man om textenheter, vilka är de textstycken som valts ut från analysenheterna. Fortsatt bygger studien på en socialkonstruktivistisk ansats. Som stöd i denna studie för att skapa en närmare förståelse nyttjas teorier och tidigare forskning inom ämnet. Tidigare studier bekräftas i denna studie som förklarar delar av det resultat som framkommit. Studien har klargjort flera latenta och manifesta innehåll i handlingsplanerna som å ena sidan
överraskat men å andra sidan inte. Det som kunnat utläsas är vem som enligt normen blir utsatt för våld i nära relation av vem, att ålder ses som en avkönad text och den bristande jämställdheten könen emellan. Vidare har vi kunnat tolka vem som är förälder, hos vem ansvaret ligger när det kommer till föräldraskap, bristen av information till par i samkönade relationer samt det faktum att män inte bara utövar våld utan att de även kan vara våldsutsatta i nära relation.
Innehållsförteckning
FÖRORD ... 1
1 INLEDNING ... 4
1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 5
2 SOCIALNÄMNDENS ANSVAR ... 6
3 TIDIGARE FORSKNING ... 6
3.1KÖN ... 7
3.2ARBETE MOT VÅLD I NÄRA RELATION OCH KÖN ... 8
3.3SAMKÖNADE RELATIONER ... 9
3.4FÖRÄLDRASKAP OCH KÖN ... 10
3.5SEXUALITET OCH KÖN ... 12
4 VETENSKAPSTEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER OCH TEORETISKA PERSPEKTIV ... 13
4.1VETENSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT:SOCIALKONSTRUKTIVISM ... 14
4.2KÖN OCH KÖNSMAKTSPERSPEKTIVET ... 15
4.3QUEERTEORI ... 16
4.4HETERONORMATIVITET ... 16
5 METOD ... 18
5.1ANSVARSFÖRDELNING OSS EMELLAN ... 18
5.2INSAMLING AV EMPIRI OCH URVALSKRITERIER ... 18
5.3ANALYSMETOD - KVALITATIV INNEHÅLLSANALYS ... 18
6 METODREFLEKTION ... 19
6.1UPPSATSENS KVALITET/KVALITETSASPEKTER ... 19
6.2TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING - UTMANING OCH SVÅRIGHET ... 20
6.3ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 21
7 RESULTAT OCH ANALYS ... 22
7.1VILKA FÖRESTÄLLNINGAR OM KÖN KOPPLAT TILL STRUKTURELLA FÖRUTSÄTTNINGAR FINNS? ... 22
7.1.1 Ålder som en avkönad text ... 23
7.1.2 Den bristande jämställdheten mellan män och kvinnor ... 25
7.2VILKA FÖRESTÄLLNINGAR OM KÖN KOPPLAT TILL FÖRÄLDRASKAP FINNS? ... 27
7.2.1 Vem är förälder? ... 27
7.2.2 Vems är ansvaret? ... 29
7.3VILKA FÖRESTÄLLNINGAR OM KÖN KOPPLAT TILL SEXUALITET FINNS? ... 31
7.3.1 Våld i samkönade relationer ... 31
7.3.2 Män som våldsutsatta eller våldsutövare? ... 33
8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 36
8.1 EN MAN OCH EN KVINNA - DET ENDA RÄTTA? ... 36
8.2STRUKTURELLA FÖRUTSÄTTNINGAR - JÄMSTÄLLDHET, MAKTOBALANS OCH ÅLDER ... 37
8.3FÖRÄLDRASKAP ... 38
8.4SEXUALITET ... 39
8.5KONSEKVENSER ... 40
1 Inledning
“Polisen kallades igår kväll till en lägenhet i centrum då grannar hade hört dunsar och skrik och oroat ringt 112. Vid platsen anträffades en man tillsammans med sina gråtande barn. Mannen var blåslagen och hade större skärskador i ansiktet och på delar av kroppen. Barnen uppfattades inte skadade men märkbart påverkade. Mannen uppfattades vara i chocktillstånd. Vid fråga vad som hade hänt på platsen förklarades att barnens andra pappa under kvällen uppfattats som mycket hotfull mot sin make. En högljudd diskussion hade uppstått varpå den misstänkte mannen hade börjat slå sin make med och utan tillhygge. Den misstänkte har även med tillhygge i form av ett trasigt vinglas försökt skada sin make.”
Detta citat skulle kunna komma från en dagstidning eller ett nyhetsreportage, men det gör det inte. Detta citat är helt fabricerat. Citatet går inte att finna någonstans och kanske beror det på att den utsatta personen i citaten är eller har varit i en relation med en person med samma kön. Kanske beror det också på att samhället inte ser våldsbrott i samkönade relationer som något av nyhetsvärde. Eller beror det helt enkelt på att personer i samkönade relationer inte
synliggörs när de blir våldsutsatta, antingen på grund av att de själva inte vill eller för att samhället inte vill visa att detta finns?
Varje dag går det att läsa i en tidning eller på sociala medier hur en kvinna blivit utsatt för våld av sin partner eller någon i sin familj, och flera gånger om året blir vi informerade att ännu en gång har ett antal kvinnor berövats livet i sviterna av en våldsam relation med en man. Samtidigt är det inte ovanligt att det finns barn med i bilden som drabbas hårt även dem. Ungefär 150 000 barn lever med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern (Socialstyrelsen, 2019). Samhällsdebatten om våld i nära relation och mäns våld mot kvinnor är högst aktuell och kvinnor blir allt mer rädda för män då de vet vad som kan hända i värsta fall. Våldet behöver inte enbart vara fysiskt, Isdal (2001) definierar våld som en handling som är riktad gentemot en annan person i form av att handlingen smärtar, skadar, kränker eller skrämmer personen till att avstå från att göra något som den vill eller att få personen att göra något mot sin vilja. Våld kan vara bland annat fysiskt, sexuellt, psykiskt, materiellt, och latent. Våld i nära relationer beskrivs av Socialstyrelsen (2019) som ett samhällsproblem och regeringen har därför beslutat om en nationell strategi med syftet att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Sverige har inte enbart i uppdrag av regeringen att arbeta mot våld i nära relationer. Det finns även nationella bestämmelser som behandlar detta uppdrag på en mer övergripande nivå. Varje land som valt att bli medlem i EU har en skyldighet att följa de lagar och bestämmelser som beslutats i rådet. De lagar som EU beslutar ska tas fram genom ett gemensamt beslut vilket EU-länderna tar tillsammans (Sveriges Riksdag, 2021). Sverige, vilket är ett
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har EU-länderna beslutat om ett antal artiklar vilka ska trygga envars rättigheter och friheter. I artikel 1 beskrivs hur varje medlemsland har en skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna. I konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950) artikel 5 beskrivs envars rätt till frihet och personlig säkerhet vilket man skulle kunna koppla till våld i nära relationer där offret inte sällan utsätts för våld i former av isolering och där våldet riskerar offrets säkerhet bland annat i form av hot. Sverige arbetar på många olika sätt för att upprätthålla konventionens bestämmelser, bland annat genom olika myndigheter och deras skyldigheter. Det kan bland annat ses hur socialtjänsten har till uppgift att ge stöd och skydd för våldsutsatta.
Arbetet mot våld i nära relationer sker på olika nivåer. Ett sätt att se detta arbete kan ses i olika kommuners handlingsplaner mot våld i nära relation. Dessa handlingsplaner skapas för allmänheten samt för de professionella som arbetar inom området. Genom att läsa och
analysera olika kommuners handlingsplaner mot våld i nära relationer har vi haft möjligheten att försöka identifiera vilka föreställningar om kön det finns kopplat till olika teman som var möjliga att identifiera. Genom att göra det önskar vi kunna synliggöra dessa föreställningar samt ta reda på vilka konsekvenser de föreställningarna kan medföra.
1.1 Syfte och Frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka vilka föreställningar om kön som framträder i kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer. De frågor vi önskar att besvara i vår studie är:
Vilka föreställningar om kön kopplat till sexualitet finns?
Vilka föreställningar om kön kopplat till föräldraskap finns?
2 Socialnämndens ansvar
Varje kommun i Sverige har en socialnämnd och socialtjänst som bär ett tungt ansvar för kommunens medborgare. Socialtjänsten ska, enligt 1 § 1 Kap. Socialtjänstlagen (2001:453), med demokratin och solidaritet som grund främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt aktiva deltagande i samhällslivet. Det innebär att Sveriges kommuner ska hjälpa och stödja sina invånare till att leva ett självständigt liv. Vidare i densamma bestämmelse beskrivs att socialnämnden särskilt ska ha i beaktande kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av en närstående.
I oktober månad 2014 trädde Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer i kraft. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4) ska föreskriften tillämpas i socialnämndens arbete med barn och vuxna som av en närstående är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp samt barn som utsatts för eller bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående. Detta ansvar som föreskriften och lagtext beskriver arbetas med och utövas på olika sätt. När vi har läst hur kommuner skriver handlingsplaner om arbetet mot våld i nära relationer så har vi kunnat utläsa dem som ett av dessa ansvarsutövanden.
Detta ger oss en tydlig bild att det bör, enligt lag och föreskrift, finnas en handlingsplan för våld i nära relationer utarbetat för verksamheter som omfattas av socialtjänstlagen.
Informationen kan därigenom bidra till att kommunens invånare får en bättre inblick i kommunens arbete, samt att man får reda på vart man kan vända sig om man själv upplever sig vara i situationer som beskrivs i handlingsplanerna. Genom att varje socialnämnd i varje kommun ska arbeta mot våld i nära relationer blir utvecklandet av en handlingsplan mycket betydelsefullt, inte enbart för de som arbetar inom socialtjänst utan även för allmänheten. Handlingsplanerna vänder sig troligen främst till professionella som jobbar inom socialtjänst men i och med att de ligger ute på kommunernas hemsidor för allmänheten att läsa så tolkar vi det som att de även vänder sig till allmänheten. Att vi tolkar att de också är riktade till allmänheten beror även på att språket i handlingsplanerna är på ett sådant sätt att det riktar sig till befolkningen i det stora hela och inte bara till de som arbetar inom socialtjänst.
3 Tidigare forskning
dateras till tidigt 2000-tal, även sent 90-tal. Dessa artiklar har vi reflekterat kring just hur aktuella de varit. Vi har dock efter att ha läst igenom dessa artiklar tagit beslutet att de varit relevanta trots åldern.
3.1 Kön
Under detta tema ger den tidigare forskningen en förklaring till hur kön kan ses och uppfattas. Detta tema har under arbetets gång diskuterats mellan oss då det funnits en svårighet i att fast bestämma om denna kategori hör till tidigare forskning eller om det bör hanteras som en teori. Beslutet togs dock att det fyller en stabil funktion som tidigare forskning då det gett oss möjligheten att i analysen kunna jämföra de uppfattningar om kön som varit möjliga att identifiera i analysenheterna med den tidigare forskningen. Samtidigt har den tidigare
forskningen bidragit med en förförståelse för temat kön, vilket varit hjälpsamt under resultat- och analysdelen.
Nationellt centrum för kvinnofrid (2009) förklarar att kön och genus sammanfaller under kategorin genusforskning men att olika forskare använder begreppen på olika sätt. Liljeström (1998) diskuterar begreppet kön och dess koppling till diskussioner angående sexualitet och makt. Hon menar att i queerteori och i queerpraktik så är de centrala orden performans och könsöverskridande. Ordet performativitet förklarar Butler (1993) som en historiskt grundad internalisering och “...ett förkroppsligande av binära könade och sexuella normer”
(Liljeström, 1998). Vidare fortsätter Liljeström (1998) och förklarar att kön är ett resultat av de tillvägagångssätt på vilka sexualiteten kontrolleras på ett sätt. Kön är helt enkelt mer som en fast grund som på olika sätt kan överskridas med vad som karaktäriseras som sexualitet. Butler (1990/2007) har uppfattningen om att vår könstillhörighet kopplas samman med sexualiteten och att lusten därmed tros vara “bekönat”. Vidare menar hon att begär, genus och kroppar är ordnade enligt ett hierarkiskt schema, vilket innebär att könen är uppdelade i antingen kvinnor eller män och att dessa därmed är utformade som varandras motsatser och att de förväntas ha åtrå till varandra (NCK, 2009).
Rubin (1984/1993) delar upp kön och genus på så sätt att han hänvisar genus till socialt kön och kön (sex) till biologiskt kön (NCK, 2009). Denna uppdelning gör att kön kännetecknas av att vara självklart och konstant medan genus står för det kulturellt varierande och
konstruerade. Samtidigt skriver Heise et al. (2019) om kön och menar att det är en social konstruktion som utformar livserfarenheten för alla oss människor. Vidare undersöker de förhållandet mellan ojämlikhet bland könen, begränsningar könen emellan, hälsa och välmående. Genom tidigare forskning har författarna kommit fram till att individer som biologiskt föds som man eller kvinna utvecklas till varelser som bygger på kön och hur patriarkatet och sexism korsas med andra typer av diskrimineringar så som homofobi och rasism, och som leder till vägar av dålig hälsa. Fortsatt uttrycker de att regeringar,
beslutsfattare och globala hälsoinstitutioner måste prioritera att diskriminering mot kvinnor måste få ett slut. Ojämlikhet mellan könen menar de kan inte upphöra om man inte omvandlar de könsnormer som finns idag.
3.2 Arbete mot våld i nära relation och kön
Våld i nära relation beskrivs av Socialstyrelsen (2021) som ett mönster av handlingar vilka kan variera från att vara subtila till grova brott. Nationellt centrum för kvinnofrid talar om att våld i nära relation ofta är en kombination av olika typer av våld. Både män och kvinnor kan utsättas för våld i nära relationer. Våld i nära relation utmärks genom att den utsatta har en nära relation till och vanligen känslomässiga band till förövaren (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2021). Som nämnts ovan kan både män och kvinnor utsättas för våld i nära relationer, skillnaden uppstår i våldsutsattheten. Socialstyrelsen (2016) förklarar att kvinnor vanligen utsätts för grovt och upprepat våld i nära relationer, av en partner eller före detta partner. När kvinnor utsätts för brott i form av exempelvis hot, misshandel och trakasserier är gärningspersonen ofta en närstående eller bekant och brottet utspelas oftast i hemmet, på arbetsplatsen eller skolan. När män utsätts för samma typ av våld är ofta gärningspersonen en okänd person och brottet sker vanligen på en allmän plats (Socialstyrelsen, 2016).
föreställningar om kvinnligt och manligt. Bland annat finns föreställningen att kvinnan är offret och mannen förövaren, vilket kan göra det svårt för omgivningen att förstå våldet när motsatsen inträffar (Holmberg och Stjernqvist, 2008).
Ekström (2012) undersöker sex statliga propositioner ur ett intersektionellt perspektiv i sin artikel, där relationen mellan det lagstadgade stödet till våldsutsatta kvinnor och
konstruktionen av kvinnan är det centrala som man vill komma åt. De propositioner som man använt sig av är sådana som innefattar mäns våld mot kvinnor i nära relationer och med fokus på stödet till dem. Centralt för analysen är förändringar som skett i socialtjänstlagen.
Författaren menar att så som den våldsutsatta kvinnan framställs i propositionerna är central för hur vi kan formulera hjälp och stöd och för att ha förståelse för våldsutsatta kvinnors agerande. Mattsson (2013) belyser hur en verksamhet som tar emot kvinnor, män och barn som upplevt våld i nära relation kan se ut. Syftet med författarens artikel var att granska hur socialarbetare som jobbar i en sådan verksamhet använder sig av olika perspektiv för att arbeta med våld i nära relationer. Observationer och intervjuer gjordes. Personalen där betonade att både män och kvinnor kan vara utsatta och utöva våld. De förtydligade att det är viktigt att man inte endast arbetar med kvinnor och barn utan att man även hjälper män, oavsett om de är utsatta eller förövare. Detta kan även ses i Socialstyrelsens (2014) skrifter om FREDA. Målgruppen för FREDA var ursprungligen enbart våldsutsatta kvinnor men när instrumenten för FREDA skulle göras åtkomlig för verksamheterna reviderades handboken för våld i nära relation till att bli könsneutralt. Det gjordes bland annat för att socialnämndens ansvar för hjälp och stöd även skulle omfatta män som är utsatta för våld i nära relation. Vidare förtydligas att FREDA-farlighetsbedömning från början enbart riktas till kvinnor men frågorna har därefter ändrats så att de inte är könsbundna (Socialstyrelsen, 2014).
Ekström (2012) kom i sin artikel fram till att ett maktperspektiv kan hittas i några av
propositionerna och där en typ av könsmaktsanalys påverkar förklaringarna. I propositionerna används även begreppet “mäns våld mot kvinnor” och enligt regeringen är sexualiserat våld som begrepp inte allmänt känt, samtidigt som begreppet “könsrelaterat våld” inte är lämpligt då det är könsneutralt. I en av propositionerna har man använt sig av mer könsneutrala beskrivningar såsom att benämna mäns våld mot kvinnor som partnervåld istället. Mattsson (2013) fann i sin artikel att våld osynliggörs och neutraliseras om verksamheter enbart arbetar med kvinnor och barn. Mattsson (2013) menar även på att föreställningen att enbart kvinnor och barn kan utsättas för våld påverkar personal inom området på sådant vis att de hade olika förhållningssätt till hur våld kan förstås. Något som synliggörs i vissa av propositionerna är sexualitet och det görs genom att regeringen understryker att våld i samkönade relationer finns men att det bearbetas i andra situationer där jämställdhet mellan kvinnor och män inte står i fokus. Dock lyfts två grupper fram, kvinnor med något funktionshinder samt pojkar och unga män och flickor och unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld (Ekström, 2012).
Alexander (2002) skriver om hur utmärkande vanligt det är med våld i nära relation mellan samkönade par och att det hälsoproblemet inte behandlats tillräckligt. Shelton (2018) skriver att utövare av relationellt våld inom samkönade förhållanden förklarar och rättfärdigar ofta sitt beteende med de normativa idéer som finns kring kön och sexualitet eller använder sig av dessa idéer för att förhindra den utsatte att få tillgång till stöd och hjälp. De utsatta eller de som varit utsatta för våld av en närstående som söker hjälp och stöd från familj och vänner eller myndigheter gör det ofta med syftet att skydda sig själva eller någon annan i deras närhet som riskerar utsättas för våld. Det är dock inte ovanligt att bemötandet de får även grundar sig i de normativa idéerna kring kön och sexualitet. Exempelvis kan vänner och familj förminska allvaret av våldet i queerrelationer på grund av en diskriminerande inställning till samkönade par. Det kan även ses i andra artiklar hur bland annat homosexuella män inte berättar för andra om det våld de utsätts för. Oliffe, Han, Sta. Maria, Lohan, Howard, E. Stewart och MacMillan (2014) beskriver hur deltagarna i deras studie normaliserade och dolde det våld som de blivit utsatta för och accepterade våldet som en del av deras förhållande, samt att de inte ville avslöja sig som offer för våld i nära relation. Denna studie hade till syfte att undersöka om det finns någon koppling mellan maskulinitet och våld i nära relation bland homosexuella män.
Alexander (2002) menar att om professionella, som psykologer, kan lära sig mer om våld i samkönade relationer så kan de som blir utsatta själva lära sig om strategier för att garantera deras egen säkerhet, detta genom att de professionella måste börja ställa frågan om detta till sina klienter/patienter. Shelton (2018) förklarar vidare att utövarens kunskap kring de
barriärer som kan finnas runt att söka hjälp kan bidra till att hen utövar andra typer av fysiskt och emotionellt våld vilket i sin tur gör det ännu svårare för offer och överlevare att ta sig ur förhållandet. På grund av hur offren blir bemötta av familj, vänner eller myndigheter som har en heteronormativ syn på våld i nära relation kan detta försvåra möjligheten för de utsatta att lämna det våldsamma förhållandet (Shelton, 2018).
3.4 Föräldraskap och kön
Begreppet familj är mångt och mycket ett svårdefinierat begrepp som själv inte har en definitiv förklaring eller innebörd. Bäck-Wiklund (1997) förklarar att begreppet familj kan sträcka sig från en förälder och ett barn till ett helt släktskap. Bäck-Wiklund (1997) fortsätter beskriva hur man i Sverige år 1997 primärt såg begreppet familj som ett snävt begrepp där fokus låg på kärnfamiljen. Detta är något man kan se än idag, om än forskningen fortsatt utvecklas. Män och kvinnor måste förhålla sig till både traditionella och moderna
föreställningar om kön, familj och föräldraskap.
Inom den vetenskapliga tolkningen av män, kvinnor, mödrar och fäder skriver Bäck-Wiklund (1997) om olika forskare och deras tolkning av dessa fenomen. Bäck-Wiklund (1997)
både män och kvinnors relationer inom familjen och han hävdade att det krävdes ett antal givna funktioner som var nödvändiga för att samhälle och familj skulle fungera på ett tillfredsställande sätt. Vidare ansåg Parson, enligt Bäck-Wiklund (1997), att kvinnors
handlande är inriktat främst på nära intima relationer medan männens handlingar är riktade ut mot världen. Även Borgkvist, Elliot och Crabb (2018) skriver om hur hushållet och
barnomsorg i ett heterosexuellt hem formas av stereotypa könsroller efter det att ett barn i familjen fötts. Dessa stereotypa könsroller innebär bland annat att kvinnan/modern ska ha det huvudsakliga ansvaret för barnen och hemmet, ofta samtidigt som hon ska behålla sitt arbete. Anledningar till varför denna uppdelning i hemmet existerar är många, men några av dessa förklarar Borgkvist et al. (2018) vara maskulinitetens uppmaning till att män ska uppvisa särskilda, accepterade föräldrabeteenden och att de sociala och kulturella förväntningarna förstärker idén att män inte har en bra omhändertagandeförmåga. Valiquette-Tessier, Vandette och Gosselin (2016) visade i sin studie att så länge som papporna gör sina typiska sysslor och säkrar den ekonomiska biten så uppfattas de generellt på ett positivt sätt. I kontrast till detta så utvärderas mammor utifrån deras omhändertagande förmågor. Dock sågs mammor som undandrar sig sitt ansvarstagande, till exempel genom att lämna sitt äktenskap, på ett mer negativt sätt. Den stereotypa singelpappan sågs i studien på ett mer positivt sätt än
singelmamman. Orsaken till det kan möjligtvis vara för att de ses som att de tar sig an en roll som inte är normen för deras kön. Vidare kunde man i studien uppfatta att gifta, biologiska, heterosexuella par var den föräldratyp som sågs som den mest positiva stereotypen jämfört med andra typer av föräldrar.
Parson var en forskare som utgick från de typiska könsstereotyperna och för att analysera hur män och kvinnor handlar utvecklade han fyra begrepp: känslokontroll, regelefterlevnad och förhållningssätt till och värdering av andra människor (Bäck-Wiklund, 1997). Parson anser att kvinnor är emotionella, gör hänsynstaganden utifrån varje individ, värderar hela människan och tar hänsyn till omgivningens behov och önskningar. Vidare anser Parson att män är disciplinerade, förhåller sig strikt till regler, har en opartisk och opersonlig ansats samt värdesätter människor utifrån deras prestation och nivå av kompetens (Bäck-Wiklund, 1997). Borkvist et al. (2018) förklarar dock att de förväntningar som funnits kring fäder inte varit fast bundna utan förändrats över tid. Men trots detta kan man se hur faderskap oundvikligen kopplats till maskulinitet och för att kunna förstärka sin maskulinitet har män influerats till att utföra sitt faderskap på ett visst sätt. Fortsatt så kan man se hur den form av föräldraskap som män utövat för att konstatera sin maskulinitet oftast varit i linje med den hegemoniska
maskuliniteten (Bergkvist et al., 2018).
men kanske främst i hur båda föräldrarna är närvarande vid barnets födsel, men därefter är det kvinnan som stannar hemma med barnet under en längre period och mannen antingen
återvänder till jobbet efter en kortare ledighet alternativt direkt efter (Borgkvist et al., 2018). Borgkvist et al. (2018) menar att män och kvinnor skapar sina föräldraidentiteter och tar beslut om hur deras föräldraskap ska se ut utifrån ovan nämnd kontext, dvs. att kvinnan ska ta hand om barnet och mannen ska återvända till sitt arbete och vara den som försörjer sin familj. Man menar på att föräldrar påverkas av kulturella och sociala förväntningar vilka är förankrade i könet. Valiquette-Tessier, Vandette och Gosselin (2016) kom fram till ett liknande resultat i sin studie där det visade sig att mammor och pappor har olika innebörder och de stereotyper som är associerade med olika typer av fäder verkade aningens mer positiva än de associerade med mödrar. Borgkvist et al. (2018) tar upp en australiensk studie där man undersökte heterosexuella partners som var gravida eller fött och hur de uppfattat bemötandet de fått från den medicinska personalen. Man kom då fram till att mannen uppfattades och talades till som den “andra föräldern”. Författarna menar att denna kategorisering av
personalen i kombination med de kulturella förväntningarna av maskulinitet kan bidra till att män hindras från att vara den fadern som de moderna förväntningarna framställer.
I studiens resultat förklarar Borgkvist et al. (2018) att man kunde se hur fäderna hade en uppfattning om vad de borde göra och vad de egentligen gjorde. Det resulterade i att
majoriteten av de deltagande kunde uppfattas som “den andra föräldern”. Det kunde förklaras med olika diskurser, varav en var en biologisk diskurs där en pappa förklarade sin önskan att bidra lika mycket som modern att ta hand om barnet på natten, byta blöja etc. Detta var dock något som deltagaren förklarade som svårt då “han var en otroligt tung sovare” och därför inte kunde vakna lika snabbt på morgonen, han var inte lika bra på det. Här menar Borgkvist et al. (2018) att fadern blir den “andra föräldern” och att han förklarar sin oförmåga att vakna med att det skulle vara evolutionärt, vilket man då menar på är inget som går att påverka. Genom att deltagaren svarade att han inte var bra på något, tog det bort möjligheten till insikt att föräldraskap är något man kan lära sig. Vidare kan det tolkas som att moderns instinkter är evolutionära, vilket då leder till att fadern kan förklara sin oförmåga att vara deltagande i föräldraskapet genom något biologiskt och något han egentligen vill förändra (Borgqvist et al. (2018).
3.5 Sexualitet och kön
Något som är utmärkande för forskningen kring sexualitet är att det länge associerats med det biologiska men att det på senare tid utvecklats på så sätt att det inte enbart handlar om
reproduktion. Mattsson (2015) hävdar att sexualitet ofta förknippas med det biologiska såsom reproduktion och att vi människor ofta förväxlar begär med reproduktion. Bogren (2010) förklarar att den uppfattning vi idag har av heterosexualitet som norm har effekt på hur
heterosexuellt med barn. Detta kan på individnivå betyda att personer som har sådana erfarenheter som inte matchar med dessa tolkningsramar blir osynliggjorda och betraktas ibland som problematiska, avvikande eller till och med sjuka (Bogren, 2010).
Bogren (2010) redovisar för hur sexualitet och sexualmoral sett ut i Sverige över tid. I Sverige har sexualiteten länge varit ojämlik, men Lewin (1998) menar att vi idag i Sverige har uppnått sexuell frihet och jämlikhet (Bogren, 2010). Idag finns det dock andra sexuella ojämlikheter i vårt samhälle som har att göra med sexuell identitet och sexualmoral. Det ideal som
dominerar är att en man och en kvinna lever ihop i ett kärleksförhållande som är monogamt. Vidare kan sägas att personer som visar upp en avvikande eller “onormal” sexualitet riskerar att utstå hatbrott. Mattsson (2015) menar att om vi bara ser sexualitet i förhållande till reproduktion och biologi så kommer vår förståelse att bli begränsad, genom att vi kommer stanna i den normativa ramen där heterosexualitet är den enda “riktiga” sexualiteten eftersom det bara är inom den sexualiteten som reproduktion kan ske. Ambjörnsson (2006; Weeks 2003) förtydligar att sexualitet inte endast handlar om ett begär mellan män och kvinnor som alltid är samma sak, och det handlar ej heller inte bara om en uppdelning mellan hetero-, homo- och bisexuella som är tre olika sorter av begär som i sin tur handlar om att attraheras av både olikhet och likhet eller av dessa separat (Mattsson, 2015).
4 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter och
teoretiska perspektiv
I följande avsnitt kommer de teoretiska perspektiven och de vetenskapsteoretiska
utgångspunkterna som använts i studien att presenteras. De teoretiska perspektiven kön och könsmaktsordningen, queerteori och heteronormativitet bygger alla på en
socialkonstruktivistisk grund. Det går inte att fast beskriva inom vilka områden dessa teorier använts då de genomgående följer uppsatsens gång. Teorierna som valt att användas ska vara till hjälp att förklara de föreställningar om kön som identifierats.
4.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt:
Socialkonstruktivism
Denna studie utgår från en socialkonstruktivistisk förståelse av världen. Socialkonstruktivism beskrivs som en ontologisk ståndpunkt vilken menar att sociala företeelser och deras
betydelse är något som sociala aktörer konstant skapar. Detta innebär att sociala företeelser och kategorier skapas via sociala företeelser och är i konstant förändring (Bryman, 2011). Socialkonstruktivismen säger även att kategorierna vilka människor har till hjälp för att förstå den naturliga och sociala verkligheten utgör sociala produkter i grunden. De kategorier som skapas har inte några planerade och självklara essenser utan deras mening skapas av samspel (2011). I samhället kan man se hur olika kategorier skapats och konstant förändras, till exempel vad som är manligt och kvinnligt. Bryman (2011) förklarar att den socialt
konstruerade kategorin ”manlighet” förutsätter att maskulinitet inte ska ses som en avgränsad och fast entitet utan istället något som människor i samspel med varandra skapar. Vad som är manligt och kvinnligt ser man alltså som något konstant föränderligt enligt
socialkonstruktivismen. Dock kan man historiskt se att den manliga och kvinnliga rollen har en relativt stabil konstruktion där vad som är ”manligt” nu har ansetts vara manligt under en längre tid på samma vis angående vad som anses vara kvinnligt. Det går å andra sidan att se dessa könsroller som föränderliga ur en praktisk synvinkel. Yrkesroller som tidigare enbart kunnat ses som manligt och kvinnligt som exempelvis polis, snickare, yrkeschaufför, sjuksköterska, vårdbiträde och städare har blivit mer öppet nu för båda könen.
Mattsson (2015) förklarar det socialkonstruktivistiska perspektivet som att verkligheten vi ser beror på hur vi tolkar den, det vi upplever kommer från det man förväntar sig och
utgångspunkten i hur vi förklarar saker utgår från det vi redan tros veta. Det innebär att de föreställningarna en har om hur ting förhåller sig kontinuerligt återskapas. Med
socialkonstruktivistiska perspektiv menas att varje människa har olika uppfattningar och erfarenheter av verkligheten, och eftersom människan är en social varelse innebär det att vi delar med oss av dessa upplevelser och erfarenheter och tillsammans skapar verkligheter av dessa (Mattsson, 2015). Människor påverkar och påverkas av varandra och kommer skapa antaganden om verkligheten och hur olika saker är beskaffade vilket delas med omvärlden på olika sätt. Detta kommer bidra till att vi uppfattar dessa antaganden som sanna, objektiva samt naturliga vilket i sin tur leder och skapar vår förståelse av verkligheten (Mattsson, 2015). Verkligheten som den skapats beror på hur den skapats av människan. På samma sätt som Bryman (2011) förklarar Mattsson (2015) om hur människan i samspel med varandra bland annat skapat uppfattningen om vad som är manligt och kvinnligt och hur män och kvinnor är, och därför bör vara. Så som människan skapar verkligheten och hur den ska vara utvecklar vi även gemensamma föreställningar om hur man bör tolka, förstå och prata om olika ting, exempelvis sexualitet.
sociala bestämningar. Vetenskapen prövas även i praktiken, och det som fungerar brukar hållas för sanning. Det går att se att man idag inte talar om huruvida vetenskaplig kunskap avbildar verkligheten på ett objektivt sätt utan snarare hur den löser problem. Det är även av stor vikt att se att socialkonstruktivismen inte är ett enhetligt begrepp. Vi utgår från en
försiktigt tolkad socialkonstruktivism som inte gör verkligheten ointressant och vi, likt Kuhns paradigmteori (Kuhn, 2017), anser att data är teoriberoende samt att teorier är omslutna i psykologiska och sociologiska förutsättningar.
I denna studie där en granskning av olika kommuners handlingsplaner gällande våld i nära relationer kan man se handlingsplanerna som ett forum där verkligheten skapas och leder de människor som läser den. Det socialkonstruktivistiska synsättet är av stor vikt i denna studie då det är grunden till analyserandet av handlingsplanerna samt är grundläggande för hur vi förstår kön. Teorierna som kommer att användas i studien är kön och könsmaktsordningen, queerteori samt heteronormativitet. De teorier som presenteras nedan kan alla ses i
förhållande till en socialkonstruktivistisk grund. Teorierna om kön, queer och
heteronormativitet är alla teorier där socialkonstruktivismen är central. Kön kan bland annat ses som något socialt konstruerat, inte enbart binärt eller biologiskt. Könsidentiteten kan vara socialt konstruerad men konstruktionen av könet och dess biologi kan vi inte påstå är en social konstruktion. Sedan har majoriteten människor en könsidentitet som överensstämmer med deras biologiska kön. Men vi ser det av vikt att skilja på det biologiska könet och det sociala- och psykologiska könet. Queerteorin bygger på föreställningar vilka människan skapat som sedan utmanas i uppbyggnaden av teorin. Heteronormativitet kan även det ses som socialt skapade.
4.2 Kön och könsmaktsperspektivet
Mattsson (2015) menar att hur kön uppfattas skiftar beroende på vilket historiskt, socialt och kulturellt sammanhang vi befinner oss i. Hur kvinnor och män är och uppfattas är alltså inte samma för alltid utan kan vara olika över tid eller i olika sammanhang. Vad som är manligt och kvinnligt kan sägas ligga mer i vår tolkning än i mäns och kvinnors biologiska kroppar. Enligt Butler (1993,1999) skapas kön genom språk och handling på så sätt att vi gör kön genom hur vi för fram oss själva, hur vi talar, hur vi agerar och genom hur vi bemöter och tolkar andra. Hon menar vidare att vi upprätthåller konstruktionen av kön och att göra kön genom att vi lever upp till de föreställningar om kön som finns. Hon skriver även att vi kan påverka och förändra de normer som bestämmer hur män och kvinnor förväntas vara, genom att uppmärksamma och synliggöra olika sätt att vara man och kvinna (Mattsson, 2015).
Vidare understryker Mattsson (2015) att maktstrukturer återfinns i vår vardag och att vi ibland väljer att anpassa oss till dem istället för att utmana dem. De maktordningar som finns i vårt samhälle är ofta självklara och invanda för oss, vi ser dom som naturliga vilket därmed gör dem till självklara. Sådana maktordningar finns mellan kvinnor och män där kvinnor är den underordnade, vilket vi kan se som biologiskt men kan även uppfattas som strukturellt förtryck eller strukturell orättvisa och ojämlikhet.
4.3 Queerteori
Queerteori kan beskrivas som ett samlingsbegrepp för ett antal teoretiska perspektiv som utvecklats för att analysera sexualitet i former av relationer, identiteter, strukturer och
värderingar vilka är betingade historiskt. Queerteori är en poststrukturalistisk feministisk teori vars huvudsakliga innebörd centreras kring frågor om kön och sexuell olikhet samt skapandet av normativitet (Shelton, 2018). Queerteoretiker värderar påståendet om olikheter och
eftersträvar att skapa utrymmen som utmanar normativa sätt att vara (Shelton, 2018). Vidare anser queerteoretiker att kön är konstruerat och visar att det finns en heterosexuell norm i samhället som osynliggör sexualiteter vilka avviker från heterosexualiteten (Tollin, Törnqvist och Carlqvist, 2005). Shelton (2018) hävdar att queerhet är erkännandet att det finns andra möjligheter för våra liv att vara uppfyllande och meningsfulla utan att falla in i normativa sätt att vara. Queerteoretiker menar att kön och sexualitet inte är fixerade, stabila sociala
kategorier utan historiska projekt som blev till genom sociala interaktioner och diskursiva utövande (Shelton, 2018). Tollin, Törnqvist och Carlqvist (2005) förklarar även att queerteorin vill problematisera den heterosexuella norm som enligt queerteoretiker styr i samhället. Queer-teoretiker arbetar för att identifiera hur normativa diskurser begränsar mångsidigheten av kön och sexualitet samt hur det reglerar sexuella olikheter. Att ”queera” något innebär att man undersöker dess underliggande antaganden och skapar möjlighet och utrymme för sexuella olikheter (Shelton, 2018).
När det talas om sexualitet är det inte ovanligt att begär förväxlas med reproduktion och tanken på att “göra barn” (Mattsson, 2015). Genom det konstruktivistiska synsättet förenklas synen på att sexualitet är något som skapas samtidigt som det ger möjligheten att faktiskt se sexualitet som något socialt skapat av människan själv. Ser man enbart sexualitet utifrån ett biologiskt och reproduktivt perspektiv kommer förståelsen att begränsas och den
heterosexuella sexualiteten kommer att anses som den enda riktiga, utifrån ett reproduktivt syfte. Detta kommer då att påverka hur man ser på andra sexualiteter, det kommer försvåra hanteringen av olika sexualiteter vilka inte har ett reproduktivt syfte (Mattsson, 2015).
Begreppet heteronormativitet syftar till att beskriva ett ideologiskt system vilket förnekar, underordnar och stigmatiserar icke-heterosexuella beteenden, identiteter och relationer. Heteronormativitetsbegreppet kommer från en teoritradition där man studerar hur makt och identiteter vidare upprätthålls av språk och kategorier, relationer och processer. Dahl (2005) förklarar att tyngden i analysen av heteronormativitet är fokuserad på en kritisk granskning av de institutioner, diskurser och strukturer där idén om att två stabila och isärhållna kön, som främst förhåller sig till och begär varandra, konstrueras och upprätthålls som naturliga och självklara. Dahl (2005) citerar Rosenbergs (2002) definition av heteronormativitet där heteronormativiteten förklaras som ett antagande att alla är heterosexuella och
heterosexualitet är det naturliga sättet att leva efter. Heterosexualitet anses vara en normerande ordning som ständigt konstrueras, upprätthålls och tar sig uttryck, vilket
framförallt bidrar till att framställa ett visst sorts normgivande heterosexuellt liv som det mest eftertraktade och naturliga sättet att vara och leva (Nationellt Centrum för Kvinnofrid, 2009). Shelton (2018) beskriver heteronormativitet som ett antagande att det enbart finns två binära kön, man och kvinna, och att den enda sexualitet eller kärlek som är acceptabel är den som sker mellan en cis-kvinna eller cis-man. Vidare förklarar Butler (2006) hur heteronormativitet förklarar heterosexualitet som det naturliga sättet att leva. Den genusordning vilken beskrivs som logisk inom heteronormen är att feminin = kvinnlig = kvinna eller maskulin = manlig = man. Förutsättningen för att denna genusordning ska uppfyllas är genom att “godkända” kroppar produceras av heterosexualitet (Butler, 2006).
Det går dock inte enbart säga att heterosexualitet är det enda som accepteras i dagens samhälle. Till stora delar är det så att det finns en starkt heteronormativitet som är
dominerande, men det går inte att säga att det är det enda accepterade. Det finns betydande seriösa motkrafter som talar för att andra sexualiteter accepteras och börjar accepteras allt mer i samhället. Forskning som utförts av Karolinska Institutet (2021) talar för att Sverige är i framkant jämfört med andra länder vad gäller homosexuella och bisexuellas hälsa. I Sverige är 80 procent av homo- och bisexuella personer öppna med sin läggning och deras hälsa är generellt bättre än i andra europeiska länder. Vad gäller att skapa ett tillåtande samhälle ligger Sverige i framkant med bland annat mindre diskriminerande lagstiftning, mer positiv attityd och på många platser i landet utbildas professionella inom detta för ökad förståelse
inte är det enda accepterade. Det går dock inte heller att förneka att det finns en stark heteronorm i samhället som kommer ta tid att luckra upp.
5 Metod
5.1 Ansvarsfördelning oss emellan
För att denna studie ska ha en så bra struktur som möjligt och vara relevant genomgående så har vi valt att fördela ansvaret så att vi skrivit ungefär lika mycket under alla avsnitt. Vi har delat upp arbetet oss sinsemellan inom de olika avsnitten för att få arbetet att flyta på. Vi kom tidigt överens om att det mest effektiva sättet för oss att arbeta var genom att tillsammans diskutera och reflektera kring varje avsnitt för att sedan skriva dem. Antingen skrev vi tillsammans eller så skrev en av oss med hjälp av den andre så att vi tillsammans kunde vägleda varandra, vilket resulterat i att vi båda gemensamt står för alla delar.
5.2 Insamling av empiri och urvalskriterier
Denna studie har genomförts genom att undersöka och granska tre kommuners
handlingsplaner mot våld i nära relation i socialtjänsten. När vi bestämt oss för att det var specifikt kommuners handlingsplaner mot våld i nära relation vi ville granska så tog vi beslutet att vi ville ha kommuner som är olika stora gällande invånarantal. Vi vill dock förtydliga att syftet inte varit att jämföra kommunerna sinsemellan. Vi sökte oss fram genom att leta upp olika kommuners hemsidor för att sedan se om de överhuvudtaget hade någon handlingsplan mot våld i nära relationer, för att sedan välja tre kommuner som var olika stora och som hade någorlunda mycket text i sina handlingsplaner som vi kunde använda oss av. Tillslut blev det tre olika kommuner, Umeå kommun, Sala kommun och Göteborg kommun vars handlingsplaner vi valde att granska. Umeå kommuns handlingsplan var den längsta med 55 sidor, Sala kommuns med 29 sidor och Göteborgs kommun hade 21 sidor. De tre
kommunernas handlingsplaner är allmänna handlingar och går att hittas lättillgängligt på deras hemsidor. Alla tre har utfärdats av socialnämnden i var och en av kommunerna. Umeå kommuns handlingsplan är skriven år 2016, Göteborg kommuns är skriven år 2020 och Sala kommuns år 2018.
5.3 Analysmetod - kvalitativ innehållsanalys
att analysera data i form av text. I den kvalitativa innehållsanalysen går arbetet till att intensivt undersöka språket för att klassificera större mängder av text till ett antal kategorier vilka representerar liknande innebörd. Dessa kategorier representerar antingen explicit
kommunikation eller implicit kommunikation. Kategorier beskrivs som teman eller mönster vilka är direkt uttryckta i texten eller har kunnat utvinnas med hjälp av analys. Det
huvudsakliga målet med en innehållsanalys är att delge kunskap och en förståelse för det studerade fenomenet (Hsieh & Shannon, 2005).
I denna studie behandlas de tre handlingsplanerna som våra analysenheter. Vidare presenteras de utvalda citaten som textenheter vilka vi valt ut då de representerar de teman vi kunnat utläsa från det fulla materialet. Utifrån de frågeställningar vi utgår ifrån så valde vi de tre temana “kön kopplat till strukturella förutsättningar”, “kön kopplat till föräldraskap” och “kön kopplat till sexualitet” för att ta ut relevant empiri från handlingsplanerna. Vi inledde vår analys genom att läsa igenom handlingsplanerna från början till slut för att få en överblick över empirin. Det vi sedan gjorde var att stryka under meningar i handlingsplanerna med understrykningspennor som hade olika färg för att kunna urskilja de tre olika temana. När vi märkt ut intressanta meningar så gjorde vi citat av dessa för att sedan tolka det latenta och manifesta innehållet i dem.
Analysarbetet har genomförts genom att pendla mellan teori och empiri. Under
forskningsprocessen och analysarbetet har en abduktiv ansats använts. Fejes och Thornberg (2019) menar att den abduktiva ansatsen handlar om att utforma en hypotes av en samling material som är fördelaktigare än andra tänkbara hypoteser. Vidare hävdar de att man sedan kan använda det man kommit fram till som en tillfällig förklaring för att därefter fortsätta undersöka. Vi har alltså kunnat använda oss av den tidigare forskningen för att tolka och förklara de meningsbärande enheter som vi identifierat i empirin.
6 Metodreflektion
6.1 Uppsatsens kvalitet/Kvalitetsaspekter
innehållet i textinnehållet. Eftersom den kvalitativa innehållsanalysen bygger på subjektiva tolkningar av innehållet gör även det att vi inte fullt ut kan förhålla oss objektiva. Dock är vi medvetna om att verkligheten inte alltid ses i objektiva termer. Kunskap och vetenskap som är av det seriösa slaget kan tänkas ha trovärdiga samband till verkligheten men vi kan nog aldrig ha uppsikt över den objektiva verkligheten i sig. Vår hjärna kan möjligen med sinnena tolka den verklighet vi upplever, men då det enbart är tolkningar kan vi inte säga exakt hur verkligheten egentligen ser ut.
Enligt Bryman (2011) betyder begreppet trovärdighet hur pass trovärdigt ett
forskningsresultat är. För att kunna skapa ett trovärdigt resultat krävs det att forskningen genomförts enligt de regler som finns, samt att meddela resultaten till de som är en
komponent av den sociala verklighet som studerats för att de ska styrka att forskaren förstått verkligheten på rätt sätt (Bryman, 2011). Vi har valt att inte kontakta de tre kommunerna vars handlingsplaner vi valt att granska för att meddela våra resultat då de inte är medvetna om studien vi genomfört. Dock kommer uppsatsen ligga ute för alla att läsa på DiVA (digitala vetenskapliga arkivet) vilket öppnar upp för möjligheten att de som arbetar på socialtjänsten i kommunerna kan ta del av den.
Begreppet pålitlighet i kvalitativ forskning kan likställas med den kvantitativa forskningens begrepp reliabilitet (Bryman, 2011). För att ta hänsyn till att vår studie ska vara så pålitlig som möjligt så har vi bland annat citerat handlingsplanerna rakt av och inte försökt skriva om texten på något vis. Hade vi istället omformulerat empirin till våra egna ord så hade den eventuellt inte visat sig på samma sätt och innebörden kanske inte blivit densamma. Något som hade kunnat göra vårt resultat mer pålitligt hade varit om vi undersökt och granskat fler handlingsplaner än bara tre stycken. Kanske ser andra kommuners handlingsplaner
annorlunda ut och innehåller annan information jämfört med de vi valt, men det kan även vara så att de hade liknat dem.
Något som vidare kan göra en studie mer tillförlitlig är enligt Bryman (2011) ifall studiens resultat är överförbart på någon annan miljö, situation eller kontext vid en tidpunkt som äger rum senare. Genom att de tre handlingsplanerna som vi valt ut är tämligen lika varandra, på så vis att ingen sticker ut särskilt mycket, så anser vi att de är överförbara på även andra
kontexter. I och med det anser vi att det inte heller finns något som talar för att just dessa tre kommuner skulle sticka ut på något sätt jämfört med andra kommuner i Sverige vilket gör att studien kan ses som överförbar på andra miljöer också.
Under tiden vi skrev avsnitten om teori och tidigare forskning så märkte vi att det var en viss svårighet i att skilja på vad som passade in under vilken av dem. Det tema som uppsatsen bygger på är generellt svårt då teori och tidigare forskning ofta liknar varandra och går hand i hand med varandra. Exempelvis tidigare forskning om kön samt teori om kön och
könsmaktsordning var ett område där vi upplevde en svårighet att kategorisera dem. Detta då vi ansåg det av vikt att inkorporera tidigare forskning om kön för att öka vår förkunskap inom området samtidigt som vi ansåg att detta var en teori som var av vikt för analysen. Vi gjorde därför avvägningen att detta var ett område där vi behövde skilja på tidigare forskning och teori istället för att enbart ha något av dem. Detta tankesätt är något vi grundat områdena tidigare forskning och teori på, eftersom det just är ett svårt område. Både för läsaren och för oss själva som författare ansåg vi det av vikt att det under vissa områden var tvunget att vara liknande innehåll eftersom de fyller olika funktion i arbetet.
6.3 Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2017) nämner att i de flesta forskningstraditioner så brukar man föra en diskussion kring eller kräva en noggrann felanalys av möjliga felkällor och även andra
omständigheter som kan påverka hållbarheten av resultaten. Vidare poängteras att det är etiskt problematiskt och kan skada forskningen ifall man medvetet skjuter undan indikationer om viktiga felkällor. De vill dock förtydliga att man på grund av stor försiktighet inte bör avstå från att publicera de resultat man kommit fram till. Det mest väsentliga är att man är kritisk, ärlig och tydlig om hur man går tillväga när man bedömer sina felkällor (Vetenskapsrådet, 2017). I och med att vi gjort en granskning av handlingsplaner för att sedan tolka dem så kan felkällor ha påverkat vårt resultat. Vi har haft ett kritiskt tänkande i beaktande när vi gjort vår analys av resultatet så att felkällor i så liten utsträckning som möjligt ska kunna ske. Till en början var det aningen komplicerat för oss att hela tiden tänka kritiskt men tillslut gav det med sig och vi kunde se saker och ting från flera synsätt.
När det kommer till att nämna namnen på kommunerna så har vi valt att göra det med
anledning av att handlingsplanerna är allmänna handlingar, vilket betyder att den som vill kan ta del av dem. Det faktum att en handling är offentlig innebär dock inte att enskilda personers integritet och trygghet inte bör tas hänsyn till vilket vi är medvetna om och haft i åtanke. Uppsatsen har inte skrivits med hjälp av enskilda individer vilket i det här fallet bör leda till att ingen individs integritet eller trygghet kränks.
7 Resultat och analys
I detta avsnitt kommer resultat och analys att presenteras tillsammans. Det har vi valt att göra eftersom analysenheternas explicita och implicita innehåll tillsammans bildar studiens resultat vilket önskar svara på de föreställningar om kön som kan identifieras i handlingsplanerna. Eftersom föreställningar inte är något direkt identifierbart utan något underförstått i texterna ansågs det vara av största rimlighet att presentera resultat och analys som ett gemensamt avsnitt. Denna analys kommer att bygga på tre teman som härstammar från de frågeställningar som önskas besvaras i denna studie. Dessa teman är alla centrerade kring föreställningar om kön kopplat till olika områden. Under detta avsnitt kommer innehållet även kopplas till tidigare forskning för att stödja vårt resultat och vår analys.
7.1 Vilka föreställningar om kön kopplat till strukturella
förutsättningar finns?
De föreställningar om kön kopplat till strukturella förutsättningar som vi lyckats finna i Umeå, Sala och Göteborgs handlingsplaner har i vissa avseenden liknat varandra, men emellanåt även skiljt sig åt. Skillnaderna har främst handlat om språkliga aspekter samt sättet innehållet beskrivs på. Något som explicit kunnat identifieras i kommunernas handlingsplaner är vilket kön som generellt framförallt utövar våld i nära relation och mot vilket kön i
samhället:
I nära relationer är kvinnor i högre grad än män utsatta för våld och är vanligtvis utsatta för våld av en man, därför har våldsutsatt kvinna och våldsutövande man valts som benämning på många ställen i denna text men riktlinjerna gäller även i de fall där det är en man som är utsatt och där en misstänkt förövare är kvinna. Det är viktigt att uppmärksamma att det även förekommer att män utsätts för våld och att den våldsutövande är kvinna.” (Umeå kommun, 2016: 2).
Ett annat exempel ur Göteborg kommuns handlingsplan:
“Män är kraftigt överrepresenterade som utövare av våld, vare sig det handlar om våld mot kvinnor, mot andra män eller mot sig själva. Men även om män är
överrepresenterade som utövare av våld, är det viktigt att påpeka att en majoritet av män inte utövar våld. När det gäller våld i nära relationer utövas det huvudsakligen men inte uteslutande, av män mot kvinnor.” (Göteborg kommun, 2020: 9).
Dels vill man här poängtera att det dominerande i nära relationer på samhällsnivå är att män är de som utövar våld mot kvinnor, men också understryka att merparten av männen inte utövar våld. Det kan implicit utläsas att det stora strukturella problemet som skall hanteras i analysenheterna är mäns våld mot kvinnor. Att nämna att även kvinnor kan utöva våld mot män samtidigt som det explicit förklaras att mestadelen av männen inte utövar våld kan tänkas irrelevant i en handlingsplan mot våld i nära relationer, eftersom det avviker från det
huvudsakliga syfte texten har. När det explicita innehållet presenteras som ovannämnda citat kan den underliggande meningen vara att man vill omfatta alla människor som utsätts för våld i nära relationer, oberoende av kön och könstillhörighet. Det som dock explicit inte framgår i citaten är ifall även människor i samkönade relationer omfattas. Därmed visas inte att kvinnor kan utsättas för våld av kvinnor eller att män kan utsättas för våld av män. En möjlig tolkning av det kan vara att våld i nära relationer inte existerar i samkönade relationer, vilket kan leda till att de som har en annan sexualitet än heterosexualitet inte anses lika viktiga att skydda. Heteronormativitet förklaras som ett slags antagande där de enda binära könen som finns är man och kvinna och att den sexualitet eller kärlek mellan könen som är acceptabel är mellan en cis-man och en cis-kvinna. Teorin beskriver heterosexualitet som det medfödda sättet att leva på och att heteronormen innebär att maskulin är lika med man och feminin är lika med kvinna (Shelton, 2018; Butler, 2006). Här skulle empirin kunna kopplas samman med den heteronormativa teorin om vilka de enda två accepterade könen är samt den kärlek som accepteras beroende på könet. I och med det går det att utläsa att kommunernas
handlingsplaner utgår ifrån att våld antingen tar sig i uttryck genom att en man utövar våld mot en kvinna eller vice versa. Att ha någon annan sexualitet än heterosexualitet har i det manifesta innehållet osynliggjorts. Dock går det inte att dra slutsatsen att heteronormativiteten är det enda som socialarbetare inom socialtjänsten ser. Heteronormativiteten kan ses som den dominerande föreställningen, men en föreställning är aldrig total och totalt omfattande.
7.1.1 Ålder som en avkönad text
Ett intressant tema som upptäckts i handlingsplanerna är den där äldre personer ses som avkönade, d.v.s. att det inte finns någon koppling till kön där våld mot äldre beskrivs. Äldre personer är en grupp som inte tycks ha samma strukturella förutsättningar som andra, yngre personer.
”När det uppmärksammas att en person som har insatser inom äldre-och/eller
aktualisera personen till socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller...” (Umeå kommun, 2016: 6).
Här skrivs det om våldsutsatta personer inom äldreområdet på ett sådant sätt att de implicit avkönas, och nu avviker från att skriva exempelvis “en våldsutsatt äldre kvinna” på samma könade sätt som genomsyrat i princip hela Umeå kommuns handlingsplan. Ett till exempel på det kan ses i citatet nedan:
“I de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom anges att det är av stor vikt att socialtjänstens personal medverkar till att personer med
demenssjukdom får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden och skyddar den enskilde för övergrepp.” (Umeå kommun, 2016: 9).
Samt:
“Försummelse kan exempelvis bestå i att den utsatta inte får behövlig hjälp med mat, medicin eller hygien, och finns främst bland funktionsnedsatta och äldre. Den utsatta kan förvägras hjälp med att komma ur sängen, få för lite, för mycket eller felaktig medicin.” (Sala kommun, 2018: 13).
Även här skrivs det explicit på ett avkönat sätt om personer med demenssjukdom och generellt äldre personer som kan bli försummade då de beskrivs som “personer”, “den enskilde” och “äldre” vilket då kan tolkas som att det kan vara både en man och en kvinna. Men även om äldre på flertal sätt är avkönade finns det några ställen där det faktiskt nämns, exempel på det kan man se i kommande citat:
”Våld mot äldre är ett relativt osynligt problem, dels för att personen själv kan ha svårt att berätta vad de utsätts för, dels för att omgivningen inte är uppmärksam på att det kan förekomma. Äldre kvinnor kan vara utsatta för våld av sin make/sambo och våldet kan ha pågått under längre tid men kan också vara något som uppstår senare i livet i samband med åldrande. Den vanligaste förövaren av våld mot en äldre kvinna är en manlig familjemedlem.” (Umeå kommun, 2016: 16).
Här beskrivs explicit att det är just äldre kvinnor som utsätts av en make/sambo vilket kan tolkas som att man inte synliggör att äldre män kan utsättas för våld av sin maka/sambo eller att det är andra par än heterosexuella det handlar om. Något som även kan utläsas är att förövaren av våldet är en manlig familjemedlem och inte specifikt en partner som det övrigt skrivs i handlingsplanen gällande våld i nära relation. Det kan implicit tolkas som att våld i nära relation bland äldre inte specifikt behöver handla om en partnerrelation utan även kan handla om våld i familjen så som våld mellan exempelvis en mor och hennes son. När det generellt skrivs om våld i nära relation där inte äldre personer omfattas så handlar det
underordnad mannen. Det verkar alltså som att de strukturella förutsättningarna som gäller för yngre män och kvinnor inte gör det för äldre. Mattsson (2015) beskriver denna typ av
maktordning i könsmaktsteorin där kvinnan ses som underordnad mannen könen emellan vilket är något som kan upplevas på olika sätt. Antingen är denna maktordning biologisk eller så är det en strukturell orättvisa eller ojämlikhet mellan könen som gör att den upprätthålls. Den maktordning som beskrivs i könsmaktsteorin skulle i denna del av empirin kunna tolkas som att ju äldre en person blir, desto mindre kan det ses som att denne omfattas av
könsmaktsordningen. Hur vi upplever maktordningen beror på att vi är invanda i det som vi ser som självklart eftersom det är det naturliga för oss.
Vår tolkning av könsmaktsordningen i empirin är att våld i nära relationer bland par som inte räknas som “äldre” beror till stor del på att kvinnan är underordnad mannen och att våldet är en effekt av det. Tänker man då på våldet mellan ett äldre par så kan det ses som att den könsmaktsordningen inte är lika stark, eftersom det i analysenheterna valts att ta med att den vanligaste våldsutövaren mot en äldre kvinna är en nära familjemedlem och inte specifikt en partner. Det som även kan diskuteras är vad som händer med mannens maktordning när han blir äldre eftersom den fysiska styrkan reduceras och kroppens funktioner förändras på olika sätt. En man vars fysiska förmåga fungerar som den ska kan med enkelhet utöva våld mot en kvinna, men en man som blivit äldre och som inte kan göra det på samma sätt längre kan tänkas förlora sin maktordning över kvinnan. En anledning till varför den äldre mannen avkönas i analysenheterna kan vara att mannen inte anses ha kvar samma maktposition och maktordning som när han var yngre. Samtidigt som det implicit kan avläsas att
könsmaktsordningen mer eller mindre försvinner med åldern så upprätthåller och fortsätter man i handlingsplanerna trycka på det faktum att kvinnan är den utsatte genom att nämna att det är en kvinna det handlar om medan mannen avkönas. Det går att se det som att det är hon som är den som riskerar att bli utsatt för våld, medan mannen avkönas och att det inte längre är en självklarhet att det är kvinnans partner som utsätter henne för våld utan även kan vara någon annan närstående familjemedlem.
Denna tolkning av könsmaktsordningen går dock att ifrågasättas vad gäller utsträckningen av teorin. Könsmaktsordningens räckvidd i relation till våld i nära relationer bland äldre kan inte ses som den enda, totala teorin då det våldet kan bero på olika saker och inte enbart skillnader i makt mellan könen. Exempelvis kan vi se att våld som utspelas mellan äldre kan bero på olika mentala eller fysiska tillstånd som bland annat demens. Äldre personer som lider av demens kan bland annat slå sina vårdare samt partner på grund av förvirring och att personen inte kommer ihåg vilka dessa personer är. Psykisk ohälsa eller än värre sjukdomar kan generellt sett vara faktorer som orsakar våld inom alla grupper, det kan därför bli svårt att uteslutande applicera könsmaktsordningen som förklaring till våld i nära relationer bland äldre. Det behöver därmed inte betyda att könsmaktsordningen är oviktig, men den har sina begränsningar.
I de tre kommunernas handlingsplaner mot våld i nära relation ses jämställdhet som något centralt och återkommande som man valt att arbeta förebyggande kring. Jämställdheten tar sig i uttryck både manifest och latent i de analysenheter genom att uttryckligen behandla
problemet våld i nära relation. I de tre analysenheterna förklaras våld i nära relation och mäns våld mot kvinnor som ett folkhälsoproblem som bygger på en könsmaktsordning där mannen är överlägsen kvinnan. Vad det beror på kan förklaras på många olika sätt. Jämställdhet kan explicit identifieras på ett flertal områden i analysenheterna vilket gör det till en intressant aspekt av våld i nära relation/mäns våld mot kvinnor för denna analys. Exempel på
textenheter där termen förekommer:
“Enligt regeringen ska jämställdhetspolitiken syfta till att förändra de strukturella och ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män som innebär att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i samhället. Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är. Det sjätte delmålet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Fokus är särskilt på våldspreventivt arbete och att motverka destruktiva maskulinitetsnormer.” (Göteborg kommun, 2020: 5).
Och:
“Handlingsplanen utgår även från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde. Samt från FN:s beslut om att medlemsländerna ska arbeta för jämställdhet och bekämpandet av våld mot kvinnor och barn.” (Sala kommun, 2018: 3).
Här lyfter både Göteborg och Sala kommun att våldsproblematiken i nära relationer i grund och botten ses som ett jämställdhetsproblem. Det visar explicit på att de arbetar med
jämställdhetsfrågan och det går implicit att tyda att mäns våld mot kvinnor kan upphöra om det aktivt arbetas kontinuerligt med att öka jämställdheten mellan könen, samt att utgå från att alla människor har lika värde. Handlingsplanerna tar även upp frågan om vad som ligger till grunden för mäns våld mot kvinnor och hur man ska arbeta för att förebygga och bekämpa det samhällsproblemet:
”Det finns olika teorier om våldets orsaker och mekanismer, som söker förklaringar hos individerna, i relationen, i situationen och i samhällsstrukturen. Våld i nära relationer är ett sammansatt och komplext problem som ytterst handlar om makt, kontroll och beroende.” (Umeå kommun, 2016: 3).
Samt:
”Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett samhälls- och folkhälsoproblem. Våldet riktar sig mot kvinnor i alla åldrar, samhällsklasser och kulturer och utgör ett av de största hoten mot kvinnors liv och hälsa.” (Umeå kommun, 2016: 2).
“Ett jämställdhetsarbete som förändrar begränsande normer för maskulinitet kan ge stora vinster för både kvinnor och män och för samhället som helhet. Det kan leda till förbättrad hälsa, breddad rekrytering till offentlig sektor, mer jämställda relationer och minskat våld.” (Göteborg kommun, 2020: 12).
Utifrån textenheterna ovan så framgår det att problemet våld i nära relation bland annat bottnar i samhällsstrukturen och maktpositionerna mellan könen i vårt samhälle. Det som även sägs explicit i handlingsplanerna är att det måste fokuseras på preventivt arbete gällande hur vi ska få bukt med problemet, på så sätt att upptäcka våld i ett tidigt skede samt att
samhället måste förändra normerna kring makt, maskulinitet och våld. I och med att det här går att tyda att grunden till våldet kommer från kontroll, makt och maskulinitetsnormer så är det möjligt att även i detta avsnitt koppla samman empirin i analysenheterna med
könsmaktsteorin som tidigare nämnts där kvinnan alltid setts som underordnad mannen. Heise et al. (2019) menar att ojämlikhet mellan könen inte har möjlighet att upphöra om man inte ändrar de könsnormer som finns i samhället idag. Vidare poängterar de att kön är socialt konstruerat och därigenom utformar vår livserfarenhet samt att bland annat patriarkatet kan påverka oss människor på olika sätt beroende på om vi föds som man eller kvinna. Denna tidigare forskning kan styrka det resonemanget som kommunerna har i sina handlingsplaner kring att vi måste ändra på våra könsnormer som vi har idag för att kunna uppnå jämställdhet och få ett slut på våld i nära relation.
7.2 Vilka föreställningar om kön kopplat till föräldraskap
finns?
7.2.1 Vem är förälder?
De föreställningar om kön som kan kopplas till föräldraskap som har identifierats har skiljt sig något åt men ett antal teman har kunnat identifieras med tydlighet. Ett av dessa teman handlar om vem som är förälder. Under temat vem är förälder kan det utläsas hur analysenheterna implicit konstruerat föräldraskapet mellan en man och en kvinna utifrån en heteronormativ syn. Den “riktiga familjen” eller de “riktiga föräldrarna” framställs implicit endast kunna uppstå där det är en man och en kvinna vilka tillsammans i deras parrelation har barn. Det visas exempelvis i Umeå kommuns handlingsplan mot våld i nära relationer:
” Om kvinnan avser att lämna mannen kan det i vissa fall finnas risk för ökat våld som får omedelbara konsekvenser för barnet.” (Umeå kommun, 2016: 38).
Ännu ett exempel på den typen av formulering kring vem/vilka som är föräldrar beskriver följande:
