7. Analys
7.1 Studie och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete utanför skolväsendet
Vi tolkar resultaten så att samtliga intervjuade har nytta av den kunskap som Studie- och yrkesvägledarutbildningen ger, i form av åtminstone någon av de fyra
delkompetenser som Lundmark presenterar i sin kompetensmodell. Den funktionella kompetensen är en förening av de fyra delkompetenserna yrkesteknisk, strategisk, personlig och social. Tolkat utifrån Lundmarks kompetensmodell upplever fem av informanterna att de har fått den funktionella kompetensen som deras verksamhet kräver genom studie- och yrkesvägledarutbildningen. De övriga två, de som inte har vägledning som en av sina arbetsuppgifter, har uppnått den funktionella kompetensen på annat sätt, i sin verksamhet, från annan utbildning eller annan erfarenhet.
En av de intervjuade, David anser att studie- och yrkesvägledarutbildningen är relevant för hans verksamhet och säger att han förstår att de arbetsuppgifter som ständigt
förändras och som är specifika för varje arbetsplats (strategisk kunskap enligt Lundmark) inte kan ingå i utbildningen.
Enligt Lundmark är det den yrkestekniska kompetensen som erhålls från en utbildning och vårt resultat visar att samtliga informanter använder sig av en del av den
yrkestekniska kompetens de har anskaffat sig från studie- och
yrkesvägledarutbildningen. Samtalsmetodiken är en del från utbildningen som samtliga intervjuade anser är användbart.
Den sociala kompetensen kan, enligt vår mening uppnås eller utvecklas via Studie- och yrkesvägledarutbildningen. Socialt samspel och samarbete är ett av de mål som ska uppnås enligt examensordningen. Vi tokar det även så att den personliga kompetensen kan utvecklas via utbildningen. Enligt en annan av den intervjuade, Anna, får man under utbildningen lära sig förmågan att reflektera över sitt eget beteende. Även
självkännedom och empatisk förmåga är delar som ingår i utbildningen (SFS 2006:1 053).
7.2 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete
utanför skolväsendet utifrån Per-Erik Ellströms kompetensmodell.
Ellström skriver att kompetens är uppgiftsrelaterad och en relation mellan en individs förmåga i olika avseenden och en viss uppgift eller ett visst arbete. Samtliga iundersökningsgruppen har den formella kompetensen, det som enligt Ellström uppnåtts via en formell utbildning dvs. studie- och yrkesvägledarutbildningen.
De intervjuade vars arbete inte innehåller vägledning upplever att den formella
kompetensen i deras verksamhet inte har någon större betydelse för deras utövande av professionen. Detta uppfattar vi som att den yrkestekniska kompetensen vi får genom utbildningen inte motsvarar kompetenskraven i deras verksamhet. Den kompetens som deras verksamhet kräver för att utföra arbetet på ett framgångsrikt sätt fås inte via studie- och yrkesvägledarutbildningen. Däremot anser de övriga fem intervjuade som har arbeten där vägledning ingår i uppdraget att studie- och yrkesvägledarutbildningen är relevant, i vissa fall till och med mycket relevant för deras verksamhet. De har den formella kompetensen som de fått med sig från utbildningen och den kompetens som efterfrågas av verksamheten, samt den kompetens som arbetet kräver. Dessa tre kompetenser är kompetenser som vi får med oss från studie- och
yrkesvägledarutbildningen.
Begreppet kompetens innehar många olika kvaliteter och syftar på mer än enbart formell behörighet. När vi ställer frågor om vilka delar av utbildningen som våra informanter anser att de har mest nytta av i sina nuvarande professioner svarar de framförallt att det är samtalsmetodiken. Några nämner också vikten av praktiken, men endast en, Gisela, nämner en enskild kurs vid namn. Här tycker vi att vi tydligt kan se att våra informanter talar om utbildningen som en reell- snarare än formell kompetens (Ellström 1992). Begreppet kompetens innebär idag inte längre enbart en formell behörighet utan det hänförs mer till förmåga och vilja att klara de olika krav som ställs i en viss situation i en viss verksamhet (kompetensutredningen SOU 1995:58). Med förmåga menas att praktiskt kunna använda kunskaper och erfarenheter av olika slag i en viss situation, det som Ellström kallar reell kompetens.
Personerna i vår undersökning har fått den reella kompetensen genom att öva rent praktisk och blivit ifrågasatta, som en av de intervjuade, Anna säger. Den formella
kompetensen tycks göra sig mer gällande om du väljer att arbeta på en arbetsplats där vägledning ingår i uppdraget. Den reella kunskapen sätts mer på prov om du väljer att slå dig fram i andra yrken där det av tradition inte varit så vanligt med studie- och yrkesvägledare som utbildningsbakgrund.
Enligt Ellström har verksamheten vissa krav på kvalifikationer hos individen; de som efterfrågas, de som är föreskrivna och de faktiska kvalifikationer som krävs för av ett arbete. En av de intervjuade, David är ytterligare ett exempel på att studie- och
yrkesvägledarutbildningen inte ger tillräckligt med formell kompetens för att utöva ett yrke trots att den ger den formella kompetens som efterfrågas på arbetsplatsen.
7.3 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete
utanför skolväsendet utifrån Kerstin Keens kompetensmodell.
Kompetens är inte liktydigt med en formell utbildning utan innebär fler komponenter och individens förmåga att samordna de fem komponenterna utifrån situationens krav. De fem komponenterna är pekfingret – kunskap, långfingret – erfarenheter, ringfingret – kontakter, lillfingret – värderingar och tummen – förmåga att hantera de övriga fyra verktygen.
Pekfingret är kunskaperna och representerar fakta, sammanhang och metoder.
Samtalsmetodiken är en metod och är den del av utbildningen som alla de intervjuade säger sig ha mest nytta av i sina professioner. Studie- och yrkesvägledarutbildningen innehåller ett samhällsvetenskapligt block som syftar till att ge kunskaper om hur samhälle, arbetsliv och utbildning organiseras och fungerar. Flertalet av de intervjuade säger sig använda sig av litteratur eller anteckningar från utbildningen i deras
verksamhet.
Långfingret är erfarenheter. Studie- och yrkesvägledarutbildningen innehåller ett praktikblock som innebär erfarenhet av nya människor, arbetsplatser och
arbetsuppgifter. Praktiken är ytterligare en del av utbildningen som upplevs som mycket relevant i förhållande till de arbetsuppgifter de har idag.
Ringfingret är kontakter och nätverk och kan till viss del fås genom praktikblocket i utbildningen. Två av de intervjuade genomförde en del av praktikperioden på sin nuvarande arbetsplats. Vi tolkar det som att de skapade sig ett kontaktnät som resulterade i en anställning efter utbildningen.
Lillfingret, står för värderingarna och det är något var och en av oss bär med oss. Men det är även något som det finns möjlighet att utveckla för den enskilde under
utbildningstiden. Utbildningens beteendevetenskapliga block ger grunden för det nödvändiga i att förstå människors beteenden på ett sådant sätt att man kan fungera som vägledare. Psykologi, socialpsykologi och sociologi är delar av utbildningen som flertalet av de intervjuade säger sig har nytta av i sin nuvarande verksamhet. En av dem säger sig ha fått lära känna sig själv under utbildningen och fått ökad självkännedom. Bemötande, respekt och empati är de färdigheter som de intervjuade menar har stor betydelse och som de har användning för i sitt nuvarande yrke då de möter människor som befinner sig i olika faser av livet då de möter människor i olika situationer och tillstånd.