Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängNya uppgifter – nya uppdrag?
-
Studie och yrkesvägledarprogrammets relevans
för arbete utanför skolan
New commissions – new assignment?
- The relevance of the education of careerCounseling for work outside the school
Irene Öggesjö
Karl Jändel
Studie- och yrkesvägledarexamen 180 poäng Vårterminen 2008
Slutseminarium 2008-08-29
Examinator: Anders Lovèn Handledare: James Dresch Marita Flisbäck
Innehållsförteckning
1.Sammanfattning ... 5
2. Inledning ... 6
2.1 Syfte och problemformulering... 7
3. Metod ... 8
3.1 Urval och genomförande ... 9
3.2 Datainsamling ... 10
3.2.1 Genomförande av undersökningen ... 10
3.2.2 Databearbetning ... 10
3.2.3 Etik ... 11
4. Historik ... 12
4.1 Studie- och yrkesvägledningens uppkomst i Sverige ... 12
4.2 Presentation dagens utbildning ... 14
4.3 Studie- och yrkesvägledarutbildningen ... 14
4.4 Framtida utbildning ... 15
5 Teoriramar ... 16
5.1 Teoretiska perspektiv. ... 16
5.1.2 Kompetens och kunskapsutveckling ... 16
5.1.3 Per-Erik Ellström och begreppet kompetens ... 17
5.1.4 Utbildning och kompetens. ... 18
5.1.5 Annika Lundmarks kompetensmodell ... 19
5.1.6 Kerstin Keens kompetensmodell ... 20
5.2 Tidigare forskning ... 21
5.2.1 Utvärdering av studie- och yrkesvägledningen i Sverige ... 21
6 Resultat ... 22
6.1 Presentation av intervjupersonerna ... 22
6.2 Hur relevant är studie- och yrkesvägledarutbildningens innehåll för arbetsuppgifter utanför skolområdet? ... 24
6.2.1 Vilka delar av studie- och yrkesvägledarutbildningen har undersökningsgruppen mest nytta av i sin nuvarande verksamhet? ... 25
6.2.2 Hur anser intervjupersonerna att studie- och yrkesvägledarutbildningen bör utvecklas i framtiden för att kunna tillgodose kraven som ställs i deras verksamhet? ... 28
7. Analys ... 30
7.1 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete utanför skolväsendet utifrån Annika Lundmark kompetensmodell. ... 31
7.2 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete utanför skolväsendet utifrån Per-Erik Ellströms kompetensmodell. ... 32
7.3 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete utanför skolväsendet utifrån Kerstin Keens kompetensmodell. ... 33
7.4 Utvärdering av studie- och yrkesvägledningen i Sverige, samt Karriärvägledning. ... 34 8. Resultatdiskussion ... 36 9. Källförteckning ... 39 9.1 Tryckta källor: ... 39 9.2 Övriga källor: ... 40 10. Bilagor ... 41 10.1 Intervjufrågor ... 41 10.2 Bilaga B: ... 42 10.3 Bilaga A ... 45
1.
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete är att kartlägga hur studie- och yrkesvägledarutbildade vägledare verksamma utanför skolområdet upplever relevansen av studie- och
yrkesvägledarutbildningen för sin verksamhet och deras uppfattningar om hur studie- och yrkesvägledarutbildningen bör utvecklas i framtiden för att möta kraven i deras verksamhet.
Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie där sju utbildade studie- och
yrkesvägledare har deltagit i undersökningen. Deltagarna representerar yrken inom olika verksamheter, bemanningsbranschen, projektledare, skolledare, vägledningscentrum och arbetsförmedlare. Teorier som används vid analysen av resultatet är flera olika kompetensmodeller.
Resultatet visar att intervjupersonerna som har vägledning som en del av sitt arbete upplever utbildningen som relevant i deras yrkesprofession. De deltagare i vår undersökning som arbetar i verksamheter där vägledning inte ingår, upplever att
relevansen inte motsvaras av det som deras arbetsuppgifter kräver av dem. Emellertid är samtalsmetodiken något som är användbart i alla de intervjuades professioner och som är av användning även i de verksamheter där det inte ingår vägledning i
arbetsuppgifterna. Resultatet av undersökningen visar att från studie- och
yrkesvägledarutbildningen är det beteendevetenskapliga blocket som inrymmer grunder i pedagogik, psykologi och sociologi som upplevs som mest relevant av
undersökningsgruppen för arbete i verksamheter som arbetsförmedling,
vägledningscenter, bemanningsbranschen och projektarbete med långtidssjukskrivna.
Utifrån resultatet ser vi det som att studie- och yrkesvägledarutbildningen verkar ge en bra grundläggande bas även för arbeten utanför skolväsendet. Vår slutsats av arbetet är att vi anser att det är viktigt att utbildningen följer samhällsutvecklingen och de nya kraven på arbetsmarknaden vilket är en förutsättning för studie- och yrkesvägledares möjligheter inom nya verksamhetsområden utanför skolväsendet.
Nyckelord: Studie- och yrkesvägledare, studie- och yrkesvägledarprogrammet, kompetens, roll, utbildning, arbetsförmedling, bemanningsbranschen, relevans.
2. Inledning
Studie- och yrkesvägledarutbildningen leder till en yrkesexamen i studie- och
yrkesvägledning. Presentationen av studie- och yrkesvägledarutbildningen på Malmö högskolas hemsida ger en bild av att man som färdigutbildad kan arbeta inom många olika områden, i skolväsendet men även inom såväl den offentliga som privata sektorn, större företag eller kommunal förvaltning. Målen för Studie- och yrkesvägledarexamens anges av högskoleförordningens examensordning (SFS 2 006:1053) där man kan läsa följande:
För studie- och yrkesvägledarexamen skall studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som studie- och yrkesvägledare inom det offentliga skolväsendet och sådana fristående skolor som anges i skollagen (1 985:1100).
De flesta studie- och yrkesvägledare finns inom skolväsendet.
(http://www.edu.mah.se/LGSYV/) På Malmö högskolas hemsida kan vi läsa att, efter genomgången utbildning skall vi ha färdigheter att vägleda och informera både ungdomar och vuxna om frågor som rör karriärutveckling och deras studie- och yrkesval. Coach inom karriärutveckling och livsvägledning är nya uppgifter och uppdrag där personer med studie- och yrkesvägledarexamen efterfrågas. (http://www.edu.mah.se/LGSYV/)
Högskoleverket har genomfört en utvärderingsrapport under år 2006 av studie- och yrkesvägledarutbildningarna. Utvärderingen har gjorts av en extern bedömargrupp som består av universitetslärare, yrkesrepresentant och flera före detta studerande.
Bedömargruppens intryck är att studie- och yrkesvägledarprogrammet på Malmö
högskola utbildar kompetenta studie- och yrkesvägledare och att de lever upp till de mål som finns i examensordningen. Högskoleverkets beslut och reflektioner baseras på bedömargruppens rapport. Några av de problem som tas upp i rapporten är brister när det gäller utbildningarnas forskningsanknytning och att utbildningarna är för snävt inriktade mot skolväsendet. Studenterna bör i ökad utsträckning även ha erfarenheter och kunskaper från arbetslivet utanför skolan, samt praktiken bör i ökad utsträckning rikta sig till arbetsmarknaden utanför skolan (Rapport 2006:42 R s5,47 ).
Enligt utredningen måste vägledning ses i ett större sammanhang än det snävare skolperspektivet och individens behov av vägledning är både växande och återkommande under olika perioder i livet (SOU 2 001:46 s4). Samhällets syn på kvalifikation, utbildning och kunskap håller på att förändras och det direkta sambandet mellan utbildning och produktion är inte lika tydligt längre. Lärande och
kompetensutveckling kommer att ske i olika former och den formellt anordnade utbildningen kommer att vara endast en del av samhällets syn på kvalifikation. Det kommer att ske en utveckling av det livslånga och livs vida lärandet därför behövs vägledning även utanför skolans värld och är viktig under individens hela karriär, ung som vuxen(SOU 2 001:46 s4). Mot denna bakgrund vill vi belysa ett ämnesområde som berör betydelsen av studie- och yrkesvägledarutbildningens innehåll och utformning. Med vårt arbete vill vi få kunskap om hur utbildade studie- och yrkesvägledare upplever relevansen av utbildningen på Malmö högskola i deras verksamhet utanför skolområdet. Vi vill ta reda på om det finns delar av utbildningen som är av mer eller mindre
betydelse för utövandet av deras arbetsuppgifter. Slutligen vill vi med vårt arbete få en uppfattning om hur studie- och yrkesvägledarutbildningen bör utvecklas i framtiden för att bättre kunna möta de kraven som utbildade studie- och yrkesvägledare kan ställas inför i nya verksamhetsområden.
2.1 Syfte och problemformulering
Syftet är att kartlägga hur studie- och yrkesvägledarutbildade vägledare utbildade vid Malmö högskola, och som är verksamma utanför skolområdet, upplever relevansen av studie- och yrkesvägledarutbildningen för sin verksamhet och deras uppfattningar om hur studie- och yrkesvägledarutbildningen bör utvecklas i framtiden för att möta kraven i deras verksamhet.
Utifrån detta syfte har vi valt att inrikta oss på följande problemformuleringar: – Hur relevant upplever de intervjuade att studie- och yrkesvägledarutbildningens innehåll är för deras arbetsuppgifter utanför skolområdet?
– Vilka delar av studie- och yrkesvägledarutbildningen anser de intervjuade att de har störst nytta av i sin nuvarande verksamhet?
– Hur anser intervjupersonerna att studie- och yrkesvägledarutbildningen bör utvecklas i framtiden för att kunna tillgodose kraven som ställs i deras verksamhet?
3. Metod
Val av metod.För att få svar på våra frågeställningar har vi valt att utföra undersökningen genom kvalitativa intervjuer. Valet av en kvalitativ studie lämpar sig bäst då vi genom vår problemformulering ämnar ta del av intervjupersonernas upplevelser, tankar och egna erfarenheter inom problemområdet som vi har valt att ställa upp (Trost 2005. s 14). Vid intervjuerna använder vi oss av en tematiserad frågeguide som utformats med fasta öppna följdfrågor för att stödja samtalet om det behövs. Varje frågeområde innehåller 4-5 följdfrågor men om intervjupersonen i sina svar täcker av följdfrågorna så avbryter vi inte intervjupersonen för att ställa dessa (Patel & Davidsson 1991, s 80).
Eftersom våra intervjuer har genomförts på ett likvärdigt sätt med varandra och med en liten variation anses de då ha en hög standardisering men låg grad av strukturering enligt Trost (Trost 2005 s 19). Jan Trost förklarar i sin bok Enkätboken (Trost 2001, s 17) att om frågeställningen gäller att förstå eller att hitta mönster ska man göra en kvalitativ studie.
Undersökningen utgjordes av fyra personliga intervjuer och tre telefonintervjuer, då det geografiska avståndet till intervjupersonen varit för stort och då intervjupersonerna inte har haft tid eller möjlighet att träffa oss personligen. En fördel med telefonintervju kan vara att den intervjuade känner sig tryggare, men även att svaren blir mer konkreta och mindre småprat om icke relevanta saker. Det som kan vara till nackdel är att
intervjuaren inte kan se kroppsspråket.
Vi har haft svårigheter med att finna intervjupersoner som har studie- och
yrkesvägledarexamen och som passar in under vårt syfte med undersökningen. Då en ny marknad banar väg för nya uppgifter och uppdrag inom den offentliga och privata sektorn för studie- och yrkesvägledare (http://www.edu.mah.se/LGSYV/) har det varit mycket svårt och tidskrävande att hitta intervjupersoner utan egna kontakter eller då Malmö högskola inte för register på före detta studenter.
3.1 Urval och genomförande
Det är utbildade studie- och yrkesvägledare verksamma utanför skolans område och deras upplevelser av studie och yrkesvägledarutbildningens relevans i sin verksamhet vi vill kartlägga. Därför var vår önskan att få intervjua utbildade studie- och
yrkesvägledare med erfarenhet av att ha arbetat inom just andra områden än enbart skolan.
För att uppnå syftet med undersökning var det även av vikt att intervjupersonerna har en relativ aktuell utbildning. Detta för att de skulle ha en relevant kunskap så att den i största möjliga omfattning stämmer överens med dagens studie- och
yrkesvägledarutbildning. Dessutom skall de ha genomgått studie- och
yrkesvägledarutbildningen vid Malmö eller någon av dess distansutbildningar. Detta för att kursprogrammet ska vara jämförbart, med den av kursen valda litteraturen, samt att utbildningen ska ha så mycket gemensamt med de intervjuade och oss att vi kan jämföra den totala upplevelsen av utbildningen. Vi vill även att de ska ha minst ett års erfarenhet arbetslivserfarenhet från någon annan verksamhet än i skolans värld samt inte har äldre utbildning än från 2001. Detta är av vikt för att inte utbildningsplanens utformning inte ska skilja sig för markant med dagens utbildning.
Vi har kontaktat VY - Varbergs Yrkesvägledare, och ansvarige för studie- och
yrkesvägledarprogrammet för att hitta lämpliga intervjupersoner. Vi har även via våra praktikplatser fått egna kontakter och på så sätt kunnat hitta intervjupersoner. Vi har även haft kontakt med våra kurskamrater och genom den vägen försökt hitta
intervjupersoner. Urvalet styrdes även av tillgängligheten av studie- och
yrkesvägledarutbildade som arbetar utanför skolområdet och sju stycken vägledare som uppfyller våra krav utgör undersökningsgruppen.
3.2 Datainsamling
I detta kapitel redovisar vi tillvägagångssättet vid datainsamlingen.
3.2.1 Genomförande av undersökningen
Vi kontaktade våra intervjupersoner per telefon och bokade en tid för personlig intervju eller en telefonintervju med dem. Vid bokningstillfället informerade vi syftet med intervjun och angav en ungefärlig tidsbedömning. Fyra av de sju intervjuerna genomfördes personligen och tre av dem genomfördes per telefon. Flera faktorer, tidsbrist, det geografiska avståndet, samt svårigheter med att hitta personer utifrån de kriterier som beskrivs i avsnitt 3.1 ledde till att de tre sista intervjuerna fick genomföras per telefon.
De personliga intervjuerna bestämdes utifrån de intervjuades önskemål vad gäller plats och tidpunkt. Intervjupersonerna tillfrågades även om de godkände att vi bandade de personliga intervjuerna. De medverkande i undersökningen deltog frivilligt och de uppgifter som de lämnat kommer inte användas för något annat syfte än för just denna undersökning.
Telefonintervjuerna antecknades direkt under pågående intervju och av tekniska svårigheter bandades inte telefonintervjuerna. Intervjuerna varade i genomsnitt i 45-60 minuter. De tillfrågades även om de var positiva till en kompletteringsintervju.
(Rosenqvist & Andrén, 2006, s73)
3.2.2 Databearbetning
Det inspelade material som vi fick transkriberades, det vill säga att det som intervjupersonen sa vid intervjun, antecknades ner ordagrant. Därefter gjorde vi
ytterligare en bearbetning av texterna där vi enbart tog fram det som var relevant för vår undersökning och våra frågeställningar (Patel & Davidson, 2003, s 119). Utifrån detta resultat sammanställdes sedan materialet i frågeområden som var baserade på vår intervjuguide. Telefonintervjuerna antecknades under samtalets gång och det resultat
som var av vikt för undersökningen sammanställdes på samma sätt som de bandade intervjuerna.
Vid sammanställningen av intervjuerna formulerade vi det väsentliga av innehållet av det som sagts och uttryckte det mer kortfattat. Citaten däremot är återgivna ord för ord. Slutligen så skickade sammanställningarna av intervjuerna till intervjupersonen för ett godkännande.
Vi redovisar delar av resultatet i kvantitativa termer då det är fler av de intervjuade som svarar på ett visst sätt (Rosenqvist & Andrén, 2006, s64).
3.2.3 Etik
I våra förberedelser inför intervjuerna har vi funderat över de etiska frågor som rör de individer som ska medverka i undersökningen. Vi måste värna om de enskilda
individernas integritet1 och alla de uppgifter vi erhåller från och om individerna måste behandlas konfidentiellt2 (Patel, Davidsson, 2003, s 60-61). Därför var det viktigt att intervjupersonerna informerades vid både första kontakten men även vid
intervjutillfället om syftet med intervjun och vår undersökning samt vad deras
medverkan innebär. Vi var även tydliga med att informera de medverkande om att de skulle behandlas konfidentiellt, att endast vi har tillgång till uppgifterna de lämnar och att det inte är möjligt att identifiera en enskild individ i presentationen av resultatet (Patel.& Davidsson, 2003, s 70). Samtliga intervjupersoner har fått fiktiva namn i textmaterialet.
.
1 Integritet: rätt att få sin personliga egenart och inre sfär respekterad och att inte utsättas för
personligen störande ingrepp (personlig integritet).
2 Konfidentiellt: som endast bör meddelas i förtroende inom en sluten grupp och alltså är hemlig för
4. Historik
4.1 Studie- och yrkesvägledningens uppkomst i Sverige
En av förutsättningarna för vägledningens utveckling är att individen har möjlighet att välja(Lovén 2000 s 33). Utvecklingen av vägledare och vägledningsorganisationen i Sverige började med de första offentliga arbetsförmedlingarna som öppnades 1902 i Helsingborg och Göteborg. I samband med att statsbidrag till offentliga kommunala arbetsförmedlingar i Sverige beviljades av regeringen år 1906, ökade också antalet förmedlingskontor. 1920 och 30-talens djupa ekonomiska depressioner innebar en stor arbetslöshet vilket ledde till en nedgång av studie- och yrkesvägledning. Det
dominerande blev istället arbetsförmedlingarnas utbud av lediga arbeten.
Det förslag som 1940-års skolutredning lämnade till ett yrkesvägledningsprogram, kan sägas vara grunden för utvecklingen av vägledningen i Sverige. Under denna tid var yrkesvägledningen knuten till skolans område. Här fanns behov av specifikt utbildade vägledare som arbetade utifrån en metodiskt ordnad vägledning. Det var
arbetsmarknadsmyndigheterna som ansvarade för yrkesvägledningen, trots att den var knuten till de ungdomar som gick i skolan. Framtida mål var att överföra den
yrkesvägledande verksamheten till skolväsendet samt att fortbilda folkskolans lärare (Blomsterberg 1996, s 133).
Denna fortbildning innebar en sorts dubbelanställning för yrkesvalslärarna där undervisningen minskades för möjlighet att bedriva arvoderad vägledning. Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, var ekonomiskt ansvariga.
I början av 1950-talet var det i första hand folkskollärare och/eller ämneslärare som genomgick en treveckors kurs för att bli de första yrkesvalslärarna3. Fram till 1971 var utbildningen till yrkesvalslärare 1 termin lång. Därefter uppkom en ny typ av tjänst, nämligen syokonsulenten. Detta innebar en särskild studie- och yrkesvägledarutbildning på ett år och omfattade/motsvarade 40 poäng. Behörigheten till denna utbildning krävde antingen tidigare akademiska studier med minst 80 poäng eller minst fem års
yrkeserfarenhet (Lovén 2000 s 29).
3 En folkskollärarexamen som har kompletterats med en påbyggnads utbildning i samhällskunskap och
Utbildningen ändrades till att bli 120 poäng år 1977. Ännu en utbildning uppstod för de med längre yrkeserfarenhet och motsvarade 60 poäng. 1984/85 blev Syoutbildningen den samma för samtliga oavsett bakgrund och erfarenhet. Yrkesexamen infördes från år 1992 för syoutbildade.
Vägledning i privat regi har under senare år utvecklats och ökat såväl inom utbildnings- som arbetsmarknaden. Det offentliga arbetsförmedlingsmonopolet i Sverige avskaffades 1993. Därmed blev det tillåtet för privata företag att ta betalt för sina
rekryteringstjänster till andra företag. Det har fört med sig en snabb utveckling av antalet privata arbetsförmedlingar och bemanningsföretag. En följd av avregleringen är att också andra tjänster har utvecklats. Privata företag som erbjuder vägledning blir stadigt flera bl.a. virtuellt på nätet men även som direkt coachning. Arbetsförmedling till enskilda personer förblev och är alltjämt kostnadsfritt (SOU 2001:45, s 67).
Bemanningsföretagen har ökat stadigt sedan början av 1990-talet. Inom utbildningsområdet har under 1990-talet olika variationer av studie- och
yrkesvägledning med beteckningar som karriärvägledning, coach eller liknande, erbjudits på den privata vägledningsmarknaden. Utövarna kan vara utbildade studie- och yrkesvägledare men också andra yrkesgrupper erbjuder sina tjänster. Verksamheten har sitt ursprung i de privata personaluthyrningsföretagen (SOU2001:45, s 67).
Andra områden där olika typer av information och vägledning i anslutning till studier och arbete förekommer är inom kriminalvårdens olika rehabiliteringsprogram, inom Försäkringskassan, socialtjänsten, inom de kommunala utvecklingsprojekten och arbetsmarknadsenheterna, hälso- och sjukvården, m.fl.( SOU 2001:45, s 68).
I slutet av 1980-talet började många kommuner och arbetsförmedlingar att utveckla väglednings- och informationsutformningen för att det skulle bli lättare för människor att få tillgång till en objektiv information och vägledning. I flera kommuner började man diskutera om inte vägledning och information borde samlas på ett och samma ställe och att en samverkan mellan vägledare från kommun och arbetsförmedling skulle kunna ge betydande synergieffekter. Sedan dess har ett stort antal infotek/vägledningscentra öppnats runt om i landet (SOU 2001:45, s 74).
4.2 Presentation dagens utbildning
Syftet med vår undersökning är att kartlägga hur studie- och yrkesvägledare utbildade vid Malmö högskola upplever relevansen av sin utbildning i deras nuvarande
professioner.
Därför tycker vi att det är intressant att för läsaren få ta del av det material som Malmö högskola väljer att presentera om utbildningen på deras hemsida.
Nedan ges en presentation av kursplanen för studie- och yrkesvägledarutbildningen från 2007 i Malmö.
4.3 Studie- och yrkesvägledarutbildningen
Efter genomgången utbildning ska studenten ha färdigheter i att vägleda och informera ungdomar och vuxna om frågor som rör karriärutveckling och deras studie- och
yrkesval. Denna verksamhet bedrivs huvudsakligen inom utbildnings- och
arbetsmarknadssektorn. I ökande utsträckning efterfrågas personer med studie- och yrkesvägledarexamen för nya uppgifter och uppdrag som coach inom karriärutveckling och livsvägledning.
Utbildningen innehåller tre stora block:
* Ett samhällsvetenskapligt block som syftar till att ge kunskaper om hur samhälle, arbetsliv och utbildning organiseras och fungerar.
* Ett beteendevetenskapligt block som inrymmer sådana grunder i psykologi, pedagogik och sociologi som är nödvändiga för att förstå människors beteenden på ett sådant sätt att man kan fungera som vägledare, undervisare och informatör.
* Ett praktikblock som innehåller praktik huvudsakligen inom utbildningssektorn men även på arbetsförmedling, samt inom nya verksamheter som karriärcoach etc. Praktiken innebär bl.a. att man självständigt genomför vägledningssamtal, enskilt eller i grupp, undervisar och informerar.
Som studie- och yrkesvägledare kan man arbeta inom många olika områden. De flesta studie- och yrkesvägledare finns på grundskola, gymnasieskola, kommunal
vuxenutbildning, högskola eller i olika former av verksamheter för ungdomar och vuxna. Under senare år har många studie- och yrkesvägledare anställts för nya uppgifter
och uppdrag inom såväl den offentliga som privata sektorn. (http://www.edu.mah.se/LGSYV/)
4.4 Framtida utbildning
I Utbildningsdepartementets utredning 2001 har föreslagits att studie- och
yrkesvägledning ska kallas för karriärvägledning. Detta för att det är ett begrepp som bättre motsvarar en aktiv och ansvarstagande individ med betoning av lärande och kunskapssökande där utbildningar i högre grad skräddarsys utifrån individuella
behov(SOU 2001:45, s102). Utredningen bedömer att i framtiden kommer det att finnas ett ökat behov av en offentlig erbjuden vägledning i takt med att det livslånga lärandet blir verklighet för den enskilde samhällsmedborgaren. Det kommer att behövas öppna rum i samhället med en funktion liknande bibliotekens, dit personer kan söka sig för att få en kostnadsfri, oberoende och opartisk hjälp.
Detta skulle innebära att vägledningsfunktionerna kommer att behöva utvecklas dels inom utbildningsväsendet som arbetsmarknadsområdet (SOU 2001:45, s112). Utredningen har även föreslagit en förlängning av studie- och
yrkesvägledarutbildningen som skall omfatta 140 poäng. Detta för att stärka vägledarnas professionalitet och höja yrkets status i förhållande till samverkande yrkesgrupper inom utbildningsväsendet som har längre utbildning. I samma utredning har även föreslagits att kopplingen till arbetsmarknad och arbetsliv bör förstärkas och att den verksamhetsförlagda delen ska kunna genomföras utanför skolans område.
Utredningen berör även hur samhällsförändringen påverkar studie- och yrkesvägledning i framtiden.
Studie- och yrkesvägledning är dock inte, som utredningen tidigare konstaterat, ett statiskt verksamhetsfält som kommer att ha sin starkaste förankring inom skolväsendet. Samhällsförändringen leder fram till att bredare kunskaper än nuvarande utbildning ger behövs för att verksamhet inom andra yrkesområden än skolans och
arbetsförmedlingens skall kunna vara möjlig (SOU 2001:45, s190). SOU-rapporten lades till handlingarna utan att leda till någon proposition.
5 Teoriramar
För att få svar på våra frågeställningar tar vi hjälp av nedanstående teorier. I vår analys utgår vi från kompetensmodeller vilka vi kommer att använda oss av när vi förklarar resultatet. Anledningen är att vårt arbete handlar om relevansen av studie- och yrkesvägledarutbildningen för arbeten utanför skolans område, om hur kompetensen upplevs och möter kraven från intervjupersonernas verksamheter.
5.1 Teoretiska perspektiv.
5.1.2 Kompetens och kunskapsutveckling
Det finns en mängd uppfattningar om och definitioner av begreppet kompetens. Uppfattningarna skiljer sig åt beroende på vilken verksamhet man arbetar i (SOU 1995:58 s 25). Forskare skiljer mellan faktisk kompetens och formell kompetens. Med formell kompetens försöker vi mäta, bedöma och avläsa i betygshandlingar efter genomgångna utbildningar. Den faktiska kompetensen är vad vi verkligen kan utföra och den påverkas mycket av i vilken utsträckning som den utnyttjas. Formell kompetens är hos individen som regel knuten till en viss utbildning, ofta i kombination med ett behörighetsbevis eller legitimation.
I SOU 1995:58 (s 25) återges resonemang kring begreppet kompetens. Det är inte en strikt definition utan mer en beskrivning av hur kompetens hänger samman med verksamhetsidé, arbetsorganisation och hur ordets innebörd förändrats över tid. Förr användes begreppet kompetens ofta i betydelsen formell behörighet. Detta uttryck svarar närmast mot ”tillräckliga kunskaper för en viss befattning”. Kompetenskraven är vanligen så strikt formulerade att de använda kriterierna utan större svårigheter skiljer de kompetenta från de icke kompetenta. Idag hänförs begreppet mer till förmåga att klara de olika krav som ställs i en viss situation i en viss verksamhet. I dagligt tal syftar det inte bara till formell behörighet utan innefattar många olika kvaliteter.
Förmåga och vilja anses vara de ord som bäst fångar upp kompetensbegreppet enligt kompetensutredningen (SOU 1995:58 s 26). Med förmåga menas att praktiskt kunna använda kunskaper och erfarenheter av olika slag i en viss situation. Det är i relation till en viss situation som någon är kompetent. Beroende på omständigheterna kan någon aspekt på kompetens överväga, ex yrkesmässig kompetens, teoretisk och praktisk
kompetens, administrativ kompetens som t.ex. ledarförmåga, personlig kompetens med egenskaper och förhållningssätt och social kompetens. Med social kompetens menar utredningen förmåga och vilja att skapa meningsfulla relationer och att kunna kommunicera med andra (SOU 1995:58, s 91).
Den sociala kompetensen kommer att bli allt viktigare i arbetslivet, menar utredningen. Att veta hur man skaffar sig kunskaper är viktigare än att tillägna sig detaljerade
kunskaper som snabbt blir inaktuella (SOU1995:58, s 91). .
5.1.3 Per-Erik Ellström och begreppet kompetens
Kompetens är uppgiftsrelaterad och är en relation mellan en individs förmåga i olika av seenden och en viss uppgift eller ett visst arbete. Kompetens ses både utifrån de krav och utifrån de resurser som finns i omgivningen samt vilka egenskaper individen har. När Ellström talar om en individs kvalifikationer utgår han från de krav som ett visst arbete ställer på en individs kompetens. Ellström skiljer mellan föreskrivna, de kvalifikationer som efterfrågas, och faktiska kvalifikationer, de kvalifikationer som objektivt sett krävs av ett arbete.
Yrkeskunnande är ett flerdimensionellt begrepp och Ellström tar bland annat upp yrkeskunnande som formell respektive reell kompetens. Ellström beskriver fem olika definitioner på kompetens.
• Formell kompetens, är det som uppnåtts via formell utbildning och som kan dokumenteras med betyg, intyg, diplom eller liknande.
• Reell kompetens är den faktiska kompetens som en individ har och som individen kan använda för att utföra ett arbete eller lösa en uppgift.
• Efterfrågad kompetens är den kompetens som formellt eller informellt efterfrågas för ett visst arbete.
• Den kompetens som i någon mening, reellt krävs för att utföra arbetet på ett framgångsrikt sätt.
• Utnyttjad kompetens är den kompetens som individen besitter och kommer till faktisk användning i arbetet.
Kompetens Kvalifikation
( Ellströms
Ellströms modell om relationer mellan olika innebörder av yrkeskunnande.(s 38)
Den utnyttjade kompetensen kan, men behöver inte överensstämma med individens reella kompetens. Det betyder att ibland krävs det att individen utnyttjar sin fulla kompetens för vissa uppgifter, men andra uppgifter kräver inte detta.
Ellström menar att det finns behov av kompetensutveckling i en verksamhet om de föreskrivna och/eller faktiska kvalifikationskraven är högre än den reella kompetens, som personalen har. Om personalen istället har en högre kompetens än vad som faktiskt krävs av arbetet, så kan det betyda att det finns behov av att bättre utnyttja personalens kompetens genom förändrad arbetsutformning. Det vill säga ett behov av
kompetensutnyttjande snarare än kompetensutveckling (Ellström, 1992 s 43).
5.1.4 Utbildning och kompetens.
I SOU 1991:56 diskuteras det kring begreppet kompetens och där blir det tydlig att det är ett svårtolkat begrepp. Förr användes det ofta i betydelsen formell behörighet vilket betydde ”tillräckliga kunskaper för en viss befattning”. Detta innebär att personen har formella meriter genom sin utbildning och yrkeserfarenhet genom praktisk erfarenhet. Begreppet kompetens är nu mer ett samlat uttryck för förmågan att klara de olika krav som krävs av en verksamhet i en viss situation. Begreppet innehar många olika kvaliteter och syftar på mer än enbart formell behörighet. Förmåga och vilja är det som bäst fångar upp kompetensbegreppet. Förmåga innebär att kunna använda sig Formell kompetens Faktisk kompetens Efterfrågad kompetens Den kompetens som arbetet kräver Utnyttjad kompetens
praktiskt av ett kapital av kunskaper och erfarenheter i en viss situation. Kompetens är i relation till en viss situation. Även den sociala kompetensen kommer att bli viktigare i framtiden, menar utredningen. Med social kompetens menas förmåga och vilja att skapa meningsfulla relationer till andra människor, förmåga att kommunicera med andra, att fungera socialt med andra samt att ha ett fungerande socialt nätverk. Ytterligare ett sätt att beskriva kompetens, enligt utredningen, är den enskildes möjligheter att kombinera sin fysiska och psykiska energi med
• färdigheter, att kunna göra, att kunna hantera verktyg
• kunskaper, att veta fakta och att kunna metoder
• kontakter, social förmåga, inflytande
• erfarenheter, att lära av misstag och framgång
• värderingar, att vilja göra, att anse riktigt, att ta ansvar (SOU 1991:56, s 42)
5.1.5 Annika Lundmarks kompetensmodell
Begreppet kompetens relateras till någon form av uppgift, aktivitet eller verksamhet menar Lundmark. Hon har utvecklat en kompetensmodell där en persons totala, funktionella kompetens ses som en integration av fyra del kompetenser (Lundmark, 1998 s 35).
Yrkesteknisk kompetens är de grundläggande kunskaper och färdigheter som krävs för den aktuella yrkesverksamheten. För exempelvis en lärare betyder det att ha
ämneskunskaper samt vara medveten om hur synen på kunskap och lärande påverkar undervisningen. Strategisk kunskap handlar om kunskaper om verksamhetsidén eller affärsidén och om konkreta mål för verksamheten. Detta innebär bland annat att kunna förstå sin egen roll i organisationen, att ha förmåga att förstå omvärldens påverkan på verksamheten och arbeta utifrån en helhetssyn på verksamheten. Personliga
kompetensen omfattar förhållningssätt, värderingar, etik, ansvar, kreativitet etc. Det kan handla om människosyn eller att kunna hantera konflikter på ett etiskt korrekt sätt. Allt detta påverkar hur man fungerar i relation till andra människor. Den sociala
kompetensen inbegriper förmågan till samarbete, socialt samspel och sociala kontakter. Den funktionella kompetensen bygger på en förening av de övriga delarna.
5.1.6 Kerstin Keens kompetensmodell
Enligt Kerstin Keen är kompetens förmågan att klara en situation, förmågan att handla och förmågan att se framåt och ana vad framtiden kommer kräva.
Keen använder sig av handen som symbol för begreppet kompetens och den kan ses som ett tecken för det djupt mänskliga där varje hand är unik. Kompetensen är precis som varje hand unik och är ett begrepp som består av olika delar precis som handen. Att klara av en situation är att handla vilket även kräver framförhållning och är detsamma som att vara kompetent dvs. att använda sina händer och sin förmåga. Handens fingrar symboliserar en del av den förmågan.
Tummen symboliserar färdigheterna och förmågan att hantera våra verktyg och förmåga att kunna göra. Det behövs ständig träning och tar tid att utveckla färdigheter.
Kompetens kan övas upp med upprepande övning av sina färdigheter.
Pekfingret representerar kunskaper och innefattar fakta, sammanhang och metoder. För att klara en situation är inte färdigheter tillräckligt utan det krävs även kunskaper. Olika uppgifter kräver olika kunskaper och får man oftast bäst genom det talade och skrivna ordet, genom böcker och i många fall i en formell inlärningssituation som exempelvis en högskoleutbildning.
Långfingret symboliserar erfarenheterna och den lärdom vi vinner den vägen. Keen skriver att lära sig genom erfarenheter - framgång och misstag - kräver reflektioner, möjligheter för individen att tänka igenom vad man varit med om och vad man lärt sig (Keen, 1993, s9). En människa lär sig desto mer med erfarenheter av likartade eller olika situationer.
Ringfingret är de kontakter eller nätverk en individ har. För att klara en situation krävs det förutom den sakkunskap färdigheter, kunskaper och erfarenheter ger tillsammans även förmåga att bygga nätverk, att skapa relationer och att knyta kontakter. Detta ger möjlighet till att byta erfarenheter och på så sätt nå ny kunskap. Nätverken kan vara formella men även informella och bygger då på personliga möten. Lillfingret symboliserar värderingar och vi bär på enskilda grundläggande värderingar.
För att handen ska kunna skapa måste de fem fingrarna samordnas. Handflatan
symboliserar samordning, kraft och energi vilket krävs för att det blir en aktiv handling. Kompetens är inte liktydigt med en formell utbildning utan innebär fler komponenter och individens förmåga att samordna de fem komponenterna utifrån situationens krav.
5.2 Tidigare forskning
I detta avsnitt redovisar vi forskning som vi finner intressant då delar av dessa berör vårt arbete utifrån syfte och frågeställningar.
5.2.1 Utvärdering av studie- och yrkesvägledningen i Sverige
En utvärderingsrapport från 2006, utgiven av Högskoleverket, redovisar en utvärdering av studie- och yrkesvägledarutbildningarna i Sverige( 2006:42 R). Utvärderingen har gjorts av en extern bedömargrupp som svarar för innehållet i rapporten. Rapportens andra del består av Högskoleverkets beslut och reflektioner som baseras på
bedömargruppens rapport.
Bedömargruppens intryck är att de tre program-orterna utbildar kompetenta studie- och yrkesvägledare och att de lever upp till de särskilda mål som finns i examensordningen för denna utbildning (s 5). Rapporten visar på brister när det gäller utbildningens forskningsanknytning. De menar även att utbildningarna är för snävt inriktade mot skolväsendet. Rapporten visar att praktiken fungerar i huvudsak väl, där både arbetsgivare och praktikhandledare är nöjda med studenternas insatser. Det
framkommer även att praktiken bör i större utsträckning rikta sig till arbetsmarknaden utanför skolan.
När det gäller Malmö högskola så ifrågasätter Högskoleverket examensrätten för studie- och yrkesvägledarexamen vilket grundar sig på bland annat på brister i lärarkompetens och handledarkapacitet. Relevansen för vårt examensarbete är att rapporten framställer att studie- och yrkesvägledare behöver breda och grundläggande om, och erfarenheter från, flera sektorer och delar av arbetsmarknaden, för att kunna utöva sitt arbete.
6 Resultat
I detta avsnitt kommer vi att redovisa intervjuresultaten vilka vi har valt att indela utifrån de frågeställningar som presenterades i syftet. Frågeställningarna handlar om hur relevant undersökningsgruppen upplever att studie- och yrkesvägledarutbildningen är för deras nuvarande arbetsuppgifter utanför skolväsendet, vilka delar av utbildningen de anser de har störst nytta av i sin verksamhet samt hur de anser att studie- och
yrkesvägledarutbildningen bör utvecklas i framtiden för att möta kraven som ställs i deras verksamhet.Vi har valt dessa frågor då vi är intresserade av att tolka och förstå de intervjuades upplevelser och uppfattningar inom problemområdet. (Patel & Davidsson, 1991, s 14, 78)
6.1 Presentation av intervjupersonerna
Undersökningsgruppen består av utbildade studie- och yrkesvägledare som genomgått utbildningen i Malmö eller någon av Malmös distansutbildningar. Samtliga har efter avslutad utbildning arbetat utanför skolområdet. Undersökningsgruppen består av 7 personer, 6 kvinnor och 1 man. Vi har valt fiktiva namn i bokstavsföljd för att respektera deras konfidentiellhet.
Anna blev klar med sin utbildning 2005 och har en projektanställning på 100 procent. Hon arbetar med grupper som är långtidssjukskrivna. Hennes arbetsuppgifter består av varierande arbetsuppgifter. Innan deltagarna kommit består hennes arbetsuppgifter av bland annat, iordningställande av lokal, rekrytera personal, löneförhandlingar,
framtagande av kursmaterial. Hon har även kontakt med arbetsförmedling,
försäkringskassa och olika företag. När väl deltagarna är på plats ingår bland annat gruppvägledning och enskilda vägledningssamtal i hennes arbetsuppgifter.
Birgitta har efter avslutad studie- och yrkesvägledarutbildning 2006, arbetat heltid på ett vägledningscentrum som studie- och yrkesvägledare. I hennes arbetsuppgifter ingår, information, vägledning och uppsökande verksamhet. Uppsökande verksamhet innebär
att de bemannar från vägledningscentrum på allmän plats under kvällstid för att kunna möta kunder som de annars inte möter. Deras kundkrets består huvudsakligen av vuxna, från arton år, men flertalet är över tjugo år.
Christina blev färdig med sin utbildning 2006 och har arbetat som projektledare på deltid med ansvar av att bygga upp projektet från grunden. Grupperna hon arbetade med bestod av vuxna långtidsarbetslösa invandrare. I hennes arbetsuppgifter ingick
gruppvägledning, enskilda vägledningssamtal, undervisning i hur man söker på Internet, skriver CV, skaffar praktikplatser och svenskundervisning.
David har efter avslutad utbildning en visstidsanställning på heltid som studie- och yrkesvägledare på ett vägledningscentrum. I hans arbete ingår att möta kunder som kommer på drop-in, ha vägledningssamtal, information om utbildningar, vägledning via mail, arrangera och delta i mässor om studie och yrken. De är även ute på företag och informerar om deras verksamhet. Deras kunder består huvudsakligen av vuxna personer.
Erika blev färdig studie- och yrkesvägledare 2006. Hon har efter avslutad utbildning en tillsvidaretjänst på heltid där hon arbetar som arbetsförmedlare på arbetsförmedlingen, med särskilt ungdomsansvar. Hon arbetar med ungdomar upp till 25 år. Hennes uppgift är att följa upp ungdomar som skriver in sig, vilket innebär basinformation, enskilt inskrivningssamtal där man gör handlingsplan. Verifierar meriter och betyg, ser till så de är matchningsbara mot arbetsmarknaden och tittar på ansökan för att se om de behöver hjälp med arbetssökandet.
Parallellt med Studie- och yrkesvägledarprogrammet, läste Fredrika pedagogiskt ledarskap 60 poäng. Efter avslutad utbildning har Fredrika läst Journalistik 80 poäng, och Media och kommunikation 40 poäng. Idag jobbar hon heltid som skolchef på en gymnasieskola, som startar Höstterminen 2008. Den gymnasieskola som hon nu startar upp är den tredje i ordningen.
Gisela gick ut Studie- och yrkesvägledareprogrammet 2006. Idag arbetar hon heltid i bemanningsbranschen och är konsultansvarig och kandidatansvarig. Konsulter är de
som är ute på jobb och kandidater är de som söker jobb. Gisela har hand om hela anställningsprocessen samt allt från att annonsera, göra urvalet och till att anställa.
6.2 Hur relevant är studie- och yrkesvägledarutbildningens innehåll
för arbetsuppgifter utanför skolområdet?
Det finns en blandad uppfattning hos intervju personer om huruvida utbildningens relevans är gångbar för deras arbete utanför skolväsendet. På en skala från 1-10, där 10 är mycket relevant varierar svaren, från 3 som lägst till 10 som högst på skalan.
Medeltalet för hur relevant studie- och yrkesvägledarutbildningen uppfattas bli 6 på skalan. Erika anser att det är en bred utbildning som är gångbar i alla sammanhang. Hon tycker det är svårt att gradera det i en skala, men tycker att det är en utbildning där det alltid finns delar av den, man alltid har användning av.
Den är samhällsinriktad och vi är en del av samhället. Jag arbetar inte som studie- och yrkesvägledare men kunskapen i samtalsmetodiken gör att jag i samtalet snabbare kan lokalisera problemet. (Erika)
Anna anser även hon att den är mycket relevant och hon graderar den som en tia på skalan. De tre övriga placerar utbildningen bortåt 6-7 på graderingsskalan. Birgitta upplever det som att hennes utbildning var för skolinriktad och det är anledningen till att hon inte säger tio. Även Gisela anser att utbildningen var alldeles för skolinriktad. Birgitta jämför sina arbetsuppgifter med hur man arbetar på skolan och menar att de arbetsuppgifter som ingår i arbete på ett vägledningscentrum är väldigt renodlat vägledning.
Men här blir det ju renodlat studie- och yrkesvägledning. Samtalet. Jag jobbar ju bara med studie och yrkesvägledning. (Birgitta)
Gisela och Fredrika är de som avviker ifrån de övriga då de anser att utbildningens innehåll inte alls motsvarar de förväntningar som deras nuvarande arbetsuppgifter. Deras arbete innehåller ingen vägledning och därför ser de det som svårt att knyta an till relevansen, på skalfrågan ger de svaret 3 och 4.
Relevans … Den har varit bra att ha med sig men inte avgörande på något sätt (Fredrika)
Resonemang förs så som att utbildningen var för skolinriktad och många exempel som togs upp var från skolans värld, och det var med få undantag som man använde sig av andra branscher. Någon menar också att det som i studie- och
yrkesvägledarutbildningen var riktat för arbete med ungdomar, även går att applicera på arbete med vuxna med hjälp av sin egen kreativitet. David anser att mycket av hans arbetsuppgifter består av information om olika yrken och studier, vilket han var tvungen att lära sig.
I början kände han att det inte var så mycket vägledning och inte så mycket han kunde använda sig av från sin utbildning. Detta är inget som tagits upp i utbildningen,
samtidigt säger han att eftersom dessa bitar ständigt förändras, så förstår han att
utbildningen är utformad på ett annat sätt än hur det fungerar i verksamheten. Däremot anser han att, hade det ingått mer om nya arbetssätt att arbeta som studie- och
yrkesvägledare, i utbildningen skulle den vara mer relevant och stiga i skalan.
6.2.1 Vilka delar av studie- och yrkesvägledarutbildningen har undersökningsgruppen mest nytta av i sin nuvarande verksamhet?
När det gäller vilka delar av studie- och yrkesvägledarutbildningen som de intervjuade anser att de har mest nytta av i sin nuvarande verksamhet, råder det en stor enighet bland samtliga, att av utbildningens kurser är det samtalsmetodiken de har mest användning av idag.
Det känns som att jag har otroligt god nytta av allt men samtalsmetodiken ligger liksom grunden… att liksom få läst de olika modellerna och övat och blivit
ifrågasatt och varför gör du så och så här liksom. Jag har en samtalsmodell i ryggen nu känner jag. (Anna)
Ja det är klart den delen – samtalsmetodiken. Samtalet och även de teorier som ligger bakom vad vägledning är för något. (David)
Samtalsmetodiken, att kunna ställa rätt frågor har varit till nytta i intervjuerna. (Gisela)
Socialpsykologi, psykologi, olika teorier som ligger till grund för vägledning samt framförallt sociologi är andra delar av utbildningens kurser som intervjupersonerna anser att de har stor nytta av i sin verksamhet.
Sociologi var samhället i ett nötskal. Utbildningen var en helhet och jag har nytta av alltihop. De utgör en bra helhet. Det är ingenting som jag tycker att jag inte haft nytta av. (Erika)
Jag läste socialpsykologi, en fristående kurs då. Vi fick välja själva och där känner jag också att jag har jätte mycket nytta av. Samhälle och människan. Vi läste om Fromm, vi läste om George Herbert Mead. De har betytt mycket för mig. (Anna)
Flera av de intervjuade upplever att utbildningen utgjorde en bra helhet och att det egentligen inte är någonting som de anser att de inte har haft nytta av. Någon av dem nämner någon enstaka kurs som onödig men påpekar även att en av orsakerna till att de upplevs som mindre användbara delvis kan bero på att de inte var väl genomförda från lärarhåll. Innehållsmässigt upplever intervjupersonerna inte direkt att någon av
utbildningens kurser är av mindre nytta.
Flera av dem använder sig idag av litteratur från utbildningen eller gamla anteckningar. Litteratur som nämns är dels de som innehåller olika samtals- och vägledningsmodeller och tips på praktiska övningar som kan användas vid enskilda samtal eller
gruppvägledningssamtal. Även sociologi och socialpsykologilitteratur från utbildningen är något som de har bruk för i sitt arbete. Den litteratur som Gisela säger sig ha mest nytta av idag är CV-boken som inte ingick i kurslitteraturen utan som mest gavs som ett boktips.
När det gäller vilka färdigheter de anser att de har användning för idag är alla eniga om att det är samtalsmetodiken. Förutom samtalsmetodiken påpekar även någon, att man
har lärt känna sig själv under utbildningen och fått ökad självkännedom, vilket inte enbart påverkar yrkesutövandet utan även privatlivet i positiv bemärkelse.
De här tre åren har fått, fått den arbetslivserfarenhet som jag hade innan och den kunskapen jag hade innan den har fått den att blomma. (Cecilia)
Fredrika säger att Syojouren4 har varit ett bra sätt att lära sig att möta folk på och att utbildningen får ett annat allvar på det sättet. Birgitta betonar hur väldigt viktig utbildningen är i sin verksamhet och att hon inte hade klarat sig utan utbildningen. Anna framhåller även att färdigheter som bemötande, respekt och empati är av stor betydelse och användning för yrket. Anna säger även att man får lära sig att reflektera över sitt eget beteende under utbildningen och det är något man har stor nytta av i sin profession. Hon uttrycker det bland annat så här:
Magkänslan, att ha kvar magkänslan och att jobba med sig själv…
Vi pratade om att ge sig tid att reflektera, ja, för det är där, tror jag, ligger att man blir professionell. (Anna)
Fredrika anser att samtalsfärdigheterna är det som hon har mest nytta av idag i hennes profession
Samtalet … se individen, se hindren, se drömmarna, tydliggöra målen … (Fredrika)
Även praktikperioderna i utbildningen upplever undersökningsgruppen som mycket relevant i förhållande till de arbetsuppgifter de har idag. Både Erika och David genomförde en del av praktiken på deras nuvarande arbetsplatser och fick på så sätt inblick i verksamheterna och möjlighet att knyta kontakter vilket i deras fall resulterade i anställning. Beträffande Erikas övriga erfarenheter av praktiken anser hon att även de är relevanta i hennes verksamhet. Hon praktiserade på grundskola och individuella programmet och träffade då en del av kunder som besöker henne idag.
Jag fick en enorm inblick av hur vägledare tänker på IV och hur de ser på arbetsförmedlingen. Det är ovärderligt. (Erika)
Även Anna konstaterar att hennes sista praktik på arbetsförmedlingen är av stor betydelse i hennes nuvarande arbete. Hon säger att hon skapade sig ett väldigt bra kontaktnät med både arbetsförmedlingen och försäkringskassan, vilka arbetar med just den målgruppen som idag ingår i Annas projektarbete. Även Birgitta och Cecilia anser att deras praktiker, vilka genomfördes enbart inom skolväsendet, är relevanta för deras arbete utanför skolområdet. Birgitta uttrycker sig genom att säga:
Helt arbetsmässigt så jobbar vi ungefär mot samma mål och det är ungefär samma innehåll bara att man har olika åldersgrupper (Birgitta)
Fredrika och Gisela är båda två nöjda med sina praktikperioder och de säger att det inspelade samtalet som gjordes var viktigt. Speciellt den analys som gavs av
klasskamrater och lärare. Gisela säger också att det som gav minst under praktiken var när hon var med och administrerade praoplatserna, det inte gav ingenting alls. Även den korta auskultationen uppskattades då den ger en bild av verkligheten och därför kan man se om man valt rätt yrkesbana redan tidigt i utbildningen.
Cecilia däremot önskar att hon hade fått en praktikplats utanför skolväsendet. Samtidigt tycker hon att praktiken varit relevant för där har hon kunnat träna samtalsmetodik, gruppvägledning etc. vilket hon har användning för idag. Gisela tyckte att det som var bra med praktiken var att hon fick prova på och vara på olika arbetsplatser.
6.2.2 Hur anser intervjupersonerna att studie- och yrkesvägledarutbildningen bör utvecklas i framtiden för att kunna tillgodose kraven som ställs i deras
verksamhet?
Samtliga intervjupersoner upplevde sin utbildning som väldigt skolinriktad. Hur utbildningen ska utvecklas i framtiden för att bättre möta kraven i deras verksamhet är av delade meningar. Flertalet vill att praktiken i större utsträckning ska förläggas inom andra arbetsmarknadsområden än skola. Någon anser att utbildningsansvariga bör tänka sig in i att de studerande skall kunna arbeta inom fler områden, såsom rekrytering, bemanningsföretag, på personalsidan inom privata sektorn och skolan bör ta fram fler
områden att praktisera på. Det bör vara krav på en mer varierad praktik inom fler arbetsområden.
Att hitta nya ställen att praktisera på, för att då blir det som en marknadsföring också, vad man kan använda studie- och yrkesvägledare till. (Cecilia)
Någon anser att studie- och yrkesvägledarutbildningen har för lite framåtblick och är för traditionell. Utbildningen innehåller inte tillräckligt mycket om coachning,
karriärvägledning, lösningsfokuserad vägledning. En tanke är att utbildningen skulle vara en grundutbildning med möjlighet till eventuell påbyggnad. Erika säger så här:
Jag skulle kunna tänka mig att bygga på min utbildning nu med till exempel personal, arbetsrätt, bemanning på halvfart. De områdena ligger ganska nära. (Cecilia)
Ytterligare någon anser att när man arbetar som projektledare så ingår även ekonomi i arbetsuppgifterna därför skulle exempelvis budgetering ingå i utbildningen. Även några poäng marknadsföring är av användning i projektarbete. Gisela anser att det borde finnas möjlighet till att välja inriktning under utbildningens gång, exempelvis skolan, personalvetare, arbetsmarknadsinriktning och coachning. Hon anser också att man i större utsträckning själv ska få välja praktikområden. Hon säger även att arbetsrätt är något som behövs i utbildningen om man ska kunna arbeta i ett bemanningsföretag, hon efterlyser även kurser i ledarskap, projektledning, organisationsledning, urvalsprocess samt mer psykologi.
Fredrika tycker att praktiken borde vara längre och att studentarena måste vara bättre på att behärska konsten i att föra ett samtal, att det behövs mer träning i att tala inför en större församling. Samtliga av de intervjuade anser att utbildningen har en bred och bra grund för arbete utanför skola. När jag frågade Anna om hur hon anser att utbildningen bör utvecklas i framtiden tycker hon att den bör utvecklas men vet inte hur. Hon uttrycker det så här:
Jo, det tycker jag ju. Men jag vet inte om jag kan ge några förslag… för stannar man till och blir nöjd då är det ju inte bra. (Anna)
7. Analys
I detta kapitel analyseras och diskuteras examensarbetets mest väsentliga resultat och relateras till de olika kompetensmodellerna.
Alla i undersökningsgruppen upplever att studie- och yrkesvägledarutbildningen vid Malmö högskola har en bred och bra grund för arbete utanför skolväsendet, men att den borde bli mindre skolinriktad och ge mer kunskap även inom andra arbetsområden.
Samtliga intervjuade upplevde att hela eller delar av studie- och
yrkesvägledarutbildningen är relevant för annan verksamhet än inom skolan, men i olika hög grad. Någon tyckte att utbildningen är mycket relevant, medan någon annan anser att den är av mindre betydelse för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Praktiken är en del av utbildningen som samtliga upplevt som positiv, trots att den till största delen genomförts inom skolväsendet.
Samtliga intervjuade upplever studie- och yrkesvägledarutbildningen som skolinriktad. Detta gör att utbildningens relevans uppfattas som lägre för arbete i deras verksamhet än om utbildningen hade varit mindre skolinriktad. En av deltagarna i studien har
poängterat att kunskaperna, trots det, är användbara även i arbete med vuxna, men då krävs det att man är lite mer kreativ.
Av de sju intervjuade är det två som graderar relevansen av studie- och
yrkesvägledarutbildningen som lägre, 3-4 på en 10-gradig skala, där de övriga graderar 7-10 på skalan. Ingen av de två som graderar 3-4, har vägledning som där ingår i arbetsuppgifterna, till skillnad mot de övriga fem som samtliga ofta arbetar med vägledning.
Vi tolkar resultaten så att utbildningens relevans är större för dem som har arbete där vägledning ingår i arbetsuppgifterna, än för dem som har arbetsuppgifter där vägledning inte ingår i arbetet.
7.1 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete utanför
skolväsendet utifrån Annika Lundmark kompetensmodell.
Vi tolkar resultaten så att samtliga intervjuade har nytta av den kunskap som Studie- och yrkesvägledarutbildningen ger, i form av åtminstone någon av de fyra
delkompetenser som Lundmark presenterar i sin kompetensmodell. Den funktionella kompetensen är en förening av de fyra delkompetenserna yrkesteknisk, strategisk, personlig och social. Tolkat utifrån Lundmarks kompetensmodell upplever fem av informanterna att de har fått den funktionella kompetensen som deras verksamhet kräver genom studie- och yrkesvägledarutbildningen. De övriga två, de som inte har vägledning som en av sina arbetsuppgifter, har uppnått den funktionella kompetensen på annat sätt, i sin verksamhet, från annan utbildning eller annan erfarenhet.
En av de intervjuade, David anser att studie- och yrkesvägledarutbildningen är relevant för hans verksamhet och säger att han förstår att de arbetsuppgifter som ständigt
förändras och som är specifika för varje arbetsplats (strategisk kunskap enligt Lundmark) inte kan ingå i utbildningen.
Enligt Lundmark är det den yrkestekniska kompetensen som erhålls från en utbildning och vårt resultat visar att samtliga informanter använder sig av en del av den
yrkestekniska kompetens de har anskaffat sig från studie- och
yrkesvägledarutbildningen. Samtalsmetodiken är en del från utbildningen som samtliga intervjuade anser är användbart.
Den sociala kompetensen kan, enligt vår mening uppnås eller utvecklas via Studie- och yrkesvägledarutbildningen. Socialt samspel och samarbete är ett av de mål som ska uppnås enligt examensordningen. Vi tokar det även så att den personliga kompetensen kan utvecklas via utbildningen. Enligt en annan av den intervjuade, Anna, får man under utbildningen lära sig förmågan att reflektera över sitt eget beteende. Även
självkännedom och empatisk förmåga är delar som ingår i utbildningen (SFS 2006:1 053).
7.2 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete
utanför skolväsendet utifrån Per-Erik Ellströms kompetensmodell.
Ellström skriver att kompetens är uppgiftsrelaterad och en relation mellan en individs förmåga i olika avseenden och en viss uppgift eller ett visst arbete. Samtliga iundersökningsgruppen har den formella kompetensen, det som enligt Ellström uppnåtts via en formell utbildning dvs. studie- och yrkesvägledarutbildningen.
De intervjuade vars arbete inte innehåller vägledning upplever att den formella
kompetensen i deras verksamhet inte har någon större betydelse för deras utövande av professionen. Detta uppfattar vi som att den yrkestekniska kompetensen vi får genom utbildningen inte motsvarar kompetenskraven i deras verksamhet. Den kompetens som deras verksamhet kräver för att utföra arbetet på ett framgångsrikt sätt fås inte via studie- och yrkesvägledarutbildningen. Däremot anser de övriga fem intervjuade som har arbeten där vägledning ingår i uppdraget att studie- och yrkesvägledarutbildningen är relevant, i vissa fall till och med mycket relevant för deras verksamhet. De har den formella kompetensen som de fått med sig från utbildningen och den kompetens som efterfrågas av verksamheten, samt den kompetens som arbetet kräver. Dessa tre kompetenser är kompetenser som vi får med oss från studie- och
yrkesvägledarutbildningen.
Begreppet kompetens innehar många olika kvaliteter och syftar på mer än enbart formell behörighet. När vi ställer frågor om vilka delar av utbildningen som våra informanter anser att de har mest nytta av i sina nuvarande professioner svarar de framförallt att det är samtalsmetodiken. Några nämner också vikten av praktiken, men endast en, Gisela, nämner en enskild kurs vid namn. Här tycker vi att vi tydligt kan se att våra informanter talar om utbildningen som en reell- snarare än formell kompetens (Ellström 1992). Begreppet kompetens innebär idag inte längre enbart en formell behörighet utan det hänförs mer till förmåga och vilja att klara de olika krav som ställs i en viss situation i en viss verksamhet (kompetensutredningen SOU 1995:58). Med förmåga menas att praktiskt kunna använda kunskaper och erfarenheter av olika slag i en viss situation, det som Ellström kallar reell kompetens.
Personerna i vår undersökning har fått den reella kompetensen genom att öva rent praktisk och blivit ifrågasatta, som en av de intervjuade, Anna säger. Den formella
kompetensen tycks göra sig mer gällande om du väljer att arbeta på en arbetsplats där vägledning ingår i uppdraget. Den reella kunskapen sätts mer på prov om du väljer att slå dig fram i andra yrken där det av tradition inte varit så vanligt med studie- och yrkesvägledare som utbildningsbakgrund.
Enligt Ellström har verksamheten vissa krav på kvalifikationer hos individen; de som efterfrågas, de som är föreskrivna och de faktiska kvalifikationer som krävs för av ett arbete. En av de intervjuade, David är ytterligare ett exempel på att studie- och
yrkesvägledarutbildningen inte ger tillräckligt med formell kompetens för att utöva ett yrke trots att den ger den formella kompetens som efterfrågas på arbetsplatsen.
7.3 Studie- och yrkesvägledarutbildningens relevans för arbete
utanför skolväsendet utifrån Kerstin Keens kompetensmodell.
Kompetens är inte liktydigt med en formell utbildning utan innebär fler komponenter och individens förmåga att samordna de fem komponenterna utifrån situationens krav. De fem komponenterna är pekfingret – kunskap, långfingret – erfarenheter, ringfingret – kontakter, lillfingret – värderingar och tummen – förmåga att hantera de övriga fyra verktygen.
Pekfingret är kunskaperna och representerar fakta, sammanhang och metoder.
Samtalsmetodiken är en metod och är den del av utbildningen som alla de intervjuade säger sig ha mest nytta av i sina professioner. Studie- och yrkesvägledarutbildningen innehåller ett samhällsvetenskapligt block som syftar till att ge kunskaper om hur samhälle, arbetsliv och utbildning organiseras och fungerar. Flertalet av de intervjuade säger sig använda sig av litteratur eller anteckningar från utbildningen i deras
verksamhet.
Långfingret är erfarenheter. Studie- och yrkesvägledarutbildningen innehåller ett praktikblock som innebär erfarenhet av nya människor, arbetsplatser och
arbetsuppgifter. Praktiken är ytterligare en del av utbildningen som upplevs som mycket relevant i förhållande till de arbetsuppgifter de har idag.
Ringfingret är kontakter och nätverk och kan till viss del fås genom praktikblocket i utbildningen. Två av de intervjuade genomförde en del av praktikperioden på sin nuvarande arbetsplats. Vi tolkar det som att de skapade sig ett kontaktnät som resulterade i en anställning efter utbildningen.
Lillfingret, står för värderingarna och det är något var och en av oss bär med oss. Men det är även något som det finns möjlighet att utveckla för den enskilde under
utbildningstiden. Utbildningens beteendevetenskapliga block ger grunden för det nödvändiga i att förstå människors beteenden på ett sådant sätt att man kan fungera som vägledare. Psykologi, socialpsykologi och sociologi är delar av utbildningen som flertalet av de intervjuade säger sig har nytta av i sin nuvarande verksamhet. En av dem säger sig ha fått lära känna sig själv under utbildningen och fått ökad självkännedom. Bemötande, respekt och empati är de färdigheter som de intervjuade menar har stor betydelse och som de har användning för i sitt nuvarande yrke då de möter människor som befinner sig i olika faser av livet då de möter människor i olika situationer och tillstånd.
7.4 Utvärdering av studie- och yrkesvägledningen i Sverige, samt
Karriärvägledning.
Utifrån resultatet av vår undersökning kan vi se att de intervjuades uppfattning om studie- och yrkesvägledarutbildningen har likheter med Högskoleverkets utvärdering av utbildningen, (2006:42 R) som menar att utbildningen är för snävt inriktad mot
skolväsendet. Även att praktiken i större utsträckning bör rikta sig till arbetsmarknaden utanför skolan är något som både Högskoleverkets utvärdering och de intervjuade i vår undersökning menar.
Högskoleverkets utvärdering av studie- och yrkesvägledarutbildningen i Sverige framställer att studie- och yrkesvägledare behöver breda och grundläggande kunskaper om, och erfarenheter från flera sektorer och delar av arbetsmarknaden för att kunna utöva sitt arbete. Flera av de intervjuade upplever studie- och yrkesvägledarutbildningen som en bra och bred utbildning för verksamheter även utanför skolväsendet.
Intervjupersonerna önskar även att utbildningen ska innehålla ytterligare kurser inom exempelvis projektledning, arbetsrätt och organisationsledning.
Flera av de punkter som Högskoleverkets utvärdering kommer fram till överensstämmer med de intervjuades upplevelse av studie- och yrkesvägledarutbildningen.
Studie- och yrkesvägledning är inte ett statiskt verksamhetsfält som kommer att ha sin starkaste förankring inom skolväsendet (SOU 2001:45, s190). SOU-rapporten (2001:45 s190) menar att samhällsförändringen leder fram till att bredare kunskaper än vad den nuvarande utbildningen ger behövs för att verksamheten inom andra yrkesområden än skolans och arbetsförmedlingens skall kunna vara möjlig. Detta överensstämmer med fler av de intervjuade i vår undersökning, uppfattning om studie- och
yrkesvägledarprogrammet, att det behövs ytterligare kunskapsområden för att kunna möta kraven i deras verksamhet som är utanför skolväsendet.
Förr innebar en formell kompetens, som erhölls från en utbildning, att ha tillräckliga kunskaper för en viss befattning (SOU 1995:58). Men nu när utbildade studie- och yrkesvägledare även arbetar i verksamheter utanför skolans område krävs eventuellt ytterligare kunskap samt förmåga att klara de olika krav som ställs i en viss situation i en viss verksamhet. Detta tolkar vi, liksom det framgår i SOU 1995:58 (s91), att veta hur man skaffar sig kunskaper är viktigare än att tillägna sig detaljerade kunskaper som blir inaktuella.
8. Resultatdiskussion
Vår slutsats utifrån resultatet är att studie- och yrkesvägledarutbildningen är av hög relevans i arbeten utanför skolväsendet då vägledning ingår i verksamheten, men är av låg relevans då vägledning inte ingår.
Förändringar i samhället har påverkat studie- och yrkesvägledningen som både förändrats och vidgats genom åren. I Malmö högskolas presentation av studie- och yrkesvägledarutbildningen står det att många studie- och yrkesvägledare anställs för nya uppgifter och uppdrag i såväl den offentliga såsom den privata sektorn. Vår uppfattning är att detta öppnar för nya vägar och ny arbetsmarknad för utbildade studie- och
yrkesvägledare.
Vi kan genom våra intervjuer se att utbildningens innehåll både lever upp till de förväntningar som den nya arbetsmarknaden kräver, men även att det finns kunskap som studie- och yrkesvägledarprogrammet inte bidrar med och som intervjupersonerna då anser sig behöva komplettera med ytterligare utbildningar eller kurser. Upplevelsen av utbildningen måste ses som subjektiv, eftersom upplevelsen och den individuella kunskapen som individen bär med sig måste ses som unik för den enskilde individen. De tidigare erfarenheterna som vi bär med oss påverkar också den så kallade
samordningen (Keen 2002), det vill säga hur vi omsätter den nya kunskapen som vi bär med oss ut. Det som intervjupersonerna uppfattar som bristande i studie- och
yrkesvägledarutbildningen är framåtblickar och att den är för traditionell samt att utbildningen är för skolinriktad.
Högskoleverket skriver i sin utvärderingsrapport (2006:42 R) att det är brister när det gäller utbildningens forskningsanknytning och att utbildningarna är för snävt inriktade mot skolväsendet. Det som de intervjuade saknar är specifika kunskapsområden som krävs av exempelvis bemanningsbranschen och arbetsförmedlingen, vilket då sänker graden av relevansen av utbildningen. Detta ser vi inte som en kritik mot utbildningen då utbildningen inte kan förväntas leva upp till de många olika krav och förväntningar som den nya arbetsmarkanden för studie- och yrkesvägledare har, då intervju-
