Studiens resultat

Förskollärares resonemang kring val av populärkultur som tillåts i förskolan

Det är förskollärarnas kulturella kapital, det sociala fältet som de är verksamma i och deras habitus som gör skillnaden mellan den populärkultur som förskollärarna tillåter och inte tillåter i verksamheten. Musik och litteratur är de två vanligaste områdena inom barns populärkultur som tillåts i förskolans verksamhet. Förskollärarna fångar gärna upp dessa populärkulturella områden eftersom de redan är etablerade i förskollärarnas egna habitus i form av minnen och erfarenheter samt är lätta att införliva i verksamheten och koppla till läroplansmål.

Populärkulturella influensernas tillåtna plats i verksamheten

Populärkulturen syns främst i leken men tas även tillvara i undervisning. Förskollärarnas personliga inställning påverkar var i verksamheten populärkulturen passar in och tillåts. Konkreta fysiska platser där barnens populärkulturella influenser tillåts är till exempel i rollspelsrummet, vilorummet och i utemiljön.

Förskollärares hantering av konflikter gällande ”lämplig” populärkultur i förskolan

Eftersom alla individer har olika habitus, så kan förskollärares habitus och barns habitus krocka och eventuellt skapa en konflikt dem emellan. Detsamma gäller för personerna i ett arbetslag. Detta är dock inget vi ser i vår analys då alla förskollärarna i vår studie berättar att de har gemensamma förhållningssätt och regler gällande populärkulturella influenser inom sina respektive arbetslag. Vi ser i vår studie att konflikter angående populärkulturella influenser är ovanliga. Men om de uppstår har förskollärare olika strategier för att lösa dem, ofta genom att avleda till annan enligt dem lämpligare lek eller aktivitet men att förbjuda helt förekommer också som alternativ. Val av strategi beror dels på respektive förskollärares habitus dels på normer i det aktuella sociala fältet.

7 Diskussion

Detta kapitel inleder vi med en metoddiskussion därefter diskuterar vi våra resultat i förhållande till den tidigare forskningen som vi presenterade i kapitel 3. Därefter följer en metoddiskussion och kapitlet avslutas med förslag till fortsatt forskning inom ämnet samt yrkesrelevans.

7.1 Metoddiskussion

Syftet med intervjuerna var att få en så mångfacetterad bild som möjligt av fem förskollärares förhållningssätt till barns populärkultur i förskolan. Vi märkte under intervjuerna att förskollärarna definierade barns populärkultur olika, de refererade till olika saker när de tänkte på begreppet. Bland annat associerades det till musik, andra förknippade med teater och litteratur, någon kopplade till film/tv och andra till leksaker, Youtube och barns intressen i stort. Vi anser dock inte att de olika definitionerna och associationerna är ett problem utan snarare tydliggör att förskollärare har olika uppfattningar om barns populärkultur.

Vi skickade inte ut våra intervjufrågor i förväg utan beskrev vid första kontakten vad vårt examensarbete handlar om och att vi var intresserade av förskollärarnas personliga åsikter om barns populärkultur i förskolan. I efterhand har vi funderat över om vi borde ha skickat ut frågorna i förväg, då vi fick uppfattningen under intervjuerna att begreppet ”barns populärkultur” var nytt, brett, svårt och nästan lite skrämmande. I efterhand har vi även funderat över om vi borde ha spelat in intervjuerna för att vara helt säkra på att få med allt som sades. Detta alternativ vägdes emot att vi menar att en intervju blir mer avslappnad utan inspelning, samt att vi deltog båda två under samtliga intervjuer och en av oss hade 100 % fokus på att skriva ned allt som sades. Med denna avvägning känner vi att det var ett rätt beslut att inte använda inspelning som metod, utan endast anteckningar. En reflektion av metodvalet är att hade detta varit en mer omfattande studie än ett examensarbete så hade det varit intressant att lägga till en observation av miljön i förskolan. På så sätt skulle vi få ytterligare en bild över hur och var barns populärkulturella influenser tar plats i förskolans verksamhet.

7.2 Resultatdiskussion

Här kommer vi att diskutera vårt resultat i förhållande till den tidigare forskning som presenterades i kapitel tre. Syftet med vår studie var att diskutera fem förskollärares förhållningssätt till den populärkultur som barn tar med sig in i förskolans verksamhet, samt hur förskollärare förhåller sig till eventuella konflikter som kan uppstå kring vad som klassas som ”lämplig” kultur.

Resultatet av vår studie visar att barns populärkultur har en relativt given plats i förskolan idag. Barnen har med sig en ryggsäck full med sina erfarenheter och intressen som de vill dela både med andra barn och med sina pedagoger. Det blir även tydligt i vårt resultat att förskollärarnas förhållningssätt till barns populärkultur påverkas av den enskilde pedagogens eget habitus, det vill säga de erfarenheter, värderingar, uppfattningar, handlingar och minnen som de bär med sig. Dessa aspekter har de i sin “ryggsäck” och deras förhållningssätt till populärkulturen i förskolan påverkas därmed indirekt mer eller mindre omedvetet.

Vi ser i vår studie att populärkultur generellt används och tillåts mest i den fria leken samt i den spontana undervisningen. Vi upplever att den populärkultur som används i den planerade undervisningen är den som värderas som bättre eller finare än annan populärkultur. Detta stämmer överens med det Fast (2007) såg i sin studie, att de vuxna var oroliga för att barnen inte skulle kunna hantera den så kallade skräpkulturen och att den riskerade att påverka dem negativt. Även Henward (2015) såg i sin studie att förskollärarna var noga med att förmedla ”bra/rätt kultur” och var oroliga att populärkulturen och den konsumtion som den uppmanar till skulle få en negativ påverkan på barnen. I likhet med Henward (2015) berättar en förskollärare i vår studie att barnen använder sig av olika strategier för att komma runt de regler som satts upp angående vad gäller att ta med sig tillåtna leksaker hemifrån till förskolan. Förskolläraren i vår studie berättar vidare att barnen ofta gömmer små leksaker i jackfickan för att plocka fram dem när de är utomhus och utanför förskollärarens synfält. I enlighet med Tullgrens (2004) avhandling ser vi att förskollärarna i vår studie använder sig av olika strategier för att reglera bort en viss typ av lek. Fridstörande lekar så som Fornite-lek eller andra skjutlekar regleras oftast bort genom

avledning eller genom förbud. Vi ser även i vår studie, precis som Tullgren (2004), att om och när fridstörande lekar tillåts är de oftast förpassade till utemiljön.

Vårt resultat visar att förskollärare värderar populärkulturell litteratur som Astrid Lindgrens verk, ”Halvan böckerna” och Pettson och Findus högt i förhållande till annan populärkultur såsom Tv-spel, YouTube-klipp och Disney. Vi tolkar det i likhet med Fast (2007) att det kan vara traditionalismens makt som kan ha betydelse i användningen av populärkultur. Fast (2007) skriver att läsning av böcker har inom skolans och förskolans tradition värderats högre än till exempel läsning av andra texter såsom serietidningar. Vi har även sett i vår studie att populärkulturell musik får utrymme i förskolan, både i den fria leken men även som undervisningsverktyg. En av förskollärarna i vår studie använde sig av till exempel musik som ”Bada Nakna” (Samir & Victor) och ”Dolly Style” i sina målstyrda aktiviteter. Att det dock är relativt ovanligt att förskollärare använder barns populärkultur i undervisningssyfte gick att se i Fast (2007) avhandling samt i både Hedges (2011) och Henward (2015) studier, där det endast var i få situationer som förskollärarna använde populärkulturen i syfte att utveckla barnens lärande.

Vår studie visar att attityden hos förskollärare till barns populärkultur i förskolans verksamhet har förändrats när vi jämför med studier från Fast (2007), Hedges (2011) och Henward (2015). På så sätt att populärkulturen idag har en mer given och tillåten plats i barnens lek, dock med skillnader angående restriktioner för våldslekar inspirerade av populärkulturen i barnens vardag. Vi ser även att förskollärarna medvetet och omedvetet använder sig av populärkulturella influenser i framförallt i spontan undervisning men även i vissa fall i den planerade undervisningen. I vår studie blir det tydligt att förskollärarna ser att barnen tar med sig sina intressen och erfarenheter in i förskolans verksamhet. Barnen använder sig av intressena i både lek och samtal. Det blir samtidigt tydligt i vår studie att förskollärarna sällan spinner vidare på barnens intressen som är influerade av barnens populärkultur för att utmana dem i sitt lärande. Ofta förpassas populärkulturen till den fria leken eller till lek utomhus. Det framgår även att förskollärare värderar barns populärkultur som bra och mindre bra, så som i exemplet med Disney versus Astrid Lindgren (se citat s 30). Förskollärarnas värderingar spelar sedan in om populärkulturen får ta plats i

undervisningen eller om den regleras bort. Vi menar att gamla hierarkier finns kvar, det vill säga gamla värderingar om vad som är bra kontra mindre bra kultur för barnen, och gamla traditioner om hur och med vilka medel man ska undervisa barnen i förskolan. Ritzer och Stepnisky (2014) ger oss något att fundera över när de menar att ”Habitus både producerar samhället och produceras av samhället” (Ritzer & Stepnisky, 2014 s. 187).

Är det kanske dags att fundera i nya banor vad gäller populärkulturen i förskolan? Bör vi inte börja se populärkulturen som ett komplement till den klassiska undervisningen i förskolan? Kanske skulle ett ”Ninjago-tema” inte bara uppskattas av barnen utan också ses som ytterligare en resurs i barns utveckling och lärande.