Studiernas resultat

I resultatet var den interpersonella vården och vårdpersonalens närvaro, lyhördhet, tillgänglighet, vårdkontinuitet, engagemang och uppmärksamhet av betydelse för att få patienters uttalade och outtalade behov identifierade och en anpassad vård. Tidigare forskning belyser patientperspektiv av god vård som innefattar specialistsjuksköterskors närvaro, och ett gott omhändertagande utifrån patienters unika behov resultera i tillit och förtroende (Attrees, 2001). Utifrån specialistsjuksköterskors perspektiv upplevs deras närvaro kunna skapa förtroende och en öppen relation med patienterna.

Specialistsjuksköterskor upplever sig meningsfulla i att se traumapatienter återhämtas och förbättras (Alzghoul, 2014; Freeman et al., 2014) vilket ansågs av författarna kunna påverka traumaomhändertagandet. Utifrån Travelbee (1971) kan den mellanmänskliga relationen ha utvecklats när patienterna i resultatet beskrev de vårdande handlingarna inge upplevelser av att bli omhändertagen och sedd. När den mellanmänskliga relationen utvecklats till att vårdpersonalen skapar en önskan att lindra lidande, speglas det i resultatet utifrån Tavelbee i att uttalade och outtalade behov har identifierats och vården anpassats. Detta är viktigt för att kunna ge personcentrerad vård som förutsätter att specialistsjuksköterskor innehar ett öppet förhållningssätt, och intresse att vara lyhörd för patienters behov och situation (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).

Bristande vårdkontinuitet och interpersonell vård kunde resultera i upplevelser av otrygghet, osäkerhet och kontrollförlust i resultatet. Detta diskuterades ur författarnas perspektiv, kunna bero på kontrasten som kan uppstå i det initiala omhändertagandet där

uppmärksamhet ges till en patient av ett helt team, som successivt reduceras till övervakning och tillsyn utanför akutrummet. Vid reevaluering, kan det tänkas att patienter upplever specialistsjuksköterskor frånvarande, då uppmärksamheten kan upplevas vara riktad på den tekniska apparaturen än patienterna. Vårdpersonalens otillgänglighet och bristande

kontinuitet i resultatet kan förklaras utifrån hög arbetsbelastning, brist på vårdpersonal eller organisatoriska faktorer som även presenterades i resultatet. Utifrån Travelbee (1971) kan de negativa upplevelserna i resultatet ses som lidande och bero på brist i vårdpersonalens förhållningssätt och kommunikation.

Det ingår i specialistsjuksköterskors kompetens att kunna identifiera främjande och

hindrande faktorer hos patienter, och använda sig av dessa för en personcentrerad vård. För att specialistsjuksköterskor ska kunna ge personcentrerad vård är det av vikt att prioritera de sociala behoven som de fysiska behoven, liksom att göra anhöriga delaktiga i vården (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Resultatet och tidigare forskning visar att patienter upplever anhöriga vara till en förmån, och underlättar kommunikationen med specialistsjuksköterskor samt främjar hälsa och rehabilitering (Laidsaar-Powell et al., 2016a). Vid hög

arbetsbelastning kan specialistsjuksköterskor tänkas underlätta patienters upplevelse av ensamhet under traumavården som beskrevs i resultatet, genom att involvera anhöriga som stöd. Detta bekräftas i tidigare forskning, som visar att anhöriga kan bidra positivt i

patienters vård (Laidsaar-Powell et al., 2016a; Laidsaar-Powell et al., 2016b; Patel et al., 2017). Då anhöriga kan främja hälsa och rehabilitering kan detta tänkas bidra till en

snabbare återhämtningstid och återgång till arbete. Detta kan därmed leda till samhällsenliga följder som kortare vårdtider, minskad belastning på vården och reducerade ekonomiska kostnader. Dock upplevdes anhöriga inte alltid inge positiva upplevelser i resultatet, som även speglas i tidigare forskning där anhörigas delaktighet i vården kan upplevas

dominerande och resultera i oro (Laidsaar-Powell, 2016a). Travelbee (1971) beskriver därför vikten av att se varje enskild person som unik med egna tankar, upplevelser och känslor i relation till situation, samt involvera faktorer som ger en mening för upplevelserna för den enskilda unika personen.

Information till patienten om skada, behandling och vad som kommer att hända var av betydelse för en upplevelse av delaktighet, compliance samt interpersonell vård i resultatet. Vid brist i dessa kunde det istället hindra delaktighet, skapa rädsla och oro i resultatet. Utifrån tidigare forskning kan det bero på utmaningar för specialistsjuksköterskor att delge information på grund av patienters fluktuerande och oförutsägbara tillstånd (Alzghouls, 2014). Vidare beskriver Travelbee (1971) kommunikationen i form av lyhördhet och uppmärksamhet vara en förutsättning för att närma sig patienter och skapa en mellanmänsklig relation. Detta visade sig vara bristande i resultatet genom att

vårdpersonalen försummade, var ouppmärksamma och icke lyhörda gentemot patienterna. Skriftlig information samt information i rätt tid och plats kunde uppskattas av patienterna i resultatet, vilket specialistsjuksköterskor ska inneha kompetens i att anpassa

kommunikationen utifrån patienters och anhörigas behov och situation

(Kompetensbeskrivning för akutsjukvård, 2017; Kompetensbeskrivning för ANIVA, 2019). Utifrån resultatet verkar information vara av vikt för patienters delaktighet och därmed även för en personcentrerad vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Resultatet visade att information som gavs prehospitalt kunde förebygga upplevelse av rädsla, som kunde skapas i

omhändertagandet av flera vårdpersonaler i akutrummet. Likaså kan då negativa upplevelser av vårdmiljön i resultatet tänkas göras mer påtagliga genom information.

Det akuta omhändertagandet och de medicinska åtgärderna upplevdes av en del patienter vara utmärkt i resultatet. Detta kan tänkas av författarna bero på att vårdpersonalen har erhållit tid för förberedelser och information, som i enlighet med tidigare forskning kan leda till upplevelser av kontroll (Kongsuwan et al, 2016; Wenji et al., 2015).

Specialistsjuksköterskors roll i traumavård är att bland annat säkerställa adekvat smärtlindring och motverka komplikationer (Sandström et al., 2016), vilket upplevdes bristfälligt i resultatet. Vårdpersonalens attityd, förhållningssätt och en hög arbetsbelastning kunde orsaka förseningar och uteblivna behandlingar i resultatet. I enlighet med Travelbee (1971) kan den mellanmänskliga relationen vara bristfällig på grund av bristande

kommunikation, samt vårdpersonalens likgiltighet och motvilja att identifiera patienters lidande och behov av smärtlindring. Författarna diskuterade att möjligheten att hjälpa patienter att hantera sitt lidande kunde då påverkas, och skulle kunna resultera i negativa konsekvenser på patienters fysiska och psykiska hälsa, rehabilitering, samt till längre

vårdtider. Tidigare forskning visar att utebliven smärtlindring kan långsiktigt leda till kronisk smärta (Trevino et al., 2014). Det kan tänkas resultera till ökad konsumtion av smärtstillande och resultera till substansmissbruk, då i enlighet med Vella et al. (2019) löper

traumapatienter en ökad risk för detta. Utebliven smärtlindring kan även leda till

samhällsenliga konsekvenser genom att påverka patienters liv och arbete efter utskrivning (Goldsmith et al., 2017; Kruithof et al., 2018). Smärtupplevelserna beskrevs vid specifika omvårdnadsåtgärder och undersökningar, vilket kan tänkas av författarna bidra till

kännedom för specialistsjuksköterskor att ha i åtanke och inta förebyggandeåtgärder, samt ge adekvat smärtlindring vid dessa moment. Smärtupplevelser framkom återupprepande i resultatet vilket belyser vikten av att framföra behovet av en behandlingsplan för smärtlindring till traumapatienter som enligt Sjöberg (2017) löper stor risk för smärta. Likheter i resultatet syntes kring den professionella vården där vårdpersonalens kompetens och interaktion med och kring patienter var av vikt för upplevelser av säkerhet, trygghet och professionalism. Detta kan i enlighet med tidigare forskning bero på en god kommunikation i teamet och i relation till patienter utgöra en central roll för ett gott omhändertagande och bra samarbete (Kongsuwan et al., 2016; Raley et al., 2017; Sandström et al., 2016; Wenji et al., 2015). Detta kan utgöra det första steget i Travelbees (1971) mellanmänskliga relation där patienter skapar sig en initial uppfattning, genom att observera vårdpersonalens interaktion i teamet. Vårdpersonalens kompetens reflekterades av författarna kunna ha en betydelse, genom att en mindre erfaren specialistsjuksköterska kan tänkas lättare bli stressad och koncentrera sig på de praktiska momenten, istället för att ha en helhetssyn. Detta bekräftas av Stokes et al (2017) som belyser vikten av erfarenhet och kunskap i att vårda

traumapatienter för att kunna ge en personcentrerad och säker vård. Tidigare forskning visar att specialistsjuksköterskors upplevelser av stress och att vara oförberedd kan inverka

hindrande i traumaomhändertagandet (Kongsuwan et al., 2016; Raley et al., 2017;

Sandström et al., 2016; Wenji et al., 2015). Likaså kan det tänkas att ett flitigt samarbete och kontroll hos specialistsjuksköterskor kan överföra upplevelser av trygghet och säkerhet till patienter. Tidigare forskning visar att specialistsjuksköterskor upplever sig kompetenta i

traumaomhändertagandet vilket kan förklara patienters upplevelse av professionell vård (Sandström., 2016).

I resultatet beskrevs brist i system och organisation i vården där sjukhusets rutiner och prioriteringar bidrog till förseningar i behandlingar, vilket resulterade till negativa upplevelser av traumavården. Detta kan tänkas bero på att patienterna inte är insatta i sjukhusets riktlinjer gällande prioriteringar och beslut, vilket kan påverka deras förståelse för organisationen. Utifrån Travelbee (1971) kan dessa upplevelser förebyggas genom att skapa en god mellanmänsklig relation och informera om hur vårdsituationen ser ut. Detta löser inte problemet gällande försenad behandling av rätt vård under rätt tid, men kan tänkas ge en förståelse och ett minskat missnöje. Bristande kontakt mellan vårdkliniker och inrättningar, tillgänglighet av journaler och rutiner, kunde i resultatet bidra till känslomässig utmattning, förseningar i behandlingar och påverka förtroendet för vården. Specialistsjuksköterskor kan tänkas kunna påverka detta genom att medverka i förbättringsarbeten som ingår i

specialistsjuksköterskans roll (Kompetensbeskrivning för ANIVA, 2012). Men även på en högre nivå införa att kliniker och inrättningar i landet använder samma journalsystem eller har tillgång till journalsystemen, för en bättre kommunikation och därmed förbättrad patientsäkerhet. Patienters positiva och negativa upplevelser bidrar med kunskap till

specialistsjuksköterskor för ett förebyggande, främjande arbetssätt och tänk, utefter vad som beskrevs vara av betydelse för patienterna. Detta är av betydelse för att kunna förbättra traumavården.