6.3.1 Direktiv
Lilla skolans nationella ledning beslutade för några år sedan att ta del av Skolverkets Skola-Arbetsliv-projekt. De anställda fick i uppgift att utforma ett årshjul kring hur de ville lägga upp skolans SYV-arbete. Detta resulterade i att man införde schemabrytande SYV-lektioner en gång i månaden. Alla i personalen engagerar sig och ansvarar för dessa tillsammans, berättar syv1. Lärare1 menar att projektet bidragit till att lärarnas samarbete med syv1 utvecklats på skolan. Många lärare var initialt skeptiska till projektet då det tog mycket av deras tid, men nu upplevs resultatet som en resurs. Lärare1 menar också att SSA-projektet prioriterades högt av den dåvarande rektorn som såg till att personalen fick tid avsatt för projektet och att en tydlig struktur utformades för vem som skulle göra vad.
38
vision för SYV. Syv2 berättar att de i samband med ett kommunalt projekt började med regelbundna SSA-lektioner som lärarna håller i en gång i månaden. Syv2 menar dock att detta inte varit möjligt utan rektorns intresse och styrning. “För som syv kan man inte hålla på och driva det själv, utan man måste liksom ha förankring uppåt för att det ska funka.”, menar hen. Syv1 berättar utifrån tidigare erfarenheter om vilken skillnad det gör när rektor ger ett tydligt direktiv till både syv och lärare tillsammans att arbeta med SYV:
Det gjorde ju jättestor skillnad, när rektor liksom så tydligt gav mandat [...]. Så det var bra! För då är man också på... då är man på samma sida på nåt vis, med sina lärarkollegor. ‘Ja men rektorn säger att detta är viktigt. Mm, okej hur vill vi göra?’ (Syv1, Lilla skolan)
Behovet av tydliga direktiv bekräftas även av de informanter som upplever att direktiven kring SYV är för svaga. Syv3 menar att vägledarna på Stora skolan saknar tydliga direktiv från skolledningen: “Vi kan nog göra hur mycket som helst och hur lite som helst, de är bara nöjda ändå liksom.”. Hen önskar att skolledningen hade en större vision för SYV på skolan och samarbetade med vägledarna för att forma en handlingsplan kring SYV för hela skolan. I nuläget upplever syv3 inte att hen har mandat att leda SYV-arbetet i vid bemärkelse på skolan.
Lärare3 uppger att också hen saknar direktiv från ledningen vad gäller samarbete med vägledarna. Hen menar att de enda direktiv hen får är att delta på klasskonferenserna där samarbetet med vägledarna främst består i samarbete kring specifika elever och deras studieplaner. Denna brist på direktiv från skolledningen till lärarna ser syv3 som problematisk:
Det (SYV) måste vara riktigt förankrat i skolledningen, att de tycker det är viktigt, för att det ska sippra ner liksom på nåt vis. Och jag tror också att det görs väldigt mycket hos oss, i de olika kurserna och så, men att det beror på vilka lärare, asså det handlar om lärarna, vem och vad och inte att det är givet liksom. [...] Det är synd att det egentligen är på grund av någon enskild, det skulle alltid vara givet oavsett vilken lärare. För slutar en lärare så kanske ett samarbete slutar liksom, och det är ju synd. (Syv3, Stora skolan)
Syv3 tror att anledningen att skolledningen inte sätter ner foten kring vad som förväntas av lärare kring SYV är att det pratas så mycket om lärarnas arbetsbelastning. Merparten informanter delger att de har en hög arbetsbelastning och mycket som ska
39
hinnas med. Lärare2b upplever att “lärarens undervisningstid ökar och uppgifterna blir fler. Tiden för planering blir mindre och mindre och det påverkar alla ämnesövergripande samarbeten, det vill säga även samarbete med SYV.”. Lärare3 beskriver situationen på Stora skolan:
Jag tycker att jag har hög arbetsbelastning, framförallt i perioder. [...] Eftersom mycket av kommunikationen med syv är oplanerad/ostyrd på min skola betyder arbetstopparna att det är svårare att kommunicera med syv i de perioderna, helt enkelt för att vi inte springer på varandra lika ofta. (Lärare3, Stora skolan, via mail)
Detta bekräftas av vägledarna och syv2 menar att också hen har perioder när arbetsbelastningen är särskilt hög och möjligheten till samarbete lägre. Syv1 uttrycker sig såhär om att avsätta tid för att utveckla samarbetet: “Alltså, jag har häcken full alltid liksom. Och att avsätta då tid till att, nämen nu vill jag tänka om. Jaa... det är en process.”.
Slutligen lyfts också de nationella styrdokumenten som bidragande för samarbetet mellan vägledare och lärare:
Det står ju faktiskt i skollagen att det är hela skolans ansvar att se till att elever kan göra ett bra val. [...] Alla har ju fått information om detta att det ska finnas på skolan och att man ska göra en SYV-plan och allt det här. Så att de vet ju vad bred studie- och yrkesvägledning är. (Syv2, Fokusskolan)
6.3.2 Resurser
Resultatet visar att resurser, främst i form av tid är en bidragande faktor för fungerande samarbeten mellan vägledare och lärare. Lärare1 tror att de på Lilla skolan har mer resurser än de flesta skolor. Ändå uttrycker hen att det skulle behövas ännu mer tid:
Jag tänker att även om vi ibland tycker att det fattas tid att prata och diskutera så tror jag att vi har mer tid till det än på många andra skolor, ändå. Så jag tror att vi får se det som en resurs, även om vi ibland kan va lite, alltså att vi saknar tiden. Men jag tror egentligen att vi har ganska gott om tid. Och det underlättar såklart.” (Lärare1, Lilla skolan)
Syv2 ser tid som en självklar påverkansfaktor och menar att mer tid hade gett helt andra förutsättningar för samarbete. Vid frågan om det finns tillräckligt med resurser för SYV-uppdraget svarar hen:
40
Det som jag känner är ett måste. Alltså minimikravet på nåt sätt. Sen hade man ju kunnat göra så mycket mer om man hade haft mer tid. [...] Men det hinns inte med på de här två dagarna när det ligger så mycket andra saker som ska hända. Det är ju inte bara bred SYV, det är ju allt det här med vägledningssamtal, ni vet allt sånt här som kommer in också ju sen på de här två dagarna. (Syv2, Fokusskolan)
Lärare2b bekräftar bilden av för lite tid i förhållande till uppdragen:
I skolverkligheten finns det inte tid till nånting utan det är lärare som tar sig tid liksom. Vill jag samarbeta med andra lärare framöver så tar ju jag av min andra tid alltså. [...] Lärartiden räcker inte. Men man får ju prioritera vad man vill. (Lärare 2b, Fokusskolan)
Syv1 lyfter lärarmötet de har varje vecka och studiedagar en gång i månaden som resurser i samarbetet. Under dessa tillfällen ges möjlighet att använda tiden till SYV- frågor. Hen beskriver hur övrig personal ofta visar uppskattning till det hen har att säga och bekräftar hens roll under dessa möten som viktig. Även lärare2a och lärare2b berättar på liknande sätt om hur skolledningen avsatt tid för temadagar, personaltillfällen och möten som på olika sätt tjänat till att utveckla SYV-arbetet som ett gemensamt ansvar på skolan.
En annan bidragande faktor som lyfts av informanterna på Lilla skolan är skolans storlek. Syv1 beskriver fördelarna med en liten skola med goda resurser, vilket hen menar bidrar till möjligheterna att samarbeta för elevernas bästa “Vi har ju bara 20 elever typ, så att det gör ju att vi kan ju verkligen ha det så att allas elever är allas elever.” Lärare1 ser ett direkt samband mellan detta och samarbetet: ”Då har man ett samarbete. För alla känner alla och liksom pratar med alla.” Syv3 har en annan upplevelse från Stora skolan, nämligen att skolans stora storlek försvårar för samarbete:
Vi är liksom en koloss och det är svårare att få med alla. [...] Hade man varit på en liten skola, tänker jag, och fått med liksom rätt många, så hade det varit så synligt, tänker jag, om man är på en liten enhet. Men får man bara med några här så är de fortfarande i en så liten minoritet. (Syv3, Stora skolan)
Lärare3 lyfter ytterligare en faktor som hen menar bidrar till samarbetet med syv3:
Alltså egentligen så tycker jag att det är liksom personalrummet som gör att det är så. Ja men att man ses här och att man pratar med varandra och att man liksom känner sig som kollegor. Att vi är kollegor fast vi har olika arbetsbeskrivningar, det är det som skapar den gemensamma känslan att man känner att man arbetar åt samma håll. (Lärare3, Stora skolan)
41
Hen fortsätter beskriva hur personalrummet är en plats där personalen kan slappna av och vara sig själva, vilket betyder mycket för lärare3: “Alltså det är... det här personalrummet är en av de bästa sakerna med hela det här stället liksom. Så att, det är ju en jättestyrka när det är så.” Enligt lärare3 har skolledningen medvetet försökt skapa ett personalrum som ger goda förutsättningar för spontana, informella möten som en strategi för att utveckla arbetsrelationerna på skolan.
På Fokusskolan, där SYV är ett av skolans fokusområden, är lärare2a förstelärare med speciellt fokus på SYV och avsatt tid för samarbete med syv2. Detta uppges av samtliga tre informanter på Fokusskolan som en stor resurs. Lärare2b beskriver sitt samarbete med syv2 som en direkt följd av lärare2a:s samarbete med syv2. Både lärare2a och syv2 menar att lärare2a fungerar som en länk mellan vägledaren och lärarkollegiet. Syv2 menar särskilt att det är en fördel att en lärare förmedlar SYV- fokuset till sina kollegor istället för att hen själv så att säga kommer uppifrån.
Slutligen lyfts också ekonomi som bidragande till samarbetet mellan syv och lärare:
Från början var det ju så att det kom uppifrån då att det skulle göras en syv-plan i hela kommunen med vikten av bred SYV och så. Och vi fick pengar till ett projekt som varade i tre år [...] Vi fick projektpengar från en stiftelse, rätt många miljoner. [...] Men nu är de pengarna slut och det har lagts på is. (Syv2, Fokusskolan)
6.3.3 Analys: Jobbkrav och resurser
Studiens resultat visar på att styrning i många fall varit avgörande för samarbetet mellan vägledare och lärare. Tydliga jobbkrav i form av direktiv kring samarbetet uppskattas där de finns och efterfrågas där de saknas, förutsatt att det även finns resurser. Detta stämmer väl överens med JD-R-modellen som visar att jobbkrav och resurser måste vara i balans för att motivation och produktivitet ska uppnås.
Två av de undersökta skolorna visar på relativt god styrning i form av både jobbkrav och resurser, medan den tredje, Stora skolan, visar brist på båda. Resurserna på de två förstnämnda skolorna ska dock förstås relativt då samtliga informanter trots allt uttrycker behov av eller önskan om mer resurser, framför allt i form av tid. På dessa två skolor identifierades särskilt vissa resurser som verkar bidra till samarbetet mellan syv och lärare. På Lilla skolan handlar det om en liten organisation med högre ekonomiska resurser än vanligt, på grund av behoven hos skolans målgrupp. Detta leder till mer tid för personalen att samarbeta kring alla möjliga frågor, däribland SYV. På Fokusskolan
42
handlar det främst om den förstelärare som genom sitt uppdrag att arbeta med SYV och samarbeta med syv2 fungerar som en länk mellan vägledare och övriga lärare och därmed underlättar samarbetet för hela kollegiet och för syv. I båda fallen går det att förstå som relativt goda resurser i förhållande till jobbkraven.
Somliga informanter menar att tillfälligt högre arbetsbelastning påverkar samarbetet mellan syv och lärare negativt. Informanternas generella arbetssituation tycks i många fall innebära just höga jobbkrav och låga resurser, vilket enligt JD-R innebär risk för utmattning, men också att motivationen och produktiviteten sjunker. På grund av den höga arbetsbelastningen har några av de intervjuade lärarna uttryckt hur direktiv kring SYV till en början upplevdes enbart som krav, men efter lite tid upplevdes positivt. Detta kan förstås utifrån inledningsvis låga resurser som sedan stärkts i samband med att själva samarbetet byggts upp och i takt med att lärarna byggt upp rutiner kring SYV- arbetet. I linje med detta menar samtliga informanter också att SYV-samarbetet hade kunnat utvecklas och bli ännu bättre om de haft mer tid i förhållande till arbetsuppgifter. Detta tyder i enlighet med JD-R-modellen på att en arbetssituation där jobbkrav och resurser är i balans utgör de bästa förutsättningarna för kollegialt samarbete. JD-R- modellen låter oss alltså förstå att när resurserna tillägnade samarbetet mellan vägledare och lärare är låga eller obefintliga är personalens motivation till samarbete också låg. Detta gäller vägledarna, men i ännu högre utsträckning lärarna då de har både lägre jobbkrav och mindre resurser tillägnade SYV-samarbetet.