Styvmor Vera

Vera är den enda individen i den här karaktärsanalysen inte har några släktförbindelser till Dunne. Vera utgör ändå en bärande roll i Dunnes liv som för berättelserna framåt i sig. Vera tog emot Dunne med öppna armar och även fast det inte förväntas av henne, gör hon alltid det lilla extra för Dunne. Bevis på detta är situationen när Vera kommer till Dunnes undsättning efter att hon åkt ensam till Norrköping. Den uteblivna hämtningen från Ella Fridas mamma tvingar Dunne att ringa på hjälp. Hon har tre numer att välja på, mormor, pappa och Vera. Dunne prioriterar Vera som svarar omedelbart. Dunne förklarar läget och trots att samtalet kommer olägligt lovar Vera att hjälpa Dunne så fort hon kan. Vera kommer till perrongen och räddar Dunne genom att ta sig tid och reser hem med Dunne till Stockholm.

Essensen av Vera och Dunnes relation tydliggörs i ovan nämnd händelse. Dunne har tidigare visat i hennes handlingar att hon inte vill acceptera Vera. Vera har fortsatt vara

tillmötesgående, visat kärlek och omtanke. Veras handlingar gör henne till den modersgestalt Dunne signalerar att hon behöver. När Vera och Dunne återvänder till mormor och morfar i Stockholm är morföräldrarna helt ovetandes om vad som inträffat i Norrköping. De är istället

27 mitt uppe i sin middagsbjudning. Mormor och morfar blir förvånade över att se Vera och undrar bestört vad som har hänt med Dunne. Mormor och morfar ser på Dunne att hon är medtagen efter resan som fick ett abrupt slut. Dunne har dessutom blivit sjuk. Under tiden som middagen fortsätter ansvarar Vera för att bädda ner och ta tempen på Dunne.

Vera struntar i pappa Giannis kontaktförbud mellan Dunne och Vera. Situationen ovan visar att Vera axlar ett större ansvar över Dunne trots uppbrottet med Gianni. Att mäta

febertemperatur kan iakttas från två olika perspektiv. Ur Dunnes perspektiv upplevs Vera som besvärlig men sett från ett vuxet perspektiv kan istället en välvilja iakttas från Veras sida.

Sådant var läget, när en munter signal på dörrklockan gav tillkänna att mormors bridgedamer hade anlänt. Mormor blev alldeles lamslagen. Vad skulle hon göra nu? Hur skulle hon kunna ta emot dem när Dunne var så sjuk? Morfar gick och öppnade. Strax fylldes den trånga hallen med röster. Mormor såg förvirrat på Vera. ”Gå du till dina gäster!” sa Vera. ”Jag tar hand om Dunne.” Hon drog in Dunne i badrummet för att tvätta av henne medan morfar letade rätt på nattlinnet och rena sängkläder. Till slut låg Dunne nerbäddad i sängen och Vera hämtade ny medicin, den sista tabletten som mormor hade. ”Den här får du inte spy upp”, sa hon strängt. ”Svälj den bara och tänk på något roligt!” ”Vad då?” ”Det som du tycker mest om i hela livet!” ”Leka med Ella Frida …”, sa Dunne svagt. (Lagercrantz & Eriksson, 2018, s. 157-160).

”Vera, är du kvar?” viskar Dunne varje gång hon vaknar upp ur feberslummern. ”Jag är kvar”, sa Vera. ”Du får inte gå.” (Lagercrantz & Eriksson, 2018, s. 171).

Många gånger förmedlar Vera starka moderskänslor för Dunne. Utdraget visar att Dunne räknar med Vera och hon gör avkall på sig själv för att vara Dunne tillmötes. Vera har många fina egenskaper och en av de är att stå upp för och ta ansvar över Dunne, även om det innebär att gå emot Dunnes familj som inte alltid ser till hennes bästa.

”Vi är inte arga på dig”, sa Vera. ”Vi blev bara så rädda. Vi visste inte vad som hade hänt. Du kunde ju ha blivit kidnappad!” […] ”Jag tycker inte att ni ska skälla på någon som nästan blivit kidnappad”, snyftade hon. Vera veknade. ”Kom!” sa hon till Dunne. ”Nu tar du och jag en liten promenad och lugnar ner oss.” Och när pappa ville gå med skakade hon på huvudet.

”Du väntar här.” (Lagercrantz & Eriksson, 2019, s. 109f).

Dunne behöver en vuxen som Vera i sitt liv. Vera är förnuftig, kärleksfull, omhändertagande, lyhörd och respektfull. Hennes karaktär är mångsidig och läsaren uppfattar snabbt henne som godhjärtad. Hon följer sitt hjärta och gör det som hon anser vara rätt oavsett vad Dunnes familj tycker. Även fast Dunne inte är Veras egen dotter, väljer hon ändå att ta ett

28 bädda ner henne och köpa ny medicin. När hon gör avkall på sig själv i syfte att hjälpa Dunne, visar hon ett stort ansvarstagande samt moderskänslor för Dunne.

Analysen rörande Veras karaktär visar att hon är en statisk karaktär utan

personlighetsförändringar. Genomgående är hennes karaktär en god medmänniska i Dunnes närvaro och hennes moderskänslor framhävs desto mer i de senare böckerna. Gällande om Vera anses vara en rund eller platt karaktär är det svårt att avgöra. Aspekten att Vera tvingar Dunne att ta medicin gör att hon upplevs som en verklig människa med både positiva och negativa sidor. Detta kan som tidigare påtalats ses ur två perspektiv där barnet anser att Veras handling är ond eftersom att medicin är äckligt och att det sker med tvång, men ur ett vuxet perspektiv är Veras agerande kärleksfullt då handlingen syftar till att Dunne ska bli frisk. Veras karaktär kan ses som platt då hennes handlingar är förutsägbara. Utifrån Veras handlingar är det uppenbart att hon alltid kommer att ställa upp för Dunne. Till och med när de förbjuds att ha kontakt med varandra. Således kan Vera iakttas som en statisk karaktär med runda och platta karaktärsdrag.