I flera av berättelserna där det talas om fenomenet stora barngrupper så finns det en röd tråd mellan pedagogernas positionering och politiker och huvudmäns makt.
Jag är på̊ väg in i väggen! Vet inte hur länge till jag ska orka?! Jag har alltid varit övertygad om att förskolan lägger grunden för alla barns utveckling och lärande, men som det ser ut idag är det långt ifrån det. Mest barnpassning och försöka se till att barnen inte hamnar i konflikter med varandra. Politikerna borde vara med en vecka i verksamheten för att se hur verkligheten ser ut, för de kommer aldrig kunna förstå̊ det annars. Och jag är övertygad om att varenda en skulle bli chockad över hur det är att vara i den ljudnivån, hur mycket man inte hinner med och vilka stora barngrupper det är!!! (Förskoleupproret, #Pressat läge, s.27).
[…] För stora barngrupper 7,5 barn 3–5 är, 5,5 barn 1–3 år. Finns knappt tid för planering och reflektion. För höga ljudnivåer. Lönerna måste upp!!! Vi måste få berätta sanningen till föräldrar o media om hur läget är! Det är kris!!! Pengar för att skapa en trevlig lärandemiljö̈ finns inte. Alla rapporter som ska skrivas. Man har alltid dåligt samvete för att man inte hunnit med allt som det står i Lpfö och alla andra styrdokument. Politikerna skulle behöva komma ut i verkligheten för att verkligen se hur vi kämpar. […] (Förskoleupproret, #Pressat läge, s.35).
Det handlar om att pedagogerna uttrycker att de inte blir lyssnade på, behandlas ovärdigt eller helt enkelt tas förgivet av politiker och huvudmän. I diskursen om stora barngrupper skapas och positioneras pedagogerna som oförmögna att göra någonting åt rådande arbetsförhållande och situation. Politiker och huvudmän positioneras som makthavare och pedagogerna och barnens
välmående ligger i deras händer. Man kan också utifrån det andra citatet förstå att skribenten menar att de som arbetar i förskolan har en verklighet som utomstående inte kan förstå om de inte själva har varit i rummet. Berättelserna tycks också uttrycka att personalen känner sig tystad av högre makter och att nu måste alla få se verkligheten. Då positioneras pedagogerna också som
de som sitter på sanningen och om bara media kan nå ut till alla med denna sanning så kommer
detta ge pedagogerna makten att förändra förskolan och de stora barngrupperna.
Som tidigare nämnt menar Lenz Taguchi (2004) att makt är enklast att förstå utifrån en strukturalistisk diskurs vilket betyder att man utgår från att det redan finns skapade och
oundvikliga maktrelationer mellan olika grupper av människor i samhället. Fördelningen av makt mellan kvinnor och män är asymmetrisk. Utifrån Lenz Taguchis (2004) synsätt så skulle en möjlig tolkning kunna vara att förskollärare och barnskötare är ett kvinnodominerande yrke som sedan start fått kämpa för sin rätt till en värdig lön och yrkesprofession men också för att det är först nu på senare år som förskolan blivit en del av skolan och fått egna styrdokument att förhålla sig till. Man skulle också kunna förstå det utifrån Foucaults (2003, 2008) beskrivningar av
maktbegreppet där makt är en ständig process som skapas genom hur vi människor tänker, tycker och lever. Makt produceras genom de normer och värderingar som skapas utifrån människors vetande. Utifrån detta sätt att tänka så är det de som arbetar i förskolan som är med och skapar den undergivna och hjälplösa bilden av förskolans arbetsförhållande. När förskolepersonalen positionerar sig som hjälplösa och otillräckliga så bidrar det till normer och förväntningar om vem som har rätt att utrycka sig inom diskursen. Foucault (2003) menar att makt är något som genomsyrar varje social praktik och de normer som finns där.
5.4 Avslutningsvis
Vi har i analysen riktat in oss på hur en viss diskurs skapas, upprätthålls och reproduceras, samt vilka effekter detta kan få. Foucault (2003,2008) menar att i en diskursanalys är det centralt att intressera sig för hur något pekas ut som problematiskt, vilket i vårt fall har varit att synliggöra den problematik som upprätthålls genom talet om stora barngrupper. Foucault (2003,2008) menar vidare att vid studier av hur ett fenomen framställs som problematiskt kan synliggöra hur vissa sociala praktiker kan institutionaliseras för att hantera det föreställda problematiska, samt hur sådana uppfattningar även kan forma och styra människor.
Sammanfattningsvis så visar analysen av resultatet att det finns återkommande uttryck i berättelserna om fenomenet stora barngrupper. De uttryck som nämns i samband med stora barngrupper är pedagogers sjukskrivningar, vikariebrist, extra arbetsbelastning, ohälsa, utebliven planeringstid samt stress som både är relaterat till barn och pedagoger. Med utgångspunkt i Börjessons (2003) och Börjessons och Palmblads (2010) tankar som tidigare nämnts om
diskursbegreppet så visar resultatet av denna studie att fenomenet stora barngrupper konstrueras på ett liknande sätt i alla de berättelser som talar om stora barngrupper. Utifrån dessa tankar skulle man också kunna tolka det som att fenomenet stora barngrupper kan ses som en diskurs inom ramen för #Pressatläge-dokumentet. Däremot visar denna studie endast hur fenomenet stora barngrupper konstrueras ur en synvinkel, därför uppfyller fenomenet inte det som
Börjesson och Palmblad (2010) belyser som krav för att en diskurs ska betraktas som trovärdig, sann och rimlig.
Vi har även analyserat de subjektspositioner som blir framträdande i de utvalda berättelserna om stora barngrupper. Det som då varit centralt är hur pedagogerna positionerat sig själva, hur pedagogerna positionerat barnen, samt hur pedagogerna har positionerat sig själva i förhållande till andra aktörer i förskolan som; föräldrar, chefer och politiker.
Resultatet av vår analys visar att det som är återkommande för hur pedagogerna positionerar sig själva är främst uttrycket otillräcklig, men det förkom även andra återkommande uttryck som:
misslyckad, splittrad och ledsen. Resultatet visar även hur pedagogerna genom sina berättelser
positionerar barnen genom uttryck som; barn som tar uppmärksamhet (från de andra barnen), barn som stressade, oroliga och ledsna, barn som är (mer) resurskrävande, barn som blir
negativt påverkade av stora barngrupper, barn som behöver (mer) uppmärksamhet och barn som behöver närvarande pedagoger.
Resultatet visar även att pedagogerna konstrueras och framställs som att de inte blir lyssnade på, att de blir ovärdigt behandlade, förgivettagna, oförmögna att förändra situationen och att det är
de som sitter på sanningen. Genom pedagogernas positioneringar skapas också politiker och
huvudmäns positionering genom berättelserna som de som sitter på makten att förändra och förbättra villkoren för både barn och pedagoger i förskolan.
6 Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur fenomenet stora barngrupper i förskolan
konstrueras i berättelserna från #Pressatläge- dokumentet. Vi har utgått ifrån ett diskursanalytiskt angreppssätt som lett oss vidare in i en diskussion om makt och vilka olika subjektspositioner som blir synliga. I avsnittet som berör tidigare forskning går det att utläsa att det finns mycket forskning kring stora barngrupper och hur detta påverkar både barn och vuxna som verkar inom förskolan. Det som den tidigare forskningen inte gick in på var istället talet om stora barngrupper och hur rösterna bakom berättelserna i #Pressatläge konstruerar fenomenet stora barngrupper. En diskursanalytisk ansats har använts i analysen med utgångspunkt i Foucaults teoretiska ramverk.
6.1 Resultatdiskussion
I Rosenqvists (2014) studie där hon belyser förskollärares uttryck om stora barngruppers
påverkan på både pedagogernas arbetsvillkor och barns välbefinnande visar på liknande resultat som framkommit i denna studie. Resultatet av Rosenqvist (2014) studie visar nämligen att det är sammansättningen av barngruppen som på sätt och vis skrivs fram som ett problem snarare än barngruppens storlek. Denna studien visar på liknande sätt att stora barngrupper benämns som det huvudsakliga problemet samtidigt som man kan utläsa genom hur pedagogerna positionerar barnen att det är vissa barn som är mer resurskrävande, mer tidskrävande och behöver mer uppmärksamhet än andra medans det är de andra barnen som blir lidande. Utifrån detta kan man tolka det som att det inte nödvändigtvis är barngruppens storlek som är problemet utan istället barngruppens sammansättning som upplevs som betungande.
Pallas (2020, under review) resultat i studien med utgångspunkt i berättelserna från #Pressatläge liknar på många sätt det resultat som framkommit i denna studie. Pedagogernas uttryck och känslor som blir framträdande är otillräcklighet, frustration och trötthet i förhållande till sitt yrke och uppdrag. På samma sätt visar vårt resultat hur pedagogerna positionerar sig som otillräckliga och hjälplösa. Pallas (2020, under review) resultat visar också hur pedagogerna uttrycker en stor oro för barnens välmående och konsekvenser för framtida lärande samtidigt som ett
medför att de positioneras som resurs-och stödkrävande samt energi- och resurstjuvar. På liknande sätt visar resultatet av denna studie hur vissa barn uttrycks som en bidragande faktor till den problematik som relateras till stora barngrupper. Samtidigt målas de andra barnen upp som de som blir lidande och därmed hamnar i skymundan. Detta blir intressant i förhållande till den studie som Pramlig Samuelsson et al (2015) har gjort där resultatet visar att stora barngrupper kan skapa oro för de barn som är i behov av särskilt stöd samt försvåra uppdraget för
förskollärarna i den mening att de professionellt sätt ska kunna bemöta även dessa barn. Utifrån vår studie skulle man därför kunna tolka det som att stora barngrupper bidrar till att det blir svårt för personalen att bemöta barn i behov av särskilt stöd på ett professionellt sätt vilket då också kan bidra till hur pedagogerna i berättelserna tycks uttrycka sig om och förhålla sig till dessa barn.
I studien gjord av Williams et al. (2019) framkommer det i resultatet att det finns förskollärare som uttrycker att det inte är möjligt att definiera vad som kan betraktas som en för stor
barngrupp. De menar också att i ett fungerande arbetslag med bra samarbete kommer
barngruppens storlek inte att uppfattas som problematisk. Studiens resultat visar också att de förskollärare som uttrycker att det inte är de stora barngrupperna som är det huvudsakliga problemet är förskollärare som fokuserar på gruppen snarare än individen. I denna studie framkommer inget återkommande tema om arbetslagets samarbete i relation till diskursen om stora barngrupper. Dock finns det uttryck om bristande personaltäthet, svårt att få vikarier, sjukskrivna kollegor och pedagoger som känner sig tvingade att byta yrke. Utifrån dessa uttryck skulle man kunna dra slutsatsen att detta påverkar arbetslagens samarbete och förutsättningar vilket då enligt Williams et al. (2019) studie skulle kunna ses som en orsak till den problematik som uttrycks om stora barngrupper i berättelserna.
Mooney et al. (2002) beskriver att studiens resultat visade att personalen lättare kunde utföra sitt uppdrag i den mening att vara närvarande och kunna tillgodose varje barns behov när
barngrupperna var mindre och varje personal hade färre barn att ansvara för. En möjlig jämförelse blir därför att vår studiens resultat som visar att pedagogerna positioneras som
otillräckliga återkommande gånger i berättelserna har och göra med att deras uppdrag är svårt att uppnå i förhållande till de stora barngrupperna som beskrivs i berättelserna.
6.2 Metoddiskussion
Vi har i denna studie utgått ifrån en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Lindgren (2011) poängterar att vid textanalyser så är det nästintill omöjligt att uteslutande använda sig av en metod och att det därför lämpar sig mest att kombinera kvantitativ och kvalitativ metod. Vår teoridel tar sin utgångspunkt i ett diskursanalytiskt perspektiv och en diskursanalytisk ansats och utifrån detta har sedan en analys och ett resultat genomförts.
I denna studie har det inte samlats in några egna data, utan vi har i vår analys endast utgått ifrån det material som lämnats in till Förskoleupproret under hashtagen #pressatläge. Därmed är det även viktigt att poängtera att det är vår tolkning av berättelserna som framkommer i analys och resultatdelen. Larsen (2009) poängterar fördelarna med att träffa sina informanter personligen för att på så sätt få en bättre bild av fenomenet man undersöker, därför kan det återigen nämnas att vi inte samlat in något material på egen hand och därmed har vi inte träffat våra informanter vilket kan göra att vi fått en entydig bild av hur situationen i förskolan ser ut. Vi vill återigen
problematisera det faktum att denna studie endast förhåller sig till det material som samlats in inom en specifik negativ ram. Det som går att problematisera är att vi utgått från materialet som är insamlat med syfte att belysa det som kan förbättras i förskolans verksamhet. Vi har alltså tagit materialet ur sin kontext och analyserat detta i en annan kontext vilket gör att endast en begränsad bild av förskolans verksamhet synliggörs och därmed utelämnas en eventuell positiv bild av förskolan.
Vi har även i största möjliga mån försökt hålla oss neutrala i studien. Winther Jørgensen och Philips (2000) hävdar dock att vi människor aldrig kan vara helt neutrala, eftersom våra sociala relationer och våra identiteter påverkar hur vi återspeglar och förstår vår omvärld. En annan aspekt som kan påverka vår objektivitet i studien är den förförståelse för förskolans värld som vi har med oss sedan tidigare. Vi har båda två arbetat i förskolan tidigare och är därmed insatta i hur det känns att arbeta i en stor barngrupp med personalbrist, sjukskrivningar och vikariebrist. Vi har därför en stor respekt för de som är yrkesverksamma i förskolan och vi har en ödmjukhet inför vårt framtida yrke. Det är därför även här värt att nämna att ett annat resultat hade kunnat bli möjligt om någon som inte är så bekanta med förskolans värld genomfört en sådan här typ av studie.
6.3 Vidare forskning
Denna studie utgår från diskursen om stora barngrupper ur ett svenskt perspektiv då allt material från Förskoleupproret är berättelser från yrkesverksam personal i den svenska förskolan. Värt att nämna ännu en gång är att det är material insamlat inom en specifik ram med syfte att förändra och förbättra den svenska förskolan. Vidare skulle det därför vara intressant att undersöka diskursen om stora barngrupper internationellt och jämföra med resultatet av denna studie men också med material som speglar de positiva aspekterna med den svenska förskolan. Det skulle också vara intressant att titta närmre på om diskursen om stora barngrupper skiljer sig beroende på olika geografiska platser i Sverige och om det skulle vara någon skillnad på talet om stora barngrupper utifrån en annan kontext än den som har sitt syfte att bidra till #Pressatläge- dokumentet.
Referenser
Alvehus, Johan (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod. En handbok. 2. Uppl. Stockholm: Liber AB.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2018). Samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Boréus, Kristina & Bergström, Göran (red.) (2018). Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan
Lund: Studentlitteratur
Bergström, Göran & Ekström, Linda (2018). Tre diskursanalytiska inriktningar. Boréus, Kristina & Bergström, Göran (red.) (2018). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig
text- och diskursanalys. Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan Lund: Studentlitteratur
Blohm, Lisa (2017-09-28) Stora barngrupper största problemet i förskolan. Lärarnas tidning. Tillgänglig på Internet: https://lararnastidning.se/stora-barngrupper-storsta-problemet-i- forskolan/
Bolander, Eva & Fejes, Andreas (2009). Diskursanalys. Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (red.). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber AB.
Börjesson, Mats (2003). Diskurser och konstruktioner: En sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur AB.
Börjesson, Mats & Palmblad, Eva (red.) (2010) Diskursanalys i praktiken. Malmö: Liber AB.
Foucault, Michel (2008). Diskursernas kamp. Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., översedda uppl. Lund: Arkiv
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: En introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Lenz Taguchi, Hillevi (2004). In på bara benet: En introduktion till feministisk
poststrukturalism. Stockholm: HLS Förlag
Lärarförbundets förskoleblogg (2018-06-19). Hur stora är egentligen barngrupperna i
förskolan?
Tillgänglig på Internet: https://www.lararforbundet.se/bloggar/forskolebloggen/hur-stora-ar- egentligen-barngrupperna-i-forskolan
Läroplan för förskolan: Lpfö 18. (2018). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=4001
McGurk, Harry & Mooney, Ann & Poland, G. (1995). Staff-Child ratios in care and education
services for young children. London: HMSO.
Mooney, Ann & Munton, Tony & Moss, Peter & Petrie, Pat & Clark, Alison & Woolner, Janette (2002). Research on Ratios, Group Size and Staff Qualifications and Training in Early Years and
Childcare Settings. Thomas Coram Research Unit. Institute of Education: University of London.
Tillgänglig på Internet: https://dera.ioe.ac.uk/4642/1/RR320.pdf
Rosenqvist, Annika (2014). Förskollärares beskrivningar av barngruppsstorlekar i förskolan. Göteborg: Göteborgs Universitet. Tillgänglig på Internet:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/37516/1/gupea_2077_37516_1.pdf?fbclid=IwAR1c7ATe
mUNSen9HfYi7g5nYcpm1tUsxoZcnOSwboknNMWIXRc-Po3KjZ4Q
Simon Lindgren (2011). Textanalys. Fangen, Katrine & Sellerberg, Ann-Marie (red.). Många
SVT1. Nyheter (2018-03-18) Forskare: Så påverkas barnen av stora förskolegrupper. Tillgänglig på Internet: https://www.svt.se/nyheter/forskare-barns-valmaende-paverkas-av- gruppstorleken
SKOLFS, Skolverkets författningssamling (1998:16). Läroplan för förskolan: Lpfö̈ 98:
Reviderad 2016. Stockholm: Skolverket.
SKOLFS (2018:50). Förordning om läroplan för förskolan Stockholm: Skolverket.
Skolverket. Pressmeddelande (2017-04-25). Mindre barngrupper i förskolan. Tillgänglig på Internet: https://www.skolverket.se/om-
oss/press/pressmeddelanden/pressmeddelanden/2017-04-25-mindre-barngrupper-i-forskolan Palla, Linda (2020). (Under review).
Palla, Linda (2013). Konstruktioner av det behövande barnet: Om ”vad”, ”vem” och intersubjektivitet i en specialpedagogisk förskolekontext. Aspelin, Jonas (red.) Relationell
specialpedagogik: I teori och praktik. Kristianstad: Kristianstad University Press.
Tillgänglig på Internet: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:633279/FULLTEXT01.pdf
Pramling Samuelsson, Ingrid & Williams, Pia & Sheridan, Sonja (2015). Stora barngrupper i förskolan relaterat till läroplanens intentioner. Tidskrift för nordisk barnehageforskning/ Nordic
Early Childhood Education Research Journal. Vol. 9, No. 7, p.1–14.
Tillgänglig på Internet: https://doi.org/10.7577/nbf.1012
PM – Barn och personal i förskolan per den 15 oktober 2019[Elektronisk resurs]. (2020).
Skolverket.
Tillgänglig på Internet: https://www.skolverket.se/getFile?file=6542
Tallberg Broman, Ingegerd & Persson, Sven. (2019). Hög sjukfrånvaro och ökad psykisk ohälsa-
Vallberg Roth, Ann-Christine & Tallberg Broman, Ingegerd. (2018). (O)takt mellan
styrdokument och dess förutsättningar. Malmö: Malmö Universitet.
Williams, Pia & Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid. (2019). A Perspective of Group Size on Children’s Conditions for Wellbeing, Learning and Development in Preschool.
Scandinavian Journal of Educational Research. Vol. 63, NO. 5, 696–711.
Tillgänglig på Internet: https://doi.org/10.1080/00313831.2018.1434823
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.