Svårigheter med att bedöma barnets bästa

31

5. Resultat och analys

I detta kapitel presenteras och analyseras vår empiri utifrån vår teoretiska utgångspunkt beslutsfattande. Vi har utgått från Molanders (2011) och Dworkins (1977) beskrivningar av diskretionära beslut, Rawls (2005) begrepp beslusfattandes bördor, samt De Bortoli och Dolans (2015) beskrivning av intuition och analys. Empirin kopplas även samman med tidigare forskning. Kapitlet inleds med en sammanfattning av den vinjett som intervjuerna utgått ifrån. Därefter följer avsnitt som presenterar resultat och analys utifrån våra frågeställningar.

5.1 Kort presentation av vinjetten

Vinjetten vi har utgått från under våra intervjuer är uppdelad i två delar och handlar om treåriga Anna som varit familjehemsplacerad i två och ett halvt år på grund av sin mammas missbruk. I vinjettens första del framkommer det att mamman under Annas första år i familjehemmet var helt frånvarande. Mammans situation har därefter stabiliserats och så småningom har hon haft kontinuerliga umgängen med Anna. Anna har samtidigt knutit an till sina familjehemsföräldrar. Under umgängerna har mamma svårt att möta upp Annas behov. I vinjettens andra del beslutas det att Anna ska flytta hem till sin mamma och umgängerna ökar successivt. Anna reagerar bland annat genom raseriutbrott, tappad matlust och att hon blir klängig gentemot familjehemsföräldrarna (för hela vinjetten samt frågor se bilaga 2.).

5.2 Svårigheter med att bedöma barnets bästa

Samtliga respondenter beskriver bedömningen av barnets bästa som en process där alla delar måste samlas in för att kunna utföra en grundlig bedömning av familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Flera respondenter poängterar, i likhet med tidigare forskning (O'Sullivan 2011; De Bortoli & Dolan 2015), att socialsekreterare ibland ställs inför ofullständig eller motstridig information. Dessutom uppger flera socialsekreterare att det när som helst kan inkomma ny information som kan förändra bedömningen.

32 5.2.1 Individuella bedömningar

Samtliga respondenter uttrycker att bedömningar av barnets bästa är svåra och måste ses utifrån barnets specifika sammanhang och behov. Det faktum att bedömningarna är av individuell karaktär kan, utifrån Molanders (2011) resonemang om diskretionära beslut, bidra till att socialsekreterarna behöver använda sitt diskretionära utrymme för att bedöma vad som är barnets bästa avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Intervjuperson 6 hävdar att barnen i en familj inte behöver ha samma behov, vilket kan innebära att vissa barn blir familjehemsplacerade medan de andra syskonen bor kvar hos den biologiska föräldern.

Detta exempel visar tydligt hur socialsekreteraren ser varje barn utifrån sitt specifika sammanhang.

För det är varje barn som man får titta på utifrån deras förutsättningar. [...] Vad är barnets bästa i det här? Även om mamman är superduktig och redig på alla sätt och vis, så är det ju ändå barnets behov som går före. (IP:6)

För att socialsekreterarna ska kunna försäkra sig om att de fått en realistisk bild av det specifika barnets situation nämner majoriteten respondenterna att de behöver utföra upprepade observationer och samtal med barnet samt inhämta nödvändig information ifrån barnets nätverk. Flera av respondenterna hävdar att det är en del av deras profession att inte dra förhastade slutsatser. För att underbygga sina resonemang avseende barnets fortsatta boende hänvisar några respondenter till tidigare forskning om barns behov, vilket stämmer överens med Skillmark och Oscarssons (2020) beskrivning av det ökade kravet på evidensbaserade metoder. I likhet med Whittakers (2018) resonemang hävdar även flera socialsekreterare under intervjuerna att de ibland kan få en intuitiv känsla, men att de behöver ifrågasätta och analysera sin känsla för att ta reda på om det finns belägg för känslan. Nedan följer två exempel på reflektioner avseende ifrågasättande under bedömningsprocessen.

Sedan är det ju det här med att man gör bedömningar hela tiden, som man lägger på varandra. [...] Och sedan bedömer man bedömningarna kan man säga. (IP:1)

Själva utredningen består ju av att ta reda på saker, men sen själva skrivandet är ju en process också. När man skriver den så får man ju en känsla i kroppen. [...] Och då måste jag underbygga den med olika egna iakttagelser, andras iakttagelser, forskning, och sen landa i något och det gör man ju ofta. (IP:6)

33 5.2.2 Tidigare erfarenheters betydelse för bedömningar

Under intervjuerna lyfts även flera exempel på hur respondenterna tar hjälp av sina erfarenheter när de gör bedömningar avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende, vilket både kan leda till intuitiva känslor baserade på heuristik (De Bortoli & Dolan 2015) och starkare belägg inom ett specifikt område. Intervjuperson 1 förklarar hur hens tidigare anställning på BUP idag hjälper hen att identifiera psykiska symptom hos barn och förälder.

Oftast är det så, för min del iallafall, att jag kan känna igen saker. Ni vet ´det här har jag gjort förr, det här har jag sett förut, stopp här känner jag att det är en röd lampa för mig´. Samtidigt kan man inte vara helt säker på att det är någonting. Men när man blir lite tryggare i det och man känner igen saker, då kan jag känna en annan ro i magen när jag bedömer eller när jag strider för någonting. [...] Att se för exempel barnpsykiatriska symtom har hjälpt mig jättemycket. (IP:1).

Utifrån flera intervjuer går det att att koppla ihop respondentens resonemang med dennes erfarenhet från tidigare arbetsplats. Respondenternas tidigare erfarenheter tycks kunna påverka vilken betydelse olika faktorer får och hur de vägs i förhållande till varandra vid bedömningar av vad som är barnets bästa avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Vid en annan intervju, där respondenten tidigare arbetat med djupgående utredningar av samspel mellan barn och förälder, nämns anknytning som en stark faktor för att bedöma var barnet bör bo. Vi tolkar respondenternas beskrivningar som att deras tidigare erfarenheter, utifrån Rawls (2005) resonemang om beslutsfattandets bördor, kan leda till varierande men samtidigt välgrundade bedömningar.

5.2.3 Att våga ifrågasätta

Samtliga respondenter uppger att de ibland, framför allt vid fall som upplevs svåra, tar hjälp av kollegor vid bedömningar av vad som är barnets bästa. Det framkommer både fördelar och nackdelar med att ta hjälp av gruppen. Fördelar som respondenterna påtalar är att kollegor kan bidra med annan kunskap än de själva har, samt att de kan se på fallet med andra ögon. Det har utifrån tidigare forskning framkommit att socialsekreterares fördomar kan leda till olika bedömningar av samma fall (Davidson-Arad & Benbenishty 2010). Flera av respondenterna menar dock att detta problem går att förebygga genom att kollegor kan hjälpa till med att

34 identifiera och ifrågasätta fördomar. Några understryker även, likt exemplet nedan, att de utöver att ta hjälp av kollegor själva behöver analysera sina känslor för att undersöka om dessa är grundade i fakta.

Får man känslor, har man tankar, att man vågar ifrågasätta dem. [...] Så jag måste våga utmana mig själv och där kan det vara väldigt bra att ha en kollega. Hur vet jag detta på riktigt och inte bara en känsla? Vad är det för konkreta exempel som stödjer den känslan. Har vi något belägg för det vi säger och vilken slutsats drar vi av det? (IP:2) Som även nämnts i tidigare forskning (Nyathi 2019) menar respondenterna att det kan vara problematiskt att förlita sig på andras synpunkter och att många åsikter kan leda till förvirring.

Några respondenter uppger att de får hjälp av gruppen men att de oftast litar på sin egen professionella bedömning i de fall de själva har inhämtat informationen och därmed sitter på helhetsbilden. Flera respondenter menar, i likhet med citatet nedan, att olika individer i gruppen kan ha olika åsikter, vilket tyder på att samma situation kan leda till olika bedömningar. De beskriver att den socialsekreteraren som har huvudansvaret för utredningen behöver använda sitt diskretionära handlingsutrymme för att göra den slutgiltiga bedömningen av vad som är barnets bästa avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende.

Ibland kan det vara knepigt att ta upp sådana här saker i en så stor grupp för att alla har olika åsikter. Bedömningar är ju en svår fråga och man blir förvirrad ibland när man hör alla andras åsikter. [...] Någonstans känner jag att trots att jag får en massa goda tips och råd så är det ändå jag som har den samlade bilden. Och det borde vara jag som kan göra den mest riktiga bedömningen som kan likna sanningen så nära som möjligt, trots att jag aldrig kan veta. (IP:1)

I likhet med tidigare forskning (Davidson-Arad och Benbenishty 2010; O`Sullivans 2011; De Bortoli & Dolan 2015) menar flera respondenter att stress eller tidsbegränsning försvårar arbetet med att bedöma och noggrant analysera vad som är barnets bästa. Dock uppger vissa av respondenterna att de tar sig tiden att grundligt utreda vid beslut avseende barnets boende då dessa bedömningar kan leda till allvarliga konsekvenser för barnet. Samtidigt påpekar flera av respondenterna att de aldrig kan veta säkert hur barnets framtid kommer bli då bedömningar av barnets bästa görs utifrån prognoser av möjliga utfall. Utifrån Molanders

35 (2011) beskrivning av diskretionära beslut tolkar vi detta resonemang som att socialsekreterare behöver utföra komplexa bedömningar genom att fatta diskretionära beslut.

Intervjuperson 6 beskriver osäkerheten i att de inte får facit förens efteråt.

Det svåra är väl det här “Hur blir det på sikt?” tänker jag. Kommer barnet när det är 15 år att tacka mig eller vara arg på mig för att jag tog det här beslutet om att det skulle flytta hem eller inte. (IP:6)

5.2.4 Motstridig information

Respondenterna ger olika exempel på hur olika faktorer påverkar och försvårar deras beslut, vilket går att förstå med hjälp av Rawls (2005) beskrivning av beslutsfattandets bördor. En svårighet som lyfts under intervjuerna är att socialsekreterare ibland inhämtar motstridig information. Det kan vara för exempel familjehemmet, biologisk förälder eller skola som framför berättelser som går emot varandra. För att komma fram till ett lämpligt tillvägagångssätt att hantera den motstridiga informationen använder sig socialsekreterarna av sitt diskretionära utrymme. Exempel på lösningar som nämns är att öppet kommunicera om den information som framkommit med alla involverade eller att själv observera situationen.

Dessa tillvägagångssätt tyder på att socialsekreteraren inte bara litar på sin intuitiva känsla om vem som har rätt, utan väljer att analysera situationen vidare genom att hitta starkare belägg för var barnet bör bo.

En annan beslutsmässig börda som Rawls (2005) beskriver, som framkommer under intervjuerna är att det kan finnas två sidor av samma mynt. Samma beslut kan få både positiva och negativa konsekvenser för barnet. Flera respondenterna uttrycker även dilemmat med att det kan finnas positiva och negativa aspekter i varje möjligt utfall. Både hemflytt och fortsatt placering kan var för sig innebära fördelar och nackdelar för barnet. Detta dilemma leder till att socialsekreterarna blir tvungna att använda sitt eget omdöme när de ska värdera hur olika faktorer ska vägas i förhållande till varandra. Det kan i sin tur leda till att olika socialsekreterare resonerar sig fram till olika bedömningar av vad som är barnets bästa, avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende, utifrån sitt diskretionära handlingsutrymme. Ett exempel som intervjuperson 4 ger är att en förälder kan ha både goda

36 och dålig egenskaper men att det är upp till socialsekreteraren att bedöma vilka egenskaper som väger tyngst.

Barn är väldigt lojala och även ifall det är en förälder som har svårigheter så är det oftast inte nattsvart, eller nästan aldrig. Utan det finns positiva egenskaper med den föräldern också. (IP:4)