1
Vad är viktigast?
-En kvalitativ vinjettstudie om hur socialsekreterare resonerar kring vad som är barnets bästa i frågor som gäller
familjehemsplacerade barns fortsatta boende.
Författare: Elin Frank och Hanna Johansson Handledare: Anders Lundberg
Examinator: Torbjörn Forkby Ämne: Socialt arbete
Program: Socionomprogrammet Nivå: Grundnivå
Kurskod: 2SA461 Antal ord: 14 928
2
Abstract
Authors: Elin Frank and Hanna Johansson
Title: [Translated title] What is most important? - A qualitative vignette study about how social workers reason about what is in the best interests of the child, in matters concerning the continued housing of children placed in foster care.
Supervisor: Anders Lundberg Assessor: Torbjörn Forkby
The best interests of the child is a principle that social workers need to consider in their work.
However, there is no clear definition of what the best interests of the child entail. Social workers make different intervention decisions even though they are presented with the same information and misjudgments can lead to serious consequences. For this reason, with this qualitative study, we want to gain a greater understanding, through a qualitative method, of how social workers reason about what is in the best interests of the child, in matters concerning the continued housing of children placed in foster care. To answer the purpose of the study, nine social workers from different municipalities in southern Sweden were interviewed. The interviews have been based on a vignette we developed. The study shows that the best interests of the child, regarding the continued housing of children placed in foster care, is a complex assessment as each child has unique needs and there are many different factors to take into account. The results of this study show that the social workers consider that the child's opinion is important, but that the child's opinion may be in conflict with the child's need for protection. The results also show that the child's participation is affected by the child's age and maturity. The results of our study also indicate that different factors are considered differently important depending on who handles the case, which can lead to different assessments of the same case. The respondents' disagreement emerges most clearly when they reason about whether family reunification or the maintenance of attachment ties should be given priority.
Keywords: the child's best interests, foster care placement, reunification, decision-making, social services.
3
Abstrakt
Barnets bästa är en princip som socialsekreterare behöver ta ställning till i sitt arbete. Det finns dock ingen tydlig definition om vad barnets bästa innebär. Socialsekreterare fattar olika interventionsbeslut trots att de presenteras för samma information och felbedömningar kan få allvarliga konsekvenser. Av denna anledning vill vi med denna kvalitativa studie få en större förståelse för hur socialsekreterare resonerar kring vad som är barnets bästa, i frågor som gäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende. För att besvara studiens syfte har nio socialsekreterare från olika kommuner i södra Sverige intervjuats. Intervjuerna har utgått från en vinjett vi har utvecklat. Studien visar att vad som är barnets bästa, avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende, är en komplex bedömning då varje barn har unika behov och det finns många olika faktorer att ta hänsyn till. Studiens resultat visar att socialsekreterarna anser att barnets vilja är viktig, men att barnets vilja kan stå i konflikt med barnets behov av skydd. Resultaten visar även att barnets delaktighet i utredningen påverkas av barnets ålder och mognad. Resultatet av vår studie tyder dessutom på att olika faktorer bedöms olika viktiga beroende på vem som handlägger ärendet, vilket kan leda till olika bedömningar av samma fall. Respondenternas oenighet framkommer som tydligast då de resonerar om ifall familjeåterförening eller bibehållande av anknytningsband bör prioriteras.
Nyckelord: barnets bästa, familjehemsplacering, hemflytt, bedömning, socialtjänst.
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1 Problembakgrund ... 6
1.2 Problemformulering ... 8
1.3 Syfte ... 9
1.4 Frågeställningar ... 9
1.5 Avgränsningar ... 10
1.6 Uppsatsens disposition ... 10
2. Tidigare forskning ... 11
2.1 Barnets bästa ... 11
2.2 Kontinuitet och trygghet ... 12
2.3 Beslutsfattande inom socialt arbete ... 15
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 17
3. Teori ... 19
3.1 Intuition och analys ... 19
3.2 Diskretionära beslut ... 20
3.4 Beslutsfattandets bördor ... 21
3.5 Teori i relation till studien ... 22
4. Metod ... 24
4.1 Vetenskapsteoretisk ansats ... 24
4.2 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt ... 24
4.3 Analysmetod ... 26
4.4 Urval ... 26
4.5 Etiska överväganden... 27
4.6 Arbetsfördelning ... 28
4.7 Tillförlitlighet ... 29
4.8 Metoddiskussion ... 30
5. Resultat och analys ... 31
5.1 Kort presentation av vinjetten ... 31
5.2 Svårigheter med att bedöma barnets bästa... 31
5.2.1 Individuella bedömningar... 32
5.2.2 Tidigare erfarenheters betydelse för bedömningar ... 33
5.2.3 Att våga ifrågasätta ... 33
5
5.2.4 Motstridig information ... 35
5.3 Faktorer vid bedömning av barnets bästa... 36
5.3.1 Familjeorienterat och barncentrerat perspektiv ... 36
5.3.2 Anknytning ... 39
5.3.3 Föräldraförmåga ... 40
5.4 Barnets vilja och delaktighet ... 42
5.4.1 Ålder och mognad ... 42
5.4.2 Lojalitetskonflikter ... 43
5.4.3 Hemflytt som mål ... 45
6. Diskussion ... 47
6.1 Reflektion kring det empiriska materialet ... 47
Referenser ... 51
Bilaga 1. Introduktionsbrev ... 56
Bilaga 2. Vinjett och intervjuguide ... 57
6
1. Inledning
1.1 Problembakgrund
Socialsekreterare behöver i sitt dagliga arbete utföra komplexa bedömningar och felbedömningar kan i vissa fall få allvarliga konsekvenser (De Bortoli & Dolan 2015). Beslut kring familjehemsplaceringar har under det senaste året fått stor medial uppmärksamhet i Sverige i och med fallet som i media kom att kallas “lilla hjärtat”. Fallet gäller en familjehemsplacerad flicka, som efter att ha flyttat tillbaka till sina biologiska föräldrar, påträffades död (Aftonbladet 2020; Expressen 2020).
Enligt socialtjänstlagen (2001:453) har kommunen via socialtjänsten det yttersta ansvaret för att personer som befinner sig i kommunen får det stöd och skydd de behöver. Om socialtjänsten får kännedom om att barn misstänks fara illa har de en skyldighet att inleda en utredning om utredningen bedöms kunna leda till en åtgärd. Socialsekreteraren ansvarar för att genom utredningen komma fram till en bedömning och skriva ett förslag till beslut (Ponnert 2018). Om socialsekreteraren föreslår familjehemsplacering som insats behöver bedömningen godkännas av socialnämnden och om insatsen sker genom tvång behöver bedömningen genomgå en rättslig prövning. I de fall det fattas beslut om familjehemsplacering ska socialtjänsten, minst var sjätte månad, göra uppföljande bedömningar för att avgöra om placeringen bör upphöra eller bestå (Linderot 2018). Det är detta skede, när ett barn redan är placerat i ett familjehem och socialtjänsten ska bedöma var det i fortsättningen är barnets bästa att bo, som undersöks i vår studie. Senast efter tre års familjehemsplacering ska socialsekreteraren även överväga om det finns skäl för vårdnadsöverflyttning. Vårdnadsöverflyttning innebär att barnet kommer att bo permanent hos familjehemsföräldrarna, i syfte att skapa kontinuitet och trygghet (Socialstyrelsen 2020).
Synen på svensk barnavård och familjehemsplaceringar har pendlat mellan det familjeorienterade och det barncentrerade perspektivet. Inom det familjeorienterade perspektivet är familjen som helhet i fokus och vikt läggs på barnets behov av sina biologiska föräldrar. Enligt detta perspektiv är familjeåterförening målet med familjehemsplaceringen.
Det barncentrerade perspektivet betonar istället barnet som egen individ med en egen röst,
7 egna rättigheter och individuella behov. Med detta synsätt kan barnets behov vara att stanna i familjehemmet eller att flytta tillbaka till föräldrarna, beroende på barnets individuella behov.
De olika perspektiven är idealtyper, vilket innebär att det kan finnas varianter som innehåller båda synsätten (Andersson 2013; Wissö, Johansson & Höjer 2019). Vidare hävdar Wissö, Johansson och Höjer (2019) att begreppet familj kan betyda olika för olika barn. De menar att både den biologiska familjen och familjehemmet kan vara viktiga i ett barns liv och att socialarbetaren nödvändigtvis inte alltid bör utgå från att barnet ska tillhöra endast en av sina familjetillhörigheter (ibid.).
Andersson (2013) påstår att barnkonventionen har ökat tonvikten på det barncentrerade perspektivet. Wissö, Johansson och Höjer (2019) menar dock att barnavården i Sverige fortfarande är familjeorienterad, men att synen på barnet i fokus är en växande trend. I proposition 2012/13:10 framgår det att återförening med biologisk förälder är socialtjänstens mål, men att detta inte alltid bör göras i de fall det inte är till barnets bästa (Socialdepartementet 2012). I Sverige ratificerades barnkonventionen 1990 och den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag (Unicef 2020). I barnkonventionen betonas att barnets bästa ska vara vägledande i beslut som angår barnet. När barnkonventionen inkorporerades i svensk lag lades ytterligare tyngd i det professionella ansvaret att se till barnets bästa vid beslut som angår barn (ibid.). Leviner (2018) hävdar att det framförts delade meningar i riksdagen avseende huruvida inkorporeringen av barnkonventionen ska kunna bidra till att beslut och bedömningar om barnets bästa faktiskt kommer leda till förändringar, då det inte löser problematik gällande hur barnets bästa ska tolkas. Principen om barnets bästa har förekommit i svensk lagstiftning sedan 20-talet (Mattsson 2002). Idag förekommer principen om barnets bästa bland annat i föräldrabalken (1949:381), socialtjänstlagen (2001:453) och lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Dessa lagar behöver socialsekreterare förhålla sig till vid beslut och bedömningar angående familjehemsplacerade barn.
8
1.2 Problemformulering
Det tycks enligt tidigare forskning (Andersson 2013; Ponnert 2015; Wissö, Johansson &
Höjer 2019) finnas en oenighet kring synen på vad som är det bästa för familjehemsplacerade barn, å ena sidan det familjeorienterade perspektivet å andra sidan det barncentrerade perspektivet. I proposition 1997/98:7 framkommer det att det inte finns någon övergripande regel om vad som är barnets bästa och att individuella bedömningar krävs, då varje fall är unikt (Justitiedepartementet 2003). Barnets bästa kan därmed tolkas på olika sätt (Ponnert 2015; Singer 2019). Barnets bästa kan kopplas till synen på barn som rättighetsbärare, men också till synen på barn som skyddsbehövande. Professionella riskerar att inte väga in alla faktorer som kopplas till barnets bästa (Ponnert 2015; Singer 2019). Ponnert (2015) hävdar att det exempelvis kan leda till att rättigheter, såsom barnets rätt till sin förälder, tolkas som behov. Hon menar att barnets behov av sin förälder i sin tur kan prioriteras på bekostnad av barnets rätt att höras eller barnets skyddsbehov. Tidigare forskning (Rawls 2005; Davidson- Arad & Benbenishty 2010; Molander 2011) visar att socialarbetare fattar olika interventionsbeslut trots att de presenteras med samma information. De Bortoli och Dolan (2015) framhåller att missbedömningar av barnets skyddsbehov kan få allvarliga konsekvenser och i värsta fall leda till dödsfall.
I de fall där barnet fått en trygg tillvaro i familjehemmet samtidigt som föräldrarnas föräldrakompetens förbättras blir beslut kring barnets fortsatta boende än mer problematiska (Gauthier, Fortin, och Jéliu (2004). I Föräldrabalken (1949:381) 6 kap 2 a § står det att:
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid -risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och -barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Paragrafen visar på två punkter som i vissa omständigheter kan tyckas motsägelsefulla.
Barnets behov av sin förälder är något socialarbetaren behöver beakta, vilken kan bli en svår
9 bedömning i de fall där det är föräldern som har utsatt barnet för fara. Singer (2019) hävdar att det förekommer fall där barnets skyddsbehov blir underordnat barnets behov av en nära och god kontakt av båda föräldrarna. För att skapa förståelse för hur ovanstående dilemma hanteras i praktiken vill vi undersöka hur socialsekreterare resonerar om vad som är barnets bästa i frågor som gäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende.
Vår studie är av relevans för socialt arbete då barnets bästa kan anses vara ett vagt begrepp (Ponnert 2015; Singer 2019), socialarbetare fattar olika interventionsbeslut trots att de presenteras med samma information (Rawls 2005; Davidson-Arad & Benbenishty 2010;
Molander 2011) och felbedömningar kan få allvarliga konsekvenser (De Bortoli & Dolan 2015). Vår ambition är att genom denna studie skapa ökad förståelse för- och bidra med mer kunskap om hur socialsekreterare resonerar kring vad som är barnets bästa i frågor som gäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende.
1.3 Syfte
Syftet med detta arbete är att genom en kvalitativ studie skapa ökad kunskap avseende hur socialsekreterare resonerar kring vad som är barnets bästa i frågor som gäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende.
1.4 Frågeställningar
-Hur hanterar socialsekreterarna svårigheter som uppkommer i arbetet med att se till familjehemsplacerade barns bästa i förhållande till barnens fortsatta boende?
-Vilken betydelse får olika faktorer i förhållande till varandra, när socialsekreterare gör bedömningar angående barnets bästa avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende?
-Vilken betydelse får barnets röst vid bedömningar avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende?
10
1.5 Avgränsningar
I vår studie har vi valt att fokusera på bedömningar av barnets bästa gällande barn som redan är familjehemsplacerade i Sverige. Studien kommer inte att innefatta bedömningar av barn som bor hos sina biologiska föräldrar där bedömningen kan leda till familjehemsplaceringar.
Studien inkluderar inte heller andra yrkesgrupper, för exempel juridiska ombud eller nämndemän, som kan påverka beslut inom barnavårdsutredningar. Vi har övervägt att intervjua personer från flera yrkesgrupper men har valt att fokusera på endast socialsekreterare. Anledningen till vår avgränsning är att vi vill skapa en djupare förståelse för hur denna yrkesgrupp resonerar, angående barnets bästa avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Vi anser även att fler intervjuer inom samma yrkesgrupp underlättar identifikationen av mönster i intervjupersonernas resonemang. Valet att intervjua socialsekreterare istället för barn är dels en etisk fråga då barn kan anses vara en känslig målgrupp, dels en fråga som handlar om vår inriktning. Vi har valt att fokusera på hur socialsekreterare resonerar kring beslut och inte hur barnen upplever besluten.
1.6 Uppsatsens disposition
I det inledande kapitlet presenteras en problembakgrund, som beskriver ämnets kontext, följt av en problemformulering som visar på studiens relevans. Inledningen innehåller även studiens syfte, frågeställningar som bidrar till att besvara syftet, samt avgränsning. Det andra kapitlet introducerar tidigare forskning inom studiens område. Därefter följer kapitel tre, där presenteras de teoretiska begrepp som empirin kommer att analyseras utifrån. I kapitel fyra redogör och argumenterar vi för studiens metodologiska och etiska överväganden. I kapitel fem presenterar och analyserar vi vår empiri utifrån våra teoretiska begrepp, samt tidigare forskning. Avslutningsvis i kapitel sex sammanfattar och diskuterar vi vårt resultat och vår analys, samt för en metoddiskussion.
11
2. Tidigare forskning
Detta kapitel redovisar tidigare forskning om vad som kan anses vara barnets bästa i frågor som gäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Vi har utgått från artiklar och avhandlingar som lyfter olika sätt att tolka begreppet barnets bästa, både på ett övergripande plan och mer specifikt utifrån familjehemsplacerade barns situation och fortsatta boende. I detta kapitel presenteras även forskning kring beslutsfattande inom socialt arbete och faktorer som kan försvåra en bedömning om vad som är barnets bästa. Den använda forskningen har vi sökt efter på databaserna Google Scholar och Onesearch. Exempel på sökord är barnets bästa, familjehem, children’s best interests, child care, foster care, social work och decision- making.
2.1 Barnets bästa
Barnets bästa kan anses vara ett vagt begrepp, samtidigt som det är något som socialarbetare måste ta hänsyn till vid bedömningar angående familjehemsplacerade barns fortsatta boende.
Olika synsätt kan bidra till olika beslut om vad som anses vara barnets bästa. Barnets bästa hänger både ihop med rättigheter som barns rätt att höras, men också med synen på barn som skyddsbehövande (Mattsson 2002; Ponnert 2015; Singer 2019). Barnets bästa kan utgå dels från vuxnas tankar om barns behov, dels från barns egna tankar kring sina intressen. Dessa kategorier kan delas upp i ytterligare två underkategorier, specifika och typiska behov och intressen. Specifika behov och intressen utgår från det specifika barnet. Typiska behov och intressen utgår istället från vad som anses vara barns behov i allmänhet (Mattsson 2002).
Beslut om barnets bästa kan dessutom grunda sig i bedömningar av tidigare funna omständigheter, som kan antas återupprepas eller i förväntade framtida konsekvenser av beslutet (Ponnert 2015).
Ponnert (2015) menar att socialsekreterares sätt att tolka barnets bästa på kan leda till att barnets egna röst tappas bort under processens gång. Hon hävdar att det finns en risk att barns rättigheter generaliseras till barns behov, vilket reducerar vikten av barns egen vilja.
Exempelvis kan barns rätt till sin förälder ses som ett generellt behov. Samarbetet med föräldrarna kan vidare anses vara så viktigt att det prioriteras på bekostnad av barnets delaktighet och skyddsbehov (ibid.). Med ovanstående synsätt riskerar barn att flytta hem till
12 en förälder de inte vill bo med eller där de inte är trygga. Vidare hävdar Ponnert (2015) att det går att undvika olika dilemman med tolkningen av barnets bästa genom att socionomer utgår från en helhetssyn som inkluderar att barn ses som skyddsbehövande, men också som rättighetsbärare vars tankar och åsikter beaktas vid beslut (ibid.).
Larsson och Hultman (2020) menar också att tolkningen av barnets bästa kan bidra till att barnets rätt till delaktighet ges mindre betydelse. Socialsekreterare kan även tolka barns rätt till delaktighet på olika sätt. Författarna hävdar att socialsekreterares handlingsutrymme och diskretionära utrymme under beslutsprocessen leder till att barn får olika möjligheter till delaktighet. Socialsekreteraren kan välja hur kontakten med barnet ska fungera och på vilket sätt barnets röst används i bedömningar, vilket kan leda till brister i rättssäkerheten.
Författarna betonar att inkorporeringen av barnkonventionen troligen inte löser den problematik som följs av otydligheter kring barnets rätt till delaktighet. De menar att detta bör lösas genom att precisera hur delaktigheten ska fungera i praktiken i lagen (ibid.). Detta är något som tidigare har diskuterats av Leviner (2018) som också menar att oklarheterna som förekommer kring barnets rätt till delaktighet, men även barnets bästa troligen inte kommer att lösas genom inkorporering av barnkonventionen. Hon menar att en specificering av dessa principer tycks behövas. Barnets rätt till delaktighet villkoras också beroende av ålder och mognad, då barnets röst ges större utrymme ju äldre och mer mogen barnet blir (Mattsson 2002; Nybom 2005). Det tycks dessutom finnas oklarheter i de grunder som avgör vilken ålder och mognad som ska leda till en viss grad av medverkan i beslut (Mattsson 2002;
Hultman, Höjer & Larsson 2020). Hultman, Höjer och Larssons (2020) studie visar på att faktorer som enligt beslutsfattare kan anses vara av vikt för bedömning av mognad kan vara barnets språkkunnighet och barnets förmåga att kunna bedöma vad som är sitt eget bästa.
2.2 Kontinuitet och trygghet
Broberg (2020) förklarar att barn under sitt första levnadsår känslomässigt knyter an till dem som vårdar barnet. Anknytningen underlättar för barnet att skapa en bild av sig själv och sin omgivning på ett tryggt sätt. Vidare förklarar han att bristande föräldraförmåga, såsom att sakna lyhördhet för barnet eller inte kunna tillgodose barnets behov, riskerar att leda till att barnet utvecklar en otrygg anknytning till föräldern. En trygg anknytning innebär att barnet vet att föräldern finns där om fara uppstår medan barn som är otryggt anknutna inte vågar lita
13 på att föräldern kommer skydda dem. En otrygg anknytning medför risken att barnet utvecklar negativa sociala och känslomässiga beteenden (ibid.). Gauthier, Fortin, och Jéliu (2004) menar utifrån resultatet av sin studie att det är barnets bästa att ha kontinuitet i sin tillvaro och att bevara de anknytningsrelationer barnet byggt upp oavsett om dessa anknytningsband gäller de biologiska föräldrarna eller familjehemsföräldrarna. De poängterar att denna regel gäller så länge det inte medför fara för barnets hälsa och utveckling. Vidare poängterar författarna att i de fall då familjehemsföräldern blivit barnets psykologiska förälder så är bevarande av denna relation viktigast för barnet, varför barnet då bör bo kvar i familjehemmet, oavsett om den biologiska föräldern vid denna tidpunkt byggt upp en tillräckligt stabil föräldraförmåga för att kunna ansvara för sitt barn. Nordin (2003) förklarar begreppet psykologisk förälder som den förälder barnet själv upplever som sin förälder och får barnet att känna sig uppskattat och önskat. Vidare menar han att begreppet förälder kan betyda olika för olika barn. Den psykologiska föräldern kan alltså vara en biologisk förälder eller en familjehemsförälder.
Gauthier, Fortin och Jéliu (2004) resonerar kring familjens komplexitet och påtalar att inte alla barn vill bo i endast en familj. De beskriver barn i sin studie, som uttryckt önskan om växelvis boende mellan familjehemsföräldrarna och de biologiska föräldrarna. Även Wissö, Johansson och Höjer (2019) menar att familj är ett mer komplext begrepp än hur det normativt beskrivs i samhället. Författarna belyser att det finns en risk att socialarbetare utgår från en förenklad bild kring vad en familj bör innebära, där barnet antingen ska tillhöra de biologiska föräldrarna eller familjehemsföräldrarna. Samtidigt visar resultatet av studien att familj kan vara ett begrepp som enligt barn inkluderar både biologiska föräldrar, familjehemsföräldrar och vänner. Författarna menar att olika barn har olika uppfattningar om vilka personer som är viktiga för dem. De förklarar utifrån sin studie att socialarbetare bör beakta dessa relationella aspekter vid bedömningar av stabilitet, men även ta hänsyn till hur stabiliteten i fritidsaktiviteter och skolgång kommer att påverkas vid beslut om familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Trygghet och stabilitet kan därmed anses röra sig om både stabilitet i relationer till biologiska familjen och relationer i familjehemmet, men också i andra betydelsefulla personer och meningsfulla aktiviteter (ibid.).
Nordins (2003) studie visar att upprepade uppbrott är en riskfaktor för barns utveckling.
Oavsett vilka hem eller miljöer ett barn flyttas mellan så leder flytten till uppbrutna band och brist på kontinuitet. Han menar därför att barn inte bör utsättas för fler uppbrott än
14 nödvändigt. Gauthier, Fortin och Jéliu (2004) följer samma resonemang och menar att familjehemsplacerade barn ofta lider av beteendeproblematik och försenad utveckling. De förklarar dessa problem med att barn behöver trygghet och kontinuitet och att barnets utveckling påverkas av de avbrott i kontinuiteten en omplacering innebär. Författarna använder trygg anknytning till familjehemsföräldrarna och de trauman ett uppbrott av den relationen skulle innebära, som argument för att barnet bör bo kvar i familjehemmet. De nämner dock att anknytning även används som argument för motsatsen (ibid.).
Gauthier, Fortin och Jéliu (2004) har under sin studie stött på psykologer som menar att om barnet har en trygg anknytning till familjehemsföräldern så har barnet fått en inre styrka och är därmed motståndskraftiga nog att hantera sorgen av att förlora en anknytningsperson.
Vidare poängterar de att barnets anknytningsperson står för en stor del av barnets trygghet och att upprepade uppbrott från anknytningspersoner kan leda till allvarliga trauman för barnet.
Med barnets anknytning i åtanke hävdar forskarna vidare att en familjehemsplacering ska vara en sista utväg med snabbt återförening som mål, så länge denna återförening inte riskerar barnets trygghet. De menar dock att det kan vara en långsam process att åtgärda de problem som lett till ett omhändertagande av barnet. Tar det lång tid att för exempel bygga upp föräldraförmågan eller bli nykter så resulterar detta i längre familjehemsplaceringar än planerat. I de fall barnet bott i familjehem under längre tid och fått en stark anknytning till familjehemsföräldern så är även uppbrott från dessa anknytningsband skadliga för barnet.
Gauthier, Fortin och Jélius (2004) studie visar även att beslut om flytt från familjehemmet kan leda till negativa reaktioner hos unga barn som knutit an till familjehemsföräldrarna. Vanliga reaktioner är skräck, ilska, sömnsvårigheter och destruktivt beteende. Dessa reaktioner kan förklaras med en rädsla för att förlora sina “psykologiska föräldrar” och en känsla av att bli övergiven av sin anknytningsperson (ibid.).
Wissö, Johansson och Höjer (2019) hävdar att vårdnadsöverflyttning kan leda till trygghet och stabilitet för barn. De menar att beslut om vårdnadsöverflyttning kan bidra till att barnet vet att barnet kommer att få behålla sina vänner, samt att barnet kommer fortsätta gå i samma skola och utöva samma fritidsaktiviteter som förut (ibid.).
I Taussig, Clyman och Landsverks (2001) studie av barn som bott minst fem månader i familjehem framgår det att de barn som återförenas med sina biologiska föräldrar hade högre grad av självdestruktivt beteende, droganvändning, och generellt större problematik med olika
15 riskbeteende än de barn som stannade kvar i familjehemmet. De menar att en förklaring till detta kan vara att de problem som ledde till en familjehemsplacering från början till viss del kvarstår och att de destruktiva hemförhållandena återupptas när barnet flyttar hem. I likhet med detta resonemang, påtalar Gauthier, Fortin och Jéliu (2004) att barn som återförenas med sina biologiska föräldrar utvecklar sociala problem i större grad än de barn som inte återförenas. Vidare menar de att dessa beteendeproblem inte sällan leder till nya familjehemsplaceringar i ännu ett familjehem istället för återförening med det tidigare familjehemmet, vilket i sin tur leder till att barnen får svårt att lita på de vuxna som försöker ta hand om dem. Gauthier, Fortin och Jéliu (2004) menar även att barnen de studerat inte sällan mår dåligt över att ha kontakt med sina biologiska föräldrar, framförallt då orsaken till umgänget är oklart. I motsats till detta resonemang menar Nordin (2003) att de biologiska föräldrarna är viktiga för barnet. Hans studie visar på att relationen med de biologiska föräldrarna kan vara en trygg kontakt. När så inte är fallet bidrar kontakten ändå till barnets identitetsskapande samt ger barnet en mer korrekt bild av föräldern än vad vuxnas beskrivningar av föräldern skulle ha gjort (ibid.). Även Wissö, Johansson och Höjers (2019) menar att barn som har kontakt med sina biologiska föräldrar då familjehemsföräldrarna har tagit över vårdnaden över barnet inte tycks ta skada av umgänge med den biologiska föräldern. De menar att flertalet barn som blivit placerade då de varit mellan 8 och 12 år beskriver relationen som betydelsefull.
2.3 Beslutsfattande inom socialt arbete
Socialarbetare behöver utföra komplexa bedömningar under omständigheter som präglas av motsägande, felaktig och ofullständig information (O'Sullivan 2011; De Bortoli & Dolan 2015). I vissa fall riskerar bedömningarna att leda till allvarliga konsekvenser (De Bortoli &
Dolan 2015). Exempelvis kan ett beslut om flytt till ett hem som felaktig bedöms som tryggt leda till att barn far illa i det hemmet. Molander (2011) menar att beslut kring frågor som inte har ett tydligt svar kräver att professionella behöver utgå ifrån sitt egna omdöme. Han hävdar att dessa diskretionära beslut är något som alltid existerar inom arbeten där professionalitet förekommer (ibid.). Rawls (2005) hävdar att professionellas bedömningar av samma situation kan te sig olika trots att alla personer har gjort rationellt grundade övervägningar. Det innebär
16 att rationellt grundade resonemang inom ett och samma ärende kan leda till olika utfall såsom hemflytt eller beslut om fortsatt placering i familjehemmet.
Skillmark och Oscarsson (2020) menar dock att en ökad komplexitet och ett minskat förtroende för socialt arbete har lett till att olika metoder för att bidra till mer rationella och effektiva beslut har utvecklas. Det har exempelvis införts olika riktlinjer, evidensbaserade metoder och standardiseringsverktyg för att bidra till mer förtroende för det sociala arbetet i Sverige. Framväxten av standardiserade verktyg är någon som inverkar på den den diskretionära handlingsutrymmet, vilket kan bidra till olika dilemman. Samtidigt som standardiserade tillvägagångssätt ökar rättssäkerheten, transparensen och möjligheten att utvärdera genomförandet, hindrar det också socialarbetarens handlingsutrymme att styra sitt arbete. Skillmark och Oscarsson (2020) visar i sin studie på resultat som tyder på att standardiseringsverktyget BBIC (Barns behov i centrum) som är vanligt förekommande i Sverige kan bidra till olika svårigheter. Det kan exempelvis bidra till mer tidskrävande dokumentation, vilket minskar tiden för att möta klienten. Detta samtidigt som användningen av verktyget även kan bidra till ökat brukardeltagande i utredningar. Det har dock visat sig att professionella som deltagit i studien hittar olika sätt att avvika från verktygets villkor.
Författarna menar därför på att verktyget tappar sin egentliga funktion (det vill säga att skapa rättssäkerhet, transparens och effektivare utvärderingar) och att verktyg inom socialt arbete därför behöver anpassas mer efter dessa förutsättningar (ibid.).
De Bortoli och Dolan (2015) förklarar andra omständigheter som kan påverka kvaliteten på beslut. Dessa omständigheter kan vara både personliga och organisatoriska. Personliga faktorer som kan anses påverka kvaliteten på belsut är exempelvis vilken erfarenhet beslutsfattaren har, om personen är specialiserad och vilken attityd personen har. Davidson- Arad och Benbenishty (2010) hävdar att socialarbetare fattar olika interventionsbeslut trots att de presenteras med samma information. De menar att även socialarbetarens fördomar kan påverka beslutet de fattar. De Bortoli och Dolan (2015) påstår att organisatoriska villkor som kan hindra en korrekt beslutsprocess är exempelvis brist på stöd, tillsyn, utbildning och utveckling, samt hög administrativ belastning.
Davidson-Arad och Benbenishty (2010) förklarar att höga stressnivåer och medföljande ångest kan försämra förmågan att analysera den tillgängliga informationen. O`Sullivans (2011) resonerar i samma riktning men uppger fler orsaker till stress. Han hävdar att
17 beslutsfattande inom socialt arbete präglas av tidsbegränsningar, press, och en konstant oro för att något ska gå fel vilket kan leda till att socialarbetaren ska få skulden. De Bortoli och Dolan (2015) förklarar att stress kan leda till missbedömningar. De poängterar att missbedömningar kan få allvarliga konsekvenser som i värsta fall kan leda till dödsfall.
Ännu en faktor som inverkar på beslut inom social arbete är att beslutet oftast inte fattas av enbart en person. Olika aktörer kan därmed ha varierande roller och olika grader av inflytande på beslutet (O`Sullivans 2011). Nyathi (2019) hävdar att det finns risker med beslut som sker i grupp. Han menar att grupptänkande kan leda till brister i beslut. Detta eftersom att gruppdynamiken kan resultera i en mindre kritisk bedömning och en bristande avvägning mellan olika möjliga alternativ. Författaren hävdar vidare att detta kan bero på faktorer som att vissa personer är mer dominanta än andra eller på grund av en ovilja att skapa konflikter i gruppen (ibid.).
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att barnets bästa är ett vagt begrepp, vilket kan leda till att socialsekreterare tolkar begreppet på olika sätt. Principen om barnets bästa hänger både ihop med barns rättigheter och barns skyddsbehov (Mattsson 2002; Ponnert 2015; Singer 2019). Ponnert (2015) hävdar att socialsekreterare riskerar att exempelvis prioritera samarbetet med barnets föräldrar på bekostnad av barnets delaktighet och skyddsbehov.
Gauthier, Fortin, och Jéliu (2004) menar utifrån resultatet av sin studie att det är barnets bästa att ha kontinuitet i sin tillvaro och att bevara de anknytningsrelationer barnet byggt upp. De menar att i de fall då familjehemsföräldern blivit barnets psykologiska förälder så är bevarande av denna relation viktigast för barnet, varför barnet då bör bo kvar i familjehemmet, oavsett om den biologiska föräldern vid denna tidpunkt byggt upp en tillräckligt stabil föräldraförmåga för att kunna ansvara för sitt barn. Både Nordin (2003) och Gauthier, Fortin och Jéliu (2004) hävdar att upprepade uppbrott är en riskfaktor för barns utveckling.
Socialarbetare behöver utföra komplexa bedömningar under omständigheter som präglas av motsägande, felaktig och ofullständig information (O'Sullivan 2011; De Bortoli & Dolan
18 2015). Dessa bedömningar kan leda till att olika interventionsbeslut trots att de presenteras med samma information (Davidson-Arad och Benbenishty 2010).
19
3. Teori
Vår empiri har analyserats utifrån beslutsfattande och mer specifikt intuition och analys samt diskretionära beslut. Kapitlet inleds med en beskrivning av begreppen intuition och analys. Vi förklarar därefter diskretionära beslut och dess samband med intuition och analys. Därefter följer en beskrivning av beslutsfattandet bördor. Teorikapitlet avslutas med ett avsnitt som förklarar hur dessa teoretiska begrepp möjliggör analysen av vårt empiriska material.
Begreppen är valda för att hjälpa oss att förstå beslutsprocessen och identifiera svårigheter som förekommer när socialsekreterare resonerar kring vad som är barnets bästa i frågor som gäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Belsutsfattande handlar om den valprocess som uppstår för att fylla olika sorters behov (O'Sullivan 2011). Både O'Sullivan (2011) och De Bortoli och Dolan (2015) påstår att det finns flera faktorer som försvårar beslutsfattande inom socialt arbete. De menar att informationen som socialarbetare grundar sina beslut på ofta är motsägande, felaktig eller ofullständig. Vidare menar O´Sullivan (2011) att beslut kan ske på olika sätt. Det kan handla om att göra professionella bedömningar kring situationer som är svåra att bedöma eller att bidra med rekommendationer till andra beslutsfattare. Det kan dessutom röra sig om att hjälpa klienter att fatta beslut. Besluten kan uppkomma genom samverkan både mellan personer i organisationen och med personer utanför (ibid.).
3.1 Intuition och analys
De Bortoli och Dolan (2015) hävdar att beslutsprocessen består av identifiering av alternativa handlingsvägar och beräkning av vilka konsekvenser handlingsvägarna kan få. För att göra dessa komplicerade bedömningar finns det olika kognitiva beslutsmetoder att ta hjälp av.
Dessa metoder kan grunda sig på beslutsfattarens intuition eller analytiska förmåga.
Beslut som grundar sig på intuition sker som regel snabbt och i det undermedvetna med hjälp av känslor menar De Bortoli och Dolan (2015). Vanligtvis används intuition när den tillgängliga informationen är bristfällig och det finns luckor som behöver fyllas. I de fall intuitionen bygger på kunskap som grundar sig på tidigare erfarenheter integreras heuristik i beslutsprocessen. Heuristiska beslut innebär att det dras slutsatser mellan tidigare situationer och den nuvarande situationen (ibid.). Tversky and Kahneman (1974) menar att heuristiker
20 kan handla om att människor tenderar att generalisera egenskaper som en person eller ett objekt har till en kategori som personen eller objektet anses stämma in i. Det kan även syfta på att bedömningar grundar sig i hur vanlig en viss situation eller kategori är utifrån hur vanligt förekommande omständigheten eller kategorin är i ens tankar. Heuristiker kan dessutom leda till att val av en specifik utgångspunkt endast bidrar till ett begränsat antal möjliga utfall. På så sätt blir bedömningen vinklad, då flera alternativa bedömningar frånses, vilket leder till en ofullständig utredning (ibid.).
I motsats till intuitionsstyrda beslut menar (De Bortoli & Dolan 2015) att de analytiska besluten är medvetna, rationella och baserade på logik. Flera beslutsteoretiker (Carrol 2012;
Dhami & Thomson 2012; De Bortoli & Dolan 2015) anser att en kombination av intuitiva beslut och analytiska beslut är att föredra då dessa komplementerar varandra. Carrol (2012) förklarar detta med att när beslutsfattaren reflekterar kring sina känslor samtidigt som hen tillåter sig intuitiva känslor kring sina medvetna tankar så samspelar de två systemen. På detta sätt kan beslutsfattaren dra nytta av de båda systemen samtidigt som de eliminerar varandras svagheter (ibid.). Resultaten av Whittakers (2018) studie tyder på att intuitiva och analytiska processer inte går att separera från varandra, utan att de istället i sin naturliga form är ömsesidigt bundna till varandra. Författaren menar att beslutsfattare bedömer komplex information genom att först göra en intuitiv snabb bedömning av informationen för att sedan göra en analys av den första bedömningen (ibid.).
3.2 Diskretionära beslut
Molander (2011) menar att diskretionära beslut, även kallat skönsmässiga beslut, alltid existerar inom arbeten där professionalitet förekommer. Han beskriver diskretionära beslut som de beslut som fattas när professionella, med hjälp av sitt egna omdöme, resonerar sig fram till beslut i frågor som inte har ett tydligt svar. För att komma fram till beslut avseende komplexa frågor där det finns ett diskretionärt handlingsutrymme som möjliggör olika tolkningar krävs det att socialsekreterare använder sig av sin intuitiva och- eller analytiska förmåga. Med andra ord handlar diskretionära beslut om det handlingsutrymme som professionella har och hur deras resonemang inom förutbestämda ramar kan leda till olika beslut (Molander 2011), medan intuition och analys är de kognitiva förmågor som används
21 för att komma fram till beslutet (De Bortoli & Dolan 2015). Intuition och analys kan därför anses vara viktiga komponenter inom diskretionära beslut.
Det finns olika dimensioner av diskretionära beslut, då begreppet både kan ses utifrån en strukturell, och epistemisk förståelse. Dworkin (1977) beskriver diskretionära beslut utifrån ett strukturellt synsätt. Han menar att diskretionära beslut handlar om beslut som överlåtits av en överordnad, där olika beslutsalternativ är möjliga utifrån en fastställd ram. Beslutet ska alltså ske inom det handlingsutrymme beslutsfattaren blivit tilldelad. Olika beslut kan dessutom ha olika grader av diskretionärt utrymme, vilket beror på hur tydlig eller otydlig ramen för beslutet är. Ju större handlingsutrymme, desto högre grad av diskretionärt utrymme (ibid.). Molander (2011) menar att diskretionära beslut även kan ses utifrån ett epistemisk synsätt. En epistemisk förståelse av diskretionära beslut handlar om att den professionella behöver resonera sig fram till ett beslut. Detta kan ske utifrån vad som kallas för praktiska resonemang, vilket innebär att beslutsfattaren resonerar utifrån en situationsbeskrivning och hur den allmänna handlingsnormen för situationen ser ut. Detta för att senare handla utifrån den bedömning resonemanget har lett till. För att situationsbeskrivningen ska kunna ses som giltig behöver den innehålla vissa egenskaper som kännetecknar situationen. Normen berättigar dessutom vilken handling som görs utifrån situationsbeskrivningen. Diskretionära beslut kan anses bestå av situationsbeskrivningar och handlingsnormer som är vaga (ibid.).
3.4 Beslutsfattandets bördor
Molander (2011) menar att professionellas bedömningar av samma situation kan te sig olika trots att alla personer har varit detaljerade och förnuftiga i sitt tillvägagångssätt. Författaren menar att detta är något som är ofrånkomligt och därför bör förväntas vid diskretionära beslut (ibid.). Rawls (2005) hävda att de omständigheter som kan bidra till varierande bedömningar trots att beslutet baseras på rimliga grunder kan kallas för beslutsfattandes bördor (burdens of judgment). Han tar upp sex olika beslutsmässiga bördor:
1. Fakta som kan anses vara av betydelse kan vara komplex och gå emot varandra.
2. Det kan uppstå svårigheter att bedöma hur olika aspekter i den befintliga information ska vägas i förhållande till varandra.
22 3. Att begrepp är ospecifika gör också att beslut fattas genom en bedömning och tolkning
av dess betydelse, vilket leder till variation i bedömningar.
4. Bedömningar kan variera på grund av de professionellas olika erfarenheter påverkar vilka moraliska och politiska värden vi utgår ifrån.
5. Olika sidor av samma sak kan var för sig innehålla olika viktiga normativa argument.
Detta kan bidra till svårigheter att genomföra en samlad bedömning.
6. Det kan uppstå olika bedömningar beroende av vilken betydelse och prioritet den professionella lägger i olika positiva värden och hur dessa värden vägs i förhållande till varandra.
Molander (2011) har omformulerat beslutsfattandes bördor till Skönsmässsighetens bördor och menar att heuristiker och beslutsfattandets bördor liknar varandra då båda kan bidra till varierande bedömningar. De skiljer sig dock åt då heuristiker bygger på felaktiga slutledningsregler, i motsats till beslutsfattandets bördor som bygger på välgrundade slutledningsregler men leder till olika resultat då information och begrepp tillmäts olika vikt av olika professionella. Till skillnad från beslutsfattandets bördor går dessutom heuristiker att förhindra genom att dessa uppmärksammas (ibid.).
3.5 Teori i relation till studien
I vår studie vill vi skapa en ökad förståelse för socialsekreterares bedömningar och resonemang. Eftersom att socialarbetare behöver utföra komplexa bedömningar under omständigheter som präglas av motsägande, felaktig och ofullständig information (O'Sullivan 2011; De Bortoli & Dolan 2015) har vi valt att använda oss av teoretiska begrepp som möjliggör en analys av bedömningsprocessen. Begreppen analys och intuition hjälper oss att besvara vårt syfte genom att synliggöra på vilket sätt socialsekreterarna använder sig av sin intuitiva respektive analytiska förmåga för att resonera sig fram till bedömningar. Genom att analysera vår empiri utifrån analys och intuition kan vi skapa en förståelse för hur socialsekreterare med hjälp av sin analytiska och intuitiva förmåga hanterar svårigheter och ger betydelse till olika faktorer, såsom barnets röst.
23 Diskretionära beslut som teoretiskt begrepp möjliggör även en analys av hur socialsekreterarna använder sitt diskretionära utrymme för att resonera sig fram till bedömningar. Beslutsfattandets bördor hjälper oss att synliggöra möjliga orsaker till förekomsten av olika bedömningar. Begreppen diskretionära beslut och beslutsfattandets bördor möjliggör en analys av grunden till svårigheter med bedömningar och grunden till hur olika faktorer, såsom barnets röst, får olika betydelse i förhållande till varandra vid bedömningar.
24
4. Metod
I detta kapitel redogörs för hur vi valt att genomföra vår undersökning. Här beskrivs och motiveras vetenskaplig ansats, datainsamlingsmetod, analysmetod, och urval. Därefter presenteras etiska överväganden, arbetsfördelning samt undersökningens tillförlitlighet.
4.1 Vetenskapsteoretisk ansats
Vår studie utgår från en hermeneutisk ansats, då vi vill skapa förståelse kring hur socialsekreterare resonerar om vad som är barnets bästa vid beslut avseende familjehemsplaceringar. Thomassen (2007) menar att hermeneutiken handlar om att förstå, och att vår förförståelse påverkar hur vi tolkar det vi vill undersöka. Förförståelsen kan förändras då vi möts av ny information och på så sätt skapas ny förförståelse genom interaktionen med andra människor. Intervjuare och intervjuperson kan genom detta informationsutbyte påverka varandra, vilket kallas för den hermeneutisk cirkeln. Forskaren behöver därför vara öppen inför nya intryck som kan gå emot sin tidigare etablerade förförståelse, det vill säga anlägga en så kallad dialogisk öppenhet (ibid).
4.2 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt
Vi har gjort en vinjettstudie (se bilaga 2.) kombinerad med semistrukturerade intervjuer, vilket är ett kvalitativt tillvägagångssätt. Vid kvalitativa metoder studeras exempelvis upplevelser, tankar, känslor och beslut i motsats till kvantitativ metod som studerar hårddata som kan mätas och räknas (Ahrne & Svensson 2015).
Egelund (2008) påstår att vinjettstudier utgår från korta fiktiva berättelser som utgör grunden till intervjufrågorna. Hon menar att denna metod lämpar sig vid studier avseende beslutsfattande och dess grunder. Därför anser vi att vinjettstudier är ett lämpligt tillvägagångssätt för vår studie då vi vill undersöka hur socialsekreterare går tillväga när de beslutar om vad som är barnets bästa i frågor som gäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Egelund (2008) menar även att vinjettstudier bidrar till en mer likvärdig bedömning
25 då intervjupersonerna utgår från samma historia. Detta är ännu en anledning till varför vi valt denna metod. För att få en trovärdig vinjett har vi låtit professionella läsa igenom vinjetten och komma med kommentarer. Därefter har vinjetten justerats. Vidare förklarar Egelund (2008) att vinjettstudiers trovärdighet ökar genom kvalitativa moment, därför har vi valt att kombinera vinjettstudien med semistrukturerade intervjuer. Semistukturerade intervjuer baserar sig på förutbestämda frågor som sedan kompletteras med följdfrågor (Larsen, 2017).
Vi har valt denna intervjumetod för att få en djupare förståelse av socialsekreterarnas resonemang, vilket även Larsen (2017) hävdar är en fördel med följdfrågor.
Intervjuerna har spelats in med hjälp av mobiltelefon och sedan transkriberats, detta har deltagarna informerats om innan intervjun genom informationsbrevet. Vi har även muntligen beskrivit studien och dess syfte, samt bett om samtycke till inspelning innan intervjun påbörjats. I och med den rådande covid-19-pandemin har intervjuerna genomförts via videosamtal. Vinjetten som vi har utgått från har varit uppdelad i två delar med efterföljande frågor efter varje del. Vinjetten har skickats till intervjupersonerna genom videoapplikationens chattfunktion under intervjun. Detta för att möjliggöra att intervjupersonerna kan följa med i texten under uppläsningen av fallet, men även för att intervjupersonen ska kunna ha tillgång till vinjetten under hela intervjun. För att skapa så lika förutsättningar för intervjuerna som möjligt så har en av oss läst vinjetten vid samtliga intervjuer. Den andre av oss har vid varje intervjutillfälle ansvarat för att läsa de förutbestämda frågorna. Vi har utgått från öppna frågor för att, i likhet med vad Kvale och Brinkmann (2010) menar, få mer substans i svaren.
Vid transkriberingen har vi valt att justerat texten till skriftspråk så att den bli lättare att läsa.
Detta har vi även gjort på grund av respekt för intervjupersonena och hur de framställs. Vi har exempelvis tagit bort överflödiga ord som “hm” och “em”. Ovanstående resonemang stöds av Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015). Som en del i avidentifieringen av våra intervjupersoner har de i transkribering och analys benämnts med IP:1, IP:2 osv. där IP står för intervjuperson och siffran står för i vilken ordning de blev intervjuade.
26
4.3 Analysmetod
Vi har läst igenom den transkriberade texten flera gånger för att bli bekanta med materialet.
Vi har därefter använt oss av kodning för att analysera vårt material genom att göra datamaterialet överskådligt, samt för att hitta likheter och skillnader mellan intervjupersonernas svar. Yin (2013) menar att kodning bidrar till en systematisk och konsekvent bedömning av datan. Vidare förklarar han att datamaterialet ska kodas i två olika nivåer. I nivå ett kodas utdrag ur råmaterialet med en initial kod, det vill säga ett nyckelord eller en mening som symboliserar innehållet i råmaterialet. I nivå två sorteras sedan olika teman in under gemensamma kategorier. Kategorierna från nivå sorteras därmed in under färre kategorier (ibid.).
I nivå ett har vi färgkodat utdrag ur råmaterialet där varje färg symboliserar en initial kod. Vi har använt oss av följande koder: anknytning, föräldraförmåga, stöd till föräldern, var tycker socialsekreteraren att barnet ska bo, bedömningsprocess, nätverk, risk och skydd, barnets delaktighet, motsägelser och kommunikation. I nivå två har sedan våra olika teman sorterats in under gemensamma huvudrubriker som har utgått från våra frågeställningar. Dessa teman har varit svårigheter, olika faktorer och barnets röst. Vi har läst och kodat de transkriberade texterna tillsammans för att säkerställa en gemensam tolkning och möjliggöra diskussion i de fall vi tolkat texten olika. Det gemensamma arbetet med kodningen utfördes även för att återge intervjuerna så sanningsenligt som möjligt så att citat inte blir tagna ur sitt sammanhang. De funna kategorierna har sedan analyserats genom våra teoretiska begrepp analys och intuition, diskretionära beslut samt beslutsfattandets bördor.
4.4 Urval
Vi har gjort avsiktliga urval kombinerat med snöbollsurval. Avsiktliga urval innebär att medvetet intervjua dem som sitter på den kunskap som anses mest relevant för att besvara forskningsfrågan (Yin 2013). Snöbollsurval innebär istället att mötet med en intervjuperson bidrar till nya kontakter till ytterligare intervjupersoner. Denna metod kan användas om den sker med transparens och klara motiv, men inte av bekvämlighetsskäl (ibid.). I de fall våra urval har varit snöbollsurval har det inte varit av bekvämlighet. Däremot har vi vid några
27 tillfällen blivit rekommenderade att kontakta andra personer som är mer lämpade för studien än den tillfrågade.
Vi har intervjuat socialsekreterare som arbetar med familjehemsplacerade barn. Eftersom det är socialsekreterares beslut om vad som är barnets bästa avseende familjehemsplaceringar som vi vill undersöka anser vi att denna yrkesgrupp är mest relevant att intervjua. Vi har utfört nio intervjuer. Vi anser att det krävs minst sju till åtta stycken intervjuer för att få en tillräcklig bredd i studien. Samtidigt vill vi ha en hanterbar mängd data i förhållande till den tid vi har på oss att skriva uppsatsen varför vi inte har genomfört fler än nio intervjuer. Våra respondenter är av olika kön och ålder och har arbetat olika länge och inom olika områden.
Dock har alla gemensamt att de har erfarenhet av att arbeta med familjehemsplacerade barn.
Vi har kontaktat avdelningar som arbetar med familjehemsplacingar i socialtjänsten och frågat om det finns intresse att delta i studien. Nio kommuner i södra Sverige har tillfrågats varav fem tackade ja till att delta i studien. Vissa kommuner och avdelningar har tackat nej på grund av brist på tid eller intresse. Valet att intervjua socialsekreterare istället för barn är dels en etisk fråga då barn kan anses vara en känslig målgrupp, dels en fråga som handlar om vår inriktning. Vi har valt att fokusera på hur socialsekreterare resonerar kring beslut istället för hur barnen upplever besluten.
4.5 Etiska överväganden
Vid forskning som gäller människor finns det enligt Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor krav på etikprövning. Enligt 3§ 1.p görs etikprövningen för att säkerställa att personuppgifter behandlas på ett säkert sätt. I 4§ 2.p framkommer att etikprövningen även görs för att intervjupersoner inte ska ta fysisk eller psykisk skada av forskningen (§4 2p.). Enligt §2 gäller inte lagen vid studier på högskolenivå varför vår studie inte kommer genomgå någon etikprövning. Vår ambition har dock varit att uppfylla de etiska principerna då vi genom vårt examensarbete bedriver forskning.
Vid forskning bör övervägningar kring vinster och risker göras. Ambitionen ska vara att minimera eventuella risker för skador och maximera nyttan studien bidrar till (Vetenskapsrådet 2017). Tidigare forskning (Ponnert 2015) visar att det råder en oklarhet kring vad som är barnets bästa varför vi anser denna studie relevant. Att barnkonventionen
28 blivit lag (Regeringskansliet u.å.) gör frågan än mer aktuell. Vi har även övervägt vårt val av metod för att finna ett tillvägagångssätt som möjliggör svar på våra forskningsfrågor.
Vetenskapsrådet (2017) menar att dessa etiska övervägningar är viktigt för att åstadkomma nytta med forskningen. För att undvika att intervjupersonerna tar skada av studien har denna studie att utförts med hänsyn till individskyddskravet. Individskyddskravet består av fyra allmänna huvudkrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (ibid.). Intervjupersonerna har informerats om undersökningen genom att få informationsbrev (se bilaga 1.) skickat till sig innan de beslutat om de vill delta. Vid första kontakt, i informationsbrevet och vid själva intervjun har det tydligt framgått att deltagande är frivilligt och att intervjupersonen när som helst har rätt att avbryta utan att uppge anledning.
På detta sätt har informationskravet och samtyckeskravet uppnåtts. Konfidentialitetskravet har uppnåtts genom att alla deltagare avidentifierats i uppsatsen och i transkriberingen, samt att endast de som arbetar med studien känner till deras identitet. Det framgår inte heller vilka kommuner deltagarna arbetar i. Intervjupersonerna har även informerats om att det inhämtade materialet endast kommer användas till denna uppsats och på så sätt uppfylls nyttjandekravet.
Kravet på kvalitet inom forskning innebär att studien ska präglas av tydlighet, ärlighet och en kritisk hållning (Vetenskapsrådet 2017). För att uppnå kravet på kvalitet har vi att beskrivit och motiverat val av metoder på ett tydligt sätt. Eventuella brister och risker som vi har identifierat i studien har lyftas fram på ett uppriktigt sätt, för att upprätthålla en kritisk och ärlig hållning.
4.6 Arbetsfördelning
Vi har kontinuerligt fört en tät dialog med varandra under arbetets gång. Olika delar av tidigare forskning och teori har vi skrivit var för sig. Sedan har vi gemensamt skrivit ihop texterna. Vi har diskuterat vad som ska skrivas, läst varandras texter och diskuterat förbättringar. Metodavsnitt, resultat och analys, samt diskussion har vi istället skrivit tillsammans. Under intervjuerna har Elin ansvarat för att läsa vinjetten medan Hanna har ansvarat för att ställa de förutbestämda frågorna, men båda två har ställt följdfrågor.
29
4.7 Tillförlitlighet
Vid vinjettstudier utgår alla intervjupersonerna från samma referensram vilket är en fördel vid undersökningar av handlingsval, bedömningar och värderingar (Egelund 2008). Svaren vid vinjettstudier riskerar dock att inte stämma överens med hur verkligheten ser ut, utan istället grunda sig i föreställningar angående hur respondenten tror sig hade agerat, vilket kan leda till låg validitet. Vidare menar hon att det faktum att vinjetterna är av hypotetisk art och ofta består av frågeformulär kan tänkas bidra till låg trovärdighet (ibid.). För att skapa en så trovärdig vinjett som möjligt har vi låtit professionella läsa igenom vinjetten och komma med kommentarer. Därefter har vinjetten justerats. Ett sätt att minimera risken för låg validitet är att komplettera vinjettstudien med gruppintervjuer eller andra kvalitativa moment (Egelund 2008). På grund av att den rådande situationen avseende covid-19 har lett till att vi har behövt utföra intervjuerna via videosamtal har vi valt att inte utföra gruppintervjuer. Detta val har vi gjort då vi anser att gruppintervjuer inte lämpar sig för videosamtal. För att öka studiens validitet har vi valt att genomför kvalitativa intervjuer som baserar sig på vinjetten, istället för frågeformulär. Larsen (2017) menar dock att en risk med kvalitativa intervjuer är att forskaren tolkar svaret på ett annat sätt än vad respondenten menar. Vidare hävdar han att dessa missförstånd kan undvikas genom följdfrågor, vilket vi har använt oss av under intervjuerna.
Under analysen kan kodning kan leda till att fokuset riktas mer mot själva kodningsprocessen, än betydelsen av innehållet i datamaterialet (Yin 2013). För att undvika missriktat fokus har vi under analysprocessen kontinuerligt gått tillbaka till vårt syfte och våra frågeställningar för att säkerställa relevansen.
Vi är medvetna om att vår studie har en begränsad generaliserbarhet då vi endast nio respondenter deltagit. Antalet respondenter är valt eftersom att vi vill ha en hanterbar mängd data i förhållande till vår tidsram. Kvale och Brinkmann (2010) nämner att antalet intervjupersoner inte bör vara för lågt för att forskaren ska kunna dra generaliserbara slutsatser. Det är omöjligt att fastställa hur andra socialsekreterare hade besvarat våra frågor.
Vi har dock kopplat vår analys till tidigare forskning vilket Ahrne och Svensson (2015) menar bidrar till ökad trovärdighet till studien. Socialsekreterare behöver ta ställning till barnets bästa i alla utredningar som rör barn (föräldrabalken 1949:381) varför resultatet av vår studie kan bidra till förståelse för hur socialsekreterare resonerar kring barnets bästa även i andra utredningar som involverar barn.
30
4.8 Metoddiskussion
Vår plan var från början att utföra intervjuer på plats men på grund av ökad smittspridning av covid-19 blev vi tvungna att omvärdera och utföra intervjuerna genom videosamtal istället. Vi har upplevt videosamtalen som mer naturliga än vad vi förväntat oss. Intervjupersonerna har varit positiva till videosamtal och uppgett att de redan är vana vid att arbeta på detta sätt. Vid några tillfällen har dock tekniska problem lett till avbrott i intervjuerna. Avbrotten har bidragit till att vi har fått anpassa tidsplanen och att fokus tillfälligt skiftat från det tema vi talat om.
Trots avbrotten har vi kunnat återuppta samtalet där det avbrutits.
Användandet av vinjetten har underlättat vår studie då den lett till en mer likvärdig utgångspunkt. Vinjetten innehåller tillräckligt med information för att kunna starta en diskussion och göra en första bedömning av barnets situation. Dock innehåller den inte tillräckligt med information för att göra en fullgod utredning om var barnet bör bo, vilket respondenterna även har påpekat. Vinjettens innehåll och längd har varit ett medvetet val då vi bland annat velat undersöka hur socialsekreterarna resonerar sig fram till vilken information som saknas, hur den ska inhämtas och vilka faktorer som väger tyngst.
Respondenterna har under sitt resonemang, lyft olika eventuella händelser som kunnat leda till olika bedömningar. Respondenternas utvecklande resonemang har varit en fördel eftersom att det har bidragit till en större förståelse för deras tillvägagångssätt att bedöma barnets bästa avseende familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Dock har samtalen utvecklats åt olika håll då respondenterna har lyft olika händelser och faktorer som kan påverka deras bedömning.
31
5. Resultat och analys
I detta kapitel presenteras och analyseras vår empiri utifrån vår teoretiska utgångspunkt beslutsfattande. Vi har utgått från Molanders (2011) och Dworkins (1977) beskrivningar av diskretionära beslut, Rawls (2005) begrepp beslusfattandes bördor, samt De Bortoli och Dolans (2015) beskrivning av intuition och analys. Empirin kopplas även samman med tidigare forskning. Kapitlet inleds med en sammanfattning av den vinjett som intervjuerna utgått ifrån. Därefter följer avsnitt som presenterar resultat och analys utifrån våra frågeställningar.
5.1 Kort presentation av vinjetten
Vinjetten vi har utgått från under våra intervjuer är uppdelad i två delar och handlar om treåriga Anna som varit familjehemsplacerad i två och ett halvt år på grund av sin mammas missbruk. I vinjettens första del framkommer det att mamman under Annas första år i familjehemmet var helt frånvarande. Mammans situation har därefter stabiliserats och så småningom har hon haft kontinuerliga umgängen med Anna. Anna har samtidigt knutit an till sina familjehemsföräldrar. Under umgängerna har mamma svårt att möta upp Annas behov. I vinjettens andra del beslutas det att Anna ska flytta hem till sin mamma och umgängerna ökar successivt. Anna reagerar bland annat genom raseriutbrott, tappad matlust och att hon blir klängig gentemot familjehemsföräldrarna (för hela vinjetten samt frågor se bilaga 2.).
5.2 Svårigheter med att bedöma barnets bästa
Samtliga respondenter beskriver bedömningen av barnets bästa som en process där alla delar måste samlas in för att kunna utföra en grundlig bedömning av familjehemsplacerade barns fortsatta boende. Flera respondenter poängterar, i likhet med tidigare forskning (O'Sullivan 2011; De Bortoli & Dolan 2015), att socialsekreterare ibland ställs inför ofullständig eller motstridig information. Dessutom uppger flera socialsekreterare att det när som helst kan inkomma ny information som kan förändra bedömningen.
