Svårigheter i behandlingen .1 Skambeläggande

Behandlarna betonade vikten av att inte skambelägga klienterna då detta kan leda till att klienten inte vill komma tillbaka och att man därmed förlorar möjligheten till att bygga upp en bra

kontakt. Detta ligger i linje med Kåver (2011) som menar att behandlarens sociala förmåga är en

viktig förutsättning för att kunna skapa en bra relation. Vikten av att bygga upp en stark

terapeutisk allians är något som även återfinns i den tidigare forskningen vi tagit del av. Wexler (2006) menar att alliansen mellan behandlare och klient är en viktig faktor och betonar att en behandlingsstrategi där våldsutövaren skambeläggs är ineffektivt. Behandlaren David menade att klienten tenderar att bryta kontakten med behandlaren om han upplever att han förkastas som person:

...att man försöker skilja på att inte förkasta personen som person utan det är beteendet som man i så fall förkastar. Det är väl det allra viktigaste egentligen, annars tror jag att den personen vänder sig ganska snabbt och klipper möjligheten till att bygga en kontakt

överhuvudtaget… om man inte är van vid att jobba eller möta människor som använder våld så kan man ju va rätt så upptagen med att vara arg på den som utövar våld...det tror jag inte skapar något bra möte för att kunna bygga relation med den klienten... så det är väl den allra viktigaste biten... att skilja på person och beteendet på något sätt..

Det ovanstående kan kopplas till kommunikationsteorin som menar att den information som klienten ger till behandlaren bearbetas och tolkas av denne. Informationen kan bestå av känslor och föreställningar om hur andra upplever en (Payne 2008, s. 250). När behandlaren bearbetat informationen ger han respons utifrån det han tolkat. Detta kan relateras till Boethius (2015) studie som beskriver hur män inte upplevt sig passa in i målgruppen kvinnomisshandlare som de upplever att mansmottagningar ofta har. Behandlare Claes menade att det är viktigt att

behandlaren har ett tillåtande bemötande och försöker få en förståelse för mannens situation. Han beskrev också att det är viktigt att man som behandlare är ödmjuk inför hur klienten ser sin livsvärld och att man försöker att inte vara moraliserande och dömande. Även behandlare Adam menar att det är viktigt att inte skambelägga klienten då det kan få motsatt effekt:

Just när det kommer män som har ett skamligt beteende att han slår sin kvinna så är det extra viktigt att man som behandlare visar att man försöker förstå varför han gjort som han gjort…

skulle jag börja med pekpinnar, berätta för honom om rätt och fel och få honom att skämmas skulle mannen dels förmodligen inte vilja träffa mig igen och dels kanske jag bara skulle aktivera hans vrede ännu mer.

Vikten av att inte skambelägga klienten är något som även Jansson (2016) belyser i sin studie och menar att klienter som tycker att behandlingen stärker deras skamkänslor har en benägenhet att återfalla i våldsutövande (Jansson 2016, s. 96).

5.3.2 Bristande mentaliseringsförmåga

Behandlarna Adam och David beskrev att bristande mentaliseringsförmåga hos de våldsutövande männen kunde försvåra behandlingsarbetet. Detta går i linje med Kåver (2011) som menar att klientens självmedvetenhet påverkar relationen mellan behandlaren och klienten och därmed även effektiviteten i behandlingen. Bristande självmedvetenhet kan följaktligen utgöra hinder i behandlingen. Behandlare David uttrycker sig på följande sätt:

Ja men det är det här att kunna ta in och reflektera kring olika saker och värdera olika saker, och har man svårt med det är det svårt ibland att nå fram till klienter som behöver lära sig att kunna försöka mentalisera och reflektera...kunna hålla i en känsla utan att den liksom måste ageras ut och kunna tänka “vad är det jag har bidragit med, vad är det jag är ansvarig för” och att inte projicera ansvaret på någon annan på något sätt, det är en annan del av

mentaliseringsförmågan… att ta ansvar för det vi känner och hur vi ska rikta den känslan.

Behandlare Adam beskriver på liknande sätt att klientens bristande mentaliseringsförmåga försvårar behandlingsarbetet: “...men förutom det så är det om klienten saknar

mentaliseringsförmåga, alltså se sig själv utifrån och sin partner inifrån... alltså att kunna sätta sig in i den andres känsla. Saknar mannen den förmåga är det något som försvårar

behandlingsarbetet.” (Intervju med Adam).

5.3.3 Missbruk

En annan försvårande faktor i behandlingen som behandlarna nämnde var klientens

alkoholanvändande. Behandlare David menar att en del män kan skylla på alkoholen på grund av att alkoholen har sänkt tröskeln för när man riskerar att använda våld. Behandlare Adam menade också att alkoholen försvårade behandlingsarbetet:

Alltså alkoholen är ju gång på gång det största problemet.. för då släpper spärrarna hos mannen... eller egentligen det sårade barnet... Man kan prata med en nykter klient i

behandlingsarbetet som förstår sitt beteende och vill ofta bra saker. Men när han får sprit i sig så tappar han allt det och blir en sämre kopia av sig själv. Alla hans goda tankar och

föresatser rinner ut med alkoholen.

Även behandlare Claes menade att missbruk begränsade behandlingsförutsättningarna då det gjorde behandlingsprocessen mer komplex. Behandlaren uttryckte sig på följande vis:

Alltså har man ett svårt missbruk kan det vara svårt att genomgå en behandling utan då måste man jobba parallellt med det också. Alltså att man jobbar med missbruket också.. men det får andra göra då.. Alltså krävs det att man har ett samarbete med dem som jobbar med

missbruket. Så det gör det hela mer komplext då…