4.5.1 Talutrymmet i samlingen
Både Olofsson (2010:15) som hänvisar till vad Williams (2001) skriver i sin bok Barn
lär av varandra: samlärande i förskola och skola och Ladberg (2003:32) anser att
samlingen inte alltid är en bra miljö för barns språk. De menar att det kan vara både svårt att lyssna och tala i en stor grupp då det ofta blir en kamp om utrymmet och att det oftast är den som talar högst som vinner striden. Konsekvensen blir då att de högljudda alltid pratar medan de tysta barnen blir ännu tystare och sällan säger något. Att inte alla barn kommer till tals var även något respondenterna hade funderat över:
För jag tror inte att vi kan ju inte vara säkra på att alla kommer till tals, sen kommer man kanske till tals i andra situationer och man kanske inte vill komma till tals i just den situationen i heller. Så det beror på vem man är som människa också. (Maria, 2012-05-21).
37
De barn som förlorar kampen om talutrymmet och blir tysta och tillbakadragna menar vi även är de barn som kan vara svåra att få att tala i samlingen. Detta var även något respondenterna hade reflekterat över, hur man skulle gå tillväga för att ”få med sig” alla barnen i samlingen.
Då gäller det att hitta någonting som, alltså många, alla är ju inte glada för att prata, vissa behöver längre tid. Är man ny så kanske man behöver lite längre tid på sig och lära känna och liksom känna sig för och sen får man försöka. Där kanske är någonting som man tycker är roligt, man kanske är duktig på ramsor, man kanske tycker om att sjunga, man vet mycket om blommor eller man vet, det gäller att hitta någonting som just det barnet är bra på eller intresserad av [...]. (Eva, 2012-05-22).
Alltså kanske inte direkt språket utan själva hela barnet. För stärker man barnen så stärker man ju, alltså språken, ju bättre självförtroende man har desto mer vågar man ju så vi försöker att även de tysta barnen, det finns ju i alla barngrupper, att de också kommer till tals och att de får liksom synas. Att sätta dem främst, att om de säger någonting så att, ohh ja men titta här vad hon gjorde, alltså… och så. (Anna, 2012-05-15).
Både citaten och Ladberg (2003:47) berör företeelsen med tysta barn och menar att de kan ha ett behov av att lyssna in språket längre än andra barn vilket kan medföra att de kan känna sig pressade av förskollärarens uppmuntran. Pressen gör att de, istället för att börja tala, blir blockerade och får det ännu svårare med språket. Citaten visar dock, till skillnad från hur Ladberg (a.a.) anser att pedagoger ska agera, att respondenterna försöker locka och uppmuntra barnen till att tala. Frågan vi då ställer oss är om barnen ska uppmuntras eller om de ska bli lämnade ifred och lyssna in språket i sin egen takt.
Konklusionen blir att en stor grupp i samlingen kan leda till att alla barn inte kommer till tals och att de dessutom får minskat talutrymme. Det minskade talutrymmet kan leda till fejder mellan barnen om vem som ska få prata och kan även leda till att de som förlorar kampen blir tysta och tillbakadragna. Vår studie visar att det finns två sätt att behandla de tysta barnen, att låta dem vara ifred och lyssna in språket i sin egen takt eller uppmuntra dem att tala. Då alla respondenterna arbetade med uppmuntran, ger vårt arbete inte tillräckligt med underlag för att dra några egentliga slutsatser. Dock föreföll de ha framgång med sin metod och vi anar därför att de, genom sin erfarenhet, vet hur de ska arbeta med dessa tysta barn för att nå en språklig framgång.
Något vi observerade var att Inger på sin samling (2012-05-16) hade små bilder för dagens alla aktiviteter och göromål som hon visade upp för barnen samtidigt som hon berättade om dem. Hon hade bland annat en bild på maten, en bild för leken, bilder på
38
färger och årstider och en bild för de små barnens sovstund. Detta kan vi sätta i förbindelse med det Granberg (1999:68) skriver om att barn inte kan ta till sig abstrakta resonemang och därför behöver förstärkning av till exempel bilder för att förstå.
Slutsatsen vi kan dra är att samlingarnas, ofta abstrakta, innehåll bör illustreras med beskrivande bilder eftersom det är ett positivt sätt att få barnen att förstå något abstrakt som de, precis som Granberg (a.a.) säger, annars skulle haft problem med att förstå. Vi anser alltså att de abstrakta resonemangen i samlingen ska vara kvar då detta är något som vi menar att barnen ska lära sig men att det inte är fel att förenkla förståelsen och inlärningen med till exempel bilder.
4.5.2 Den optimala gruppen
Respondenterna arbetade på avdelningar där det var blandade åldrar och något vi reflekterade över var att några av dem ansåg att det hade varit gynnsammare ur ett läroperspektiv att istället ha mindre grupper eller åldersindelade grupper.
[...] som det är nu har vi samling med alla barnen, vi har tjugo barn här och då är det ju från två till fem och det är kanske inte det idealiska att ha en samling med tjugo barn och sen med den åldersspridningen utan man skulle vilja ha det i mindre grupper men så är det inte just nu. (Anna, 2012-05-15).
Fast jag tycker inte det är ett optimalt sätt att göra det. [...] Men jag upplever att dom stunder när vi delar upp barnen i mindre grupper blir barnen synligjorda på ett mycket bättre sätt. (Maria, 2012-05-21).
Även Lagrell (1991:16f) anser att det är ogynnsamt med blandade grupper då hon menar att det finns begränsningar i att ha grupper med åldersspridning eftersom barnens förmågor och behov är olika. Det är då svårt att utmana och inspirera barnen i deras lärande, eftersom samlingen alltid måste ligga på en medelnivå så att alla förstår.
Studien visar alltså att respondenterna ansåg att det hade varit bättre att ha mer åldersindelade grupper eftersom de, precis som Lagrell (1991:16f), såg begränsningarna med att olika åldrar har olika behov. Dock fick vi intrycket av att de ändå försökte arbeta med alla åldersgrupperna i samlingen och utmana dem genom att ha både svåra och lätta aktiviteter.
39
4.5.3 Flerspråkighet i samlingen
Något som förskollärarna tog upp under intervjuerna var det faktum att det finns barn med olika språk på förskolorna och att det i vissa fall kan bli problematiskt i samlingen då inte alla alltid förstår vad som sägs och menas.
Där finns de som blir väldigt blyga och tillbakadragna samtidigt är det de som blir utåtagerande som känner att det är ingen som lyssnar på mig, det är ingen som förstår mig eller allt blir fel allting. Så där gäller det att vara nära och fånga in de här barnen. (Maria, 2012-05-21).
Ladberg (2003:32) skriver om tvåspråkighet och att det inte är språket som skapar problem utan det är barnets möjlighet att lära sig det. Har inte barnet några möjligheter och förutsättningar att lära sig språket kommer det inte heller att göra det. Det gäller därför att skapa bra omständigheter för språkinlärning, till exempel att det blir viktigt för barnet att lära sig språket och att barnet inte möter några negativa reaktioner när det pratar språket. Respondenterna arbetade dock med språket för att barnen skulle lära sig det så snabbt som möjligt och i början använder Maria sig mycket av kroppspråket:
Mmm, det löser sig efter hand, man får försöka med, kroppsspråket är också jättemycket, både gester och ögon och kroppen och så, de läser av. (Maria, 2012-05-21).
Anna berättade även att barnen är bra på att ”snappa upp” språket:
[...] han hade ingen svenska, ingen svenska alls, men nu kan han säga tack så mycket, hej och alltså, de snappar upp väldigt snabbt, efter en vecka är det alltid något ord som har fastnat hos dem. (Anna, 2012-05-15).
Slutsatsen vi kan dra av detta är att det inte är språket i sig som är ett problem utan det är förutsättningarna för att lära sig det. Ger förskollärarna barnen möjlighet till att utveckla sitt språk kommer detta även att ske. Det kommer kanske inte att ske direkt men som Anna säger, ”de snappar upp väldigt snabbt”. Vi menar även att det är viktigt att förskollärare arbetar aktivt med språket och skapar en trivsam och rolig miljö så att barnen får lust att lära sig det. Får de ett engagemang för något anser vi att de också finner det viktigt att kunna språket så att de kan ta del av intresset. Om intresset handlar om en lek eller ett ämne spelar mindre roll, huvudsaken är att de får glädje av något som de vill kunna kommunicera om eller med och därmed även utveckla sitt språk.
40
5 Avslutande diskussion och slutsatser
I detta avsnitt drar vi slutsatser och diskuterar utifrån vår empiri. Vi kopplar även ihop det empiriska materialet med vårt syfte och våra frågeställningar och svarar på dessa.