Detta kapitel börjar med att besvara de respektive forskningsfrågorna på ett systematiskt sätt, för att kunna uppnå uppsatsens syfte samt formulera slutsatser. De preciserade forskningsfrågor löd respektive besvaras på följande sätt:
1) Hur stor proportion av 2005 års demokratier var i krig detta år? 1 demokrati av 89.
2) Hur stor proportion av 2005 års icke demokratier var i krig detta år? 4 demokratier av 103.
3) Hur stor proportion av 2005 års demokratier var i mindre väpnade konflikter detta år? 5 icke demokratier av 89.
4) Hur stor proportion av 2005 års icke demokratier var i mindre väpnade konflikter detta år? 18 icke demokratier av 103.
Den övergripande forskningsfrågan löd: Är nutida demokratier fredligare än nutida icke demokratier? Mitt svar är: Nej, enligt uppsatsens undersökning.
Med svaren på forskningsfrågorna uppfylls uppsatsens syfte. Därmed blir uppsatsens slutsats: Det fanns ingen statistisk skillnad mellan demokratier och icke demokratier, sett till vilka som är fredligast. Detta gällde för samtliga undersökningsår (2002-05) och när demokratioperationaliseringen skiftades. Dock var ett större antal och en högre proportion icke demokratier involverade i krig år 2002, 2004 och 2005. År 2003 var däremot en högre proportion demokratier involverade i krig. Vidare hittades en signifikant skillnad när mindre väpnade konflikter undersöktes. Detta gällde för alla undersökningsår utom 2003, fast en högre proportion icke demokratiska stater var även detta år involverade i mindre väpnade konflikter.
Därmed nås ingen klar lösning på frågan om demokratier är fredligare än icke demokratier, men tendensen är att demokratier är fredligare, vilket impliceras av bland andra Ray (1997) och Mansfield (2003).
Den interna validiteten är hög med tanke på att jag avser mäta hur fredliga demokratier är i förhållande till icke demokratier ett visst år, och jag jämför
länderkategoriernas involvering i krig, mindre väpnade konflikter – kvantitativt. Den externa validiteten mår bra av det faktum att jag gör en totalundersökning. Dock försämras denna validitet i och med bortfallet av länder, konflikter, vilket beskrivits
tidigare i uppsatsen. Generalisering bortanför 2002-05 är inte möjlig i och med
begränsningen i urvalet. Därmed kan inte uppsatsens problem om huruvida demokratier är fredligare än icke demokratier, besvaras generellt.
En sak som delvis talar emot att uppsatsens resultat är generaliserbara, är att det finns mycket bevisning som trycker på det starka, positiva sambandet mellan demokrati och fred.
Undersökningen skulle bland annat kunna förbättras genom att på något sätt kompensera för bortfallet av konflikter, krig och länder. Eftersom studiens empiriska del bygger på sekundäruppgifter, där jag har förlitat mig på FH och UCDP, ställer jag min förhoppning till att de kunde utöka sin statistik. För det är svårt för en enskild att skaffa fram jämförbara, oerhört jobbintensiva data. Förhoppningen på en sådan utökning av statistik är dock liten i och med att det handlar om år 2005 och tidigare.
Några kvarstående forskningsuppgifter på området är därmed att åtgärda ovanstående problem samt att titta på ännu fler undersökningsår för att få en mer fulltäckande bild av dagens demokratier och icke demokratier, med avseende på fredlighet.
Ett intressant sidofynd som stödjer den allmänna liberalistiska ståndpunkten, att demokratier inte krigar med varandra, återfinns i Tabell 3.1. Här framgår ju nämligen att Indien är den enda demokratiska staten som krigar – överhuvudtaget – år 2005. De andra demokratiska länderna som krigar i undersökningen är USA, Storbritannien och
Australien – år 2003 (se Tabell Bilaga 1.4). Inte heller här rör det sig om krig demokratier emellan, då nämnda tre länder krigar mot det icke demokratiska landet Irak. Detta talar exempelvis för Russtets (1993) fynd om det starka sambandet mellan demokratiska regeringar och brist på krig mellan dem. Resultaten stödjer även Singers & Wildavskys (1993) uppdelning av världen i en 'orolighetszon' där länder är fattiga, icke demokratier krigar och konfliktar och en 'fredszon' där rika, demokratiska länder lever i fred. I föreliggande studie krigade och konfliktade fattiga afrikanska och asiatiska länder genomgående, medan exempelvis inget västeuropeiskt land krigade genomgående.
Resultaten som diskuteras i detta stycke ligger också helt i linje med titeln på avnsittet Bakgrund – demokratier är fredliga inbördes, men inte mot andra. Kant menade ju att vilkoren som gav fred mellan liberala samhällen, förvärrade fredsmöjligheterna gentemot
icke liberala samhällen (Onuf & Johnson 1995: 185-9). Det kunde då handla om krig mot icke liberala samhällen med liberala ursäkter, typ att säkra mänskliga rättigheter (Doyle 1986: 1151-4). Undersökningen talar emot Kants påstående om att endast representativa demokratier kunde hoppas på fred (Zacher & Matthew 1995: 112-6). För under alla undersökningsår, är det stora flertalet av de icke demokratiska staterna, inte involverade i krig eller konflikter. I och med att undersökningen också visar att demokratier faktiskt krigar, finns det åtminstone en viktig lärdom i avsnittet Bakgrund – utmaningar mot demokratiers fredliga inverkan. Den lärdomen är att regimtypen inte är den enda viktiga faktorn för om ett land krigar och konfliktar.
Varför skulle då inte demokratier vara fredligare än icke demokratier? Den
’realistiska’ tanketraditionen menar bland annat att det finns många viktiga faktorer, som avgör om ett land skall kriga eller inte (se Bakgrund – utmaningar mot demokratiers fredliga inverkan: 12-4). Vad finns det då för tänkbara förklaringar till att demokratier inte skulle kriga inbördes, verkar mer fredliga (vilket resultaten ändå visar en tendens till). Kapitlet som heter Bakgrund – demokratier är fredliga inbördes, men inte mot andra presenterar en rad alternativ, och jag har ett eget förslag. Enligt Dahls och FHI: s
demokratidefinition värderar demokratiska människor mänskliga rättigheter, vilka omöjliggörs i och med krig. (Det finns alltså en viss överlappning mellan begreppen
’demokrati’ och ’fred’). Med andra ord kan sambandet finnas redan i människorna men människorna, men får genomslag på partinivå (partierna utgörs av människor). I
demokratier skolas människor till att bli demokratiska – och därmed fredliga i och med att det handlar om närliggande begrepp – genom de politiska partierna och deras verksamhet, röstningen i olika val, utbildningssystemet et cetera. Det vi i demokratiska system konkret skolas till är bland annat acceptansen av principen om alla människors lika värde. Människors värderingar präglar också partiers värderingar, vilket får genomslag på policys, som därmed blir fredliga enligt ovanstående resonemang (i demokratiska länder, respekterar och värderar människor mänskliga rättigheter, vilket inte är förenligt med krigsverksamhet). Demokratiska länder styrs av demokratiska människor, som fortsätter att värna om den demokratiska regimtypen. Denna förklaring liknar några av de liberalistiska förklaringarna. Till exempel Onufs & Johnsons
’representationsprincipen’ (de utvalda som styr representerar folkets intresse och har fina
egenskaper) (Onuf & Johnson 1995: 185-9). Den liknar, men är inte likadan, och den bygger också på liberalismens positiva människosyn. Detta är bara en spekulativ tanke kring uppsatsens resultat och kontexten kring dem och naturligtvis finns det andra begrepp än demokrati som överlappar fredsbegreppet. Dessutom behöver ju inte alla människor i demokratier ta till sig de demokratiska värderingarna om alla människors mänskliga rättigheter alternativt kan de ha värderingen att krig är ett medel för att åstadkomma fred (Doyle 1986: 1151-4).
Uppsatsen undersöker dock bara sambandet mellan demokratier och hur fredliga de är i förhållande till icke demokratier. Nästa steg i forskningen är att försöka replikera och förklara resultaten i föreliggande uppsats.
Referenslista
Bell, J. (2000) Introduktion till Forskningsmetodik – 3:e upplagan (Lund:
Studentlitteratur)
Bergström, G. & Boréus, K. (2000) Textens mening och makt – Metodik i samhällsvetenskaplig textanalys (Lund: Studentlitteratur)
Carlsson, M. (2005) “Samband mellan demokrati och ekonomisk tillväxt?” (Karlstad:
Karlstads Universitet) Uppsatsen finns att låna på universitetsbiblioteket, placering:
Uppsats 2005:1418 Plats i arkivet: STV C-26
Carr, E.H. (1964) The Twenty Years’ Crisis 1919-1939: an introduction to the study of international relations (New York: Harper)
CIA – Notes and Definitions (2008) Hämtad från Cia.gov 2008-12-29:
Cia.gov/library/publications/the-world factbook/docs/notesanddefs.html
Dahl, R.A. (1971) Polyarchy – Participation and Opposition (New Haven: Yale University Press)
Doyle, M.W. (1986) ”Liberalism and World Politics” I American Political Science Review, 4: 1151-1171
Freedomhouse.org/template.cfm?page=1
Hellevik, O. (1984) Forskningsmetoder i sociologi och statsvetenskap (Stockholm: Natur och Kultur)
Johansson, J. ”Demokrati och internationalisering” i Hydén, G. (red.) (1998) Demokratisering i tredje världen (Lund: Studentlitteratur)
Kegley, Jr, C.W., (1995) Controversies in International Relations Theory – Realism and the Neoliberal Challenge (New York: St. Martin’s Press)
Keohane, R.O. (1996) “International Relations, Old and New” I Goodin, R.E. (ed.) &
Klingemann, H-D. (ed.) (1996) ”Political Science: The Discipline” I A New Handbook of Political Science (Oxford: Oxford University Press)
Keohane, R.O. & Nye, J.S. (2001) Power and Interdependence – third edition (New York: Longman)
Lijphart, A. (1999) Patterns of Democracy – Government Forms and Performance in Thirty-Six Countries (New Haven: Yale University Press)
Lindh, M. (2004) Att skriva vetenskapliga B-uppsatser – Påbyggnadskurs för vägledning av studenter i statsvetenskap Hämtad från sam.kau.se 2008-11-01:
(www.sam.kau.se/stv/pdf/skrivinstruktioner_b_2.pdf).
Mansfield, E.D. (2003) ”Democratic Transitions, Institutional Strength, and War” I International Organization 56(2) (2003)
Marlund, K. (red.) (1991) Nationalencyklopedin (Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB) Morgenthau, H.J & (revised by) Thompson, K.W. (1993) Politics among Nations – The Struggle for Power and Peace – brief edition (Boston: McGraw-Hill)
Oneal, J.R. & Russett, B.M. (1999) ”The Kantian Peace: The Pacific Benefits of
Democracy, Interdepence and International Organizations, 1885-1992” I World Politics (1999)
Onuf, N.G. & Johnson, T.J. (1995) “Peace in the Liberal World: Does democracy Matter” I Kegley, Jr, C.W., (1995) Controversies in International Relations Theory – Realism and the Neoliberal Challenge (New York: St. Martin’s Press)
Ray, J.L. (1995) “Promise or Peril? Neorealism, Neoliberalism, and the Future of
International Politics” I Kegley Jr., C.W. (1995) Controversies in International Relations Theory – Realism and the Neoliberal Challenge (New York: St. Martin’s Press)
Ray, J.L. (1997)” The Democratic Path to Peace” Journal of Democracy, 8(2) (1997): 49-64
Rosenthal, J.H. (1995) “Rethinking the Moral Dimensions of Foreign Policy” I Kegley Jr., C.W. (1995) Controversies in International Relations Theory – Realism and the Neoliberal Challenge (New York: St. Martin’s Press)
Scholar.Google Hämtad 2009-01-08:
http://scholar.google.se/scholar?hl=sv&lr=&q=freedomhouse+index+Scholte, J.A.
(2001) ”The globalization of world politics” I Baylis, J. (ed.) & Smith, S. (ed.) (2001) The Globalization of World Politics – An introduction to international relations – second edition (Oxford: Oxford University Press)
Schwarz, C. (2001) Globalisering nästa! – om globaliseringståget framfart och resenärer. Hämtad 2008-01-19:
http://www.transnational.org/SAJT/forum/meet/2001/Carolina_Global.html sfn.se/page.asp?nodeId=137
ScienceDirect: Peace (2001) Hämtad från sciencedirect.com 2008-12-30:
http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B7MRM-4MT09VJ-2M0&_rdoc=45&_hierId=151000099&_refWorkId=21&_explode=151000099&_fmt=hi gh&_orig=na&_docanchor=&_idxType=SC&view=c&_ct=63&_acct=C000050221&_ve rsion=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=013a8b51e2c569d43effdf1044b8064d Solingen, E. (1996) ”Democratization in the Middle East: Quandries of the Peace Process” I Journal of Democracy, 7(3) (1996)
Starr, H. (2006) “International Borders: What They Are, What They Mean, and Why We Should Care”. Hämtad 2008-03-27:
http://muse.jhu.edu/login?uri=/journals/sais_review/v026/26.1starr.html
Table of Independent Countries 2002 Hämtad från freedomhouse.org 2009-01-08:
freedomhouse.org/template.cfm?page=212&year=2002
Table of Independent Countries, 2003 Hämtad från freedomhouse.org 2009-01-08:
freedomhouse.org/template.cfm?page=237&year=2003
Table of Independent Countries (2004) Hämtad från freedomhouse.org 2009-01-08:
freedomhouse.org/uploads/Chart51File40.pdf
Table of Independent Countries (2005) Hämtad från freedomhouse.org 2009-01-08:
freedomhouse.org/uploads/Chart33File36.pdf
Tickner, J.A. (1996) “International Relations, Old and New” I Goodin, R.E. (red.) &
Klingemann, H-D. (red.) (1996) A New Handbook of Political Science (Oxford: Oxford University Press)
UCDP Codebook (2006) Hämtad från pcr.uu.se 2008-06-15:
www.pcr.uu.se/publications/UCDP_pub/Codebook_v4-2006b.pdf.
UCDP definitioner, källor och metoder (2005) Hämtad från pcr.uu.se 2008-06-15:
www.pcr.uu.se/publications/UCDP_pub/UCDP%20Battle-deaths%20-%20definitions%20%20sources%20%20methods.pdf
UCDP definitioner (2005) Hämtad från pcr.uu.se 2008-06-15:
www.pcr.uu.se/publications/UCDP_pub/One-sided%20violence%20Dataset%20Codebook.pdf
UCDP konfliktforskning (2008) Hämtad från pcr.uu.se 2008-11-01:
http://www.pcr.uu.se/research/UCDP/data_and_publications/articles_using_ucdp_data.ht m
UCDP krig- och konfliktdata (2006) Hämtad från pcr.uu.se 2008-06-15:
www.pcr.uu.se/publications/UCDP_pub/Conflict_List_1946-2005.pdf
World Resources Institute (1996) International migration. Hämtad från Google 2008-03-27: http://www.wri.org/publication/content/8397
Woods, N. (2001) “International political economy in an age of globalization” I Baylis, J.
(ed.) & Smith, S. (ed.) (2001) The Globalization of World Politics – An introduction to international relations – second edition (Oxford: Oxford University Press)
Zacher, M.W. & Matthew, R.A. (1995) “Liberal International Theory: Common Threads, Divergent Strands” I Kegley Jr., C.W. (1995) Controversies in International Relations Theory – Realism and the Neoliberal Challenge (New York: St. Martin’s Press)
Bilaga 1 Introduktion
Hur robusta är resultaten från kapitel tre? Här ska detta testas med fler fler
undersökningsår samt en demokratioperationalisering som liknar FH: s egna. Först varieras endast undersökningsåret. I och med att begreppet nutida definierades
pragmatiskt till 2005, replikeras här undersökningen med åren 2002, 2003, 2004. Dessa år var praktiskt möjliga att undersöka och låg närmast definitionen av nutida. Genom att använda samma undersökning över en tidsperiod, ger det oss också möjligheter att titta på trender. Sedan rensas de delvis demokratiska staterna och deras konflikter bort, för
undersökningsåret 2005. Då får vi en bild av hur beständiga kapitel tres resultat är när demokratioperationaliseringen ändras något. Tabell Bilaga 1.1 visar vilka demokratier och icke demokratier som var involverade i krig år 2002.
Tabell Bilaga 1.1 Länder involverade i krig år 2002
Demokratier involverade i krig Icke demokratier involverade i krig
Indien Burundi
Colombia Nepal Sudan
Källor: Table of Independent Countries 2002 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Liksom år 2005 var Indien det enda demokratiska landet som krigade år 2002 (se tabell 3.1). Nepal och Burundi krigade också år 2002 och år 2005 (se tabell 3.1). Tabell Bilaga 1.2 visar hur många av demokratierna och icke demokratierna som var involverade i krig år 2002.
Tabell Bilaga 1.2 Krig år 2002
Demokratier Icke demokratier
Länder som var 1 4
involverade i krig
Länder som inte var 83 104
involverade i krig
Källor: Table of Independent Countries 2002 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006 En av 84 demokratier var alltså involverad i krig år 2002, medan fyra av 108 icke
demokratier var inblandade i krig, det året. Tabell Bilaga 1.3 visar vilka demokratier och icke demokratier som var involverade i krig år 2003.
Tabell Bilaga 1.3 Länder involverade i krig år 2003
Demokratier involverade i krig Icke demokratier involverade i krig
Australien Irak
Indien Liberia
Storbrittanien Nepal
USA Sudan
Källor: Table of Independent Countries 2003 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Indien fortsätter att vara ett demokratiskt land som är involverat i krig. Övriga tre demokratier är tillsammans involverade i Irakkriget. Nepal är det andra landet som var involverat i krig åren 2002, 2003 och 2005. Tabell Bilaga 1.4 visar hur många av demokratierna och icke demokratierna som var involverade i krig år 2003.
Tabell Bilaga 1.4 Krig år 2003
Demokratier Icke demokratier
Länder som var 4 4
involverade i krig
Länder som inte var 84 99
involverade i krig
Källor: Table of Independent Countries 2003 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Fyra av 88 demokratier var alltså involverad i krig år 2003, medan fyra av 103 icke demokratier var inblandade i krig, det året. Tabell Bilaga 1.5 visar vilka demokratier och icke demokratier som var involverade i krig år 2004.
Tabell Bilaga 1.5 Länder involverade i krig år 2004
Demokratier involverade i krig Icke demokratier involverade i krig
Indien Colombia
Irak Nepal Ryssland Sudan Uganda
Källor Table of Independent Countries (2004) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Tabell Bilaga 1.5 visar att Indien och Nepal var involverade i krig, även år 2004. Detta år var sex icke demokratier involverade och en demokrati involverad i krig. Detta är den största differensen mellan demokratier och icke demokratier, med avseende på krig.
Tabell Bilaga 1.6 visar hur många av demokratierna och icke demokratierna som var involverade i krig år 2004.
Tabell Bilaga 1.6 Krig år 2004
Källor: Table of Independent Countries (2004) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
En av 88 demokratier var alltså involverad i krig år 2004, medan sex av 104 icke
demokratier var inblandade i krig, det året. Tabell Bilaga 1.7 visar vilka demokratier och icke demokratier som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2002.
Tabell Bilaga 1.7 Länder involverade i mindre väpnade konflikter år 2002
Demokratier involverade i Icke demokratier involverade i mindre väpnade konflikter mindre väpnade konflikter
Filippinerna Algeriet Liberia
Indien Angola Nepal
Israel Burma/Myanmar Pakistan
USA Burundi Rwanda
Källor: Table of Independent Countries 2002 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Betydligt fler icke demokratier är alltså med i mindre väpnade konflikter och den övervägande andelen av dessa återfinns i Afrika och Asien. Tabell Bilaga 1.8 visar hur många av demokratierna och icke demokratierna som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2002.
Tabell Bilaga 1.8 Mindre väpnade konflikter år 2002
Källor: Table of Independent Countries 2002 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Fyra av 84 demokratier var alltså involverad i mindre väpnade konflikter år 2002, medan 21 av 108 icke demokratier var inblandade i mindre väpnade konflikter, det året. Tabell Bilaga 1.9 visar vilka demokratier och icke demokratier som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2003.
Tabell Bilaga 1.9 Länder involverade i mindre väpnade konflikter år 2003
Demokratier involverade i Icke demokratier involverade i mindre väpnade konflikter mindre väpnade konflikter
Australien Afghanistan Irak
Filippinerna Algeriet Liberia
Indien Burma/Myanmar Nepal
Israel Burundi Pakistan
Senegal Colombia Ryssland
Storbritannien Eritrea Sri Lanka
Thailand Etiopien Sudan
USA Elfenbenskusten Turkiet
Indonesien Uganda
Källor: Table of Independent Countries 2003 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Antalet icke demokratier som är involverade i mindre väpnade konflikter är ungefär samma som vid år 2002. Betydligt fler demokratier är involverade i mindre väpnade konflikter år 2003 jämfört med år 2002. Demokratierna är mer utspridda än icke
demokratierna – geografiskt sett. De konfliktinvolverade icke demokratiernas territorier återfinns i Afrika och Asien, något vi känner igen sedan Tabell Bilaga 1.7. Tabell Bilaga
1.10 visar hur många av demokratierna och icke demokratierna som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2003.
Tabell Bilaga 1.10 Mindre väpnade konflikter år 2003
Demokratier Icke demokratier
Länder som var involverade 8 18
i mindre väpnad konflikt
Länder som inte var involverade 80 85
i mindre väpnad konflikt
Källor: Table of Independent Countries 2003 och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Åtta av 88 demokratier var alltså involverad i mindre väpnade konflikter år 2003, medan 18 av 103 icke demokratier var inblandade i mindre väpnade konflikter, det året. Tabell Bilaga 1.11 visar vilka demokratier och icke demokratier som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2004.
Tabell Bilaga 1.11 Länder involverade i mindre väpnade konflikter år 2004
Demokratier involverade i Icke demokratier involverade i mindre väpnade konflikter mindre väpnade konflikter
Filippinerna Afghanistan Irak
Indien Algeriet Nepal
Israel Angola Nigeria
Thailand Burundi Ryssland
USA Colombia Sudan
Etiopien Turkiet
Elfenbenskusten Uganda
Haiti Uzbekistan
Indonesien
Källor: Table of Independent Countries (2004) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Nu är klart färre demokratier involverade i mindre väpnade konflikter, medan antalet icke demokratier som är konfliktinvolverade är relativt konstant. Tabell Bilaga 1.12 visar hur
många av demokratierna och icke demokratierna som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2004.
Tabell Bilaga 1.12 Mindre väpnade konflikter år 2004
Demokratier Icke demokratier
Länder som var involverade 5 17
i mindre väpnad konflikt
Länder som inte var involverade 83 87
i mindre väpnad konflikt
Källor: Table of Independent Countries (2004) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Fem av 88 demokratier var alltså involverad i mindre väpnade konflikter år 2002, medan 17 av 104 icke demokratier var inblandade i mindre väpnade konflikter, det året. Tabell Bilaga 1.13 visar vilka fria länder och icke fria länder som var involverade i krig år 2005.
Tabell Bilaga 1.13 Länder involverade i Krig år 2005 – FH-uppdelning av länder
Fria länder involverade i krig
Icke fria länder involverade i
krig
Indien Afghanistan
Irak
Källor: Table of Independent Countries (2005) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
När delvis fria länder tas bort från den icke demokratiska kategorin, går antalet ner från fyra till två (se även Tabell Bilaga 1.2) Tabell Bilaga 1.14 visar hur många av de fria länderna och icke fria länderna som var involverade i krig år 2005.
Tabell Bilaga 1.14 Krig år 2005 – FH-uppdelning av länder
Fria länder Icke fria länder
Länder som var 1 2
involverade i krig
Länder som inte var 87 47
involverade i krig
Källor: Table of Independent Countries (2005) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
En av 88 demokratier var alltså involverad i krig år 2005, medan 2 av 49 icke
demokratier var inblandade i krig, det året. Tabell Bilaga 1.15 visar vilka fria länder och icke fria länder som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2005.
Tabell Bilaga 1.15 Länder involverade i mindre väpnade konflikter år 2005 – FH-uppdelning av länder
Fria länder involverade i Icke fria länder involverade i mindre väpnade konflikter mindre väpnade konflikter
Filippinerna Afghanistan Iran
Indien Algeriet Ryssland
Israel Azerbajdzjan Sudan
Thailand Burma/Myanmar Tchad
USA Irak
Källor: Table of Independent Countries (2005) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006 Även sett till mindre väpnade konflikter, halveras antalet länder i den högra sidan av tabellen. Tabell Bilaga 1.16 visar hur många av de fria länderna och icke fria länderna som var involverade i mindre väpnade konflikter år 2005.
Tabell Bilaga 1.16 Mindre väpnade konflikter år 2005 – FH-uppdelning av länder
Fria länder Icke fria länder
Länder som var involverade 5 9
i mindre väpnad konflikt
Länder som inte var involverade 83 40
i mindre väpnad konflikt
Källor: Table of Independent Countries (2005) och UCDP krig- och konfliktdata: 2006
Fem av 88 demokratier var alltså involverad i krig år 2005, medan 9 av 49 icke demokratier var inblandade i mindre väpnade konflikter, det året.
Återigen görs Fisher’s exact test för att titta på statistiska skillnader. I Tabell Bilaga 1.2 gav Fisher’s exact test med en signifikansnivå på 5 %, p=0,3882, i Tabell Bilaga 1.4 är p=1,0000 och i Tabell Bilaga 1.6 är p=0,1273. Det här är alltså värdena för statistiska skillnader mellan demokratier och icke demokratier för krig, för åren 2002, 2003 respektive 2004. Precis som för 2005 hittas alltså ingen statistiskt signifikant skillnad. För åren 2002, 2004 återfinns – liksom för 2005 – en tendens till skillnader där ett större antal respektive högre proportion av icke demokratier är involverade i krig.
Dock är risken (p) att hävda en skillnad när det inte finns någon, för stor. När det gäller år 2003 är en högre proportion demokratier involverade i krig. Innehållsligt kan detta mestadels härledas till att de tre demokratierna USA, Storbritannien och Australien var involverade i Irakkriget (ibid.).
I Tabell Bilaga 1.8 gav Fisher’s exact test med en signifikansnivå på 5 %,
p=0,0072, i Tabell Bilaga 1.10 är p=0,1373 och i Tabell Bilaga 1.12 är p=0,0234. Det här är alltså värdena för statistiska skillnader mellan demokratier och icke demokratier för mindre väpnade konflikter, för åren 2002, 2003 respektive 2004. Detta mönster är också
p=0,0072, i Tabell Bilaga 1.10 är p=0,1373 och i Tabell Bilaga 1.12 är p=0,0234. Det här är alltså värdena för statistiska skillnader mellan demokratier och icke demokratier för mindre väpnade konflikter, för åren 2002, 2003 respektive 2004. Detta mönster är också