Frågeställningen Hur beskrivs lag (2020:616) om verkställighet av
ungdomsövervakning som en brottsförebyggande åtgärd för unga
lagöverträdare? besvaras på följande sätt. Lag (2020:616) om verkställighet av
ungdomsövervakning kommer innebära en tredje ungdomspåföljd,
ungdomsövervakning, vars syfte är att förebygga att den unga lagöverträdaren återfaller i brott eller på något annat sätt utvecklas ogynnsamt (Prop. 2019/20:118, s. 1, 55). Påföljdens innehåll skall utformas så att de angriper riskfaktorer som kan öka risken för ny brottslighet samt understödja skyddsfaktorer som kan motverka risken. På så vis verkar påföljdens innehåll brottsavhållande (Prop. 2019/20:118, s. 41). Den unga lagöverträdaren har en skyldighet att medverka från planering till verkställighet (Prop. 2019/20:118, s. 46). Detta kan bidra till att ungdomen får en positiv attityd till samhälle och på så sätt kan utvecklas som individ. Vilket i sin tur kan generera i att ungdomen begår färre brott mot normer och lagar (Sahlin 2000). Att involvera vårdnadshavarna i verkställighetsplaneringen verkar
brottsförebyggande då de har en viktig betydelse för att förebygga att ungdomen återfaller i brott eller på annat sätt utvecklas ogynnsamt (Prop. 2019/20:118, s. 141). Stärkt social anknytning mellan förälder och ungdom kan minimera risken för att ungdomen återfaller i brottslighet då vårdnadshavaren kan verka som en positiv motvikt till ungdomens kriminella umgängeskrets (Andersson 2009). Samverkan har en brottsförebyggande verkan (Prop. 2019/20:118, s. 96). Att lagstadga samverkan mellan olika aktörer syftar till att rationalisera och ge stöd åt myndigheternas brottsförebyggande arbete (Sahlin 2000). De åtgärder som
fastställs i verkställighetsplanen vidtas för att förebygga att den unge återfaller i brottslighet eller utvecklas ogynnsamt på annat sätt. De frågor som regleras i verkställighetsplanen boende, skolgång, fritid och samt vård eller annan
behandling kan verka brottsförebyggande för den unga lagöverträdaren (Prop.
2019/20:118, s. 59). Sysselsättning betraktas som en långsiktig strategi för att förhindra ungdomsbrottslighet (Ceccato & Dolmen 2013). En meningsfull sysselsättning och fritid kan verka brottsavhållande (Sahlin 2000; Prop.
2019/20:118, s. 60). Andra åtgärder kan vara aktuellt i syfte att förebygga att den unga lagöverträdaren återfaller i brott eller på annat vis utvecklas ogynnsamt. Detta kan handla om program som bedrivs inom socialtjänst eller kriminalvård såsom påverkansprogram eller ett program avsett för dömda som vill lämna sitt kriminella umgänge men även strukturerade samtal kring särskilda teman (Prop. 2019/20:118, s. 61). Kompetens möjliggör ett brottsförebyggande arbete (Ceccato & Dolmen 2013), vilket regeringen ställer krav på hos den särskilt utsedda
koordinatorn. Den kontakt som ska hållas mellan den unga lagöverträdaren och koordinatorn skall vara regelbunden under verkställighetstiden, i syfte att den unge skall ges stöd och hjälp (Prop. 2019/20:118, s. 66). En regelbunden och meningsfull kontakt skulle kunna stärka de sociala banden. Det i sin tur kan minimera risken för individer att begå kriminella handlingar (Sahlin 2000). Att reglera beteende hos en enskild individ genom att förbjuda att bruka narkotika, alkohol och andra berusningsmedel under verkställigheten kan ses vara en brottsförebyggande åtgärd (Prop. 2019/20:118, s. 58; Sahlin 2000). Den inskränkning i rörelsefriheten som påföljden kommer att medföra skall i möjligaste mån utformas så den innefattar en brottsavhållande verkan (Prop.
2019/20:118, s. 57). Regeringen föreslår att den unga lagöverträdaren kan dömas till helghemarrest eller om det bedöms mer lämpligt och ändamålsenligt ur ett brottsförebyggande perspektiv till andra frihetsinskränkande förbud eller
skyldigheter. Att förbjuda ungdomen att vistas i en speciell stadsdel skulle kunna avhålla ungdomen från antisociala kontakter som kan bidra till återfall i brott. Den skyldighet som kan bli aktuell för den unga lagöverträdaren, att uppehålla sig på en särskilt angiven plats, skulle möjligen kunna bidra till att ungdomen kan avhållas från brottslighet. Regeringen motiverar förbudet utifrån intresset att förebygga brott samt skapa stadga och kontinuitet i den unga lagöverträdares liv (Prop. 2019/20:118, s. 71-73). Påföljden skall verkställas genom elektronisk övervakning (Prop. 2019/20:118, s. 14). Ökad övervakning, i detta fall elektronisk övervakning, är en brottsförebyggande åtgärd (Lozic 2018; Andersson 2011; Sahlin 2000).
7.0 DISKUSSION
I följande kapitel kommer en avslutande diskussion att föras utifrån delar av resultat och analys som framkommit i kapitel 6.0. Sammanställandet av det tidigare kunskapsläget, teorin samt det empiriska materialet har medfört en fördjupad kunskap över det valda ämnet. Det kommer att föras diskussioner i relation till studiens syfte och två frågeställningar. Nya frågeställningar som väckts samt vilka möjligheter och behov till fördjupad forskning lyfts vidare i kapitlet.
Av regeringens proposition framgår det att påföljden, ungdomsövervakning, skall utformas på så vis att den angriper riskfaktorer som kan öka risken för ny
brottslighet samt understödja skyddsfaktorer som kan motverka risken. Detta för att den nya påföljden lyckas med att verka på ett brottsavhållande vis samt leva upp till bestämmelser i barnkonventionen om barnets bästa (Prop. 2019/20:118, s. 41). Barnets bästa behöver beaktas i sitt sammanhang genom att ta hänsyn till vad som är bäst för den unga lagöverträdaren här och nu. Barnkonventionen skulle kunna fungera som ett av flera ramverk i utformandet av verkställigheten. Detta för att säkerställa att barnperspektivet beaktas i utformandet av verkställigheten. Det är intressant att diskutera vem som har tolkningsföreträde i vad som gynnar ungdomen bäst i utformandet av verkställigheten? Kommer det vara koordinatorn från Kriminalvården som arbetar närmst ungdomen som har mest inflytande i utformandet av verkställigheten eller kommer ungdomen själv kunna påverka vad som är det bästa för den enskilde? Eftersom lagen om verkställighet av
ungdomsövervakning inte trätt i kraft ännu är det svårt att konstatera huruvida barnperspektivet kommer att beaktas eller inte i utformandet av verkställigheten. Det blir, utöver det, också svårt att konstatera i vilken utsträckning
barnperspektivet kommer att beaktas i påföljden som helhet. Därav blir det intressant att studera och granska rättspraxis för att se om barns rättigheter säkerställs i lagen om verkställighet av ungdomsövervakning. Det faktum att ingen vet hur lagen kommer att verka i praktiken gör det intressant att forska vidare kring hur barnperspektivet syns och beaktas i lagen om verkställighet av ungdomsövervakning. Hur kommer implementeringen av lagen att ta hänsyn till barns rättigheter med utgångspunkt i barnkonventionens bestämmelser?
Propositionen framhåller att vårdnadshavare generellt sett har en viktig roll för att förebygga att ungdomen återfaller i brott eller på annat sätt utvecklas ogynnsamt (Prop. 2019/20:118, s. 141). Den bedömning som görs av den unga
lagöverträdarens hemförhållande i verkställighetsplanen bör i de flesta fall mynna ut i att den unga lämpligen bör bo hemma (Prop. 2019/20:118, s. 59). I relation till regeringens mening om att ungdomen lämpligen bör bo hemma är det intressant att belysa huruvida ungdomens hemmiljö kan verka för att ungdomen skall avhållas från brott samt utvecklas på ett gynnsamt sätt. Skulle hemmet vara en plats som bidrar till en gynnsam utveckling för den unga lagöverträdaren om dennes vårdnadshavare skulle brista i sin roll som vårdnadshavare? Hur beaktas vid utdömandet av denna påföljd om den unga lagöverträdarens
familjemedlemmar skulle begå brottsliga handlingar? Sahlin (2000) har en
mening om att satsningar i individens sociala omgivning, i form av exempelvis ett främjande av prosociala kontakter, medför ett ökat socialt stöd och en minskad social stress. Om den unga lagöverträdarens hemförhållande på något sätt brister vad gäller exempelvis dennes vårdnadshavare kanske tanken om att den unga lagöverträdaren ska bo hemma inte innebär en sådan satsning som Sahlin (2000)
framhåller? Vad som kommer visa sig intressant efter det att lagen om
verkställighet om ungdomsövervakning trätt i kraft är hur bedömningen av den unga lagöverträdarens hemförhållande vidare kommer göras. Den unga
lagöverträdarens nära kontakt med den särskilt utsedda koordinatorn från kriminalvården möjliggör för koordinatorn att kunna upptäcka risker som kan göra att ungdomen återfaller i brott (Prop. 2019/20:118, s. 66). En ytterligare aspekt som på något sätt bör beaktas är att det inte i alla fallen är möjligt för koordinatorn att kunna se riskerna trots den nära kontakten. Ett exempel på detta skulle kunna vara det osynliga våldet. Vad som vidare borde tas i beaktande är hur andra personer i ungdomens hushåll skulle kunna påverkas av att den unga
lagöverträdaren avtjänar den straffrättsliga påföljden i hemmet. Skulle det utöver en inskränkning av ungdomens rörelsefrihet kunna innebära en inskränkning för andra i hushållet? En möjlig hypotes skulle kunna vara att den unga
lagöverträdaren kan påverka andra personer i sin hemmiljö i en negativ riktning. Hur skulle exempelvis yngre syskon påverkas av ett hemmavarande syskon med ett förflutet i en kriminell bana?
Föreningen Sveriges Socialchefer är av uppfattningen att inskränkningar i ungdomens rörelsefrihet riskerar att bidra till en ökande belastning i form av ökade konflikter i hemmet (Prop. 2019/20:118, s. 70). Utifrån föreningen Sveriges Socialchefer yttrande är det av intresse att diskutera ytterligare risker med
inskränkningar i ungdomens rörelsefrihet. Under rådande pandemi lyder restriktionerna att den svenska befolkningen i största möjliga mån bör arbeta hemifrån. Effekten av restriktionerna leder till att fler uppehåller sig i hemmet. Att föreningen Sveriges Socialchefer lyfter risken för ökade konflikter i hemmiljön har dels relevans i förhållande till den rådande pandemin, dels vad gäller de unga lagöverträdare som bor trångbott. “Tvånget” om att vistas ihop med andra
personer i hushållet, som helghemarrest på sätt och vis innebär, är något relevant att ta hänsyn till. Skulle ungdomens “tvång”, att befinna sig i hemmet på utsatta tider, i kombination med de rådande restriktionerna, om att i största möjliga mån bör arbeta hemifrån, kunna bidra till ökat våld i hemmet? En intressant aspekt att lyfta i detta sammanhang är gymnasieelever, vilket omfattar ungdomar i åldern 15-21, som under pandemin har blivit tvingade till distansundervisning. Om distansundervisningen fortgår under läsåren 2021, när lagen om verkställighet av ungdomsövervakning trätt i kraft, hur kommer då verkställigheten att förhålla sig till att ungdomen uppehåller sig desto mer i sin hemmiljö än om annars? Skola, arbete och andra legitima sysselsättningar kan, enligt socialisationsmodellen, avleda ungdomen från att begå brott (Sahlin 2000). Hur kompenserar lagen betydelsen av skolans miljö, att verka brottsavhållande, när ungdomen inte kan befinna sig i skolan utan istället skall befinna sig i hemmiljön? En ytterligare intressant aspekt att belysa är om lagens rättspraxis, som kan tillgås i framtiden, kommer att vara präglat av corona-pandemin.
Regeringen har ett krav om att en tillräckligt välfungerande hemmiljö för den unga lagöverträdaren måste öka för att påföljden helghemarrest ska bli aktuellt (Prop. 2019/20:118, s. 71). I regeringens proposition definieras inte vad begreppet
tillräckligt innebär. Funderingar som uppstår är om regeringen möjligtvis skulle
kunna mena riksnormen eller vem är det egentligen som avgör vad som är tillräckligt? Det framgår inte av propositionen huruvida kravet på en tillräckligt välfungerande hemmiljö skulle kunna säkerställas i praktiken. Det blir av den anledningen intressant att diskutera vems ansvar det är att kraven säkerställs. Kommer det att bli Kriminalvårdens ansvar att säkerställa kraven eftersom
Kriminalvården är det verkställandet organet som ansvarar för påföljden? Eller kommer ansvaret att ligga på socialtjänsten? Kommunens socialtjänst har det yttersta ansvaret för att enskilda ska få den hjälp och stöd de behöver (2 kap. 1§, 2 a kap, 1§ SoL). Vad som vidare är intressant att diskutera är hur den unga
lagöverträdaren påverkas av Kriminalvården, det verkställande organet, och dennes samarbete med andra organisationer och betydelsefulla aktörer. Regeringen framför i propositionen att samverkan har en brottsförebyggande verkan (Prop. 2019/20:118, s. 96). Ett lagstadgande av samverkan mellan olika aktörer bidrar till att rationalisera och ge stöd åt myndigheternas
brottsförebyggande arbete (Sahlin 2000). Det är av intresse att beakta regeringens påstående om att samverkan har en brottsförebyggande verkan. Hur kommer samverkan att fungera i praktiken om det är många aktörer som skall samverka med det verkställande organet? Skulle många aktörer kunna försvåra samverkan och på så sätt leda till att det brottsförebyggande syftet försummas? En möjlig konsekvens av en samverkan mellan ett flertal aktörer skulle kanske kunna vara att den unga lagöverträdaren riskerar att “falla mellan stolarna”.
Påföljden, ungdomsövervakning, ska tillämpas i fall där varken ungdomsvård eller ungdomstjänst utgör en tillräckligt ingripande straffrättslig reaktion med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt den unges tidigare brottslighet (Prop. 2019/20:118, s. 1). Eftersom påföljden ungdomsövervakning är ett
komplement till när de två befintliga ungdomspåföljderna, ungdomsvård och ungdomstjänst, inte räcker till förväntas något av den nya påföljden. Det hade av den anledningen varit av intresse att utveckla studien ytterligare genom att studera lagen om verkställighet av ungdomsövervakning i relation till de två befintliga ungdomspåföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst. Skälet till att det skulle vara av intresse att studera de två befintliga ungdomspåföljderna närmare och ställa dessa i relation till ungdomsövervakning, är för att dessa skulle kunna förklara vad som ses brottsförebyggande i den kommande påföljden. Vad är det i påföljden, ungdomsövervakning, som är kompletterande till de redan befintliga ungdomspåföljderna utifrån ett brottsförebyggande syfte?
Författarna har under processen av utarbetandet av studien fördjupat sin förståelse för innebörden av brottsförebyggande åtgärder och komplexiteten kring
användandet av begreppet. Under processen av insamling av litterärt, vetenskapligt och empiriskt material har ingen frekvent definition av
brottsförebyggande åtgärder kunnat identifierats. Denna uppfattning kan styrkas av BRÅs hävdande att det finns flera sätt att eventuellt bedöma vad en
brottsförebyggande åtgärd är. Bedömningen, av vad en brottsförebyggande åtgärd är, grundar sig på huruvida den brottsförebyggande åtgärden är vetenskapligt utvärderad och dokumenterad utifrån erfarenheter av praktiska försök. Utöver det grundar sig även bedömningen på resonemang som är teoretiskt och empiriskt grundade (Brå 2000). En fråga som skulle kunna vara intressant att belysa för framtida forskning hade varit hur odefinierade begrepp kan påverka det praktiska brottsförebyggande arbetet på fältet. Att belysa begreppets komplexitet ser författarna är av betydelse för det brottsförebyggande arbetet som bedrivs i verksamheter. Eftersom författarna upplevde det utmanande att finna en fast definition av brottsförebyggande åtgärder skulle möjligen svårigheten kunna återfinnas hos andra samhällsaktörer. I ett större perspektiv, på en grupp- och samhällsnivå, skulle en sådan svårighet kanske kunna medföra att det inte finns ett givet sätt att organisera brottsförebyggande arbete på. Hade ett mer givet sätt att
organisera ett brottsförebyggande arbete på medfört ett tydligare tillvägagångssätt att förebygga ungdomsbrottslighet?
Vad som nämns i studiens inledande kapitel inledning och problemformulering är att det är av relevans för såväl yrkesverksamma som privatpersoner att få en fördjupad kunskaps om lagstiftningen. En tanke som författarna får vad gäller det brottsförebyggande arbetet, som den yrkesverksamma skall utöva, är att det möjligen skulle kunna vara svårt att förhålla sig till den komplexa definitionen. Författarna har en hypotes om att en icke frekvent definition skulle kunna möjliggöra för egna tolkningar av begreppets innebörd. Ett möjligt scenario kanske skulle kunna vara att egna tolkningar och uppfattningar baserat på den yrkesverksammes erfarenheter och kunskaper ligger till grund för definitionen. Hur skulle den unga lagöverträdaren i sådana fall påverkas av begreppets komplexitet och en icke frekvent begreppsdefinition?
I studiens första fas, utformandet av inledning och problemformulering, var författarnas tanke, i likhet med socialstyrelsens mening, att forskning talar emot inlåsning och tidiga straffrättsliga insatser. Författarnas tidigare uppfattning var att polisens och rättsväsendets mening om repressiva brottsförebyggande åtgärder skiljer sig tydligt från forskningens. Det som framgår i kapitel 4.0 teoretisk
utgångspunkt är att den brottsförebyggande modellen, kontrollmodellen, menar att övervakning, fängelsestraff och ingripande sanktioner verkar som
brottsförebyggande åtgärder (Sahlin 2000). Det tidigare kunskapsläget styrker även att ökad övervakning är en brottsförebyggande åtgärd (Lozic 2018;
Andersson 2011). Vad som vidare styrker att det inte råder några större skiljelinjer mellan forskning och teorier om brottsförebyggande åtgärder och lagen om
verkställighet av ungdomsövervakning kan ses i föregående kapitel som behandlar analysen. Det uppfattades inte utmanande av författarna att finna likheter mellan kunskapsläge, teori och studiens empiriska material. En slutsats av detta skulle kunna vara att lagen om verkställighet av ungdomsövervakning överensstämmer med teorier kring brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare, vilket vidare är studiens syfte att undersöka. Sammanställandet av det tidigare
kunskapsläget, teorin samt det empiriska materialet har medfört en ny uppfattning om påföljden som en brottsförebyggande åtgärd. En uppfattning som författarna har efter att ha undersökt lagen närmare är att påföljden ungdomsövervakning sannolikt kan uppfylla sitt syfte att förebygga att den unga lagöverträdaren
återfaller i brott eller på något annat sätt utvecklas ogynnsamt (Prop. 2019/20:118, s. 1, 55).
REFERENSLISTA
Andersson, Oscar (2009). Hållplats 8: en social intervention för unga kriminella i
stadsdelen Rosengård, Malmö stad. Malmö: Malmö högskola, Hälsa och
samhälle.
Andersson, Robert (2011). Brottsförebyggande arbete som politisk profilering.
Hela staden. , s. 267-287.
Aspers, Patrik (2011) Etnografiska metoder. Stockholm: Liber. Bet. 2019/20:JuU34. Ungdomsövervakning.
Brottsförebyggande rådet (u.å) Barn, unga och brott
[https://www.bra.se/forebygga-brott/forebyggande-utifran-amne/barn-unga-och-br ott.html] Hämtat: 2020-11-10.
Brottsförebyggande rådet (2000) Brottsförebyggande åtgärder i praktiken
[https://www.bra.se/download/18.12305534131e173a7f180001923/13719147359 29/2000_1_ideskrift3_brottsforebyggande_atgarder_i_praktiken.pdf] Hämtat: 2020-12-17.
Ceccato, V. & Dolmen, L. (2013), "Brottsförebyggande på landsbygden i Sverige", European Journal of Criminology, vol. 10, nr. 1, s. 89-112.
David, Matthew & Sutton, Carole D. (2016). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
Enell, Sofia (2014). Banor i samhällsvården: en tvåårig studie om unga som utretts på SiS-institution. Socialvetenskaplig tidskrift. 21:2, s. 48-69.
Johansson, K. (2014), "Brottsförebyggande samarbete i Sverige: En regional fallstudie", Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime
Prevention, vol. 15, nr. 2, s. 143-158.
Johansson, Susanna (2011). Juridifiering som institutionell förändring. Om mötet mellan straffrätt och socialrätt vid interorganisatorisk samverkan. Retfærd:
Nordisk juridisk tidsskrift. 34:4:135, s. 38-59.
Kumlien, Mats (2018). Att uppfostra fattiga barn -: tankar om svensk
kriminalpolitik i 1900-talets början. Bedöma och åtgärda fattigdom. , s. 179-193. Lundman, B. & Graneheim Hällgren, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. & Höglund Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur, s. 187 – 201.
Lozic, Vanja (2018). Att lära av det lokala och experimentera: Resilienstänkande i brottsförebyggande arbete. ARKIV. Tidskrift för samhällsanalys. :9, s. 129-157.
Munthe, Christian & Åström, Therese (2018). Etiska aspekter. Bergström, M et al.
(2018). Behandlingsfamiljer för ungdomar med allvarliga beteendeproblem – Treatment Foster Care Oregon. En systematisk översikt och utvärdering inklusive ekonomiska och etiska aspekter.. , s. 59-64.
Prop. 2019/20:118. Ungdomsövervakning. Regeringskansliet (2015) Lagstiftningsprocessen
[https://www.regeringen.se/sa-styrs-sverige/lagstiftningsprocessen/] Hämtat: 2020-11-30.
Riksdagsskrivelse 2017/18:389.
Sahlin, Ingrid (2000). Brottsprevention som begrepp och samhällsfenomen. Lund: Arkiv förlag.
SFS 1962:700. Brottsbalken.
SFS 1964:167. Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. SFS 1984:387. Polislag.
SFS 1990:52. Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. SFS 2001:453. Socialtjänstlag.
SFS 2020:616. Lag om verkställighet av ungdomsövervakning. Skydd (u.å) Vad är brottsförebyggande arbete?
[https://www.skydd.net/aktuellt/brottsforebyggande-arbete?sc_lang=sv-se] Hämtat: 2020-12-17.
Socialstyrelsen (2019) Tidiga insatser stoppar unga från att bli kriminella
[https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/debattartiklar/tidiga-i nsatser-stoppar-unga-fran-att-bli-kriminella/] Hämtat: 2020-11-10.
Söderholm Carpelan, Kerstin (2008) Insatser för unga lagöverträdare En
systematisk sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet. Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. Socialstyrelsen.
Vetenskapsrådet. (2017). God Forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
BILAGA 1
Sökningsprocess
45
Datum Databas Sökord Begränsningar Antal
träffar
Valda artiklar
201117 SwePub Brottsprevention Refereegranskat 4 Att lära av det lokala och experimentera:
Resilienstänkande i
brottsförebyggande arbete Brottsförebyggande arbete som politisk profilering
201118 SwePub Ungdomsbrottslighet* Refereegranskat 6 Hållplats 8: en social intervention för unga kriminella i stadsdelen Rosengård, Malmö stad
201120 Social abstract
(Crime) and (Crime prevention) and (Sweden) and (Rural crime)
Peer reviewed 4 Crime prevention in rural Sweden
201121 Social
abstract (Crime prevention) and (Police) and (Sweden) Peer reviewed År 2010-2019 33 Crime prevention cooperation in Sweden: a