Regeringens förslag är att en utredning om den dömdes förhållande skall göras i inledningen av verkställigheten för kunna fastställa åtgärder som skulle kunna vidtas för att förebygga att den unge återfaller i brottslighet eller utvecklas
ogynnsamt på annat sätt. Skälen för regeringens förslag om att göra en omfattande utredning om den unga lagöverträdarens förhållanden är att kunna identifiera de risk- och skyddsfaktorer som kan bidra till återfall i brott respektive minska risken för återfall och hur de kan motverkas och understödjas (Prop. 2019/20:118, s. 53). Regeringen föreslår att verkställighetstiden skall vara minst sex månader. Detta skulle möjliggöra för mer djupgående insatser. Genom att försöka uppnå en struktur i den unga lagöverträdarens liv skulle ungdomens utveckling främjas och destruktiva mönster skulle brytas (Prop. 2019/20:118, s. 45).
Verkställighetsplaneringen skall utöver det som nämns tidigare i kapitlet reglera inslag gällande den unges tillvaro, bidragande riskfaktorer respektive
motverkande skyddsfaktorer, som går att identifiera under tiden av
verkställighetsplaneringen. I propositionen presenteras att en avsaknad av 30
nödvändiga skyddsfaktorer under uppväxten för ungdomen kan vara en grund för brottslighet. Brister i hemmiljö, skolgång som inte har fungerat eller brister i samhällets skyddsnät kan vara exempel (Prop. 2019/20:118, s. 48). Orsaker till brott är det som blir det avgörande i arbetet med brottsförebyggande arbete och åtgärder riktat åt unga lagöverträdare (Kumlien 2018). Regeringen föreslår att frågor gällande till exempel boende, fritid, vård eller annan behandling som kan vara aktuellt utifrån den unga lagöverträdarens förhållanden bör kunna regleras i verkställighetsplanen. Regeringen gör, till skillnad från överklagandenämnden inom skolväsendet, en bedömning att skolgång eller annan sysselsättning bör kunna regleras i en verkställighetsplan. Regleras sådana frågor i
verkställighetsplanen blir de en utgörande del av påföljden och något som den unga lagöverträdaren är skyldig att medverka och följa (Prop. 2019/20:118, s. 48). I verkställighetsplanen ska frågor gällande boende, skolgång och annan
sysselsättning, fritid samt vård eller annan behandling kunna regleras.
Regeringens förslag är att Kriminalvården ska ha en möjlighet att kunna besluta om dessa, det ska således inte råda någon skyldighet att besluta. Att så långt som möjligt förebygga att den unga lagöverträdaren återfaller i brottslighet eller på annat sätt utvecklas på ett ogynnsamt sätt, vilket är verkställighetens allmänna målsättning, kan uppnås genom att reglera de inslag som ovan nämnts i verkställighetsplanen. De ovan nämnda inslagen kan på så sätt verka brottsförebyggande (Prop. 2019/20:118, s. 59).
Vad gäller inslaget om boende skall en bedömning av den unga lagöverträdarens hemförhållande göras. Bedömning bör i de flesta av fallen mynna ut i att den unga lämpligen bor hemma. Gällande skola bör det i verkställighetsplanen vara möjligt att föreskriva att den unga lagöverträdaren skall följa ett åtgärdsprogram
alternativt beslutat av skolan en individuell studieplan (Prop. 2019/20:118, s. 59-60). Skola, arbete och andra legitima sysselsättningar kan, enligt
socialisationsmodellen, avleda ungdomen från att begå brott (Sahlin 2000). Vad gäller inslaget om fritidsaktiviteter bör det handla om att den unga lagöverträdaren motiveras till att ägna sig åt fritidsaktiviteter som kan bidra till en meningsfull sysselsättning under tiden för verkställighet. Vidare kan detta även leda till att prosociala kontakter understöds för den unga lagöverträdaren. I praktiken skulle detta kunna handla om att den unga deltar i någon form av organiserad
fritidsaktivitet, exempelvis fortsätter eller provar på någon sport (Prop.
2019/20:118, s. 60). Att ungdomens fritid kan spela en betydande roll vad gäller att förhindra denna från att begå brott går att koppla till det tidigare
kunskapslägets mening om sysselsättning. Att sysselsätta ungdomar betraktas som en långsiktig strategi för att förhindra ungdomsbrottslighet. Sysselsättning i form av strukturerade och halvstrukturerade aktiviteter med övervakning av vuxna eller att besöka fritidsgårdar räknas in till strategier som verkar som
brottsförebyggande åtgärder. Det är inte aktiviteterna i sig själva som är kopplat till brottsförebyggande åtgärder utan det som anses vara en brottsförebyggande åtgärd är att hålla ungdomarna underhållna (Ceccato & Dolmen 2013). Med andra ord kan inte staten själva, med sin formella kontroll, lösa den brottsproblematik som finns i samhället. Statens formella kontroll, straffsystemet med strafflagar, domstolar, fängelse och polis, klarar inte av att lösa samhällets alla brottsproblem. Det civila samhället behöver hjälpa till, med sin informella kontroll, för att nå en lösning. Det behöver ske en spridning och en ökad utbredning av den informella kontrollen, aktiva och engagerade medborgare, för att nå fram till en lösning. Lokalbefolkningens uppgift är inte, på egen hand, att bekämpa brottsligheten utan att aktivera lokalsamhället i en meningsskapande process (Andersson 2011).
Satsningar i individens sociala omgivning, som möjligen skulle kunna vara ett främjande av prosociala kontakter, medför ett ökat socialt stöd och minskad social stress (Sahlin 2000).
I verkställighetsplanen skall det kunna anges om den unga lagöverträdaren ska medverka i missbruksbehandling eller annan vård och behandling. Detta gäller om det framkommer att den unga lagöverträdaren är i behov av vård och stöd eller andra särskilda åtgärder på grund av missbruk eller beroende. Behandling kan gälla för droger, alkoholmissbruk, kontakt med en terapeut eller psykolog samt psykiatrisk behandling. Dessa inslag bör beslutas i ett nära samråd med den unga lagöverträdaren med anledning av insatser kan antas bli genomförda. Beroende på den unga lagöverträdarens och dennes särskilda förutsättningar kan även behov av andra åtgärder vara aktuellt, vars syfte är att förebygga att den unga
lagöverträdaren återfaller i brott eller på annat vis utvecklas ogynnsamt. Den unga lagöverträdaren kan, om det bedöms lämpligt, till exempel genomgå något av de program som bedrivs inom socialtjänst eller kriminalvård såsom ett
påverkansprogram eller ett program avsett för dömda som vill lämna det kriminella umgänget. Den unga lagöverträdaren kan genomgå strukturerade samtal kring särskilda teman som kan verka i brottsförebyggande syfte (Prop. 2019/20:118, s. 61). De ovan nämnda åtgärderna, som kan bli aktuella för den unga lagöverträdaren, går i linje med socialisationsmodellens tanke om åtgärder såsom omsorg, terapi och efterfrågat stöd. Socialisationsmodellen tanke med dessa åtgärder är bland annat att öka individuella resurser för att minska de individuella begränsningarna (Sahlin 2000). Att försöka uppnå en struktur i den unga lagöverträdarens liv och därmed främja att ungdomen utvecklas och destruktiva mönster bryts är en målsättning med verkställigheten, vilket framgår av avsnitt 6.3 (Prop. 2019/20:118, s. 45). Bryta destruktiva mönster skulle kunna vara synonymt med någon form av ändring i den unga lagöverträdarens liv. Förändring är något som lyfts i socialisationsmodellen. Syftet med denna modell är att ändra individens beteenden för att det ska generera i ett ökat välbefinnande för ungdomen men även att gynna dennes hälsa och utveckling.
Strukturförändringsmodellen lyfter vidare vikten av förändring. Denna modell utgår från att förändring av miljöer och strukturer påverkar individers välfärd och livschanser. Propositionens mening om att ungdomens utveckling skall främjas skulle kunna förstås utifrån strukturförändringsmodellen då denna modell riktas åt att förbättra förutsättningar samt utveckla den mänskliga kapaciteten för
ungdomen (Sahlin 2000).
Verkställighetsplanen kan behövas ändras under verkställighetstiden om förhållanden i den unga lagöverträdarens liv ändras eller om nya bedömningar görs (Prop. 2019/20:118, s. 61). Det bör därför vara möjligt att göra ändringar (Prop. 2019/20:118, s. 89). Ändring i verkställighetsplanen är en av åtgärderna inom ramen för påföljden. Den särskilt utsedda koordinatorn kan behöva vidta ändringar i planen om denne får vetskap om att den unge lagöverträdaren löper risk att fortsätta med brottslighet eller inte följer det som framgår av
verkställighetsplanen (Prop. 2019/20:118, s. 66). Koordinatorn bör även, vid de fall där den unga lagöverträdaren inte medverkar på det sätt som framgår av dennes verkställighetsplan, som första åtgärd intensifiera motivationsarbetet (Prop. 2019/20:118, s. 89). Med anledning av detta bör kontinuerliga
uppföljningar göras för att se över om ändringar i planen behövs göras. Samverkan med socialnämnd och vid behov andra berörda myndigheter och aktörer ska ske vid uppföljning av verkställighetsplan (Prop. 2019/20:118, s. 61).
Om den unga lagöverträdaren inte medverkar såsom föreskrivs i dennes
verkställighetsplan föreslås att någon form av reaktion bör föranleda. Vid de fall där ungdomen dömts till en påföljd av inslag som är rörelseinskränkta och inte följer vad som framgår av verkställighetsplanen, anser regeringen att utrymmet för ändringar bör vara begränsat. Skälet till att den unga lagöverträdaren inte medverkar på det sätt som framgår av verkställighetsplanen kan bero på att delar av inslagen inte passar personen. Det kan vidare handla om att det finns andra insatser som anses vara mer lämpliga för personen (Prop. 2019/20:118, s. 89).
6.3.1 Koordinatorn
Regeringen föreslår i propositionen att den unga lagöverträdaren under påföljdens verkställighet skall hålla kontakt med en särskilt utsedd koordinator (Prop.
2019/20:118, s. 55). Vad som framgår av lagförslagets 8§ är att en särskilt utsedd koordinator genom kontroll, stöd och hjälp verkar för att verkställighetsplanen efterföljs (Prop. 2019/20:118, s. 13). Den kontakt som ska hållas mellan den unga lagöverträdaren och koordinatorn skall vara regelbunden under
verkställighetstiden, i syfte att den unge skall ges stöd och hjälp. En regelbunden kontakt, menar regeringen, möjliggör för koordinatorn att ha en övervakande, kontrollerande men även en stödjande roll (Prop. 2019/20:118, s. 66).
Strukturförändringsmodellen belyser vikten av att stärka de sociala bandet för individer i samhället för att minimera risken för individer att bli kriminella. Att stärka de sociala bandet för individer, enligt denna modell, går i linje med regeringens förslag att upprätthålla en kontinuerlig och meningsfull kontakt mellan koordinatorn och ungdomen (Sahlin 2000). Den särskilt utsedda koordinatorn kan utöva viss kontroll och se till att den unga följer
verkställighetsplanen (Prop. 2019/20:118, s. 66). Att koordinatorn håller möten med den unga lagöverträdaren ses i propositionen vara det främsta medlet för att kontrollera samt praktiskt verka för att verkställighetsplanen efterföljs. Genom möten kan koordinatorn ges möjlighet att få en inblick i den unga
lagöverträdarens liv (Prop. 2019/20:118, s. 139). I verkställighetsplanen kan det bestämmas, i brottsförebyggande syfte, att den unga lagöverträdaren ska genomgå strukturerade samtal kring vissa teman. Regeringen ser att koordinatorn lämpligen håller i dessa samtal. Med hänsyn till koordinatorns kompetens och erfarenheter motiveras att koordinatorn bör ha möjlighet att kunna genomföra denna del av verkställigheten (Prop. 2019/20:118, s. 66). I studiens kapitel som behandlar det tidigare kunskapsläget talas om betydelsen av kompetens för de som arbetar med ungdomar. Bättre kompetens kan tillgodose och möjliggöra ett
brottsförebyggande arbete för de ungdomar som befinner sig i en riskzon att begå brottsliga handlingar. Brist på rätt kompetens mellan olika aktörer kan begränsa det brottsförebyggande arbetet som utförs på fältet för ungdomar. Det tidigare kunskapsläget pekar på att det råder brist eller till och med avsaknad av kompetens på fältet för att kunna möta ungdomens behov (Ceccato & Dolmen 2013). För att möjliggöra för att verkställighetsplanen efterföljs kan koordinatorn ge allmänna påstötningar, påminnelser, motivationshöjande samtal eller praktisk hjälp för att den unga lagöverträdaren ska kunna genomföra insatserna som framgår av planen (Prop. 2019/20:118, s. 66). Den praktiska hjälpen skulle kunna handla om att hjälpa den unga lagöverträdaren att hitta struktur i sin vardag för att till exempel kunna passa tider för deltagande i de olika inslag som framgår av planen (Prop. 2019/20:118, s. 139). Det stöd och den hjälp som koordinatorn skall ge den unga lagöverträdaren kan ges på andra områden än de som omfattas av verkställighetsplanen. Exempel är hjälp med ansökningar, myndighetskontakter och frågor för ungdomar som saknar stöd från en vuxen i sin närhet (Prop.
2019/20:118, s. 66). Detta skulle vidare kunna handla om att ungdomens
individuella resurser på något sätt stärks. Inom socialisationsmodellen finns det en tanke om att åtgärder såsom omsorg, terapi och efterfrågat stöd ökar individens resurser för att på så sätt minska individuella begränsningar. En tanke inom denna modell är att främjandet av individens positiva utveckling i samhället är en
brottsförebyggande åtgärd (Sahlin 2000). Koordinatorns regelbundna kontakt med den unga lagöverträdaren medför en tydlighet, för koordinatorn, i ungdomens sysselsättning och sociala situation. Vilket i sin tur indikerar till koordinatorn om det finns en risk för ungdomen att återfalla i brott samt att antisociala kontakter upprätthålls (Prop. 2019/20:118, s. 66). I det tidigare kunskapsläget lyfts socialt nätverksarbete vilket ur vissa hänseenden går att koppla till regeringens mening om att koordinatorn har en betydande roll under verkställigheten. I
öppenvårdsprogrammet Hållplats 8 håller det verksamma teamet vardaglig kontakt med ungdomen och dennes nätverk. Den vardagliga kontakten möjliggör för teamet att bland annat identifiera eventuella prosociala förebilder i personens sociala omgivning. Syftet med Hållplats 8:s nätverksarbete är att bidra med en påverkan på den unga lagöverträdares kriminella eller aggressiva tänkande och beteende i eftersträvansvärd riktning. Öppenvårdsprogrammets syften
överensstämmer vidare med regeringens beskrivning av koordinatorns roll (Andersson 2009). Vad koordinatorn vidare kan göra för att verka
brottsförebyggande, om det bedöms lämpligt, är att förlägga möten på ett sådant sätt som skulle kunna bidra till att avhålla personen från att begå brott (Prop. 2019/20:118, s. 67).
6.3.2 Berusningsmedel under verkställighetstiden
Vidare föreslår regeringen att verkställighetsplanen skall innehålla föreskrifter om obligatoriska inslag på krav att den unga lagöverträdaren inte skall bruka
narkotika, alkohol eller något annat berusningsmedel under verkställighetstiden (Prop. 2019/20:118, s. 58). Att reglera beteende hos enskilda individer och grupper, där droganvändande inkluderas, tillhör den brottsförebyggande kontrollmodellen som har presenterats närmare i kapitel fyra om teoretisk utgångspunkt (Sahlin 2000). Remissinstanserna Göteborgs tingsrätt samt Åklagarmyndigheten ställer sig positiva till detta förslag och menar vidare att detta förhoppningsvis kan bidra till en minskad risk att ungdomen återfaller i brott (Prop. 2019/20:118, s. 40). Regeringen menar att det är av vikt att den unge inte missbrukar droger om risken för återfall i brott eller ogynnsamt utvecklande skall minskas. Remissinstanserna Åklagarmyndigheten och Attunda tingsrätt gör invändningar mot denna ordning och talar även för ett obligatoriskt förbud mot att bruka alkohol. Skälet bakom dessa remissinstansernas mening är att det saknas skäl för att göra skillnad mellan olika former av berusningsmedel.
Åklagarmyndigheten och Attunda tingsrätt menar att ett generellt alkoholförbud skulle främja likabehandling, förutsebarhet samt vara positivt ur en
brottspreventiv synpunkt (Prop. 2019/20:118, s. 46, 47).
6.3.3 Inskränkningar i rörelsefriheten
Regeringen föreslår att verkställighetsplanen skall innehålla föreskrifter om inskränkningar i den unga lagöverträdarens rörelsefrihet under tiden för
verkställigheten (Prop. 2019/20:118, s. 55). Regeringen framhåller i propositionen att inskränkningar i rörelsefriheten i form av institutionsplacering eller
frihetsberövande har negativa effekter för den unga lagöverträdaren. Exempel på negativa effekter är att den unge lyfts ur sitt sociala sammanhang vid
institutionsplacering eller frihetsberövande (Prop. 2019/20:118, s. 57). Förändringar i miljöer och strukturer, påföljder med inslag av någon form av frihetsberövande, påverkar individers välfärd och livschanser. Det bästa sättet enligt strukturförändringsmodellen att förebygga brott på, i kontrast till regeringens mening, är att göra förändringar i strukturer och miljöer (Sahlin 2000). En negativ effekt som regeringen påpekar är att den unge kan försenas med sin skolgång. Risk för negativ påverkan kan även ses om den unga
lagöverträdaren placeras med andra lagöverträdare. Regeringen menar att det istället bör vara frågan om en påföljd som inskränker den unga lagöverträdarens rörelsefrihet i någon omfattning utan att det medför negativa effekter som generellt följer av ett frihetsberövande. Denna mening som framhålls av regeringen överensstämmer med barnkonventionens bestämmelser.
Inskränkningar i rörelsefriheten bör i möjligaste mån utformas så att de innefattar en brottsavhållande verkan (Prop. 2019/20:118, s. 57).
Regeringen föreslår att särskilda restriktioner under kvällar och helger såsom att ungdomen förbjuds att lämna sin bostad eller vistas på specifika platser skall kunna utformas (Prop. 2019/20:118, s. 57). För att ungdomen ska utvecklas prosocialt framför regeringen att ett förbud att lämna bostaden lämpligen bör ske under helger då den dömde ungdomen inte går i skolan. Skulle förbudet omfatta hela helgen skulle det kunna innebära en skadlig effekt på de möjligheter som kan bidra till en meningsfull fritid. En meningsfull fritid kan bidra till att ungdomen kan knyta prosociala kontakter som kan verka brottsförebyggande. Istället för att förbudet ska omfatta hela helgen föreslår regeringen att den unga lagöverträdaren skall förbjudas att vistas utanför sin bostad under helgens kvällar och nätter. Detta med anledning av att drog-och alkoholkonsumtion generellt är vanligare vid dessa tidpunkter och att risken för återfall i brott då är större jämfört med under dagen (Prop. 2019/20:118, s. 71). Regeringen motiverar förbudet utifrån intresset att förebygga brott samt skapa stadga och kontinuitet i den unga lagöverträdares liv (Prop. 2019/20:118, s. 72). Skulle en bedömning göras att helghemarrest med hänsyn till den dömde ungdomens personliga förhållanden inte är lämpligt bör ett annat frihetsinskränkande inslag, om det bedöms mer ändamålsenligt ur ett
brottsförebyggande perspektiv, istället väljas (Prop. 2019/20:118, s. 73). Den unga lagöverträdaren kan, om det bedöms mer lämpligt, förbjudas att vistas på
specifika platser eller områden under vissa tider. Det andra alternativet är att ungdomen förbjuds att under vissa tider lämna ett särskilt angivet område (Prop. 2019/20:118, s. 14). Regeringen anför att en sådan inskränkning av rörelsefriheten skulle kunna verka på ett sätt som förebygger brott samt att ungdomen utvecklas ogynnsamt. Torg och andra mötesplatser är platser där risken för att återfall i brott ses vara särskilt stor. Att förbjuda ungdomen att vistas i en speciell stadsdel föreslås kunna vara möjligt utifrån att avhålla ungdomen från antisociala
kontakter som kan bidra till återfall i brott (Prop. 2019/20:118, s. 72). Ett förbud mot att ungdomen får vistas på vissa platser är enligt Föreningen Sveriges
Socialchefer ett mindre ingripande på en större ort jämfört med på en mindre ort. Ungdomen i den mindre orten kan behöva besöka platser för att kunna leva ett normalt vardagsliv. Samma plats kan även utgöra en riskmiljö, menar Föreningen Sveriges Socialchefer. I praktiken skulle konsekvenserna av påföljden kunna skapa ojämlikhet för unga lagöverträdare (Prop. 2019/20:118, s. 70). Ojämlikheter mellan unga lagöverträdare, beroende på var personen uppehåller sig, kan även påvisas av det tidigare kunskapsläget som menar att skillnader kan ses i hur brottsförebyggande arbete bedrivs på landsbygd respektive i storstäder (Ceccato & Dolmen 2013). I 18§ framgår vidare att ungdomen utöver förbud även kan ha
skyldigheter (Prop. 2019/20:118, s. 14). En påföljd för ungdomen kan vara att denna har en skyldighet att uppehålla sig på en särskilt angiven plats för att avhållas från brottslighet. Exempel på en särskilt angiven plats är skola eller praktikplats då det handlar om att stödja en prosocial utveckling hos den unga lagöverträdaren (Prop. 2019/20:118, s. 72).
För att helghemarrest ska bli aktuellt framför regeringen att kraven på en tillräckligt välfungerande hemmiljö behöver öka (Prop. 2019/20:118, s. 71). Effekten av vilken miljö ungdomen befinner sig i lyfts i den teoretiska modellen strukturförändringsmodellen. Denna modell har som utgångspunkt att alla barn ska tillförsäkras en god uppväxt genom stöd att upprätthålla en hög kvalité i de miljöer ett barn vistas i och är beroende av (Sahlin 2000). Remissinstansernas yttranden om de inskränkningar som föreslås av regeringen är att
Förvaltningsrätten i Malmö menar att det finns en risk att de inskränkningar i rörelsefriheten som föreslås inte är tillräckliga i relation till dess syfte. Syftet är att angripa faktorer som kan bidra till att risken för att begå nya brott ökar och även att understödja faktorer som kan verka skyddande för risker (Prop. 2019/20:118, s. 39). Inskränkningar i ungdomens rörelsefrihet, menar Föreningen Sveriges
Socialchefer, riskerar att bidra till en ökande belastning vilket skulle kunna handla om ökade konflikter i hemmet. Det skulle även kunna medföra risk för