UNGDOMSÖVERVAKNING SOM
EN BROTTSFÖREBYGGANDE
ÅTGÄRD
EN KVALITATIV INNEHÅLLSANALYS AV LAG
(2020:616) OM VERKSTÄLLIGHET AV
UNGDOMSÖVERVAKNING
ELLEN BÄCKIUS
MADELEINE ENGLESSON
Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2021
YOUTH MONITORING AS A
CRIME PREVENTIVE MEASURE
A QUALITATIVE CONTENT ANALYSIS OF LAW
(2020: 616) ON THE ENFORCEMENT OF
YOUTH MONITORING
ELLEN BÄCKIUS
MADELEINE ENGLESSON
Bäckius, E och Englesson, M. Youth monitoring as a crime preventive measure. A qualitative content analysis of law (2020:616) on the enforcement of youth
monitoring. Degree project in social work 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, department of social work, 2021.
ABSTRACT
The first of January 2021, the law (2020:616) on the enforcement of youth monitoring will enter into force. This sanction will essentially mean weekend home arrest. The aim of the study is to use preparatory work to investigate how the new youth sanction is motivated by a crime prevention perspective in the law (2020: 616) on the enforcement of youth monitoring. Furthermore, the aim is to analyze how the law (2020:616) on the enforcement of youth monitoring is in line with theories about crime prevention measures for young offenders. From the aim of the study, two questions have been developed which read as follows;
1. What is the Swedish state of knowledge about crime prevention measures for youth offenders? 2. How is the law (2020:616) on the enforcement of youth monitoring described as a crime prevention measure for youth offenders? To answer the first question, scientific articles and studies have been obtained. The second question is answered by connecting the previous state of knowledge, the theoretical starting point and the empirical material. The study’s empirical material is based on a qualitative content analysis of the preparatory 2019/20:118 which is the basis for the law (2020:616) on the enforcement of youth monitoring. The study's results shows that there are elements of crime prevention measures in the law (2020: 616) on the enforcement of youth monitoring, which is consistent with the study's previous state of knowledge and theoretical starting point.
Nyckelord:
Brottsförebyggande åtgärder, Unga lagöverträdare, Ungdomsbrottslighet, Ungdomspåföljd, Ungdomsövervakning.
FÖRORD
Vi vill framföra ett stort tack till vår handledare Ingela Kolfjord som tagit sin tid att hjälpa oss under arbetets gång. Tack för värdefulla råd och feedback.
Ett stort tack till Mia Ekstrand som korrekturläst arbetet samt kommit med synpunkter och tips kring dispositionen.
Vi vill även framföra ett varmt tack till våra nära och kära som har varit förstående, lyssnat och uppmuntrat oss under arbetets gång.
Ellen Bäckius & Madeleine Englesson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.0 INLEDNING 6 1.1 Problemformulering 6 1.2 Syfte 7 1.3 Frågeställningar 7 1.4 Avgränsningar 7 1.5 Begreppsdefinition 7 1.6 Förkortningar 8 1.7 Metatext 8 2.0 JURIDISK UTGÅNGSPUNKT 9 2.1 Svenska lagstiftningsprocessen 92.2 Svensk lagstiftning vid ungdomskriminalitet 9
3.0 TIDIGARE KUNSKAPSLÄGE 12
3.1 Det generella brottsförebyggande arbetet 13
3.2 Brottsförebyggande åtgärder för ungdomar 14
3.3 Brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare 16
4.0 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT 19 4.1 Strukturförändring 19 4.2 Socialisationsmodellen 20 4.3 Effektivisering av institutioner 20 4.4 Kontrollmodellen 21 5.0 METOD 22
5.1 Metodologiska val, tillvägagångssätt, analys och avgränsning 22
5.2 Förtjänster och begränsningar 23
5.3 Forskningsetiska överväganden 24
5.4 Arbetsfördelning 24
6.0 RESULTAT OCH ANALYS 26
6.1 Förslag om ny ungdomspåföljd 26
6.1.1 Barn och ungas rättigheter skall säkerställas 27
6.2 Verkställighetsplanering 28
6.2.1 Samverkan 29
6.3 Verkställighetsplanen 30
6.3.1 Koordinatorn 33
6.3.2 Berusningsmedel under verkställighetstiden 34
6.3.3 Inskränkningar i rörelsefriheten 34
6.4 Svar på studiens andra frågeställning 37
7.0 DISKUSSION 39
REFERENSLISTA 43
BILAGA 1 45
1.0 INLEDNING
I studiens första kapitel behandlas inledningsvis den problemformulering som ligger till grund för studiens syfte och frågeställningar. Vidare presenteras de avgränsningar som har gjorts i studien, en central begreppsdefinition,
förkortningar som används genomgående i studien samt en beskrivning av
studiens disposition, metatext. Studiens inledande kapitel ger en första inblick till varför det är av intresse att undersöka problemet närmare. Utöver det ovannämnda är avsikten, med detta kapitel, att belysa det fokusområde som kommer att ligga till grund för de övriga delarna i studien.
1.1 Problemformulering
Ungdomar som begår brott eller riskerar att begå brott är ett prioriterat och viktigt område (Brå u.å.). Repressiva åtgärder framställs i den offentliga debatten av rättsväsende och polis som den enda lösningen på ungdomsbrottslighet. I kontrast till rättsväsende och polis mening i den aktuella debatten talar forskning om inlåsning och tidiga straffrättsliga insatser som ett kontraproduktivt
tillvägagångssätt som bidrar till en motsatt effekt (Socialstyrelsen 2019). Regering lade i februari 2020 fram ett lagförslag om en ny påföljd för unga lagöverträdare. Lagförslaget innefattar påföljden ungdomsövervakning vars syfte är att bidra till att förebygga och hindra att nya brott begås. I de fall där varken ungdomsvård eller ungdomstjänst fungerar som tillräckliga ingripande
straffrättsliga påföljder för ungdomen ska påföljden ungdomsövervakning tillämpas. Brottslighetens straffvärde och typ samt ungdomens tidigare
brottslighet skall dock tas i beaktande (Prop. 2019/20:118). Lag (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning utfärdades den 25 juni 2020. Den straffrättsliga påföljden kommer för den unga lagöverträdaren att innebära en inskränkning av rörelsefriheten. Under verkställigheten skall den dömda unga lagöverträdarens rörelsefrihet inskränkas på så vis att ungdomen förbjuds att vistas utanför sin bostad under helgens kvällar och nätter. Förbudet kommer att kunna ersättas mot andra liknande förbud om att exempelvis vistas på en specifik plats. Det kan även handla om andra former av rörelseinskränkning såsom att den unga lagöverträdaren kan ha en skyldighet att under vissa särskilda tider uppehålla sig på en särskild plats. Lag (2020:616) om verkställighet av
ungdomsövervakning kommer att träda i kraft den 1 januari 2021 (Lag om verkställighet av ungdomsövervakning, 2020:616)
I denna studie kommer en närmare undersökning av lag (2020:616) om
verkställighet av ungdomsövervakning att göras. Med anledning av det faktum att det inte finns ett specifikt uttalat tillvägagångssätt för hur ungdomsbrottsligheten kan förebyggas eller lösas är det intressant att undersöka hur lagen motiveras av dess förarbeten. Av samma anledning är det dessutom intressant att undersöka hur lagen ställer sig i relation till aktuell samt tidigare forskning och teorier kring brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare. Eftersom lag (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning skall träda i kraft den 1 januari 2021 är det av relevans att få en fördjupad kunskap om lagstiftningen för såväl
yrkesverksamma som för privatpersoner.
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur förarbetena motiverar ett brottsförebyggande perspektiv i lag (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning. Vidare är syftet att analysera hur denna lag överensstämmer med teorier kring brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare.
1.3 Frågeställningar
1. Hur ser det svenska kunskapsläget ut kring brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare?
2. Hur beskrivs lag (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning som en brottsförebyggande åtgärd för unga lagöverträdare?
1.4 Avgränsningar
På grund av ämnets omfattning görs vissa avgränsningar. Vad framgår av den första frågeställningen avgränsas studien till att enbart behandla det svenska kunskapsläget. Utöver det omfattar denna studie brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare som vid tidpunkten för lagföringen är mellan 15 och 21 år. Avgränsningen som gjorts vad gäller ålder motiveras av att ungdomsövervakning är en påföljd som kan dömas ut till lagöverträdare i detta åldersspann, vilket framgår av prop. 2019/20:118. Av den anledningen omfattar begreppet ungdom, i relation till den här studien, personer i åldern 15 till 21 år. Betydelsen av
begreppet ungdom, i den här studien, utgår ifrån det juridiska perspektivet. Författarna är medvetna om att begreppet ungdom definieras olika utifrån olika aktörer i samhället. Därmed är det av vikt att tydliggöra vilken betydelse begreppet ungdom har i denna studie.
I studiens andra kapitel, vilket behandlar en juridisk utgångspunkt, görs vidare vissa avgränsningar. Kapitlets andra avsnitt berör inte rättskedjan, det vill säga processen från det att en ungdom begår ett brott till att en påföljd döms ut av en tingsrätt. Anledningen till att en sådan avgränsning görs är för att de delar av lagstiftningen, som är av relevans i förhållande till studiens syfte och
frågeställningar, skall få fokus i den här studien.
1.5 Begreppsdefinition
För att ge läsaren en bättre förståelse för arbetets innehåll är det av vikt att definiera betydelsen av det centrala begreppet brottsförebyggande åtgärder i relation till den här studien.
Brottsförebyggande åtgärder:
Inom det brottsförebyggande arbetet hävdar Brå att det finns flera sätt att
eventuellt bedöma vad en brottsförebyggande åtgärd är. Utöver det belyser BRÅ att det finns flera sätt att bedöma hur en åtgärden är bra eller inte. Bedömningen grundar sig på huruvida den brottsförebyggande åtgärden är vetenskapligt
utvärderad och dokumenterad utifrån erfarenheter av praktiska försök. Utöver det grundar sig även bedömningen på resonemang som är teoretiskt och empiriskt grundade (Brå 2000).
Åtgärder, inom det brottsförebyggande arbetet, skall syfta till att påverka omständigheter i situationer som gör att personer begår brott. Utöver det skall även brottsförebyggande åtgärder syfta till att minska dragningen hos personer att begå brott (Skydd u.å).
1.6 Förkortningar Bet.: Betänkande
BrB: Brottsbalken (1962:700) BRÅ: Brottsförebyggande rådet JuU Riksdagens justitieutskott
LUL: Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare LVU: Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Prop.: Proposition
SFS: Svensk författningssamling SiS: Statens institutionsstyrelse SoL: Socialtjänstlag (2001:453) 1.7 Metatext
Studien har delats in i följande sju kapitel; Inledning, Juridisk utgångspunkt,
Tidigare kunskapsläge, Teoretisk utgångspunkt, Metod, Resultat och analys, Diskussion. Innehållet i studiens andra kapitel som behandlar en juridisk
utgångspunkt är av relevans i förhållande till studiens frågeställningar och syfte. Kapitlet juridisk utgångspunkt presenterar dels en förklaring av den svenska lagstiftningsprocessen, dels den svenska lagstiftning som behandlar
ungdomskriminalitet. I det tredje kapitlet behandlas det tidigare kunskapsläget. Den tidigare kunskap som presenteras i kapitlet har en relevans till studiens syfte och frågeställningar då den behandlar ett perspektiv som belyser
brottsförebyggande åtgärder. Fjärde kapitlet rör den teoretiska utgångspunkten. Kapitlet behandlar fyra olika brottsförebyggande modeller som presenteras närmare i varsitt avsnitt. Kapitel fem presenterar metod. Detta kapitel rör bland annat val av metod, tillvägagångssätt, förtjänster och begränsningar,
forskningsetiska överväganden samt arbetsfördelning mellan författarna. Studiens sjätte kapitel berör resultat och analys. Kapitlet består av kopplingar mellan tidigare kunskapsläge, teoretisk utgångspunkt samt regeringens proposition 2019/20:118 Ungdomsövervakning, som vidare är studiens empiriska material. Textinnehållet, i kapitlet som berör resultat och analys, utgörs huvudsakligen av delar från proposition 2019/20:118. Delarna som ligger till grund för kapitlets innehåll är av relevans i förhållande till studiens syfte och frågeställningar, det vill säga de delar som behandlar brottsförebyggande åtgärder. I studiens sista kapitel förs i huvudsak en diskussion kring studiens resultat och analys men även kring författarnas egna tankar och funderingar. I studiens sjunde kapitel presenteras vidare frågor som författarna ser kan vara av intresse att lyfta i framtida forskning. Referenslista och bilaga återfinns i slutet av studien. Bilaga 1 presenterar en tabell av studiens sökningsprocess från det tidigare kunskapsläget. Tabellen i bilaga 1 innehåller rubriker datum, databas, sökord, begränsningar (år och peer-reviewed), antal träffar och valda artiklar och studier.
2.0 JURIDISK UTGÅNGSPUNKT
I detta kapitel ges inledningsvis en närmare förklaring av den svenska
lagstiftningsprocessen. Vidare presenteras i kapitlets andra avsnitt hur rådande svensk lagstiftning vid ungdomskriminalitet är utformat. Att belysa den svenska lagstiftningsprocessen samt hur lagstiftning behandlar ungdomskriminalitet har relevans i förhållande till studiens syfte att undersöka lagen om verkställighet av ungdomsövervakning samt dess förarbeten.
2.1 Svenska lagstiftningsprocessen
Svensk lagstiftning kan dels grunda sig på beslut i EU, dels lagförslag från den svenska regeringen eller enskilda riksdagsledamöter. I de fall där förslaget kommer från regeringen kallas denna för proposition. Om lagförslaget kommer från en eller flera riksdagsledamöter kallas förslaget istället för motion. När regeringen vill införa en ny lag tillsätts en statlig utredning i syfte att utreda den aktuella frågan. Uppdraget att undersöka förutsättningarna för det som regeringen vill genomföra ges till en kommitté eller en person, en så kallad särskild utredare. Kommittén eller utredaren skriver ett förslag på lag eller lagändring då
utredningen är klar. Detta förslag kallas betänkande och lämnas till regeringen. Betänkandet skickas sedan på remiss till de organisationer, myndigheter, kommuner och andra intressenter som berörs. Berörda parter får lämna sina synpunkter, så kallade remissvar. Synpunkter kan även lämnas av de som inte fått remiss skickad till sig. Remissvaren spelar en betydelsefull roll. Är fallet att många av de berörda parterna som lämnat remissvar är negativa kan beslutet bli att inte gå vidare i frågan. Alternativet är att försöka hitta andra lösningar än de som föreslås av utredningen. Förslaget i betänkandet bearbetas sedan av
regeringen för att sedan bli ett förslag till lag. Regeringens förslag skickas i många fall till Lagrådet som har i uppgift att granska förslaget, även kallad lagrådsremiss. Regeringen bearbetar lagförslaget för att sedan lämna det som en proposition till riksdagen. Riksdagens utskott, antingen ett eller fler, lämnar synpunkter på
förslaget. Detta kallas utskottsbetänkande. För att lagförslaget skall bli en lag skall majoriteten i riksdagen rösta för förslaget vid den omröstning som hålls i
riksdagen. En majoritet som röstar för förslaget gör att den nya lagstiftningen utfärdas i Svensk författningssamling, SFS (Regeringen 2015).
2.2 Svensk lagstiftning vid ungdomskriminalitet
Den enskilda kommunen svarar för socialtjänsten inom sitt område. Kommunen har det yttersta ansvaret för att enskilda får den hjälp och stöd som de behöver (2 kap. 1§, 2 a kap, 1§ SoL, 2001:453). Kommunens socialnämnd har till uppgift att verka för att barn och ungdomar skall växa upp under trygga och goda
förhållanden. Socialnämnden skall i nära samarbete med barn och ungdomars hem främja en gynnsam fysisk och psykisk utveckling samt en allsidig
personlighetsutveckling hos barn och ungdomar. Socialnämnden skall vidare bedriva uppsökande verksamheter samt annat förebyggande arbete i syftet att förhindra att barn och ungdomar på något sätt far illa. Vad socialnämnden även skall göra är att följa barn och ungdomars utveckling med uppmärksamhet på tecken om en ogynnsam utveckling (5 kap. 1§ första stycket punkt 1,2,3 och 7 SoL). Socialtjänstens mål beskrivs i första paragrafen i socialtjänstlagen.
Socialtjänsten skall bland annat frigöra samt utveckla enskildas och gruppers egna resurser med hänsynstagande till människors ansvar för sin egen och andras
sociala situation. Socialtjänsten skall bygga på respekt gentemot människors självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1§ andra och tredje stycket SoL). Den 1 januari 2020 trädde lagändringen gällande en implementering av Förenta
Nationernas, FN:s, barnkonvention i kraft (Riksdagsskrivelse 2017/18:389). Med barn avses en person under 18 år (1 kap 2§ tredje stycket SoL).
Brottsförebyggande arbete bedrivs såväl av kommunens socialtjänst som av polismyndigheten. Att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet samt andra störningar tillhör polismyndighetens uppgift (2§ punkt 2 polislag, 1984:387). Polismyndighet skall samarbeta med åklagarmyndighet men även med myndigheter inom socialtjänsten. Polismyndigheten skall underrätta myndigheter inom socialtjänsten omgående om de upptäcker förhållanden som kan föranleda en åtgärd av dem (6§ första och andra stycket polislagen). Liksom att
polismyndighet skall samarbeta med andra samhällsorgan hör till socialnämndens uppgift att samverka med såväl andra samhällsorgan som med individer (2 kap. 6§, 3 kap. 1,4 och 5 §§ SoL). Vad gäller fall där barn far illa eller riskerar att fara illa skall socialnämnd samverka med samhällsorgan eller andra berörda
organisationer (5 kap. 1 a§ SoL). Samverkan behandlas även i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Handläggare från
kommun eller andra myndigheter som handlägger ärenden som rör unga lagöverträdare skall verka för en lokal och regelbunden samverkan mellan företrädare för kommuner och myndigheter (39§ LUL).
Socialnämndens har ett ansvar att öppna insatser finns tillgängliga som kan möta barn, unga och vårdnadshavares behov (3 kap. 6 a§ första stycket SoL).
Socialnämnden kan förordna en så kallad särskilt kvalificerad kontaktperson till en person som ännu inte fyllt 21 år om denna är i behov av särskilt stöd och vägledning för att motverka en risk för brottslig verksamhet. En förutsättning för att en särskilt kvalificerad kontaktperson skall kunna förordnas är att ungdomen begär eller samtycker till det. Barn över 15 år måste begära eller samtycka till en särskilt kvalificerad kontaktperson (3 kap. 6 b§ andra stycket SoL). Som nämnts tidigare i kapitlet bygger socialtjänstlagen på självbestämmande och frivillighet. Då frivilliga insatser är otillräckliga kan lag (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU) vara ett komplement. Vård med stöd av LVU kan bli aktuellt om den unge på grund av brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas (3§ LVU). Vård enligt lagens tredje paragraf kan beredas till den unga som fyllt 18 men ännu inte 20 år (1§ tredje stycket LVU).
Olika regler gäller vid påföljdsval vad gäller unga i åldersgruppen 15-17 år och åldersgruppen 18-20 år. För lagöverträdare som ännu inte var fyllda 18 år vid tidpunkten för lagföringen bestäms normalt någon av de särskilda
ungdomspåföljderna ungdomstjänst eller ungdomsvård. Ungdomspåföljderna kan förenas med böter om de planerade åtgärderna inte ses vara tillräckligt ingripande i förhållande till brottets grad, i syfte att bibehålla proportionalitet mellan brott och påföljd. Den unga lagöverträdaren kan dömas till sluten ungdomsvård. Verkställigheten av sluten ungdomsvård ansvaras av Statens institutionsstyrelse (SiS). Ett ytterligare alternativ av påföljd för denna åldersgrupp kan vara böter. Lagöverträdaren under 18 år får endast dömas till fängelse om det finns synnerliga skäl till det. Anser domstolen att synnerliga skäl finns skall påföljden sluten ungdomsvård under en viss tid bestämmas istället för fängelse. Lagöverträdaren som vid tidpunkten för lagföringen är mellan 18 och 21 år kan dömas till samma
påföljder som andra myndiga lagöverträdare kan dömas till, dock med en
straffnedsättning. Denna straffnedsättning kallas för ungdomsreduktion och gäller för samtliga unga lagöverträdare. Särskilda skäl krävs för att någon i
åldersgruppen 18-21 år skall dömas till fängelse. Lagöverträdare i åldersgruppen 18-21 år kan dömas till någon av de särskilda ungdomspåföljderna under vissa förutsättningar (bet. 2019/20:JuU34, prop. 2019/20:118). Påföljden ungdomsvård skall väljas om den unga lagöverträdaren har ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (32 kap. 1§ första stycket BrB, 1962:700). Finns det ett särskilt behov av vård skall ungdomsvård väljas framför påföljden ungdomstjänst (prop.
2019/20:118). Syftet med den vård och de åtgärder som ges till den unga lagöverträdaren är att motverka en ogynnsam utveckling hos denne (32 kap. 1§ första stycket BrB). Den 1 januari 2021 träder den nya och tredje
ungdomspåföljden, ungdomsövervakning, i kraft. Om varken ungdomsvård eller ungdomstjänst är tillräckligt ingripande påföljder med hänsyn till brottets
straffvärde, art samt lagöverträdarens tidigare brottslighet får lagöverträdaren som är under 21 år dömas till ungdomsövervakning. Det krävs särskilda skäl för att en lagöverträdare mellan 18 och 21 år skall kunna dömas till påföljden
ungdomsövervakning (32 kap. 3 a§ första stycket BrB). Ungdomsövervakning skall verkställas av kriminalvården (2§ Lag om verkställighet av
ungdomsövervakning, 2020:616).
3.0 TIDIGARE KUNSKAPSLÄGE
Det tidigare kunskapsläget presenterar totalt 9 refereegranskade vetenskapliga artiklar och studier som har särskild relevans för denna studie. Sökbaserna SwePub och Sociological Abstracts används för att söka vetenskapliga artiklar och studier. För att kunna besvara studiens frågeställningar används endast svenska artiklar och studier, detta för att få en tydligare kunskapsbild av Sverige. Utifrån studiens två frågeställningar utarbetas olika nyckelord. Enligt David och Sutton (2016) är det av stor betydelse att forskaren väljer relevanta nyckelord som kan styra sökningen. Felaktiga eller irrelevanta nyckelord kan styra sökningen i fel riktning. Nyckelord som är för generella kan generera i alltför många träffar, något som försvårar för forskaren (David & Sutton 2016).
I databasen SwePub görs 6 stycken relevanta sökningar. Sökningarna görs med olika sökord. Artiklar och studier med fokus på brottsförebyggande åtgärder, ungdomsbrottslighet, straffrätt och socialrätt inkluderas. Utöver det ligger fokus i sökorden på insatser och påföljder riktat mot unga. I sökningarna finns det artiklar och studier som inte är aktuella för studiens syfte och frågeställningar, dessa exkluderas. Internationella artiklar och studier exkluderas för att få en tydlig bild över det svenska kunskapsläget. De 9 refereegranskade vetenskapliga artiklarna och studierna väljs baserat på deras titel, abstract, nyckelord samt innehåll. Se bilaga 1 för datum, databas, sökord, begränsningar (år och peer-reviewed), antal träffar och valda artiklar och studier.
I databasen Sociological Abstracts görs 2 stycken relevanta sökningar. Sökningarna görs med olika sökord. Artiklar och studier med fokus på
brottsförebyggande åtgärder i Sverige inkluderas. Det finns artiklar och studier i sökningarna som inte är relevanta för studiens syfte och frågeställningar, dessa artiklar och studier exkluderas. Även internationella artiklar och studier
exkluderas. Artiklarna och studier som väljs utifrån dessa sökningar är baserat på deras titel, abstract, nyckelord samt dess innehåll. Se bilaga 1 för datum, databas, sökord, begränsningar (år och peer-reviewed), antal träffar och valda artiklar och studier.
Att finna vetenskapliga artiklar och studier som omfattar brottsförebyggande åtgärder riktade till målgruppen unga lagöverträdare är en utmaning under den sökprocess som görs.Vad detta skulle kunna bero på är svårigheten att finna relevanta sökord som ger träffar men även att antalet använda sökbaser är begränsade till två. Denna svårighet skulle möjligen kunna påverka studiens resultat och tillförlitlighet. Annat som kan påverka studiens resultat och tillförlitlighet kan vara den begränsade tidsåtgången och sidantalet. I detta kapitel behandlas det rådande svenska kunskapsläget kring ämnet brottsförebyggande åtgärder och arbete i svensk kontext. Inledningsvis
presenteras forskning om generellt brottsförebyggande arbete. I kapitlets andra avsnitt behandlas brottsförebyggande arbete riktat mot unga som grupp.
Avslutningsvis redogörs det för brottsförebyggande åtgärder som specifikt riktat sig till unga lagöverträdare. Det rådande svenska kunskapsläget som presenteras omfattar såväl nationellt som lokalt brottsförebyggande åtgärder och arbete. Teman som behandlas i detta kapitel är kriminalpolitik, samverkan, hur begreppet brottsförebyggande åtgärder definieras i olika sammanhang, brottsförebyggande insatser, vård och etiska dilemman. Att få en förståelse för det rådande svenska
kunskapsläget är relevant i relation till studiens syfte och frågeställningar och dessutom en förutsättning för studiens resultat och analys.
3.1 Det generella brottsförebyggande arbetet
Brottsförebyggande arbete kännetecknas av det sociala arbetet och samhällsarbetare. Det brottsförebyggande arbetet har en politisk ram som utforskar den politiska rationaliteten i samhället. Detta kan ses i hur politiker tänker på institutionella rationaliteter, vilka problem och utmaningar som politikerna ser samt vilka lösningar som politiker tilldelar dessa problem och utmaningar. Välfärdspolitiken skall främja allmän social jämlikhet. Av den anledningen förblir det av vikt att bekämpa individuell nöd och sociala problem, såsom brottslighet och annat som avviker från det normala, i samhället.
Samhällsorganisationer och offentliga myndigheter kan inte sluta att arbeta med det brottsförebyggande arbetet i samhället. Det brottsförebyggande arbetet behöver omfatta hela spektrumet från samverkan mellan organisationer, på både regional och lokal nivå, till allmän ordning. Samarbete för brottsförebyggande arbete sker på både politisk- och tjänstemannanivå. Samarbetsavtal, som anses vara av betydelse för det brottsförebyggande arbetet, tecknas i Sverige mellan polismyndigheter och kommuner. Trots att samarbete anses vara en viktig förutsättning är det dock inte en metod för brottsförebyggande arbete. Risken finns att samarbete endast blir ett samarbete och inte en brottsförebyggande åtgärd (Johansson 2014).
Staten kan inte själva, med sin formella kontroll, lösa den brottsproblematik som finns i samhället. Statens formella kontroll, straffsystemet med strafflagar,
domstolar, fängelse och polis, klarar inte av att lösa samhällets alla brottsproblem. Det civila samhället behöver hjälpa till, med sin informella kontroll, för att nå en lösning. Det behöver ske en spridning och en ökad utbredning av den informella kontrollen i form av aktiva och engagerade medborgare, för att nå fram till en lösning. Ett lokalt brottsförebyggande arbete där goda krafter samverkar tillsammans är vidare något som det behöver ske en spridning och ökad utbredning av. Att lösa brottsligheten i samhället blir på så sätt allas ansvar. Lösningen på brottsligheten behöver omfatta en samverkan mellan goda krafter. Denna samverkan utgör en god balans mellan staten, som symboliserar tvång och formell kontroll, och lokalsamhället, som symboliserar frivillighet och informell kontroll. Lokalbefolkningens uppgift är inte, på egen hand, att bekämpa
brottsligheten utan att aktivera lokalsamhället i en meningsskapande process. På så sätt tar lokalsamhället sitt ansvar för kriminalpolitiken (Andersson 2011). Det tidigare kunskapsläget belyser en aspekt av att frivillighet hos
lokalbefolkningen kan medföra en viss problematik. Brottsförebyggande arbete som bygger på frivilliga insatser av lokalbefolkningen får inte bli det enda medlet för att lösa brottslighet. Målet med de frivilliga medborgarna är att skapa ett gott partnerskap som i längden bidrar till hjälp med det brottsförebyggande arbetet. Det är av den anledningen viktigt att de frivilliga medborgarna handleds för att få en bättre förståelse för de problem och utmaningar som de kommer att hantera samt vilka orsaker och specifika insatser som bör genomföras (Ceccato & Dolmen 2013). Inkludering av lokalbefolkningen och ett närmande till samverkan speglar ett informellt och nätverksbaserat arbetssätt som i förlängningen efterliknar ett demokratiskt brottsförebyggande arbete. Brottsförebyggande åtgärder som presenteras som lösningar på brottslighet i utsatta områden är fler poliser och en
ökad övervakning tillsammans med höjda straff. Detta tillsammans med implementering av annat generellt brottsförebyggande arbete, inom ramen för lokala samverkansprocesser (Lozic 2018).
Det har skett ett skifte i förmågan att tolka begreppet brottsförebyggande. Kritik lyfts utifrån det tidigare sättet att tolka begreppet brottsförebyggande arbete. Det tidigare sättet att tolka brottsförebyggande i praktiken efterliknar ett arbete som är kortsiktigt och stuprörstänkande. Det brottsförebyggande arbetet tenderar att vara ett kortsiktigt arbete (Ceccato & Dolmen 2013; Lozic 2018). Det nutida sättet att definiera begreppet brottsförebyggande arbete efterfrågar helhetstänkande, samverkan, anpassningar till det lokala, experimentering samt transformativt och relationellt lärande (Lozic 2018). Begreppet brottsförebyggande arbete identifieras och definieras som samarbete mellan olika parter (Johansson 2014).
Begreppet brottsförebyggande och dess mening är en flerdimensionell
konstruktion. Begreppet bygger på professioners individuella erfarenheter av att arbeta inom olika områden. Det tidigare kunskapsläget visar att olika professioner definierar begreppet brottsförebyggande på olika vis även om de samarbetar. Polis, socialarbetare och samhällsrepresentanter definierar brottsförebyggande på olika sätt. Polisen definierar brottsförebyggande arbete som något som är baserat på rollen som formell kontroll, förtroende och sociala nätverk för att lyckas med att hantera kriminella händelser som äger rum på offentliga platser. Tjänstemän som arbetar med våld i hemmet tolkar begreppet ur det brottsförebyggande
terapeutiska funktion för samhället på de platser där våld i den privata sfären är ett problem. Andra faktorer som spelar in vad gäller hur det brottsförebyggande arbetet definieras och struktureras är samhällets förutsättningar och resurser. Sättet som brottsförebyggande arbete bedrivs på i landsbygdskommuner respektive i städer tenderar att se olika ut. Brottsförebyggande arbete i mindre landsbygdskommuner skiljer sig från storstädernas. Det som skiljer dem åt är att i de mindre landsbygdskommunerna hanteras generellt lägre nivåer av brott än i storstäderna. Utöver det kan även skillnader ses i att mindre kommuner har råd att ta itu med frågor och problem som större stadsområden inte har tid eller resurser för. Det är av vikt, inom det brottsförebyggande arbetet, att ha nödvändig och rätt kunskap för att kunna hantera de problem som uttrycks där problemen befinner sig. Detta är oberoende om det brottsförebyggande arbetet utförs på landsbygden eller i storstäderna (Ceccato & Dolmen 2013).
3.2 Brottsförebyggande åtgärder för ungdomar
I följande del presenteras centrala brottsförebyggande åtgärder som framställs i det tidigare svenska kunskapsläget. Åtgärderna som presenteras riktar sig till unga som en grupp och kan således innefatta ungdomar som har begått ett brott men även ostraffade ungdomar.
Som presenteras i föregående avsnitt kan vissa skillnader ses i hur
brottsförebyggande arbete bedrivs på landsbygd respektive i storstäder. Ur vissa hänseenden har en mindre kommun en fördel vad gäller den typ av
brottsförebyggande arbete som riktar sig mot just ungdomar. “Namngivning och skam”, ett brottsförebyggande fenomen, kan verka mer effektfullt i det mindre samhället jämfört med i den större staden. Den brottsförebyggande strategin “namngivning och skam” fungerar bättre i mindre samhällen eftersom att de flesta invånarna har kännedom om de andra invånarna. Ett problem kan i det mindre
samhället lösas snabbare då icke-officiellt prat kan bli officiellt med anledning av att invånarna i det mindre samhället tenderar att i större omfattning “springa på varandra”. Av vissa kan detta uppfattas som en fördel men för andra kan detta leda till social utestängning (Ceccato & Dolmen 2013).
Ur det svenska kunskapsläget går det att urskilja att en långsiktig strategi för att förhindra ungdomsbrottslighet är att hålla ungdomar sysselsatta. Syftet med initiativen att nå alla ungdomar i kommunen är att hålla de underhållna, borta från “landsbygdens tristess”. Detta kan handla om att få ungdomar att engagera sig i strukturerade- eller halvstrukturerade aktiviteter, ofta efter skoltid under
övervakning av en eller flera vuxna. På dagtid skulle det kunna handla om att ungdomen kan besöka en fritidsgård eller ungdomsgård. På sommaren skulle det exempelvis kunna handla om en festival. Aktiviteterna i sig är inte kopplat till brottsförebyggande arbete men att hålla ungdomar underhållna betraktas ur många hänseenden som en brottsförebyggande åtgärd. När ett begränsat utbud av sociala och kulturella aktiviteter för ungdomar är ett faktum spelar exempelvis
fritidsgårdar, ungdomsgårdar och festivaler en otvivelaktigt viktig roll i samhällets sociala liv (Ceccato & Dolmen 2013).
Andra brottsförebyggande åtgärder som går att urskilja från det tidigare kunskapsläget, i Sverige, är nattvandring och kameraövervakning. Den
brottsförebyggande åtgärden nattvandring försöker öka den informella kontrollen som civilpersoner innehar. Åtgärden nattvandring har en idé om att närvaro av civilpersoner i miljöer där ungdomar befinner sig blir extra ögon. Detta ska i sin tur leda till att brottsliga handlingar utförda av ungdomar förhindras. Den informella kontrollen av civilpersoner ger uttryck i att vara avskräckande och moralbildande. Förväntningen på åtgärden är att informella sanktioner, exempelvis tillrättavisning, ska nå fram till ungdomarna bättre än de formella sanktionerna. Nattvandrare mot brott speglar en kriminalpolitik där ett aktivt, ansvarstagande och moraliskt civilsamhälle är lösningen på brottsproblematiken. Till skillnad från nattvandrare speglar åtgärden kameraövervakning något annat. Kameraövervakning sänder ut signaler om att det finns en stat, en ordningsmakt, som är villig att tränga sig in i miljöer där ungdomar befinner sig för att nå sitt mål. Den brottsförebyggande åtgärden kameraövervakning motsvarar, utifrån kriminalpolitiken, en lösning på brottsproblem som består av en ökad formell kontroll. Den brottsförebyggande åtgärden kameraövervakning syftar till att öka den formella kontrollen vilket kan ses som en motsats till vad åtgärden
nattvandring syftar till (Andersson 2011).
Det blir tydligt att frivilliga krafter utgör en viktig del för det legitima lokala brottsförebyggande arbetet för ungdomar. Utan de frivilliga krafterna från civilsamhället finns risken att det brottsförebyggande arbetet endast framställs som ett toppstyrt projekt utan legitimitet. Det blir därför problematiskt om de frivilliga krafterna från civilsamhället inte existerar. Det blir av den anledningen uppenbart att lokalt brottsförebyggande arbete bygger på frivilliga insatser (Andersson 2011).
Det brottsförebyggande arbetet som utförs på fältet för ungdomar begränsas för att det råder brist på rätt kompetens samt dåligt samarbete mellan olika aktörer som arbetar på fältet. De som arbetar på fältet saknar eller har inte tillräcklig
kompetens för att möta de ungas behov. Olika aktörer på fältet kan inte samarbeta då det inom olika aktörer råder sekretess. Det svenska forskningsfältet resonerar
kring huruvida den svenska lagstiftningen egentligen bör omprövas. Bättre informationsutbyte mellan aktörer samt förbättrad kompetens för de som arbetar med interventioner för ungdomar anses vara en förutsättning för att kunna tillgodose och möjliggöra ett brottsförebyggande arbete för de ungdomar som befinner sig i riskzonen (Ceccato & Dolmen 2013).
3.3 Brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare
I följande avsnitt presenteras brottsförebyggande åtgärder som riktar sig specifikt till unga lagöverträdare. Kunskapen som presenteras framställs ur det tidigare svenska kunskapsläget.
Varför ungdomar begår brott kan förklaras utifrån två olika perspektiv. Det ena perspektivet betonar faktorer som finns i de unga lagöverträdares miljö. Det andra perspektivet betonar den unga brottslingens biologiska egenskaper, både de ärvda egenskaperna och de egenskaper som ungdomen skaffat sig under livets gång. De båda perspektiven, kombinerade i mångfaktorsteorier, utgår från att en mänsklig handling är en produkt av olika omständigheter. Andra ideologier utgår från att tro på individens fria vilja och ifrågasätter därför mänskliga handlingar som återkallas av yttre orsaker. Att förklara orsaker till brott är det primära eftersom det är det som styr vilken kriminalpolitik som ska leda landet. Orsaker till brott är det som blir det avgörande i arbetet med brottsförebyggande arbete och åtgärder riktat åt unga lagöverträdare. Desto mer politiken framhäver individens fria vilja desto mindre mening får samhället ansvar att förhindra brott i samhället. Likaså när politiken lägger biologiska aspekter till grund för ungdomskriminaliteten desto mindre hopp blir det i frågan om att socialt anpassa brottslingar. Ju större tro på miljön politiken lägger, desto större utrymme och möjligheter finns det för sociala insatser riktat åt unga lagöverträdare. Det tidigare kunskapsläget belyser att det motsägelsefullt nog kan finnas föreställningar om att individens fria vilja går att kombinera med idéer om att människans handlingar är förutbestämda. Det berör relationen mellan å ena sidan prognoser och uppfostran, å andra sidan moralisk skuld och straff (Kumlien 2018).
Den politik som grundar sig på orsaker kopplade till miljöns avgörande betydelse gör brottsförebyggande åtgärder riktat mot unga lagöverträdare legitimt.
Tankesättet att straffrättsligt särbehandla ungdomar mellan 15-17 år grundar sig på två motiv. Det ena syftar till att ungdomar är det samma som bristande mognad och skulle av den anledningen få mindre skuld. Det andra syftar till
samhällsnyttan, vård ses vara effektivare än straff för att förhindra ungdomar att återfalla i brottslighet. Den politiska tron på att det är bättre att uppfostra
ungdomar som begått brott än att straffa dem som om det vore vuxna medför också en annan viktig aspekt. Det kriminalpolitiken lyckas med, genom det vårdande brottsförebyggande arbetet, är att rädda det stora antalet ungdomar som lever i riskzonen (Kumlien 2018).
Av tidigare kunskapsläge framgår att socialt nätverksarbete samt samarbete kan verka brottsförebyggande för unga lagöverträdare. Öppenvårdsprogrammet Hållplats 8 genomsyras av socialt nätverksarbete. Det sociala nätverksarbetet som bedrivs i detta öppenvårdsprogram intar ett holistiskt perspektiv vilket innebär att ungdomen sätts i ett större livssammanhang. Teamet som verkar i Hållplats 8 har som huvudsaklig uppgift vid en inskrivning av en ungdom, som har begått brott, att i samarbete med personen kunna kartlägga dennes nätverk, såväl privata som
professionella. Det sociala nätverksarbetet som bedrivs kan ses i hur teamet håller vardaglig kontakt med de mest betydelsefulla personerna i ungdomens privata och professionella nätverk. Det skulle kunna handla om föräldrar, förälder, släktingar, vänner, skola, idrottsföreningar, socialsekreterare eller närpolis. Syftet med att kartlägga ungdomens privata och professionella nätverk är att kunna identifiera eventuella prosociala förebilder i personens sociala omgivning. Vidare är teamets avsikt att se om de/n prosociala förebilden/erna kan mobiliseras. Detta i syfte att bidra med en påverkan på den unga lagöverträdares kriminella eller aggressiva tänkande och beteende i eftersträvansvärd riktning. I det nätverksbaserade arbete som Hållplats 8 bedriver är ett viktigt inslag att stödja den unga lagöverträdarens förälder eller föräldrar. Syftet är att stärka föräldern eller föräldrarnas och
ungdomens sociala anknytning om denna är bristfällig. Genom att stärka föräldern eller föräldrarnas sociala anknytning till ungdomen minimeras risken för att den unga lagöverträdaren skall återfalla i brottslighet. Vidare bidrar den stärkta sociala anknytningen till att det är enklare att påträffa eventuella förändringstendenser som är negativa hos ungdomen. Skälet till att fokuset ligger i att stärka den sociala anknytning är att en vuxen förebild ses som en part som kan verka som positiv motvikt till den unga lagöverträdarens kriminella umgängeskrets. Hållplats 8 är en så kallad hemmaplanslösning. Tanken bakom hemmaplanslösning är att den unga lagöverträdaren skall tränas i tekniker och praktiker som kan hjälpa ungdomen att kunna stå emot grupptryck samt annat som kan locka denne tillbaka till
kriminalitet. Genom att träna på tekniker och praktiker kan den unga
lagöveträdaren gradvis gå igenom ett identitetsbyte i en eftersträvsam riktning. En tanke finns att ungdomen som förändrar sitt beteende och tankemönster på sikt dels skall verka som en prosocial förebild för andra ungdomar i liknande situation i lokalsamhället. Dels skall ungdomen verka som en brygga mellan det
normsystem som finns i majoritetssamhället och ungdomars sociala världar av avvikande slag (Andersson 2009).
Annan svensk forskning visar på en liknande mening om att samarbete är av betydande roll vid brottsförebyggande arbete som riktar sig till ungdomar som redan skapar oro. Samarbete kan ske mellan skola, föräldrar och i vissa
allvarligare fall även socialtjänst och polis och sägs sammantaget vara en viktig förutsättning vid brottsförebyggande arbete (Ceccato & Dolmen 2013). Det framkommer dock att svårigheter finns vad gäller samarbetet mellan aktörerna polis och socialtjänst kopplat till ungdomsbrott. Polisen anser att arbetet socialtjänsten bedriver för de ungdomar som begår brott både går för långsamt och är vagt (Johansson 2014). Socialtjänsten har en målrationell beslutslogik vilket bidrar till ett stärkt tolknings-och handlingsutrymme. Socialtjänst skiljer sig åt från polis och åklagare då dessa instanser är mer normrationellt styrda. Det stärkta tolknings-och handlingsutrymmet skulle ur vissa hänseenden kunna bidra till ett innehav av större makt-och handlingsutrymme. Trots detta påvisas det att socialtjänstens aktörer påverkas av polis och åklagare med dess normrationella beslutslogik av straffrättslig karaktär. Socialtjänsten övertar i viss utsträckning den straffrättsligt inriktade logiken. Olika logiker står i konflikt till varandra, kämpandes om att få tolkningsutrymme inom ett visst område. Ett
spänningsförhållande mellan straffrätt och socialrätt råder och det blir fråga om ett maktspel mellan de olika aktörerna (Johansson 2011).
När ungdomar döms till påföljder där samhället tar över ansvaret för ungdomens vård och hälsa, ungdomsvård, finns det en skyldighet att tillgodose ungdomens bästa (Munthe & Åström 2018). I svensk rätt finns det en grundtanke om att unga
som begår brott inte ska straffas. Istället för att straffas behöver den unga lagöverträdaren vård. Vården ska i första hand åligga kommunens sociala myndigheter. Den unga lagöverträdarens vård ska särskilt ta hänsyn till vad som innefattar ungdomens bästa (Kumlien 2018). Påföljden ungdomsvård, som unga lagöverträdare kan dömas till, innefattar etiska problem när det handlar om att tillgodose ungdomens bästa. Det är få behandlingsmodeller och
behandlingsmetoder, som används i Sverige, som är utvärderade. Av den anledningen är det oklart om olika typer av placeringar verkligen gynnar ungdomar. Samt uppfyller, det etiska grundläggande kravet, uppdraget att vara ansvarstagande från samhällets sida (Munthe & Åström 2018).
Ytterligare en påföljd för ungdomar som begår brott belyser aspekter kring etiska dilemman. Påföljden social dygnsvård omfattar svåra etiska frågor såsom frågor om samhällets särskilda ansvar för ungdomar som begår brott. Detta kan handla om både allvarliga och upprepade brott. De etiska frågorna kan handla om komplicerade maktstrukturer, maktstrukturer som styr vården för den unga lagöverträdaren. Det råder även etiska dilemman om den kvaliteten som det finns på kunskapsunderlag för specifika insatser (Munthe & Åström 2018).
En annan påföljd för ungdomar som begår brott är en placering på SIS-hem, slutenvården (Enell 2014). När kriminalpolitiken ansåg att unga lagöverträdare borde straffas mer likt de vuxna infördes “överlämnande till sluten ungdomsvård”. Det är en påföljd som är avsedda för att ersätta fängelsestraff för de ungdomar som är mellan 15-18 år. Innan en ungdom dömts till sluten ungdomsvård åligger det att den kommunala socialtjänsten yttrar sig. På så sätt korsar socialrätt och straffrätt varandra i ärenden som berör unga lagöverträdare (Kumlien 2018). Väl på SIS-hem går det genom det tidigare kunskapsläget att urskilja utmaningar. Interaktionen mellan ungdomar och yrkesverksamma, på SIS-hemmen, delar inte samma syn på ungdomens fortsatta vård. Ungdomarna uttrycker en oförståelse för vårdens händelseförlopp. Händelseförloppen uppfattas för ungdomarna sällan som begripliga. De yrkesverksamma och ungdomarna har olika uppfattningar om ungdomens vård. Ungdomarna är orienterade åt det som de anser vara det normala. Främst att inte ha någon kontakt med socialtjänsten, men även att bo hemma och vara med sina vänner. De yrkesverksamma orienterar sig åt de
förändringsarbetet som görs av ungdomarnas personligheter. Ungdomarnas och de yrkesverksammas världar orienterar sig inte åt samma håll. De olika världarna krockar. Dock eftersträvar både ungdomarna och de yrkesverksamma, på deras egna sätt och perspektiv, förutsägbarhet och kontroll (Enell 2014).
I praktiken utgör vården i SIS inte en tydlig markör för ungdomarna när det gäller ökad förutsägbarhet. Vården speglar en bild av att ungdomen utsatts för nya sociala arenor. Stor omsättning på nya handläggare som medför nya bedömningar av ungdomens behov. Vården bidrar till instabilitet för ungdomen. Antingen avslutas vården tidigare än den behöver eller så pågår vården för länge. Vilket leder till problematiska utgångslägen för ungdomen. Av den anledningen är det en viktig aspekt att bygga upp tillit mellan ungdomar och yrkesverksamma som arbetar med ungdomar. Vården kräver närvaro och tillgänglighet från de yrkesverksamma till ungdomar. Det krävs att varje ungdoms livshistoria,
erfarenheter och utsagor beaktas i den fortsatta planeringen av vården. Samtidigt som vårdens planering av åtgärder blir begripligt för ungdomarna. Dock är vården i SIS förknippat med stora utmaningar. Det är utmanande att utreda ungdomarnas
svårigheter samt att avgöra vilka åtgärder som ska vidtas. Den vård som bedrivs i SIS-hem utgör ett komplext uppdrag (Enell 2014).
4.0 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
I detta kapitel behandlas studiens teoretiska utgångspunkter. Sahlins (2000) fyra preventionsmodeller, strukturförändring, socialisationsmodellen, effektivisering av institutioner och kontrollmodellen, fungerar i den här studien tillsammans med det tidigare kunskapsläget som ett ramverk. Detta i syfte att undersöka hur teorier överensstämmer med brottsförebyggande arbete som framställs i lagen om verkställighet av ungdomsövervakning, vilket vidare är studiens syfte. Antalet teorier som används i studien är begränsade, vilket vidare är något som bör beaktas i resultatkapitlet.
De brottsförebyggande modellerna, strukturförändring, socialisationsmodellen, effektivisering av institutioner och kontrollmodellen, eftersträvar att fånga upp både aktuella trender och historisk utveckling. Modellerna eftersträvar att vara relevanta för flera olika aktörer och myndigheter. De brottsförebyggande modellerna ska tydliggöra sambandet mellan modellerna och människo- och samhällssyn. Modellerna är konstruerade på ett sätt som både är empiriskt grundat och analytiskt försvarbara. Syftet med modellerna är att ge plats åt åtgärder som både uttalat har ett syfte att vara brottsförebyggande men även verksamheter som inte primärt har som mål att effektivt arbeta brottsförebyggande (Sahlin 2000).
4.1 Strukturförändring
Strukturförändringsmodellens antagande är att brott på bästa sätt förebyggs genom förändringar i strukturer. Insatser, som tillhör modellen, är en förbättrad kommunal omsorg, bättre tillsyn av barn, ett ökat lokalt inflytande i olika bostadsområden samt en förbättrad social service. Till
strukturförändringsmodellen räknas stora delar av hälsovården och socialpolitiken in. Modellen har en avsikt att gynna individens hälsa och utveckling. Genom att förändra miljöer och strukturer som påverkar individers livschanser och välfärd. Huvudsyftet åligger inte att förändra för de potentiellt kriminella utan fokus ligger på att stärka andra gruppers rättigheter och integritet (Sahlin 2000).
Det brottsförebyggande arbetet, enligt denna modell, inriktar sig inte på specifika välfärdsdimensioner eller enskilda individer. Fokus, i denna modell, ligger på att motverka de ökande processer som bidrar till ett ökat avstånd mellan olika
grupper i samhället. Strukturella omfördelningar behöver ske av arbete, utbildning och inkomst i samhället. Ur ett brottsförebyggande sammanhang är det
strukturella förändringar som ökar jämlikheten samt den sociala och ekonomiska tryggheten i samhället. Utgångspunkten i strukturförändringsmodellen är att individer som mår bra inte begår brott. Den brottsförebyggande modellen riktas bland annat åt att förbättra förutsättningarna, utveckla den mänskliga kapaciteten, för barn. Om barns utveckling undviker att bli störd i växt och mognad har alla barn potential att utveckla en god social kompetens. Därav eftersträvar
strukturförändringsmodellen att tillförsäkra alla barn en god uppväxt genom stöd att upprätthålla hög kvalité i miljöer som barn vistas i samt är beroende av.
Exempel på miljöer som barn är beroende av är institutioner och miljöer som barn vistas i är deras hem. Brist på sociala band till samhället utgör en risk för individer
att bli kriminella. Av den anledningen är det av vikt att stärka det sociala bandet för individer i samhället. Genom uppfostran kan strukturella förändringar medföra att ungdomar får realistiska möjligheter till utbildning och inkomst. Modellen hävdar att åtgärder som avlägsnar ungdomar från sociala strukturer bör undvikas för att uppnå den önskade normativa bindningen till sociala strukturer (Sahlin 2000).
4.2 Socialisationsmodellen
Socialisationsmodellen grundar sig på en övertygelse om att vid normal utveckling uppstår ingen vilja till att begå brott. Modellen avser på så sätt
brottsförebyggande åtgärder som förväntas främja individens positiva utveckling i samhället. Åtgärder som omsorg, terapi, efterfrågat stöd i skola, hemmet eller individuellt hör till socialisationsmodellen. Tanken med åtgärderna är bland annat att öka individuella resurser för att minska de individuella begränsningarna. Även satsningar i individens sociala omgivning som medför ett ökat socialt stöd och minskad social stress. Satsningar i den fysiska miljön ska generera i ökade resurser i omgivningen för att minska press från omgivningen (Sahlin 2000). Modellens syfte är att ändra individens beteenden för att det ska generera i ett ökat välbefinnande för ungdomen. Projekt som avser att öka ungdomars delaktighet i samhället anses vara en brottsförebyggande åtgärd som ingår i
socialisationsmodellen. En ökad delaktighet för ungdomar visar sig genom samarbete i den lokala miljön, åldersintegrerade verksamheter samt genom att ungdomar har ett ökat ansvar för lokala aktiviteter. Ökad delaktighet medför en positiv attityd till samhället. Utöver det medför ungdomarnas ökade delaktighet till att de utvecklas som individer. Vilket i sin tur resulterar i att ungdomarna begår färre brott mot både normer och lagar. Att avleda ungdomar med hjälp av attraktiva aktiviteter som är socialt accepterade, såsom skola, arbete och legitima sysselsättningar, innebär att ungdomar avstår från att begå brott (Sahlin 2000). Socialisationsmodellens övergripande värde är individens frihet och välfärd. Dock omfattar modellen verksamheter som genererar i ett beteende som främjar
samhällets ordning. När normer internaliseras hos individer regleras den “inre kontrollen”. Regleringen ska i sin tur leda till att individer väljer att avstå från att begå brott (Sahlin 2000).
4.3 Effektivisering av institutioner
Modellen effektivisering av institutioner innebär förebyggande åtgärder som förändrar myndigheter och förvaltningar. Syftet med förändringarna är att göra kontrollverksamheter mer effektiva samt mindre kostnadskrävande. Ett exempel på en förebyggande åtgärder, inom denna modell, är samordning av myndigheters information. Förebyggande åtgärder, såsom tekniska och administrativa redskap, som ska underlätta under polisens utredningsarbete. Även åtgärder såsom
omorganisering och samverkansarrangemang ingår i modellen effektivisering av institutioner. Åtgärderna syftar till att rationalisera och ge stöd åt myndigheternas brottsförebyggande arbete. Liksom åtgärderna nytt problemorienterat arbetssätt, organisering av närpoliser och nya funktions- och distriktsindelningar för att effektivisera bekämpningen av brott (Sahlin 2000).
Utifrån denna modell är det en insats, en institutionell förändring, som
effektiviserar kontroll. Modellen effektivisering av institutioner omfattar inte alla 20
institutionsförändringar utan inriktar sig främst på att förbättra kontrollen genom att utvidga, skärpa eller effektivisera den. Åtgärder, inom denna modell, som riktar sig åt de institutionella förutsättningarna är skärpta förbud, strängare sanktioner och nya ordningsregler. Lagförändringar införs för att socialt stärka brottsoffren i förhållande till gärningsmän och rättsprocessen. Lagändringar anses vara institutionella förändringar som ska leda till att förebygga brott. I Sverige kan kommuner själva organisera lokala brottsförebyggande råd för att bekämpa brott. Det finns dock en risk med att införa lagförändringar då rättssäkerheten och den personliga integriteten kan komma att kränkas. Såsom ökat informationsutbyte mellan myndigheter, bruket av övervakningsmetoder och rätten att visitering är exempel på en ökad förebyggande kontroll, en institutionell förändring, som kan leda till integritetskränkningar (Sahlin 2000).
4.4 Kontrollmodellen
Den brottsförebyggande modellen, kontrollmodellen, inriktar sig på att reglera beteende hos enskilda individer, grupper och hela befolkningen. Åtgärder inom den juridiska allmänna brottsförebyggande arbete, individuellt brottsförebyggande arbete samt det brottsförebyggande arbetet med droger tillhör kontrollmodellen. Även åtgärder såsom tvångsomhändertaganden av personer som lider av psykisk störning, missbrukare och ungdomar, övervakning samt fängelsestraff för
kriminella räknas in i kontrollmodellen. Kontroll, enligt denna modell, handlar inte bara om ingripande och sanktioner utan även om inslag av insyn, observation och övervakning. På så sätt inkluderas även åtgärder som väktare, traditionell ordningspolisverksamhet och TV-övervakning in i denna modell (Sahlin 2000). Begreppen situationell prevention, minska tillfällen att begå brott, och social prevention, minska benägenheten att begå brott, utgör två varianter av
kontrollmodellen. Begreppet situationell prevention syftar till att koncentrera sig på att öka upptäcktsrisker genom att förstärka bevakningar. Situationell
prevention talar för social kontroll för att den kontrollen ökar upptäcktsrisken för brott. Av den anledningen syftar den situationella preventionen till att öka
närvaron av väktare och tekniska brottsskydd för att minska motivationen för gärningsmännen. Den sociala preventionen förklarar brottslighet med bristande självkontroll, impulsivitet och oförmåga att bedöma konsekvenser av handlingar. Kontrollmodellens två begrepp är delvis motsägelsefulla gentemot varandra. Bristande självkontroll, social prevention, omöjliggör rationellt handlande. Rationellt handlande betraktas som orsaken till brott enligt begreppet situationell prevention (Sahlin 2000).
5.0 METOD
Följande kapitel behandlar valet av metod. I kapitlet beskrivs hur studiens material har behandlats. Vidare presenteras vilka avgränsningar som har gjorts i studien. Studiens förtjänster och begränsningar presenteras i kapitlets andra avsnitt. Relevanta etiska överväganden som uppkommit under arbetets gång lyfts vidare i kapitlets tredje avsnitt. Slutligen presenteras arbetsfördelningen mellan studiens författare. Se kapitel 3.0 Tidigare kunskapsläge för beskrivning av processen av den litteraturinsamling som ligger till grund för studiens tidigare kunskapsläge.
5.1 Metodologiska val, tillvägagångssätt, analys och avgränsning
Studiens syfte är att undersöka hur förarbetena motiverar ett brottsförebyggande perspektiv i lag (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning samt att analysera hur denna lag överensstämmer med teorier kring brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare. För att få en djupare förståelse för lagen (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning i relation till tidigare kunskapsläge och teorier om brottsförebyggande åtgärder är en kvalitativ metod mer lämplig att använda i studien. Syftet med en kvalitativ studie är att förstå det som studeras genom att skapa distinktioner via närmanden till förståelse (Aspers 2011). Studiens frågeställningar 1. Hur ser det svenska kunskapsläget ut kring
brottsförebyggande åtgärder för unga lagöverträdare? 2. Hur beskrivs lag
(2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning som en brottsförebyggande åtgärd för unga lagöverträdare? har en bundenhet till varandra. Att besvara
studiens andra frågeställning kräver att den första frågeställningen är besvarad. Brottsförebyggande åtgärder som framkommer av det tidigare kunskapsläget samt teoretiska utgångspunkten, skall sättas i relation till förarbetenas innehåll.
Lundman och Graneheim Hällgren (2017) menar att det i relationen mellan de olika materialen identifieras och påvisas likheter och skillnader. Att beskriva variationer genom att identifiera mönster i textinnehåll är enligt Lundman och Graneheim Hällgren (2017) fokus i en kvalitativ innehållsanalys. I studien kommer således en kvalitativ innehållsanalys göras av det empiriska materialet. Vad framgår av studiens syfte är det förarbeten som skall undersökas.
Regeringens proposition 2019/20:118 Ungdomsövervakning är det förarbete som valts att undersökas och är därmed studiens empiriska material. Regeringens proposition är ett offentligt material som kan tillgås av alla. Valet att utgå ifrån regeringens proposition motiveras av att det är ett omfattande dokument som behandlar både regeringens, remissinstansernas samt lagrådets synpunkter på lagförslaget.
Vid en innehållsanalys av dokument, där förarbeten är inräknat, sker
datainsamling och analys samtidigt (Lundman & Graneheim Hällgren 2017). Tillvägagångssättet, i den kvalitativa innehållsanalys som gjorts i studien, har varit att läsa propositionen och analysera den. Under läsandets gång har olika teman och kategorier identifierats som går att koppla till hur tidigare kunskapsläge och teorier talar om brottsförebyggande åtgärder. På så sätt har datainsamling - läsandet av propositionen - och analys - kopplandet mellan det empiriska materialet, tidigare kunskapsläge och teori - skett samtidigt. Den kvalitativa innehållsanalys av regeringens proposition som görs i studien har en abduktiv ansats. Den metodologiska ansatsen kan vara deduktiv, induktiv eller abduktiv. Den abduktiva ansatsen beskrivs som en rörelse mellan den deduktiva och
induktiva ansatsen. Rörelsen går fram och tillbaka mellan den deduktiva ansatsen som kännetecknas av teoretisk förståelse och den induktiva ansatsens som kantas av konkreta beskrivningar. Denna rörelse möjliggör för ett integrerande av ett ytligt mönster med djupare förståelse (Lundman & Graneheim Hällgren 2017). Metodens abduktiva ansats kan ses i hur bearbetning av det empiriska materialet och analys sker löpande i samma steg i processen. Processen att bryta ner
textmaterialet till teman och kategorier för att sedan tolka och koda texten i mindre delar kallas för kodning (Lundman & Graneheim Hällgren 2017). De teman och kategorier som identifierats ligger till grund för de avsnitt som kan ses i kapitel 6.0 Resultat och analys. Avgränsningar som har gjorts är att de delar som är av relevans i relation till tidigare kunskapsläge och teori har plockats ut. Kapitel 6.0 Resultat och analys behandlar således inte hela propositionen.
5.2 Förtjänster och begränsningar
En förtjänst med kvalitativ innehållsanalys är att det kan vara lättare att hitta det empiriska materialet, i form av textmaterial, i jämförelse med andra metoder. Som nämnts är regeringens proposition ett offentligt dokument som kan tillgås av alla. Om intervjuer hade använts som metod hade det möjligen kunnat försvåra
processen att inhämta empiriskt material samt hitta resultat till studien. Att dels söka upp personer som skulle kunna tänkas vilja medverka i en eller fler
intervjuer, dels intervjua dessa för att slutligen kunna komma fram till ett resultat skulle kunna vara en svårare process än att analysera textmaterial. Att använda intervju som metod hade sannolikt varit mer tidskrävande och inneburit olika typer av bortfall, något som skulle kunna påverka resultatets tillförlitlighet. Vad framgår av kapitlets tidigare avsnitt är fokus vid den kvalitativa
innehållsanalysen att beskriva likheter och skillnader genom att identifiera mönster i textinnehåll. Lundman och Graneheim Hällgren (2017) menar att likheter och skillnader uttrycks i teman och kategorier på olika abstraktions- och tolkningsnivåer. Vidare menar Lundman och Graneheim Hällgren (2017) att det i varje text finns ett manifest innehåll och även i de flesta fall ett latent innehåll. Manifest innehåll är det textnära och uppenbara innehållet som uttrycks på en beskrivande nivå i form av olika kategorier. Latent innehåll, menar Lundman och Graneheim Hällgren (2017), är textens underliggande budskap, det vill säga det som sägs mellan raderna. Det latenta innehållet är vidare det som uttrycks på en tolkande nivå, på olika abstraktionsnivåer i form av teman. Lundman och Graneheim Hällgren (2017) menar att textens innehåll är den röda tråden vilket genomsyrar koder och kategorier. Oavsett om innehållet är manifest eller latent krävs tolkning. Tolkningar varierar i djup och abstraktionsnivå. Innebörden av abstraktion är att förstå ett textinnehåll på en högre logisk nivå. Låg
abstraktionsnivå kännetecknas av att vara textnära och konkreta beskrivningar av ett innehåll medan hög abstraktionsnivå kännetecknas av att vara distanserade och generella beskrivningar av ett innehåll. Graden av tolkning kan också variera. Låg tolkningsgrad är konkret och textnära medans hög tolkningsgrad har större
utrymme för nya idéer som kan påverka tolkningen. Lundman och Graneheim Hällgren (2017) menar att det finns fördelar respektive nackdelar med att arbete med olika abstraktions- och tolkningsnivåer. Analys som befinner sig nära den ursprungliga texten beskriver det manifesta innehållet. Lundman och Graneheim Hällgren (2017) påvisar dock att det kan medföra vissa risker med att arbeta alltför textnära under analysprocessens gång. En risk är att helheten kan gå förlorad. För att resultatet ska bli begripligt och meningsfullt behövs dock en viss
grad av abstraktion och tolkning. Kategorisering och tematisering kan underlättas med större inslag av tolkning. Detta med anledning av att tolkning skapar
förutsättningar för att kunna se mönster och sammanhang. Dock måste då större krav ställas på åtgärder som kan säkerställa trovärdigheten (Lundman &
Graneheim Hällgren 2017). En medvetenhet kring det ovannämnda har beaktats under arbetets gång. Författarna är medvetna om att deras förförståelser,
erfarenheter och kunskaper har en betydelse för studien och dess resultat och analys. Andra författare hade kunnat tolka ett textmaterial annorlunda utifrån deras perspektiv.
På grund av den rådande corona-pandemin har författarna inte kunnat ses i person för att arbeta med studien. Istället har författarna kommunicerat över det digitala kommunikationsverktyget Zoom meetings. Författarna upplever att detta sätt att kommunicera på, i det stora hela, har fungerat bra. Vid ett fåtal tillfällen har tekniken varit mindre tillförlitlig vilket är en begränsning. En förtjänst med kommunikationsverktyget Zoom meetings är att författarna kan se varandra samt dela skärm med varandra. Zoom meetings har använts vid kontakten med
handledaren och har då fungerat bra.
5.3 Forskningsetiska överväganden
Forskningsetiska principer såsom informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet omfattar relationen mellan etik och forskning. Utöver det ovannämnda omfattar principerna etiska krav på forskaren och forskningens genomförande och inriktning. Informationskravet beskriver forskarens skyldighet att informera till berörda om den aktuella forskningens syfte. Samtyckeskravet beskriver att de som deltar i en undersökning själva har rätt att bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet beskriver att forskaren ska ge de som medverkar i en undersökning största möjliga
konfidentialitet samt förvara personuppgifter på ett sådant sätt så att obehöriga inte kan ta del av uppgifterna. Nyttjandekravet beskriver att de insamlade uppgifterna om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2017).
De ovannämnda forskningsetiska principerna har inte varit aktuella att beakta i den här studien. Den rådande corona-pandemin har begränsat vårt val av metod. Folkhälsomyndighetens samt Malmö universitets restriktioner har påverkat studien på så sätt att inga “onödiga” kontakter bör tas. Med hänsyn till restriktionerna är bedömningen att en kvalitativ innehållsanalys är den mest lämpliga metod att använda i rådande situation. Metodvalet, kvalitativ
innehållsanalys, medför andra etiska överväganden än de ovannämnda. Metodval såsom deltagande observation och intervju med yrkesverksamma på fältet är inte aktuellt eftersom det hade kunnat bidra med en ökad belastning för dessa
myndigheter. Metoden kvalitativ innehållsanalys har möjliggjort för att kunna arbeta hemifrån vilket vidare rekommenderas av folkhälsomyndigheten. Genom att arbeta hemifrån har författarna kunnat bidra till att minska spridningen av Covid19.
5.4 Arbetsfördelning
Studien är gjord av två studenter, Ellen Bäckius och Madeleine Englesson. Abstract, inledning och problemformulering, tidigare kunskapsläge, metod,
resultat och analys samt diskussion har båda författarna utformat tillsammans i nära samarbete. Författarna har i samråd med varandra kommit överens om vad kapitel juridisk utgångspunkt och teoretisk utgångspunkt skall innehålla. Det kapitel som behandlar den juridiska utgångspunkten har formulerats av Ellen Bäckius. Madeleine Englesson har formulerat kapitlet som behandlar den teoretiska utgångspunkten. Båda författarna har bekantat sig med det empiriska materialet men har var och en lagt större fokus på vissa delar av propositionen. Skälet till att författarna lade fokus på olika delar av propositionen beror på den begränsade tidsåtgången samt propositionens omfång på närmare 270 sidor. Att studenterna har utformat övervägande delar i studien tillsammans motiveras utifrån att studien skall ha en röd tråd vad gäller språkligt och innehållsmässigt. Vidare motiveras valet att utforma övervägande delar tillsammans av att
författarna på så vis kan diskutera studiens innehåll tillsammans. När teoretiska och praktiska problem har uppstått har författarna tillsammans kommit fram till kreativa lösningar. Ett av flera exempel på teoretiska problem som uppstått och lösts tillsammans under arbetets gång är huruvida studien skulle innehålla ett kapitel som behandlar en juridisk utgångspunkt. Praktiska problem som uppstått och lösts är exempelvis frågor kring studiens disposition och
meningsuppbyggnad. Att författarna har gjort studien tillsammans har upplevts positivt av båda parter. Författarna har kunnat ge varandra stöd och motivation.
