Sveriges bostadsbyggande - nutid

3.2.1 Bostadspolitiken

I början av 2000-talet förändrades många hyresrätter till bostadsrätter samtidigt som det inte heller byggdes många nya hyresrätter. Detta ledde till att bostadsbristen ökade gällande hyresrätter framför allt i tillväxtområdena då folk hellre ville bo i hyresrätter, men det fanns inga tillgängliga. För att åtgärda detta infördes ett statligt investeringsbidrag år 2001 för nybyggnation av hyresrätter i de områdena med störst bostadsbrist. År 2003 infördes även en investeringsstimulans, en sänkning av momsen, för nybyggnation av hyresrätter för att sänka produktionskostnaderna. Det sågs även se till att ett ekologiskt perspektiv följdes när man byggde (Boverket, 2007).

Det var redan på 1990-talet som de höga byggkostnaderna kom på tal men först under 2000-talet påbörjades åtgärder. Ett Byggkostnadsforum bildades som hölls i av Boverket, de skulle ge stöd åt byggprojekt och utreda möjligheterna att få ner kostnaderna vid nybyggnation. Allt fler typer av bidrag och stöd infördes under 2000-talet för att främja bostadsbyggande och minska bostadsbristen som

delvis uppstått på grund av den låga produktionen efter miljonprogrammet. Även stöd för ombyggnation av redan befintliga bostäder infördes eftersom många bostäder från miljonprogrammet behövde rustas upp. Mycket började uppmärksammas under 2000-talet; fokus på klimat, energieffektiviseringar, radonsaneringar, förvaltningen av bostäderna. Det blev allt viktigare att tänka på miljön vid nybyggnation av inte bara bostäder utan alla typer av konstruktioner och byggnader (Boverket, 2007).

3.2.2 2010-talet

Bostaden är enligt Arnstberg och Bergström (2010) idag platsen där människan är hemma, och ofta umgås och spenderar större delen av sin tid. Det varierar förstås beroende på vilken familjesituation som råder men hemma är där man kan få vara ensam och vara sig själv. Idag vill de flesta människorna i Sverige bo i ett eget hus på egen tomt nära natur, men samtidigt centralt. Det är toppen på bostadskarriären för många. Men svenskar vill också gärna bo i våningar med trapphus precis som många andra i Europa. Det sägs att drömboendet för en stockholmare, är en röd stuga, vid Stureplan, något som egentligen är omöjligt. Det handlar enligt Arnstberg och Bergström (2010) om att man vill ha lugn och ro, men samtidigt vara nära där allt händer. Detta gäller egentligen de flesta människor, inte bara stockholmare. Det är vanligt att växa upp utanför storstäderna, i mindre samhällen på landsbygd, men när man blir äldre flyttar in till storstäderna. I och med att man ofta är uppvuxen i ett mindre samhälle där det är lugnare, sitter längtan kvar till det när man flyttar till storstäderna vilket skapar önskemålet om ”en röd stuga på Stureplan” enligt Arnstberg och Bergström (2010). Det här visar på att det nästintill är omöjligt att få exakt alla behov tillfredsställda när det kommer till bostaden.

Detta är något flertal planerare och arkitekter kämpar med (Arnstberg och Bergström, 2010).

Det har blivit mer vanligt med funktionsuppdelade rum jämfört med hur det var varit tidigare i historien. Familjerna beblandas inte på samma sätt i bostaden med funktionsuppdelning; barnen har sina egna rum där de leker och sover, föräldrarna har sitt sovrum och så vidare. Det finns även extra funktionsrum som har blivit allt mer populärt i bostäderna, till exempel filmrum, spelrum, datorrum, vinkällare, relaxrum med bastu eller inomhuspool. Vid nybyggnation söks inspiration från Europa eftersom utvecklingen av bostäder inte varit stor i Sverige sedan miljonprogrammet (Arnstberg och Bergström, 2010).

I dagens samhälle har bostaden återigen blivit lite av något man visar upp. Delvis därför, men också för att man vill trivas bra i sin bostad, ställs vissa estetiska kriterier. Det är exempelvis viktigt att bostaden är belägen på en plats där man trivs. En annan faktor är en bostad som är utformad efter ens eget tycke. Då många bor i lägenhet i våningshus blir även trapphusets utformning och entréer viktiga aspekter. Men i bostaden finns vissa tendenser som återkommer som anses vara attraktivt, och det är bland annat utsikt, ljusa rum, gedigna material, balkong och huruvida det är en bra bostad att ta hem gäster till. Öppna rumssamband är också något som blivit eftertraktat, framför allt mellan kök och vardagsrum (Arnstberg och Bergström, 2010). Under slutet på 1990-talet och i början på 2000-talet fick köket återigen en väldigt central roll i bostaden. Människorna lagade mat och umgicks samtidigt vilket gjorde att köket delvis också fick vardagsrummets funktion. En mer öppen planlösning mellan köket och vardagsrummet tog sin början eftersom båda rummen var platser där man umgicks. Köket

anpassades mer för att passa in med vardagsrummet med enkel utformning, mer finess, utrymme och flexibel yta (Dahlgren, 2001). Från det har attraktiviteten med rumslighet ökat, både på höjden och mellan olika rum, så som högre i tak och öppen planlösning (Arnstberg och Bergström, 2010).

Under hela 2000-talet har som nämnts medvetenheten om att bygga miljövänligt och energieffektivt ökat, men människor väljer även att i vardagslivet göra miljövänliga val. Människor kör mindre bil och promenerar eller cyklar mer vilket gör att de vill ha korta avstånd till det mesta, så som restaurang, mataffär, natur, träning och nöjen. Promenadvänliga städer uppmuntras, men med det menas inte bara att det ska finnas trottoarer att röra sig på, utan stråken måste vara attraktiva och trevliga att promenera eller cykla längs med. Det är också viktigt att det känns tryggt att gå och cykla efter vägarna (Arnstberg och Bergström, 2010).

3.2.3 Utglesning och urbanisering

Utglesning har blivit ett problem i större städer enligt Arnstberg och Bergström (2010). För att förtäta städerna igen krävs det attraktiva bostäder, framför allt för barnfamiljer eftersom det främst är dem som flyttar ut till villaförorterna. Det är en utmaning att få barnfamiljer att välja stadsboende framför förortsvilla. En av de viktigaste punkterna som saknas i staden är tillgången till trädgård, en privat utemiljö, eftersom det ofta finns någon i familjen som vill kunna bruka trädgården eller uteplatsen.

Därför är det viktigt att bostaden har terrass eller balkong som är tillräckligt stor för både umgänge och odling. I bostadsområdet bör det kännas tryggt och finnas trevliga grönområden med utrymme för umgänge, lek, avslappning, idrott, odling och promenadstråk bland annat. Ofta behöver barnfamiljer också mycket förrådsutrymme (Arnstberg och Bergström, 2010).

Överlag i Sverige är det brist på bostäder för studenter och unga personer. Städerna breder ut sig mer och mer och avstånden ökar. Samtidigt är det fler som vill flytta närmare stadskärnorna, bland annat äldre som vill lämna förortsvillan för en central lägenhet och ungdomar som vill leva självständigt. De äldre vill gärna bo centralt, inne i staden för att ha närhet till vård och omsorg, nöjen, kommunikationer och affärer. Det är inte heller lika självklart att barnfamiljer ska bo i villa i ett lugnt område utanför staden längre, utan bilden av att staden är en ohälsosam plats att växa upp på vänder. Unga människor i städer lägger idag inte lika stor vikt vid att bostaden ska vara perfekt, utan de spenderar hellre sin tid någon annanstans, ute i staden. Trots detta finns det samtidigt tendenser som visar på att man via bostaden uttrycker sin identitet, och efterfrågan på originella bostäder ökar (Arnstberg och Bergström, 2010).

Urbaniseringen har också ökat konstant, allt fler flyttar till större städer bland annat för att kunna utbilda sig. Ungdomar som flyttar för att studera på annan ort flyttar sällan tillbaka till deras mindre hemstad, men när de blivit äldre och skaffat barn flyttar många gärna tillbaka enligt Arnstberg och Bergström (2010). Det är inte bara studerande som flyttar utan ungdomar generellt vill ofta flytta till större städer, men mindre städer har fortfarande en chans att bli attraktiva för ungdomar. För att de mindre städerna ska vara attraktiva och få folk att vilja flytta tillbaka behöver det bland annat finnas bra mötesplatser, trivsamma och sociala stråk, restauranger, kaféer och klubbar (Arnstberg och Bergström, 2010).