22 5.3.2 Arrangörer och demonstranter
5.5 Sveriges situation
Den tredje och sista kategori är ”Sveriges situation”. Det handlar om diskussionen som finns i nyhetsartiklarna där man skildrat hur det ser ut i Sverige angående polisbrutalitet och rasism. Det uppkommer olika synpunkter och dessa har delats in i två subkategorier, ”kritikernas syn” och ”demonstranternas syn”.
5.5.1 Kritikernas syn
Kritiker av rörelsen påstår att det som BLM i Sverige kämpar emot (polisbrutalitet) är ett importerat problem från USA. Däremot nämner de att det finns beröringspunkter mellan länderna. Rasismen finns även i Sverige, afrosvenskar rapporterar flera hatbrott än andra utländska grupper och det finns en segregation i landet. Å andra sidan är att brist på antal poliser som istället är dilemmat. Vidare påstår man att demonstrationerna inte handlar om situationen i Sverige och problemet som de målar upp är en fantasi. Man tycker det är bra att visa solidaritet men det finns en stor skillnad mellan USA och Sverige. Sedan anses det finnas förbättringspotential hos polisen men att demonstrera för polisövervåld är fel.
”Solidaritet är vackert, men det är osunt att amerikanska konflikter importeras till Sverige. För oavsett hur hemtamt svenskar rör sig på amerikanska nätsajter och forum så är USA och Sverige i grunden mycket olika länder (Expressen, 2020)
“Men till skillnad från i USA är en pockande polisnärvaro inte det stora problemet i Sveriges utsatta områden. Tvärtom är det på tok för få poliser” (ibid.).
5.5.2 Demonstranters syn
Kritikerna anser alltså att det är fel att kämpa för den polisbrutalitet som finns i USA, då det inte finns samma problem i Sverige medan de som är sympatisörer av Black Lives Matter, de som demonstrerade, i Sverige tycker det motsatta, vilket uppmärksammas i nyhetsartiklarna. Man får bland annat ta del av demonstranternas ord om problemen i landet. Det lyfts fram att det även sker i Sverige, att det finns de poliser som rasprofilierar, förtrycker och som utövar makt. Däremot anser man att det inte är lika stort våld som man fått se i USA men att det kan
27
hända i framtiden om man inte tar upp problemen som redan finns. Detta är den enda kopplingen som lyfts fram som arrangörer gjort mellan Sverige och BLM.
” Svarta dödas av poliser i USA. Det finns poliser som rasprofilerar, förtrycker och maktutövar även här. Inte i samma utsträckning som i USA och ingen har dödats, men om man inte säger något kanske det händer även här, säger Ibi Chune Jogestrand.” (Israelsson, 2020a)
För att stödja sin åsikt om att det finns problem även här, nämns ett par olika exempel där personer i den svenska befolkningen fått vara med om både strukturell och individuell rasism. Det är BLM-anhängare som betonar problemen som finns i landet i artiklarna och exemplen på rasism är ytterst få, det nämns oftast bara att det finns social orättvisa i Sverige men inget mer specifikt.
”Många i tåget var unga skåningar med afrikansk familjebakgrund. Flera gick i sin första
demonstration. De berättade om att alltid väljas ut för ”slumpmässig kontroll”, om att bli kallade för n-ordet, om rädslan när den rasistiske seriemördaren Peter Mangs gick lös i stan.” (Orrenius, 2020) ”De talade om befrielsen i att få protestera och vittna om rasism, utan att mötas av ”den väktaren hade nog en dålig dag” eller ”det finns alltid enstaka rötägg” eller ”hon uttryckte sig illa men menade inget ont” (ibid).
Denna bild av problem mellan individer och polisen utrycks inte bara av BLM-anhängarna utan även av andra studier (t.ex Haller m.fl, 2018).
6. Diskussion
I denna uppsats har syftet varit att besvara frågeställningen om hur BLM i Sverige skildras av svensk nyhetsmedia. Utifrån resultatet kan man komma fram till att det är olika aspekter och aktörer som svensk nyhetsmedia lyfter fram i skildringen. Bland annat tas det upp om bakgrunden till det aktivistiska nätverket men i en obetydlig grad. Det enda man uppmärksammade var dess budskap men det nämndes det kort om. Det skrevs inte om
rörelsens mål, vad den har åstadkommit och dess historia. Budskapen som nämndes varierade även mellan olika artiklar. Många av dem antydde att man protesterade endast för det som hänt i USA och George Floyd. Det tas då upp att det finns de som anser att detta är fel eftersom det inte är det enda motivet till demonstrationerna i Sverige. Det förminskar deras kamp eftersom man missar att de även kämpar emot den rasism samt polisbrutalitet och att det
28
finns problem i Sverige. Demonstrationerna handlar om mycket mer än det som sker i USA. I andra nyhetsartiklar uppmärksammas den riktiga anledningen bakom protesterna, som
nämndes i bakgrunden, och en demonstrant som anser att det är vitas ansvar att minska rasismen. I vissa artiklar nämns det även att de kämpar för mänskliga rättigheter och
protesterar för att visa stöd till de som fallit offer för polisövervåldet. Å andra sidan skildras vissa budskap även som hatiska mot polisen. Det finns alltså olika åsikter om budskapet bakom Black Lives Matter i Sverige.
Mycket i artiklarna handlar dessutom om säkerhetstjänstens personal och demonstranterna. Poliserna och vakterna som fanns där under protesterna skildras för det mesta positivt. De porträtteras som “hjältar” som lugnat ner situationen och varit hjälpsamma. De ska även ha uppfört sig professionellt och när de har varit våldsamma har anledningen varit att de varit det för att det behövdes i den hotfulla stämningen som uppstod med demonstranterna.
Demonstranter har upplevt detta som fel medan andra supportrar deras agerande. Polisens egna ord lyfts fram då de försvarar det dåliga beteendet och förminskar det genom att anse att det var rätt av dem att försvara sig på det sättet, detta stärker det som nämns i tidigare
forskning om prostestparadigmet. Att man väljer att lyfta upp polisernas röst istället för demonstranternas. Man vill även porträttera dem som stöttande, att de står bakom rörelsen. Detta visas genom att bland annat uppmärksamma den kvinnliga polisen som gick ner på knä inför demonstranterna. Händelsen blev mycket omdiskuterad i svensk nyhetsmedia där vissa ansåg det vara fel medan andra hyllade henne. Medan polisen själv påstod att det var rätt av dem att agera som de gjorde, anser en demonstrant att deras våldsamma handlingar var omotiverade och oacceptabla. Annat som lyfts fram är en hemlig Facebookgrupp som är till för att en grupp poliser ska diskutera yrkesfrågor. Där har vissa poliser uttryckt sig rasistiskt gentemot Black Lives Matter demonstrationerna, vilket har fått negativa reaktioner. Det har blivit kritiserade av BLM-anhängare samt andra poliskollegor.
Om man jämför skildringen av poliser och vakter med den av demonstranterna kan man komma fram till att demonstranterna porträtteras mycket mer negativt. Det enda positiva är att de var fredliga under en period av protesterna och ibland har det framställts som att det är det som de velat. Dock skildras deras beteende oftast som kriminellt och olämpligt då de bland annat nämns att de varit våldsamma, gripits, det har uppstått oroligheter i kontakt med polisen för det mesta samt hur polisen behandlats dåligt av dem. Det påstås av vissa att den kvinnliga polisen som gått ner på knä ska ha gjort det för att demonstranterna ska ha varit hotfulla och denna händelse var ytterst påfrestande för poliserna som var involverade. En medlem i
29
Sverigedemokraterna menar på att demonstranterna förtjänar att gripas. Demonstranterna kopplas i de flesta fall till det aggressiva beteendet men när de gäller de oroligheter som skedde i Göteborg, markeras det däremot att de som varit våldsamma inte hade med protesten att göra. Å andra sidan anses det av andra att det var fel att demonstrera. Att det förstör kampen, vill framställa sig som offer och att de inte där för att kämpa mot rasismen. Man tar upp coronapandemin och hur det var fel att demonstrera i dessa tider samt att de inte hållit sig till restriktionerna. I detta fall är det endast inte demonstranterna som anklagas utan även polisen som borde ha nekat tillståndet till att protestera. Däremot är det vissa som anser att vissa demonstrationer skötte sig och tog hänsyn till pandemin. Sammanfattningsvis kan man komma fram till att demonstranterna oftast porträtteras som “skurken” eftersom man
mestadels skriver negativt om dem medan polisen och ordningsvakter i de flesta fallen porträtteras positivt, alltså verkar de vara “hjältar” som agerade rätt i situationen.
I skildringen diskuteras även Sveriges situation kring strukturell rasism och polisövervåld. Där finns det olika åsikter om hur det ser ut i landet. Kritiker menar att det inte finns något problem, att det är importerat från USA. De menar vidare att man ska visa solidaritet till orättvisor som sker i andra länder men att det är en stor skillnad mellan USA och Sverige. Däremot anser de som demonstrerat i Sverige att det också är ett problem här men att det möjligtvis inte har samma dödliga utgång. Påståendet stöds med ytterst få exempel på händelser där personer varit med om strukturell rasism. Ett av dem visar på hur polisens rasistiska beteende förminskas. Oftast är de anhängare till rörelsen som har dessa åsikter. Svensk nyhetsmedia skildrar alltså BLM i Sverige såsom det har presenterats ovan. Det finns dock mer kring dem och fler sätt som man kan undersöka den på. Framtida studier kan
möjligtvis använda sig av en annan metod då den kvalitativa innehållsanalysen har sina brister som nämnts tidigare. Exempelvis kan man istället genomföra en kvantitativ textanalys. Man skulle också kunna studera andra årtal för att se rörelsens utveckling i Sverige.