Sveriges skatteavtal med Schweiz 28

4.3.1 Avtalets möjligheter idag jämfört med tidigare bestämmelser

Trots att Schweiz inte är EU-medlemsstat har landet ändock berörts avseende bestämmelser inom EU. En sådan bestämmelse som är relevant för frågan om informationsutbyte är den som stadgas i Sparandedirektivet, att Schweiz för att direktivet skulle träda i kraft åtog sig åtgärder likvärdiga de i direktivet. Dock ger denna bestämmelse inte Schweiz någon skyldighet till utlämnande av upplysningar, utan för att uppnå åtgärder likvärdiga de i Sparandedirektivet ska Schweiz enligt överenskommelse istället ta ut en källskatt. Den avtalade källskatten ökar över åren och EU:s motiv här bakom framkommer tydligt; att slutligen få Schweiz att istället acceptera ett utlämnande av information, då en ökning av skatt över åren inte är vidare attraktivt för investerare. Genom Sparandedirektivet har Sverige således inte givits någon möjlighet till upplysningar från Schweiz vad gäller personers sparande.

Efter att ha granskat förändringarna i skatteavtalet med Schweiz jämte hur avtalet såg ut innan förändringarna vidtogs, kan det konstateras att bestämmelser rörande informationsutbyte tidigare saknats i avtalet. Som det stadgas i LÖHS krävs en överenskommelse mellan stater för att ett utbyte av upplysningar ska kunna ske, och därmed har Sverige inte tidigare haft möjlighet till upplysingar i skattehänseende från Schweiz. Sverige ges därmed idag, genom den nyintagna artikeln som reglerar utbyte av upplysningar, en möjlighet till ett utbyte av upplysningar med Schweiz som tidigare inte funnits.

Artikeln rörande utbyte av upplysningar i skatteavtalet med Schweiz har ett tämligen brett tillämpningsområde, då utbyte av upplysningar ska ske ifråga om skatter av varje slag, och någon begränsning inte görs till att endast avse skatter på inkomst och kapital, och inte heller till att endast avse personer med hemvist i Sverige, Schweiz eller båda staterna, vilket är en begränsning som görs i övrigt i OECD:s modellavtal. I detta avseende stämmer bestämmelserna överens med artikel 26 i OECD:s modellavtal. I kommentarerna till artikel 26 anges att utbytet kan ske på begäran, automatiskt och spontant. Protokollet till Sveriges skatteavtal med Schweiz begränsar dock utbytet till att endast kunna ske på begäran. Detta torde sänka graden av effektivitet och snabbhet vad gäller utbytet av upplysningar, då det klart framgår av till exempel förarbeten till EU-direktiven att ett automatiskt utbyte och bestämmelser som reglerar det adminitrativa arbetet underlättar för utbytet av upplysningar mellan stater. Att Sparandedirektivet antogs berodde ju på att utbytet av upplysningar inte fungerade på ett effektivt sätt, och att det därmed var möjligt att undkomma beskattning. Även direktiv 2011/16/EU har skapats, med Sparandedirektivet som förebild, för att effektivisera och underlätta utbytet mellan EU-medlemsstater.

4.3.2 Avtalets möjligheter i jämförelse med direktiv och bestämmelser mellan EU-medlemsstater

Artikeln i skatteavtalet med Schweiz är visserligen bred, men inte vidare detaljerad då den endast består av fem punkter, som egentligen inte reglerar hur utbytet ska ske, utan endast vilken information som ska utbytas, hur informationen ska behandlas, samt vilka skyldigheter som inte föreligger för de avtalsslutande parterna. Jämförs artikeln med direktiv 2011/16/EU som ska ersätta Handräckningsdirektivet, kan det klart konstateras att bestämmelserna om utbytet av upplysningar mellan medlemsstaterna i direktiv 2011/16/EU är betydligt mer omfattande och precisa än de i skatteavtalet med Schweiz. I direktiv 2011/16/EU föreskrivs det nämligen om ett obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar och en direkt kontakt mellan myndigheter. En detaljerad beskrivning av hur utbytet ska ske finns också i det nya direktivet, och det anges även att medlemsstaterna ska dela med sig av erfarenheter och praxis i syfte att förbättra samarbetet, vilket troligvis kommer leda till ytterligare effektivitet och samarbete mellan staterna.

Trots att Handräckningsdirektivet inte är lika detaljerat som det nya direktivet, är det ändå mer omfattande än artikeln i skatteavtalet med Schweiz, eftersom Handräckningsdirektivet möjliggör ett utbyte av information även på automatisk och spontan basis. Handräckningsdirektivet stadgar att lämnande av upplysningar ska göras så fort som möjlig,

och möjliggör även för medlemsstaterna att avtala om att låta mottagande medlemsstats skattetjänstemän uppehålla sig i den andra medlemsstaten. Sådana bestämmelser saknas i skatteavtalet med Schweiz. Handräckningsdirektivet och avtalet har gemensamt att stat som omfattas av direktivet respektive avtalet, inte behöver göra efterforskningar eller tillhandahålla information som avviker från lagstiftning eller adminitrativ praxis.

Genom Sparandedirektivet ges Sverige goda förutsättningar till utbyte av upplysningar, eftersom direktivet stadgar ett automatiskt utbyte avseende fysiska personers sparande i annan EU-medlemsstat. Schweiz har visserligen åtagit sig skyldigheter likvärdiga de i direktivet, men då dessa endast består i ett uttagande av källskatt, och någon bestämmelse rörande automatiskt utbyte avseende sparandefrågan inte finns i skatteavtalet med Schweiz, ger direktivet bättre förutsättningar avseende sparandefrågan mellan Sverige och EU- medlemsstater än de Sverige har genom skatteavtalet med Schweiz som endast sker på begäran.

Genom ändringarna i konvention om ömsesidig handräckning har EU och OECD skapat en möjlighet, inte bara för EU och OECD medlemsstater, utan även för icke medlemsstater att på ett multilateralt plan kunna medverka i ett effektivt informationsutbyte som är mer omfattande än de klassiska skatteavtalen. Schweiz är ett av OECD:s medlemsländer och har därmed även innan ändringarna vidtogs i konventionen om ömsesidig handräckning haft möjlighet att tillträda denna. Att möjligheten inte har utnyttjats är inte vidare förvånansvärt då Schweiz reserverat sig mot de flesta bestämmelser OECD utformat rörande utbyte av information, och inte förrän 2011 godtagit intagande av en klausul som reglerar utbyte av upplysningar i skatteavtalet med Sverige.