I vilket syfte används utvecklingsplanerna – skolledarens och lärarnas perspektiv

Syftet med den individuella utvecklingsplanen och portfolion menar skolledaren är inflytande, delaktighet och ansvar. Med hjälp av den ska det gå att se framåt, den ska vara stödjande och stärkande och innehållet ska vara begripligt. ”Strävansmålen ska konkretiseras, viktigt att säga

32

hur vi gör och vad vi gör och sedan beskriva det var man kan se det och hur man ser det” fortsätter skolledaren.

I enkäterna frågade jag efter syftet med de individuella utvecklingsplanerna och portfolion för pedagogerna, för barnet/eleven och för föräldrarna. Både förskollärarna och grundskollärarna har lyft vikten av delaktighet och inflytande för alla.

För att kunna vara delaktig och ha inflytande över sitt barns skolgång måste föräldrarna ha samma information om var barnet befinner sig i förhållande till målen som läraren har. Sådan information avser utvecklingsplanen att förmedla till föräldrarna. Förskollärarna svarar att syftet för föräldrarna är att vara delaktiga i sitt barns lärande, att det är ett stöd för föräldrarna att ha en dialog med sina barn om deras lärande.

När det gäller syfte för barnet, svarar båda lärargrupperna, att det är ett verktyg för att barnen ska bli medvetna om hur de lär och om hur de samspelar med varandra. Att barnen och eleverna tydligt ska kunna följa och se sin utveckling. Var befinner jag mig – var är jag på väg? Två förskollärare lyfter dessutom att det är roligt för barnen att ha något eget, något som är ”mitt”, något att visa upp för andra.

På frågan om syftet för pedagogerna svarade lärarna att indivuella utvecklingsplaner och portfolio framförallt är ett verktyg för att synliggöra varje barn och att säkra deras lärande. Att det även är ett verktyg som är till hjälp för att arbeta med läroplanens uppdrag och mål och slutligen att det är ett stöd i att utveckla verksamheten.

I syftet med individuella utvecklingsplaner och portfolio råder en enighet bland skolledaren och alla lärarna.

4.1.4 Förändringens villkor

I enkäten frågades det om vilka möjligheter och vilka risker lärarna såg med individuella utvecklingsplaner och portfolio. Av ett flertal alternativ så svarade sex lärare att möjligheten var delaktigheten för barnen. Tre lärare svarade att det skapade en synlighet och struktur. När det gäller risker valde två lärare att inte lämna något svarsalternativ, två lärare ansåg att det var svårigheter med att dokumentera samspel med andra och fyra lärare ansåg att det var tidskrävande. En lärare tar upp risken med att det är svårt att formulera sig när det gäller bedömning.

Alla återkommer till (i enkäten) att arbetet med individuella utvecklingsplaner och portfolio har förändrat det pedagogiska arbetet i vardagen och hur verksamheten utformas. Nu diskuteras mer barnens lärande och den dokumentation som förs runt barnen hjälper lärarna

33

att reflektera och diskutera vilket barn, de ser och varför. Det ställer krav på lärarna att tänka om verksamheten, rummen, miljön, materialet och vad deras förväntningar har för betydelse. Slutligen ställde jag enkätfrågan om lärarna var nöjda med den individuella utvecklingsplanen och portfolion som de har och sättet att arbeta med den. Fem svarade att de var nöjda med den men lyfte förbättringar som att arbeta med den röda tråden genom förskola, förskolklass och grundskola. I de svaren lyftes också önskemål om att arbeta vidare med att öka barnens delaktighet i arbetet med sin individuella utvecklingsplan och portfolio. Tre har svarat att de inte är nöjda, en har inte lämnat ytterligare kommentarer kring det, de två andra lyfter att portfoliobegreppet behöver förtydligas och diskuteras ytterligare.

Skolledaren menar i intervjun att utvecklingsgruppen som har arbetat med individuella utvecklingsplaner och portfolio har varit viktig för att stödja och förändra IUP:n till att passa skolområdet. IUP-gruppen har diskuterat och gått till sina kolleger med diskussionerna, tagit emot synpunkter och fört det tillbaka till utvecklingsgruppen. Det har varit ett arbetssätt, beskriver skolledaren, där vi har försökt lyssna in och samtidigt gå framåt.

Men alla har varit positiva till en ny IUP, det var väl mer stegbladen som man lite ifrågasatte, men att vi har en IUP och att man ska dokumentera lärandet det kan jag säga att alla är positiva till. (skolledaren)

Både skolledaren och lärarna i enkäterna återkommer till att arbetet med individuella utvecklingsplaner och portfolio har varit och är en demokratisk process. De pratas om en gemensam värdegrund i skolområdet och att man strävar mot en gemensam syn på barn, lärandet och kunskapen. Med en gemensam värdegrund uppnås konsensus och social stabilitet. Det kan ju tolkas som en individuell frihet, en ”runda–bords-kultur” (Börjesson, 2003), där varje individ är inbjuden och förväntas ha ett inflytande över sitt liv. Men det innebär även att den som är med i denna samtalskultur följer olika moraliska förpliktelser som; att vara delaktig, att vara aktiv, att sträva mot konsensusläsningar, att vara flexibel och se möjligheterna. Det finns en mängd formella och informella ordningar som talar om vad som är ett giltigt inlägg, vad som är gångbart. I enkätsvaren och i skolledarens beskrivning av områdets process har det varit en tydlig skiljelinje mellan de två lärarkategorierna. Trots ett beslut om en enhetlig indivuell utvecklingsplan och portfolio valde förskolan och grundskolan två olika ingångar att arbeta med materialet, vilket förskoleklassen förlorade på eftersom de blev bärare av både förskolan och grundskolans olika traditioner. Processen med en enhetlig indivuell utvecklingsplan och portfolio som startade läsåret 2003/2004 pågår fortfarande. Genom projektet som startade i skolområdet för ett år sedan har det nu blivit möjligt för alla förskollärare och grundskollärare i området att mötas i diskussioner om en gemensam syn på

34

barn, lärande och kunskap och hur det ska kopplas till portfolion. Här hade det varit intressant att studera vilken talordning som råder, vilken diskurs som är den giltiga, kort sagt hur möts de två lärarkategorierna i konsensus om barnsyn, syn på lärandet och på kunskapsutveckling.