Resultatredovisning
7.1. Hur har syftet med den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken kommit att utvecklats?
Som skrivits i inledning till denna uppsats har den gemensamma utrikes och
säkerhetspolitiken inom EU sin grund i den s.k. Davignon rapporten. Det beslutades i oktober år 1972 på ett möte mellan statscheferna i medlemsländerna i EEC och de länder som var i senare skulle bli medlemmar att ett politiskt samarbete skulle initieras så Europa skulle kunna agera enhetligt inom internationella relationer.85
I denna del av uppsatsen kommer de mål som ställts upp för en gemensam utrikes och säkerhetspolitik tas upp från Davignon rapporten fram till Lissabonfördraget.
Davignon rapporten
I Davignon rapporten skrivs det att EEC med införandet av den gemensamma
marknaden bör utvecklingen av ett integrerat Europa fortgå. Detta för att Europa skulle vara kapabelt att handla ansvarsfullt och enigt och på ett kraftfullt sätt kunna framhäva europeiska värderingar och traditioner.86 Vidare skrivs det i Davignon rapporten att
84 European union foreign policy in a changing world, Karen E. Smith, 2007, Sid-38-41
85 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
86 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
Handledare: Jonna Johansson
medlemsstaterna trots sina meningsskillnader är eniga i övergripande frågor och delar samma intressen och kan genom den interna samstämmigheten som finns inom länderna spela en roll inom internationell politik. Det skrivs att Europa bör verka för en
avspänning inom den internationella politiken samt att Europa som kontinent bör verka för att fred, en fortsatt ekonomisk och kulturell utveckling. Vidare skrivs det att Europa bör vara medvetet om det ansvar som följer av dess internationella position gällande levnadsstandard som följer av dess ekonomiska och industriella position.87 I Davignon rapporten skrivs att ett enigt Europa bör uppnås snarast möjligast och att enigheten skall bygga på de traditionella europeiska värdena frihet och respekt för individuella
rättigheter. Ministrar bör enligt Davignon rapporten när de fattar beslut basera dessa på hur den gemensamma europeiska politiken påverkas samt bör politiken ta i beaktande syftet och kontinuiteten i den gemensamma politiken. 88Vidare skrivs det att ett
utrikespolitiskt samarbete är i enighet med tidigare fördrag och att ett samarbete ger form åt en vilja inom det europeiska samarbetet som redan finns.
Redan i Davignon rapporten skrivs det att Europa bör tala med en röst och att redan genomförd integration i Europa bör följas av en integration av motsvarande politiska områden. I rapporten skrivs det att Europa successivt bör utveckla samarbetet kring utrikespolitik för att på bästa sätt kunna utveckla det bästa tillvägagångssättet för en gemensam utrikespolitik. Vidare skrivs att utvecklingen inom det europeiska samarbetet kräver att medlemsstaterna själva bör underlätta för ett utrikespolitiskt samarbete.
Medlemsländernas politiker ansåg i Davignon rapporten att det bästa tillvägagångssättet för att forma en gemensam utrikespolitik var att koncentrera de utrikespolitiska målen för att kunna utveckla en gemensam utrikespolitik och samtidigt tydliggöra att Europa hade en gemensam röst.89
87 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
88 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
89 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
Handledare: Jonna Johansson
Davignon rapporten tydliggör två klara mål för det utrikespolitiska samarbetet, Det första målet med samarbetet var att skapa enighet kring stora utrikespolitiska frågor genom att medlemsstater skulle rådgöra med varandra kring viktiga internationella frågor. Det andra mål som ställdes upp för ett utrikespolitiskt samarbete var att medlemsländerna borde arbeta med målet att koordinera de nationella inställningarna till utrikespolitik samt göra gemensamma uttalanden när detta var möjligt och önskvärt.90
I Davignon rapporten skrivs det att det utrikespolitiska samarbetet skall omfatta alla större utrikespolitiska frågor samt att medlemsstaterna skall vara fria att föreslå
samarbete kring de frågor de önskar. Vidare skrivs att samarbetet kring utrikespolitik bör utvecklas så att samarbetet utvidgas och fördjupas med tiden samt att nya områden bör läggas det nuvarande samarbetet. 91
Single european act
Inom ramen för utrikes och säkerhetspolitiskt samarbete togs år 1986 ett stort steg då the single european act(SEA) skrevs under. SEA skrevs under den 17e februari 1986 och i och med detta togs ECP upp i fördragen.
I inledningen till SEA står det skrivit ”AWARE of the responsibility incumbent upon europé to aim at speaking ever increasingly with one voice and to act with consistency and solidarity in order more effectively to protect its common interests and
independence”.92
Avdelning 1 I SEA klargör att EEC och det europeiska politiska samarbetet (EPC) skall ha som mål att vidareutveckla det europeiska samarbetet till ett mer enligt Europa. Vidare skrivs i artikel 1 att EPC skall styras enligt avdelning 3 i SEA i anslutning till tidigare överenskommelser. 93
90 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
91 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
För fotnot 85-91 avses http://www.ena.lu/davignon_report_luxembourg_27_october_1970-020002259.html
92 Single European Act, Official journal of the European communities (OJEC)870629, nr L 169
93 Single European Act, Official journal of the European communities (OJEC)870629, nr L 169
Handledare: Jonna Johansson
Under avdelning 3 i SEA skrivs det att medlemsländerna tillsammans skall formulera en gemensam europeisk utrikespolitik samt att medlemsländerna skall rådfråga varandra gällande utrikespolitiska frågor som är av intresse för alla medlemsländer innan de tar ställning i en fråga. Detta för att medlemsländerna gemensamt så effektivt som möjligt skall kunna influera utrikespolitiska frågor som är av intresse. Enligt SEA bör
medlemsländer överväga andra medlemsländers positioner och det positiva i att en gemensam inställning till en fråga av intresse skapas. I SEA står det skrivit att
medlemsländerna skall utveckla gemensamma principer och värderingar som underlättar att gemensamma ståndpunkter. Vidare skrivs att medlemsländerna bör undvika positioner och handlingar gällande internationella frågor som kan försämra den gemensamma hållningen i en fråga. Vidare skrivs i SEA att medlemsländerna bör ha i åtanke att ett närmare samarbete gällande utrikespolitik är grundläggande för utvecklandet av en gemensam europeisk identitet i utrikespolitiska frågor.94 Utöver detta skrivs att medlemsländerna i och med SEA bör vara beredda att inleda ett närmare samarbete gällande både ekonomi, politik och även säkerhet. Vidare skrivs i SEA att
medlemsländerna bör arbeta för att skapa ett mer ingående samarbete gällande säkerhet samt att medlemsländerna bör arbeta för att förstärka sin egen säkerhet genom satsningar på teknologi och industri.95
Maastrichtfördraget
Gällande utvecklingen av en gemensam utrikes och säkerhetspolitik inrättades i
Maastrichtfördraget the common foregin and security policy (GUSP). Under avdelning 5 i Maastricht fördraget skrivs det att EU och dess medlemsstater skall utveckla en
gemensam politik som inbegriper alla områden inom både utrikes och säkerhetspolitik.96 I Maastrichtfördraget skrivs målen att för GUSP skall vara att bevaka unionens intressen, säkerhet och oberoende samt att stärka unionens och medlemsländernas säkerhet. Vidare
94 Single European Act, Official journal of the European communities (OJEC)870629, nr L 169
95 Single European Act, Official journal of the European communities (OJEC)870629, nr L 169 http://www.ena.lu/single_european_act_luxembourg_17_february_1986_hague_28_february_1986-020302397.html För fotnot 92-95 avses Avdelning 3 Artikel 30
96 Fördraget om den europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C 191 29e juli 1992
Handledare: Jonna Johansson
skrivs att unionen skall arbeta i enighet med FN fördraget, Helsingfors bestämmelserna och paris stadgorna för att bidra till internationell säkerhet. Ytterligare ett mål för GUSP samarbetet är enligt Maastrichtfördraget att bidra till utvecklingen av demokrati,
rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.97 Vidare skrivs i Maastrichtfördraget att medlemsländerna skall stödja unionens politik aktivt samt inte ta beslut eller positioner som är emot den position unionen innehar. Det skrivs även att rådet skall se till att detta följs, rådet skall även enligt Maastrichtfördraget se till att en gemensam position finns där det finns ett gemensamt intresse. Även inom internationella organisationer där hela unionen inte är representerad skall enligt Maastrichtfördraget medlemsländerna arbeta för att upprätthålla den gemensamma positionen.98 I Maastrichtfördraget skrivs att GUSP även inkluderar området säkerhet och att frågor rörande unionens säkerhet inkluderas och att till detta räknas även försvarsfrågor. Gällande försvarsfrågor skrivs att rådet skall i samråd med The western European union (WEU) utveckla och implementera beslut som kan vara till grund för ett gemensamt försvarssamarbete. Arbetet med att skapa en
gemensam försvarspolitik skall enligt Maastrichtfördraget ske på ett sådant sätt att länder som har tidigare åtaganden med NATO skall kunna fortsätta detta.99
Amsterdamfördraget
I Amsterdamfördraget utökas de skäl som finns för en gemensam utrikes och
säkerhetspolitik. Det skrivs i Amsterdamfördraget att en gemensam försvarspolitik skall utarbetas och att samarbetet kring försvarspolitik skall utökas till att inkludera
försvarsmateriel.100 Vidare skrivs det i Amsterdamfördraget att de uppgifter som det gemensamma försvarsarbetet kommer att hantera inkluderar både fredsbevarande insatser, hjälpinsatser men även s.k. fredsframtvingande insatser. Vidare skrivs att WEU kommer att vara den del av EU som handhar eventuella gemensamma åtgärder inom
97 Fördraget om den europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C 191 29e juli 1992
98 Fördraget om den europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C 191 29e juli 1992
99 Fördraget om den europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C 191 29e juli 1992 (http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/11992M/htm/11992M.html) För ovanstående fotnoter 96-99 avses Avdelning 5, ariklar J-J.11
100 Fördraget om europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C340 10e November 1997
Handledare: Jonna Johansson
försvarssamarbetet.101 Det skrivs i fördraget att det europeiska rådet är den instans som skall ta beslut om frågor där WEU på uppdrag av unionen är involverade. Vidare skrivs att alla medlemsstater har rätt att medverka i gemensamma EU insatser. Medlemsstaterna har även rätt att medverka i beslutsfattandet och planering av gemensamma insatser inom det säkerhetspolitiska samarbetet.
Det skrivs även i Amsterdamfördraget att medlemsländer om de önskar får ingå i ett närmare samarbete så länge samarbetet inte strider mot de intressen EU har. Vidare ges kommissionen i Amsterdamfördraget en större roll inom GUSP då kommissionen i och med Amsterdamfördraget enligt artikel 18 (f.d artikel j8) under avdelning 5 skall kommissionen vara delaktig i beslutsfattandet samt vara en del i företrädandet av EU inom GUSP.102
I Amsterdamfördraget infördes en viktig förändring gällande representationen för GUSP, enligt artikel 26 skall en hög representant medverka vid utformningen, genomförandet och beslut gällande GUSP, denna höga representant skall även enligt artikel 26 i avdelning 5 företräda EU i kontakter med tredje parter. Den höga representanten skall även enligt Amsterdamfördraget vara den som är ordförande för enheten för politisk planering och tidig förvarning. Vidare skrivs i Amsterdamfördraget att den höga representanten skall ha till uppgift inom ramen för detta samarbete att lägga fram
strategier, analyser, och utformning av politiska valmöjligheter för GUSP. Detta skall ske antingen på eget initiativ eller på inrådan av det europeiska rådet. Det skrivs även att denna enhet för planering och tidig förvarning skall skötas gemensamt av den höge representanten, kommissionen och medlemsländerna.103
Nicefördraget
I Nicefördraget finns ändringar i den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken främst att finna under artikel 25 under avdelning 5 där samarbetet utvecklas i den mån att
101 Fördraget om europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C340 10e November 1997
102 Fördraget om europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C340 10e November 1997
103 Fördraget om europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C340 10e November 1997 Fotnot 100-103 avser http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/11997M/htm/11997M.html#0145010077 Avdelning 5, artikel 11-28
Handledare: Jonna Johansson
kommittén för politik och säkerhet i och med Nicefördraget får möjlighet att medverka vid beslutsfattande.104 Vidare skrivs att rådet i händelse av kris är de som har behörighet att ge kommittén rätt att fatta beslut. Vidare utvecklas i Nicefördraget artikel 27, det skrivs att medlemsstater som uttrycker en önskan om att inleda ett samarbete kring en specifik fråga skall ha möjlighet att genomföra detta. Vidare skrivs att länder som väljer att inleda ett samarbete skall se till att samarbetet är i enlighet med den position som finns uttalad i GUSP.105 Enligt Nicefördraget skall fördjupande samarbeten rapporteras till kommissionen och europeiska parlamentet varefter kommissionen skall ge sin åsikt om huruvida ett fördjupat samarbete kan ske i enlighet med den policy som förs av EU.106
Lissabonfördraget
I ingressen till Lissabonfördraget står det att läsa om den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken ”SOM HAR FÖRESATT SIG att genomföra en gemensam utrikes och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam
försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 42 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den europeiska identiteten och självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa och övriga delar av världen,”107
Lissabonfördraget komplimenterar Nicefördraget med att tillföra ett antal nya skäl till den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken, i Lissabonfördraget skrivs det att EU skall arbeta för att utveckla en hållbar utveckling.108 Med denna hållbara utveckling menas att EU skall arbeta med att stödja utvecklingsländer för att minska fattigdom samt stödja social och ekonomisk och social utveckling. Vidare skrivs att EU skall arbeta för att alla nuvarande hinder för världshandel avskaffas.109 EU skall även enligt Lissabonfördraget
104 Fördraget om europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C325 24e December 2002
105 Fördraget om europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C325 24e December 2002
106 Fördraget om europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C325 24e December 2002 Fotnot 104-106 avser http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/12002M/pdf/12002M_SV.pdf Avdelning 5 artikel 11-28
107 Konsoliderade versioner av fördraget om europeiska unionen och fördraget om europeiska unionens funktionssätt, europeiska unionens officiella tidning C 115 9e Maj 2008-ingress
108 Konsoliderade versioner av fördraget om europeiska unionen och fördraget om europeiska unionens funktionssätt, europeiska unionens officiella tidning C 115 9e Maj 2008
109 Konsoliderade versioner av fördraget om europeiska unionen och fördraget om europeiska unionens funktionssätt, europeiska unionens officiella tidning C 115 9e Maj 2008
Handledare: Jonna Johansson
arbeta för att utveckla internationella bestämmelser som har till syfte att förbättra miljön samt bidra till att en hållbar utveckling. Unionen skall även aktivt arbeta med bistånd och assistans till områden som drabbas av naturkatastrofer samt arbeta för upprättandet av ett internationellt system som främjar multilaterala avtal.110
Analys
I detta avsnitt har utvecklingen av EU:s gemensamma utrikespolitik redogjorts för.
Analyserat utifrån neo- funktionalismen anser jag att det är möjligt att se en spillover effekt i enlighet med neo- funktionalismen. Detta eftersom fokus gällande de
utrikespolitiska målen blivit större under den tid den det funnits en gemensam utrikes och säkerhetspolitik. Ben Rosamond skriver i sin bok Theories of European integration att det är möjligt att genom neo- funktionalismen se att integrationen över tid kommer fördjupas och även vidgas och att ett större överstatligt inflytande med tiden kommer att utvecklas.111 Detta kan ses i de mål som finns uppsatta för den europeiska
säkerhetspolitiken då eftersom det är möjligt att se en fördjupning av samarbetet då det utvecklats ett samarbete kring militära frågor utvecklats genom att ESDP kommit att utvecklas.
Vidare är det möjligt att se att fokus inom samarbetet både vidgats och fördjupats. Detta eftersom det ursprungliga samarbetet i och med Davignon rapporten endast omfattade ett begränsat antal områden. Detta kan ses då i Davignon rapporten då ett av målen med samarbetet var att främst fokusera på övergripande frågor som var av vikt för hela samarbetet. Det står att läsa i Davignon rapporten att ett av samarbetes mål var att ” (a) To ensure greater mutual understanding with respect to the major issues of international politics, by exchanging information and consulting regularly;”112.
Senare revideringar kring samarbetet utökar området som samarbetet handhar som t.ex.
introducerandet av ESDP men även till t.ex. att gälla frågor om hållbar utveckling i den
110 Konsoliderade versioner av fördraget om europeiska unionen och fördraget om europeiska unionens funktionssätt, europeiska unionens officiella tidning C 115 9e Maj 2008
Fotnot (107) 108-110 avser avdelning 4, artikel 21-41 http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?
uri=OJ:C:2008:115:0013:0045:SV:PDF
111 Theories of European integration, Ben Rosamond, 2000, Sid-60
112 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.
Handledare: Jonna Johansson
senaste revideringen i Lissabonfördraget. I Lissabonfördraget står det att läsa under de mål som ställs upp för samarbetet att ”d) främja en hållbar ekonomisk, social och
miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom, e) främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvis
avskaffande av restriktioner för internationell handel,”.113 Detta som exempel visar att det finns en spillover effekt inom det gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken, relaterat till det som skrivs av Rosamond går det att se att en fördjupning av samarbetet skett men även att det skett en spillover effekt till det närliggande området försvar.114
7.2 Hur har samarbetet mellan överstatlighet respektive mellanstatlighet utvecklats