Den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken- Ett neo-funktionalistiskt perspektiv

(1)

Den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken Ett Neo- funktionalistiskt perspektiv

Per-Olov Hammargren Personnummer 820523 Adress: Lyan 62, Lgh 209 Telefonnummer: 0672476381 Statsvetenskap G3 PO5363 HT 2008

Handledare: Jonna Johansson

(2)

Handledare: Jonna Johansson Abstract

This essay aims to explore the development of the common foreign and security policy within the European Union as well as the recent addition of the post of High

representative in the field of the common foreign and security policy. This essay will attempt to achieve this trough exploring the questions; how have the aim of the European foreign policy developed, how the forms of cooperation has within this field developed and finally what impact will the recent addition of a high representative for the common foreign and security have. My aim is to answer these questions with the help of neo- functionalism.

The results that came out of this essay point to the direction that the neo- functionalist premise about spill over effects and the notion about increased supranational influence turn out to have some validity in them. The study has shown that during the time the cooperation within the field of foreign and security policy have developed it is possible to see that supranational institutions will gain influence when the scope of integration within a policy area widens and deepens.

Keywords: Gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken, GUSP, Neo- funktionalism

(3)

Handledare: Jonna Johansson Innehållsförteckning

Abstract 2

Förkortningslista 4

1. Introduktion 5

Syfte 7

Frågeställning 7

2. Utrikespolitik och EU 8

Integration och EU 9

3. Teori Neo- funktionalism 10

Neo- funktionalism- premisser 11

Neo- funktionalism- resonemang 12

Neo- funktionalism- Spillover effekten 13

Kritiska reflektioner mot neo- funktionalismen 14

Neo- funktionalismen i denna uppsats 15

4. Forskningsdesign 16

Enfallstudie som forskningsdesign 16

Frågeställning 17

Hypotes, analysenheter, Koppling mellan data och hypoteser 18

5. Metod och material 19

6. Tidigare forskning 21

Tidigare forskning – konstruktivism 21

Tidigare forskning – Multilevel governance 22

Tidigare forskning – Realism 24

Tidigare forskning – resultat 26

7.1 Resultatredovisning frågeställning I 28

Analys- frågeställning I 35

7.2 Resultatredovisning frågeställning II 36

Analys- frågeställning II 40

7.3 Resultatredovisning frågeställning III 42

Analys- frågeställning III 44

8. Avslutande diskussion 46

Källförteckning 49

(4)

Handledare: Jonna Johansson Begreppslista

EC : European Community

EDC: European defence community EEC: european Economic Community ECJ: European court of justice

ESDP: European security and defence policy EU: Europeiska unionen

GUSP: Gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken NATO: North Atlantic treaty organisation

SEA: Single European act WEU: Western European Union

(5)

Handledare: Jonna Johansson 1. Introduktion

Unionen bör tala med en röst står det att läsa på den europeiska unionens hemsida. Detta kan sägas vara kärnan i den strävan som finns inom den europeiska unionens

utrikespolitik.¹

Att försöka få till stånd en gemensam utrikespolitik har genom den europeiska unionens historia varit ett område där det gjorts många försök till att nå enighet, dock med

skiftande resultat.

De första stegen till ett utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt samarbete togs redan på 1950-talet då försök till ett gemensamt försvarsarbete inleddes. Det första försöket att skapa en gemensam hållning i utrikespolitiska frågor kom i och med utvecklandet av European defence Community (EDC). Detta samarbete initierades p.g.a. att det fanns en vilja att vidare integrera väst-tyskland med Europa, USA ville under den pågående Korea konflikten att Europa skulle ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och tillåta väst- tyskland att inneha en egen militär.²

Det var genom detta idén om EDC föddes, EDC var en lösning innebar att den väst-tyska armén var tillåten att återuppbyggas genom att en gemensam europeisk armé. Denna gemensamma armé skulle stå under kontrollen av ett europeiskt parlament och ett europeiskt försvarsdepartement. EDC blev dock inte ratificerat i det franska parlamentet och det fanns även en viss skepticism mot förslaget från USA och p.g.a. detta övergavs idén om EDC i augusti 1954 efter att det blivit nedröstat i det franska parlamentet.³ Det inledande misslyckade försöket med EDC var dock inte det sista försöket till att skapa en gemensam säkerhetspolitik. Under den tid det europeiska samarbetet utvecklats från kol och stål unionen till den europeiska unionen idag har ett flertal försök gjorts för att få till stånd en gemensam utrikespolitik.

Då försöket med EDC inte blivit genomfört utarbetades ett nytt förslag för att kunna bygga upp en tysk militär och samtidigt skapa enighet i samarbetet. Western European Union (WEU) var ett förslag till en försvarsallians som var tänkt att ge väst-tyskland ett erkännande som en självständig stat samtidigt som upprustningsfrågan och frågan om ett

1 http://europa.eu/pol/cfsp/index_sv.htm

2 Origins and evolution of the European union, Desmond Dinan, 2006, Sid-42-44

(6)

gemensamt försvar löstes. Detta åstadkoms genom att väst- tyskland tilläts ingå det s.k.

Bryssel fördraget som upprättats 1948 och var en försvarsallians mellan europeiska stater mot eventuell framtida tysk aggression.⁴ Väst-tyskland tilläts inträde i Bryssel fördraget förändrades fördraget från att vara ett exkluderande fördrag mot tyskland till att bli ett inkluderande fördrag. Brysselfördraget och WEU skulle vara länkade till NATO och på så sätt integrerades väst-tyskland i en västeuropeisk försvarsallians, i oktober 1954 skrev överenskommelsen om WEU under och samarbetet hade skapats.⁵ Detta samarbete var dok inte överstatligt utan ett mellanstatligt samarbete.

Den gemensamma utrikes och säkerhetspolitik EU har idag bygger ursprungligen på den s.k. Davignon rapporten som publicerades den 27e oktober år 1970, denna rapport föreslog att medlemsländerna skulle utöka samarbetet kring utrikespolitik. Bakgrunden till detta samarbete var att ledarna för medlemsländerna träffades i Haag december år 1969 för att diskutera de mål EEC skulle komma att utveckla efter att utvidgningen 1970 genomförts. Det beslutades i Haag att en belgisk diplomat vid namnet Etienne Davignon genom en kommitté bestående av utrikepolitiska rågivare från medlemsländerna skulle utforma stukturen för en mer djupgående integrerad gemensam utrikespolitik.⁶

Den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken även kallad GUSP tog ett stort steg i och med Amsterdamfördraget år 1997 då posten för en hög representant för GUSP kom att instiftas. Den höga representanten har till uppgift att företräda EU vid internationella organisationer och i relationer med länder utanför EU inom ramen för GUSP. I och med det senaste Lissabonfördraget utökas de ansvarsområden den höga representanten har till att även gälla det militära samarbetet inom GUSP såväl som att den höga representanten i och med Lissabonfördraget skall vara en del av den kommissionen.⁷

Denna uppsats har som mål att utreda utveckling av den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken genom att undersöka hur detta till en början mellanstatliga samarbete har kommit att utvecklas till att få en allt mer överstatlig prägel såväl som ett ökat ansvarsområde.

6 Davignon rapporten, Bulletin of the European communities, 27e oktober 1970

7 Konsoliderade versioner av fördraget om europeiska unionen och fördraget om europeiska unionens funktionssätt, Europeiska unionens officiella tidning C 115 9e Maj 2008

(7)

Handledare: Jonna Johansson Syfte

Syftet med denna uppsats är att utreda hur den gemensamma utrikes och

säkerhetspolitiken inom europeiska samarbetet utvecklats mellan åren 1970 och 2008.

Samt att undersöka vad beslutet att införa en hög representant unionen kommer att innebära gällande överstatligt inflytande inom samarbetet.

Frågeställning

De frågeställningar som finns i min uppsats är följande

Hur har syftet med den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken kommit att utvecklats?

Hur har samarbetet mellan överstatlighet respektive mellanstatlighet utvecklats inom den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken?

Vad innebär beslutet att införa en hög representant som talar för hela EU i utrikesfrågor för det överstatliga inflytandet inom GUSP?

(8)

2. Utrikespolitik och EU

Det begrepp som kommer att vara centralt i den här uppsatsen är Europas gemensamma utrikes och säkerhetspolitik. Utrikespolitik definieras som ”politik som rör förhållandet mellan ett land och främmande makter”⁸. Utrikespolitik i detta fall i samband med EU bör det tas i beaktande att termen egentligen avser stater och dess utrikespolitik. Detta p.g.a. att det är svårt att med den traditionella bilden av staten som aktör utreda och tillskriva EU någon roll inom internationella relationer. Enligt Knodt och Princen I boken Understanding the European Union´s External Relations istället bör begreppet ”

international Presence” användas⁹. Fritt översatt kan presence sägas betyda närvaro, detta innebär att det som bör undersökas är hur EU: s internationella närvaro för att se hur en enig utrikespolitik har influerat internationella organisationer.

I boken Understanding the European Union´s External Relations som sägs att vi bör se EU: s utrikespolitik som en ständigt förändrande process. Det menas med detta är att de institutioner som finns inom EU alltid har utvecklats över tid och genom förhandlingar mellan medlemsländerna vilket också medför att även utrikespolitiken EU försöker genomföra är ett resultat av dessa förhandlingar.¹⁰

8 http://www.ne.se/artikel/O383416/O383416

9 Understanding the European Unions External relations, Michéle Knodt & Sebastiaan Princen, sid 42

10 Understanding the European Unions External relations, Michéle Knodt & Sebastiaan Princen, sid 42

(9)

Handledare: Jonna Johansson Integration och EU

Integration som begrepp kommer att vara viktigt i denna uppsats, Ben Rosamond utvecklar i sin bok Theories of European Integration ett resonemang kring vad som egentligen menas med integration i den europeiska kontexten. Enligt Rosamond kan integration i europeisk kontext ses som den utveckling som samarbetet genomgått från 1950-talet, d.v.s. den förändring nationalstaten genomgick till ett mer överstatligt system där nationalstatens makt minskade till fördel för överstatlig makt.¹¹ Integration handlar även om själva processen hur nationalstaterna kontrollerar integrationsprocessen och hur utifrån detta det är möjligt att observera de preferenser olika stater har i förhållande till integrationsprocessen. För att tydligt definiera begreppet integration enligt Rosamond skall det också hållas i åtanke att det finns både ekonomisk och politisk integration.

Eftersom det finns både ekonomisk och politisk integration bör frågan ställas om dessa påverkar varandra och om det finns någon påverkan och i så fall hur stor denna är.¹² Ännu en viktig aspekt inom integration är huruvida en fortsatt politisk integration kan komma att leda till minskad statlig makt inom en viss region och i vilken utsträckning detta kan komma att påverka en stats styrning av en region som kommit att bli mer integrerad mot en överstatlig organisation än gentemot en stat. ¹³

Ytterligare ett perspektiv som är viktigt i diskussionen om vad integration egentligen innebär är huruvida stater inom Europa har samma värdering gällande integration och huruvida integration bör ses som fulländad när ett federalt system eller en union av stater med anknytning till varandra bildats.

Enligt Rosamond bör det göras en åtskillnad mellan formal och informell integration, med formal integration menas sådant som lagstiftning, gemensamma policys och gemensamma institutioner. Informell integration är en aning mer svårdefinierat, detta begrepp innefattar processer rörande integration som utan att vara formella och nödvändigtvis styrda institutionellt har inverkan på integrationen.¹⁴ Exempel på denna sorts integration är kopplingen mellan t.ex. planerad politisk integration och ekonomisk integration som kan komma att följa av detta så som t.ex. när regional integration följs av

11 Theories of European integration, Ben Rosamond, 2000, Sid-10

12 Theories of European integration, Ben Rosamond, 2000, Sid- 13-14

13 Theories of European integration, Ben Rosamond, 2000, Sid- 11

(10)

ekonomisk integration. Ett tydligt exempel på detta är enligt Rosamond att det är möjligt att observera en ökning av handel över gränser, ökad rörlighet gällande kapital såväl som förändringar av det lokala styret. Dessa förändringar av det lokala styret innebär att i regioner som undergått integration satsar det lokala styret på att bygga upp institutioner som politiskt matchar de ekonomiska band som byggs vid regionalisering.¹⁵

3. Teori – Neo- Funktionalism

Neo- funktionalismen är ett teoretiskt ramverk som kom att utvecklas under mitten av 19 50-60 - talet av amerikanska forskare som hade som mål att applicera funktionalistsikt tänkande på en internationell organisation eller en avgränsad region.¹⁶ När neo – funktionalismen först började användas var målet att beskriva hur den ekonomiska integrationen inom det europeiska samarbetet kom att medföra vidare ekonomisk

integration. Relaterat till detta kom också undersökningar med neo- funktionalismen som grund att försöka förklara relationen mellan ekonomisk integration och politiks

integration samt hur överstatliga institutioner inverkar på detta.¹⁷

Neo- funktionalismen som teori utgår från premisserna omvandling och förändring, en av grundtankarna med neo- funktionalismen är att nationalstaten inte ses som utdöende p.g.a. överstatliga organisationer så som EU. Nationalstaten bör istället ses ur

perspektivet huruvida mer eller mindre integration är önskvärt, Neo- funktionalismen bör inte heller ses som en teori som har som mål att förklara vart integrationen kommer att utmynna utan teorin förklarar hur integration kommit att utvecklas.

Neo- funktionalismen relaterat till det Europeiska samarbetet utgick enligt Rosamond till en början från ett antal punkter som Ernst Haas sammanfattat. Haas ansåg att samarbetet till en början byggt främst på integration inom områden som ansågs vara low politics men som samtidigt ansågs som viktiga. Detta p.g.a. att integrationen också då skulle kunna komma att spridas till ekonomiska sektorer som angränsar till redan integrerade sektorer.

18

15 Theories of European integration, Ben Rosamond, 2000, Sid-13-14

(11)

Haas ansåg även att en viktig del i den tidiga integrationen var att en överstatlig styrning inrättades så som the high authority eftersom fortsatt integration då kunde utvecklas med initiativ som inte var helt beroende av medlemsstaterna. Haas ansåg att om integrationen kom från en överstatlig källa skulle allmänheten utveckla tilltro till den överstatliga myndigheten eftersom den då skulle vara viktig för dess materiella välstånd.¹⁹ Haas ansåg även att en fördjupad integration skulle komma att leda till att den institutionella strukturen av EU skulle komma behöva utvecklas eftersom en utvidgad integration skulle följas av en utvidgning av de gemensamma institutionerna. Sammantaget var den

ursprungliga strategin för integration av Europa enligt Haas att den ekonomiska integrationen skulle komma att leda till politisk integration såväl som att skapa en varaktig fred i ett integrerat Europa.²⁰

Neo- Funktionalismen – Premisser

Neo- Funktionalismen som teori bygger på behaviouralismen och studerar därför själva den politiska processen till större utsträckning än institutioner och konstitutioner.

Behaviouralismen utgår från en teoridriven syn på hur undersökningar bör genomföras samt att teori i en undersökning skall användas för hypotestestande och samtidigt ge en bild av hur verkligheten ser ut som antingen bekräftar eller motbevisar den hypotes forskaren har. ²¹

Eftersom Neo- Funktionalismen fokuserar på aktörer ses integration som en process med ett stort antal aktörer som alla försöker influera integrationen på ett sätt som är

fördelaktigt för just dem. Rosamond skriver att Neo- Funktionalismen p.g.a. detta kan ses som en pluralistisk teori eftersom en aktör driven process utgår från att det finns ett antal olika intressen som för att nå inflytande skapar olika grupperingar.²² Institutionerna är också en viktig del i att integrationen kan ses som pluralistisk p.g.a. att hur institutionen balanserar dessa krav från olika grupperingar för att uppnå en balans. Grunden till detta påstående är att pluralism har som en förutsättning att intressen skall balanseras för att undvika toppstyrning.²³

(12)

Neo- Funktionalismen förutsätter att den struktur som de europeiska länderna har med en modern byråkrati, modern industriell struktur samt att de är pluralistiska kommer att innebära att ett system av intressegrupper utvecklades. Rosamond skriver att dessa intressegruppers mål skulle komma att bestämmas av gruppens eget intresse och inte idealistiska ideal, dessa intressegrupper skulle även komma att utveckla mönster i sina kontakter med andra grupper och institutioner. Integrationen antas också vara relaterad till dessa grupper på ett sånt sätt att intressegrupperna skulle komma att ändra hur de agerar allt eftersom att integrationen fortgår. Neo- funktionalismen har även som premiss att för att integrationen skall kunna fortgå så förutsätts att institutioner är uppbyggda på ett sådant sätt att de inte liknar traditionella internationella organisationer utan istället är uppbyggda så att de underlättar regional integration.²⁴

Neo- funktionalismen förutsätter även att integration med överstatliga initiativ kommer att leda till en allt eftersom integrationen fortgår mer byråkratiskt styrd integration p.g.a.

att integrationsfrågor över tid kommer att bli mer tekniska i sin natur.²⁵

Neo- Funktionalism- Resonemang

Neo- funktionalismen utgår från följande ganska enkla grundresonemang, att om ett specifikt område år målet för integration åstadkoms mest effektivt genom att en

överstatlig institution inrättas. Det antas även att för att integration inom en sektor skall kunna ge maximala resultat bör även sektorer som har kopplingar till den sektor som är mål för integration genomgå en liknande process.²⁶ Det finns inom neo- realismen två stycken processer som antas vara automatiska för integration, den första processen innebär att ekonomisk integration automatiskt kommer att leda till ökat samarbete och ökad interdependens inom det integrerade området. Intressegrupper som tidigare nämnt antas som den andra automatiska processen formulera sina intressen på en nivå som är lämplig för integrationen. Institutioner anses också enligt neo- funktionalismen själva fungera som intresse aggregerade eftersom institutionerna som handhar integration antas förespråka fortsatt integration.²⁷

(13)

Spillover effekten

En viktig del av neo- funktionalismen som teori är begreppet spillover, detta begrepp beskriver den process som anses vara drivande för fortsatt och fördjupad integration.

Inom neo- funktionalismen används spillover begreppet för att förklara hur den till en början ekonomiska integrationen kom att sprida sig till andra ekonomiska sektorer samt hur de europeiska institutionerna fått ökad makt allt eftersom integrationen i Europa fördjupats. Enligt spillover effekten kommer inte bara en utvidgning av integration att ske utan det kommer även att ske en fördjupning av integration inom det europeiska

samarbetet²⁸ eftersom så som t.ex. kan ses eftersom räntesamarbetet har blivit fördjupat till valutasamarbetet.

Det som är mest relevant för denna uppsats gällande spillover effekten är det faktum att ekonomisk integration kan komma att leda till förändringar i institutionerna samt ett större överstatligt inflytande kommer att följa av en fördjupad politisk integration. Detta eftersom en djupare integration kommer kräva att integrationen till ens större grad regleras. Neo- funktionalismen förutsätter att även ekonomisk integration kräver mycket politiskt koordination och politiskt vilja för att vara genomförbar.²⁹ Spillover effekten antas också vara ett verktyg för de institutioner som finns inom det europeiska samarbetet eftersom det antas att om integrationen lämnas helt upp till medlemsstaterna kommer integrationen att avstanna då medlemsstaterna endast kommer att komma överrens genom den minsta gemensamma nämnaren. Spillover effekten antas också ha skiftande kraft i olika sektorer därför antas det inom neo- funktionalismen att integration bör inledas i områden som involverar s.k. ”low politics”.³⁰ Spillover effekten kan har tre olika uttryckssätt för att utvidga integration, funktionell spillover innebär att den ständigt pågående tekniska utvecklingen kan leda till att integration är nödvändig. Politisk spillover kan komma att inträffa då som tidigare nämnts den politiska lojaliteten ändras till fördel för fortsatt integration då politiska eliter som spenderat mycket tid med sina europeiska kollegor fokuserar mer på de överstatliga intressen som finns inom EU än

(14)

nationella intressen. En tredje variant av spillover effekten som kan uppkomma är den spillover effekt som byråkrati kan skapa, denna variant av spillover innebär att byråkratin kan komma att använda sin centrala roll för att verka för fortsatt integration.³¹ Själva idén om spillover effekter var under en period ett omdiskuterat ämne inom neo- funktionalismen som handlade om huruvida spillover effekten var en automatisk effekt eller om spillover effekten skulle ses som en process som över tid kom att utvecklas.

Denna diskussion fick som följd att spillover begreppet utvecklades till en rad separata begrepp.³²

Det antas inom neo- funktionalismen att spillover effekten för att verka framgångsrikt bör följas av ett skifte i lojaliteter. Med detta menas att en utvidgning och fördjupning av integration endast är möjlig om politiker i medlemsstaterna förändrar de lojaliteter de har från nationalstaten till den överstatliga nivån. Politiker i nationalstaterna bör även ändra sin policy på ett sådant sätt att den blir inriktad på samarbete och utveckling av

integrationen.³³

Kritiska reflektioner mot neo- funktionalism

Den kritik som finns mot neo- funktionalismen som teori är att teorin från början ansågs vara naiv i den meningen att den antog att integrationen inte kunde stoppas av

medlemsstaterna.³⁴ Med detta menas att den automatiska integrationen som skulle följa av spillover effekter inte infann sig och neo- funktionalistiska teoretiker var tvungna att ändra spillover begreppet till flera separata specificerade begrepp.³⁵ Ytterligare en kritik mot neo- funktionalismen är att teorin överskattar de gemensamma institutionerna i EU på så sätt att den roll kommissionen har med sitt monopol på policy initiering övertolkas såväl som att dess inflytande intressegrupper övertolkas.

Neo- funktionalismen kritiseras även för att inte skilja tillräckligt mellan high och low politics samt för att teorin ibland presenterar analyser som ibland endast ser till vad

31 Theory and reform in the European union, Dimitris Chryssochoou, 2003, Sid-22

(15)

nationella eliter anser och därmed inte tillräckligt ser till den mångfald som finns inom EU som region.³⁶

Neo- funktionalism i denna uppsats

I denna uppsats kommer neo- funktionalismen användas för att undersöka huruvida det går att se någon spillover effekt som eventuellt kan ha varit till grund för hur det utrikespolitiska samarbetet utvecklats. Vidare kommer neo- funktionalismen användas för att ser hur denna utveckling sett ut och huruvida de neo- funktionalistiska premisserna stämmer d.v.s. går det att se en spridning av samarbetet från s.k. ”low politics” till ”high politics” och går det att se en fördjupning och bredding av samarbetet inom GUSP.

Neo- funktionalismen kommer även användas för att se om de överstatliga institutionerna i enlighet med neo- funktionalismen kommit att få mer makt allt eftersom samarbetet inom GUSP utvecklats.

4. Forskningsdesign

Enfallstudie som Forskningsdesign

(16)

Enfallstudie som forskningsdesign skiljer sig från andra designer inom forskning eftersom det inte finna någon klar mall över hur denna design bör läggas upp när en undersökning genomförs. Robert K Yin skriver i sin bok Fallstudier: Design och

genomförande att enfallstudier främst används inom sociologi och statsvetenskap .³⁷ Yin skriver att denna typ av fallstudie passar när det är svårt att avgöra avgränsningar för fallet.³⁸Enligt Yin är grunden i en fallstudie som forskningsdesign delat i fyra delar; vilket problem som skall studeras, vilken fakta som är relevant för problemet, vilken fakta som skall samlas in och slutligen hur detta skall sammanställas och analyseras.³⁹ I mitt fall blir dessa delar utvecklingen av den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken som

studeras genom officiella dokument i form av fördrag som sammanställs för att se om de neo- funktionalistiska resonemangen och premisserna stämmer.

Yin skriver att enfallstudier är tillämpbara i fem situationer; för det första kan enfallstudie användas då en teori testas som har klart specificerade hypoteser. I denna typ av

enfallstudie används teorin för att testa om hypotesen kan användas för att antingen utveckla, ifrågasätta eller bekräfta teorin. Denna typ av studie används också för att testa själva teorin på ett sånt sätt att det undersöks om den teori som användes är den som är bäst lämpad eller om det skulle vara fördelaktigt att använda sig av en annan teori.⁴⁰ Ett andra och väldigt specifikt användningsområde för enfallstudier är när ett fall som anses vara ett extremfall undersöks, denna typ av enfallstudie används inte inom statsvetenskap utan användningsområdet är ofta inom psykologi.⁴¹

Det tredje användningsområdet för enfallstudier är då man till skillnad från föregående användningsområde vill undersöka typiska fall, med detta manas att det som undersöks är mer vanligt förekommande studieobjekt. Med typiska fall menas t.ex. en industri,

kommun eller stad. Generella enfallstudier som dessa anses kunna ge en bra generell bild som kan appliceras på andra liknade studieobjekt.⁴²

37 Fallstudier: Design och genomförande, Robert k. Yin, 2007, Sid- 42

39 Fallstudier: Design och genomförande, Robert k. Yin, 2007, Sid- 60 -62

42 Fallstudier : Design och genomförande, Robert k. Yin, 2007, Sid- 62

(17)

Den fjärde inriktningen inom enfallstudier är då det som undersöks är tidigare O- undersökta fenomen, dessa enfallstudier görs för att tidigare ostuderade fenomen i sig utgör ett viktigt inslag i forskning eftersom forskaren kan dra slutsatser av sin

undersökning som tidigare inte varit möjliga p.g.a. otillräcklig data. Detta angreppssätt är också till hjälp för andra forskare som med den de nya resultaten kan dra slutsatser de tidigare inte kunnat.⁴³

Den femte och sista grunden för enfallstudier Yin tar upp är fall som studerar samma företeelse vid olika tillfällen. Vid denna typ av fallstudie är fokus att forskaren vill studera hur något förändrats över en bestämd tidsperiod. Enligt Yin är det vikiga i detta angreppssätt urvalet av de tidsperioder som tros vara av störst vikt för att påvisa

tidsskillnader.⁴⁴

Yin skriver att dessa fem olika inriktningar gällande enfallstudier självfallet inte är de enda men de utgör fem stabila grunder på vilka den enfallstudie som genomförs kan byggas på.

Frågeställning

Denna uppsats kommer att bli en enfallstudie, Detta eftersom mina frågeställningar stämmer väl in med de grundfrågor enfallstudier använder sig av d.v.s. frågor så som hur och varför.⁴⁵ Gällande de olika grunder Yin tar upp så kommer denna uppsatsen utgå från den första av de grunder Yin presenterar. Ytterligare ett skäl till att enfallstudie är

passande för denna uppsats är att den teori som används d.v.s. ; neo- funktionalismen i stor utsträckning använder sig av teoretiska fallstudier i sina undersökningar⁴⁶.

Hypotes

45 Fallstudier : Design och genomförande, Robert K. Yin, s- 40

46 Theories of european integration,2000 Ben Rosamond, s-13

(18)

Kontext Fall

Denna uppsats utgår från de neo- funktionalistiska resonemangen att allt eftersom

samarbetet inom ett policyområde fortgår kommer samarbetet fördjupas och breddas och överstatligt inflytande att öka.⁴⁷

Analysenheter

Enligt Yin bör man vid enfallstudier så som den jag genomför d.v.s. gällande

implementeringsprocesser och organisationsförändringar se upp med att det inte är lätt att definiera när själva fallet börjar och slutar och således inte alltid lätt att definiera själva analysenheterna. Yin skriver att det som kan undersökas i denna typ av enfallstudier är den syn aktören i fråga har på processen och om vissa av förändringarna som föreslaget anser skall förändras redan varit förändring redan innan processen inleddes.⁴⁸ I denna uppsats kommer analysenheten därför att vara EU: s gemensamma utrikes och säkerhetspolitik.

Koppling mellan data och hypoteser

Det finns inom enfallstudier inget uttalat säkert sätt att testa relationen mellan data och hypoteser, man kan inte så som i t.ex. psykologin använda sig av olika försökspersoner etc. Inom enfallstudier är det dock möjligt att genomföra ”pattern matchings” vilket innebär att information relateras till hypotesen.⁴⁹ I detta fall innebär detta att den information som framkommer i t.ex. officiella EU dokument genom att frågor ställs till texten med målet att besvara frågeställningarna.⁵⁰

47 Theories of european integration,2000 Ben Rosamond, s- 59-62

50 Samhällsvetenskapliga metoder, Bryman, s-243

(19)

Så som Yin skriver visar denna figur att det i en enfallstudie ibland är svårt att särskilja vart gränsen mellan fall och kontext finns i en fallstudie och att vissa samband därför ibland finns att finna i gränserna mellan själva fallet och kontexten.⁵¹ Den här bilden visar grafiskt en fallstudie med endast en analysenhet, så som min uppsats.

5. Metod och Material

Denna uppsats kommer till en del vara först och främst vara en kvalitativ textanalys, detta på grund av att den kvalitativa metoden tillåter att man undersöker en helhetsbild.

Den kvalitativa undersökningsmetoden tillåter också att man fokuserar på en viss specifik fråga vilket jag kommer att göra då jag undersöker hur den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken utvecklats. Ett annat skäl till att den kvalitativa metoden är den mest passande metoden till mitt arbete är att jag kommer att göra en beskrivning för att förhoppningsvis öka läsarens förståelse.⁵². Den kvalitativa forskningsmetoden möjliggör studier av förändringar och utvecklig och även det passar in på det som kommer att skrivas i den här uppsatsen eftersom en del kommer att bestå av en skildring av hur den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken för EU utvecklas och vilka indikatorer som kan hittas för detta.

Frågeställningen viktig för att kunna samla relevant litteratur eftersom man bör fokusera sin litteratur kring sina frågor, inte sina svar. De källor som kommer användas är främst dokument från Europeiska unionen. Dessa har fördelen att man analysera dem flera gånger i en kvalitativ textanalys de har även fördelen att de är diskreta d.v.s. inte skapade för själva utredningen. Denna typ av material kan också sägas vara ”precist” på grund av att det bygger på referenser, den sista fördelen med dokumentstudier är att de täcker mycket tid och många händelser men då med nackdelen att tillgängligheten kan vara begränsad till exempel inom europeiska dokument finns en del endast på franska och är därför svårtillgängliga.⁵³

52 Forskningsmetodik, Holme & Solvang, s-78

53Fallstudier: Design och genomförande, Robert K. Yin, 2007, s-112

(20)

Det material som kan komma vara relevant för uppsatsen är officiella dokument från EU som kan anses vara primärkällor,⁵⁴ eftersom uppsatsen har som mål undersöka den europeiska gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken. Det material som behövs till under uppsatsen kan samlas in genom den europeiska unionens hemsida där det finns en databas med rättsliga texter från unionen.

Gällande undersökningen kommer till en ganska stor del det material som kallas

”dokument” användas, med detta avses officiella dokument, vilket är av stor vikt för uppsatsen. Yin anser att dessa källor inte bör uppfattas som en korrekt återgivning av något som hänt eftersom de t.ex. kan vara ändrade av tjänstemän. Yin skriver att

dokument kan användas för att dra slutsatser men dessa bör kompletteras med ytterligare litteratur för att komma fram till slutgiltiga resultat.⁵⁵

6. Tidigare forskning - Teorier

Tidigare forskning kring den europeiska unionen och den fortsatta integrationen som pågår har ofta använt sig av allt ifrån realism till konstruktivistiska teorier för att förklara

54 Samhällsvetenskapliga metoder, Bryman, s-319

55 Fallstudier: Design och genomförande, Robert K. Yin, 2007 s-113-114

(21)

hur integrationen utvecklats och utvecklingen fortgår inom olika delar av samarbetet. I denna del av uppsatsen kommer alternativa teorier till neo- funktionalismen tas upp för att vissa alternativa tillvägagångssätt och även lite av de slutsatser tidigare forskning kommit fram till.

Konstruktivism

Konstruktivismen utgår från att den integration som pågår har en förändrande effekt på Europa, med detta menas att både nationalstaterna och de gemensamma överstatliga institutionerna förändras allt eftersom integrationen fortgår. Enligt konstruktivismen finns det en social konstruerad verklighet, detta gör denna teori till en social teori som har kopplingar både till realism och idealism.⁵⁶ Konstruktivismen utgår ifrån att det

oavbrutna arbetet med att konstruera lagar och regler som accepteras av medlemsstaterna och som anses vara viktigare än de nationella målen.⁵⁷ Detta kommer att innebära att medlemsstaterna i den europeiska unionen kommer att förändra sina preferenser till fördel till samarbetet inom den europeiska unionen. Enligt konstruktivismen är en av de grundläggande frågorna gällande fortsatt europeisk integration till vilken grad och omfattning nya politiska idéer utvecklas i Europa. Relaterat till detta anser förespråkare för konstruktivismen att de nya lagar och normer som formuleras inom unionen genom samarbetet mellan länderna bör relateras till att nya politiska idéer genomgår en

legalisering samt att dessa nya idéer och normer samtidigt institutionaliseras.⁵⁸

Konstruktivismen ser också på samspelet mellan demokrati och politik som en viktig del av studier gällande den fortgående europeiska integrationen. Med detta menas att det som konstruktivismen idag ser som en viktig forskningsfråga är huruvida unionen utvecklas till att en socialt accepterad del av politiken av medlemsländerna. Konstruktivismen fokuserar i sin analys även på de förutsättningar som finns för en europeisk identitet och även huruvida det går att vidareutveckla teoretiska utgångspunkter kring övergripande reformer av nuvarande integrationsteorier.⁵⁹

(22)

Handledare: Jonna Johansson Multilevel governance

Multilevel governance är en teori som utgår från principerna att statlig styrning idag, även inom EU kännetecknas av att överlappande kometens och även överlappande ansvar för politisk styrning. De forskare som använder sig av multilevel governance är främst intresserade av hur den policy process som pågår i och kring det europeiska samarbetet.⁶⁰ Detta eftersom denna teori antar att den pågående processen med skapandet av en

gemensam policy för medlemsländerna i EU kommer leda till att politiskt ansvaret och initiativ kommer bli mindre fokuserat på nationalstaten och istället delas med de överstatliga institutionerna inom EU. Multilevel governance som teori är kritisk till statscentrering och menar att den politiska fokusen har ändrats från nationalstaten till överstatlig nivå.⁶¹ Relaterat till detta anser forskare som använder sig av multilevel

governace som teori att den frihet de gemensamma europeiska överstatliga institutionerna idag kommit att få har inneburit att medlemsländernas egen suveränitet kommit att

minska.⁶² Inom denna teori antas det att medlemsstaterna, även om de handlar som ett kollektiv inte kan utöva en lika stor kontroll över de överstatliga institutionerna som tidigare. Detta antas p.g.a. att de regler som införts med majoritetsröstning istället för de vetorättsregler som tidigare varit gällande inom det europeiska rådet. Multilevel

governance antar också att antalet aktörer som är involverade i EU har ökat, exempel på dessa är intressegrupper av olika slag, nationella partier och t.ex. internationella

organisationer och andra regionala organisationer. ⁶³Enligt multilevel governance finns det även andra faktorer som bör tas i beräkning när en forskare ska analysera den ökade makten EU kommit att inneha, så som ökade kopplingar mellan olika policyområden såväl som den ökade komplexiteten det innebär att sköta lagstiftning. Det antas även att institutionerna själva har ett intresse av att utöka den makt de överstatliga institutionerna har. Som exempel på detta kan ECJ och det inflytande domstolen använder för en fortsatt integration ses, även det europeiska parlamentets medbestämmande rätt anses i multilevel governance vara ett skäl till att medlemsstaterna inte längre kan bromsa integrationen till

61 Theory and reform in the European union, Dimitris Chryssochoou, 2003, Sid-50-51

(23)

lika stor utsträckning som tidigare.⁶⁴ Inom multilevel governance tros det att detta kommer leda till att kvalitén på de beslut som fattas kommer att bli sämre än tidigare eftersom det inte finns någon klar maktstruktur att följa. Enligt denna teori antas EU vara beroende av överlappande kompetens inom ett flertal områden såväl som beroende av den interdependens som finns mellan medlemsstaterna och de funktioner inom unionen som komplimenterar varandra för att fungera effektivt. Multilevel governance antar p.g.a.

detta att staten inte längre kan ses som den enda garanten för policyutveckling inom staten eller inom EU, multilevel governance antar dock inte att överstatliga organisationer så som EU kommer att överta hela det ansvar staten tills nu traditionellt innehaft. Det antas dock att nationalstaten i framtiden inte kommer att kunna upprätthålla lika stor suveränitet som tidigare, just p.g.a. det sätt som beslut idag fattas på. Enligt multilevel governance kommer nationalstaten även att få minskad makt i framtiden p.g.a. den regionalisering som pågår inom EU, med detta menas att t.ex. regioner i

medlemsländerna istället för att lita till att den nationella regeringen ser till dess intressen istället förhandlar direkt med EU. Det antas också att nationalstaten inte längre har tillräcklig kapacitet för att självständigt agera i vissa politiska fält.

Sammanfattningsvis så är de punkter multilevel governance tar upp att nationalstater idag inte längre har lika stor har den stora självständighet staten traditionellt har haft och att staten inte förlorar själva suveräniteten utan nationalstaten förlorar förmågan att

självständigt kunna kontrollera vissa av de aspekter som varit traditionellt förenade med en självständig stats styrelseskick.⁶⁵

Realism

Till skillnad från föregående teorier som tagits upp i detta avsnitt är realismen en statscentrerad teori som tidigare inte varit fokuserat på denna typ av forskning. De intressebaserade antaganden som görs inom realismen ser ett antal problem med en

(24)

enhetlig utrikespolitik för unionen. Problemet med en enig utrikespolitik för unionen har alltid varit att den varit begränsad av de egna utrikespolitiska mål medlemsländerna själva har. Medlemsländerna har själva valet om de vill agera kollektivt, och de kommer alltid att agera för att skydda sina intressen och t.ex. blockera beslut de som går emot landets intresse.⁶⁶ Medlemsländerna kontrollerar också många av de instrument som förknippas med utrikespolitik så som t.ex. militär makt. Detta innebär också att unionen i händelse av en kris saknar självständiga militära medel, detta innebär i sin tur att det inflytande unionen kan utöva blir begränsat.⁶⁷

Tolkat med realism som teori kan det vid första anblick verka som om realism som teorin inte alls passar in på att förklara den integration som förkommer mellan

medlemsländerna. Detta eftersom grunderna i realismen innebär att en stat alltid kommer sträva efter sin egen överlevnad och oberoende. Det har dock gjorts försök att applicera realismen på EU:s utrikespolitik och skälen till att integrationen påbörjats och fortgår.

Smith skriver i sin bok International Relations And the European Union att Kenneth waltz anser att skälet till att länder väljer att samarbeta är att det är mer effektivt, detta innefattar ekonomiskt såväl som politiskt och militärt samarbete.⁶⁸ Med detta menas att dessa försök till integration kan förklaras med nutida stater ibland anser att det finns mål som är viktigare än statens överlevnad så som t.ex. samarbete inom ”high politics”. Det anses dock att denna förändring inte har någon större inverkan på den rådande

maktbalansen eftersom en union av stater inte kommer att ändra förhållandet mellan staterna p.g.a. den anarkiska struktur som kännetecknar det internationella systemet.⁶⁹ Ytterligare försök att applicera realismen på EU:s utrikespolitik har gjorts genom att förklara den utrikespolitiska integrationen med den utveckling Europa haft efter andra världskriget som förklaringsfaktor. Dessa appliceringar av realismen antar att

integrationen är en följd av den struktur som finns gällande internationella relationer. Det antas att den situation som uppkom efter andra världskriget då samarbete var nödvändigt för att stärka den inre sammanhållningen och Europas självständighet gentemot

66 European Union Foreign Policy in a Changing World, Karen E. Smith, s-3

67 European Union Foreign Policy in a Changing World, Karen E. Smith, s-3

68 International relations and the European union, 2005, Hill & Smith, s-25

(25)

sovjetunionen är grunden till varför ett starkt samarbete har växt fram mellan

medlemsländerna.⁷⁰ Dessa teorier har gemensamt att situationen som uppkommit efter andra det kalla krigets slut har möjliggjort för Europa att utveckla den samarbetsvilja som formades under själva konflikten och att en förändring av samarbetet finns att vänta. I enlighet med realismen antas det att EU eventuellt försöker balansera den situation som idag uppkommit då ingen klar maktbalans existerar med USA som den enda kvarvarande

”supermakten”.⁷¹

Andra idéer inom realismen anser att den drivande kraften bakom integrationen gällande EU: s utrikespolitik finns att finna i att medlemsländerna hade en önskan att begränsa tysklands handlingsutrymme genom att binda upp landet både efter andra världskriget och sedan ytterligare en gång då landet återförenades. Denna eftersom att mindre stater inom unionen alltid kommer sträva efter att stärka sina intressen mot de starkare medlemsländerna och att samtidigt stärka sin egen röst, detta görs då bäst genom samarbete.⁷²

Det europeiska utrikespolitiska samarbetet bör ses som ett försök att bilda en allians som är kontinuerlig. Allianser av detta slag har olika skäl när de bildas, ett skäl är att

kontrollera allierade stater, vilket då kan tyckas stämma överrens med det som tidigare tagits upp om att kontroll av tyskland som ett skäl att integrera utrikespolitiken. Den kontroll länderna förlorar över sin utrikespolitik genom integrationen av utrikespolitiken blir enligt realismen acceptabel eftersom länderna samtidigt utökar sin kapacitet till inflytande genom samarbetet.⁷³

Enligt Knodt och Princen I boken Understanding the European Union´s External Relations så är realismen fortfarande ett perspektiv som kan användas för att analysera utvecklingen inom EU: s utrikespolitik även om teorin fortfarande är fokuserad på staten eftersom nya teorier fortfarande har ett ganska begränsat användningsområde.⁷⁴

Tidigare Forskning – resultat

73 International relations and the European union, Hill & Smith, s-27

74 Understanding the European Unions External relations, Michéle Knodt & Sebastiaan Princen, s- 42

(26)

Gällande de resultat som tidigare forskning kommit fram till när EU och dess utrikespolitik studerats till denna uppsats kan detta sammanfattas som följande.

I boken The European union in international relations skriver Roy H. Ginsberg att EU har etablerat en internationell närvaro inom ekonomiska angelägenheter men dock inte till lika stor utsträckning gällande internationell politik. Inom internationell politik har EU som aktör inte lika stort inflytande eftersom unionen inte kunnat handla som en stark enig aktör. Detta kan anses bero på den syn omvärlden har på EU som enig aktör, EU anses inte från andra parter i internationella sammanhang uppträda konsekvent så som förväntas av internationella aktörer. ⁷⁵Ginsberg skriver i sin bok att EU dock kan visa en stark enig front gällande utrikespolitik om medlemsländerna är eniga i en fråga, när detta förekommer kan EU som kollektiv aktör ses som starkt. Den svaghet EU uppvisar gällande internationell politik beror även på att det system som handhar denna typ av förbindelser inom EU. GUSP ligger sedan Maastricht i den andra pelaren i EU vilken är en mellanstatlig pelare som traditionellt inte använt majoritetsröstning vid

beslutsfattande. ⁷⁶

Ginsberg skriver även att ett problem för EU har varit att unionen inte kunnat använda sig av militär makt eftersom EU inte handlat som en enhet i frågor som gäller militära frågor.

Ginsberg skriver i sin bok att ett bra sätt att se hur EU som kollektiv aktör ses internationellt är att se hur omvärlden ser på EU.⁷⁷

I boken The European Anarchy- Europe´s hard road into high politics skriver Erik Holm att utvecklingen av en gemensam utrikes och säkerhetspolitik för EU bör föregås av en analys av den geopolitiska situation före det kalla krigets slut. Holm skriver att det var först i och med Maastricht och Amsterdam fördragen som EU kunde ta ytterligare steg mot en fortsatt integration. Med detta menar Holm planerna på den monetära unionen i

75 The European union in international relations, Roy H. Ginsberg, 2001, Sid- 46-47

76 The European union in international relations, Roy H. Ginsberg, 2001, Sid- 46-47

77 The European union in international relations, Roy H. Ginsberg, 2001, Sid-48

(27)

Maastricht fördraget och GUSP och ett gemensamt försvarsarbete som tillkom i Amsterdamfördraget.⁷⁸

Holm skriver i sin bok att GUSP under tidigt 2000-tal kom att utvecklas på ett sätt som inte möjliggör att EU kan ses som en möjlig stormakt. Detta eftersom GUSP främst är inriktat på humanitär hjälp och fredsbevaring, Holm skriver också att det inom EU inte finns någon kollektiv vilja att engagera sig i internationella affärer med undantag av ett fåtal medlemsländer som t.ex. Frankrike och Storbritannien.⁷⁹

I Karen E. Smiths bok European Foreign Policy in a Changing World skriver Smith att den gemensamma utrikespolitik EU har genom GUSP utvecklats från den struktur som fanns att finna i European political cooperation (EPC).⁸⁰ Enligt Smith tog EU steget till att skapa en uttalad utrikespolitik genom GUSP för att göra EU:s politiska röst mer enig samt för att matcha EU:s ekonomiska styrka. Det som enligt Smith skiljer GUSP från tidigare samarbeten kring utrikespolitik inom EU är det faktum att det finns en uttalad idé att inkorporera en militär del i samarbetet.⁸¹ De beslut som togs gällande GUSP i

Maastricht fördraget var enligt Smith otillräckliga, enligt Smith blev EU efter Maastricht ofta inte rådfrågade gällande internationella kriser trots att EU fattat en rad olika beslut gällande olika konflikter. EU ansågs vara ineffektivt och dess åtaganden t.ex. i konflikten på Balkan speglar enligt Smith detta.⁸² Denna ineffektivitet ledde till att GUSP i

Amsterdam fördraget förändrades främst genom att röstningsproceduren inom samarbetet förändrades. Till skillnad från tidigare då enhällighet varit vanligt infördes

majoritetsprincipen samt att stater om de önskade fick rätt att lämna en fråga och låta medlemsländer som valt att engagera sig göra det. Dessa förändringar förstärktes enligt Smith i Nice fördraget.⁸³ Smith skriver att GUSP även utvecklades genom att det infördes ett planeringsorgan, ett policyorgan samt att ett system utvecklades för att tidigt kunna avgöra vart eventuella konflikter kan komma att utvecklas. Smith skriver att det

policyorgan som instiftades kom att vara bemannat av personal från kommissionen. En

78 The European anarchy, Erik Holm, 2001, Sid- 224

79 The European anarchy, Erik Holm, 2001, Sid- 224-226

80 European union foreign policy in a changing world, Karen E. Smith, 2003, Sid- 11

81 European union foreign policy in a changing world, Karen E. Smith, 2003, Sid-14-15

82 European union foreign policy in a changing world, Karen E. Smith, 2007, Sid-42

83 European union foreign policy in a changing world, Karen E. Smith, 2007, Sid-38

(28)

förändring av GUSP som är av vikt för denna uppsats är att posten hög representant kom att instiftas i Amsterdam fördraget. Skälet till att denna position infördes var att det fanns en önskan att skapa en representant för EU som omvärlden kunde se som en gemensam för EU. Smith skriver att en gemensam representant för EU även infördes för att ge EU kontinuitet.⁸⁴

Resultatredovisning

7.1. Hur har syftet med den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken kommit att utvecklats?

Som skrivits i inledning till denna uppsats har den gemensamma utrikes och

säkerhetspolitiken inom EU sin grund i den s.k. Davignon rapporten. Det beslutades i oktober år 1972 på ett möte mellan statscheferna i medlemsländerna i EEC och de länder som var i senare skulle bli medlemmar att ett politiskt samarbete skulle initieras så Europa skulle kunna agera enhetligt inom internationella relationer.⁸⁵

I denna del av uppsatsen kommer de mål som ställts upp för en gemensam utrikes och säkerhetspolitik tas upp från Davignon rapporten fram till Lissabonfördraget.

Davignon rapporten

I Davignon rapporten skrivs det att EEC med införandet av den gemensamma

marknaden bör utvecklingen av ett integrerat Europa fortgå. Detta för att Europa skulle vara kapabelt att handla ansvarsfullt och enigt och på ett kraftfullt sätt kunna framhäva europeiska värderingar och traditioner.⁸⁶ Vidare skrivs det i Davignon rapporten att

84 European union foreign policy in a changing world, Karen E. Smith, 2007, Sid-38-41

85 Davignon Rapporten, Luxembourg, 27 October 1970, Bulletin of the European Communities. November 1970, nr 11.

(29)

medlemsstaterna trots sina meningsskillnader är eniga i övergripande frågor och delar samma intressen och kan genom den interna samstämmigheten som finns inom länderna spela en roll inom internationell politik. Det skrivs att Europa bör verka för en

avspänning inom den internationella politiken samt att Europa som kontinent bör verka för att fred, en fortsatt ekonomisk och kulturell utveckling. Vidare skrivs det att Europa bör vara medvetet om det ansvar som följer av dess internationella position gällande levnadsstandard som följer av dess ekonomiska och industriella position.⁸⁷ I Davignon rapporten skrivs att ett enigt Europa bör uppnås snarast möjligast och att enigheten skall bygga på de traditionella europeiska värdena frihet och respekt för individuella

rättigheter. Ministrar bör enligt Davignon rapporten när de fattar beslut basera dessa på hur den gemensamma europeiska politiken påverkas samt bör politiken ta i beaktande syftet och kontinuiteten i den gemensamma politiken. ⁸⁸Vidare skrivs det att ett

utrikespolitiskt samarbete är i enighet med tidigare fördrag och att ett samarbete ger form åt en vilja inom det europeiska samarbetet som redan finns.

Redan i Davignon rapporten skrivs det att Europa bör tala med en röst och att redan genomförd integration i Europa bör följas av en integration av motsvarande politiska områden. I rapporten skrivs det att Europa successivt bör utveckla samarbetet kring utrikespolitik för att på bästa sätt kunna utveckla det bästa tillvägagångssättet för en gemensam utrikespolitik. Vidare skrivs att utvecklingen inom det europeiska samarbetet kräver att medlemsstaterna själva bör underlätta för ett utrikespolitiskt samarbete.

Medlemsländernas politiker ansåg i Davignon rapporten att det bästa tillvägagångssättet för att forma en gemensam utrikespolitik var att koncentrera de utrikespolitiska målen för att kunna utveckla en gemensam utrikespolitik och samtidigt tydliggöra att Europa hade en gemensam röst.⁸⁹

(30)

Davignon rapporten tydliggör två klara mål för det utrikespolitiska samarbetet, Det första målet med samarbetet var att skapa enighet kring stora utrikespolitiska frågor genom att medlemsstater skulle rådgöra med varandra kring viktiga internationella frågor. Det andra mål som ställdes upp för ett utrikespolitiskt samarbete var att medlemsländerna borde arbeta med målet att koordinera de nationella inställningarna till utrikespolitik samt göra gemensamma uttalanden när detta var möjligt och önskvärt.⁹⁰

I Davignon rapporten skrivs det att det utrikespolitiska samarbetet skall omfatta alla större utrikespolitiska frågor samt att medlemsstaterna skall vara fria att föreslå

samarbete kring de frågor de önskar. Vidare skrivs att samarbetet kring utrikespolitik bör utvecklas så att samarbetet utvidgas och fördjupas med tiden samt att nya områden bör läggas det nuvarande samarbetet. ⁹¹

Single european act

Inom ramen för utrikes och säkerhetspolitiskt samarbete togs år 1986 ett stort steg då the single european act(SEA) skrevs under. SEA skrevs under den 17e februari 1986 och i och med detta togs ECP upp i fördragen.

I inledningen till SEA står det skrivit ”AWARE of the responsibility incumbent upon europé to aim at speaking ever increasingly with one voice and to act with consistency and solidarity in order more effectively to protect its common interests and

independence”.⁹²

Avdelning 1 I SEA klargör att EEC och det europeiska politiska samarbetet (EPC) skall ha som mål att vidareutveckla det europeiska samarbetet till ett mer enligt Europa. Vidare skrivs i artikel 1 att EPC skall styras enligt avdelning 3 i SEA i anslutning till tidigare överenskommelser. ⁹³

För fotnot 85-91 avses http://www.ena.lu/davignon_report_luxembourg_27_october_1970-020002259.html

92 Single European Act, Official journal of the European communities (OJEC)870629, nr L 169

(31)

Under avdelning 3 i SEA skrivs det att medlemsländerna tillsammans skall formulera en gemensam europeisk utrikespolitik samt att medlemsländerna skall rådfråga varandra gällande utrikespolitiska frågor som är av intresse för alla medlemsländer innan de tar ställning i en fråga. Detta för att medlemsländerna gemensamt så effektivt som möjligt skall kunna influera utrikespolitiska frågor som är av intresse. Enligt SEA bör

medlemsländer överväga andra medlemsländers positioner och det positiva i att en gemensam inställning till en fråga av intresse skapas. I SEA står det skrivit att

medlemsländerna skall utveckla gemensamma principer och värderingar som underlättar att gemensamma ståndpunkter. Vidare skrivs att medlemsländerna bör undvika positioner och handlingar gällande internationella frågor som kan försämra den gemensamma hållningen i en fråga. Vidare skrivs i SEA att medlemsländerna bör ha i åtanke att ett närmare samarbete gällande utrikespolitik är grundläggande för utvecklandet av en gemensam europeisk identitet i utrikespolitiska frågor.⁹⁴ Utöver detta skrivs att medlemsländerna i och med SEA bör vara beredda att inleda ett närmare samarbete gällande både ekonomi, politik och även säkerhet. Vidare skrivs i SEA att

medlemsländerna bör arbeta för att skapa ett mer ingående samarbete gällande säkerhet samt att medlemsländerna bör arbeta för att förstärka sin egen säkerhet genom satsningar på teknologi och industri.⁹⁵

Maastrichtfördraget

Gällande utvecklingen av en gemensam utrikes och säkerhetspolitik inrättades i

Maastrichtfördraget the common foregin and security policy (GUSP). Under avdelning 5 i Maastricht fördraget skrivs det att EU och dess medlemsstater skall utveckla en

gemensam politik som inbegriper alla områden inom både utrikes och säkerhetspolitik.⁹⁶ I Maastrichtfördraget skrivs målen att för GUSP skall vara att bevaka unionens intressen, säkerhet och oberoende samt att stärka unionens och medlemsländernas säkerhet. Vidare

95 Single European Act, Official journal of the European communities (OJEC)870629, nr L 169 http://www.ena.lu/single_european_act_luxembourg_17_february_1986_hague_28_february_1986- 020302397.html För fotnot 92-95 avses Avdelning 3 Artikel 30

96 Fördraget om den europeiska unionen, europeiska unionens officiella tidning C 191 29e juli 1992