3. Metod
4.5 Synliggörandet av barns egna lärandeprocesser
På Jordgubbens förskola har det ännu inte diskuterats så mycket om hur de ska arbeta med det nya kapitlet i den reviderade läroplanen som handlar om Uppföljning, utveckling och
utvärdering. De har haft en föreläsning kring den reviderade läroplanen, Lpfö 98, med efterföljande diskussionsstund under våren. De känner att de hade behövt fler föreläsningar och mer tid för diskussion och reflektion. En av pedagogerna vill att barnen ska involveras mer i vad som ska sparas av deras teckningar, hur de sätts upp på väggen och om vilka lärandeprocesser som egentligen skall synliggöras. Hon berättar vidare att pedagogerna på avdelningen håller på att utforma en ny gemensam dokumentationspärm för barnen. Den ser idag ut på olika sätt, eftersom de är två små arbetslag som ganska nyligen slagit ihop sig till ett stort.
En av pedagogerna på Jordgubben berättar att det gäller att ta tillvara på barnens spontana upplevelser, ett intresse eller en känsla för en speciell sak. Hon menar att när barnen tycker att något är intressant och roligt lär de sig utan ansträngning, men återkopplar till att pedagogerna
33
har olika syn på vad som är lärande. Hon ger följande exempel: En pojke trodde att månen var en ost. Hans kompisar var övertygade om att det inte var så, vilket ledde till att de började forska i hur det egentligen låg till. De tittade i böcker och letade information på nätet. Samtidigt var astronauten Fuglesang i rymden. Det blev diskussioner om vad stjärnor och andra planeter var gjorda av. Så småningom förstod pojken att månen inte kunde vara gjord av ost, men han uppmuntrades att tänka att i sagornas och fantasins värld kan en ost mycket väl vara en måne.
För att synliggöra barnens lärprocesser sätter pedagogerna bland annat upp foton av barnens arbeten med text på väggarna och barnen sätter själva upp sina teckningar. Men hur barnens eget lärande ska utvecklas och synliggöras för barnen, känner pedagogerna att de behöver arbeta mer med. Svenning menar att pedagogisk dokumentation är viktig för att synliggöra lärprocesser men att barnen måste få mer inflytande över vad som skall dokumenteras. Det är viktigt att inta barnets perspektiv och inte endast vad den vuxne anser vara värt att
dokumentera. Kommunikationen med barnen måste bevaras under hela processen (Svenning, 2011:95).
På båda förskolorna, även om inte alla har hunnit med det, har de även fått i uppgift av sin gemensamme förskolechef att läsa Lyssnandets pedagogik av Åberg och Lenz Taguchi (2005). Boken handlar om att praktiken behöver teoretiska perspektiv för att utvecklas och teoretiska resonemang behöver en praktik för att utvecklas. Inspiration är hämtad från Reggio Emiliapedagogiken som poängterar det viktiga med att lyssna på barnen, att tolka deras olika uttryck och att synliggöra lärprocesserna.
På Smultronet arbetade pedagogerna med att synliggöra lärprocesser men de kände att de bara var en bit på vägen. Pedagogerna säger att de ger barnen inflytande över hur de kan välja vad de vill leka med och vad de är intresserade av att veta mer om. Genom att barnen får ge uttryck för känslor, tankar och åsikter menar personalen att barnen ges möjlighet att få inflytande och delaktighet. Pedagogerna säger vidare att de är medvetna om att de ständigt behöver utveckla och arbeta mer med detta. Ibland gör pedagogerna även
veckodokumentationer tillsammans med barnen genom att välja ut vissa foton och be barnen kommentera dem. Dessa sätts upp så att barnen och deras föräldrar kan titta på dem. De yngre barnens lärande är svårare att synliggöra enligt pedagogerna. Det sker oftast genom bilder som tas av det som roar dem. Det ger barnen möjlighet att titta på bilderna under dagen.
34
Portfoliopärmar har utformats för att spara barns foton och texter med deras uttryck och tankar. Här ska barnen få vara delaktiga i vad som ska sättas in i pärmen och de ska även själva kunna följa sin egen utveckling. Enligt pedagogerna är svårigheten att inte fokusera på resultatet, utan mer på processen mot ett lärande. Meningen är att dokumentationsarbetet ska fortsätta att utvecklas under hösten. Även föräldrarna har blivit informerade på ett möte om hur barnen får komma till tals, hur de får olika valmöjligheter och om vad som är intressant för barngruppen just nu.
En av pedagogerna på Smultronet menar att när de pratar med föräldrarna om barnens utveckling blir dessa mer delaktiga i sitt barns lärprocess. Hon säger:
Det är viktigt att synliggöra deras barn. Att som förälder få veta att de vuxna lyssnar på deras barn och följer upp deras tankar och ger dem bekräftelse.
Det tas ofta foto på barnens lek och upptäckter, men pedagogerna upplever att det är svårt att hinna skriva något om upplevelsen kring barns enskilda lärande. Här följer ett exempel från Smultronets förskola: Klas, 4 år, skulle dela sina fem köttbullar. När han hade delat en, sa han att han hade fyra kvar. När han delat tre, sa han att nu hade han bara två köttbullar kvar. När han delat sin femte, sa han att nu är alla klara. Här sker en matematisk upptäckt, det blir färre kvar ju fler han delar och pojken har en förmåga att räkna baklänges. Vid en annan måltid ser Anton, 3 ½ år, på sin gaffel som är fylld av pyttipanna bitar och säger plötsligt att nu har han tre bitar på gaffeln. Pojken har inte räknat högt, men eventuellt har han redan en förmåga att se en mängd på ett ögonblick utan att behöva räkna.
Pedagogen som är ansvarig vid bordet berättar att hon ofta känner sig stressad över att det inte alltid är läge att gå ifrån att hämta en kamera för att dokumentera och att detofta inte blir tid över för reflektioner. Det händer så många saker på en dag som hade varit värda att
dokumentera. Åberg och Lenz Taguchi menar att det inte är lätt att veta vad som ska dokumenteras och att en dokumentation inte blir färdig bara för att den är nedskriven. En pedagogs tolkning är inte den enda, ju fler ögon, både barns och vuxnas, som ser
dokumentationen desto mer berikande blir den för barnet. Det är lätt att samla
dokumentationer på hög utan att de leder vidare till någonting. För att dokumentationen ska bli en pedagogisk dokumentation krävs en reflektion och analys av händelsen. Reflektionerna
35
kan bli en utgångspunkt för hur pedagogerna ska gå vidare och utmana barnets tankar (Åberg & Lenz Taguchi, 2005:10).