LRFs kommungrupp vill härmed lämna synpunkter på granskningshandlingen för Halmstad kommuns framtidsplan 2050.
Jordbruksmarken
I samrådet framförde LRF tillsammans med många andra stark kritik till hur kommunen avser att exploatera jordbruksmarken. Enligt samrådsredogörelsen anges att arealen minskats med 50 hektar i granskningsförslaget jämfört med samrådsförslaget. Enligt konsekvensbedömningen framgår dock att den endast minskats med 20 hektar. Sammantaget kvarstår faktum att en stor del av
jordbruksmarken, 3 % eller 700 plus 180 hektar kommer att exploateras. Här har man inte tagit kritiken på allvar. Man har inte utrett tillräcklig kring förtätning eller byggande av bostäder och verksamhetsområden på andra orter eller platser.
Det är fortfarande så att 150 000 invånare kommer behöva mat. I Halmstad kommun finns
förutsättningar att även vid ett förändrat klimat kunna producera mat på ett hållbart sätt. Den areal som idag brukas kommer att behöva försörja fler människor. Därför måste vi återigen vädja till att man omprövar och analyserar konsekvenserna av att bygga bort så mycket av framtidens
livsmedelsförsörjning.
1.5 Bebyggelse på landsbygden
Punkt 3 bör förtydligas med att det även gäller bostäder.
5.4 Gröna områden för rekreation och friluftsliv
Vi vidhåller att allemansrätten gör det möjligt för alla att vistas fritt i skog och mark. Vi ser därför inga skäl till att på detta sätt ospecifikt peka ut så stora friluftsområden.
Tas inte områdena bort så anser vi att ordet ”bör” ska ersättas med skall i följande skrivning:
”Utpekade friluftsområden bör inte utgöra något hinder för landsbygdsutveckling”
5.6 Stora opåverkade område
I planen har man pekat ut två stora områden som ”opåverkade”. Det är stora arealer som ägs och brukas av privata markägare. Man anger att ”områdena skyddas så långt som möjligt mot åtgärder som kan påverka områdets karaktär”. I samrådsredogörelsen anges att ”ett av motiven till att peka ut stora opåverkade områden är att tillgodose de areella näringarnas behov. Inom dessa områden kan anläggningar kopplade till jord- och skogsbruket accepteras och exploateringsföretag som
beskrivning av de utpekade områdena. Viss hänvisning finns till länsstyrelsens naturvårdsprogram från 1992. 30 år är en lång tid, sedan 1992 har länet drabbats av flera stormar och de utpekade områdena ser högst troligt helt annorlunda ut idag. Ska så stora områden pekas ut som ekologiskt känsliga så måste underlaget vara uppdaterat.
När det kommer till beskrivningen av vilka områden som bedöms vara ekologiskt känsliga på s. 38 anser LRF att denna är allt för otydlig och riskerar skapa utrymme för enskilda tolkningar och därmed stor osäkerhet vid prövning av t ex bygglov.
Skydd av ekologiskt känsliga områden och naturvärden finns redan reglerat i miljöbalken och skogsvårdslagen punkt 1 under 5.7 kan därför strykas.
8.1 Hållbar dricksvattenförsörjning
Vi upprepar här våra synpunkter som framfördes i samrådet. Vi anser inte att svaret i
samrådsredogörelsen överensstämmer med vad som nu står angivet under 8.1. Enligt svaret i samrådsredogörelsen menar man att det som står under 8.1 endast är en vägledning. För att komma till den tolkningen behöver texten definitivt arbetas om.
Att skydda dricksvatten är en viktig process och det är viktigt att föreskrifter blir relevanta och tydliga då vi sannolikt kommer att leva med dessa i 20-30 år innan en revidering sker. För att få acceptans för ett nytt regelverk är det viktigt att nya regler vilar på fakta och kunskap om källor och de risker som kan uppstå. Ett bra sätt att säkra upp ett bra vattenskydd är att tillit skapas mellan kommunen och verksamhetsutövare. Det är då viktigt att tidig dialog med markägare sker när nya vattenskyddsområden inrättas.
När det gäller skrivningarna under punkten 8.1 så tillskriver sig Halmstads kommun
maktbefogenheter och inskränker markägarnas äganderätt på ett sätt som inte är förenligt med gällande rätt.
Bestämmelsen i 7 kap. 25 § MB är ett uttryck för den s.k. proportionalitetsprincipen och är tänkt att ge ledning för den avvägning som ska göras mellan det allmänna intresset att åstadkomma
områdesskydd och det enskilda intresset att använda en fastighet på ett sätt som kan motverka skyddssyftet. En bakgrund till bestämmelsen är regeln om egendomsskydd i 2 kap. 15§
1 stycket, regeringsformen (1974:152), där det bland annat sägs att varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Denna regel gäller generellt vid tillämpning av miljöbalken och tillåter inskränkningar i markägarens rådighet över sin fastighet om de är motiverade av ett angeläget miljöintresse.
Strävan med lagstiftningen är att hitta en rimlig fördelning av kostnader och uppoffringar mellan det allmänna och fastighetsägaren för att ta tillvara de intressen som reglerna om områdesskydd grundar sig på.
En inskränkning från det allmännas sida av enskilds rätt förutsätter alltså att det föreligger en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen.
I detta förslag kringgår kommunen egendomsskyddet och proportionalitetsprincipen genom att inrätta förbud mot nybyggnation i primär skyddszon inom vattenskyddsområdena. Detta förfarande innebär att kommunen begränsar möjligheterna för de fastighetsägare som finns inom vattenskyddsområdet och, av texten att döma, även hela tillrinningsområdet till vattentäkten.
Man fråntar också den lagstadgade rätten för fastighetsägare att begära ersättning för den inskränkning av fastigheterna som är innebörden av denna skrivning.
23
Om inte riskanalysen för inrättande av respektive vattenskyddsområde har resulterat i
skyddsföreskrifter med förbud mot nybyggnation så kan inte kommunen i en översiktsplan kringgå detta genom att skriva att nybyggnation är förbjudet.
Med tanke på de stora områden som är markerade med vattenskyddsområde och
tillrinningsområden, nästan halva kommunens yta, så kommer det blir svårt att utveckla de lantbruks, och landsbygdsföretag som finns i Halmstads kommun. Detta är inte förenligt med den beslutade livsmedelsstrategin.
LRF anser att skrivningen om förbud mot nybyggnation ska utgå, det gäller även eventuella restriktioner i tillrinningsområdena som ligger utanför de beslutade vattenskyddsområdena.
Kommunen kan inte hitta på egna skyddsområden, i så fall måste kommunen ompröva befintliga vattenskyddsområden och då motivera varför det är miljömässigt motiverat att inlemma hela avrinningsområdet vilket då också ska vägas mot egendomsskyddet.
8.3 VA utanför verksamhetsområde
LRF anser som påpekats under samrådet att enskilda avloppsanläggningar ska prövas enskilt och anpassas efter förutsättningarna. Vi anser inte att kommunen genom en generell skrivning ska begränsa möjligheterna att få tillstånd. Skrivningen bör därför utgå.
LRF:s kommungrupp i Halmstad
Från:
Skickat: den 5 december 2021 17:30
Till: Diarium KS
Ämne: Synpunkter Framtidsplan 2050
Kategorier: Jill