Synsätt i mötet mellan teater och skola 1 Teater i skolan

I vårt resultat framgår det att samtliga intervjupersoner tycker att teater inom skolans ram är viktigt. De skildrar en upplevelse som blir stark då ”det är riktiga människor” (Läraren). Elev 4 menar att det ”ibland kan vara roligare än film, för det gör ju det mer verkligt om man ser dem på riktigt.” Läraren menar att en teaterföreställning kan skapa ett andrum från alla andra intryck som är en del av elevernas vardag, vilket leder till att de kan fokusera. Samtliga intervjupersoner ger uttryck för att viktiga frågeställningar kan tas upp genom teater. Scenkonstnär 1 beskriver hur teater kan användas för att tänja på gränser, det är “ett ställe där man tränar sin hjärna [...] både känslomässigt och intellektuellt”. Flera intervjupersoner menar också att teater kan föda reflektion. Dessa synpunkter går att relatera till Vygotskijs (1995 s. 20) åsikt om vikten av att vidga barns erfarenhet för att utveckla deras förmåga till kreativitet.

5.1.2. Teater i skolan - obligatorisk

Att teater i skolan är obligatorisk problematiseras av flera av de intervjuade: ”De ville inte gå på teater från början. Och kanske har bestämt sig redan från början för att någon har tvingat mig att göra det här och det vill inte jag” menar Scenkonstnär 2 exempelvis.

Även Scenkonstnär 1 och Teaterpedagogen funderar kring detta problem men Läraren verkar se det som oproblematiskt:

Jag menar: de är ju inte i skolan heller frivilligt! Och jag tycker det är bra att visa att det finns. Man kan inte låta eleverna välja alltid heller. Så länge de inte vet vad utbudet är. Man får ju liksom visa utbudet innan de kan välja.

Elevernas intervjuer visar att de alla uppskattar att gå på teater inom ramen för skolan. De menar att de inte hade tänkt på att gå dit om inte skolan hade tagit dem dit: “Jag hade nog inte tänkt så mycket på teater ifall jag hade fått välja att gå någonstans men nu gick vi ju med skolan”(Elev 2). Eleverna hävdar dessutom att det inte vore lika roligt att gå själva då de inte hade kunnat dela sina upplevelser på samma sätt utanför skolan. “Alltså det är skolan som väljer då. Om man vill gå på teater med sina kompisar, då väljer man själv vilken teater man vill gå på. Men det är roligare om man är fler” (Elev 2). “Med klassen, man fattar, kanske man skrattar lite grann, så… Det är roligt med det. Än själv, alltså, man bara tittar. Alltså, jag är sån, med andra det är mycket roligare. Själv, nej, alltså så…”(Elev 3). Med ett sociokulturellt perspektiv går detta att förklara som att meningsskapande sker i sociala sammanhang (Säljö 2000).

5.1.3. Elevernas gemensamma meningsskapande

Eleverna beskriver upplevelsen av teatern som resultatet av att gemensamt ha sett på teaterföreställningen och att ha fått möjlighet till gemensam reflektion. Detta visar sig inte minst i fokusgruppsintervjun där teaterföreställningen och receptionen används av eleverna för att tillsammans och var för sig skapa mening samt tyda och tolka för att utveckla tankar om sig själva i världen. Detta kan förstås med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv (Säljö 2000). Att eleverna har gått in i efterarbetet med stort engagemang kan också tolkas som att teatern har lyckats fånga något som varit angeläget för eleverna. Eleverna ger alla uttryck för olika tolkningar av pjäsen som de sammanfattar så här: ”Den handlar om kärlek” (Elev 2). ”Popularitet i skolan” (Elev 1). ”Hur en skola kan vara” (Elev 4). ”Vänskapen” (Elev 3).

Elev 1 säger om efterarbetet: ”Om ni aldrig hade kommit den här veckan hade vi inte tänkt lika mycket på det. Vi skulle ju bara sagt typ, det var bra och så”. Elev 4 menar att efterarbetet också kan ge en ökad förståelse.

5.1.4. Förväntningar i mötet mellan teater och skola

Scenkonstnär 2 pratar om vikten av att lärare och elever får ”en gemensam upplevelse att prata om sen, på lika villkor”. En förväntning från teaterns sida är alltså att lärare ska gå in i upplevelsen tillsammans med eleverna i stället för att ta paus eller arbeta med något annat under tiden som eleverna får en teaterupplevelse.

Läraren menar att det är ”skönt att komma till en teater som är för elever och att de som är på teatern är liksom lite förberedda på att de […] inte kommer sitta tysta och stilla, åtminstone så länge, innan pjäsen börjar. Och det är inte säkert de gör det under pjäsen heller”. Läraren tycker också att det är bra om teatern kan vara ”lite tillåtande, för det blir lite mer avslappnat”.

Samtliga vuxna intervjupersoner menar att om det finns en positiv förväntan, så smittar detta av sig på eleverna, vilket i sin tur gör att problem sällan uppstår. Scenkonstnärerna efterfrågar en dialog där teater och lärare pratar om ömsesidiga förväntningar och ansvar.

5.1.5. Ansvar i mötet mellan teater och skola

”Det är väldigt bra om lärarna tar sig tid […] att diskutera förhållandet till vad en teaterföreställning kan vara” säger Scenkonstnär 1. Senare i intervjun menar hen att det hade varit bra ”att få berätta om vår syn på en teaterföreställning och konstupplevelse”. Eleverna lyfter också behovet av förberedelse innan teaterbesöket ”de kunde ju prata lite mer innan om det, så vi skulle fått reda på vad det var ungefär” (Elev 4). När vi frågar hur föreslår Elev 4 en broschyr från teatern. Läraren visar i sina svar att hen tycker att det är så självklart vad teater är att hen inte har tänkt på att ta upp det med eleverna innan teaterföreställningen. “Men det kanske man tänker att man har gjort när barnen är mindre, så det bör de veta lite” (Läraren). När vi sedan ber henom att beskriva sin syn på teater har hen svårt att finna ord.

Scenkonstnär 1 tar upp att ”vi [teater och skola] borde ha ett gemensamt intresse av att få in saker som är lite mer utmanande för publiken och då borde vi hitta gemensamma strategier för det”.

Scenkonstnär 2 pratar om ett behov av ”dialog med lärare, just för att få mötet avspänt”. Scenkonstnär 2 har intrycket att lärarna “tänker att vi tycker att det är jobbigt när barnen låter under föreställningen”. Scenkonstnär 1 menar att man måste ”säga innan till lärarna, att ni kan släppa ansvaret nu”. Detta då en del lärare ”sitter och hyssjar och det stör […] under föreställningarna”. Teatern vill enligt Scenkonstnär 2 ta över ansvaret för eleverna från lärarna då eleverna går in i rummet där föreställningen äger rum. Scenkonstnär 2 vill gärna placera eleverna, vilket hen menar är ett ansvar lärare inte alltid vill lämna ifrån sig. Scenkonstnär 2 hävdar att en teaterföreställning är en helt annan situation än ett klassrum och att hen inte vill att eleverna placeras utifrån förutfattade meningar om hur de kommer att bete sig där. När flera vuxna vill placera

eleverna på olika sätt skapas irritation mellan teater, lärare och elever, enligt Scenkonstnär 2. Samtidigt menar hen att det finns tillfällen då eleverna stör föreställningen för mycket. När det händer så tycker alla intervjupersonerna, inklusive Läraren själv, att det är lärarens ansvar att styra upp situationen.