För- och nackdelar med TAKK
I fokusgruppen blir det en längre diskussion som först börjar med att en av förskolecheferna som varit anställd länge sitter i tankar en stund och sen säger att hen var väldigt negativ i början. Alla i fokusgruppen blir väldigt förvånade över uttalandet och förskolechefen, som troligen varit anställd längst tid i kommunen verkar ivrig att förklara sig.
FC2 - Jag var väldigt negativ i början.
FC1 - VA?
FC2 - Eh a ja Ja. alltså innan jag fattade. Ja! Alltså för många år sen. Jag tänkte nä men barn; dom ska ju lära sig, alltså jag var inne i det gamla köret, dom ska väl lära sig prata. Dom behöver ju inte hålla på med tecken och sånt ju, men sen när jag såg hur barnen använde det och vad det gav för nånting för barnen som inte hade språket så var det ju fantastiskt. Så nu har jag absolut lagt det till sidan för många år sen.
En förskolechefmenar att det är en puckel man ska över för att teckna i all kommunikation. Det kan innefatta samma sak som en annan förskolechef nämner i sammanhanget, att det handlar om kunskapen hos pedagogerna om varför man ska använda sig av TAKK, att det är en fördjupad kunskap som behövs om TAKK.
FC1 - Ja så det är ju dom grejerna som jag kan känna, // o jag, jag hör ju precis vad ni säger, att har man inte behovet så kanske, men ...det är ju den puckeln man ska över, så jag har ju, där finns ju avdelningar idag som absolut jobbar med det trots att dom inte egentligen är i behov, man ska över den puckeln man vill ju det ju
33
FC4 - och det tror jag handlar om, det… kunskapen som är fördjupningen också, att alla ska ha den här fördjupningen, fördjupade o teoretiska kunskapen kring varför vi använder vissa saker, lika bra som vi använder dom digitala
TAKK ska vara en naturlig kommunikationsmetod. Pedagoger har berättat att när väl barn kan uttrycka sig verbalt så slutar dom att använda tecken. Förskolechefen menar att man ska arbeta med TAKK och bildstöd som ett naturligt kommunikationsverktyg.
Att precis som man pratar arabiska eller danska eller svenska så har vi TAKK. Vi har bildstöd och alltså vi kan kommunicera på olika sätt. Vi kan kommunicera genom kroppsrörelser. Vi jobbar med det som att, det är inte nåt… utöver. TAKK är inte något utöver utan det är precis som vi hade jobbat med svenska språket. Mm. Det är en kommunikationsmetod som är naturlig (FC4).
Två av förskolecheferna resonerar kring skillnaden mellan TAKK-användning hos yngre och äldre barn. De äldre barnen som kan en del TAKK använder det vid behov och gärna till yngre barn som inte har verbalt språk.
Mina pedagoger som har dom äldre sa faktiskt just det för dom har en småbarnsavdelning med öppen dörr, o dom sa det att det är jättevanligt att dom stora barnen använder tecknen till dom små, fast dom använder det inte till varandra, men dom använder det till dom små // man använder det när man har behov av det och då finns det där så att då är det ett, då är det ett språk och man använder det vid behov (FC3).
Vi lär på olika sätt och genom att använda tecken till tal får barnen ökade möjligheter för att känna sig sedda, hörda och förstådda. Detta ökar, i sin tur, möjligheter för inflytande och delaktighet.
FC1 - Och det är nånting som mina säger varje gång, // alla barn mår bra, men dom som inte har ett eget verbalt språk dom får, ökade möjligheter, att både göra sig förstådda men också sedda och lyssnade på. // för om dom inte har det så blir dom ju bekräftade när dom gör sina…. Och sen får dom ju inflytande och delaktighet ju //. Och vi lär ju på olika sätt. //
FC2 - O ja, precis. Man tar ju till sig på olika sätt.
Både specialpedagoger och förskolechefer har uppmärksammat att föräldrar ibland kan vara negativa till TAKK-användning om de inte tydligt förstått teorin bakom. Det blir upp till verksamhetens pedagoger att förklara den teoretiska grunden för att använda sig av TAKK i kommunikationen med barnen. De menar att frågan är ju när och på vilket sätt detta sker, i informationen till vårdnadshavarna handlar det mer om att delge vilka tecken man använder och hur man hittar dom. Vårdnadshavarna ser ju också bildstöd som sitter på väggar osv, men det betyder inte att man får möjlighet att förstå hur och varför pedagogerna använder sig av
34
tecken. Det framkommer att någon förskola delger olika tecken till vårdnadshavare via QR- koder som skickas eller finns uppsatta på förskolan. Någon förskola gör filmklipp där en pedagog visar “veckans tecken” som skickas till vårdnadshavarna.
För en del föräldrar är ju rädda för att om vi, vi kommer att jobba med TAKK, nä jag vill inte att mitt barn ska ha TAKK för dom ska lära sig prata alltså… och då måste vi kunna den här teoribiten (FC4)
Vi har förstått nu på pedagoger, mycket liksom intresse av det här med TAKK. I början tror jag att föräldrar var lite mer ifrågasättande, av rädsla att det hämmade den verbala alltså språkliga utvecklingen, men det är lite trend i det nu (SP1).
Specialpedagogen berättar att dom varit med om att ett barn kunnat kommunicera med hjälp av TAKK i verksamheten och att barnet varit delaktig. När samma barn sen hamnat i en miljö där man inte använder TAKK påverkade det barnets beteende negativt.
Jag kan ju se att dom barnen som jag tänker på nu specifikt att dom kan använda mer du vet … kasta, slå rycka skrika, du vet dom här oönskade kommunikativa, att man tar saker, att man skriker istället för och kunna fråga eller förklara med tecken. Alltså om det då har fungerat kommunikativt med tecken och sen när man kommer i en miljö där inte det riktigt fungerar, så går man tillbaka eller får ett annat beteende (SP2).
TAKK på olika nivåer
Förskolecheferna menar att utan just de två specialpedagogernas engagemang för TAKK så hade man inte varit där man är idag vad gäller TAKK-användandet i förskolan. Man har lyssnat på specialpedagogernas teoretiska kunskaper kring språk och kommunikation, som dom lyckats förmedla på ett förståeligt sätt via begrepp som de flesta som arbetar i förskolan känner igen, t.ex. tillgänglig lärmiljö och barns inflytande och delaktighet. Fokusgruppen menar att TAKK kommer att finnas kvar i verksamheterna och att det behöver utvecklas för att få en större spridning än vad man verkar tycka att det har idag. En använder uttrycket att det behöver cementeras, medan en annan talar om att det är just nu lite av en fluga i förskoleverksamheter med TAKK, men tänker ändå att det bör leva kvar i verksamheten just för att hjälpa flerspråkiga barn till mer delaktighet. En förskolechef nämner att det används mycket på småbarnsavdelningar i hens verksamheter, där man tydligt sett att små barn tecknar för att göra sig förstådda.
FC1 - Vi är ju väldigt glada för dom, specialpedagogerna. Det är kanske personbundet, inte vet jag. Vi har kanske haft tur, men vi är väldigt nöjda med deras insatser.
35
FC2 - Och det kan man väl säg att det är dom som har dragit i gång det här med TAKK och berättat vinsten med det. Sen har vi ju sett vinsterna med det ju, så att det är ju tack vare dom, i alla fall hos mej, som vi har det som arbetssätt.
FC1 - Och det här med bildschema, det hade vi ju inte haft om inte dom.
FC2 - Nä så det är nog tack vare dom, det tror jag.
Fokusgruppen diskuterade kring hur de rent praktiskt kan organisera för utbildningen och förskolecheferna delgav varandra hur de löst problematiken när t.ex. hela arbetslaget ska delta i TAKK-utbildningen samtidigt. En förskolechef avtalade med utbildarna att komma till förskolan på kvällstid vid 3 tillfällen och hålla i grundkursen för två förskolor samtidigt. Detta var ett bra sätt att få igång TAKK för alla samtidigt och tiden var inplanerad som fortbildning för pedagogerna och inte valbar. En annan berättade om samarbete på en större förskola där man delade upp en avdelnings barn på övriga under de 3 eftermiddagar som arbetslagen behövde gå utbildning.
Men sen tror jag det är en vinning i att barn och elevhälsan inte släpper det // men det är ju samma där. Dom ger sig inte utan vi, och vi fortsätter skicka våra pedagoger som vill. Ehm i mitt fall så fick dom inte välja om dom ville gå TAKK utan det skulle alla göra. // Men asså då efter som jag ordnade det till stället (FC1).
TAKK vid flerspråkighet
En förskola har 14 olika nationaliteter och där används, enligt förskolechef, TAKK mycket. De flerspråkiga barnen tar till sig TAKK och använder det i sin kommunikation. Det blir som ett gemensamt språk som kan vara det man bygger vidare på för att lära sig svenska, något som förenar och kan tjäna som en brygga.
Det blir ett gemensamt språk ju när man har 14 språk i en barngrupp då blir nåt gemensamt ju. Som man kan bygga på. // Vi vill visa på mångfalden, att det finns olika språk. Och att vi kan kommunicera på olika vis. Det tycker vi är en viktig grund hos oss (FC4).
En förskolechef har börjat fundera över att på dennes förskola behöver de ta ett samlat grepp kring flerspråkighet i barngruppen.
Det tänker jag då också, jag tänker nu när vi, för vi behöver ju på min förskola, ta ett grepp kring det här med flerspråkighet. Överhuvudtaget kartlägga det och prata om det och vad är det och varför är det viktigt och där tänker jag att där kommer det ju in. Som ett verktyg. Så det kan man ju tänka på där, att förstärka det där (FC5).
36
Samtliga förskolechefer i fokusgruppen var helt övertygade om att all personal i deras verksamheter ska delta i TAKK-utbildning om de inte gjort det tidigare. Det är tydligt för förskolechefer och specialpedagoger att det inte går att tvinga någon att använda TAKK, och att de hela tiden behöver poängtera teorier och forskning om språkutveckling och kommunikation och TAKKs fördelar i detta i en pedagogisk verksamhet. Följande diskussion utspann sig mellan förskolecheferna:
FC2 - Vi har börjat diskutera lite granna, på storbarnsavdelningarna, kan man sluta med TAKK? Liksom, när kan man göra det? Vi går den här kursen skolverkets flerspråkighet. Flera språk i förskolan., och där, stod det i den teoretiska texten, i en av dom, om inte barnen har behov, om barnet kan svenskan, för det handlar ju om flerspråkighet då, ska man inte ha tecken längre.
FC1 - Men Där tänker jag tvärtom.
FC3 - Men tror du det gör någon skada?
FC2 - Nä det är klart att det inte gör…
FC3 - Nä för det är det jag menar…
FC2 - men jag vet inte…
FC5 - Men varför skriver dom det?
FC2 - Nä för då ska det vara svenska språket bara.
FC5 - Man måste bygga det på nånting
FC3 - Utan bildförstärkning?
FC2 - Ja
FC1 - För jag tänker ju så här…
FC2 - Så kan dom det så ska dom ha det
Diskussionen ebbar ut, men det är tydligt att detta är något som förbryllat framförallt FC2. Intressant här är också den tolkning som tycks ha gjorts kring om att man inte ska använda sig av TAKK längre när barnen har språket
Även specialpedagogerna utvecklade sina tankar kring TAKK som ett verktyg i relation till flerspråkiga miljöer:
37
Ja till exempel alltså på den förskolan har man ju många barn med annat modersmål och där är det extremt gynnsamt. o där är det ju gynnsamt med alla kommunikationsformer. Där är det ju jättegynnsamt om du har tex materialet, om du har produkten eller vad jag ska säg, alltså allting som stärker så att man inte bara behöver få språk via sin hörsel utan man kan se man kan känna man kan uppleva. all kommunikativ förstärkning är gynnsamt. // För dom eleverna , eller barnen och dom har verkligen tagit till sej tecken , det krävs ju mer kontakt när man ska teckna , det krävs ju ett l å n g s a m a r e taltempo och det krävs mindre talat språk om du poängterar det betydelsefulla , det betydelsebärande i det du vill kommunicera med, så det är ju många fördelar som man får på köpet i och med att man tecknar och det är särskilt gynnsamt för dom eleverna eller ja barnen som har annat modersmål eller att man är lite sen i sin språkliga utveckling (SP2).
Dom flesta avdelningar har ju barn med ett eller flera modersmål. Som också är en andraspråksutveckling, där man använder det frekvent. Där man då, där barnen lär sig oerhört snabbt. svenska när dom väl liksom får koll på tecken och hur det hänger ihop. Och det är ju ett sätt att förstärka det talade språket (SP1).
En av specialpedagogerna berättar om en förskoleavdelning med flerspråkiga barn där man använder sig av TAKK och bildstöd i sin verksamhet och att det fungerar jättebra. Specialpedagogen har följt barn som flyttat till annan avdelning där TAKK inte alls används i samma utsträckning och har då sett att dessa barn övergivit TAKK-kommunikationen och istället använt sig av oönskade beteenden när kommunikationen inte fungerat som tex skrik och slag och knuffar.
Delanalys
Uppdraget som specialpedagogerna har inom Barn och Elevhälsan att hålla i utbildningar för kommunens pedagoger, bl.a. i TAKK, har gjort att många pedagoger har fått möjlighet att gå TAKK-kurs, ibland mer än en gång. Idag anser specialpedagogerna att kursen bör ges till hela arbetslag och man trycker mycket på den teoretiska förankringen kring kommunikation och språkutveckling. Specialpedagogerna menar att det är av stor betydelse att de som går kursen verkligen förstår meningen med att använda TAKK. Språket är vårt viktigaste verktyg för att förstå, lära, beskriva och tänka kring vår omvärld och språket är ett huvudverktyg i barns färdighetslärande och allmänna utveckling (Löwenborg 2015). När barn kan koppla ord till sina känslor ökar deras förmåga att tänka kring och förstå sig själv, att kunna reflektera över olika situationer och att kommunicera med andra. Barn utvecklar sina grundläggande färdigheter genom lek och språk och rustar dom för ett fortsatt lärande i livet. Vygotskij (1934/1970) betonar kommunikationens betydelse i sina sociokulturella teorier om barns språkutveckling. Tonér (2016) menar att eftersom vi ständigt befinner oss i utveckling kan vi med hjälp av TAKK
38
bli mer medvetna om vårt eget sätt att kommunicera och om hur vi möter varje barn. Hon menar att tecken som stöd till tal har potential att stärka språket och att öka vår förmåga att reflektera kring hur vi ser på kommunikation ur flera olika perspektiv, inte minst vad gäller barns delaktighet och inflytande.
Vid användning av TAKK blir innebörden i det talade konkretiserat och barnen får hjälp att se samma begrepp uttryckas på olika sätt. En del i denna undersökning berör ämnet flerspråkighet. Tonér (2016) menar att när det inte finns tillgång till någon som kan barnens första-språk kan tecken underlätta för oss vuxna att förstå barnen och vice versa. TAKK kan ses som en del i förskolans arbete att stötta (scaffolding) barnens utveckling i kommunikation men även i det svenska språket och i modersmålet. I begreppet interkulturalitet som ibland används vid diskussioner kring flerspråkighet ingår det att ha en växelvis samverkan mellan olika språk och kulturer (Skans, 2011). Denna samverkan kan vara svår att få till språkligt om barnets modersmål inte finns representerat hos pedagogerna. TAKK kan då vara en brygga eller ett komplement till olika språk i förskolan. Även i intervju, både med specialpedagoger och förskolechefer, framkom positiva upplevelser kring just TAKK och flerspråkighet.
Den modul på Skolverket som förskolecheferna diskuterar heter “Flera språk i barngruppen”, där de bland annat beskriver vikten av interkulturell kommunikation och hur undervisningen kan stötta flerspråkiga barns lärande i förskolan bland annat genom att använda sig av TAKK som tillfällig stöttning. Att det ska vara en tillfällig stöttning som senare utvecklas mer mot talat språk och inte stanna vid teckenanvändning är självklart. När man ska lära sig ett nytt språk behövs flera samverkande aktiviteter och stöttning för att få en djupare förståelse i språket. Svensson (2009) skriver att det behövs en social process och meningsfulla aktiviteter för att det ska leda till språklig inlärning hos barn som ska lära sig ett nytt språk. Det är också en fördel att man tar tillvara de vardagliga situationer som uppstår på en förskola, te x måltider, påklädning osv och använder sig av flera olika kommunikationsvägar.
Enligt insamlat intervjumaterial kan en möjlig orsak till så skiftande användning av TAKK i kommunen vara att pedagogerna inte ser någon mening med att använda sig av TAKK förrän specialpedagogerna blir inkopplade för ett språk- eller beteendeproblem hos något barn. Då påtalas att TAKK och bildstöd behövs för att skapa struktur. Förskolecheferna i intervjun menade att användningen måste gå från rutinsituationer till att finnas naturligt under alla stunder, hela dagen. Heister Trygg (2010) menar att när TAKK bara används av enstaka pedagoger (inte heller av andra barn) och endast i vissa sammanhang, blir det alldeles för lite teckenanvändning för att takk-användaren ska utvecklas och stimuleras. Kommunikationen blir
39
torftig och för att utveckla sin kommunikation behövs det dagliga språkbad i alla situationer under hela dagen (Heister Trygg, 2010).
40