Talarnas gestaltning av COVID-19

Nedan diskuteras utifrån gestaltningsteorin hur talarna väljer att gestalta pandemin, för att svara på forskningsfrågan “Hur väljer talarna i respektive podcast att gestalta COVID-19?”.

8.3.1 Alex och Sigges podcast

I podcasten gestaltas COVID-19 både ur ett internationellt och nationellt perspektiv. Alex och Sigge jämför mycket hur viruset behandlas i andra länder jämfört med Sverige. De lyfter att det är en pandemi som påverkar hela världen genom att visa sin oro för världsekonomin, tredje världen och sjukvården. I Ogbodo et al. (2020) studie visade deras resultat att den dominanta gestaltningen av COVID-19 i media var utifrån ett mänskligt intresse. Pandemin

gestaltas genom hur den påverkar människor, exempelvis genom att rapportera om dödsfall eller hur människor förlorar jobb (Ogbodo et al., 2020, s. 260–261). Denna gestaltning överensstämmer alltså med hur COVID-19 gestaltas i poddsändningen, då Alex och Sigge visar sin oro för människor och samhället i stort. Sigge nämner att det ligger hundratusentals människor på akuten och lyfter hur kritiskt läget är på italienska sjukhus. Exempelvis lyfter talarna problem med världsekonomin, sjukvård och att äldre människor känner sig ensamma. Pandemin beskrivs alltså utifrån hur den påverkar människor.

Utifrån ett nationellt perspektiv riktar Sigge mycket kritik mot de svenska myndigheterna och kritiserar deras hantering av viruset. Han målar upp det som om myndigheterna inte gör tillräckligt och att andra länder hanterar det bättre. Gestaltningen av vem som bär ansvaret under pandemin riktas mot Sveriges regering och myndigheter. De nämner att personer över 70 år anklagas för att orsaka spridningen av viruset, eftersom de ombeds vara isolerade. Sigge menar att detta är fel och placerar ansvaret på experter som inte gjort tillräckligt mycket i förebyggande syfte. Denna gestaltning skulle kunna leda till en minskad tilltro till

myndigheterna och experterna (Kim et al., 2020, s. 606–607 & Sheares et al., 2020, s.124). Detta kan i sin tur göra att människor istället väljer alternativa nyhetskällor. Tidigare forskning visar dock att svenskars tillit till myndigheterna har ökat under pandemin (Esaiasson, 2020).

COVID-19 diskuteras ur ett negativt perspektiv under hela avsnittet. Strömberg (2004) skriver att en gestaltning kan göras genom valet av vilka röster och källor som lyfts fram, och vilka som inte uppmärksammas (Strömberg, 2004, s.41). De personer som Alex och Sigge väljer att lyfta fram i avsnittet är bland annat Karin Tunberg, som är kritisk mot Sveriges hantering och ifrågasätter varför personer över 70 år behöver sitta inne. Eftersom Sigge själv är kritisk så väljer han att lyfta andra personers kritik som överensstämmer med hans

perspektiv av krisen. Detta gör att lyssnarna inte får flera perspektiv av problemet, utan det är en ensidig gestaltning.

Statsepidemiologen Anders Tegnell är en högst relevant person att lyfta när COVID-19 diskuteras, vilket han även görs i poddsändningen. Däremot är det klipp som de väljer att spela upp av Tegnell en debatt mellan honom och epidemiologen Joacim Rocklöv, där de pratar om sina motsatta åsikter om Sveriges tillvägagångssätt. Sigge berättar att han tycker att

Genom att endast använda ett kort klipp där någon argumenterar emot Tegnells strategi, ges inte utrymme för Tegnell att försvara sig själv. Återigen vinklas alltså gestaltningen utifrån Sigges kritiska perspektiv.

Även flera andra kända personer ges utrymme i podcasten, som olika tv-personligheter, artister och författare. Istället för att ge utrymme för experter, fokuserar podcasten alltså mer på kändisar inom populärkultur. Detta skulle kunna antas vara eftersom poddprogrammet är i underhållssyfte och har därmed inte som mål att informera. Trots att Sigge tar upp saker som kändisar gör som skulle kunna ses som positiva, som exempelvis online-konserter eller att de läser böcker på Instagram, återberättar Sigge det ur en negativ vinkel. De väljer istället att håna de kända personer som sprider glada meddelanden, eftersom de menar att de inte tar krisen på allvar.

Detta leder till den slutgiltiga övergripande gestaltningen av COVID-19, vilket är utifrån rädsla. Viruset beskrivs som något vi borde ta på allvar och vara rädda för. Gestaltningen av rädsla var den näst mest förekommande gestaltningen i Ogbodo et al. (2020, s.260–261) studie. Sigge gestaltar COVID-19 som en stor kris som svenskar borde vara mer rädda för och ta på större allvar. Gestaltningen av ett problem kan ske exempelvis genom ordval, vilket kan vinkla problemet ur ett visst perspektiv (Strömbäck, 2004, s.41). Pandemin vinklas alltså i podcasten genom att exempelvis kalla COVID-19 ett ”hot”, ”mörkt drama”, ”fruktansvärd kris” och ”kolossal katastrof”. Tidigare forskning visar att medias rapportering har ett stort inflytande på människors syn av hotet och hur de bör agera (Gozzi et al., 2020, s.12). Denna gestaltning kan därmed leda till ökad oro och panik över situationen, vilket även skulle kunna ändra hur lyssnarna beter sig.

8.3.2 Pillowtalk med Peg och Penny

I sin diskussion kring COVID-19 behandlar Peg och Penny ämnet som något negativt. De beskriver allvaret i situationen, och deras rädsla kring de som inte förstår det. Peg och Penny ser på COVID-19 ur olika perspektiv och resonerar kring hur det påverkat deras liv i olika riktningar. Den enda glimt av positiva känslor kring ämnet lyfts i slutet då Penny fantiserar om att berätta för sin son i framtiden om det stora de varit med om och överlevt. De försöker se framåt och lämnar lyssnaren med en känsla av hopp.

Peg och Penny är kritiska till hur pandemin lyfts på sociala medier såsom Instagram. De menar att det kan bli för mycket, då det är ett ämne som diskuteras hett av många människor. Alla vill beskriva hur de ser på problemet, och hur det ska ageras i förhållande till det, vilket Peg och Penny ser som problematiskt och stressande. I sitt surfande på sociala medier har de upptäckt flertalet inlägg med felaktig information. Där nämner de hur deras syster hittat en sådan som handlat om hur varmt vatten kunde förebygga COVID-19. Detta påstående skrattar de åt och förklarar är falskt.

Systrarna uppmärksammar problemet, beskriver hur de känner kring det, men de gör det på ett oerhört försiktigt sätt. De lyfter att det finns felaktig information som cirkulerar på sociala medier, och hur de tycker att alla ska vara försiktiga kring vilka källor de litar på. Den

felaktiga informationen beskriver möjliga sätt att hålla sig frisk, vilket kan kopplas till tidigare forskning. I tidigare forskning nämns det att felaktig information ofta handlar om alternativa botemedel (Sheares et al., 2020, s.123), ungefär som det Peg berättar om. Denna typ av information avfärdar de snabbt dock, och pekar på hur viktigt det är att kolla upp sina källor för all typ av information. De visar på flera olika sätt att de tycker att COVID-19 är en allvarlig situation, att de respekterar den och vad den kan göra. Utan att säga för mycket visar de var de står i frågan och hur de ser på problemet.

Gestaltningsteorin beskriver hur någon kan styra en annan persons bild av en del av

verkligheten genom att gestalta den delen på önskat sätt (Strömbäck, 2004, s.41). När medier målar upp en del av verkligheten på ett visst sätt kan de påverka mottagaren att tro att det ser ut så, även om det inte gör det. Det viktiga i gestaltningen är inte att den är sann, utan att den framstår som det (Strömbäck, 2004, s.41). Genom att applicera gestaltningsteorin på

poddavsnittet och det som talarna tagit upp i sin diskussion märks det att de bygger upp COVID-19 som något oerhört skrämmande och svårt för sina lyssnare. De belyser

problematiken de ser och berättar om sina känslor kring problemet. Därmed förmedlar de en negativ bild av pandemin ut till sina lyssnare. Den negativa bilden innehåller mestadels känslor och rädsla för det som pågår. Vad som inte finns med är fakta, då de påstår flertalet saker utan att verifiera informationen med hjälp av en tillförlitlig källa.