En riktig snackis : En kvalitativ retorisk studie av hur två olika podcasts gestaltat COVID-19

En riktig snackis

KURS:Uppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap II, 15 hp

PROGRAM: Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet FÖRFATTARE: Andrea Falk, Hanna Leander

EXAMINATOR: Paola Sartoretto

TERMIN:HT20

En kvalitativ retorisk studie av hur två olika

podcasts gestaltat COVID-19

Sammanfattning

Författare:

Titel och undertitel: Språk:

Antal sidor:

Hanna Leander och Andrea Falk

En riktig snackis. En kvalitativ retorisk studie av hur två olika podcasts gestaltat COVID-19.

Svenska 43

Studien ämnar undersöka vilka retoriska verktyg som talarna i poddprogrammen Alex och

Sigges podcast och Pillowtalk med Peg och Penny använder sig av för att diskutera och

gestalta COVID-19. Det studeras även hur respektive podcast förhåller sig till spridandet av fake news och desinformation. Båda poddprogrammen har en stor räckvidd och har därmed möjlighet att påverka ett stort antal människor. Det är viktigt att korrekt information sprids, speciellt i en hälsokris som denna. Studien belyser därmed problematiken som kan finnas i informationsspridning och överskott av information i samband med coronaviruset.

Genom en retorisk analys analyseras innehållet i två avsnitt från mars 2020, i vilka pandemin diskuteras. Resultatet visar att talarna i båda avsnitten har en hög etos i och med deras kända namn och relation med sina lyssnare. Däremot återfinns flera svaga logos-argument, då den fakta som delges inte stöds med några källor. Detta gör att lyssnarna inte kan verifiera

informationen som talarna för fram. Patos används främst genom att visa sin sympati och oro för människors hälsa och hur samhället ska klara sig i krisen. Även känslor som rädsla och irritation framkom för att framhäva situationens allvar.

Talarnas egna råd jämförs sedan med Folkhälsomyndighetens, vilka överensstämde. Ingen av poddsändningarna kan sägas sprida desinformation, däremot kan det vara en vinklad version utifrån hur talarna ser på pandemin. Detta syns i sista delen, där det diskuteras hur talarna gestaltar COVID-19. De har som gemensamt att de gestaltar pandemin på ett negativt sätt och genom rädsla. Detta skulle i sin tur kunna leda till ökad oro och panik.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund ... 2

2.1 COVID-19 i Sverige ... 2

2.2 Influencers och podcasts ... 2

2.3 Alex och Sigges podcast ... 3

2.4 Pillowtalk med Peg och Penny ... 4

2.5 Felinformation, desinformation och fake news... 4

3. Syfte ... 6

3.1 Frågeställningar... 6

4. Tidigare forskning ... 7

4.1 Kommunikation i samband med COVID-19 ... 7

4.2 Inkorrekt information om COVID-19... 9

4.3 Influencers som opinionsledare ... 10

4.4 Podcasts ... 11

4.5 Studiens bidrag till forskningen ... 12

5. Teoretiskt ramverk ... 13

5.1 Retorik ... 13

5.1.1 Den retoriska situationen ...13

5.1.2 Etos, logos och patos ...13

5.1.3 Stil ...14

5.2 Tvåstegshypotesen ... 15

5.3 Gestaltningsteorin ... 15

5.4 Teorikritik ... 16

6. Metod och material ... 18

6.1 Metod... 18

6.1.1 Analysmodell ...18

6.2 Material ... 19

6.2.1 Urval och insamling ...19

6.3 Metodkritik ... 20

6.4 Validitet och trovärdighet ... 21

7. Analys ... 22

7.1 Alex och Sigges podcast: Coronaknäpp ... 22

7.1.1 Den retoriska situationen ...22

7.1.2 Etos ...22

7.1.4 Patos ...27

7.1.5 Stil ...29

7.2 Pillowtalk med Peg och Penny: Corona ångest ... 30

7.2.1 Den retoriska situationen ...30

7.2.2 Etos ...30

7.2.3 Logos ...31

7.2.4 Patos ...32

7.2.5 Stil ...33

8. Diskussion ... 34

8.1 Likheter och skillnader mellan podcast-avsnitten ... 34

8.2 Folkhälsomyndighetens rekommendationer ... 35

8.2.1 Alex och Sigges podcast ...35

8.2.2 Pillowtalk med Peg och Penny ...36

8.3 Talarnas gestaltning av COVID-19 ... 37

8.3.1 Alex och Sigges podcast ...37

8.3.2 Pillowtalk med Peg och Penny ...39

9. Slutsats ... 41

10. Förslag till vidare forskning ... 43

Referenser ... 44

Bilagor

Bilaga 1: Transkribering av Alex och Sigges podcast – Avsnitt 409. Coronaknäpp Bilaga 2: Transkribering av Pillowtalk med Peg och Penny – Avsnitt Corona ångest Bilaga 3: Folkhälsomyndighetens rekommendationer: mars 2020

1. Inledning

Världen befinner sig just nu i en pandemi, COVID-19. Det är den första pandemin i

världshistorien där internet och sociala medier används för att hålla människor informerade om viruset (World Health Organization [WHO], 2020). Medier och sociala mediers stora räckvidd kan hjälpa till att nå ut med viktig information, men ökar även risken för

spridningen av inkorrekt information. Världshälsoorganisationen benämner detta som en ”COVID-19 infodemi” (World Health Organization [WHO], 2020). Ett överskott av information sprids som gör det svårt för människor att navigera och ta in all information.

Vem som helst kan sprida information online, men det är de med många följare som har störst inflytande och därmed möjlighet att påverka en stor publik. På grund av detta är det intressant att analysera hur influencers kommunicerar angående COVID-19. För att göra det ligger fokus i denna studie på podcasts, som är ett populärt medium för både privatpersoner och kända medieprofiler att använda sig av. I studien analyseras två podcasts med stor räckvidd: Alex & Sigges podcast som har cirka 450 000 lyssningar per vecka och Pillowtalk med Peg & Penny som har cirka 55 000 lyssningar per vecka (Podd Index, 2020).

Det är intressant att studera hur stora profiler väljer att uttrycka sig om pandemin COVID-19 då det kan vara problematiskt att uppmuntra sina följare till fel saker. Eftersom podcasts har en stor räckvidd finns det en risk att lyssnarna litar på deras åsikter istället för fakta från experter och myndigheter. I denna studie undersöks ifall problemet med falsk information och desinformation som synts i andra medier förekommer även i populära podcasts. Genom att uppmärksamma problemet med spridning av felaktig information uppmärksammas även vikten i att vara källkritisk mot alla typer av källor.

2. Bakgrund

2.1 COVID-19 i Sverige

Coronaviruset spreds snabbt över världen från och med att det rapporterades i Kina december 2019, till att Världshälsoorganisationen klassade det som en pandemi i mars 2020. Länder runt om i världen började stänga sina gränser och sätta invånarna i karantän, men Sverige valde en strategi som skiljer sig från resten av världen. Affärer, skolor och flera arbetsplatser fortsatte att vara öppna som vanligt och Sveriges gränser förblev öppna. Sverige valde en bevisbaserad strategi och valde därför att bara ge rekommendationer för sådant som är bevisat att motverka viruset, som exempelvis att hålla avstånd till varandra och tvätta händerna (Folkhälsomyndigheten, mars 2020 & Kavaliunas et al., 2020, s.2).

Folkhälsomyndigheten har i takt med coronavirusets ökade spridning uppdaterat sina

rekommendationer för att minska spridningen. Eftersom de valda podcast-avsnitten är släppta 19 mars och 20 mars 2020 utgår studien från de rekommendationer som

Folkhälsomyndigheten hade gått ut med vid den tidpunkten. Dessa innefattar att människor med symptom ska undvika kontakt med andra människor, personer över 70 år ska begränsa sitt sociala umgänge, inga sammankomster över 500 personer är tillåtna, lärosäten och gymnasieskolor ska ha distansundervisning och det avråds från att resa

(Folkhälsomyndigheten, 2020). Se bilaga 3 för fullständiga rekommendationer från Folkhälsomyndigheten.

2.2 Influencers och podcasts

Shouten et al. (2019) skriver att influencers är personer som gjort sig själva till ett personligt varumärke och har ett stort antal följare på sociala medier. Till skillnad från den traditionella synen på kändisar, har influencers en mer direkt och personlig kontakt med sina följare. De delar personligt innehåll, i form av exempelvis vloggar, bilder eller podcasts, som de själva producerar. Genom personliga berättelser kan följarna lättare relatera till och identifiera sig med influencers (Shouten et al., 2019, s.259–260). Relationen är dessutom inte ensidig, utan bygger på en kommunikation mellan följare och influencer. När följarna ständigt uppdateras med nytt innehåll och interagerar med det bygger de en intim relation med skaparna. Denna relation gör att influencers får ett större förtroende och lättare kan påverka sina följares beteenden och åsikter. De kan dels inspirera och uppmuntra till diskussion, dels begränsa viss

information från att spridas (Stehr et al., 2015, s.983). Företag har tagit vara på influencers makt att påverka genom att använda sig av så kallad “influencer marketing” för att

marknadsföra sitt varumärke och sina produkter. Influencers kan exempelvis visa upp produkter i sina sociala medier och prata gott om dem (Audrezet et al., 2020, s.557–558).

Vidare har Backaler (2018) delat in influencers i tre kategorier. Den första är kända influencers som har möjlighet att nå en stor mainstream-publik. Det kan vara traditionella kändisar, som skådespelare eller artister, som använder sitt kändisskap för att påverka sina fans. Den andra kategorin är de som endast kallas för influencers. De har ofta ett visst intresse eller kunskap inom ett område som gör att deras följare litar på deras omdöme. Det kan exempelvis handla om mat, smink eller spel. Influencers behöver inte ha ett stort kändisskap, utan kan påverka en nischad publik som delar samma intresse. Den tredje och sista kategorin är micro-influencers som inte nödvändigtvis behöver vara aktiva på sociala medier eller ha ett följarskap. Denna kategori av influencers är passionerade för en fråga som de engagerar människor i deras omgivning i både offline och online (Backaler, 2018, s. 22–25).

Flera influencers använder sig av podcasts för att nå ut med sina åsikter och prata om sina egna tankar. Förutom att vara aktiv på andra sociala medier, används alltså podcasts som en ytterligare plattform att nå ut till sina följare. Podcasts, även kallat poddradio, är ett talat inspelat material som vem som helst kan ta del av när de vill. De går att lyssna på antingen genom en nedladdning eller genom att streama materialet online. I början var podcasts endast ett material som publiken kunde lyssna på, men nu är det allt mer vanligt att de skapas som filmer och distribueras på till exempel Youtube (Chen & Melon, 2018, s.477). Poddprogram som produceras av influencers eller privatpersoner har inte samma etiska krav som

journalister har. Journalister måste utgå från regler för att säkerhetsställa att objektiva fakta presenteras (Zion & Craig, 2015). Talare i podcasts är inte journalister och har inget ansvar att se till att alla deras uttalanden är sanningen. Poddradio som genre har därmed ingen skyldighet att presentera korrekt fakta, utan vem som helst kan nå ut med deras egna åsikter.

2.3 Alex och Sigges podcast

Alex & Sigges podcast ges ut av Perfect Day Media, vilket är en mediebyrå som står bakom flera populära podcasts. Poddprogrammet är en kommersiell podcast som ges ut i

i veckan vilket gör poddprogrammet till en av Sveriges mest lyssnade podcast (Podd Index, 2020). Podcasten drivs av Alex Schulman och Sigge Eklund som båda var kända

medieprofiler innan de startade podcasten 2012. De har båda gjort diverse saker tidigare, som drivit egna bloggar, skrivit böcker och varit med i tv och radio.

2.4 Pillowtalk med Peg och Penny

I podcasten Pillowtalk med Peg & Penny släpps det ett avsnitt per vecka, varje avsnitt har i snitt 55 000 lyssningar (Podd Index, 2020). Podcasten utges av Make Sense Media vilket är ett mindre bolag med omkring 3000 följare på instagram (Instagram, 2020).

Peg och Penny Parnevik har tillsammans med sin familj fått stor exponering inför en stor publik genom deras medverkan i realityserien Parneviks som sänts på TV3. I serien får publiken följa familjen i deras vardagliga liv och kommer dem in på djupet. Parneviks

visades först på tv i mars 2015, och sedan dess har det kommit ut 4 säsonger (Imdb, 2021). På varje avsnitt som sänts finns en beräknad tittarsiffra som alltid hamnar omkring 300 000 (Expressen, 2016). Förutom sin medverkan i familjens realityprogram har Peg en karriär som artist och sångerska, där hon släppt musik på Spotify och medverkat på flera stora

evenemang, både i tv och utanför (Aftonbladet, 2020). Penny däremot har mestadels setts i tv, där hon bland annat är känd för sin medverkan i Let’s Dance (Aftonbladet, 2020).

2.5 Felinformation, desinformation och fake news

Felinformation är falsk information som sprids av misstag, där avsändaren inte har som avsikt att lura mottagarna. Däremot, är desinformation falsk information som är menad att lura mottagarna och få människor att ifrågasätta sanningen. Desinformation är därmed inte detsamma som felinformation, eftersom desinformation sprids med syftet att vilseleda. Desinformation har ofta ett politiskt motiv där man vill övertyga om en viss åsikt eller få människor att misstro rådande politik (Schmermund, 2019, s.5–6).

Fake news, till skillnad från desinformation, är falsk information som sprids för att någon

eller några ska uppnå något eller vinna på det. Weibull et al. (2018) menar att fake news liknar propaganda i syfte och utformning. Det handlar om att producenten, genom sitt

material, vill övertyga och påverka människors tankar och handlingar. Men det handlar också om att få det falska att framstå som trovärdigt och sant i betraktarens öga. Ett vanligt sätt är

att koppla ihop den falska informationen med en aktuell händelse för att publiken själv ska kunna söka upp och bekräfta informationen. Genom att koppla ihop dem och anpassa den falska nyheten så att den går bra ihop med händelsen kan den framstå som mer äkta (Weibull et al., 2018, s.275).

3. Syfte

I studien analyseras två podcasts som drivs av offentliga profiler med stort följarskap för att se hur de uttrycker sig och argumenterar om COVID-19. Syftet med studien är att undersöka vilka retoriska verktyg som förekommer i poddprogrammen för att sprida information om COVID-19. Eftersom båda poddprogrammen når ut till en bred publik är det viktigt att

analysera deras uttalanden, då de har möjlighet att påverka sina lyssnare. Det är problematiskt med felinformation och desinformation som sprids i samband med en pandemi eftersom det kan ha en inverkan på hur människor agerar och uppfattar krisen. Därmed belyser denna studie den rådande infodemin (World Health Organization [WHO], 2020) och vikten av att analysera influencers uttalanden i samband med COVID-19.

3.1 Frågeställningar

- Vilka retoriska verktyg används i Alex och Sigges podcast respektive Pillowtalk med Peg och Penny? Hur skiljer de sig åt i sin argumentation?

- Hur väljer talarna i respektive podcast, utifrån gestaltningsteorin, att gestalta COVID-19?

4. Tidigare forskning

4.1 Kommunikation i samband med COVID-19

COVID-19 har lett till ett behov av ny forskning inom flera olika områden, inte minst kommunikation i samband med krisen. Det har exempelvis forskats om hur medier

rapporterar om pandemin och hur den gestaltas. I en studie av Gozzi et al. (2020) har de som syfte att studera nyhetsrapportering och den kollektiva responsen till COVID-19 i Italien, Storbritannien, USA och Kanada. De vill se hur folket reagerar på medierapporteringen eftersom både traditionella och sociala medier har stort inflytande och kan forma människors åsikter och syn på pandemin (Gozzi et al., 2020, s.3).

Gozzi et al. (2020) undersöker ett stort antal nyhetsartiklar, inlägg och kommentarer på sociala medier. De finner att den kollektiva uppmärksamheten om COVID-19 främst drivs av medierapportering om viruset, inte pandemins utveckling. Resultatet bekräftar det stora ansvaret som media bär när det kommer till att forma kollektiva åsikter. Detta görs genom att bestämma vilka röster och perspektiv som ges uppmärksamhet (Gozzi et al., 2020, s.12). Gozzi et al. (2020) menar därtill att medieexponering kan forma individers syn på hot och vilken fara de är i. I början av rapporteringen av COVID-19 visar responsen att folket i de fyra studerade länderna inte kände att de var i någon fara, eftersom alla nyheter nämnde att det cirkulerade i Asien. Detta ändrades snabbt när de första fallen började rapporteras från deras hemländer, vilket ledde till ett ändrat beteende (Gozzi et al., 2020, s.12).

Liknande resonemang hittas i en undersökning av Ogbodo et al. (2020), där de granskar hur medier globalt gestaltar COVID-19. De skriver att beroende på vilka ord och perspektiv som medier väljer att använda, eller inte använda, i nyhetsrapportering kan påverka vilken syn som människor får av pandemin (Ogbodo et al., 2020, s.258). I resultatet kategoriserar Ogbodo et al (2020) olika typer av gestaltningar som de funnit i nyhetsrapportering om COVID-19 och i vilken grad de förekommer.

Den gestaltning som förekommit mest, enligt Ogbodo et al. (2020) resultat, är COVID-19 ur ett mänskligt intresse. Journalister rapporterar om pandemin ur en emotionell vinkel och lyfter personliga problem som försämrad mental hälsa, att människor förlorar jobb eller att företag tvingas lägga ner. Det är främst fokus på negativa mänskliga konsekvenser, och det rapporteras mer om dödsfall än om människor som återhämtar sig från viruset (Ogbodo et al.,

2020, s. 260). Den näst mest förekommande gestaltningen som hittades i studien var rädsla, där riskerna framhävs i rapporteringen och viruset framställs som ett stort hot (Ogbodo et al., 2020, s.261). Följt av detta var kategorin hopp. Trots att majoriteten av gestaltningarna som fanns var ur en negativ och skrämmande vinkel, fanns det nyhetsartiklar som fokuserade på hur viruset kan stoppas. I rapporteringen togs exempel upp på länder där de lyckats minska spridningen av viruset (Ogbodo et al., 2020, s.262). Resterande kategorier av gestaltningar som Ogbodo et al. (2020) fann i mindre grad var ekonomiska konsekvenser, etnifiering, ansvarsfördelning, moral/religion, politisering av pandemin och konflikt (Ogbodo et al., 2020, s.262–264).

Ett ytterligare problem med nyhetsrapporteringen av COVID-19 är att det är för mycket information för människor att ta in. Ahmed (2020) undersöker problemet med

informationsöverflöd i pandemin och hur människor reagerar på överflödet. Ahmed (2020) skriver att pandemin har ökat nyhetsflödet till en extrem grad, där det största problemet har varit att det sprids ny, falsk och missvisande information varje dag (Ahmed, 2020, s.5–6). Resultatet bygger på mediedagböcker från 15 universitetsstudenter i april 2020. Det visade sig att studenterna oftast besökte väletablerade och kända nyhetskällor för information om COVID-19. Detta gällde även på sociala medier, där de mest besökta kontona var ägda av myndigheter eller officiella medieorganisationer (Ahmed, 2020, s.8–9).

Mediedagböckerna visade dessutom att studenterna delade informationen de hittade både online och offline med sina familjer och vänner. Studenternas delningar hade en stor ökning i april jämfört med innan pandemin. Även de studenter som inte brukade dela information, gjorde det nu för att de kände att det var deras sociala ansvar att sprida information om pandemin (Ahmed, 2020, s.11). När det kommer till studenternas attityder till nyheter under krisen visar resultatet att de tyckte att det var överväldigande och vissa angav att det

påverkade deras mentala hälsa (Ahmed, 2020, s.11). Alla 15 respondenter angav att de medvetet ignorerat eller undvikit nyheter för att det blivit för mycket information. 14 av 15 respondenter uppgav dessutom att de varit i kontakt med falsk information om COVID-19 (Ahmed, 2020, s.12).

Det har även forskats om hur svenskar har reagerat på kommunikation från svenska

myndigheter i pandemin. En studie av Esaiasson et al. (2020) visar att svenska medborgares tillit till statliga institutioner har förändrats under våren 2020, då coronaviruset började

spridas mer och mer. De menar att ett stort problem under coronakrisen är medborgarnas tillit till myndigheter, jämfört med till andra overifierade källor. Tillit är extra viktigt under en kris som COVID-19 eftersom det gör att medborgare blir villiga att följa statliga regler eller rekommendationer. I Sverige är det extra viktigt med tanke på att det inte införts några regler som i andra länder, utan strategin bygger på frivilligt samarbete (Esaiasson et al., 2020, s. 1– 2). Studien baseras på webbenkäter där svenskar fick samma frågor om deras tillit i början av pandemin och senare i en akut fas av krisen. Resultatet visar att förtroendet till statliga institutioner har ökat kraftigt, men även till människor generellt (Esaiasson et al., 2020, s.5– 7). Alltså har det svenska folkets stöd och förtroende till myndigheter ökat, trots stor debatt och kritik till Sveriges krishantering (Esaiasson et al., 2020, s.9).

4.2 Inkorrekt information om COVID-19

Ett stort problem med informationsöverskott, som diskuterat ovan, är att det även sprids falsk information. I en studie av Sheares et al. (2020) undersöks det hur människor reagerar på felaktig information och desinformation som sprids online angående COVID-19.

Undersökningen bygger på intervjuer och omröstningar online, där 4 200 amerikaner deltagit. Deras resultat visar att 77% av respondenterna har stött på mycket inkorrekt information om COVID-19. Den vanligaste typen av inkorrekt information handlar om möjliga botemedel, följt av faktorer som bidrar till smittöverföring och konspirationer om hur sjukdomen uppkom (Sheares et al., 2020, s.123).

Desinformation om COVID-19 som sprids på sociala medier har Cinelli et al. (2020) forskat om. De jämför 8 miljoner kommentarer på fem olika sociala medier för att analysera vilken typ av information eller desinformation som sprids och användarnas engagemang i ämnet. De finner inga stora skillnader på spridningen av trovärdig och icke pålitlig information, men menar att vilken typ av interaktion som den sociala medieplattformen möjliggör påverkar hur informationen sprids. Cinelli et al. (2020) skriver att information om COVID-19 som sprids på sociala medier kan påverka människors beteende beroende på vilken information de söker efter eller information som de undviker (Cinelli et al., 2020, s.2–3).

Kim et al. (2020) belyser de negativa konsekvenserna av felinformation i samband med COVID-19. Deras resultat visar att exponering av felinformation gör människor omotiverade till att söka upp och processa ytterligare information. Risken för att människor undviker ny information ökar därmed om man har exponerats för felinformation (Kim et al., 2020, s. 606–

607). Detta stödjs av Sheares et al. (2020) studie som visar att 76% av respondenterna slutade att bry sig om information som delas på sociala medier av personer som de inte litar på, på grund av den falska informationen som de har stött på (Sheares et al., 2020, s.124).

4.3 Influencers som opinionsledare

Opinionsledare har studerats under lång tid sedan Katz och Lazarsfeld utvecklade teorin om tvåstegshypotesen 1955. Teorin går ut på att budskap från massmedia går igenom en

opinionsledare som sedan för budskapet vidare till människor i deras omgivning (Katz & Lazarsfeld, 2006, s.32). Däremot har inte lika mycket forskning gjorts om hur nutida influencers kan agera som opinionsledare och sprida vidare information till sina följare online, vilket denna studie utgår från.

En studie av Martensen et al. (2018) utgår från influencers som opinionsledare för att

undersöka vilka karaktärsdrag som gör att influencers får förtroende från sina följare. Genom en netnografisk metod och fokusgruppsintervjuer kommer de fram till resultatet att det finns fem faktorer som gör att influencers kan övertyga sina följare. Dessa är att influencers ska kunna visa expertis i ämnet de pratar om, de ska framstå som trovärdiga, de ska vara lätta att tycka om, de ska vara lika följarna själva och de ska vara bekanta för följarna. Detta gör att följare lättare får förtroende för influencers och influencers kan därmed ha stort inflytande på följarnas åsikter och attityder (Martensen et al., 2018, s.341–347). Resultatet, menar

Martesen et al. (2018), hjälper till att belysa vad det är med influencers som gör att de får en personlig relation med sina följare och därigenom får deras förtroende (Martensen et al., 2018, s.347).

Schwemmer och Ziewieckis (2018) artikel utgår också från att influencers fungerar som opinionsledare, vilket de menar gör dem till effektiva marknadsförare. Problemet som beskrivs är att följarna har svårt att skilja vad som är kommersiellt material och vad som är ärliga åsikter. Schewemmer och Ziewicki (2018) undersöker hur kommersiellt material på Youtube har ökat från 2009 till 2017, vilket visar på en stark uppåtgående kurva. Den vanligaste typen av reklam som influencers använder sig av innehåller länkar som hänvisar till produkter de rekommenderar. Influencers rekommendationer har ett stort inflytande på sina följares åsikter och vilja att köpa något, eftersom följarna ser upp till dem och litar på deras åsikter (Schwemmer & Ziewiecki, 2018, s.10–11).

Det har dessutom gjorts en studie om influencers roll i COVID-19-krisen av Abidin et al. (2020). Abidin et al. (2020) skriver att influencers har en viktig roll som informationsspridare i pandemin, då deras material lätt får stor spridning online. Det finns till och med

myndigheter i Finland och Storbritannien som har tagit hjälp av influencers för att sprida information på sociala medier. På så sätt kan de nå ut med korrekt fakta till en yngre publik som annars kan vara mer mottagliga för desinformation (Abidin et al., 2020, s. 3).

Abidin et al. (2020) undersöker hur nyhetsartiklar rapporterar om hur COVID-19 har påverkat influencers. De granskar nyhetsartiklar från Australien, Kina, Japan och Korea och hittar två återkommande teman i rapporteringen om influencers. Det handlar om influencers lön som har försämrats under pandemin och kritik till influencers inlägg på sociala medier. Kritiken handlar till exempel om hur en del influencers fortfarande lägger upp bilder från resor eller går på fester, trots rekommendationer om att isolera sig (Abidin et al., 2020, s.8– 9). Flera av artiklarna menar att influencers är ansvariga för att sprida desinformation, genom att exempelvis ge felaktiga hälsoråd eller falsk information om vaccin (Abidin et al., 2020, s.11). Däremot hittar Abidin et al (2020) motsatsen, när de analyserar hur influencers gör inlägg om pandemin. Resultatet visar att flera influencers uppmuntrar till att hålla avstånd, att tvätta händerna och bära mask. Flera artiklar påpekar dessutom att influencers har en stor potential att reducera desinformation och istället sprida information som är verifierad av myndigheter (Abidin et al., 2020, s.10–12).

4.4 Podcasts

Berry (2016) skriver att podcastlyssnare skiljer sig från radiolyssnare eftersom de aktivt väljer när, var och vad de vill lyssna på innan de sätter på avsnittet. Radiolyssnare blir istället presenterade med ämnen som de inte har själva valt att lyssna på direkt när de sätter på radion (Berry, 2016, s.11–12). Radiolyssnare kan även vara aktiva, men Berry (2016) menar att det är vanligare att radion står på som ett bakgrundsljud medan man gör något annat.

Podcastlyssnare är därmed mer engagerade i innehållet och lyssnar från början till slut. De kan även välja att pausa för att kunna lyssna vidare vid ett annat tillfälle. Detta gör att lyssnare av poddradio får en mer personlig relation till skaparna, då de aktivt väljer att följa avsnitten som släpps (Berry, 2016, s.12–14).

Podcasts har blivit allt mer populära och finns att tillgå genom allt fler kanaler. Podcasts har till och med använts för att föra forskning framåt och för att sprida medicinsk kunskap som ska vara tillgänglig för alla. Det har dessutom gjorts undersökningar som visar att podcasts har gjort det möjligt för människor att ta sig an nya ämnen på ett bättre sätt. De respondenter som studerades menade på att podcasts höll dem motiverade och gjorde det enklare för dem att lära sig mer (Chen & Melon, 2018, s.478–479).

4.5 Studiens bidrag till forskningen

I och med att forskning om COVID-19 är ett nytt fält finns det flera outforskade perspektiv. Trots viss forskning om hur information om COVID-19 sprids på internet och sociala medier har det inte gjorts mycket forskning om hur influencers sprider information om COVID-19. Dessutom har det inte forskats om hur podcast fungerar som ett influerare-medium eller hur det har använts för att sprida information om COVID-19. Därmed tillför denna studie ett nytt perspektiv på hur information om COVID-19 sprids genom podcasts och belyser även vikten av att analysera kända profilers uttalanden eftersom de kan ha stort inflytande på sina följare.

5. Teoretiskt ramverk

5.1 Retorik

Som teori för studien används retorik eftersom den ämnar studera hur retoriska verktyg används i poddprogrammen. Retoriken är en bred genre som rymmer flera olika perspektiv och begrepp, därför har de mest relevanta för studien valts ut. Nedan sammanställs de retoriska begrepp som används i studien.

5.1.1 Den retoriska situationen

Den retoriska situationen används för att förstå kontexten som talet utspelar sig i. Ekström & Larsson (2010) skriver att retorik alltid utgår från en retorisk situation som är viktig att redogöra för att förstå sammanhanget. Den retoriska situationen består av vem avsändaren och mottagaren är, i vilken kontext som argumentationen sker och vad det är avsändaren försöker att övertyga mottagaren om (Ekström & Larsson, 2010, s.217).

5.1.2 Etos, logos och patos

Tre centrala begrepp inom retoriken är etos, patos och logos. De är tre kategorier av bevismedel som används för att övertyga (Lindqvist, 2008, s.78).

Etos innebär att talaren använder sig av sin egen personlighet för att övertyga. För att kunna övertyga behöver talaren visa sig kunnig i ämnet som diskuteras, vara sympatisk och visa att de vill publikens bästa (Gabrielsen & Christiansen, 2010, s.113–119). Talarens etos bestäms av publiken eftersom det är publikens bedömning av talaren som avgör om deras etos är bra eller dåligt (Gabrielsen & Christiansen, 2010, s.106). Talaren behöver därför framstå som trovärdig för att bevisa varför man bör lyssna på talaren. Vad som anses som trovärdigt skiljer sig i olika situationer och talaren behöver anpassa sig till den givna publikens åsikter och värderingar (Lindqvist, 2008, s.88–90). Dessutom kan vad publiken vet om talaren sedan tidigare påverka talarens etos, då publiken redan kan ha positiva eller negativa fördomar (Gabrielsen & Christiansen, 2010, s.107).

Logos handlar om att underbygga sina argument med fakta och ge skäl för sina påståenden. Saker att tänka på är om det är relevant fakta som tas upp, vilka källor som används eller inte används och varför (Mral et al., 2016, s.38–39). När talare använder sig av logos upplyser

och informerar de publiken. Detta innebär att de även behöver ta hänsyn till publikens förkunskaper och använda sig av ett passande språk och förklara eventuella begrepp (Mral et al., 2016, s.39). Det vanligaste och mest effektiva logos-argumentet är förnuftsargument som talar till publikens eget förnuft av vad som låter vettigt (Lindqvist Grinde, 2008, s.79). Talaren kan även hänvisa till en allmän princip eller ge exempel som stödjer sina argument (Lindqvist, 2008, s.79–80).

Patos är den del av talet som spelar på lyssnarnas känslor. Det är viktigt att få den du vill övertyga att känna för din sak eftersom det är känslorna som styr vad vi vill (Lindqvist, 2008, s.80–82). Ett effektivt sätt att röra publikens känslor är att dela med sig av känslosamma minnen och erfarenheter, eller referera till situationer som publiken kan relatera till (Mral et al., 2016, s.39). Till patos hör även Aristoteles känslokatalog, vilket är motsatta känslopar som han menar hör ihop och kan användas för att effektivt påverka åhörarnas känslor (Lindqvist Grinde, 2008, s.83). Ett av paren som beskrivs är hopp och fruktan. Publiken ges först exempel på något hemskt som kan hända, eller är på väg att hända, som de fruktar. I detta känsloläge blir det lättare för publiken att ta till sig talarens argument för hur de kan hindra det de fruktar från att hända. Talaren ger därmed hopp och kan övertyga åhörarna (Lindqvist Grinde, 2008, s.85). Inom politik och reklam använder sig talaren ofta av detta genom att beskriva ett problem som människor fruktar, för att sedan ge hopp genom lösningar på hur problemet kan motverkas (Mral et al., 2016, s.40).

5.1.3 Stil

Mral et al. (2016, s.57) skriver att idealet för ett tal enligt retoriken är att språket är korrekt, klart, uttrycksfullt, vackert utsmyckat och ändamålsenligt. För att analysera stilen diskuteras stilnivån och användandet av stilfigurer. Stilnivån kan placeras in i hög-, mellan- eller lågstil. Högstilen är formell och används ofta av myndigheter och liknande för att vara konkret och tydlig. Mellanstilen är ett korrekt men enkelt språk som används i exempelvis nyheter. Lågstilen är ett mer avslappnat språk och kan innehålla slang, talspråk och svordomar (Mral et al., 2016, s.58). När det kommer till stilfigurer delas de in i troper och ornament. Troper säger något utöver dess bokstavliga mening som metaforer eller ironi. En metafor beskriver något med hjälp av ett bildligt uttryck. Ironi kan användas för att ge kritik på ett skämtsamt sätt genom att exempelvis säga något men mena motsatsen (Mral et al., 2016, 62–63).

typer av upprepningar. Hit hör anafor, som är upprepning av samma ord i början av minst två meningar, och antites som är användningen av motsatsord (Mral et al., 2016, s.64).

5.2 Tvåstegshypotesen

Tvåstegshypotesen går ut på att budskap från massmedia först når en opinionsledare, som sedan för budskapet vidare till människor i sin omgivning (Katz & Lazarsfeld, 2006, s.32). Meddelanden från massmedia har alltså ingen direkt påverkan på mottagarna, utan de påverkas av hur opinionsledare för fram det. Opinionsledare finns på flera olika nivåer men har som gemensamt en hög mediekonsumtion, stort engagemang och stort socialt nätverk (Falkheimer, 2001, s.170–171). Detta gör att människor i deras närhet litar på deras omdöme och ser dem som trovärdiga källor. Opinionsledare kan vara vänner och familj men även kändisar och andra medieprofiler (Falkheimer, 2001, s.170–171).

Teorin är i grunden ämnad för masskommunikation men har även används i moderna studier, som exemplifieras i tidigare forskning. Bonini (2015) skriver dessutom att podcasts har gått in i, vad han kallar ”the second age of podcasting”. Med detta menar han att poddradio har gått från att utövas av amatörer, till att bli en kommersiell utövning och ett medium för masskonsumtion (Bonini, 2015, s. 25). Bonini (2015) skriver att i takt med ökningen av smartphones och sociala medier, har även antalet podcasts ökat kraftigt och efterfrågan på dem. Trots att podcasts inte är ett nytt medium har alltså användningen och

kommersialiseringen av mediet förändrats (Bonini, 2015, s.23–25). Därmed kan teorin vara användbar i studien för att få ett perspektiv på hur talare i podcasts kan fungera som

opinionsledare för sina följare.

5.3 Gestaltningsteorin

Gestaltningsteorin baseras på tanken att nyheter aldrig kan ge en objektiv bild av

verkligheten, utan alltid är en konstruktion av verkligheten. Hur medier väljer att gestalta en händelse påverkar i sin tur mottagarnas bild av verkligheten. Gestaltningen behöver inte vara ett medvetet val men bilden påverkas av faktorer som berättarperspektiv, val av vad som ska betraktas som fakta, val av ord och val av källor (Strömbäck, 2004, s.41).

En kritik av gestaltningsteorin är att den har spretat i flera olika riktningar, där forskare har använt den på olika sätt. Professor Entman (1993, s.51) kritiserar just detta, han menar att det

inte finns tydliga riktlinjer som visar exakt hur gestaltningar ges uttryck i texter eller hur dessa gestaltningar kan påverka hur människor tänker. Entman (1993) försöker därför tydliggöra begreppet, han förklarar att gestalta är att välja ut vissa delar av verkligheten och framhäva dem när man kommunicerar. Gestaltningen kan finnas i minst fyra delar av

kommunikationsprocessen: hos avsändaren, i texten, hos mottagaren och i kulturen där texten läses. Avsändaren gestaltar genom att bestämma vad det är för information som

kommuniceras. De gestaltningar som är i texten kan exempelvis vara vilka ord eller bilder som används och de fakta som lyfts fram. Dessa gestaltningar kan i sin tur guida mottagaren i texten att tycka på ett visst sätt, eller motsätta sig det då mottagarna har en annan uppfattning av verkligheten. Slutligen, kulturer påverkar hur människor ser världen och innehåller

därmed automatiskt gemensamma uppfattningar eller gestaltningar (Entman, 1993, s.52–53).

5.4 Teorikritik

Användandet av retorik som teori kan kritiseras eftersom det är ett samtal som analyseras, istället för ett strukturerat tal. Teorin har ändå valts för studien eftersom den ämnar undersöka vad i avsnitten som kan övertyga lyssnarna. Poddsändningarna är opinionsprogram och utgivna i underhållningssyfte och har alltså inte som mål att övertyga sina lyssnare. Trots att talarna i de valda poddprogrammen inte använder sig av retoriska verktyg på ett strategiskt sätt, kan ändå samtalet som medietext analyseras. Detta görs för att se hur lyssnarna kan övertygas av talarnas åsikter och informationen de framför i de valda avsnitten.

Gestaltningsteorin och tvåstegshypotesen är båda teorier ursprungligen ämnade för

masskommunikation. Teorierna är utvecklade under 50- och 70-talet då masskommunikation var en form av envägskommunikation, där de stora medierna producerade och sände ut budskap utan att ge publiken en chans att svara på den. Kommunikation har utvecklats sedan dess och masskommunikation ser inte likadan ut, men teorierna är fortfarande relevanta och applicerbara på dagens medier. I båda poddprogrammen som analyseras i denna studie har talarna en bra kontakt med sina lyssnare och tar gärna in åsikter från dem om olika ämnen. Det som motiverar användningen av gestaltningsteorin i studien är hur den ser till hur ett medium eller en kanal producerar ut en del av verkligheten. I studiens fall kan det handla om att Peg och Penny sänder ut den del av verkligheten som är deras syn på verkligheten, vilken kan jämföras med andra och se väldigt annorlunda ut jämfört med dem. Alla upplever världen och saker som händer på olika sätt. Användandet av tvåstegshypotesen motiveras genom att

den tar upp opinionsledare, vilket i detta fall är likvärdigt med de talare som kan höras i de olika avsnitten. Samtliga personer har en stor publik och når därför ut med sitt budskap till en stor publik. Genom att de gör sin röst hörd kan de påverka en stor grupp människor att göra som de gör, eftersom de anses pålitliga av publiken. Det handlar mycket om det etos som de byggt gentemot sin publik inom alla de kanaler som de visar upp sig på. Opinionsledare kan vara, som nämnt tidigare: vänner, familj eller större profiler. Det sistnämnda stämmer in på samtliga av de talare som studeras.

6. Metod och material

6.1 Metod

Som metod för studien används en kritisk retorikanalys, vilket är ett sätt att kritiskt ifrågasätta varför ett budskap ser ut som det gör. Detta är en kvalitativ metod som bygger på tolkning av tal för att analysera vilka strategier som används för att övertyga. Trots att talarna som undersöks i studien inte har som avsikt att övertyga, analyseras vilka övertygsmedel som förekommer i medietexten. För att dessutom få en djupare tolkning undersöks hur talet fungerar i det givna sammanhanget och hur det står i relation till ett större samhälleligt

perspektiv (Mral et al., 2016, s.13). Analysen utgår ifrån en analysmodell baserad på retoriska begrepp för att avgränsa och göra det tydligt vad som analyseras. Analysen inleds med att presentera den retoriska situationen. Därefter analyseras innehållet för att se vilka retoriska verktyg som talarna använder sig av för att övertyga lyssnarna. Det innefattar hur talarna använder sig av etos, patos och logos, samt talets stil.

Vid studier av tal som podcastsändningar är det passande att använda sig av en retorisk analysmetod. Detta på grund av att talarna i sina avsnitt ofta talar om sina egna åsikter om olika aspekter av livet, däribland COVID-19. Genom att studera vilka retoriska verktyg som förekommer i poddprogrammen ges en djupare förståelse av talet och hur publiken kan övertygas. När en talare, som de som studeras, når ut till en stor publik är det viktigt att de för vidare korrekt information. Genom att använda korrekt information och kunna styrka den med trovärdiga källor skapas ett starkt logos. Genom att använda exempel och sådant som kan få lyssnaren att applicera till exempel COVID-19 på sin egen livssituation skapas ett starkt patos. Genom att slutligen visa sig kunnig och påläst, eller ha ett bra rykte och en positiv framtoning, kan man få ett starkt etos. Allt detta är viktigt för att ett tal ska nå fram på rätt sätt, och för att talaren ska kunna övertyga och få publiken att lyssna. Studiens mål är att undersöka vilka retoriska medel återfinns i poddsändningarna. Möjligheten att kunna påverka en stor publik kan vara farligt, speciellt om desinformation hamnar i fel händer och det leder till handlingar. Speciellt i en situation som en pandemi, där det kan handla om liv och död.

6.1.1 Analysmodell

- Vem är mottagaren? - I vilken kontext sker talet?

- Vad vill avsändaren övertyga mottagaren om?

Etos

- Framstår talarna som trovärdiga?

- Hur använder talarna sig av sin egen karaktär för att skapa förtroende?

Logos

- Vilka fakta och källor använder talarna sig av?

Patos

- Spelar talarna på några känslor och vilka i så fall?

- Refererar talarna till känslofyllda minnen eller situationer?

Stil

- Vilken stilnivå tillhör talet?

- Vilka troper och ornament används i talet?

6.2 Material

➔ Podcastavsnittet Coronaknäpp ur podcasten Alex och Sigges podcast

➔ Podcastavsnittet Corona ångest ur podcasten Pillowtalk med Peg och Penny

6.2.1 Urval och insamling

Poddprogrammen har valts ut eftersom de båda tar upp ett aktuellt ämne som studien ämnar undersöka. Båda två är dessutom populära och har ett stort antal lyssningar varje vecka, vilket gör att deras information automatiskt sprids till en bred publik (PoddIndex, 2020). Genom att välja två olika podcasts skapas ett bredare perspektiv på det som undersöks, eftersom det blir olika åsikter att jämföra. Avsnitten som har valts ut är på grund av att talarna diskuterar COVID-19 i dem, vilket talarna inte gör i sina andra podcastavsnitt. Båda avsnitten är även producerade inom samma tidsperiod i början av pandemin, 19 mars och 20 mars. Därmed är deras tillgång till information om COVID-19 densamma. Vid tiden för publicering fanns lika

mycket fakta att finna för båda parterna, därmed hade de samma grund att stå på när de gick in i studion för att spela in sina avsnitt. De delar av avsnitten som är relevanta för studien, det vill säga där de diskuterar COVID-19, har transkriberats (se bilaga 1 och bilaga 2). Övrig tid av poddprogrammen som inte är transkriberad är inte av relevans för studien då de pratar om andra ämnen.

Vid valet av material var en viktig utgångspunkt att det skulle vara talare som var oberoende av varandra i de olika avsnitten. I de olika poddsändningarna som undersöks finns skillnad i ålder, kön och tankar. Personerna som talar i de olika avsnitten känner säkerligen till

varandra, men har ingen koppling utöver det. I Alex & Sigges podcast hörs två medelålders män som diskuterar sina tankar kring pandemin. Alexander Schulman (44) och Sigge Eklund (46) har sedan en lång tid tillbaka gjort poddradio tillsammans. I Pillowtalk med Peg och Penny hörs systrarna Peg Parnevik (25) och Penny Parnevik (23) när de diskuterar samma ämne. Precis som Alexander och Sigge har de gjort detta tidigare och är därför båda väletablerade podcasts.

Något som alla talarna har gemensamt är deras profil. De är välkända och når ut till en stor målgrupp. För studiens ändamål var det viktigt att samtliga podcasts var välkända och hade välkända talare likaså, annars är inte konsekvenserna som kan komma av deras uttalanden lika stora. Nu när de når en stor publik kan följderna bli allvarliga om de på något sätt skulle uttala sig på ett sätt som är falskt eller inte stämmer överens med riktlinjer och fakta som Folkhälsomyndigheten har tillhanda.

6.3 Metodkritik

Retoriken har sin huvudsakliga problematik i att den bygger på kvalitativ tolkning.

Tolkningen kan påverkas av personliga värderingar och åsikter. I studien strävas det därför efter intersubjektivitet, vilket Mral (2016) skriver är att argumentera rationellt och transparent för sin tolkning (Mral, 2016, s.15). Följaktligen är det viktigt att ge skäl för tolkningen, som underbyggs av de vedertagna teorier som används i studien. Retoriken handlar alltså dels om att beskriva och göra värderande tolkningar, dels att ge skäl för sin tolkning för att bevisa dess trovärdighet (Mral, 2016, s. 17). Att tolka en podcast gör även att vissa delar av etos försvinner, som exempelvis kroppsspråk och klädsel. Däremot finns det andra sätt som talarna kan skapa förtroende, vilket ändå gör det relevant för studien att studera.

6.4 Validitet och trovärdighet

Inom kvalitativ forskning används begreppet validitet för att säkerhetsställa att studien undersöker det som avses att undersökas. Validitet kan även beskrivas som studiens kvalitet, där författarna bevisar sin metodologi genom att tydligt beskriva studiens tillvägagångssätt (Fejes & Thornberg, 2015, s.258–260). I denna studie har det tagits fram en analysmodell utifrån retoriken som teori som använts för att få svar på de frågor som studien ämnar undersöka. I modellen finns frågor som använts för att få svar på de frågeställningar som finns. Analysmodellen har använts som en avgränsning, för att rikta in studien på det aktuella ämnet, därmed har inget annat tagits med i beräkningen och resultatet.

Kvalitativa studier bygger dessutom på forskarens egen analys och det är därför viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till sin analys (Fejes & Thornberg, 2015, s.260–261). I studien diskuteras därför även kritik av vald teori och metod för att motivera valet av

tillvägagångssätt. Genom studien kan det analyseras vilka retoriska verktyg som förekommer i poddprogrammen och hur de kan övertyga lyssnarna. Vidare kan det även analyseras hur talarnas uttalanden skiljer sig från Folkhälsomyndighetens rekommendationer och hur talarna gestaltar COVID-19. Det går däremot inte att analysera hur lyssnarna faktiskt påverkas av dessa uttalanden och gestaltningar. Det går heller inte att påstå att studiens resultat är det enda möjliga resultatet eftersom det bygger på tolkningar. Alla tolkningar är därför underbyggda med argument för varför tolkningen har gjorts, vilket gör det möjligt för läsare att förstå resonemanget. De är dessutom baserade på vedertagna teorier och tidigare forskning för att säkerhetsställa ett trovärdigt resultat.

7. Analys

7.1 Alex och Sigges podcast: Coronaknäpp

7.1.1 Den retoriska situationen

Det valda avsnittet “Coronaknäpp” släpptes 20 mars 2020, vilket är kort efter WHO utnämnde coronaviruset till en pandemi och länder över världen precis hade börjat stänga sina gränser och sättas i karantän. I avsnittet berättar Sigge om sex typer av reaktioner på COVID-19 som han har märkt att människor har haft. Utifrån dessa observationer diskuterar även Alex och Sigge sina egna åsikter angående viruset och Sveriges strategi för att hantera det. Trots att de nämner att de inte är några experter och inte borde kommentera angående krisen så uttrycker de ändå sina åsikter. Sigge visar sitt missnöje över hur svenska

myndigheter har hanterat krisen och hur svenska folket har reagerat på viruset. Alex är däremot mer positiv till hur det har hanterats och uttrycker sin tillit till myndigheterna och regeringen. Alltså kan man säga att Sigge argumenterar emot Sveriges coronastrategi, medan Alex argumenterar för. Även om syftet inte är att övertala någon kan deras åsikter ändå påverka lyssnarnas tankesätt.

7.1.2 Etos

Eftersom Alex och Sigges podcast är en populär podcast med många lyssnare, kan deras etos påverkas av om lyssnarna har en positiv eller negativ bild av dem sedan innan. Detta kan göra skillnad på hur publiken tolkar vad som sägs i podcasten. Alex och Sigges podcast har

ungefär lika många lyssnare varje vecka (Podd Index, 2020). Det kan därför antas att de har återkommande lyssnare varje vecka som följer dem och själva aktivt väljer att lyssna på avsnittet. Detta gör att Alex och Sigge har ett positivt utgångsläge, eftersom lyssnarna känner till dem och vill höra vad de har att säga. Alltså har de redan skapat ett förtroende sedan tidigare, vilket gör att de har större chans att påverka lyssnarna med deras åsikter.

Alex och Sigge är dessutom kända namn utanför sin podcast, vilket är ytterligare en faktor som kan ge lyssnarna förutfattade meningar om dem. Talarna kan använda detta till sin fördel, genom att påminna publiken om vilka de är. Detta gör exempelvis Alex när han pratar om Camilla Läckberg, en känd författare, då han påminner även om att han själv är i samma kategori av kända författare. Alex: “Hon kommer att börja med Isprinsessan, hennes första

(15:59-16:07). På så vis höjer han sig själv och sin karaktär som känd författare, vilket kan skapa ett förhöjt förtroende eller respekt för honom.

Alex: “[...] De vill bara att rätt åtgärder ska sättas in vid rätt tidpunkt. Men jag skulle

verkligen vilja undvika att prata om det för varken du eller jag är ju experter här”

(23:38-23:49).

Talarnas etos höjs dessutom om de framstår som autentiska med sina åsikter. Alex nämner i citatet ovan att de inte är några experter i frågan, men lyssnare kan alltså ändå få förtroende eftersom de framstår som ärliga. Alex vill inte uttala sig om Sveriges hantering av

coronaviruset eftersom han menar på att han inte är i en position där han kan komma med åsikter. Sigge är däremot öppen med sin kritik för hur Sverige har hanterat krisen, men pratar endast utifrån sina egna erfarenheter.

Förtroende kan skapas genom att referera till källor och visa sig trovärdig, vilket även hänger ihop med logos. Sigge berättar att han är påläst inom ämnet: ”Ja men efter att studerat

tusentals inlägg de senaste veckorna, i media och på sociala medier, så kan jag konstatera att det finns sex sätt att hantera corona på” (1:51-2:03). I podcasten tar de även upp artiklar

de har läst, tv-program de har sett samt nämner journalister och andra kända namn. Detta kan hjälpa till att framstå som påläst och insatt i frågan.

Etos kan dessutom höjas genom att hänvisa till experter inom området. Sigge berättar om Anders Tegnell, som är statsepidemiolog, samt epidemiologen Joacim Rocklöv. Dessa har kunskap och expertis om COVID-19 och är därmed trovärdiga källor. Sigge menar dock att Tegnell inte är tydlig och har inte en aktiv strategi för hur viruset ska hanteras. De spelar sedan upp ett klipp där Tegnell och Rocklöv debatterar, där Tegnell inte får utrymme till att förklara sin strategi. Istället framstår Rocklöv som mer engagerad och insatt.

Sigge: “Men kan vi inte bara lyssna på Tegnell tillsammans när han var i Agenda

häromkvällen? För han hyllades efteråt för sin tydlighet på många håll”

Alex: “Mm”

Sigge: “Jag skulle bara vilja att vi tillsammans lyssnade på vad hans tydlighet egentligen

består av. Och det ska jag säga då att han är inbjuden tillsammans med en annan forskare som föreslår en mer aktiv väg” (25:22–25:41).

I vissa fall kan det dock framstå som Sigge sätter sig själv över svenska folket, vilket kan ses i citaten nedan. Han upprepar flera gånger genom podcasten att svenska folket inte förstår vad som händer, men menar att han själv är fullt medveten. Detta kan framstå som

osympatiskt eftersom han ifrågasätter lyssnarnas kompetens, vilket i sin tur skulle kunna sänka hans etos.

Sigge: “Nej men jag har ju fått acceptera att jag är alarmist eftersom jag då är på en plats

som ligger någon vecka före Sverige och har följt utvecklingen i Italien så nära. Väldigt många svenskar, tycker jag, fortfarande faktiskt inte verkar förstå vad som är på väg att hända” (1:13-1:33).

Sigge: “Jag vet men jag kan ändå inte tänka mig att de har förstått vad som är på väg att

hända. Om de hade studerat vad som just nu händer på italienska sjukhus så skulle de inte vara lika benägna att sjunga ’kumbaya my lord’ på Facebook” (14:15-14:32).

Däremot visar Alex och Sigge sin sympati genom att de vill publikens bästa, vilket kan göra det lättare för publiken att ta till sig deras åsikter. De berättar att de är oroliga för hur

allvarligt viruset är och att detta påverkar både samhället i stort men även enskilda

människor. Som exempelvis när Sigge säger: ”Som att, till att börja med, varför skulle man

inte kunna oroa sig över coronas effekter för världsekonomin, på tredje världen, på sjukvården, även om man själv personligen inte befinner sig i riskgruppen” (12:04-12:17).

Som lyssnare kan det få en att lita på talarna när man känner att de vill ens bästa.

Alex och Sigge uttrycker även sin förståelse för äldre människor som måste vara isolerade. De lyfter fram journalisten Karin Tunberg som är kritisk mot rekommendationen att 70-åringar ska vara isolerade, och säger att de som skuldbelägger äldre människor är “dumma i huvudet”. Detta visar på god moral, vilket är viktigt för ett starkt etos. Alex: “Jag vet, helt

dum i huvudet. Det är ju det där skuldbeläggandet som gör att jag verkligen kan sympatisera med 70-plussare som känner helt plötsligt att dem ansvarar för en samhällskollaps”

7.1.3 Logos

Sigge: ”Dessutom är det ju inte bara 70-plussarna, det där verkar ju vara ett missförstånd.

Det finns ju 25-åringar som ligger för döden, för att de har cancer eller de har någon slags av tillstånd som gör att deras immunförsvar är försvagat [...]” (8:46-9:01).

Alex: ”Ja. Jag läste en artikel om, vad heter det, patienterna i Frankrike som vårdas för

corona. Och av dem patienterna som vårdas för coronaviruset i Frankrike så är 50% under 60. Så det handlar inte alls om de äldre” (9:11-9:27).

I podcasten hänvisar Alex och Sigge flera gånger till TV-inslag, Facebook-kommentarer eller artiklar som används som exempel på reaktioner av COVID-19. Detta skulle kunna höja deras logos om de angav källan. Som i exemplet ovan hänvisar Alex till en artikel för att påstå att coronaviruset inte bara drabbar äldre människor. Problemet är att han nämner inte var artikeln är publicerad, vilket gör att ingen kan veta om det är en trovärdig källa eller inte. Statistiken han framhäver skulle kunna vara falsk, eftersom det inte finns något underlag för hans påstående. Detta leder till ett svagt logos, eftersom det inte finns bevis för hans

argument.

Sigge: “Jag läste en jävligt intressant sak på Facebook. Du vet Simon Strand, som du känner

också, han skrev så här: Som ett av världens mest sekulära och ateistiska länder, detta icke-troende i vårt fall parat med interterminism. Till skillnad från exempelvis Kina, ett annat av världens mest sekulära länder som parar sin ateism med determinism, alltså tron på ödet. Bygger svensken hela sin filosofi på en ‘benefit of the doubt’-princip. Idéer som inte fullt ut kan vederläggas, avfärdas tillsvidare. Men när dem väl har vederlagts får idéerna snabbt fäste i hela kollektivet, även utan hårda tvångsmedel. Därför är vi världens enklaste land att få med sig när det finns en överväldigande vetenskaplig konsensus, exempelvis kring

klimatfrågan. Men kanske världens svåraste land att få med sig i det här fallet, när situationen saknar motsvarigheter” (28:09–29:07).

Facebook-inlägget som refereras är av en vän till talarna, som inte har någon expertis i frågan. Hans inlägg används som ett bevis för varför Sveriges myndigheter och befolkning inte har gjort nog för att hindra virusets spridning.

Sigge: “[...] Bara detta att man avgudar de här personerna, de här experterna, som upprepar

det här mantrat gång på gång på gång om att ”vi vet ingenting och vi vet ingenting och därför kan vi inte göra någonting och därför bör vi inte göra någonting förrän vi vet” och så vidare. Medan här har det ju varit så att ‘vi vet inte, men vi gör massa saker i förebyggande syfte’” (24:13-24:35).

Sigge: “Jag säger bara att det är unikt i världen att i ett fall av osäkerhet, hellre välja att

göra ingenting än att riskera att göra för mycket” (25:07–25:14).

Sigge kritiserar myndigheternas agerande, och argumenterar för att det är konstigt att välja att göra ingenting istället för att göra för mycket. Det framstår som ett förnuftigt logos-argument eftersom Sigge lägger fram det som att Sveriges myndigheter inte gör någonting. Däremot stämmer det inte att de inte har gjort något alls, då Folkhälsomyndigheten lagt fram flera rekommendationer och riktlinjer vid denna tidpunkt (Folkhälsomyndigheten, mars 2020). Sigge anser alltså bara att de gjort för lite.

Alex: “Det är klart att det vore väl jättebra att säga till alla svenskar ‘Ni ska sitta inne, vi

stänger allt! Allt är stängt! Träffa ingen!’. Men det som är invändningen för det, och som jag tror är helt sant, det är att tillslut så ruttnar folk. Man orkar inte, så det kommer folk kunna göra i två veckor, kanske tre” (29:07–29:26)

Sigge: “Ja, vad gör det? Då har man i alla fall spridit ut… För man går ut vid olika

tillfällen… Då har man ju spridit ut trycket på sjukvården under ett antal veckor” (29:27–

29:36).

Sigge anser att Sverige bör stänga ner mer och att människor ska isolera sig för att minska trycket på sjukvården. Alex argumenterar, till skillnad från Sigge, för Sveriges hantering av situationen. Han menar att det inte går att stänga in alla människor och att lyssnarna inte borde lyssna på Sigges råd, utan experternas råd. Alex argumenterar för varför lyssnarna bör lyssna på Anders Tegnell, istället för Sigge. Alex säger: ”Nej men för jag tror det känns

tryggare att lyssna på en person som har ägnat ett helt liv åt sådana här frågor, än att lyssna på en sån som dig” (29:43–29:52). Han pratar till lyssnarnas förnuft genom att påvisa att

lyssna på myndigheternas råd istället för Sigges åsikter, eftersom han inte har någon erfarenhet inom samma frågor.

Alex: “Ja jag vet. Men alla de här åtgärderna som nu andra länder har gjort… Färre

personer på sammankomster, stänga barer och pubar…” (24:45-24:55).

Sigge: “499 personer får samlas…” (24:56-24:57).

Alex: “Jag menar det. Allt det där som Sverige inte har gjort, men som alla andra länder har

gjort, har ju inte gett någon som helst effekt, utan viruset tuffar på” (24:58-25:06).

Alex menar även på att de begränsningar som andra länder har gjort, har inte lett till någon förändring. Därför tycker han att det inte spelar någon roll om Sverige gör som andra länder, eftersom det inte har haft någon effekt. Alex har däremot inget underlag för sitt argument, vilket gör det svårt för lyssnare att veta om det verkligen stämmer att andra länders hantering inte har haft någon effekt. Om han istället skulle ha fakta att underbygga sitt argument med som påvisade att det var sant, skulle det varit ett effektivt logosargument.

Sigge: ”Ja men då menar jag att det hade hon ju aldrig gjort i samband med antingen

Estonia eller tsunamin, av den enkla anledningen att ingen hade kunnat ta in en deckarintrig mitt i det. Mitt i de kriserna. Så det här avslöjar att det finns en skillnad den här gången och det måste ju vara att de här personerna, och många andra, fortfarande lever i föreställningen om att det här händer någon annanstans. Det är av någon anledning svårt att ta in att det kommer att hända här” (15:33-15:59).

Genom att referera till stora händelser som många kan relatera till gör Sigge det tydligt vad han menar med sin kritik mot svenskars reaktion på viruset. Detta är ett effektivt exempel eftersom han nämner stora katastrofer som alla har hört om och det blir något konkret att jämföra med, eftersom coronaviruset på många sätt känns som något nytt och ovisst. Genom att jämföra coronakrisen med dessa tidigare kriser där lyssnarna kan relatera till dess allvar, påvisar han att coronakrisen bör tas på samma allvar.

7.1.4 Patos

Exemplet ovan med Estonia och tsunamin kan även kopplas till patos eftersom det är katastrofer som drar upp känslor och kan få publiken att känna sig upprörd eller rädd. Patos handlar om att sätta lyssnarna i ett känsloläge som gör att de lättare påverkas av budskapet.

Här sätter Alex och Sigge lyssnarna i en rädsla för allvaret av situationen, vilket kan få lyssnarna att lättare hålla med om hans åsikter.

Sigge: “Trots att dramat är väldigt mörkt” (5:09-5:11).

Sigge: “Nä. Det är också ganska irrelevant, kan jag tycka, om det är dammigt hemma när

världen är på väg in i en så fruktansvärd kris” (20:48-20:55).

Alex: “Det är väl väldigt rimligt att tro att om en vecka så har vi en kolossal katastrof över

oss” (30:33–30:42).

Det syns på ordvalen att Alex och Sigge väljer att framställa COVID-19 som något hemskt som bör fruktas. Det beskrivs som ett mörkt drama, en fruktansvärd kris och kolossal katastrof. Coronakrisen beskrivs som något hemskt och allvarligt som sätter lyssnarna i samma känsloläge av fruktan som Sigge förmedlar. Detta känsloläge kan i sin tur göra det lättare för publiken att hålla med Sigge om att Sverige borde stänga ner och införa hårdare restriktioner.

Eftersom det är Sigge som för majoriteten av talan är det hans åsikter som främst lyfts fram. Trots att Alex säger emot ger han inga tydliga argument eller visar känslor för sin sak. En viktig del av patos att använda för att övertyga är att låta sina egna känslor visas och vara uppriktig med dem. Talarna behöver alltså själva känna känslorna och tydligt visa det. Sigge uttrycker sin ilska men Alex håller sig mer passiv och uttrycker inga speciella känslor som skulle kunna övertyga lyssnarna.

Sigge: “Att man ens har liksom energi att köra en… Även om det är en naiv glädje… Att man

då har någon slags glad energi att köra en glad konsert mitt i det. Jag förstår det inte. Jag vill bara konstatera att fan vad mycket liveevents som kommer arrangeras av rastlösa kändisar från och med nu” (14:47-15:09).

Sigge diskuterar kända personer som har online-konserter, vilket han är kritisk mot. Han menar att de inte tar situationen på allvar och kritiserar hur de kan vara glada mitt i en pandemi. Han nämner även situationens allvar där hundratusentals människor ligger på

om hur många som är sjuka och påverkas av viruset. Sigge blir upprörd när han pratar om det och använder starka ord och svordomar som får en som lyssnare att höra hans frustration. Eftersom han uttrycker sina starka känslor kan det få lyssnarna att känna samma känsla av ilska.

Sigge: “Och jag har verkligen inget emot inlägg som för oss närmare varandra, som

kollektiv. Jag har också blivit rörd såklart av alla de här filmerna med folk som står på balkongerna och sjunger. Men det här är bara för banalt, det blir ju osmakligt när det ligger hundratusentals människor på akuten världen över” (17:27-17:48).

Därefter lyfter han exempel som han menar är fina, som människor som står på balkongerna och spelar när de är isolerade. I samband med detta spelar de upp ett ljudklipp från Barcelona, som de tycker var fint. I ljudklippet är det en person på sin balkong som spelar piano, sedan stämmer en annan kille in med sin saxofon från ett annat hus. De spelar en duett och hela kvarteret jublar efteråt. Ljudklippet fungerar effektivt för att sätta in lyssnarna i

sammanhanget och få en bild av gemenskapen i kvarteret. Det ger en känsla av samhörighet och de isolerar sig tillsammans, trots att de inte är tillsammans.

7.1.5 Stil

Alex och Sigge pratar avslappnat i podcasten och använder sig av exempelvis svordomar och slang, vilket kännetecknar en lågstil. Detta gör att lyssnarna själva känner sig avslappnad när man lyssnar på podcasten och det är som att lyssna på två kompisar prata som vanligt.

Stilnivån fungerar bra i sammanhanget då podcasten har som mål att underhålla snarare än att informera.

Sigge använder sig effektivt av antiteser, som exempelvis: “Alltså man tar hellre det osäkra

framför det säkra, än det säkra framför det osäkra som i de flesta andra länder”

(23:27-23:34) och “Nej men jag vill inte heller prata om de svenska myndigheternas och den

svenska regeringens handlingskraft, eller icke-handlingskraft, i det här under den senaste månaden” (23:49-24:00). Genom att sätta motsatserna emot varandra förstärks budskapet och

det framstår som en självklarhet att man hellre skulle vilja välja det säkra framför det osäkra.

Trots att Alex är mestadels passiv i samtalet och endast kommer med små kommentarer, visar han ändå sitt motstånd till Sigge. Hela samtalet avslutas med att Alex hånar allt Sigge har

sagt med hjälp av ironi: “De är ju inte massor men… Det kanske bara är en i och för sig.

Men det är de här svenskarna i LA som använder poddar för att nå ut med sina jönserier”

(31:27–31:37). Ironin förmildrar kritiken, men undervärderar samtidigt Sigges argument och gör det till ett skämt.

7.2 Pillowtalk med Peg och Penny: Corona ångest

7.2.1 Den retoriska situationen

Avsnittet “Corona ångest” släpptes 19 mars 2020, en dag innan Alex och Sigges avsnitt släpptes. Detta är precis i början av COVID-19-utbrottet. I avsnittet diskuterar Peg och Penny hur människor i allmänhet hanterar COVID-19, och hur de tycker att det bör hanteras. I sin konversation poängterar de ett flertal gånger att de inte är professionella inom området och att det de säger är deras personliga åsikter. De hänvisar inte till några källor utan pratar endast utifrån sig själva och sina erfarenheter. Bland annat tar de upp vad de ser i världen omkring sig och jämför sina erfarenheter. Då Peg bor i USA och Penny bor i Sverige ser deras vardag och samhället omkring dem olika ut menar de.

7.2.2 Etos

Peg och Penny har per automatik ett någorlunda starkt etos på grund av sin bakgrund och familj, men också på grund av tv-serien “Parneviks” som de deltagit i tillsammans med sin familj. Förutom det har de även deltagit i flertalet större tvproduktioner med stor exponering, och Peg är själv sångerska och artist (Aftonbladet, 2020). Detta framhäver de även i

poddprogrammet genom att prata om hur COVID-19 har påverkat deras jobb inom TV och artisteri.

Penny: ”Men det är där, det är ju skillnaden mellan att jag är med på tv och att du är artist

på fulltid. Att Let’s Dance, okej, de kanske tar en hit från att folk inte kan köpa några biljetter, kanske en hit där. Men, det sänds fortfarande på TV” (14:25-14:43).

Om Peg och Pennys etos är starkt kan däremot påverkas av synen på dem som skapas genom de kanaler de producerar sig själva på. Mottagarna hos de olika kanalerna varierar, precis som utbudet, därmed får de olika mottagarna se olika delar av Peg och Penny och bildar därför olika uppfattningar om dem som påverkar deras etos. Parnevik är ett etablerat varumärke som