Tandläkare

Artikel 32 Tandläkarutbildning

1. För att bli antagen till tandläkarutbildningen skall den sökande inneha ett examens-eller utbildningsbevis som berättigar honom att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2. 2. Den samlade utbildningen för tandläkare skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i bilaga V punkt 5.3.2, vid ett universitet, en högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

De i bilaga V punkt 5.3.2 angivna ämnena får ändras i enlighet med förfarandet som avses i artikel 54.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat måste ändra gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Artikel 33

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare

1. I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i bilaga V punkt 5.3.3.

2. Tandläkaryrket grundar sig på den tandläkarutbildning som avses i artikel 32 och är ett särskilt yrke skilt från yrket som läkare och specialistläkare. Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare förutsätter innehav av något av de utbildningsbevis som anges i bilaga V punkt 5.3.3. Personer som omfattas av artikel 21 eller 34 skall likställas med innehavare av ett sådant utbildningsbevis.

3. Medlemsstaterna skall se till att tandläkare i allmänhet skall ha rätt att påbörja och utöva verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader i enlighet med de i lag fastställda bestämmelserna och de yrkesetiska reglerna för yrket på de referensdatum som anges i bilaga V punkt 5.3.3.

Artikel 34

Förvärvade rättigheter för tandläkare

1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverksamhet som tandläkare under de yrkestitlar som anges i bilaga V, punkt 5.3.3, erkänna de utbildningsbevis för läkare som utfärdats i Italien, Spanien och Österrike för personer som påbörjat sin utbildning senast det referensdatum som anges i den bilagan för den aktuella medlemsstaten, om dessa utbildningsbevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

a) Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, på föreskrivet sätt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som avses i artikel 33 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår dagen för utfärdandet av intyget.

b) Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet på samma villkor som innehavare av de utbildningsbevis som anges för denna medlemsstat i bilaga V punkt 5.3.3.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de behöriga myndigheternas i den aktuella medlemsstaten intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 32, skall undantas från kravet på tre års yrkespraktik enligt a andra stycket.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana utbildningsbevis för läkare som utfärdats i Italien för personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå mellan den 28 januari 1980 och den 31 december 1984, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga italienska myndigheterna.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

a) Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighetsprov som har anordnats av behöriga italienska myndigheter för att säkerställa att de sökande har motsvarande kunskaps- och färdighetsnivå som innehavare av det utbildningsbevis som anges för Italien i bilaga V punkt 5.3.3.

b) Att dessa personer i Italien faktiskt, på föreskrivet sätt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som anges i artikel 33 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår dagen för utfärdandet av intyget.

c) Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, på föreskrivet sätt och huvudsakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 33 på samma villkor som innehavare av de utbildningsbevis som anges för Italien i bilaga V punkt 5.3.3.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som enligt de behöriga myndigheternas intygande motsvarar den utbildning som avses i artikel 32, skall undantas från skyldigheten att avlägga ett sådant lämplighetsprov som avses i a andra stycket.

3. Varje medlemsstat, där det finns bestämmelser i lagar och andra författningar inom detta område, skall som tillräckligt bevis erkänna de utbildningsbevis för specialisttandläkare som utfärdats av övriga medlemsstater och som anges i bilaga VI punkt 6.2, när dessa styrker en utbildning som börjat före det referensdatum som anges i den bilagan och om de åtföljs av ett intyg som visar att innehavaren faktiskt och på föreskrivet sätt har utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår dagen för utfärdandet av intyget.

Samma bestämmelser är tillämpliga på sådana utbildningsbevis för specialisttandläkare som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1989 och ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom hela Tysklands territorium på samma villkor som de utbildningsbevis som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som finns förtecknade i bilaga VI punkt 6.2.

4. Varje medlemsstat, där det finns bestämmelser i lagar och andra författningar inom detta område, skall erkänna de utbildningsbevis för specialisttandläkare som anges i bilaga VI punkt 6.2 och som utfärdats av de där förtecknade medlemsstaterna för en utbildning som påbörjats efter det referensdatum som anges i den bilagan och före den tidsfrist som anges i artikel 58, genom att ge dessa bevis samma giltighet inom sitt territorium som de utbildningsbevis som medlemsstaten själv utfärdar med avseende på rätten att påbörja och utöva yrkesverksamhet som specialisttandläkare.

Avsnitt 5 Veterinär

Artikel 35 Veterinärutbildning

1. Den samlade utbildningen för veterinärer skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i bilaga V punkt 5.4.2, vid ett universitet, en högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

De i bilaga V punkt 5.4.2 angivna ämnena får ändras i enlighet med förfarandet som avses i artikel 54.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat måste ändra gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

2. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste den sökande inneha ett examensbevis eller utbildningsbevis som berättigar honom att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

Avsnitt 6 Barnmorska

Artikel 36 Barnmorskeutbildning

1. Barnmorskeutbildningen skall omfatta minst en av följande utbildningar:

a) En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års praktiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbildningsplan som anges i bilaga V punkt 5.5.2.

b) En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18 månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbildningsplan som anges bilaga V punkt 5.5.2 och som inte utgjort del av likvärdig undervisning inom utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar barnmorskor är ansvarig för samordningen av teori och praktik under hela utbildningen.

De i bilaga V punkt 5.5.2 angivna ämnena får ändras i enlighet med förfarandet som avses i artikel 54.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat måste ändra gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a) Minst tio års fullföljd allmän skolutbildning för utbildningsväg I.

b) Innehav av ett utbildningsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt förteckningen i bilaga V punkt 5.2.3 för utbildningsväg II.

3. I undantagsfall får medlemsstaterna tillåta utbildning på deltid på de villkor som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Den samlade utbildningen på deltid får inte vara kortare än utbildningen på heltid, och utbildningsnivån får inte vara lägre på grund av att den sker på deltid.

Artikel 37

Villkor för erkännande av utbildningsbevis för barnmorskor

1. De utbildningsbevis för barnmorskor som anges i bilaga V punkt 5.5.4 skall erkännas automatiskt i enlighet med artikel 20 om de uppfyller något av följande villkor:

a) Utbildning till barnmorska på heltid under minst tre år, som

i) antingen förutsätter innehav av ett examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som innebär rätt att bli antagen till studier vid universitet eller högskolor eller, i annat fall, som styrker motsvarande kunskapsnivå,

ii) eller åtföljs av en tvåårig yrkespraktik, för vilken ett intyg som anges i punkt 2 utfärdats.

b) Utbildning till barnmorska på heltid under minst två år eller 3 600 timmar som förutsätter innehav av ett utbildningsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt förteckningen i bilaga V punkt 5.2.3.

c) Utbildning till barnmorska på heltid under minst 18 månader eller 3 000 timmar som förutsätter innehav av ett utbildningsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt förteckningen i bilaga V punkt 5.2.3 och som åtföljs av en ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg i enlighet med punkt 2 utfärdats.

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget skall styrka att personen ifråga, efter att ha förvärvat utbildningsbeviset som barnmorska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål under perioden i fråga.

Artikel 38

Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

1. Bestämmelserna i detta avsnitt skall, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, tillämpas på verksamhet som barnmorska så som den definieras av varje medlemsstat och som utövas under de yrkestitlar som anges i bilaga V punkt 5.5.4.

2. Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtminstone är berättigade att påbörja och utöva den verksamhet som förtecknas i bilaga V punkt 5.5.3.

Artikel 39

Förvärvade rättigheter för barnmorskor

1. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildningsbevis uppfyller alla de minimikrav för utbildningen som fastställts i artikel 36, men som med stöd av artikel 37 behöver erkännas endast om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 37.2, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de utbildningsbevis för barnmorskor som utfärdats av dessa medlemsstater före det referensdatum som anges i bilaga V punkt 5.5.4 när de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och på föreskrivet sätt utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den femårsperiod som föregår dagen för utfärdandet av intyget.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller för medborgare i medlemsstaterna vars utbildningsbevis för barnmorskor styrker en utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium och som uppfyller alla de minimikrav som fastställs för utbildningen i artikel 36, men som med stöd av artikel 37 behöver erkännas endast om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 37.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1989.

Avsnitt 7 Farmaceut

Artikel 40 Farmaceututbildning

1. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste den sökande inneha ett examensbevis eller utbildningsbevis som berättigar honom att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2. Av utbildningsbeviset för farmaceuter skall det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, som omfattar minst

a) fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid ett universitet, en högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet, b) sex månaders praktikantutbildning på ett apotek som är öppet för allmänheten

eller på ett sjukhus under tillsyn av sjukhusets farmaceutiska avdelning.

Utbildningen skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i bilaga V punkt 5.6.2.

De i bilaga V punkt 5.6.2 angivna ämnena får ändras i enlighet med förfarandet som avses i artikel 54.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat måste ändra gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Artikel 41

Utövande av yrkesverksamhet som farmaceut

1. I detta direktiv avses med verksamhet som farmaceut sådan verksamhet som, när det gäller rätten att påbörja och utöva den, i en eller flera medlemsstater är underkastad villkor som rör yrkeskompetensen, och som står öppen för de personer som innehar något av de utbildningsbevis som anges i bilaga V punkt 5.6.4.

2. Medlemsstaterna skall se till att innehavare av ett utbildningsbevis i farmaci som utfärdats av ett universitet eller motsvarande institution och som uppfyller villkoren i artikel 40 får rätt att åtminstone få påbörja och utöva den verksamhet som anges i bilaga V punkt 5.6.3, förutsatt att ett eventuellt krav på kompletterande yrkeserfarenhet är uppfyllt.

3. Om det i en medlemsstat inte bara krävs ett utbildningsbevis enligt förteckningen i bilaga V punkt 5.6.4 för att påbörja eller utöva någon form av verksamhet som farmaceut, utan även kompletterande yrkeserfarenhet, skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis godta ett intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat nämnda former av verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlemsstaten.

4. Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns ett urvalssystem för att bland de farmaceuter som avses i punkt 1 välja ut dem som skall leda de nya apotek som kommer att öppnas inom ramen för ett nationellt geografiskt distributionssystem, får denna medlemsstat, trots vad som sägs i punkt 1, fortsätta med detta urvalssystem och ge medborgare i medlemsstaterna som innehar något av de utbildningsbevis som anges i bilaga V punkt 5.6.4 eller omfattas av bestämmelserna i artikel 21 tillträde till detta.

Avsnitt 8 Arkitekt

Artikel 42 Arkitektutbildning

1. Arkitektutbildningen skall omfatta antingen minst fyra års studier på heltid, eller sex års studier, varav minst tre år på heltid vid ett universitet eller jämförlig läroanstalt.

Denna utbildning skall avslutas med en godkänd examen på universitetsnivå.

Undervisningen, som skall ges på universitetsnivå och i huvudsak omfatta arkitektur, skall i lämpligt mått bestå av teoretisk och praktisk arkitektutbildning och skall säkerställa att de studerande tillägnar sig de kunskaper och färdigheter som förtecknas i bilaga V punkt 5.7.1.

2. De i bilaga V punkt 5.7.1 angivna kunskaper och färdigheter får ändras i enlighet med förfarandet som avses i artikel 54.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat måste ändra gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Artikel 43

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

1. Genom undantag från artikel 42 skall också erkännas enligt artikel 20 den utbildning som lämnas under tre år vid "Fachhochschulen" i Förbundsrepubliken Tyskland i den form denna hade den 5 augusti 1985, och i den mån den uppfyller de krav som fastställs i artikel 42 och ger rätt att påbörja den verksamhet som avses i artikel 44 i denna medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt, under förutsättning att utbildningen har kompletterats med fyra års yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som utfärdats av den yrkesorganisation, där den arkitekt som önskar dra nytta av bestämmelserna i detta direktiv är registrerad.

Organisationen skall i förväg ha fastställt att det arbete som arkitekten i fråga utfört på arkitekturområdet utgör avgörande bevis på att alla kunskaper och färdigheter som avses i bilaga V, punkt 5.7.1 har kommit till praktisk användning. Intyget skall utfärdas med samma förfarande som gäller för registrering i arkitektförteckningen.

2. Genom undantag från artikel 42 skall också erkännas enligt artikel 20, den utbildning som ingår i en social reformplan eller en universitetskurs på deltid och motsvarar kraven i artikel 42 samt leder till att personer som varit anställda på arkitekturområdet minst sju år under överinseende av en arkitekt eller arkitektfirma avlägger en godkänd examen i arkitektur. Denna examen skall vara på universitetsnivå och vara likvärdig den examen som avses i artikel 42.1 första stycket.

Artikel 44

Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt

1. Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv de verksamheter som vanligtvis utövas under yrkestiteln arkitekt.

2. De medborgare i en medlemsstat som har tillstånd att använda yrkestiteln arkitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga myndigheten i en medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt medborgare som utmärkt sig särskilt genom sina insatser på arkitekturområdet, skall anses uppfylla de krav som fastställts för att få utöva arkitektverksamhet under yrkestiteln arkitekt. Ifrågavarande personers arkitektstatus skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungsmedlemsstat.

Artikel 45

Förvärvade rättigheter för arkitekter

1. Varje medlemsstat skall erkänna de utbildningsbevis som anges i bilaga VI, punkt 6.3 och som utfärdas av övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under det tredje referensläsåret enligt bilagan, även om dessa inte uppfyller minimikraven enligt artikel 42, genom att, vad beträffar rätten att påbörja och utöva yrkesverksamhet som arkitekt, ge dem samma giltighet inom landet som de utbildningsbevis som medlemsstaten själv utfärdar för arkitekter.

På samma villkor skall de intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland erkännas som visar att utbildningsbevis som utfärdats efter den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokratiska republiken är likvärdiga med dem som avses i ovannämnda bilaga.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, skall varje medlemsstat erkänna intyg som utfärdas för medlemsstaternas medborgare av en annan medlemsstat, genom att ge innehavarna av dessa utbildningsbevis samma rätt att utöva arkitektyrket som innehavare av utbildningsbevis som utfärdats i denna medlemsstat där det fanns en reglering av rätten att påbörja och utöva verksamhet som arkitekt vid följande datum:

a) Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige.

b) Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater.

Genom att ge intygen som avses i första stycket samma giltighet inom sitt territorium som de utbildningsbevis som medlemsstaten själv utfärdar vad beträffar rätten att påbörja och utöva yrkesverksamhet som arkitekt med yrkestiteln arkitekt. Dessa intyg skall ange att innehavaren har fått tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum och har varit aktivt verksam på området enligt dessa bestämmelser under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.

KAPITELIV

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM ETABLERING

Artikel 46

Handlingar och formföreskrifter

1. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och utbildningsbevis som nämns i bilagan VII.

De dokument som avses i punkt 1 i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

2. Om värdmedlemsstaten får kännedom om allvarliga och konkreta förhållanden som före vederbörandes etablering i denna stat inträffat utanför dess territorium och dessa

förhållanden kan få konsekvenser för utövandet av verksamheten i fråga kan värdmedlemsstaten informera ursprungsmedlemsstaten om detta.

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är riktiga och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de undersökningar som skall göras och meddela värdmedlemsstaten vilka konsekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

3. Om en värdmedlemsstat av sina medborgare kräver edsavläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till ett reglerat yrke och ordalydelsen i denna ed eller förklaring inte kan användas av medborgarna i de andra medlemsstaterna, skall medlemsstaten sörja för att den berörde kan använda passande och likvärdiga formuleringar.

Artikel 47

Förfarande för erkännande av yrkeskvalifikationer

1. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten skall bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med mottagandet och underrätta den sökande om handlingar eventuellt saknas.

2. En ansökan om att få utöva ett reglerat yrke skall behandlas snarast möjligt och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av värdmedlemsstatens behöriga myndighet senast tre månader efter det att ansökan inkom.

3. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kan överklagas

3. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kan överklagas