Vi tycker att det är viktigt för de barn som har varit med om en konflikt att förstå vad den andre känner. Barnen ska alltid få visa sina känslor genom glädje, sorg, rädsla och
ilska men för den saken skull inte alltid få sin vilja igenom. Som pedagoger måste vi veta när det är dags att lägga sig i barnens konflikter. Om det handlar om små konflikter ska vi försöka låta barnen hantera dem själva vilket kan vara en lärdom som de får med sig under hela livet.
Grandelius (1999) tar upp i sin bok att barn behöver få känna att ilska inte är något farligt eller främmande och att den inte måste stängas inne. För att kunna hantera sin ilska måste barn först lära sig att acceptera den som något sunt och naturligt, vilket är en känsla som har lika stor betydelse som alla andra känslor. När barnen har lärt sig vad detta innebär kan de bättre förstå hur olika ilskan kan te sig hos olika människor och framför allt att den inte behöver ödelägga relationer (Grandelius, 1999).
På observationerna framkom det att pedagogerna hjälpte till när de märke att något barn skulle fördärva för något annat. Både pojkar och flickor behöver vuxna som finns på plats och är uppmärksamma på vad som händer, som ingriper när det behövs och låter bli när det inte behövs. Visst finns det skillnader mellan pojkar och flickor, därför är det viktigt att varje enskilt barn sätts i fokus och behandlas utifrån sina behov och förutsättningar oberoende av könstillhörighet. Alla barn ska känna att de är unika samt att alla är lika mycket värda. Som pedagoger måste vi alltså fundera på och ta ställning kring frågor om jämställdhet och vad det innebär, för att kunna arbeta fram metoder som vi kan använda i verksamheten.
Betydelsen av vuxnas närvaro och förmåga att se det som sker mellan barnen anser vi är viktigt. Vi måste också komma ihåg att barnen befinner sig i ett utforskande och i ett lärande som de inte alltid kan ställas till ansvar för, alltså behöver vi vuxna ta detta lärande på allvar. Moral uppstår och utvecklas i konkreta möten mellan människor där aspekter som makt och beroende alltid är involverade (Johansson, 2001).
Vi måste förstärka det positiva hos varje barn och vi även ha förmågan att se tecken på jagsvaga barn, vilket är betydelsefullt eftersom många konflikter uppstår när barn har dålig självkänsla. Vi anser att barn utvecklas i samspel med andra barn och därför har vänskap ett klart samband med förmåga till inlevelse och empati.
Vi måste även ta ansvar för våra egna handlingar och gottgöra när något har blivit fel eftersom barn spontant gottgör oftare i handling än genom ord. Enligt Öhman (2003) förmedlar vi pedagoger denna förmåga genom att finnas tillhands och själv kunna säga förlåt genom ord och handling.
Vi anser att barn som vistas i grupp tillsammans med andra, ger varje barn möjligheter att utforska vilka förutsättningar som gäller för att vara tillsammans. Detta stämmer överens med Grandelius (1999) tankar om barns socialisering i grupp. För att en barngrupp ska kunna känna trygghet anser vi att det är viktigt att skapa kontinuitet både i barngruppen och bland personal. För att barn ska kunna lyssna på andra barn och framföra sina egna åsikter, menar Maltén (1998) att de behöver utveckla sin samarbetsförmåga. När olikheter i synsätt, önskningar eller viljor leder till konflikter tränas barnen i att förhandla och göra kompromisser. (a.a.) menar att kommunikation spelar en avgörande roll i samspelet mellan människor. Genom samspel ger vi barnen en känsla av grupptillhörighet, vilket är nödvändigt för en positiv utveckling.
Det är en stor betydelse att pedagoger kan förhålla sig realistiskt till egna konflikter och har möjlighet att lösa dem, vilket är en förutsättning för att vi ska kunna arbeta ansvarsfullt med konflikter och konfliktlösningar, som gäller både barn och vuxna i förskolan (Lind 1995). Vi som arbetar med barn har en oerhört viktig roll som förebilder. Vi kan inte endast prata med barnen om omtanke, värme och förståelse om vi samtidigt med vårt kroppsspråk och handlande visar något annat. Även om vi har en gemensam grundmoral är det inte nödvändigt att vi hanterar konflikter på samma sätt. En fördel kan då vara att barnen lär sig att man kan hantera konflikter på olika sätt.
Till vidare forskning
Maltén (1998) tar upp om hur viktigt det är att stödja och främja utvecklingen av barns empatiska förmåga och att handlingskraft är en naturlig uppgift för alla pedagoger. Men hur stödjer vi barnens förmåga till inlevelse och empati? Vad stimulerar barnens behov att ge omsorg och önskan att hjälpa andra? Hur kan vi pedagoger utveckla vårt förhållningssätt och främja barns utveckling av kommunikativ och social kompetens? I ett klimat som präglas av respekt för olikheter kan lek och samtal kring upplevelser och känslor öka barns självkännedom vilket kan stimulera till olika kreativa uttryckssätt, som i sin tur banar väg för empatisk handlingskraft. Vilken betydelse har miljön på
barns konflikter? Varför förekommer det fler konflikter mellan barnen inomhus än utomhus? Dessa frågor har uppkommit under arbetets gång och det hade varit intressant att forska vidare om.
Slutord
Vi anser att konflikter är en naturlig ingrediens i livet. En av livets oberäkneliga kryddor som kan ge oanade smakupplevelser. När två eller fler personer inte tycker lika om något som är viktigt för dem uppstår en oenighet. Kanske kan de komma överens? Kanske kan de åtminstone komma överens om att de inte kommer överens? Kanske uppstår en konflikt?
Referenser
Arnqvist, Anders. (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur.
Evenshaug,Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Grandelius, Bengt (1999). Att sätta gränser. Ett villkor för växande. Stockholm: Natur och kultur.
Hwang, Philip & Nilsson, Björn (1999). Utvecklingspsykologi. Från foster till vuxen. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.
Johansson, Eva (2003). Etik i små barns värld. Om värden och normer bland de yngsta
barnen i förskolan. Göteborg: Vasastadens Bokbinderi AB.
Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk. Stockholm: Liber AB.
Lind, Lene (1995). Närhet, känslor och utveckling. Om samspel pedagoger-
barnföräldrar. Stockholm: Liber Utbildning AB.
Maltén, Arne (1998). Kommunikation och konflikthantering. Lund: Studentlitteratur. Patel & Davidson (1994). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och
rapportera en undersökning. Lund: studentlitteratur.
Repstad, Pål (1999). Närhet och distans: Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Rienecker, Lottie (2004). Problemformulering. Malmö: Liber AB.
Rithander, Susanne. (1997). Flickor och pojkar i förskolan. Stockholm: Liber.
Rubinstein-Reich, Lena & Wesén, Bodil (1999). Observera mera! Lund: Studentlitteratur.
Skolverket. (1999). Olika på Lika villkor. En antologi om jämställdhet i förskolan. Uppsala: Trycksaksmäklaren.
Tullgren, Charlotte (2003). Den vägledande friheten. Att konstruera det lekande barnet. Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan: Lpfö 98. Stockholm: Skolverket & CE Fritzes AB.