Vilka tankar och upplevelser har vårdnadshavarna efter besöket? 27

Som tidigare har nämnts så framkom det i före-enkäterna att deltagarna var oroliga och kände ett behov av logopedkontakt innan besöket. Oron och det upplevda behovet minskade

däremot efter besöket och vissa deltagare berättade i intervjun att de kände sig lugnade. Resultatet tyder på att det är viktigt att vårdnadshavare snabbt får komma på ett första besök hos logoped för att minska deras oro. Detta kan också relateras till att deltagare berättade i intervjun att de upplevde att väntetiderna var långa kring logopedbesök. Oron kan minskas genom ett första besök då viktiga uppgifter för logopeden under det första besöket bland annat innefattar att kartlägga vårdnadshavarnas oro (Baird, 2008; Paul & Norbury, 2012) och ge information om hälsotillstånd på ett förståeligt sätt (SFS 2014:821). En deltagare uppgav att denne bar med sig en positiv och trygg känsla på besöket från tidigare egna erfarenheter av talpedagog, denna påverkan på förväntningar utifrån tidigare erfarenheter belyses även i modellen av Bowling och medarbetare (2012). En deltagare förmedlade en känsla av

osäkerhet i utförandet av träning med barnet då det var ny situation för denne, vilket skulle kunna relateras till behovet av mer stöd som har framkommit.

Deltagarna uppgav i både enkäterna och intervjuerna att de var väldigt nöjda med logopeden. Denna nöjdhet överensstämmer med resultaten i studien av Washington och medarbetare (2012) där i stort sett samtliga hade en positiv syn på relationen med logopeden. Deltagarna i intervjuerna berättade om olika egenskaper som de ansåg var positiva och viktiga hos

logopeden, bland annat att denne var lugn, tydlig, rakt på sak, pedagogisk, kunnig,

strukturerad, välkomnande, lyhörd, behjälplig och fräsch. Vikten av att logopeden är lugn, tydlig, fräsch, skicklig och kompetent samt har en förmåga att förmedla information på ett förståeligt sätt med ett enkelt språk har även framkommit i tidigare studier gällande logopeder och läkare (Dawn et al., 2003; Reda, 2013; Washington et al., 2012). Deltagarna ansåg att bemötandet av barnen var viktigt. De berättade att det var positivt och viktigt att logopeden fokuserade på barnet, anpassade sig efter barnet, gjorde barnet delaktigt, brydde sig samt lyckades få med sig barnet i det som gjordes. Även i studien av Reda (2013) framkom det att vårdnadshavare ansåg att det var viktigt att läkaren var fokuserad och intresserad i

bemötandet samt anpassade sitt tal till barnets nivå och gjorde barnet delaktigt. Angående vikten av att logopeden brydde sig återfanns det i studien av Ruggero och medarbetare (2012) att det var viktigt att logopeden var omtänksam. Deltagarnas upplevelse av att det var positivt att logopeden hade en förmåga att fånga barnet kan relateras till resultaten i studien av

Washington och medarbetare (2012) där resultatet visade att logopedens förmåga att hantera barnets personlighet var viktig.Flera deltagare berättade att logopeden hade bemött dem på ett bra sätt under besöket genom att beakta deras tankar och idéer, vara tillgänglig för kontakt samt fungera som modell i kommunikationen med barnet. Vikten av att beakta

vårdnadshavarnas tankar och idéer överensstämmer med resultaten i studierna av Marshall och medarbetare (2007), Glogowska  och Campbell (2000) och Washington och medarbetare (2012). Logopedens förmåga att ge ett bra bemötande och skapa en god relation med

vårdnadshavarna respektive barnen framstod som viktigt även i studien av McAllister och medarbetare (2011). I studierna av Washington och medarbetare (2012) och Dawn och medarbetare (2003) framgick även vikten av att ha en god interaktion med barnet. Ovanstående karaktärsdrag och egenskaper i logopedens bemötande bör eftersträvas av logopeder då dessa har upplevts som positiva av vårdnadshavare i föreliggande studie och till stor del även i tidigare studier.

Det framgick både i enkäterna och i intervjuerna att deltagarna var nöjda med informationen som gavs under besöket. Vissa deltagare uppgav i intervjun att de var nöjda med

informationen som gavs om anpassning i samtal med barnet och fortsatta åtgärder. En deltagare berättade dock att informationen var något överväldigande. Även i studien av Marshall och medarbetare (2007) framkom det att deltagarna ansåg att det var viktigt att ny information gavs. Det är viktigt att informera och handleda vårdnadshavare kring hur de kan stimulera barnets tal och språk (ASHA, 2008). Det framgår även i Patientlagen (SFS

2014:821) att hälso- och sjukvårdspersonal ska informera kring de metoder som finns för undersökning, vård och behandling. Det är följaktligen viktigt att logopeder ger information angående hur vårdnadshavare kan anpassa sig i kommunikationen med barnet samt om fortsatta åtgärder.Som tidigare har nämnts i ovanstående rubrik bör logopeder ge mycket information under det första besöket, logopeder behöver dock beakta mängden information som ges så att den inte blir överväldigande. Trots höga skattningar gällande nöjdhet och motsvarade förväntningar för samtliga delar av besöket skattades informationen som gavs lägst av deltagarna i efter-enkäten. I efter-enkäterna skattade de flesta av deltagarna att informationen gavs på ett tydligt och förståeligt sätt samt att de kom ihåg det mesta som logopeden sa. Det framkom däremot att färre än hälften av deltagarna ansåg att det framgick tydligt för dem om deras barn hade svårigheter samt att endast en av 13 respektive tre av 13 deltagare uppgav att logopeden nämnt något om diagnos och grad av svårigheter. Dessa eventuella oklarheter kring barnets svårigheter kan möjligtvis relateras till de lägre skattningarna angående informationen som gavs. Det är viktigt att logopeden förmedlar förekomst och grad av svårigheter hos barnet då det står i Patientlagen (SFS 2014:821) att hälso- och sjukvårdspersonal tydligt ska informera vårdnadshavare om patientens

hälsotillstånd. Undersökning av förekomst och grad av svårigheter är det primära syftet med bedömningen (Hansson & Nettelbladt, 2007), kunskap som framkommer bör således även kunna förmedlas vidare till vårdnadshavarna. Det behöver dock tas i beaktande att dessa eventuella oklarheter som har framkommit kring informationen kan grunda sig i att

logopedens bedömning inte var helt klar, detta styrks av att ett flertal deltagare angav detta i enkäten. Föreliggande studies resultat tyder följaktligen på att information om barns

hälsotillstånd inte förmedlas i den utsträckning som Patientlagen (SFS 2014:821) kräver. Logopeder bör således tydligt delge en bedömning av barnets tal och språk, vid förekomst av svårigheter bör även diagnos och grad av svårigheter delges.

Deltagarna uppgav i enkäterna och intervjuerna att de var väldigt nöjda med bedömningen som gjordes. Denna nöjdhet överensstämmer med resultaten i studien av Ruggero och medarbetare (2012) där majoriteten av deltagarna var nöjda med logopedbesöken. Flera deltagare uttryckte att det var viktigt att logopeden fokuserade på bedömning. Som nämnts ovan ska logopeden utföra en grundlig bedömning under det första besöket (Hansson & Nettelbladt, 2007; ASHA, 2008). Det har även framkommit i en tidigare studie att vårdnadshavare tycker att det är viktigt att logopeden gör en bedömning (Marshall et al., 2007). Detta styrker vidare att logopeder bör delge en bedömning av barnets tal och språk till vårdnadshavarna. Vissa deltagare uppgav i intervjun att det var bra att bedömningen var lättsam och lekfull för barnet. I enkäten framgick det även att de flesta utav deltagarnas barn upplevde besöket som positivt. Resultatet i studien av Washington och medarbetare (2012) visade också att det var viktigt att barnet uppfattade besöket som roligt. Vissa deltagare upplevde testen som gjordes positivt, en deltagare ansåg däremot att ett test som gjordes var för svårt och ”klurigt” för barnets ålder. Detta skulle kunna relateras till den möjliga

bristfälliga information som framkom i resultaten kring förekomst och grad av svårigheter hos barnet. Det kan också tänkas att tydlig information kring vad barn klarar i en viss ålder inte har framgått. Vissa deltagare berättade om tiden som fanns under besöket, en deltagare uppgav att det var skönt att det fanns gott om tid medan en annan uttryckte att det inte fanns tillräckligt med tid. Vikten av att det finns tillräckligt med tid under ett besök överensstämmer med resultaten i studien av Reda (2013). Logopeder bör således göra besöket roligt för barnet, se till att tid finns samt informera om barnets tal och språk i jämförelse med jämnårigas. Angående vad besöket resulterade i framkom det i enkäterna att deltagarna i hög grad var nöjda. Denna nöjdhet överensstämmer med resultaten i studien av Ruggero och medarbetare (2012). Som nämnts ovan förväntade sig en majoritet av deltagarna att få med sig material för träning hem. Vissa deltagare uttryckte i intervjuerna att de hade önskat att få hem material kring det logopeden hade pratat om, vilket de inte upplevde att de fick. Detta styrker vidare att det är viktigt för vårdnadshavare att få med sig material för hemträning. Vikten av att få med sig material för träning hem har dock inte framkommit i den granskade litteraturen. Vissa deltagare påtalade att väntetiderna till första besöket respektive nästa besök var långa och resonerade kring varför. I studien av Ruggero och medarbetare (2012) framkom

förbättringsförslag från deltagarna kring kortare väntetider. Logopeder bör följaktligen förse vårdnadshavare med material för hemträning vid det första besöket.

6.1.3 Finns det ett samband mellan uppfyllda förväntningar och grad av

nöjdhet, och hur ser det i så fall ut?

Det framkom i föreliggande studie att det fanns starka samband mellan deltagarnas upplevelse av motsvarade förväntningar och deras nöjdhet gällande samtliga delar av besöket, vilket tyder på att då deltagarnas förväntningar hade infriats så var de mer nöjda med besöket. Sambandet i föreliggande studie kan relateras till resultaten i studien av McAllister och medarbetare (2011), där vårdnadshavare hade en mer positiv upplevelse av logopedbesök då deras förväntningar hade uppfyllts. Resultaten överensstämmer även med tidigare forskning kring läkarbesök där en association setts mellan uppfyllda förväntningar och nöjdhet

(Bowling et al., 2013; Hageman  et al., 2015; McKinley et al., 2002; Ruiz-Moral et al., 2007; Williams et al., 1995;  Zebiene  et al., 2004), och stämmer således inte överens med resultaten i studierna av Crow och medarbetare (2002), Peck och medarbetare (2004) och Rao och

medarbetare (2000).