Tema 3 – Berättelser om lärarens tolkningsföreträde

I de allra flesta berättelser har det varit tydligt att eleverna, trots upplevelsen av att ett betyg eller en bedömning varit osaklig, ändå accepterat lärarens beslut. Få elever verkar argumentera emot läraren eller ifrågasätta en bedömning. Nedan följer ett antal citat från berättelser som illustrerar vad eleverna berättar om sina upplevelser av för höga eller för låga betyg och hur de resonerar kring varför de inte ifrågasätter en bedömning eller ett betyg de anser vara felaktigt. Det första citatet handlar om ett betyg i matematik:

Jag skulle få ett visst betyg i matte på högstadiet årskurs 9, eh..och… då hade jag väl gärna velat ha ett högre betyg och…eh…det var väl snack om att jag kunde få extrauppgifter och jobba med för att få ett högre betyg men sen visade det sig att det inte gick, sådär. Jag tror läraren sa bara att, nä det går inte att fixa något högre. Det spelar ingen roll vad du gör, du kommer få det här betyget. Alltså, för min egen del så var det väl lite snopet, men det är ju läraren som vet vad som krävs, så då måste jag ju lita på det liksom /…/ Jag tror att det är lite överhängande tema för mig, att jag bara köper. (Elev 2)

Citatet indikerar att eleven egentligen inte håller med läraren och det är tydligt att bedömningssituationen inte upplevs som rättvis. Att få besked av en lärare att det inte spelar någon roll hur många extrauppgifter som görs i och med att elevens kunskapspotential är nådd, upplevs som en egendomlig inställning av eleven. Samtidigt så är det tydligt att lärarens tolkningsföreträde gäller i och med att eleven faktiskt inte ifrågasätter det omöjliga i att utvecklas mer i ämnet matematik. I berättelsen framkommer också en viss självkritik när eleven uttrycker att reaktionen är typiskt för den egna personligheten, då eleven generellt inte går in i diskussioner med lärare utan bara ”köper” resonemanget eller motiveringen, oavsett om argumenten upplevs som sakliga eller ej.

I nästa berättelse illustreras konsekvensen av ett slarvfel. Även denna gång är ämnet matematik och eleven har skrivit ett prov då en poäng för lite varit avgörande för ett högre betyg:

Det var ett helt vanligt slarvfel och jag fick ju ändå rätt svar /…/När vi fick tillbaka provet då hade hon dragit av ett poäng, läraren och då blev jag såhär att det var ju konstigt för jag hade ju räknat rätt och allt och skrivit upp allt, men då var motiveringen liksom att man måste ha allt, allt rätt för att få full poäng. Det kändes konstigt, då kände jag men,

26

det var lite orättvist/…/ Jag tog upp det med läraren och visade uppgiften och förklarade att jag hade bara skrivit av här liksom, jag märkte det nu. Går det att få tillbaks den poängen nu? Nej man måste ha alla rätt för att få A. Då sa jag inte så mycket mer. (Elev 1)

Citatet indikerar att eleven upplever att slarvfelet, som var ett avskrivningsfel som inte påverkade uppgiftens resultat negativt, fick för stora konsekvenser. Motiveringen från läraren att man måste ha rätt på allt för att erhålla betyget A upplevdes av eleven som onödigt petigt och orättvist. Uträkningen blev korrekt trots slarvfelet men bedömningen var att det ändå inte gick att få tillbaka poängen. I och med detta tolkar eleven bedömningen som osaklig men tvingas acceptera det lägre betyget på provet. Lärarens tolkningsföreträde blir i och med detta även synligt i denna berättelse.

Nästföljande citat från eleverna inom tema 3 beskriver samma sorts upplevelser av orättvisa eller osakliga bedömningar där eleverna trots att de upplever bedömningen som felaktig, inte ifrågasätter den:

Jag är ganska konflikträdd /…/ man är rädd att ta tag i… att gå emot kan man säga/…/ Det beror på vilken relation man har till läraren och vem eleven är. Om jag har bra relation till läraren, och jag ser att det är nåt fel, då frågar jag. Men när det är lite sämre relation och man är lite osäker, är det rätt beslut eller inte, då släpper jag det. (Elev 5)

Nej, jag tog inte upp det med läraren för då kände jag bara så att jamen han tycker väl så och så vet jag att han är så hård för att man ska lära sig, men då när jag bara fick ett B tyckte jag att det var ganska surt /…/ men han har ju bedömt på det sättet, så alltså då, och man kan ju inte ändra det man gjorde på provet, så då får man väl bara tacka och ta emot då, att man ändå fått ett bra betyg ändå, fast man inte fick det man ville. (Elev 3)

Läraren sitter på så mycket…eh…alltså om dom satt ett, om vi ponerar att dom satt ett betyg som är lägre än det man förtjänar på grund av någon elakartad anledning, mer personlig, då kan jag tänka mig att …eh…det är jättesvårt att argumentera emot det för läraren har ändå sista ordet. (Elev 2)

Om man har någon åsikt och kommer med den…ja det tycks inte om /…/ man får inte ifrågasätta deras åsikter. (Elev 7)

Jag tror inte det är så många elever som ifrågasätter bara för att…jamen… man orkar inte. /…/ Men sen tror jag också att... jamen, jag tror man tar för givet att, ja läraren har rätt. (Elev 4) Det är ju deras yrke. Liksom. Varför skulle dom göra fel? (Elev 6)

27

Samtliga citat ovan från eleverna återspeglar deras uppfattning om att läraren har sista ordet, vare sig man som elev håller med om en bedömning eller ej. Det som också lyser igenom i några citat är att en aspekt av tolkningsföreträdet som relationellt. Om eleven har goda relationer till läraren kan han eller hon ifrågasätta en bedömning i högre utsträckning än om relationen är mindre god. Det framkommer även att elever kan uppleva ett ifrågasättande som en konflikt med läraren, alltså något negativt som föga gynnar deras betyg. Det sista citatet illustrerar dessutom en sorts självklar tilltro till lärarens professionalitet. Är man utbildad lärare så innebär det per automatik att betyg och bedömningar är korrekta och sakliga.