7 Resultat och analys
7.3 Tema personen är verket
Av den totala populationen av 18 artiklar berörde samtliga personen Yahya Hassan i någon mån. Personen bakom verken ges stort utrymme och majoriteten av artiklarna är skrivna ur skribentens subjektperspektiv. Författaren är närvarande i texten och visar därmed sin världsbild genom textvärlden (Hellspong & Ledin, 1997). Ur nedanstående utdrag är skribentens proposition mytologiserande gentemot textens tema personen är verket. Perspektivet utgår från att poetens privatliv bör ta lika stor plats som de
publicerade verken. Även mikrotemat vilde vs talang går att utläsa:
“Efter en hejdundrande debut, den spektakulära diktboken ”Yahya Hassan”
som sålde i över 100 000 exemplar, och en jäkla massa trassel – en kort politisk karriär, grova våldsbrott, droger, psykiatrisk inläggning – kommer
”Yahya Hassan 2”.” (Expressen, 2019).
Skribenten inleder texten med att benämna det första verket som en “hejdundrande debut”, vilket kan utläsas som en ivrighet i det faktum att poeten nu publicerat en uppföljare. Däremot skriver skribenten om poetens privatliv, som är ett av utdragets mikroteman, innan det avslöjas att diktsamlingens uppföljare är publicerad. Genom att skriva: “– en kort politisk karriär, grova våldsbrott, droger, psykiatrisk inläggning –” mytologiserar skribenten Yahya Hassan och propositionen är därav mytologiserande.
Myten som skribenten vill måla upp kretsar kring en ‘farlig, oberäknelig invandrare som nu tagit sig till toppen’. Det myten däremot döljer är att Yahya Hassan som uppvuxen i en kriminell förortsmiljö är ett offer. Myten om en underdog från en lägre samhällsklass som nu tillhör de finare kulturrummen exkluderar att personen blivit utsatt för
strukturellt våld från samhället samt våld i nära relationer. Ideologin som genomsyrar myten inkluderar att de nordiska samhällena ‘tar hand om sina invånare, oavsett ursprung’, en motsägelsefullhet som myten försöker dölja (Barthes, 2009).
Skribenten anser även att poetens privatliv är av allmänintresse och binder samman personen med verket (Foucault, 2002). Utdraget visar att skribenten tycker det är av vikt att introducera författarens privatliv för att läsaren fullt ska förstå verket, eller för att bekräfta samt upprätthålla myten om Yahya Hassan. Skribentens perspektiv utgår från att Yahya Hassan och hans verk är sammansmälta (Foucault, 2002), och tillsammans skapar de myten om ‘den vilda och farliga men genialiska poeten’ (Barthes, 2009).
Nedan följer ytterligare ett utdrag från en artikel där Yahya Hassans person
mytologiseras och sätts i kontrast på samma sätt som skribenter som benämnde vilde vs talang; skillnaden mellan mytologiseringen och vilde vs talang är att mytologisera poeten som person har en fascinerad proposition i kontrast till den nedlåtande proposition som skribenterna som stereotypiserade poeten besatt.
“Han har utnämnts till "Danmarks viktigaste man", tilldelats litteraturpris och fått lysande recensioner. Men han har också blivit nedslagen på Rådhusplatsen, mordhotad på Facebook och jagad med kniv i Ramallah.
Han är knappt 19 år men har en stenhård integritet, en kolsvart blick och en omvittnad brist på tålamod med - och kärlek till - journalister.” (Expressen, 2014).
Skribenten skriver en introduktion om Yahya Hassan till läsaren där perspektivet utgår från kontraster eller en fascination över ‘den andre’. Skribenten vill understryka kontrasten i en poet som blivit tilldelad priser men även lever ett farligt liv. Något som för skribenten beskrivs som motsatser som möts.“... knappt 19 år men har en stenhård integritet, en kolsvart blick och en omvittnad brist på tålamod med - och kärlek till - journalister”, skribenten är fascinerad över 19-åringen men representerar honom som något farligt och exotiskt, en myt om en “underdog” från förorten som nu klättrat till toppen men som samtidigt döljer att Yahya Hassan inte endast är en förövare, han är även ett offer. Genom att benämna “den kolsvarta blicken” och “ombevittnade bristen på tålamod” jämförs Yahya Hassans person med en cirkustiger; något som är farligt, oberäkneligt och exotiskt. Att notera i utdraget är även att skribenten skriver en introduktion om poeten likt en trailer till en actionfilm, eller en realitysåpa; personliga egenskaper som “kolsvart blick” och “stenhård integritet” är mer förekommande i karaktärsbeskrivning av en actionhjälte än en debuterande poet. Utdragets proposition är därför mytologiserande. Nedan följer ytterligare ett utdrag ur en text där personen står i fokus:
“Avslutningen på Götaplatsen blir ett nyskrivet brandtal om situationen i Palestina [...] Här kliver han ur sin egen korta, snäva uppväxtskildring och visar en förbluffande mogen analys av den cancersvulst som hotar hela Mellanöstern. Den versionen av Yahya Hassan är minst lika intressant. Och det är förmodligen den som kommer att göra honom angelägen även när
han piskat, vädrat och hängt ut alla sina personliga uppväxtdemoner.”
(Expressen, 2014).
Skribenten till ovanstående utdrag fokuserar på personen Yahya Hassan. Detta utdrag har fler teman; makrotemat tilldelas Yahya Hassan som person samt mikrotemat tilldelas vilde vs talang. “En förbluffande mogen analys…” indikerar att Yahya Hassan inte skulle vara förmögen att göra en mogen analys av situationen i Palestina, antingen baserat på poetens ålder eller baserat på stereotypisering. Skribenten blir överraskad av poetens vältalighet och önskar att han lade fokus på smarta analyser istället för
“personliga uppväxtdemoner”. Perspektivet utgår från att Yahya Hassan är sitt verk (Foucault, 2002). Nedan följer ett utdrag där skribenten känner tillhörighet till diktjaget;
skribenten känner att dessa två delar samma konceptuella karta.
“Varför håller jag koll på dagen när Yahya Hassans diktsamling ska släppas på svenska, rusar till bokhandeln, köper den med bultande hjärta och trycker boken mot bröstet när jag går hem med den? Är det för att han är barn till en statslös flykting och jag är barn till en statslös flykting?”
(Expressen, 2014).
Skillnaden i ovanstående utdrag är att skribenten menar känna igen sig i diktjagets berättelser. I någon mån delar de samma konceptuella karta (Hall, 2013). Propositionen är igenkännande och sympatiserande; “är det för att han är barn till en statslös flykting och jag är barn till en statslös flykting?”, skribenten utgår från ett subjektperspektiv och är igenkännande gentemot textens makrotema personen är verket. Hall (2013) menar att världsbilder som känns igen av en avsändare oftast innehåller sympatier, till skillnad mot avsändare som inte delar samma kulturella bakgrund eller konceptuella karta.
Följande utdrag benämner innehållet i diktsamlingen på samma sätt som om det rörde sig om facklitteratur. Perspektivet utgår från personen är verket och propositionen är aningen anklagande och arg.
“Några veckor före boksläppet talar han [Yahya Hassan] om män som tvingar sina döttrar att bära slöja samtidigt som deras datorer än fulla av porr, som citerar Koranen och lurar till sig socialbidrag från tv-soffan: [...]
Fan, tänker jag. En ung poesidebutant med palestinsk bakgrund som
anklagar den muslimska diasporan för hyckleri, misogyni och allmänt barbari, vilken skänk från ovan för Danskt Folkeparti.” (Aftonbladet, 2014).
“En ung poesidebutant med palestinsk bakgrund som anklagar den muslimska diasporan för hyckleri, [...], vilken skänk från ovan för Danskt Folkeparti”, här menar skribenten att innehållet i debutsamlingen bidrar till en eventuell islamofobisk diskurs i Danmark (och eventuellt i Sverige), vilket gör skribenten arg. Skribenten går i linje med Foucault (2002) och menar att verket och personen är detsamma samt att författaren binder samman en hel diskurs i samhället, i detta fallet en anklagande diskurs om eventuellt hyckleri gentemot den muslimska diasporan.
I textens helhet framgår fler element än endast propositionen anklagande, skribenten ger bland annat en beskrivning av lyriken i samlingen som sådan och menar att poesin besitter tyngd, däremot kommer nedanstående parti fokusera på textens makrotema, det vill säga personen är verket. Vidare skriver skribenten:
“[...] Så trots att jag tror på Hassans smärta, och trots att han säger att Danskt Folkeparti är nazister när de använder hans bok för sina egna intressen, är han inte fri från ansvar om den spelar dem i händerna. Och för blicken i diktsamlingen – fadern är ”BEHÅRET SOM EN GORILLA” och de afrodanskar som ingår i jagets värld beskrivs på sätt jag inte vill återge – är han definitivt ansvarig.” (Aftonbladet, 2014).
Skribentens proposition utgår från att sanningshalten i dikterna är av irrelevans så länge dikterna uppfattas eller tolkas på fel sätt av dess läsare. Foucault (2002) skriver att en författares namn binder samman en hel diskurs i samhället, vilket skribenten menar att Yahya Hassan gör via sitt verk. Propositionen i texten är därför att Yahya Hassan bär ett ansvar för hur texterna tolkas av andra. Genom att skriva “...och de afrodanskar som ingår i jagets värld beskrivs på ett sätt jag inte vill återge –” vill skribenten här lyfta fram att det som står i poesin är så pass fel att denne inte ens vill tala om i en debatt. Här representeras Yahya Hassan som ansvarsbärande för hur texterna tolkas samt
representeras hans verk som nästintill osmakligt. Ytterligare ett utdrag från samma text lyder:
“[...] den danska offentligheten ljuger när de säger att de har väntat på en röst från förorten. Att röster har funnits i årtionden, men att ingen har velat lyssna. Jag hoppas att det en dag ska vara möjligt att berätta. Innan dess vill jag ringa till Köpenhamn och säga: ”Hej Yahya, jag har läst dina dikter. Jag beundrar ditt språk och ditt mod, men jag är kritisk till dina
förklaringsmodeller.” (Aftonbladet, 2014).
I det här stycket liknar en av propositionerna den som återfanns under kritikerns relation till verket; skribenten problematiserar kulturvärlden genom att säga att historier från
‘förorten’ har funnits i alla år, men ingen har velat lyssna. Här indikerar skribenten att kulturvärlden endast vill höra röster från förorten som vittnar om misär och menar vidare att Yahya Hassans dikter får för mycket uppmärksamhet och även fel sorts uppmärksamhet av kulturvärlden.
Utdragets andra proposition säger att Yahya Hassan har fel. Meningen: “Jag hoppas att det en dag ska vara möjligt att berätta” indikerar att skribenten inte tycker att Hassans
‘berättelser från förorten’ stämmer tillräckligt överens med berättelser som borde berättas. Slutligen talar skribenten direkt till Yahya Hassan och läsaren när hen skriver
“Jag beundrar ditt språk och ditt mod, men jag är kritisk till dina förklaringsmodeller”.
Här förstärks utdragets båda propositioner där hen menar att den tekniska aspekten i diktsamlingen är bra, men innehållet är fel. Här representeras både Yahya Hassans verk och person som endimensionell; antingen rätt eller fel, god eller ond (Hall, 2013).
För att förstå delen måste den sättas i sin helhet (Esaiasson et. al., 2017), därför är följade utdrag av intresse för tolkning på fler sätt. Följande utdrag är hämtat ur en artikel som har rubriken “Skandalomsusade poetens nya bok ges ut i Sverige”, av rubriken att döma kommer texten handla om två saker; den skandalomsusade poeten samt den nya boken som ges ut. I andra paragrafen tydliggörs skribentens perspektiv; personen är verket. Här anser skribenten till texten att poetens liv utanför den litterära arenan är av allmänintresse för att läsaren av texten ska få en inblick i ‘vilken sorts poet’ Yahya Hassan är. Propositionen för texten utgår från ett problematiserande gentemot en kontroversiell person:
“Yahya Hassan har, bland annat, tidigare dömts till fängelse för att ha skottskadat en 17-åring i benet. Och för drygt ett år sedan erkände han sig i
domstol skyldig till 42 brott, såsom misshandel, hot, skadegörelse, blottning samt brott mot ett besöksförbud mot en kvinna. Försvaret argumenterade för att Hassan var psykiskt instabil och påföljden för författaren blev rättspsykiatrisk vård på obestämd tid. Enligt hans danska förlag är han i dag frivilligt fortsatt inlagd för vård.” (Dagens Nyheter, 2019).
“Yahya Hassan har, bland annat, tidigare dömts till fängelse [...]”, genom att skriva bland annat menar skribenten att fängelsedomen för poeten bara är en av många klandervärda akter som poeten gjort sig skyldig till. Resterande del av utdraget fokuserar enkom på brott som har begåtts såsom skadegörelse, blottning, hot och misshandel. Skribenten anser att person och verk är desamma (Foucault, 2002). Yahya Hassans person representeras som klandervärd och brottslig.
Ur det sista utdraget från det empiriska materialet där makrotemat är personen är verket bemöter skribenten temat på ett annat sätt än tidigare texter. Istället för att representera poeten som ansvarsbärande, mytologiseras hans person och privatlivet anses som något av allmänintresse. Skribenten går även in på hur journalisterna borde ha bemött honom.
Perspektivet utgår från att journalistkåren särbehandlar Yahya Hassan och propositionen är försvarande gentemot poeten.
“Trist är också frånvaron av frågor av mer existentiell karaktär. När andra författare begår faders- eller modersuppror får de ofta fundera över förlåtelse, meditera kring vad olika former av psykisk och fysisk misshandel under uppväxten leder till. Detta är inte tillnärmelsevis lika förekommande som de försiktiga uppmaningarna till Hassan att se sig själv som en bricka i den dagspolitiska maktkampen.” (Svenska Dagbladet, 2014)
Här menar skribenten att andra journalister inte ställer rätt frågor till poeten. Frågor som ställdes till Yahya Hassan, menar skribenten, cirkulerade kring “försiktiga uppmaningar att se sig själv som en bricka i den dagspolitiska maktkampen”, medan andra författare vars verk handlat om liknande ämnen får “fundera över förlåtelse, meditera kring vad olika former av psykisk och fysisk misshandel under uppväxten leder till”. Skribenten vill tydliggöra skillnader i behandlingen av Yahya Hassan. Latenta frågor som texten ställer till sin läsare kan tolkas som “varför särbehandlas Yahya Hassan?”.