4.3.1 Digitala hjälpmedel som används i matematikundervisningen i årskurs 4–6
Först och främst kan man se att de flesta lärare som är intervjuade i den här undersökningen använder sig av digitala hjälpmedel i sin matematikundervisning, om än lite varierat hur mycket. I inledningen belyses att Sacristán (2017) påtalar hur datorn främst används som ett kommunikationsverktyg inom ämnet matematik. Resultatet i den här undersökningen påvisar motsatsen, det är ingen av lärarna som nämner datorn som ett kommunikationsverktyg.
Vidare står det i Skolverket (2019a), bland annat i kursplanen för matematik, att digitalisering ska vara en del av ämnet. Mer specifikt står även att beräkningar ska göras bland annat genom digitala hjälpmedel i matematikundervisningen. I den här undersökningen bekräftar samtliga lärare att de använder sig av miniräknaren i klassrummet vilket i det här fallet kan ses som ett digitalt hjälpmedel. Lärare har skyldighet att bedriva undervisningen på så sätt att den går hand i hand med läroplanen vilket lärarna i den här undersökningen då faktiskt gör, men till olika grad.
Selander & Kress (2017) påtalar också hur det digitala hjälpmedlet ”lärspel” blir mer aktuellt inom undervisning men att det ännu inte är vanligt att lärare använder sig av det. Den här undersökningen visar just det Selander & Kress påtalar med utveckling. De skrev sin artikel och sitt utlåtande för ungefär tre år sedan och idag visar min undersökning att lärspel är ett ganska vanligt inslag för de flesta lärarna som är med i studien. Flera påtalar att de använder sig av bingel, elevspel och nomp, där alla dessa är just webbsidor med olika typer av lärspel.
Flera tidigare studier, däribland Blomgren (2016), OECD (2015), Skolverket (2011) och Sacristán (2017), påvisar att digitala hjälpmedel används sparsamt i matematikundervisningen och att den delen som digitala hjälpmedel används till är främst för kommunikation. Genom till exempel program som Word, PDF och PP. Min undersökning visar inte samma resultat utan snarare tvärtom, de digitala hjälpmedel som lärarna använder sig av är framförallt till för att hjälpa eleverna i skolarbetet och ingen av lärarna nämner datorn som ett kommunikationsverktyg. Dock bör här beaktas att undersökningen endast har intervjuat sex personer och därmed är en relativt smal undersökning.
Skolverket (2011) belyser relationen mellan matematik och digitala hjälpmedel och däribland att hjälpmedlen är logiska och matematiska där de ger exemplet datorn och hur programmering är ett inslag i matematikens värld. Jag väljer att belysa detta då det i min studie endast var en lärare av sex stycken som påtalade att de använde sig av digitala hjälpmedel när det kom till just undervisning av programmering.
Avslutningsvis vill jag också återanknyta till Skolverkets (2011) projekt kring interaktiva skrivtavlor som jag tar upp i bakgrundsdelen. Detta är ett digitalt hjälpmedel som enligt Skolverket (2011) har många positiva fördelar vid användning inom ämnet matematik.
Interaktiva skrivtavlor nämndes inte alls av de lärarna som ingick i min undersökning trots att hälften av lärarna har tillgång till detta på sin skola.
Vilka digitala hjälpmedel som används i matematikundervisningen i årskurs 4–6 har besvarats. De digitala hjälpmedel som främst används är miniräknaren, projektorn för att visa film samt olika webbsidor. Få andra digitala hjälpmedel har förekommit i denna undersökning.
4.3.2 Digitala hjälpmedels syfte i matematikundervisningen i årskurs 4–6
Att undervisningen ska anpassas till varje elev utefter behov, står skrivet väldigt tydligt av Skolverket (2019a). Det står också att skolan har ett speciellt ansvar för de elever som har svårt att nå målen, alltså elever med särskilda behov. Hur denna anpassning ska ske står det ingenting om och är upp till varje enskild lärare. Regeringskansliet (2014) skriver om just detta, hur en anpassad, varierad undervisning med fördel kan skapas och det som nämns är just genom digitala hjälpmedel. Förutom Regeringskansliet så belyser även Skolverket (2007) samt Specialpedagogiska myndigheten (2015) samma sak, att elever med särskilda behov kan gynnas av digitala hjälpmedel i undervisningen. Forskningen är med andra ord ganska tydlig med att digitala hjälpmedel är just ett hjälpmedel för elever som behöver extra stöttning samt även för att anpassa undervisningen för andra elever med andra behov. I intervjuerna med lärarna i min studie nämner fem av sex stycken att de använder sig av digitala hjälpmedel för syftet att anpassa undervisningen till elever som är mycket duktiga. Fyra av sex lärare nämner också syftet att anpassa undervisningen till elever med svårigheter/särskilda behov. Anpassa undervisningen är alltså ett av de syften som nämns av flera lärare vilket då är helt i linje med tidigare studier om varför man bör implementera digitala hjälpmedel i sin undervisning.
Säljö, Liberg & Lundgren (2014) skriver om digitaliseringen och dess påverkan på skolan och utgår då ifrån två nivåer. Dels en nivå där digitalisering krävs som komplement till skolan för att eleverna ska klara sig i samhället, dels en nivå som istället handlar om skolarbetet och undervisningen och hur digitaliseringen är ett komplement till den övriga pedagogiken. Att de digitala hjälpmedlen ska fungera som ett komplement till övrig undervisning ligger helt i linje med resultaten i den här studien. Fem av sex lärare påtalar att de använder sig av digitala hjälpmedel för syftet att just komplettera övriga undervisningsmetoder.
Fyra av sex lärare nämner i studien att de använder sig av digitala hjälpmedel för syftet att öka elevernas motivation. Det här ligger i linje med Blomgrens (2016) studie där han påvisar att eleverna har en positiv relation till sin dator och att många elever tycker att det är roligt att använda datorn i undervisningssammanhang. Värt här att nämna är också dock resultatet från en lärare i min studie, som hade för avsikt att använda digitala hjälpmedel för att främja motivationen, men som inte alls gav effekt på hennes klass då eleverna inte var intresserade.
Med andra ord påverkar troligen vilken typ av klass man har detta sammanhang.
Pachler, Mellar, Daly, Mor, Wiliam & Laurillard (2009) belyser att digitala hjälpmedel kan underlätta för läraren i form av att bedömningsprocessen kan gynnas. Genom bland annat att det kan gå snabbare att förmedla sin feedback till eleverna. I min undersökning är det endast två av sex lärare som nämner att de använder sig av digitala hjälpmedel för syftet att underlätta bedömningen. Det här är intressant då lärare behöver lägga mycket tid på bedömning och det finns många studier på att till exempel formativ bedömning, där du får återkoppling direkt, är främjande för elevernas lärande. Varför utnyttjar lärare då inte de redskapen som finns för att uppnå maximalt lärande?
För vilket syfte som digitala hjälpmedel används i matematikundervisningen har besvarats men inte alltid helt i enlighet med tidigare forskning vilket i sig är intressant. En aspekt som
vore intressant att undersöka ytterligare är hur lärarna tänker kring just bedömning av matematiken och att kombinera den med digitala hjälpmedel då tidigare studier visar på att det kan vara lönsamt. Intressant att undersöka vidare skulle också vara kring hur lärarna undervisar programmering, som numera är en obligatorisk del i ämnet matematik, och vad tidigare forskning säger om programmering i kombination med digitala hjälpmedel.
Tittar man på resultatet från studien ser man att alla lärare som deltog har svarat att de använder sig av digitala hjälpmedel för syftet att främja färdighetsträningen. Att använda digitala inslag för den här typen av arbete är ingenting som jag funnit begrundat i tidigare forskning. Därför vore det intressant om detta är något som framkommit på senare år och som ännu inte forskats mycket kring eller om lärarna använder sig av digitala inslag för färdighetsträningen för att underlätta för sig själva eller för att faktiskt gynna eleverna och dess lärande.
Avslutningsvis vill jag återigen belysa resultatet kring syftet att öka elevernas motivation som i min studie kan tolkas vara beroende på klassammansättning. Detta skulle också vara intressant att göra fler studier på och där man även går in på vad det är som ger den negativa effekten för då vissa elevgrupper eller om det skulle kunna vara något annat underliggande som är orsaken till varför vissa elevgrupper inte anser sig mer motiverade med digitala inslag.
4.3.3 Digitala hjälpmedel i matematikundervisningen skapar en (o)trygghet
Clark-Wilson, Oldknow & Sutherland (2011) är en av flera som uttrycker i sin artikel en oro som finns hos många lärare när det kommer till implementering av digitala hjälpmedel i matematikundervisningen. Några av de orsaker som nämns är bland annat bristande kunskap, rädsla för tekniska problem samt tidsbrist. Både tidsbrist och kunskapsbrist är något som nämns som underliggande orsaker till en otrygghet hos några lärare i min studie. I övrigt nämns inte alls tekniska problem som en del i den övergripande oron utan de lärare som ingått i min studie menar på att de tekniska problem som uppstår oftast går att lösa inom skolans väggar utan att skapa större problem. Det här är intressant då flera studier, bland annat också Skolverket (2019b), påtalar just tekniska problem som en orsak till en oro för lärare men att min studie istället visar att lärare nämner teknisk support som en del i trygghetskänslan. Här bör dock beaktas att min studie är en småskalig studie och att det kan bero på detta.
Skolverket (2019b, 2015) och Specialpedagogiska myndigheten (2015) belyser också just kunskapsbristen hos flera lärare och att många lärare därför efterfrågar utbildning inom området digitalisering. Som sagt så nämns kunskapsbrist som en del i otrygghetskänslan hos några få lärare i min studie. Överlag visar dock resultatet att de flesta lärare faktiskt känner sig trygga med de digitala hjälpmedel som de själva använder och här påtalar de dessutom att största anledningen till trygghetskänslan beror just på kunskap. Här bör min studie beaktas och man kan fundera på om urvalet av lärare har påverkat utfallet i min undersökning. Om lärarna som ingått i undersökningen besitter en ovanligt hög kompetens när det kommer till digitalisering eller om det är så att skolan faktiskt börjar förändras i digitaliseringens anda och att lärarna därmed känner en större trygghet generellt. Värt att tillägga är också just att alla lärare nämner att de känner sig trygga men endast med de digitala hjälpmedel som de själva använder. Detta kan egentligen betyda att de då använder väldigt få digitala inslag, som till exempel miniräknaren och projektorn (som varit en del av skolan under en längre tid och därmed bör kunna vara ett normalt tryggt inslag i undervisningen) och att om de skulle gå utanför dessa hjälpmedel så känner de sig otrygga.