I det här kapitlet görs en översikt över de teoretiska begreppens användning i de båda studierna, varefter läroplansstudiens fjärde och sista steg redovisas. Analysen i de båda studierna görs med utgångspunkt i Foucaults govern- mentalitybegrepp såsom det används av Nikolas Rose (se föregående kapi- tel). Parallellt med detta styrningsbegrepp används en rad kompletterande begrepp för att uppnå avhandlingens syfte.
• Governmentalitybegreppet samt conduct of conduct är de teoretiska begrepp
som utgör de båda undersökningarnas gemensamma teoretiska utgångs- punkt. Elevskapandet betraktas här som en form av styrning av elevers uppträdande i linje med uttryckliga eller underförstådda mål.
• I läroplansstudien kopplas detta begrepp ihop med den styrning som ut- går från statligt håll och vars utgångspunkt är tron på att människor lå- ter sig styras med rationella metoder. Governmentalitybegreppet används framför allt i analysens fjärde steg för att reda ut vilket subjekt som kon- strueras i Lgr 69 respektive Lpo 94 (se läroplansstudiens syfte, s. 20). • I elevstudiens första del kompletteras governmentalitybegreppet med
bemästrande och underkastelse. Dessa begrepp används för att bringa
klarhet i elevstudiens första och andra punkt som fokuserar vad det är eleverna talar om gällande att lyckas respektive att misslyckas i skolan, samt vilka regler som antyds för umgänget mellan elever (se elevstudiens syfte, s. 20).
• I elevstudiens andra del riktas blicken mot vem som får tala när och här kommer begreppen subjektskapande, subjektspositioner och positionering till användning. Här besvaras den tredje och fjärde punkten i elevstu- diens syfte, nämligen att spåra antydda regler för uppträdandet i elever- nas berättelser, att urskilja olika språkliga positioneringstekniker och hur de verkar samt att lyfta fram olika subjektspositioner och deras eventuella konsekvenser.
Läroplansstudiens analyssteg fyra:
Styrning i termer av frihet
Resultatet av de inledande analyserna gällande förmågor och egenskaper i två läroplaner (se kapitel 5), betraktas i det här kapitlet utifrån det teore- tiska begreppet governmentality (se kapitel 6) och utgör läroplansstudiens
fjärde analyssteg. Vad kan då governmentalitybegreppet bidra med i läro- plansstudien som inte framkom i de första analyserna?
Att använda sig av teoretiska begrepp för att betrakta ett skeende eller ett förhållande kan göra det möjligt att se nya och okända saker, alternativt se redan kända saker i ny dager. I första hand kan begreppet governmenta- lity här medverka till att betrakta läroplanernas bild av idealeleven som en mycket medveten politisk styrning mot vissa specifika mål (se kapitel 6). Samhällets intentioner att skapa ett subjekt med specifika förmågor och egenskaper som ska passa dagens och morgondagens samhälle, framträder med all tydlighet. Men hur går då begreppen makt och styrning ihop med individens ökade ansvar och inflytande?
Det som vid en första anblick kan tyckas som en frihet från inbland- ning och tvång i termer av individens eget ansvar och inflytande – det vill säga en form av icke-styrning – betraktas uttryckt som governmentality som effekter av en avsiktlig och överlagd styrning. Den självständighet och det inflytande som omtalas i Lpo 94, visar sig huvudsakligen som in- dividens ökade ansvar att styra sig själv mot ett specifikt sätt att uppträda som elev. Elevers önskvärda förmågor att ta ansvar samt utöva inflytande i skolarbetet handlar inte i första hand om att ha inflytande över pedago- giska innehållsfrågor, utan mer om att bevaka och kontrollera sig själva för att nå de mål för uppträdandet som finns uttryckta i läroplanstexten (se kapitel 5). Genom denna typ av styrning, där begreppet frihet utgör en maktfaktor i styrningen (se kapitel 6), skapar individen sig själv och blir av sin omgivning skapad till ett subjekt med speciella förmågor och egenskaper. Denna frihet handlar inte om frihet från straff eller förtryck, utan främst om friheten att välja rätt, där det sanna och det rätta baseras på vad som betraktas som normalt utifrån den dominerande diskursen. Man kan tala i termer av en frihetlig styrning, det vill säga en styrning som är frihetssträvande i betydelsen att styrningen inte kommer uppifrån och utifrån ackompanjerad av hot om straff av något slag utan inifrån in- dividen själv, där normalitetstänkandet fungerar som måttstock för hur man är en god elev.
Att styra människor genom att tala om dem som fria individer är ett nyare sätt för statsmakterna att styra människor i önskad riktning. Denna styrning börjar redan i förskolan och fortsätter sedan i grundskolan, gym- nasiet och inom akademisk utbildning. Inom alla samhällets institutioner erbjuds den enskilda individen ett visst mått av valfrihet. Den individ som själv väljer studieväg, pensionsfond, elbolag, sparform eller vårdinrättning står också ensam med ansvaret för sina val. Eleven som fritt får välja ar- betssätt, innehåll och/eller kunskapsnivå inom ett visst arbetsområde och som därmed uppfyller kriterierna för det själständiga, autonoma subjektet,
måste ha förmågan att göra de rätta valen för att lyckas med sina studier. Ingen överordnad och ingen institution – i det här faller skolan och lärar- na – kan skuldbeläggas, endast den individ som själv tagit ett visst beslut bär ansvaret för detta.
Elevernas uppträdande är av intresse inte bara för skolan utan för hela samhället och därför måste denna samhälleliga utbildning och fostran av in- dividen till en ansvarsfull medborgare börja tidigt i människans liv. Barnet/ eleven tränas av de vuxna att redan vid späd ålder visa självständighet och oberoende. Många gånger sker detta genom att de vuxna försätter barnet i en mängd olika valsituationer. Barnavårdscentraler, förskolor och skolor är miljöer där barnet tidigt möts av föreställningen om ett aktivt, självstän- digt och ansvartagande barn. På detta sätt har en ny normalitet skapats där nya, allmänna kategorier berättar hur barnet bör uppträda för att betraktas som normalt och vanligt.220 En tillbakadragen flicka eller pojke som är be-
roende av fasta vanor och som gärna lämnar över beslut till andra, betraktas idag som otidsenlig och i besittning av egenskaper som ska bearbetas och förändras i linje med vad som anses normalt och önskvärt.
Kollektivt respektive individuellt ansvar
Governmentality – the conduct of conduct – avser som tidigare sades en styrning av uppträdandet mot vissa, bestämda mål. Dessa bestämda mål för individens utveckling finns beskrivna i läroplanerna och den auktoritet som styr i det här fallet är staten (se kapitel 5). Det som 1969 beskrevs som visioner för framtiden, är idag realiteter. Bilden av den aktiva, reflekterande och självständiga eleven fortlever, men initiativrikedomen och kreativiteten framträder idag mot en annan bakgrund än på 1960-talet. De egenskaper och förmågor som den enskilda eleven genom skolans fostran och utbild- ning skulle tillägna sig på 1960-talet, härstammar från en föreställning om
kollektivet som individens ursprung och hemvist. Denna uppfattning var
på 1960- och 70-talet tämligen utbredd i det svenska samhället, något som bidrog till att samtidens önskvärda förmågor förväntades utvecklas i grupp och tillsammans med andra. Detta gällde såväl inom samhällets institutioner som i familjen, i föreningslivet, inom politiken och idrotten.221 Utvecklingen
av ett mer demokratiskt förhållningssätt hos människorna sågs inte huvud- sakligen som något som var till för individens egen skull, utan betraktades snarare som en resurs i det svenska folkhemmets fortlevnad och utveckling. Det som alltså framstår som den allra tydligaste skillnaden mellan Lgr 69
220 Dahlberg i Bloch m fl, 2003
221 Se t ex Toulmin, 1990, för en beskrivning av det västerländska samhällets utveckling ef-
till Lpo 94 är inte i första hand en skillnad i de förmågor som samhället prioriterar hos sina medlemmar. Det handlar i stället om den förskjutning
från ett kollektivt samhällsansvar till ett individuellt ansvar som framstår som
den största förändringen. Det är föreställningen om det ökade individuella ansvartagandet och inflytandet och därmed föreställningen om det fria och
självstyrande subjektet som är det nya idealet.
Att disciplinera sig själv till ansvarig frihet
I avhandlingens teorikapitel konstaterades att dagens barn och ungdomar till stor del övervakar och styr sig själva (se kapitel 6). Utifrån kommande disciplinära åtgärder blir mindre och mindre vanliga, utvisning, kvarsitt- ning och anmärkning kommer inte längre i fråga som korrigeringsmedel och ordnings- och uppförandebetygens tid är förbi. Barn och ungdomar kan sägas vara sina egna polismän; det är eleverna själva som förväntas upp- rätthålla en fungerande ordning och se till att skolarbetet och kamratkon- takterna fungerar väl.222 Att göra de rätta valen blir mer och mer viktigt för
den enskilda eleven, oavsett sammanhang.
I vilka sammanhang och på vilket sätt förväntas, enligt Lpo 94, elevens ansvar och inflytande visa sig? På vilket sätt förmodas eleven ta ansvar och vari ska delaktigheten och inflytandet bestå? Begreppet ansvar förekom- mer i Lpo 94 i tillsammans med en rad andra uttryck som berättar om de värderingar som återfinns gällande elevens uppträdande: rättskänsla, ge- nerositet och tolerans, frihet, inflytande, utveckling, initiativ, miljö, soli- daritet, påverkan, delaktighet och studier. Ansvarsbegreppet förekommer flest gånger tillsammans med uttrycket inflytande, men också tillsammans med påverkan och delaktighet.223 Ansvarstanken har i läroplanstexten sin
första koppling till individens ansvar för sin egen utveckling. Att eleven genom utbildningen ska ”finna sin unika egenart” för att ”i ansvarig fri- het” kunna delta i samhällslivet, beskrivs i det inledande kapitlet som ett grundläggande värde.224 Uttrycket ”självdisciplinerad” som återfinns i Lgr
69, har försvunnit i Lpo 94, men andemeningen finns kvar. Att discipli- nera sig själv är att kontrollera sig själv och att hålla sig i styr i förhållan- de till de regler som finns. I Lpo 94 ska eleven disciplinera sig till frihet, ansvar och inflytande för att utvecklas till en samhällsmedlem som deltar i samhället i den ansvariga frihet som omtalas.225 Att hitta sig själv och
lära känna sig själv framställs sålunda som en av de viktigare uppgifterna för eleven under sin skoltid. Det personliga ansvaret och förmågan till
222 James, Jenks & Prout, 1999, s. 56
223 Lpo 94, 2.3 Elevernas ansvar och inflytande
224 Lpo 94, 1 Skolans värdegrund och uppdrag
inflytande ska vidare utvecklas genom att arbetet bedrivs i demokratiska arbetsformer. Det handlar om att få vara med och planera och utvärdera undervisningen och att kunna välja kurser, aktiviteter och ämnen.226 Det
slutgiltiga målet är att eleverna ska bli ”ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar”.227
En elev som planerar, genomför och utvärderar
Styrningen mot ”ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar” har fört med sig en förskjutning av makten mellan lärare och elever. Elev- ens rättighet att vara med och planera och utvärdera undervisningen har orsakat debatt både inom och utom skolan. Frågor kring hur elever kan vara med och planera och utvärdera sådant de har ringa kunskap om, har de senaste 15 åren ofta varit fokus för professionella samtal mellan lärare. För att fostra elever till självständiga, ansvarskännande människor med förmåga till inflytande, har skolans lärare tvingats utveckla nya arbetssätt där eleven ges möjlighet till en hög grad av frihet beträffande innehåll och arbetssätt. Dessa ”nya” arbetssätt är en produkt från skolans praktik och ses av lärare som en nödvändighet för att eleven ska ges den möjlighet till det inflytande som läroplanen föreskriver. Elevaktiva arbetssätt kan sägas ha utarbetats av lärare för att möjliggöra skapandet av en självständig elev. Arbetssätten har blivit en teknik för att konstruera det autonoma subjek- tet.228 Lärares iscensättande i klassrummet av läroplanens mål medför att en
självstyrande, positiv och empatisk elev konstrueras i klassrummet.229 Vilka
konsekvenser sådana arbetssätt har, har än så länge utforskats i ganska liten skala. Mycket pekar dock på att sociokulturella faktorer, såsom föräldrar- nas utbildningsbakgrund, har än större betydelse för hur väl eleven klarar sin skolgång jämfört med i traditionell undervisning.230