Funktionsfullkomlighet som konstruktion – cripteoretiska reflektioner
Denna uppsats har visat att det behövs en ökad förståelse av hur normer kring funktion, kön och genus fungerar utifrån liknande typer av maktaxlar. Utifrån denna förståelse kan en undersöka och diskutera vilka likartade kroppsliga, sociala och samhälleliga förutsättningar som skapas för personer som på olika sätt bryter dessa normer.
Analysen av informanternas förståelser av passering har visat hur den medicinska och sociala modellens förståelse av funktion och kön kan fungera på ett liknande sätt. Genom ökade förståelse för vilka maktordningar som reglerar inträde till sociala positioner och medicinskt stöd för både trans- och funktionshinderpositionen ges också en ökad förståelse för den fysiska verklighet som transpersoner och personer med funktionsnedsättningar lever i. Utifrån denna vidgade förståelse kan en verka för en större flexibilitet och acceptans kring normerande uppfattningar av funktion och kön i samhället.
En tydlig intersektion mellan trans- och funktionshinderpositionen är den vikt den medicinska modellen lägger vid visuella markörer för avvikelse. Denna vikt vid visuella markörer skapar, som uppsatsen visat, stor frustration hos mina informanter. I enlighet med Robert McRuer menar jag därför att upplevelser av funktion och funktionsnedsättning bör förstås inte enbart som något som skapas utifrån synliga funktionsnedsättningar utan som något som uppstår i relation mellan funktionssätt och social och samhällelig utformning och som kan förstås utifrån en glidande skala. Denna förståelse problematiserar bilden av vem som är funktionsnedsatt och när ett funktionshinder kan uppstå. Är en transperson som inte får tillgång till en offentlig toalett på grund sitt görande av kön funktionshindrad eftersom hen möter en otillgänglig miljö? Var börjar och slutar gränserna för vad vi uppfattar som
funktionsfullkomligt?
På ett liknande sätt diskuterar Elina Vaathera70 hur funktion och funktionsfullkomlighet förstås utifrån sina informanters upplevelser av att inte kunna simma i en kontext där simkunnighet är normen. Även om jag delar Vaatheras tanke om att normer kring
funktionsfullkomlighet behöver problematiseras ytterligare inom fältet menar jag att hon
genom att utgå endast från huruvida en person kan simma eller inte bortser från crip-teorins subversiva och normbrytande intentioner.
Vaatheras artikel visar på det problematiska i att diskutera funktion och funktionsnormer utifrån endast en variabel och situation – simkunnighet. Att en person inte kan simma i en kontext där detta anses mycket viktigt försätter ju givetvis hen i en skamfylld position. Men om hen utöver detta läses och definieras som funktionsfullkomlig av andra anser jag att hen fortsatt upptas i den funktionsfullkomliga normen och tar del av dess privilegium Även om den i den specifika situationen har svårt att uppfylla funktionsfullkomlighetsnormens förväntningar befinner den sig inte i en liknande social och samhällelig position och begränsas inte i sitt vardagslivs av funktionsfullkomlighetsnormen.
Detta resonemang sätter dock fingret på uppsatsens centrala frågor. I vilken mån kan mina informanter i kraft av att de kan passerar sägas ta del av funktionsfullkomlighetsnormens privilegium? Och hur avvikande bör ens funktionssätt vara innan en kan sägas försättas i en stigmatiserande funktionsnedsatt position?
Jag vill dock mena att mina informanters funktionssätt skiljer sig från
funktionsfullkomlighetsnormen i sådan stor grad i vardagen att de bör uppfattas som
funktionsnedsatta i crip-teoretisk bemärkelse. Det kompensationsarbete som de utför när de passerar är något som de lärt sig att de måste göra för att slippa stigmatiseras utifrån
funktionsfullkomlighetsnormens bild av en person med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och i riskera att bli misstänkliggjorda eller utstötta ur sociala sammanhang.
Det blir tydligt att en diskussion kring dessa ämnen behöver fortgå, både i ett akademiskt och aktivistiskt sammanhang och jag hoppas att denna uppsats kan öppna för en vidare intersektionell diskussion kring hur kropp, kön och funktion förstås och konstrueras i samhället.
Den neurotypiska forskaren i ett cripteoretiskt fält
Min roll som forskare i denna uppsats har formats både av min position som en person med en funktionsnedsättning och som en person som i relation till mina informanter kategoriseras som neurotyp.
Inom ramen för denna uppsats blir tiden för att låta informanterna läsa och diskutera mina resonemang inte så stort som jag skulle vilja och jag är medveten om att det är jag som neurotyp som gör analysen i denna uppsats. Jag förhåller mig också på ett neurotypt sätt till akademiska normer rörande uppsatsen språkbruk och utformning. Detta är något, som liksom
mina informanters förmåga till passering, kräver att jag har ett funktionssätt och en
språkförmåga som kan anpassas efter normen. Men också något som utestänger personer med andra funktionssätt och förmågor och deras röster ur det akademiska rummet.
Det var dock min upplevelse att mina informanter kände en samhörighet med mig som forskare på grund av min funktionsnedsättning och att de kände förtroende för att jag kunde diskutera deras upplevelser och förståelser på ett sätt som problematiserade
funktionsfullkomlighetsnormens bilder av dem och mig själv.
Jag upplevde att de höll med om att vi i kraft av våra funktionsnedsättningar delade en marginaliserad position både i det vidare samhället och inom akademin. Före, under och efter intervjutillfällena har jag också samtalat med informanterna om hur jag som neurotypisk forskare skulle kunna hantera deras utsagor och medverkan i uppsatsen på ett sätt som problematiserade funktionsfullkomliga normer.
Framtida forskning
I denna uppsats har jag visat på att det finns tydliga paralleller mellan hur normers utformning och konsekvens ser ut när det kommer till passering utifrån funktion och kön. I framtida forskning vill jag därför gärna inkludera flera olika maktordningar i diskussionen kring intersektionen mellan trans- och funktionshinder-positionen.
Det blir tydligt att sociala normer kring respektabilitet omgärdar funktionshinderpositionen på olika sätt. Informanternas tal om att” bete sig som folk” tolkar kan också förstås som en del i att bete sig på ett socialt respektabelt sätt som har kopplingar till normer som rör både kön och klass. På ett liknande sätt talar också transteoretiker71 om att normer kring kön och passering ofta baseras på en tanke om att transpersoner ska förväntas reproducera normer kring respektabilitet i fråga om till exempel klädval, intressen och sätt att tala för att uppfattas som en lyckad man eller kvinna.
Mot bakgrund av detta finner jag det intressant att vidare undersöka hur normer kring respektabilitet (i viss mån också klass och socio-ekonomisk status) hänger samman med funktions- och transpositionen och hur dessa skapar diskursiva uppfattningar om vilka personer med funktionsnedsättningar och transpersoner som anses ”välanpassade” och ”normativa”.
71 Se till exempel Julia Seranos Whipping Girl: A Transsexual Woman on Sexism and the Scapegoating of Femininity
Källor
Otryckta källor
Krieg, Josephine, Trans Autobiographical Theorisation and the Passing Trans Subject (kapitel i pågående doktorsavhandling i genusstudier), 2010, ej utgiven.
Intervjuer
1. Namn: Mikael Ålder: 51
Sysselsättning: Lärarassistent på en skola för barn med npf-diagnoser Intervjulängd: 1h 35min
Datum: 2013-10-22 2. Namn: Erika Ålder: 32
Sysselsättning: Arbetar inom industrin Intervjulängd: 1h 4 min
Datum: 2013-10-25 3. Namn: Julia
Ålder: 25
Sysselsättning: Studerar till undersköterska på Komvux Intervjulängd: 1h 4 min
Datum: 2013-10-29
Samtliga intervjuer förvaras hos författaren
Elektroniska källor
Smith, Cynthia. ”The Myth of Passing”, Musings of an Aspie, 2013-10-24
http://musingsofanaspie.com/2013/10/24/the-myth-of-passing/ (Senast hämtad 2013-12-10)
Tryckta källor
Ahmed, Sara, ”’She’ll Wake up One of These Days and Find She’s Turned into a Nigger’ Passing Through Hybridity” i Theory, Culture & Society Vol.16 nr 2, s 87-106 Sage Publications, 1999
Ahmed, Sarah, Vithetens hegemoni. Hägersten: Tankekraft förlag, 2011 Bremer, Signe, Kroppslinjer. Kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering. Göteborg: Makadam förlag, 2011
adults with Asperger Syndrome” i Disability Studies Quarterly, Vol 32, nr 2, 201272
Butler, Judith, Gender Trouble, Feminism and the Subversion of Idenitity. New York/London: Routledge, 1999 (1990)
Bylund, Christine. ”Mellan hjälte och vårdpaket: En etnologisk studie av möjliga
funktionshinderpositioner utifrån ett cripteoretiskt perspektiv”. Stockholms Universitet, 2011 Ericsson, Lisa, ”Från könlös och avsexualiserad till sexuell och kåt: En intersektionell studie om sexualitet och funktionshinderskap utifrån ett cripteoretiskt perspektiv”, Masters-uppsats i genusstudier. Stockholms Universitet/ Centrum för genusstudier, 2010
Foucault, Michel, ”Självteknologier”. I Michel Foucault - Diskursernas Kamp. Göthseulius och Olsson (red). Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Symposium. 1988/2008
Genus och funktionshinder. Barron, Karin (red) Lund: Studentlitteratur, 2004
Green, Jamison, Becoming a Visible Man, Nashville: Vanderbilt University Press, 2004 Harraway, Donna. Apor, Cyborger och kvinnor. Att återuppfinna naturen, Stockholm/Stehag: Symposion, 1991/2008
Kvale, Stienar, Den kvalitativa forskningsintervjun. Sven-Erik Torhell (övr.). Lund : Studentlitteratur, 1997.
Landsman, Gail, ”Mothers and Models of Disability”, i Journal of Medical Humanities, Vol. 26, Nos. 2/3, s 121-139 Fall 2005
Om ras och vithet i det samtida Sverige. Hübinette, Tobias, Hörnfeldt, Helena, Farahani, Fataneh och Léon Rosales, René (red.). Tumba: Mångkulturellt centrum, 2011
McRuer, Robert, Crip Theory: Cultural Signs of Queerness and Disability, New York: University Press, 2006
Mog, Ashley, ”Threads of Commonality in Transgender and Disability Studies” i Disability Studies Quarterly, Vol 28, nr 4, 2008
Rinaldi, Jen ”Reflexivity in Research: Disability between the Lines” i Disability Studies Quarterly, Vol 33, nr 3, 2013
Samuels, Ellen ”My body, my closet: Invisible Disability and the Limits of Coming out Discourse” i GLQ, Vol. 9 No. 1-2, s 233-256, 2003
Siebers, Tobin, ”Disability as Masquerade” i Literature and Medicine, Vol. 23, nr 1, s 1-22, 2004 Svensson, Birgitta, ”Den etnologiska blicken. Att tolka vardagen med Michel Foucaults metoder.” Ingår i Kunskapsmål, teori och empiri: föredrag vid humanistisk forskarkurs i Uppsala.
Gustavsson, A (red.). Uppsala: Etnologiska institutionen, s 115-125 1996
Selander, Viveca, ”Hur kön görs i en vardag med personlig assistans”. Ingår i Genus i omsorgens vardag, Gunnarsson och Szebehely (red) s. 82-98, Stockholm: Gothia förlag, 2009
Vaathera, Elina, ” Compulsory able-bodiedness and the stigmatised forms of nondisability” i lambda nordica nr 1-2, 2012
Valeras Burke, Aimee ” ’We don't have a box’: Understanding hidden disability identity utilizing narrative research methodology” i Disability Studies Quarterly, Vol 30, nr 3, 2010
Wolframe M, PhebeAnn, ” The Madwoman in the Academy, or, Revealing the Invisible Straightjacket: Theorizing and Teaching Saneism and Sane Privilege” i Disability Studies Quarterly, Vol 33, nr 1, 2013
Bilaga 1 – Informantförfrågan
Hej!
Christine Bylund heter jag och jag ska under höstterminen detta år skriva
kandidatuppsats i genusvetenskap vid Stockholms Universitet. Jag har tidigare skrivit en kandidatuppsats i etnologi och en b-‐uppsats i genusvetenskap, båda med funktion och makt som teman, och har själv en fysisk funktionsnedsättning.
I denna uppsats är jag främst intresserad av hur personer med icke-‐synliga
funktionsnedsättningar (främst inom NPF-‐spektret) tänker kring begreppet ”passering”.
Jag vill undersöka hur personer med ”icke-‐synliga” funktionsnedsättningar tänker kring situationer där de kan sägas passera som icke-‐funktionsnedsatta och om en använder några strategier för att kunna passera eller inte passera som detta i olika miljöer.
Några frågor som jag kommer att utgå från är till exempel: Händer det att du inte uppfattas som funktionsnedsatt av andra? I vilka situationer kan det hända?
Hur tycker du att det känns då?
Finns det situationer där du själv känner att du måste eller vill uppfattas som icke-‐ funktionsnedsatt?
Vilka situationer kan det vara?
Gör du något särskilt för att uppfattas eller inte uppfattas som icke-‐funktionsnedsatt i dessa situationer?
Jag skulle vilja intervjua cirka fyra personer för denna uppsats och varje intervju kommer att vara ungefär en timme lång.
Eftersom jag bor i Stockholm så hoppas jag att de flesta av intervjuerna kan utföras här, men det går också bra att använda till exempel Skype.
Hoppas att du känner att detta kan vara intressant att prata om med mig!
Hör gärna av dig via mail på christine.bylund@gmail.com /Christine