Enligt Eriksson (2008) föds vi inte med förmågan att tolka bilder. Således behövs det stöd i att lära sig tolka bilder (ibid.). Sam menar att den inte har en viss strategi för att läsa av bilder men berättar samtidigt att den har erövrat en kunskap i att analysera bilder genom kurser i genusvetenskap. På så vis stödjer inte Sam synen på att det behövs särskild kunskap i att tolka bilder i allmänhet men att den kunskap den har fått i att analysera makt och genus i bilder är viktig för hur den förstår bilder.
Diskussion
Sett från ett neurologiskt perspektiv så är dyslexi en neurologisk sjukdom med många olika symptom och det främsta symptomet är en problematik i avkodningen av ord. Ett problem med dagens hjälpmedel för dyslektiker är att alla hjälpmedel som erbjuds är textbaserade. Därför är det relevant med en diskussion om vilka fördelar och nackdelar som ett bildbaserat hjälpmedel kan innebära. En del av diagnosen dyslexi är att ha en svåråtkomlig åtkomst av ord, det vill säga att det tar extra lång tid att hämta fram fonologiska representationer i hjärnan. Detta påverkar inte bara läsning och skrivning utan även vid tal. All verbal åtkomst tar längre tid. Tebelius kommer i sin studie fram till att personer med dyslexi minns bilder lättare än ord. För Sam kan problemet med att begreppen ligger långt inne innebära att det tar extra lång tid att komma på vad en författare heter eftersom namnet ligger långt inne. Sam berättar om hur bilder på författarna kan hjälpa den att snabbt komma på vem den ska referera till. Om personen aldrig har sett hur författaren ser ut tidigare kan det bli ett problem med detta sorts hjälpmedel. För att en bild ska hjälpa en person att hitta ord och namn i det verbala minnet gäller det att en har kopplat namnen och ett kunskapsområde till just den bilden innan en ska ha till hjälp av bilderna för att plocka fram orden vid prov eller muntliga redovisningar. Klassläraren i Långs studie berättar om en idé om att låta eleverna rita i sina tankekartor i stället för att skriva ord då minnes bilder skulle bidra till ett bättre flyt vid muntliga presentationer än med stödord. Sam använder stödbilder vid muntliga presentationer vilket gör att den lättare minns vad den ska säga och kan därför berätta längre och mer ingående om ämnet den ska prata om.
Ett annat känt symptom vid dyslexi är ett försämrat verbalt korttidsminne. Det försämrade verbala korttidsminnet är ett stort problem för personer med dyslexi. Det kan betyda att en person med dyslexi lätt glömmer bort det den läst i början av en längre text. Detta kan i sin tur leda till att det blir svårt att överblicka det som läses och skrivs. Om personen inte får ett sammanhang till det den läser blir det svårt för den att skapa en förståelse till textens innehåll. Sam berättar om hur dennes problem med korttidsminnet påverkar den när den skriver. Den kan glömma bort hur den har formulerat sig i huvudet innan den har fått ner orden på pappret. Sam berättar att bilder hjälper den att både förstå bättre men också lättare minnas vad den har läst. Det verbala korttidsminnet kan även påverka huruvida personen med dyslexi minns vad som sagts på en föreläsning. Om en lärare har en PowerPoint presentation med varierad färg, form och layout är det lättare för Sam att rent visuellt komma ihåg var läraren var när den berättade om en viss sak och kan därför återkomma lättare i presentationen för att minnas vad läraren har sagt. Bilden är beroende av en text på grund av dess komplexitet i att olika betraktare tolkar in olika betydelser, främst på grund av människors olika erfarenheter som avgör hur en person tolkar en bild. Detta kan tänkas vara svårt för de personerna med dyslexi som har svårt för längre löpande text, men för textläsning finns i dag
talböcker och talsyntes som hjälp för denna problematik. Sam är en av de som blir hjälpt av att läsa av bilder intill text. De bilder som kan försvåra för Sam när den läser är bilder som diagram eller figurer med textinnehåll. Vilken bild som försvårar och förenklar för en person vid läsningen verkar vara individuellt.
Problemet med bilder ligger kanske mer, rent teoretiskt, i hur bilden tas in och tolkas. Eleven och studievägledaren i Långs studie pratar om hur ett samtal kring bilderna innan texten läses kan ge ett stöd i hur bilden ska tolkas samt att bilden då kan ge en översiktlig förkunskap i ämnet innan texten läses. Att ha översikt över texten är något personer med dyslexi har svårt att få då de lätt fastnar i enstaka ord eller meningar, eller glömmer bort vad de har läst. Wennås Brante och Eriksson menar att bilder kan ge en översiktlig bild över området. Om bilder kan hjälpa personer med dyslexi att få en översiktlig bild i ämnet kan detta bidra till en större förståelse av textinnehållet och därmed öka personens självförtroende och känsla av att hänga med i skolan. Varför det är extra viktigt att prata om bilders påverkan av läsningen är för att personer med dyslexi i högre grad läser av textens kontext än genomsnittsläsaren. Eftersom personer med dyslexi kodar av kontext mer än övriga så spelar bilders relevans för textens innehåll en stor roll. För att bilder ska vara ett stöd krävs att bilderna eller kontexten överensstämmer med textens innehåll. Studievägledaren i Långs studie talar om att bilderna i läroböckerna till årskurs 7-9 ofta verkar som dekoration snarare än ett stöd till texten. Studievägledaren har märkt att dessa bilder inte stämmer överens med textens innehåll. I dessa fall kan bilden störa koncentrationsförmågan och vilseleda snarare än att hjälpa. I teorin kan kombinationen, att ha en bild som inte stämmer överens med texten och förmågan att minnas bilder lättare än ord, leda till att en person med dyslexi minns bildens, istället för textens, innehåll. Det positiva med att minnas bild lättare än ord är att om bilden och texten stämmer överens kan det verka som ett stöd i att minnas textens innehåll. Sam pratar om att bilderna intill texten hjälper den att minnas vad den har läst och komma ihåg vad den ska säga vid muntliga presentationer.
Bilders komplexitet återkommer i hur bilder fungerar som ett stödjande medel för att nå ut till en publik. Eftersom människor inte tolkar in samma saker i bilder menar då Sam att bilderna borde förklaras och inte lämnas ensamma utan verbal kommunikation. Marner och Örtegren, Saar och Eriksson är överens om att bild kan vara ett bra komplement till text men om bilden bara är bredvid texten utan att kommenteras eller aktivt läsas in och tolkas så spelar det ingen roll om läsaren har dyslexi eller inte, bilden kommer inte förmedla någon kunskap som ett passivt objekt sidan om texten. Oavsett hur vi tar in kunskap måste den tas in på ett aktivt vis. Det största problemet kring bilder är att det finns en föreställning om att människan föds med en förmåga att koda av bilder, men så är inte fallet, precis som vi inte föds med att kunna läsa text. Forskning säger att bilder kan vara informationsbärande om en bara har förmåga att läsa av bilden. För att ett hjälpmedel för personer med dyslexi ska kunna baseras på bilder måste därför hjälpen fokuseras på att hjälpa
elever med dyslexi att lära sig att läsa av och bli kritiska till bilder. Att stödja personer med dyslexi att lära sig läsa av bilder blir då en form av ”hjälp till självhjälp”. Denna hjälp handlar således om ett stöd i att lära sig läsa av och förstå bilder för att eleven ska kunna koppla bilden till texten på egen hand. Ett sådant stöd skulle med andra ord inte handla om att hjälpa eleven ett läsa och förstå texten eftersom sådana hjälpmedel redan finns att tillgå. Wennås Brante kommer fram till att bilder försvårar för läsförståelsen. Kanske är det så, men först måste vi se över hur bilder behövs framställas och användas för att de skulle kunna verka som ett stöd. Med inspiration från intervjun med Sam och Långs studie ger jag ett förslag på att samtala om bilden intill en text som är relevant för bildens innehåll, sedan låta läsaren läsa texten och bilden och låta bilden vara med som stöd vid test av förståelsen av textens innehåll. Märk väl att ordet läsförståelse inte används utan förståelse av textens innehåll som ett vidgat textbegrepp som inkluderar bilden. Vi måste nämligen komma ihåg att personer med dyslexi har försämrat verbalt korttidsminne. Om skolan ska göra ett test med en elev ska det vara ett test som mäter elevens kunskap och inte förmåga att hämta ord ur det verbala korttidsminnet. Att inkludera bilder innebär även att se över hur test utförs, vilka frågor som ställs, hur de ställs där testet inkluderar bilden och där mäter elevens kunskap och inte mäter elevens förmåga att förstå och svara på frågor. Om prov ska vara en del av lärandet måste det inkludera istället för att sätta dit de som redan har svårigheter.