I föreliggande kapitel redogörs för den forskning som avhandlingens empiriska material diskuteras utifrån, tillsammans med de redovi- sade studierna om idrottsprofilerad utbildning i bakgrundskapitlet. Den forskning som presenteras här utgår från ett genusperspektiv. Eleverna på Toppskolan befinner sig inom två institutioner samti- digt genom den idrottsprofilerade utbildningen, skolan och idrotten. Av den anledningen behandlar detta kapitel forskning om skola så- väl som idrott.
Tjejer och killar i skolan
Toppskolan är som vilken annan skola som helst när det gäller att skapa goda förutsättningar för lärande och att följa läroplanens vär- degrund och kursplan. Skolan är en plats där barn och unga vistas en stor del av sin tid och är en viktig samhällelig plats. Här sker, liksom i andra samhälleliga institutioner, ett görande av genus.1 Som
jag har nämnt i inledningen är det i läroplanen framskrivet att det finns en medvetenhet kring att genus påverkar lärarnas uppfattning om eleverna, men även hur detta bidrar till att elever formar upp- fattningar om vad som är manligt och kvinnligt.2 Den forskning som
presenteras här visar hur elevers kön påverkar bedömning, krav och förväntningar på dem.
Ett omfattande svenskt forskningsprojekt om skolprestationer som genomförts på nio skolor, med en etnografisk ansats, visar att elevens kön och uppfattningar om kön påverkar hur förenligt det är för en elev att ägna sig åt skolarbete.3 Bärande resultat från projektet
visar att det ofta finns en högt värderad maskulinitet som går hand
1 Jfr Lorber, 1994, s. 2–5. 2 Skolverket, 2016.
i hand med starkt könade förväntningar på elevernas skolengage- mang.4 Det är formulerat som att ”flickor förväntas studera, både
av lärare och elever, pojkar gör det inte.”5 Det innebär emellertid
inte att pojkarna är ointresserade av sina studier, men flickor som inte pluggar framstår som avvikande. Bland annat framställer poj- karna sig som mer engagerade i aktiviteter på fritiden än flickor, vil- ket bär en förväntan om att flickor har mer tid att plugga.6 Dessutom
sammankopplas begåvning (utan att behöva plugga) med pojkar och några lärare i studien menar att flickors (för) höga ambitioner bör sänkas. Det leder till att en hierarkisk uppdelning i könsordningen reproduceras.7
Annan svensk forskning om skola och genus bekräftar det som presenteras ovan, men även att när elever talar om sig själva fram- träder en mer nyanserad beskrivning som lyfter fram variationer och likheter.8 I sin avhandling studerar Holm femininiteter och maskuli-
niteter på högstadiet genom observationer och intervjuer. Utseende, att vara utåtriktad, vara heterosexuell, ha gott självförtroende, vara sportig, vara utåtriktad och ha framåtanda är popularitetsaspekter som ligger till grund för både ideal femininitet och maskulinitet.9 I
sin avhandling om pojkar, studier och maskulinitet finner Zimmer- man liknande resultat. Det handlar om att balansera mellan mas- kulinitet och femininitet, pojkar kan vara studieinriktade vilket be- skrivs som stereotypt för flickor, och flickor kan vara sportiga vilket beskrivs som stereotypt för pojkar.10 Därtill visar Öqvist liknande
resultat i sin avhandling. Öqvist studerar genuskonstruktioner i års- kurs 5, framförallt i korridorerna och på skolgården.11 En slutsats
Öqvist drar är att den enkönade kamratgruppen har en central ställ- ning som en genusskapande praktik i skolan.12 Det är intressant att
Holm, Öqvist och Zimmerman har liknande resultat då det är 10 år mellan deras studier. Det indikerar att det inte har ändrats särdeles 4 Öhrn, 2014, s. 178, 184. 5 Öhrn, 2014, s. 178. 6 Holm & Öhrn, 2014, s. 82, 84; Öhrn, 2014, s. 83–84, 178. 7 Holm & Öhrn, 2014, s. 96–97. 8 Holm, 2008, s. 109; Zimmermann, 2018, s. 127–130. 9 Holm, 2008, s. 137. 10 Zimmerman, 2018, s. 165. 11 Öqvist, 2009, s. 94, 111, 136, 146. 12 Öqvist, 2009, s. 166.
mycket i pojkars och flickors uppfattningar om genus och att lik- nande uppfattningar finns i årskurs 5 som i årskurs 9.
I sammanhanget bör Ambjörnssons avhandling nämnas, som stu- derar hur gymnasietjejer med olika klassbakgrund resonerar kring vad som är normalt och vad som är avvikande i relation till femini- nitet.13 Tjejerna rör sig mellan olika diskurser och kan snabbt skifta
ståndpunkt: å ena sidan betonas likhet mellan alla individer och å andra sidan påpekas att de som tjejer ingår i en strukturell under- ordning och därigenom har sämre möjligheter än killar. Dessutom betonas skillnader mellan mäns och kvinnors kroppar som naturliga och självklara utifrån en heterosexuell diskurs.14 Från dessa studier
byter jag fokus till ämnet idrott och hälsa i skolan.
Idrott och hälsa-undervisningen beskrivs ofta ha maskulina för- tecken där traditionella könsmönster inte bara iscensätts av eleverna utan även förväntas av idrottslärarna. Oliyniks etnografiska studie om hur idrottslärare samspelar med elever i årskurs 1 och årskurs 5 visar att hyllningen av maskulina värden är påtaglig redan i årskurs 1.15 Samtidigt som idrottslärarna strävar efter att behandla eleverna
jämställt, upprätthålls traditionella könsmönster. Detta sker genom stereotypa förväntningar på pojkar som fysiskt aktiva och flickor som hjälpsamma och lydiga i ett ständigt, upprepande genusskap- ande. Det resulterar i att pojkar inte bara har mer makt än flickorna, utan även ges mer makt av lärarna.16 För gymnasienivå har liknande
mönster observerats av Alsarve, Jakobsson och Helgesson. En mas- kulinitetens hegemoni råder som oftare bekräftas än utmanas av så- väl elever som idrottslärare. Befästandet av genus och dominans ge- staltas ofta genom triviala handlingar som förstås som självklara för elever och lärare. Det gör det svårt för idrottslärarna att upptäcka när och hur hierarkier skapas genom en hegemonisk maskulinitet.17
Stereotypa uppfattningar om tjejer och killar tycks vara mindre flexibla i idrott och hälsa-ämnet än i den forskning om femininiteter och maskuliniteter som visats ovan. Därtill kan idrottslärares upp-
13 Ambjörnsson, 2003, s. 11–13, 53. 14 Ambjörnsson, 2003, s. 287. 15 Oliynik 2014, s. 109.
16 Oliynik, 2014, s. 70–71, 100–101, 108–109.
fattningar om genus spela en betydande roll i idrott och hälsa. Lar- sson, Fagrell och Redelius som har studerat årskurs 8 och 9 visar att lärares uppfattningar är att pojkar uppskattar idrott mer än flickor, att pojkar är dominerande och att pojkar uppfattas vara mer ka- pabla än flickor. Det antas att flickor är sämre än pojkar, och även om lärarna är medvetna om att det kan leda till en underordning av flickorna, vet de inte riktigt hur de ska hantera det.18 En konsekvens
är att flickorna behandlas välvilligt, exempelvis att de inte behöver spela fotboll tillsammans med pojkar.19 En annan studie av Redelius,
Fagrell och Larsson, i årskurs 8 och 9, visar att det även förekommer att lärare bedömer elever i idrott och hälsa-ämnet baserat på upp- fattningar om hur tjejer respektive killar är. Färdigheter som upp- skattas och bedöms högt är traditionellt maskulina egenskaper, vil- ket kan ge eleverna olika förutsättningar för höga betyg om lärarna ser killar som maskulina och tjejer som feminina.20
Sammanfattningsvis visar redogörelsen av forskningen om tjejer och killar i skolan att det förekommer stereotypa uppfattningar dels om tjejer och killar, dels om femininiteter och maskuliniteter i relat- ion till skolprestationer samt bedömning. Att eleverna kan vara både medskapare till uppfattningarna såväl som de kan nyansera och ut- mana dem visar att genus inte är något givet utan föränderligt.
Hur ser då detta ut inom idrotten? Redogörelsen startar i studier där både pojkar och flickor, män och kvinnor ingår. Därefter pre- senteras studier som fokuserar på kvinnor i idrott respektive på män i idrott, för att slutligen redogöra för forskningsläget om idrott som en könsintegrerad praktik.
Olika idrottsutövare
Redan från det att vi är barn lär vi oss och socialiseras in i samhällets normer. Idrotten är inget undantag. Oliyniks resultat ovan om elever i årskurs 1 och 5 samstämmer med Fagrells forskning, som visar hur barn i sjuårsåldern konstruerar kön i relation till kropp, idrott, fa- milj och arbete och hur de konstruerar sin självförståelse i relation
18 Larsson, Fagrell & Redelius, 2009, s. 9. 19 Larsson, Fagrell & Redelius, 2009, s. 9, 12. 20 Redelius, Fagrell & Larsson, 2009, s. 257.
till dessa regimer.21 Barnen förstår idrotten som en praktik där poj-
kar är bättre än flickor och barnen utgår från idealtyperna ”den fy- siskt starke mannen” och ”den fysiskt svagare kvinnan”.22 Det är
med denna föreställning om kön, kropp och idrott som de med stor sannolikhet senare går in i föreningsidrotten.
Detta mönster går igen i idrottens läromedel, som når ut till och påverkar tränare, ledare och därigenom barn och unga. I sin avhand- ling genomför Grahn en diskursanalys av idrottens läromedel. Re- sultatet visar att pojkar och flickor ofta framställs stereotypiskt. Den idrottande och presterande pojken är norm, även om elitidrotts- flickan framställs som prestationsorienterande. Generellt framställs idrottande flickor som socialt orienterade.23 Bilden som framträder
är att pojkar och flickor jämförs och särskiljs, med ett resultat att flickor och kvinnor positioneras som annorlunda eller avvikande id- rottare, eller specifikt som kvinnliga idrottare i relation till en mans- och maskulin norm.24 Således bidrar läromedlen till att reproducera
en genusordning som ordnar män över kvinnor.25 Grahn har stude-
rat läromedel som är tryckta mellan åren 1995 och 2004. Jag vill därmed betona att de stereotypa könsmönster Grahn beskriver och diskuterar kan ha förändrats i nya upplagor av idrottens lärome- del.26
Följande studier visar hur barn, ungdomar och vuxna själva ger uttryck för uppfattningar om flickor och pojkar, män och kvinnor i idrotten. Eliassons avhandling om flick- och pojkfotboll i skilda lag visar liknande resultat som studierna ovan. Barnen i studien är 11– 12 år. Pojkar ser sig som bättre fotbollsspelare än flickor, något som flickor är medvetna om och försöker motsäga. Flickorna omtalas som mer socialt inriktade än pojkarna.27 Enbart tanken om att träna
tillsammans möts med starkt motstånd från både pojkar och flickor och grundar sig i en uppfattning om skillnader, bland annat att poj- kar spelar hårdare än flickor.28 Eliasson visar att barnen såväl som
21 Fagrell, 2000, s. 13. 22 Fagrell, 2000, s. 150, 165. 23 Grahn, 2008, s. 190, 192, 195. 24 Grahn, 2008, s. 209. 25 Grahn, 2008, s. 211. 26 Grahn, 2008, s. 232–234. 27 Eliasson, 2009, s. 138. 28 Eliasson, 2009, s. 136, 145.
ledare och föräldrar ofta har bestämda uppfattningar om hur pojkar och flickor är och ska vara i fotboll, där uppfattningar om skillnader dominerar.29 Glädjen över fotbollen, övningarna, viljan att utveck-
las och att vinna framförs som likheter, men dessa får inte en fram- skjuten position då skillnader som att flickor är mer sociala och poj- kar som med individualistiska är mer dominerande. En annan vä- sentlig skillnad som lyfts fram är att flickor passar bollen oftare än killar som är mer individuella och även mer fysiska i sitt spel. Ett viktigt resultat är att pojkarnas fotbollsspel är norm.30
Fagrells och Eliassons studier om yngre barn beskriver uppfatt- ningar som även uttrycks av ungdomar. I sin avhandling om friid- rottande ungdomar, visar Larsson att flickors och pojkars syn på varandra som idrottsutövare utgår från traditionella uppfattningar om kön. Flickor beskrivs som socialt inriktade och att de deltar i idrotten på grund av gemenskap, pojkar beskrivs som prestationsin- riktade och att de idrottar för att prestera och vinna. I synen på sig själva som idrottsutövare är denna uppfattning inte alls självklar, det kan istället förhålla sig tvärtom.31 Att prestera är centralt för flickor
såväl som för pojkar, men den presterande kroppen tillskrivs främst pojkar.32 Det ska nämnas att Larssons studie är från 2001 och att
uppfattningarna kring genus kan ha ändrats, framförallt som ele- verna som ingår i min avhandling är ca 20 år yngre än de ungdomar som Larsson har intervjuat. Studien är likväl betydelsefull då den visar både traditionella uppfattningar om genus och utmaningar mot dessa.
Barn och unga uppvisar således liknande sätt att konstruera sig själva och andra baserat på uppfattningar om kön, vilket även liknar bilden som framkommer i idrottens läromedel. Detta följer med upp i vuxen ålder. Andreasson studerar ett manligt och ett kvinnligt la- gidrottskollektiv i sin avhandling med syfte att analysera hur kön, kropp och sexualitet konstrueras inom lagidrotten. Gemensamt för männen och kvinnorna är att de normaliserar en maskulinitetsform- ation och förringar femininitet i relation till sin idrottsutövning.
29 Eliasson, 2009, s. 145. 30 Eliasson, 2009, s. 146. 31 Larsson, 2001, s. 70–71. 32 Larsson, 2001, s. 96.
Samtidigt överskrider de denna normalisering genom tal om jäm- ställdhet, beroende på situation och sammanhang.33 Andreasson vi-
sar att lagidrotten har en maskulin prägel som konkretiseras i vilka skillnader det anses finnas mellan damer och herrar, exempelvis i fråga om lön för sin idrott.34 En konsekvens av detta är att damerna
internaliserar och värderar fotbollens manliga normer och ideal i sin kamp efter lika villkor.35 Detta resonerar Lorber och Puwar kring i
respektive genusteori som presenterades i föregående kapitel.36
Forskningen som presenterats ovan visar att pojkar och flickor, män och kvinnor, ställs mot varandra istället för att lyfta likheter. Denna bild finns kvar trots att kvinnor länge varit fysiskt aktiva och deltagit i olika idrotter, även på tävlingsnivå.37 I Sverige har kvin-
nors villkor för deltagande i idrott under åren 1903–1984 studerats av Olofsson. Ett resultat som framkommer är att idrottsrörelsen sna- rare har varit en mansrörelse än en folkrörelse.38 Olofsson menar att
det talas om kvinnlig idrott, men konstaterar att det enbart finns kvinnliga utövare i manlig idrott. Därtill är kvinnor, vid tidpunkten för Olofssons studie, underordnande män genom värderingen av kvinnors idrottsutövning.39
Dagens bild är emellertid mer nyanserad, även om marginalisering av kvinnor ännu sker. Flera exempel visar kvinnors egenmakt, fram- gång och att de stärker sin plats i den gemensamma idrottsvärlden. Studier om män visar att en maskulin norm råder som pojkar och män måste förhålla sig till, vare sig om de gynnas av den eller om de gör motstånd mot normen. Således vänder jag nu blicken mot forsk- ning som fokuserar på idrottande tjejer och kvinnor, och sedan på killar och män.
Kapabla, presterande, osäkra och strategiska idrottande kvinnor
Enligt Hargreaves måste kvinnor ständigt förhålla sig till att bli jäm- förda med män i idrotten, dessutom får kvinnor ständigt höra att de 33 Andreasson, 2007, s. 236–237. 34 Andreasson, 2007, s. 236. 35 Andreasson, 2007, s. 229. 36 Lorber, 1994, s. 27; Puwar, 2004, s. 123, 148. 37 Cahn, 2015, s. 12–17, 81–82; Olofsson, 1989, s. 156. 38 Olofsson, 1989, s. 56. 39 Olofsson, 1989, s. 185, 195.
skillnader som finns mellan män och kvinnor har med en ”naturlig” färdighet att göra.40 Trots det har kvinnor genom sin idrottsutöv-
ning ”exploded the myths surrounding female biology”,41 och är ak-
tiva i att omdefiniera föreställningar om kvinnors fysiska förmåga. Kommande studier redogör främst för hur idrottande tjejer och kvinnor förhåller sig till diskurser som de ständigt förhandlar, ba- lanserar och utmanar inom idrotten. Det handlar om att anta en id- rottslig norm, som ofta förklaras ha en maskulin genusprägel, sam- tidigt som det gäller att inte riskera sig som kvinna och att uppträda i enlighet med en normativ femininitet.
Young diskuterar hur flickors och kvinnors kroppar ofta tycks vara begränsade på ett sätt i rörelseaktiviteter som inte män tycks vara. Det beror inte på att det föreligger skillnad i faktiskt styrka mellan män och kvinnor, utan i hur de använder kroppen. Istället tenderar kvinnor att visa sig timida, osäkra och tvekande i fysiska aktiviteter, som om de inte litar på att kroppen till fullo kan nyttjas för att nå de kroppsliga målen.42 Det ska betonas att Youngs essä är
ett sätt att förklara varför tjejer kastar ”tjejkast”, och menar att det inte gäller alla tjejer. Young poängterar att det handlar om en upp- fattning av att krav och förväntningar om en femininitet begränsar kvinnor, exempelvis i sättet att röra sig och att kasta. Essän ger en något nedslående bild av att och hur kvinnor kan uppleva sig be- gränsade, men är betydelsefull i förståelsen för tjejers och kvinnors idrottsutövning. Framöver visar studier fler och mer varierande bil- der av tjejer och kvinnor i idrotten.
Svender studerar hur flickor konstrueras som kapabla, som pro- blematiska, som tonårsflickor och som (o)lika pojkar i föreningsid- rottens texter. Som bakgrund mot dessa fyra konstruktioner ligger den normativa femininiteten. Den ”kapabla flickan” är självklart tävlingsorienterad som antas vilja stanna kvar i idrotten i kontrast till den ”problematiska flickan” som förklaras ha dåligt självförtro- ende och antas vara en potentiell drop-out. ”Tonårsflickan” är om- gärdad av utmaningar kopplat till tonåren och som ska vara kvar i idrottsrörelsen för sin egen skull, och är samtidigt den kapabla och
40 Hargreaves, 1994, s. 283. 41 Hargreaves, 1994, s. 284. 42 Young, 2005, s. 33–35.
problematiska flickan. ”Flickor som (o)lika pojkar” baseras i idrot- tens tvåkönade praktik och flickor konstrueras som avvikande, ef- tersom det maskulina inte överensstämmer med en tänkt flickighet.43
I kontrast till Grahns och Svenders forskning om hur tjejer fram- ställs i texter, studerar Rönnbäck genom en etnografisk ansats hur genus konstrueras av basketspelande tjejer i gymnasieåldern. En vik- tig plats för genusskapande processer är omklädningsrummet som används för att iscensätta likhet. Det är viktigt i den homosociala gemenskapen att framstå som en normal och begriplig baskettjej. Istället är basketplanen en plats där tjejerna kan göra avsteg från det förväntat normativt feminina. Där ska de vara ”tuffa”, gå in i när- kamper och göra hårda pass till varandra. Samtidigt kritiserar de sina egna prestationer. Rönnbäcks analys visar att tjejerna för- kroppsligar diskurserna Girl-Power och ”den osäkra (idrotts)tjejen” samtidigt och det krävs en balans i att gestalta rätt diskurs, på rätt sätt och på rätt plats. På så vis iscensätter tjejerna en strategisk fe- mininitet.44 I en studie om snowboard analyserar Sisjord snow-
boardtjejer och beskriver dem genom olika typologier av femininite- ter: de Snabba tjejerna, Babes och de Osynliga tjejerna. De snabba tjejerna omfattar snowboardåkare med fokus på prestation och som ofta accepteras av killar i backen, Babes är de tjejer som mest hänger runt och är de som ”låtsas” vara snowboardåkare, medan den osyn- liga tjejen är åkaren som håller sig på avstånd från de mer aktiva åkarna.45 I studien framgår även att snowboard omgärdas av en
uppfattning om att det är killars idrott, och att snowboardtjejerna på varierade sätt förhåller sig till detta genom att antingen under- ordna sig (Babes), de snabba tjejerna använder strategier för att in- kluderas och de osynliga blir det genom sitt positionstagande.46
Balansen mellan femininitet och maskulinitet
Flertalet internationella studier handlar om hur idrottande kvinnor hanterar och förhandlar balansgången mellan femininitet och idrot- tens maskulina värden. En studie om kvinnor som spelar amerikansk
43 Svender, 2012, s. 64–85.
44 Rönnbäck, 2015, s. 138, 161, 173, 191–192. 45 Sisjord, 2009, s. 1306.
fotboll visar att de tar till sig en maskulint definierad idrottsetik ge- nom att spela tufft. De förväntar sig att smärta och skador är en del av spelet, vilket är förväntningar och antaganden som även män i samma idrott har.47 Vidare menar Kindlon att ”nya” femininiteter
är starkt relaterade till idrott. En sådan femininitet är ”alfaflickan” som har en ”bring it on”-attityd, hon är stark och ofta högpreste- rande.48 Alfaflickan tar framförallt för sig inom idrott eftersom hon
har lärt sig att inte bara feminina utan även maskulina attribut är tillåtna och uppmuntras att utföra tidigare typiskt manliga aktivite- ter.49 Det påminner om kvinnorna ovan i amerikansk fotboll. En an-
nan ”ny” femininitet beskrivs av Heywood. ”Framtidsflickan” är duktig, atletisk, tuff, tävlingsinriktad och aggressiv – men samtidigt attraktiv.50 Azzarito reflekterar kring dessa två nya femininiteter och
menar att idrott är en viktig plats för förändringen av tjejer från nor- mativ femininitet till självdisciplinering och reglering inför framti- den. Azzarito menar att Alfaflickan och framtidsflickan får idrott att framstå som en mer feminiserad plats.51
Sammanfattningsvis kan det uppfattas som att tjejer som antar maskulina attribut tycks ha mycket att leva upp till. I likhet med hur Holm beskriver hur tjejer ska vara ”allt” och leva upp till en norma- tiv femininitet, ska de ”Snabba tjejerna”, de ”kapabla” flickorna, alfaflickor och framtidsflickor (fortsätta att) vara högpresterande men även ta till sig maskulina attribut. Även om idrotten är en be- tydelsefull plats för förändring av flickors genuskonstruktioner, som Azzarito poängterar, tycks idrotten inte reducera krav på att pre- stera. Detta går i linje med stereotypa uppfattningar om duktiga flickor, vilket framgår bland annat i skolforskningen som visats ti- digare i kapitlet.
Detta avsnitt har redogjort för forskning som visar att olika femi- niniteter och maskulina attribut samexisterar i idrotten. Det både möjliggör och begränsar flickors och kvinnors idrottsutövning. Så till studier om män och maskulinitet inom idrotten.
47 Berg m.fl., 2014, s. 186.
48 Kindlon, 2006, s. 6–7. Studier om Alfaflickan är baserade på flickor, tjejer och kvinnor
i USA.