I detta avsnitt kommer vi att diskutera studiens resultat i relation till den tidigare forskningen, med fokus på att utröna skillnader och likheter. Avsnittet är uppbyggt utifrån den tidigare forskningens teman som vi identifierat som arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid, distansarbete möjliggör tid till annat, relationers inverkan vid arbete i hemmet samt organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete. Varje underavsnitt inleds med en kort sammanfattning över temat för att sedan gå vidare med att diskutera forskningen i relation till kärnkategorin och övriga kategorier.
7.2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid
Den första tematiseringen arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid handlar om hur distansarbetare behöver tidsmässiga och fysiska gränser i sin arbetsplats för att må bra. Temat innefattar även huruvida hemmet används som arbetsplats frivilligt eller ofrivilligt och hur det i sin tur påverkar mående.
En tydlig koppling mellan den tidigare forskningen och vår kärnkategori hemmets dissonans avser distansarbetarens behov av att balansera hemmet och arbetet för att skapa en funktionell arbetsplats, samtidigt som hemmet fortsätter vara en fristad. Den tidigare forskningen skriver inte om dissonans rakt ut, utan talar om behovet av tydliga gränser i tid och rum för att särhålla arbetet från resterande tid och hem för välmående. Mellan raderna kan det därav ses som att forskningen indikerar på att arbete utanför det arbetstagaren upplever som rätt tid och plats har en negativ inverkan på mående. Detta till följd av att arbetet kommer i konflikt med övriga livet. Utifrån detta förklarar temat kärnkategorin hemmets dissonans.
Temat arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid liknar vår studie på flera sätt. Tidigare forskning påvisar att svårigheter att skapa ett tydligt fysiskt utrymme för arbete kan leda till sämre mående i och med att det är svårt att mentalt koppla bort arbetet på fritiden, vilket vi återfinner i vår kategori anpassade utrymmen. Det framkommer även i temat att teknik kan användas för att definiera arbetsutrymmet. Våra respondenter lyfte också anpassning av utrymmet genom teknik och möblemang, men gjorde det i relation till att underlätta arbetet istället för att tydliggöra en arbetsplats. Vidare återfinns behovet av avgränsande tider i
kategorin raster och pauser där vi lyfter hur våra respondenter påvisat ett behov och strävan efter att disciplinera sina arbetstider för att skapa tydliga gränser mellan arbete och fritid. Den tidigare forskningen påvisar även att de som spenderar sin arbetstid i hemmet frivilligt har ett bättre välmående, medan tvång att arbeta hemifrån har negativ effekt på mående. Detta skiljer sig från vårt resultat i och med att ingen av våra respondenter talar om huruvida de var villiga att övergå till distansarbete. Detta skulle kunna ha att göra med den rådande Covid-19 pandemin och att samtliga av våra respondenter vill uppfylla sitt ansvar som samhällsmedlemmar och minska potentiell smittspridning. Men denna aspekt av temat skulle kunna sägas återfinnas mellan raderna i kategorin inställning, i och med hur att den personliga inställningen antingen främjar eller hämmar det subjektiva välmåendet i hemmet. Vårt resultat skulle även kunna indikera på att de respondenter som tidigare haft en drift och vilja att arbeta hemifrån har haft det lättare att ställa om till distansarbete på heltid, medan dem som egentligen inte vill arbeta hemifrån upplever mer negativa effekter till följd av övergången.
7.2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat
I temat distansarbete möjliggör tid till annat visar den tidigare forskningen på att minskade pendlingstider samt ökade möjligheter att styra sin arbetstid leder till att distansarbetare har mer tid till annat i form av olika aktiviteter.
Det sätt som vår kärnkategori hemmets dissonans kan kopplas till temat distansarbete möjliggör tid till annat handlar om hur hemmet har förutsättningar till sådant som inte var möjligt på kontoret. Med dessa nya möjligheter kan distansarbetaren göra saker som vanligtvis sker på fritiden även under eller i sammanslutning till arbetsdagen, vilket skapar en sammanblandning av fritid och arbetstid. I forskningen framträder dessa aktiviteter dock som huvudsakligen positiva, medan vårt resultat påvisar att detta kan vara såväl positivt som negativt utifrån huruvida distansarbetaren upplever att fritiden kommer i konflikt med arbetet.
Den tidigare forskningen påvisar att distansarbetare har mer tid som de kan lägga på aktiviteter som inte innefattar arbete. I vårt resultat framkommer detta bland annat i hälsa där vissa av våra respondenter lyfter att de spenderar mer tid på träning i hemmet i och med de minskade pendlingstiderna. Det framkommer också att distansarbetare kan ha andra matvanor än kontorsarbetare, i form av att de kan äta mer mellanmål och snacks som frukt under dagen. Likt den tidigare forskningen framkommer det bland vissa av våra respondenter att de har större möjligheter att laga mat i hemmet, medan några av respondenterna inte uppger någon större förändring gällande deras matvanor. Det framkommer dock även mellan raderna att mer tid inte nödvändigtvis finns, men att hemmet ger möjligheter till aktiviteter som inte är möjliga på kontor, exempelvis som att umgås med partner och husdjur under dagen. I vårt resultat framkommer det i kategorin flexibilitet och effektivitet att tid har frigjort i och med att ställtider mellan möten har försvunnit. Denna tid läggs istället på andra uppgifter och leder till effektivare arbete. Dessutom framkommer det att distansarbetare har större möjligheter till att hantera sin vardagslogistik i form av sysslor i hemmet eller hämtning/lämning av barn från förskolan. Dock skall det här lyftas att minskade ställtider inte alltid uppfattades som något positivt, i och med att minskade ställtider leder till ökade förväntningar på att vara i tid och minskade möjligheter till vardaglig rörelse mellan möten. Vilket mellan raderna kan tolkas leda till ett mer jäktat tempo.
Enligt forskningen spenderar distansarbetarna mer tid på andra aktiviteter, och även om det framkommer i vårt resultat att hemmet möjliggör nya aktiviteter, framträder det inte tydligt i vårt resultat om det handlar om mer aktiviteter eller enbart andra former av aktiviteter. Trots det kan det ändå sägas att vårt resultat indikerar på att distansarbete möjliggör aktiviteter som
inte är möjliga på kontoret tack vare de flexiblare arbetstiderna, och att det finns mer tid till följd av minskade pendlingstider och ställtider.
7.2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet
Den tidigare forskningen kring relationers inverkan vid arbete i hemmet indikerar på att privata relationer i hemmet påverkar och påverkas av distansarbete på olika sätt. Det framkommer att hemmet och arbetet behöver separeras för att fostra välmående relationer. Vid en konflikt mellan arbete och relationer i hemmet kan kompromisser av förpliktelse göras, vilket kan resultera i känslor av frustration och skam. Samtidigt framkommer det att det finns fler möjligheter att spendera mer tid med familjen och därmed även uppfylla familjeförpliktelser. Temat relationers inverkan vid arbete i hemmet framträder ha en koppling till vår kärnkategori hemmets dissonans i form av att krav från arbetet och krav från relationer i hemmet behöver särskiljas och förverkligas separat från varandra för distansarbetarens välmående. Distansarbetare har krav på sig att genomföra sina arbeten, samtidigt som distansarbetaren genom att vara i hemmet förväntas uppfylla relationskrav som annars görs på fritiden. Det framkommer således att det finns krav som kan komma i konflikt med varandra, varav en konflikt riskerar att leda till störning av både hem och arbete. Detta förklarar därav kärnkategori hemmets dissonans.
Forskningen om privata relationer och hur de påverkar arbete i hemmet har likheter med vårt resultat. Bland annat framkommer det i den tidigare forskningen att föräldraskap kan komma i konflikt med arbetet. I vårt resultat visar det sig genom att respondenterna som är föräldrar kan uppleva frustration och skam när barnen söker uppmärksamhet som de behöver avleda på grund av arbetet. Här framkommer det alltså konflikt mellan rollförpliktelser som förälder och som arbetstagare. Denna upplevelse framträdde såväl bland våra manliga som kvinnliga respondenter, vilket skiljer sig från den tidigare forskning. Skillnaden kan vara till följd av att forskningen som talade om föräldraskap var fokuserad på kvinnor och kvinnors upplevelse, samt att forskningen var utförd i Australien där barnomsorg i högre grad tilldelas modern än fadern (Australian Human Rights Commission 2018).
En annan likhet som framkommer mellan den tidigare forskningen och våra respondenters utsagor är att ett ökat välmående kan upplevas till följd av att de har större möjligheter att umgås med familjemedlemmar. Dock, framkommer det i vår studie att mer tid med familjen inte bara är synonymt med ett ökat välmående. Våra respondenter uppger också att de kan uppleva att de saknar egentid då deras partner ständigt finns närvarande både i rollen som kärlekspartner och kollega. Detta leder oss vidare till en noterbar skillnad mellan den tidigare forskningen och vårt resultat. Den tidigare forskningen påvisar inget större fokus på betydelsen av distansarbetares relationer till sina arbetskollegor. Detta kan poneras vara till följd av att tidigare forskning fokuserat på individer som arbetat på distans deltid, eller ibland heltid men då utan att arbetskollegor är ett behov för att genomföra arbetet. Våra respondenter arbetar på ett företag där samarbete är en del av arbetet, varav funktionella relationer till kollegor krävs för arbetet. Det lilla som framkom i den tidigare forskningen var att relationer till arbetskollegor uppskattas, men vilken effekt dessa relationer har på distansarbete framkom inte. Vårt resultat visar på att våra respondenter skattar relationer till kollegor högt och att dem har ett antal fördelar i form av att underlätta arbete genom kommunikation och information, sprida glädje och ha uppsikt på varandras mående. När relationer till kollegor försvagas och inte får utrymme i distansarbetet kan det leda till oro och osäkerhet.
7.2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete
Tematiseringen organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete handlar om hur den tidigare forskningen pekar på att distansarbetare upplever sin arbetssituation som bättre och mer balanserad om de får stöd från organisationen de arbetar för.
Den tidigare forskningen kan sammankopplas till vår kärnkategori hemmets dissonans då stöd från organisationen kan förbättra förutsättningarna för arbete i hemmet och på så vis motarbeta potentiella konflikter mellan hem och arbete. Stöd från organisationen är en aktiv påverkan som distansarbetaren kan ta emot för att hantera sin situation och förutsättningar för att skapa ett funktionellt bättre arbete och därigenom öka välmående.
Likheter som framträder är bland annat att våra respondenter erbjudits stöd från företaget för att förverkliga en funktionell arbetsplats i hemmet, varav stödet tar sig form av erbjudanden av att låna hem möblemang och teknik. Dock framkommer svårigheter att ta emot stöd då hemmet inte alltid har utrymmet som krävs. Ett annat stöd från företaget utgörs av att chef och arbetsterapeut finns till hands för dem som upplever distansarbete som svårt och psykiskt jobbigt. Även om den tidigare forskningen lyfter att stöd underlättar distansarbete tydliggörs inte vilken typ av stöd som omfattas, medan vårt resultat nyanserar hur organisatoriskt stöd kan utformas. Däremot kan det antas att den tidigare forskningen syftar på stöd som möjliggör gränsdragningen mellan hem och arbete eftersom det nämns i samband med att minska arbete/familjekonflikter. Det framkom också i den tidigare forskningen att arbetskultur potentiellt kan inverka på välmående genom att påverka distansarbetaren att jobba mer, vilket i sin tur kan riskera att en konflikt mellan arbete och familj uppstår. Utifrån vårt resultat kan en liknande slutsats dras, då respondenter som uppfattas vara måna om hur deras kollegor uppfattar dem är mer villiga att förhålla sig till arbetsgruppens förväntningar rörande arbetsmängd och arbetssätt.