I avsnittet tidigare forskning kommer det först att presenteras vilken databas som använts vid artikelsökningar och i stycket presenteras varför artiklarna valdes till studien. Utifrån artiklarna har det skapats fyra rubriker: 1) Erfarenhet, utbildning och yrkeskunskaper, 2) Oron kring orosanmälningar, 3) Samverkan och relationer, 4) Kommunikation genom samtal.
2.3.1 Artikelsökning
Vi har sökt artiklar i databasen Primo och sökord som vi har använt är: children, preschool, kindergarten, parents, teacher, neglect, abusive treatment, social service, report of concern och report of abuse. Under vår sökning hittade vi 18 peer review granskade artiklar och en avhandling som vi sedan gick igenom tillsammans. Nioav artiklarna och avhandlingen ansåg vi var relevanta för vår studie. Anledningen till att vi valde artiklarna var att vi såg likheter i vad tidigare forskning visar relaterat till studiens syfte. Likheterna kunde exempelvis vara att det finns en oro kring orosanmälningar och att det finns ett samarbete mellan olika instanser i andra delar av världen precis som i Sverige, även om det är i varierande grad.
2.3.2 Erfarenheter, utbildning och yrkeskunskaper
I Toros och Tiiriks (2016) enkätstudie deltog 108 förskollärare. Studien syftade tillatt få en överblick över förskollärares uppfattningar och erfarenheter av barn i nöd. I resultatet framkommer det att förskollärare känner sig dåligt förberedda och saknar självförtroende i att identifiera de barn som lever i en familj där en eventuell omsorgssvikt finns. Studien visar att bristande kunskap kring orosanmälningar också är en bidragande orsak till att orosanmälningar inte görs. I Karadag et al. (2014) enkätstudie deltog 197 förskollärare. Studien syftade till att utvärdera förskollärares tidigare erfarenheter av att uppmärksamma möjliga tecken på övergrepp eller försummelse av barn. I resultatet framkommer det att förskollärares erfarenheter och kunskaper har betydelse i arbetet med att identifiera eventuella svårigheter i familjer.
Resultatet visar även att det finns en generell kunskapsbrist och att det påverkar anmälningar av barn som far illa. Enligt studien kan begränsad erfarenhet och kunskap vara en anledning till att anmälningarna inte alltid utförs. Studien lyfter vikten av förskollärares goda yrkeskunskaper och erfarenheter. Det betyder att om förskollärare har en adekvat yrkesutbildning bidrar det till att stärka barns självförtroende i en eventuell svår familjesituation. Några slutsatser i studien är att utbildning och tidigare arbetslivserfarenheter ger kunskap och ökar förskollärares medvetenhet i att stärka barnens självkänsla. Även i Toros och Tiiriks (2016) studie menar de att förskollärare som känner en osäkerhet riskerar att observera för länge och det leder till att barnets säkerhet kan försummas. Karadag et al. (2014) lyfter det kollegiala lärandet och beskriver hur förskollärare själva läser och diskuterar med kollegor som har mer kunskap inom området. Toros och Tiiriks (2016) påvisar vikten av förskollärares kunskap då det handlar om att upptäcka och utföra orosanmälningar.
2.3.3 Oron kring orosanmälningar
I Schols et al. (2013) studie intervjuades 33 personer från olika yrkeskategorier inom skola, vård och omsorg. Studiens syfte var att undersöka hur de nyss nämnda yrkeskategorierna hanterar barnmisshandel i sitt arbete. Resultatet visar att när det handlar om attityder till orosanmälningar agerade instanser, som exempelvis barnavårdscentral, i en högre grad när det handlade om orosanmälningar än vad förskola och skola gjorde. Toros och Tiiriks (2016) studie visar att orosanmälningar i förskola och skola fortfarande sker i mindre omfattning än från barnavårdscentral.
Studien visar även att när en orosanmälan görs på förskola kan oron ha funnits under en längre tid, således har barnets lidande varit onödigt långt. Markström och Münger (2017) beskriver liknande scenarier i sin studie, där 35 personer deltog och där olika yrkeskategorier som lärare, förskollärare, socialarbetare, specialpedagoger och sjuksköterskor intervjuades. Studien syftade till att undersöka vilka kunskaper, erfarenheter och strategier de yrkesverksamma på förskolorna har när det handlar om att identifiera, rapportera och stödja barn som försummas. I studien framkom det att orosanmälningar skapar en osäkerhet då det kan bidra till negativa konsekvenser och förskolan avvaktar därför med att göra orosanmälningar. I intervjuerna i studien lyfts oron för att göra felrapporteringar som kan bidra till konflikter och att den goda kontakten med barn och vårdnadshavare förstörs. Markström och Münger (2017) påtalar att de intervjuade kunde känna att de blir personligen beskyllda när en orosanmälan görs och att vårdnadshavare inte förstår att det är själva verksamheten som gör anmälan. Deltagare i studien ansåg att ansvaret över orosanmälan bör delas med övriga kollegor, rektor och andra eventuella instanser. Dock menade deltagare studien också att vid ett delat ansvarsområde kan beslutet dra ut på tiden eller att det inte blir någon orosanmälan gjord överhuvudtaget. Deltagare menade dåatt om det i stället finns tydliga rutiner och ett tydligt ledarskap kan en tidigare insats ske och de kan känna sig mer bekväma med att hantera problemet.
2.3.4 Samverkan och relationer
Skočić et al. (2019) har gjort en enkätstudie där 136 förskollärare deltog. Studiens syfte var att synliggöra vikten av att vårdnadshavare och förskollärare rådfrågar varandra när det handlar om barnet. Resultatet visar att de förskollärare som var positiva till att ta emot råd av vårdnadshavare gav också i större utsträckning råd tillbaka till vårdnadshavare. I studien lyfts det fram att i samtal med vårdnadshavare är det betydande att förskollärare inte bara har kunskap om den specifika situationen utan även vilka strategier och tillvägagångsätt som kan tillhandahålla stöttning för familjen.
I Vuorinens (2020) doktorsavhandling intervjuades 3o förskollärare och 10 föräldrar.
Avhandlingens syfte var att utforska vårdnadshavare och förskollärares erfarenheter av föräldrasamverkan i förskolan. Hon lyfter att nyexaminerade förskollärare upplevs som osäkra av vårdnadshavare i situationer där ett samarbete som upplevs utmanade mellan förskola och hem uppstår. Vidare beskriver Vuorinen (2020) vikten av att förskollärarutbildningen lyfter problemen med föräldrasamverkan så att samverkans-uppdraget blir realistiskt i förskolan för de blivande förskollärarna. Även i Laletas et
al. (2017) intervjustudie där åtta förskollärare deltog, kan det tolkas som att det finns en brist i arbetslags olika utbildningar när det handlar om hur de ska agera gentemot vårdnadshavare som har svårigheter som drabbar familjen. Deras studie syftade till att undersöka förskollärares erfarenheter att arbeta med barn som lever med vårdnadshavare med psykisk ohälsa. Resultatet visar att trots brist på kunskap och erfarenhet kan förskollärare stötta utsatta familjer genom att skapa tillitsfulla relationer och utvecklande lärmiljöer för barnen. Ett annat sätt att stödja är att informera vårdnadshavare om lämpliga instanser som kan vara till stöd för familjen.
Enligt studien ska inte förskollärare arbeta med vårdnadshavares problematik utan rikta uppmärksamheten mot barnet och dess situation. I Loomis (2018) forskningsartikel beskrivs handlingsplaner och vikten av att det finns komponenter för att tidigt upptäcka traumaexponerade barn i förskolan. Det framgår i artikeln att ju tidigare förskolan ingriper desto större är möjligheten för adekvat hjälp för både barn och familj. Deltagarna i Markström och Müngers (2017) studie uttrycker att de vill ha hjälp, kunskap och organisatoriskt stöd i arbetet med att agera tidigt med socialt utsatta familjer i syfte att stötta dem.
I Münger och Markströms (2017) andra studie har de använt sig av samma yrkeskategorier och samma antal respondenter. Studien syftade till att stötta svenska yrkesverksamma inom förskolan att identifiera barn som utsätts för våld i hemmet. I studien framkommer det att för att kunna identifiera ett misstänkt problem måste de som arbetar med barn och familjer kunna gå in i familjens privata sfär. I studien framkommer det dock att de intervjuade, där bland annat förskollärare ingår,känner en oro att inkräkta på familjens privata domäner. Däremot visar det i Skočićs et al.
(2019) studie att vårdnadshavare vill i första hand ha kontakt med förskollärare innan andra instanser blir involverade. Studien visar också att samarbete med förskollärare är betydelsefullt för vårdnadshavare. Vuorinen (2020) lyfter i sin avhandling att tid och kontinuitet är viktigt när det handlar om att skapa tillitsfulla relationer mellan vårdnadshavare och förskollärare. I Karadags et al. (2014) studie framkommer det att förskollärare har en betydande roll när det handlar om tidig upptäckt om att barnet far illa, då de tillbringar många timmar med barnen och kan således upptäcka eventuella förändringar hos barnet. Münger och Markström (2017) menar utifrån deras studie att förskollärare och lärare med lång erfarenhet har kunskapen att uppfatta signaler och sätta ihop dem i en kontext. Med det menar de i studien, vad det är för information, vem är det som informerar och när och varges informationen.
2.3.5 Kommunikation genom samtal
I Leenders et al. (2019) intervjustudie om tvåvägskommunikation deltog 55 lärare, vilket utgjorde 4,5% av lärarpopulationen i två skolkommuner. Studiens syfte var att undersöka vilka ämnen lärare pratar om med vårdnadshavare i olika möten och vilket fokus som ämnena hade. Resultatet visar att det är viktigt att lärare bygger upp en förtroendefull relation med vårdnadshavare för att kunna lyfta känsliga ämnen eller hantera svåra situationer. Resultatet tyder även på att det är viktigt med de så kallade informella samtalen och oplanerade besöken för de vårdnadshavare som har svårt att
interagera socialt. Med informella samtal menas de samtal som sker oplanerat till exempel vid hämtning och lämning och de oplanerade besöken innefattar att vårdnadshavare bjuds in för att stanna lite längre exempelvis vid hämtning och lämning. Lärare som ingick i studien menar att svåra situationer är stressande men att de hanterar dem väl då de visar ett flexibelt förhållningsätt, de är medkännande med vårdnadshavare men har tydliga gränser för barnets bästa. Det positiva som studien visar är att lärare överger sin expertroll när situationen är som mest stressig och det är då det uppstår en tvåvägskommunikation mellan dessa två parter (Leenders et al.
2019).
I Schols et al. (2013) intervjustudie som syftade till att undersöka hur yrkesverksamma inom skola, vård och omsorg hanterar barnmisshandel i sitt arbete, framkom det att förskollärare hade en lägre kompetens än yrkesverksamma inom barnavårdscentral, när det handlar om att kommunicera med vårdnadshavare. Studien visade också att förskollärare tyckte det var utmanande att prata med barnen. Enligt studien skapar det en oro att förskollärare hade svårt att kommunicera med vårdnadshavare och barn.
Förskollärare tillbringar mer tid med barn och har således större insyn i barns familjesituation än vad de på barnavårdscentraler har (Schols et al, 2013).