7 3 Tidigare forskning i relation till resultatet

I den tidigare forskningen som berör temat “Individers relationer och reaktioner till

krissituationer”(James J. Gross 2015). framkom det att stress som har utvecklats av potentiella hot från yttre världen har påverkat människans emotionella tillstånd och sättet människor kontrollerar sina känslor. Det är något som har visat en definitiv förändring i pars intima aktiviteter tillsammans och även en signifikant minskning i människors risktagande i relationer. För det påvisades att individer ofta har valt att inte delta i sexuella aktiviteter på grund av minskad lust. När risken för sjukdom var hög, påvisades också vara en anledning till minskad sexuell aktivitet. Det ovan nämna var också något som den tidigare forskningen som berör temat “tillfredsställelse och förväntningar i relationer” (Vinkokur, Price och Caplan (1996) överensstämmer med. Det då den påvisade att yttre stressrelaterade faktorer, var något som bidrog till att paren utvecklade en negativ attityd till varandra, vilket påvisades minska den emotionella tillfredsställelsen i relationen. Det är något som överensstämmer med vår undersökning då den påvisade att paren upplevde en stor minskning i sexuell drift och sexuella aktiviteter under den rådande coronapandemin. Detta då paren beskrev en svårighet att utveckla eller påbörja en sexuell akt utan att uppleva att denna är oäkta. För att se varandra ofta påvisades ha påverkat parens sexuella gnista. Paren beskrev att den sexuella lusten har försvunnit och försvinner när det är mycket fysisk beröring. Den fysiska beröringen i sig förlorar sin mening och sitt värde när den uppstår för ofta, de små detaljerna och beröringarna som skapar en sexuell spänning förlorar denna egenskap när den uppstår ofta, uppgav paren.

I den tidigare forskningen som berör temat “coronakarantänens påverkan på individen” (Durosini, Triberti, Savioni och Pravettoni 2021) påvisades det att pandemin har medfört att

individer har känt sig som fångar i det egna hemmet, vilket har skapat en känsla av hjälplöshet som lett till nedstämdhet och dåligt mående. Att behöva stänga in sig och helt isolera sig från andra, har påvisats öka stressen och ångesten hos individen. Att upprätthålla kontakten med betydelsefulla personer för individen har därmed visat sig vara viktigt. Detta är något som temat “Individers relationer och reaktioner till krissituationer” (Duncan, Schaller och Parks 2009:543) också framhävde då det i den undersökningen påvisades att individer kände ett ökat behov att ha kontakt med familjemedlemmar vid stressfyllda krissituationer för att kunna få stöd. Det som framkommit av de båda tidigare undersökningarna är något som överensstämmer med resultatet av vår studie. För vår studie påvisade att externt socialt stöd, såsom kontakt med familj och vänner var viktigt för paren för att kunna vårda den egna relationen. Våra par beskrev kontakten med externt socialt stöd såsom vänner, syskon och föräldrar var nödvändigt och en av viktigaste aspekterna för en välfungerande relation under pandemin. För uppsökandet av det sociala stödet gjorde att paren kunde komma bort från den instängda miljön hemma. Paren framhävde att det sociala stödet innebar en förflyttning fysiskt till en ny miljö, för att spendera tid med andra människor. Vilket var viktigt då det gav paren verktyg att klara av, kunna vårda och därmed också kunna hantera den situation som coronapandemin medfört för deras relation. I den tidigare forskningen som berör temat “corona karantäns påverkan på

individen”(Durosini, Triberti, Savioni och Pravettonis 2021), påvisades det att många individer

uppskattade möjligheten som corona pandemin medförde för dem att ta en paus från de vardagliga rutinerna. Många individer uppgav att pandemin gjorde det möjligt för dem att stressa mindre, då pandemin gjorde att många moment i vardagen som annars innebar en stress kunde försvinna. Många individer uppgav att pausen från de vardagliga rutinerna därför medförde att de kunde lägga mer tid på sig själva och deras välmående, vilket visade sig vara uppskattat. Det är något som inte överensstämde med vår studies resultat. För vår studies resultat påvisade att den ökade egentid som individer fick, istället ledde till tid för överanalys av det egna beteendet, vilket påvisades få en negativ inverkan på individernas förhållanden. För individens ökade tid för sig själva och reflektion ledde till att individerna började jämföra och reflektera över deras förhållanden i förhållande till samhällsnormer och förväntningar. Vilket beskrevs haft en negativ inverkan på parens förhållanden. Detta då det ledde till jämförelse och kritik av små saker som egentligen inte var av stor vikt för paren personligen, men som togs upp för att paren upptäckt sker som enligt samhällsnormer kunde vara något som saknades i deras förhållande. Vår studie påvisade också att paren upplevde att det var viktigt att bevara de rutiner som funnits innan Corona även under Corona, vilket inte stämmer överens med tidigare forskning. Paren såg corona pandemin som ett hot mot deras relation och att det därför var av vikt att bevara de rutiner som funnits innan också för att påverkan skulle bli så liten som möjligt av pandemin.

I den tidigare forskningen som berör temat om “coronakarantänens påverkan på individen” (Durosini, Triberti, Savioni och Pravettonis 2021) under coronapandemin påvisades det att många par uppskattade den ökade tiden som Corona möjliggjort för dem att spendera tillsammans. Några par uppgav att det ökade deras emotionella tillfredsställelse och gav upphov till positiva känslor hos dem båda i relationen. Några par uppger också att pandemin medfört att de börjat upptäcka nya aktiviteter tillsammans och att dem börjat uppskatta hobbys på ett helt annat sätt nu jämfört med innan. Det här är något som resultatet av vår studie inte överensstämde med. För vår studie påvisade att paren inte uppskattade den ökade tiden som de fått med varandra i och med pandemin. Istället påvisade vår studie att behovet av egen tid var betydligt större nu jämfört med innan pandemin. Vår studie påvisade också att paren många

gånger upplevde en större irritation över varandras hobbys nu jämfört med innan pandemin vilket heller inte överensstämde med den tidigare forskningen.

En tänkbar anledning till att vårt resultat på vissa punkter skiljer sig mot den tidigare forskningen, skulle kunna ha att göra med åldern på intervjupersonerna. Vi hade en stor bredd i ålder på våra intervjupersoner då vi involverade par som var mellan 22 och 80 år gamla. Den tidigare forskningen hade enbart involverat yngre par. Åldern på paren samt hur länge de varit tillsammans skulle i och med det kunna vara något som påverkar parens upplevelse av hur det är att leva som par under corona Pandemin. För det är tänkbart att det finns ett större behov av egentid för individer som dels är äldre men också har befunnit sig i en parrelation under en längre tid. För med tiden avtar ofta attraktionen något mellan paren när den ”nykära” auran lagt sig, och par lär sig ofta hur de ska hantera att vara ifrån varandra. De vet vart de har varandra och känner ingen oro över att behöva vara ifrån varandra och kan till och med uppskatta att få lite egen tid. Medans mer ”nykära” och ”färska” par känner mer behov av att vara med varandra hela tiden, och inte vet lika väl vart de har varandra eller har samma tillit till varandra som par som varit tillsammans en längre tid. Det skulle kunna vara en anledning till att den tidigare forskningen påvisade att paren uppskattade den ökade tiden med varandra och att de fick en ökad emotionell tillfredsställelse i relationen när pandemin kom, medans paren i vår undersökning stället kände ett ökat behov av egentid och minskad emotionell tillfredsställelse. Det kan tänkas att ”nykära” par ofta vill ha varandras beröring och att de känner emotionell tillfredsställelse av att beröra och vara nära varandra hela tiden och att pandemin då möjliggjorde mycket beröring i och med att den förändrade vardagen. Par som varit tillsammans med varandra en längre kan istället tänkas får svårt att känna de där ”lilla extra” när de berör varandra för ofta och den ökade tiden för samvaro under pandemin kan därför istället har hämmat deras relation istället för att främja den.

7. 4

Den hermeneutiska metoden har för oss varit till god hjälp för att kunna få en ökad förståelse inför hur par upplever att det är att leva som par under rådande pandemi. Det fanns dock en del svårigheter med metoden också, vilket vi har märkt genom vårt arbetes gång. Det fanns en svårighet med analysprocessen då den inom hermeneutiken inte har några bestämda riktlinjer eller struktur. Med anledning av det kände vi långt in i analysprocessen en förvirring inför hur vi skulle få ihop vår tolkning samt teman på ett bra sätt. Förvirringen försvann dock efter ett tag för oss, och tolkningsprocessen kunde ses klarare och förståelsen för fenomenet växte. Det är en process som vi båda upplevde som fascinerande. Vi båda blev hänförda av den förändring som vi båda upplevde skedde av våra kunskaper via analysprocessen.

Även om vi båda upplevde en fascination av att använda den hermeneutiska metoden så fanns det även utmaningar med att använda den. Även om analysprocessen var häftig, så var det till en början inte helt lätt att se hur vi skulle strukturera upp den. Det var till en början en utmaning att se hur den information som paren delgav oss hängde ihop. Det blev i och med det en utmaning att försöka finna gemensamma teman som kunde hänga ihop med den information som paren delgett oss. Men när vi började kolla igenom alla transkriptioner tillsammans och började diskutera med varandra så började vi att upptäcka gemensamma drag för alla våra intervjuer, vilket gjorde att efter mycket tolkning och jämförelse av alla intervjuer emellan kunde vi komma fram till bra teman som sedan gjorde det möjligt för oss att få fram en bra huvudtolkning. Långt in i analysprocessen kände vi dock fortfarande en förvirring inför hur vi skulle få ihop en bra huvudtolkning.

En sak som vi tyckte var negativt med vårt urval var att det bara innefattade heterosexuella par. Vi hade en ambition att eftersträva en maximal variation för att få ett så pålitligt resultat som möjligt. Att ha haft mer variation även med avseende på sexuell läggning hade kunnat gjort vår maximala variation mer komplett och berikat vårt resultat. Det kunde också tyckas ha berikat vårt resultat om vi haft med namnen på personerna i paren som vi intervjuade, istället för att ha siffror som vi valde. Det med anledning av att det kunde ha gjort det lättare att förstå vem som sagt vad och därmed gjort det lättare att hänga med i resultatet. Vi valde att inte använda namn för att kunna förhålla oss till den etiska aspekten gällande konfidentialitet på ett bra sätt. Detta då vi märkte att den information paren delgav var känslig och att de många gånger kände sig obekväma med det som delgetts. Att ha haft med namn, även om vi inte tagit parens riktiga namn, hade i och med det riskerat att det eventuellt hade kunnat gått att lista ut vilka paren var. Med hänsyn till paren och de etiska aspekterna valdes därmed siffror istället för namn. Som vi tidigare nämnt var det också en utmaning att bortse från vår egen förförståelse för att vara öppna inför ny information. Det bemötte vi genom att hela tiden vara öppna i dialogen med paren för att vi skulle kunna nå en gemensam förståelse med paren och inte styra dem. Vi märkte att öppenheten var svårare att ha i dialogen desto fler intervjuer vi hade. Detta då vi då fått en uppfattning om vad vi var ute efter i vår undersökning, vilket gjorde det svårare att vara helt öppna och inte styra paren i någon specifik riktning. Vi märkte också att en nackdel med att intervjua par tillsammans är att den ena partnern lätt tar mer plats än den andra i intervjun. Det fanns en utmaning för oss att fördela talutrymmet lika mellan paren. Vi lärde oss hur vi skulle hantera detta efter att ha genomfört några intervjuer. Om den ena partnern tog större plats så ställde vi en kompletterande fråga till den andra partnern och bad den andra partnern reflektera över det som redan sagts för att skapa en jämvikt i talutrymmet.

En utmaning som vi märkte fanns vid genomförandet av intervjuer var att inte orsaka osämja paren emellan. Många par var oeniga om svaren på de frågor vi ställde, vilket många gånger skapade diskussioner paren sinsemellan. När vi märkte att oenigheter uppstod paren emellan, hanterade vi det genom att vi gick vidare på nästa intervjufråga eller erbjöd paren en paus i intervjun. Några par blev dock trots det osams, och vi valde då att avbryta intervjuerna och ta upp dialogen med paren vid ett senare tillfälle. Det med anledning av att oenigheter inte skulle blossa upp till konflikter. Fyra års kriteriet för antal år intervjupersonerna behövt vara tillsammans, valdes med tanke på de konflikter som eventuellt skulle kunna komma att uppstå paren emellan. Om paren varit tillsammans fyra år fanns en tanke om att de skulle kunna hantera eventuella oenigheter och konflikter utan att det skapade för mycket obehag för dem. Det ovan nämnda gjordes med tanke på och med hänsyn till de etiska principerna som vi nämnt tidigare. Av parens konflikter som uppstod av oenigheter dem emellan, lärde vi oss att det är en utmaning att intervjua personer när undersökningsområdet berör ett privat och känsligt ämne. Att det skapades diskussioner paren sinsemellan kan dock litegrann bekräfta vilken påfrestning coronapandemin innebär för parens förhållanden.

7. 5

Då vi båda som innan nämnt, har levt i en relation både innan och under corona. Så hade vi innan vi påbörjade undersökningen, en ganska god uppfattning om vad vi trodde skulle framkomma av hur paren upplever att det är att leva som par under coronapandemin. Vi hade i början av studien förutfattade meningar om att ett av de största problemen som par skulle uppleva i samband med coronapandemin skulle vara den ökade tiden med varandra. Att den

ökade tiden med varandra skulle leda till minskad emotionell tillfredsställelse samt ökad irritation på varandra. Dessa antaganden och vår förförståelse fick vi ompröva via dialogen som vi förde med intervjupersonerna. Detta då vi genom den nya kunskapen som framkommit av paren kunde bilda oss nya kunskaper om fenomenet. Att kunna bortse från vår förståelse när vi båda var en så tydlig del av det vi skulle undersöka var verkligen en utmaning, men väldigt lärorikt för att kunna uppnå ny kunskap.

I den tidigare forskningen som vi använt oss av påvisades det att paren upplevde ökad emotionell tillfredsställelse, upptäckte nya saker som de kunde uppskatta att göra tillsammans och uppskattade vardagliga aktiviteter på ett helt annat sätt samt att coronapandemin möjliggjort för paren att ta en paus från de vardagliga rutinerna och den annars stressiga vardagen. Vår undersökning påvisade inte riktigt samma resultat som den tidigare forskningen. Detta då vår undersökning påvisade att paren upplevde en sämre emotionell tillfredsställelse, blev mer irriterade på varandras hobbys än innan, mer behov av egen tid samt att paren uppskattade bevarandet av de rutiner som funnits sedan innan coronapandemin startade. Som vi nämnt i diskussionen hade den tidigare forskningen som vi använt oss av till stor del yngre intervjupersoner i sin undersökning. Medans vi hade en större åldersbredd på våra intervjupersoner, vilket som tidigare nämnt skulle kunna vara en anledning till att vårt resultat skiljde sig lite mot den tidigare forskningen. Därför skulle ett förslag på framtida forskning, kunna vara att undersöka om det finns någon skillnad i hur par som inte varit tillsammans så länge upplever att coronapandemin har påverkat deras förhållande, och sedan jämföra deras upplevelse med hur par som varit tillsammans länge upplever att coronapandemin har påverkat deras förhållande. Detta skulle vara av intresse att undersöka i framtiden. Det med anledning av att vår undersökning påvisat att det finns en tänkbar skillnad och att det då finns ett intresse av att undersöka vad de eventuella skillnaderna skulle kunna vara i hur mer nykära par, och sedan länge tillsammans par upplever coronapandemins påverkan.

8. Referenser

Bauman, Z. (2003). Liquid Love. Cambridge UK: Polity press

Beck, U. (1998). Risksamhället- på väg mot en annan modernitet. Uddevalla: Daidalos AB Binding, L. L. & Tapp, D. M. (2008). ”Human understanding in dialogue: Gadamers recovery of the genuine.” Nursing Philosophy, 9, s. 121-130.

Bjørnholt, M., & Farstad, G. (2014). ‘Am I rambling?’ on the advantages of interviewing couples together. Qualitative Research, 14(1), 3-19.

Corbett, G., & Hehir, P, M. (2020) Effects of isolation on mood and relationships in pregnant

women during the covid-19 pandemic. European Journal of obstetrics ^ Gynecology and

Reproductive Biology. 252.

Dahlberg, K., Dahlberg, H., & Nyström, M. (2008). Reflective Lifeworld Research (2nd ed.). Lund: Studentlitteratur.

Ducan, L. A., Schaller, M., & Park, J. H. (den 27 januari 2009). Perceived vulnerability to disease: Development and validation of a 15-item self-report instrument. Personality and Individual Differences, 47, ss. 541-546.

Folkhälsomyndigheten (2020), Hämtat från

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid- 19/

Giddens, Anthony (1999) Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna epoken. Uddevalla: MediaPrint i Uddevalla AB.

Gross, J. J. (den 09 Mars 2015). Emotion Regulation: Current Status and Future Prospects. Psychological Inquiry: An International Journal for the Advancement of Psychological

Theory, ss. 1-26.

Gulino, E. (2021). Quarantine might be ruining your relationship. Here\s how to save it. Refinery29. https://www.refinery29.com/en-us/2020/03/9569316/coronavirus-quarantine- relationship-problems

Islam MS, Sujan MSH, Tasnim R, Sikder MT, Potenza MN, van Os J (2020) Psychological

responses during the COVID-19 outbreak among university students in Bangladesh. PLoS

ONE 15(12): e0245083. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0245083

Karney, B. R., & Bradbury, T. N. (1995). The longitudinal course of marital quality and stability: A review of theory, methods, and research. American Psycholofical , 118, ss. 3- 34.

Li, G., Tang, D., Bin, S., Wang, C.,... (2020). Impact of the COVID-19 Pandemic on Partner relationships, Sexual and Reproductive Health: A Cross-sectional Online Survey. Journal

of Medical internet Research 22(8).

Mikulincer, M., & Shaver, P. R. (2007). Attachment in Adulthood: Structure, Dynamics, and Change. London, New York: The Guilford Press.

Montgomery, M. J., & Sorell, G. T. (1997). Differences in love attitudes across family life stages. Family Relations: An Interdisciplinary Journal of Applied Family Studies, 46(1), 55–61. https://doi.org/10.2307/585607

Nationalencyklopedin. (den 2 01 2021). Upplevelse. Hämtat från

https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/upplevelse

Peter, J. (2019). På gränsen med Peter Jihde- när krisen kommer. [TV3]. TV3.

Sabatelli, M. R. (1988). Exploring Relationship Satisfaction: A Social Exchange Perspective on the Interdependence Between Theory, Research, and Practice. National council on family

relations. Vol. 37. No. 2. P. 217-222.

Sabatelli, M. R. (1988). Measurement Issues in Marital Research: A Review and Critique of Contemporary Survey Instruments. Vol. 50. No4. Pp. 891/915. National council on family

relations.

Pietromonaco, P. R., & Overall, N. C. (2020). Applying Relationship Science to Evaluate How the COVID-19 PandemicMay Impact Couples’ Relationships. American Psychologist, ss. 1-13.

Savage, M. (7th December 2020). Divorce rates are increasing around the world, and

relationship experts warn the pandemic-induced break up curve may not have peaked yet.

BBC. https://www.bbc.com/worklife/article/20201203-why-the-pandemic-is-causing- spikes-in-break-ups-and-divorces

Stiwne, D. (2008). Krisbegreppet ur ett existentiellt perspektiv. i D. Stiwne, Bara detta liv. Stockholm: Natur & Kultur.

Stiwne, D. (2008). Om livet och döden -och dödläget däremellan. i D. Stiwne, Bara detta liv. Stockholm: Natur & Kultur.

Strandberg, S. (7 September 2020). Lista: 5 tips från psykologen - så räddar du relationen. SVT.se. https://www.svt.se/nyheter/sa-raddar-du-relationen

Vinokur, A. D., Price, R. H., & Caplan, R. D. (1996). Hard times and hurtful partners: How financial strain affects depression and relationship satisfaction of unemployed persons and