Kärleksrelationer under corona pandemin : En hermeneutisk studie om pars upplevelse av en tillfredsställande relation under en krissituation

Kärleksrelationer under corona pandemin

En hermeneutisk studie om pars upplevelse av en tillfredsställande relation under en krissituation

Ebba Lindevret & Sabrina Uzbekova Kandel

Mälardalens Högskola

Sociologi med socialpsykologisk inriktning 61-90 SOA 135 Kandidatuppsats, 15 hp, VT 2021 Handledare Tanya Jukkala

Sammanfattning:

Covid-19 viruset, något som medförde en pandemi som ingen går oberörd igenom. Coronapandemin medför restriktioner som innebär mer tid i hemmet, och för par med tid med varandra än någonsin. Det gör det intressant att med den här studien, undersöka hur par upplever att det är att leva som par under rådande coronapandemi. Studien stödjer sig på ett teoretiskt och begreppsligt ramverk som tar sin grund i Giddens teori om det rena förhållandet och social reflexivitet, Baumans teori om liquid love samt Becks teori om risksamhället. En hermeneutisk metodansats valdes för undersökningen, och dialogiska intervjuer genomfördes med tio olika par som varit tillsammans minst fyra år. Studiens resultat presenterar en huvudtolkning som påvisar att en viktig del av en fungerande relation under coronapandemin är “jaget”. Det innebär att det är viktigt för individerna i en relation att involvera sig själva i en relation för att inte känna en emotionell tomhet. Den individuella människans ’jag’ visade sig vara centralt i relationen, där det visats att det inte finns något “oss”, utan ett “mitt” och “ditt”. “Jaget” konstrueras mycket i samverkan med andra, vilket blir problematiskt när individer isoleras av en pandemi. Isoleringen gör att paren får svårare att hitta “jaget”, och då “jaget” visats vara en central del av relationen skapar det problem i den emotionella tillfredsställelsen hos paren.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 2

1. Inledning 4

2. Syfte och frågeställningar 5

3. Tidigare forskning 6

3. 1 Individers relationer och reaktioner till krissituationer 6 3.2 Tillfredsställelse och förväntningar i relationer 7

3.3 Coronakarantänens påverkan på individen 7

4. Teori 10

4. 1 Dagens samhälle och dess inverkan på individen 10

4. 1. 1 Det senmoderna samhället 11

4. 1. 2 Risksamhälle 11

4. 1. 3 Ontologisk trygghet 12

4. 1. 4 Social reflixivitet 13

4. 2 Kärlek i det moderna samhället 13

4. 2. 1 Liquid Love 13

4. 2. 2 Det rena förhållandet 14

4. 3 Sammanfattning av teori 15

5. Metod 16

5. 1 En hermeneutisk studie 16

5. 1. 1 Hermeneutikens viktiga komponenter: Förförståelse, förståelse och tolkning 17 5. 1. 2 Den hermeneutiska spiralen: den ständigt pågående tolkningsprocessen 17 5. 1. 3 Dialogen: redskapet för att nå totalisering 17

5. 2 Motivering av metodval 18

5. 2. 1 Svårigheter med metoden 18

5. 2. 2 Förförståelse och reflexivitet 19

5. 3 Etik 19

Tabell nr 1. Presentation av deltagarna 21

5. 5 Datainsamling 21 5. 6 Analys 22 5. 6. 1 Inledande tolkning 23 5. 6. 2 Fördjupad tolkning 23 5. 6. 3 Huvudtolkning 23 6. Resultat 24 6. 1 Inledande tolkning 24 6. 2 Fördjupad tolkning 26

6.2.1 Tolkning med teori 31

7. Diskussion 34

7. 1 Syfte och problemformulering 34

7. 2 Teori i förhållande till resultat 35

7. 3 Tidigare forskning i relation till resultatet 36

7. 4 Metodologiska reflektioner 38

7. 5 Vår egna reflektioner, förförståelse och förslag på framtida forskning 39

8. Referenser 41

1. Inledning

Sverige, ett land som länge stått i framkant med att vara förberedd inför kriser. Efter de två världskrigen som skakat världen och berört Sverige, så byggde Sverige upp en krisberedskap som var så omfattande att ytterst få länder kunde mäta sig med den. Sverige och dess befolkning var redo för allt. Det fanns lager med förnödenheter, mediciner, skyddsmasker till hela befolkningen samt skyddsrum, men framför allt en plan hur det skulle ageras vid kriser. Individer var väl insatta i krisplaner och hur de skulle agera vid en eventuell kris och var väl förberedda på hur livet skulle komma att se ut vid en eventuell kris. Många individer var förr ”preppers” som innebär att individer i förväg preparerar sig för framtida kriser genom att aktivt hela tiden förbereda sig inför framtida hot i vardagen. Tänkbara hot kan vara naturkatastrofer, krig, ekonomiska kollapser och pandemier. ”Preppers” hamstrar ofta mat och vatten i olika förråd och har en tilltänkt plats att fly till vid eventuell kris. Att många individer i Sveriges befolkning hade detta förr, berodde på att Sveriges myndigheter hade sett till att det fanns en krisplan för Sveriges medborgare att följa samt att de hade sett till att informera medborgarna om vad som kunde komma att behövas göras och hur de skulle agera för att klara av en eventuell kris. Sveriges alla myndigheter träffades på den tiden kontinuerligt och samverkade med varandra för att få fram en så bra plan som möjligt inför kriser, så att befolkningen skulle känna sig redo och veta hur de skulle agera vid eventuella kriser (På gränsen med Peter Jihde-när krisen kommer: 2019).

Sedan omkring 2000-talet i samband med att EU skapades och freden bevarats en längre tid avskaffade Sverige sin krisberedskap, allt bara försvann. Sverige som varit internationellt erkänt för att ha haft en bra krisberedskap, blev landet som gick från att ha en tydlig plan inför kriser, till att bli ett land som inte längre har det som krävs för att stå emot kriser. Sveriges myndigheter samverkar inte på samma sätt som förr, och i och med det är kriser inte längre något som det pratas om i Sverige. Detta har gjort att individerna i landet heller inte längre vet hur deras liv kan komma att se ut i och med en kris. Trots det ligger mycket ansvar på individen idag vid en kris. Eftersom Sverige avskaffat sin krisberedskap, blir det då upp till individen att se till att vara tillräckligt rustad för att klara en kris. Det kan sägas att Sverige och dess befolkning lever i god tro om att inga kriser längre ska inträffa. Att leva i den goda tron är inget som har besvärat Sverige innan, men som uppenbarligen har blivit en utmaning och besvärligt när landet återigen drabbats av en kris. Det har visat sig för Sverige att krig inte är den enda krisen som finns som kan drabba ett land, utan att det också finns andra hot som kan kräva en krisberedskap (Peter Jihde, 2019). År 2020 spreds och rapporterades något som innebar en ny stor kris för hela världen, nämligen ett dödligt virus vid namn covid-19. Ett virus som spred sig snabbt över världen och påverkade många människors liv. Förutom dess biologiska hot mot människans fysiologiska kropp (WHO, 2020) så har den även covid-19 viruset framfart förändrat och påverkat individens sätt att leva.

Världen har undergått förändringar, där länder har begränsat medborgare socialt och geografiskt. Individer kan numera inte röra sig fritt på grund av de restriktioner som införts för att minska smittspridningen av Covid-19. I Sverige införs restriktioner som medför att individer inte kan besöka fysiska butiker, resa eller umgås med för många individer. Restriktioner om att alltid utföra det vardagliga som måste utföras för individens överlevnad ensam införs, och

skyltar med “vänligen håll avstånd” syns överallt. Individens sociala umgänge har också begränsats, genom rekommendationer att bara umgås med familj eller de som ingår individens närmaste bekantskapskrets. På det viset tvingas individer numera spendera en stor del av vardagen isolerad från andra och enbart i samvaro med deras närmaste. Covid-19 viruset för således med sig många förändringar för individer som inte funnits där tidigare, vilket har vänt upp och ner på många individers vardag. Många individer har börjat arbeta hemifrån och individens vardag består av allt mer tid i hemmet. För de som lever i par innebär det mer tid än någonsin tillsammans. Av allt det som fått en påverkan av coronapandemin är därmed individers relationer inte ett undantag. Individer som lever i en kärleksrelation har plötsligt fått mer tid tillsammans än någonsin, vilket kan innebära något positivt men säkerligen också något negativt (Folkhälsomyndigheten 2021).

Under pandemin har artiklar på internet presenterat olika lösningar och strategier på hur relation kan räddas och hanteras av par. ’’Så räddar du relationen’’ står det i SVT, ’’Quarantine might be ruining your relationship. Here’s how to save it.’’ Skriver Elizabeth Gulino i Refinery29, där hon beskriver hur isoleringen eller förändringen i vardagslivet med sin partner kan vara ’retsamt’. Enlist Carly Kinch (BBC, 2020) så handlar detta om att människor har blivit vana vid ett specifikt sätt att leva - och pandemin har isolerat och förändrat människors scheman så pass mycket att par nu måste bli vana vid varandras rutiner. Men vad händer med lyckan och tillfredsställelsen i förhållandet när allting förändras? För när par spenderar mer tid tillsammans skulle det även kunna vara så att behovet av emotionellt och fysiskt stöd förändras. Dessutom argumenterar författarna till studien av BBC att externa faktorer såsom exempelvis ekonomiska förändringar och sociala förändringar kan skapa så pass mycket stress, att individers behov i ett förhållande förändras. Det vill säga kan individers ideal och uppfattning av en god relation ha blivit annorlunda - vilket i sin tur kan ha medfört förändringar i relationen. Individer kan ha börjat kräva mer av sin partner då stress och rädsla för externa hot har ökat. Det kan även ha blivit tvärtom, att människor har förväntat sig mindre eller accepterat det mesta för att behålla stöd under en krissituation.

Individer och pars relationer befinner sig numera som i ett naturligt experiment, där Corona pandemin och de restriktioner som medförts av den blir en sorts manipulation för individer och en utmaning för dess relationer. Individer tvingas förhålla sig till viruset, rädslan, distansering, isolering, nya lagar, nya restriktioner och förändrade beteende mönster från andra. Då coronapandemin är ett nytt fenomen, finns ingen tidigare kunskap om hur individerna som tvingas förhålla sig till allt som coronapandemin medför kommer att reagera. Det är en sorts ofrivillig manipulation som applicerats på individers vardagliga liv. Det är inget som konstlats fram av forskare i ett laboratorium utan en verklig händelse, vilket ger oss som forskare en unik möjlighet att undersöka hur par upplever att en kris, såsom coronapademin påverkar deras förhållande. Det är ett outforskat område där det finns ett intresse i att bringa mer klarhet i hur par upplever att deras relation påverkats. Detta då det eventuellt kan möjliggöra att fler par skall kunna fortsatt kunna leva med varandra trots pandemin, eller fungera rådgivande med avseende på hur nya par kan agera för att lyckas med sitt förhållande under rådande pandemi.

2. Syfte och frågeställningar

Det gör att syftet med undersökningen blir att tolka och belysa dynamiken av hur par upplever att det är att leva tillsammans som par under rådande corona pandemi. Studiens målgrupp är

människor som befinner sig i en relation i form av giftermål, förhållande eller sambo. Undersökningens mål är att beskriva pars upplevelser och tankar om deras relation under coronapandemin. Studien syftar även till att undersöka om det har skett en anpassning i relation under de senaste året. Frågeställningen innehåller orden ’’upplever’’ vilket innebär att författarna kommer lägga vikt vid hur människor skapar en uppfattning och känsla av den omgivning och situation de befinner sig i (Nationalencyklopedin, 2021). Författarna kommer därefter tolka denna subjektiva syn på parens relation med hjälp av deras berättelser.

- Hur upplever par att det är att vara ett par under coronapandemin?

- Hur upplever paren att de behövt anpassa sig i relationen under coronapandemin?

3. Tidigare forskning

Det senaste året har mycket forskning kring relationer under krissituationer utförts. Dock märkte vi väldigt tidigt i sökandet att det fanns väldigt lite forskning kring individers uppfattningar om deras relationer och om relationer generellt.. Det har även varit svårt att hitta de önskade inriktningarna som var nödvändiga för att kunna sammanställa en god bild av en relation under den rådande coronapandemin. Detta innebär att författarna har behövd anpassa sig och inkludera forskning som har haft ett mer översiktligt syfte. Exempelvis har både forskning med äldre deltagare och forskning kring stress och sårbarhet inkluderats i denna del för att få en bättre bild av den nuvarande situationen som par går igenom. Därmed blir det viktigt att nämna att de studier som inkluderats i viss mån argumenterar emot varandra vilket dock ger en god representation av forskningsområdet.

Tidigare forskning kommer nedan att presenteras i form av kategorier för att bättre kunna belysa forskning som kommer bearbetas i relation till den aktuella undersökningen. Författarna har använt sig av PsychInfo, ProQuest och GoogleScholar för att hitta relevanta studier för denna undersökning med sökorden ’’reltionship during pandemic’’, ‘’relationship

satisfaction’’, ‘’relationship experiences’’, ‘marital stability’’, ‘‘relationship happiness’’, “Quarantine”. Detta avsnitt kommer även avslutas med en sammanfattning av den de

tematiserade forskningen och reflektioner kring hur den tidigare forskningen bidrar till denna undersökning.

3. 1

Individers relationer och

Många studier har bekräftat pandemins inverkan på individens mentala hälsa, och ökning i känslan av ensamhet (Corbett & Hehir, 2020; Pietromonaco & Overall, 2020; Islam et al, 2020). Den stress som har utvecklats av potentiella hot från yttre världen har påverkat människans emotionella tillstånd och sättet människor kontrollerar sina känslor menar James J. Gross (2015). En enkätstudie av Li, Tang, Song et al (2020) med 967 deltagare har visat en definitiv förändring i pars intima aktiviteter tillsammans och även en signifikant minskning i människors risktagande i relationer. Deras studie visar att individer har oftast valt att inte delta i sexuella aktiviteter på grund av minskad lust, och att individer under Corona har varit försiktigare med sina val än innan pandemin. Det vill säga individer har avstått från att göra saker som kan innebära en risk och ge upphov till konsekvenser. Studien visade även att individens familj har fått en större plats i deras privatliv, där det specifikt handlar om en inblandning som har minskat individers personliga uppfattning av frihet. Detta i sin tur har

påverkat den mentala hälsan menar Li et al (2020). Detta får även stöd av James J. Gross (2015) som beskriver människans emotioner och hur detta hjälper oss hålla oss själva borta från saker som fortsätter skada oss.

Li, Tang, Song et al (2020) studie visade att individer har hållit ett avstånd med deras partner sexuellt, vilket även får stöd av en äldre empiriska studie om uppfattad sårbarhet i relation till sjukdomar av Duncan, Schaller och Parks (2009:543) där datamaterial från 1539 deltagare visade att områden där det fanns större risk för sjukdomar så hade även det sexuella beteendet minskat. Därefter ökade kontakten med familjemedlemmar kan visa behovet att för stöd under stressfyllda krissituationer. Vilket betyder att på samma gång som distans har människor valt att göra sin sociala grupp tätare för socialt stöd.

3.2 Tillfredsställelse och förväntningar i relationer

I en fältstudie av Vinkokur, Price och Caplan (1996) om hur ekonomiskt svåra situationer påverkar individers tillfredsställelse i relationen, så påvisades det av 815 arbetslösa jobbsökande, att yttre stressrelaterade externa faktorer bidrar till instabilitet i äktenskapet där paren drar sig undan från socialt stöd. Studien visar även att paren utvecklar en negativ attityd till varandra, som leder till att paren förolämpar och förhåller sig negativt till varandra. Detta har eventuellt visat sig ha minskat parens känsla av tillfredsställelse i relationen, beskriver författarna. En intressant detalj som noteras är det faktum att socialt stöd och den negativa attityden mot partnern påverkade tillfredsställelsen på olika sätt inom relationen.

Tidigare studier visar att anpassning och tillfredsställelse kan ha en viktig koppling. Ronald M. Sabatelli (1988; 1988) har skrivit många artiklar om äktenskap och dess olika komponenter. En artikeln av Ronald M. Sabatelli (1988, vol 3) utforskar hur förväntningar i relationen spelar roll i hur tillfredsställelsen kommer utvecklas inom relationen - liksom hur människorna i parrelation uppfattar tillfredsställelsen i den. Med hjälp av exchange modellen förklarar Sabatelli hur individer väljer att bli ett par för att kunna ha ett utbyte där den önskade resultatet är tillfredsställelse. Men detta innebär även att andra relationer inte kan bidra med samma tillfredsställelse, menar Sabatelli. Sabatelli belyser individens subjektiva uppfattning av en standard - som förväntas uppnås för att en relation skall kunna ses som tillfredsställande eller viktig. En viktig aspekt i detta är att individerna bedömer hur deras nuvarande relation är, genom att jämföra de olika resultat som fås utifrån de förväntningar som finns hos dem på relationen. Dessa förväntningar bör dock vara logiska och anpassade till den situation som paren befinner sig i (Sabatelli, 1988, s:217). Det vill säga innebär detta att omgivningen spelar en stor roll för hur en och om en relation fortsätter tillfredsställa en individ. Sabatelli (1988:220) presenterar data som visar att individer anpassar deras standard för att inte nå den potentiella tillfredsställande känslan i relationen. En slutsats som Sabatelli (1988) drar utifrån sitt resultat är att att förväntningar på tillfredsställelse i relationen är en betydande anledning till en individs stress.

3.3 Coronakarantänens påverkan på individen

I en kvalitativ studie som Durosini, Triberti, Savioni och Pravettoni (2021) gjort som heter ”In the eye of a quiet storm: A critical incident study on the quarantine experience during the coronavirus pandemic” undersöktes individers olika utmaningar som uppstått i samband med coronapandemin samt individers upplevelser av om pandemin medfört något positivt, negativt

eller både och för dem. Studien påvisade att de flesta individerna hade både positiva och negativa upplevelser av coronapandemin. Det som flest individer uppgav som en negativ konsekvens av coronapndemin var begräsningen av den personliga friheten. Detta är något som en studie av Bavel, Baicker och Willer (2020) också har bekräftat, då den påvisade att hot mot individen, såsom instängdhet eller rädsla inför något, gjorde att individer kände sig hjälplösa. Att inte ha samma kontroll över det vardagliga livet längre visade sig vara något som skrämde individerna och som har påvisats leda till en nedstämdhet och dåligt mående hos många. Detta styrks även av det som Durosini, Triberti, Savioni och Pravettonis (2020) påvisade genom sin studie. Detta då den visade att då inte individer kunde genomföra sina dagliga rutiner eller fritidsaktiviteter som förr, så ledde detta till en negativ inverkan på individens mående, och upplevdes vara ett av de största problemet som kommit av coronapandemin.

Många deltagare i studien av Durosini, Triberti, Savioni och Pravettoni (2020) uppgav också att de kände sig som en fånge i det egna hemmet och kunde ringa vänner eller familj för att få stöd eller sällskap. De kunde också åka och besöka dem för att få stödet eller miljöombyte. Det är något som även en studie gjord av Ferucci, Averna, Priori (2020) påvisade och kan bekräfta. I denna studie framkom att fortsatt kontakt med familj och vänner under pandemin, hade gjort att individer mått bättre under pandemin, jämfört med dem som inte haft den kontakten. Att dela känslor med andra var enligt studien har påvisats av studien vara något som reducerade ångest som annars kan uppstå av alla förändringar som pandemin medfört för individer. Att stänga sig ute och helt isolera sig från andra, ökade istället stressen och ångesten hos individen. Att upprätthålla kontakten med betydelsefulla personer för individen visade sig därmed vara viktigt.

Något som intervjupersonerna i Durosini, Triberti, Savioni och Pravettonis (2021) studie också uppgav fått en påverkan av coronapandemin, var deras kärleksrelationer. Den påvisade att karantän som coronapandemin medförde gjorde att par tvingades befinna sig i hemmet med varandra betydligt mer än förut. Paren spenderade mer tid än någonsin tillsammans, vilket av studien påvisades vara en stor utmaning för relationen. Det påvisades av studien att en av de saker som påverkades mest och som tagit störst skada av coronakarantänen var individers kärleksrelationer. Studien påvisade att karantänen för vissa par varit så påfrestande att relationen behövt avslutats, vilket påvisades ha skett med anledning av den ökade tiden paren spenderat tillsammans. Den ökade tiden tillsammans påvisades av studien ha ökat tiden för reflektion, vilket gjorde att gamla problem lysts upp igen och skapade en diskussion paren emellan. Studien påvisade att många diskussioner uppstod på grund av den minskade möjligheten för eget utrymme och egen tid. Det med anledning av att studien påvisade att inte kunna umgås med andra än den egna partnern var något som togs upp väldigt problematiskt och skadligt för relationen. Studien påvisade ett behov av ökad egentid, och att individer i relationer sökte sig till platser som möjliggjorde tid från partnern eller platser där de kunde träffa andra än bara sin partner.

Studien av Durosini, Triberti, Savioni och Pravettonis (2021) påvisade inte bara negativa aspekter av intervjupersonernas upplevelse av coronakarantänen, utan påvisade även positiva aspekter. Studien påvisade att den ökade tiden paren fick spendera tillsammans möjliggjorde ett vårdande av deras relation som ökade deras emotionella tillfredsställelse. Studien påvisade också att paren uppskattade att upptäcka nya fritidsintressen tillsammans med varandra. Att upptäcka nya fritidsintressen möjliggjorde att koppla bort och glömma pandemin för ett tag. En till sak som studien påvisade var att paren uppskattade den paus från vardagliga livet och

rutinerna som coronakarantänen medförde. Studien påvisade att en del individer som levde i par, upplevde pausen från vardagen hade möjliggjort för dem att att lägga mer tid på sig själva och undvika den stress som annars ofta är en del av deras vardag.

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning

I detta kapitel har vi presenterat tio olika artiklar under tre olika teman. Tidigare forskning visar att kriser är något som påverkar individers emotionella tillstånd, vilket visar sig leda till minskad tillfredsställelse i individernas relationer. Detta med anledning av att när parens emotionella tillstånd påverkas av kriser, så får de en negativ attityd till varandra, vilket visar sig leda till minskad intim aktivitet dem emellan och därmed en minskad tillfredsställelse i relationen. Vårt första tema “Individers relationer och reaktioner till krissituationer” visar flertalet studier att stress som har utvecklats av potentiella hot från yttre världen påverkar individens emotionella tillstånd. Genom att det uppstår en påverkan på det emotionella tillståndet så påverkas även sättet individen kontrollerar sina känslor, vilket har visat en definitiv förändring i pars intima aktiviteter tillsammans och även en signifikant minskning i människors risktagande i relationer. Vårt andra tema “Tillfredsställelse och förväntningar i

relationer” visar en studie på liknande resultat som vårt första tema. Detta då en av en studierna

i vårt andra tema visar att yttre stressrelaterade faktorer bidrar till instabilitet i äktenskap och relationer, som gör att tillfredsställelse i relationen blir sämre. En studie i vårt andra tema visar också att individerna bedömer hur deras nuvarande relation är, genom att jämföra de olika resultat som fås utifrån de förväntningar som finns hos dem på relationen. Det innebär att när det sker en förändring i parens omgivning, såsom en kris och deras förväntningar på relationen fortfarande är densamma trots förändringen av omständigheterna. Så minskar individens tillfredsställelse i relationen då deras förväntningar på relationen inte är anpassad efter situationen som krisen innebär.

I vårt tredje tema “Coronakarantänens påverkan på individen” visar alla studier på att individernas psykiska mående påverkas på olika sätt av coronapnademin. Begränsningarna som coronapandemin innebär för individen i deras rörelsefrihet och sociala umgänge skapar en känsla av instängdhet som gör individers mående sämre. På grund av det visar sig kontakt med familj och vänner vara ett viktigt stöd för individernas välmående under pandemin. En av studierna i vårt tredje tema visar också att en av sakerna som påverkats mest av coronapandemin är individers kärleksrelationer. Detta då par spenderar mer tid än någonsin tillsammans, vilket visade sig vara en stor utmaning för relationen då paren blev så “inpå” varandra hela tiden. Möjligheten för eget utrymme och egen tid visar sig i och med det vara viktigt för en fungerande relation under coronapandemin. En av studierna i vårt tredje tema visar också på positiva konsekvenser som par upplever av coronapndemin, där möjligheten att ta en paus från de vardagliga rutinerna upplevs som det mest positiva.

Vi använde våra teman av tidigare forskning för att få en inblick i hur vår studie kunde fylla en plats i den samhälleliga kontexten. Det blev tydligt att det finns en stor avsaknad av studier om hur coronapandemin påverkat tillfredsställelsen i individers kärleksförhållanden. Här kommer vår studie att fylla en funktion genom att lyfta fram hur par upplever att coronapandemin har påverkat deras kärleksrelation, samt hur paren upplever att de går tillväga för att hantera de förändringar som coronapandemin inneburit i deras vardag. Detta då det saknas tidigare studier på området. Det finns en del studier om individers upplevelser av coronapandemins påverkan,

men det saknas forskning kring just pars upplevelse av coronapandemins påverkan på deras förhållande och tillfredsställelsen i det. Vår studie skulle därmed kunna innebära en ökad förståelse för hur det är att leva som par under en pandemi, vilket skulle kunna möjliggöra att fler par skall kunna fortsatt leva med varandra trots pandemin, eller fungera rådgivande med avseende på hur nya par kan agera för att lyckas med sitt förhållande under rådande pandemi.

4. Teori

I kommande avsnitt kommer vi att ge en redogörelse för den teoretiska och begreppsliga referensram som vi kommer att bruka för att bistå analysprocessen. Vi har valt att nyttja Giddens syn på det senmoderna samhället, hans teori om det rena förhållandet samt hans teori om social reflexivitet. Vi har också valt att nyttja Baumans teori om liquid love samt Becks teori om risksamhället. Vi har valt dessa teorier då vi anser att de kan vara oss behjälpliga för att tolka och förstå fenomenet hur par upplever att coronapandemin har påverkat deras förhållande. I det stycke som följer nedan kommer vi till en början introducera hur dagens samhälle ser ut med hjälp av teorin om senmoderna samhället och risksamhället. Därefter fortsätter vi med teorin av ontologisk trygghet som sedan följs av en redogörelse för social reflexivitet i samhället. Sedan görs en förklaring av kärlek i det moderna samhället som inkluderar det rena förhållandet av Giddens och avslutningsvis Baumans liquid love.

4. 1

Dagens

Här kommer presenteras två teorier som belyser det senmoderna samhällets karaktär och hur denna har påverkat människans vardagliga liv. Begreppen introduceras i den aktuella studien för att kunna hjälpa tolka studiens resultat och kunna förklara potentiella hål i kunskap. Dessa hål kan exempelvis vara ofullständiga kopplingar eller oförklarliga fenomen. Vi börjar med en beskrivning av det senmoderna samhället för att ge läsaren en inblick i det senmoderna samhällets karaktär. De följs sedan upp av en beskrivning av den första teorin presenterar begreppet risk i kombination till samhället, det så kallade risksamhället av Ulrich Beck. Begreppet risksamhälle kommer kunna potentiellt hjälpa att beskriva individens attityd och förhållningssätt till olika risker och hotfulla faktorer i dennes liv. Detta blir relevant i studien då parens befinner sig nu i en pandemi där deras perception av risker och olika externa hot kommer spela stor roll och kan analyseras och ses utifrån Becks teori. Den andra teorin som togs med i denna uppsats är ontologisk trygghet som bidrar till en bättre förståelse för hur människan utformar en förståelse för omgivningen och kan därmed hjälpa oss att tolka hur samhället har skapat den individ som vi ser idag. Giddens ontologiska trygghet belyser hur individen väljer att gå tillväga för att kunna återfå en trygghet - vilket blir synnerligen aktuellt i den rådande coronapandemin. Då som tidigare nämnts så har trygghet blivit en sällsynt bekvämlighet och kan ha blivit svår att identifiera, på grund av nya livssituationer och standarder. Då kan Giddens teori om ontologisk trygghet guida oss igenom potentiella outforskade områden när det kommer till tillfredsställelse och trygghet. Studien är även i behov av en grundläggande teoretisk ram om samhället - därför introduceras även det senmoderna

samhället som beskrivs av Giddens. Giddens beskriver ett samhälle av förändring och intensitet

4. 1. 1 Det senmoderna samhället

Giddens menar att det samhälle som individen lever i idag skiljer sig från tidigare samhällen som varit. Tidigare samhällen har varit jordbrukssamhällen där individer växte upp med sin familj och ofta arbetade på familjens gård. Tidigare samhällen innefattade en större kontinuitet över tid. Med anledning av det blev individers liv mer överblickbart och förutsägbart. En individ som växte upp visste mer eller mindre hur dess liv skulle komma att se ut och vad som förväntades av den i framtiden. De sociala banden till familj och vänner var också mer bestående. Det var lätt för individen att se det förflutna, nutiden samt framtiden och sedan genom det få en sammanhängande bild av dess liv (giddens 1997: 26). Detta är något som är betydligt svårare att se i dagens moderna samhälle, vilket beror på den snabba förändringstakten som finns i det moderna samhället. Tidigare samhällen har varit delvis föränderliga, men att det som kännetecknar det moderna samhället som råder idag, är dess flyktighet och väldiga fokus på föränderlighet. Dagens moderna samhälle kan sägas kännetecknas av just dess dynamiska föränderlighet. Det moderna samhället utmärks genom att det innefattas av ständigt snabba, intensiva och djupgående förändringar (Giddens 1997: 41). Det innebär att det blir svårare för individen att finna den sammanhängande bilden av dess liv. Detta då de ständiga förändringarna hela tiden skapar nya möjligheter för individen som ersätter individens nyligen gällande förståelse med nya tankar som blir till en ny förståelse inför hur individens liv skulle kunna komma att se ut (Giddens 1997: 94).

Bakgrunden till det moderna samhällets karaktär menar Giddens baseras på tre saker. Dessa är åtskillnaden mellan tid och rum, urbäddningen av de sociala institutionerna samt modernitetens reflexivitet. Med åtskillnaden mellan tid och rum syftas det till att individen fått möjlighet att kommunicera med andra utan att befinna sig på samma fysiska plats. Det innebär att tiden och rummet i det moderna samhället alltid frikopplas och återkopplas till varandra hela tiden utan en bindning till en specifik plats. Det möjliggör för individen att t.ex. ha kärleksrelationer eller affärsmässiga kontakter med andra utan att behöva befinna sig på samma plats (Giddens 1997: 26–29). Åtskillnaden mellan tid och rum har sedan möjliggjort uppkomsten av urbäddningen som också är en del av det moderna samhället. Som innebär att sociala relationer fråntas sitt platsbundna interaktionssammanhang och struktureras om till obegränsade områden av tidsrummet. Det är något som möjliggör för individer att skapa nya interaktioner på ett lättare sätt. Expertsystemen kommer också av urbäddningen och syftar till specifikt avgränsade kunskapsområden som är generaliserbara och giltiga oberoende av vilka som utövar eller brukar dem. Dessa expertsystem kan individen bruka när den behöver råd eller konsultation om något och det finns därför en tillit till att de alltid fungerar (Giddens 1997:29-32). Modernitetens reflexivitet är också en sak som kännetecknar det moderna samhället som innebär att institutioner anpassar sig och reglerar sig efter den information och kunskap som finns tillgänglig. Självet är också reflexivt i det moderna samhället vilket syftar till att individen själv skapar och omskapar sin identitet hela tiden beroende på det omgivande samhället och sin sociala situation., vilket är något som kommer att diskuteras mer ingående längre ner i texten (Giddens 1997: 101).

4. 1. 2 Risksamhälle

Beck beskriver risksamhället som något som har vuxit fram genom att samhället har gått från att vara en industriell modernitet där fokus låg på att producera så mycket materiella ting som möjligt för att uppnå rikedom. Till att övergå till det samhälle som råder idag, som Beck istället

kallar risksamhälle. Fokus för risksamhället ligger på att kunna hantera risker och minimera dem genom att öka medvetenheten kring riskhantering. Risksamhället är således ett samhälle som skapats av industrisamhället, då utvecklingen av det är det som skapat riskerna. Riskerna som finns i dagens samhälle är skapat av individerna i det och påverkar alla och bidrar med en osäkerhet till alla när individerna inte kan kontrollera konsekvenserna av det. Beck menar att det är medvetenheten hos individerna som styr hur de väljer att agera, en individ som har kunskap eller är medveten om risker kan mer troligt hantera dem. Ett risksamhälle innebär således ett samhälle som organiseras utefter de risker som finns och kan ses (Beck 1998: 28-34).

Beck menar att individen i det moderna risksamhället har en större frihet samt social rörlighet och är mindre bunden till sin familj, kärleksrelation, yrken, grannar osv. individen har blivit mer individualiserad och kan själv skapa sitt liv genom att välja hur det ska levas. Med detta uppkommer individens eget ansvar för att hantera alla de risker som kan uppkomma och innebära något farligt för individen. Individens eget ansvar för de risker och fara som kan uppkomma via det moderna risksamhället, gör att individen ständigt analyserar sina handlingar för att försöka minimera och förhindra risker som annars kan uppkomma av handlingarna. Risksamhället har gjort att individen hela tiden frågar sig själv samt värderar om dess handling är värd den fara som risken med att utföra handlingen för med sig (Beck 1998:100, 128–129). Det innebär att individens bedömning av faran som kan uppkomma av risken den tar ligger i framtiden. De konsekvenser som kan komma att bli i framtiden är det individen värderar högst i sin bedömning, och inte de konsekvenser som kan uppkomma i nuet. Individen kan då genom att försöka se in i sin framtid, reflektera och handlar på ett visst sätt för att undvika de risker och fara som något skulle kunna innebära för individen (Beck 1998: 47)

4. 1. 3 Ontologisk trygghet

Den ontologiska tryggheten innebär som Giddens skriver en existentiell trygghet i det sociala livet, den innefattar en känsla hos individen att finnas till i världen. Det är därmed en sorts trygghet till att världen alltid kommer att bestå. Den ontologiska tryggheten grundar sig ursprungligen från barnets relation till omsorgspersoner som det har omkring sig. Dessa omsorgspersoner ger barnet kärleksfull uppmärksamhet vilket gör att barnet kan utveckla en tillit till den omgivning som finns i barnets liv. Tilliten byggs också tillsammans med omsorgspersonerna upp med hjälp av rutiner, som gör att barnets verklighet innehåller återkommande samt igenkännande komponenter. Genom att rutinerna är desamma varje dag erfara barnet en kontinuitet i förbindelsen mellan det och omsorgspersonerna, vilket bidrar till att fastän omsorgspersonerna inte finns närvarande så känner barnet ändå en tillit till världen. Detta då barnet är medveten om att omsorgspersonen finns med den även om den inte är fysiskt närvarande (Giddens 2008:50).

Tilliten som barnet utvecklat med hjälp av omsorgspersoner fyller också en funktion av ett ”skydd”. Detta då den grundläggande tilliten som barnet utvecklat gör att den blir motståndskraftig mot faror och risker som kan uppkomma längre fram i dess liv. Barnet får därför en förmåga att stå emot negativa händelser och den ontologiska tryggheten kan därför också sägas vara beskyddande mot ångesten som kan tänkas uppstå senare i vuxenlivet (Giddens 2008:52). Den ontologiska tryggheten är därför något som existerar genom individens hela liv, men kan behöva uppdateras fortlöpande genom individens liv. För vid personliga kriser såsom arbetsförlust, skilsmässa osv kan den ontologiska tryggheten brytas ned. Den kris som temporärt gjort individen otrygg behöver då repareras så att individen kan få tillbaka sin ontologiska trygghet till fullo. Individer som har brist på ontologisk trygghet blir

mer sårbara för yttre påfrestningar och drabbas hårdare av kriser som uppstår. Detta då den ontologiska tryggheten är en motsättning mot rädsla, misstro samt ångest, vilket gör individer med mindre tillit mer rädda att förlora något (Giddens 2008:54).

4. 1. 4 Social reflixivitet

Att vara en individ innebär enligt Giddens en kapacitet till att reflektera över de egna handlingarna och de effekter som medföljer av dem. Det med en anledning av att individen sedan ska kunna förändra dess handlingar. Dessa saker utgör något om gör individen reflexiv. Det senmoderna samhället är något som förutsätter att individen klarar av att vara reflexiv. Detta då den ständigt utsätts för ny kunskap och information som individen blir tvingad att reflektera och ifrågasätta, för att kunna förhålla sig till den. För i dagens samhälle befinner sig i en ständig förändring, vilket gör att all kunskap och information också förändras. Information som tilltalar individen kommer därmed inte längre bara från de äldre generationerna eller t.ex. kyrkan (Giddens 2008:30–31).

Det senmoderna samhället medför på det sättet en större variationsrikedom, föränderlighet och mångfald. Individen kan således välja sin egen identitet genom dess livsstil, arbete och familjesituation dess egen identitet. Individen kan sägas välja sin egen identitet genom att den ställs inför en massa val i det senmoderna samhället, detta då inget är sedan innan givet. Individen kan därför sägas ständigt arbeta med sig själv, då det för individen i det senmoderna samhället handlar om att hela tiden skapa och framhäva en berättelse om sig själv. Individen omformulerar ständigt sig själv och det där därför självet ses som ett reflexivt projekt. För individen väljer hela tiden vem/vad den vill vara och hur den vill framhäva sig själv inför andra och därmed ses av andra som. Hur individen väljer att framhäva sig själv baseras på de besluten som individen fattar utifrån den kunskap/erfarenheter som individen själv möter och därmed påverkas av. Sammanfattningsvis går det att säga att självets reflexiva projekt utmärks av individens skapande och upprätthållande av identitet/självkänsla. Det innebär att individen är varse om dess livssituation och därmed också har en möjlighet att aktivt påverka sin framtid, vilket medför en baksida också då individen själv blir ensam ansvarig för sitt liv och allt som sker. Reflexivitet sägs däremot också vara nödvändigt för att individen ska kunna ”gå vidare” i de olika sammanhang som individen utsätts för i livet. (Giddens 2008: 44-48).

4. 2 Kärlek i det moderna samhället

I följande avsnitt kommer en presentation av teorier om kärlek i samhället av Bauman och Giddens.

4. 2. 1 Liquid Love

Bauman antyder att synen på kärlek i dagens moderna samhälle är att individen ska lära sig den såsom om den vore en färdighet. Med detta menas att ju mer individen experimenterar och därmed byter kärleksförhållanden, desto mer erfarenhet får denne och desto duktigare blir denne. Bauman menar att att individen inte ska förbinda sig, för det finns en tro om att nästa kärleksrelation och den som kommer därefter ska bli ännu mer spännande. Men detta är egentligen bara en illusion som det moderna samhället har framhävt och är därför egentligen ingenting det behöver ligga någon sanning i. Det som individen kan anses lära sig av att hela tiden söka nya och avsluta gamla kärleksrelationer, är snarare en färdighet att kunna avsluta och starta om från början, och att konsekvensen av det blir en uppfattning av att kärlek är någonting som bara existerar i korta perioder. Kärlek i det moderna samhället menar Bauman

därmed handlar mycket om sökandet efter sex för att fly en ensamhet, men det blir efter sexet lika ensamt då det bara ger tillfällig tillfredsställelse. Kärleksförhållandena blir då periodiska och övergående, kärleksförhållanden kan då anses bli som varor. Detta då kärleksförhållanden också byts ut när tillfredsställelsen tar slut och individen söker då i hopp på ny tillfredsställelse, efter ett nytt kärleksförhållande (Bauman 2003: 13,45)

Bauman beskriver därför det moderna samhället som en flytande värld. Uttrycket baseras på att individer i det moderna samhället eftersträvar en temporär (flytande) tillfredsställelse. Att det blivit så flytande baseras på att det enda som är konstant för individer numera är jaget själv. Vilket baseras på senmodernitetens ständiga rörelse/dynamik som gör att kärleksrelationer blir helt utan förpliktelser, löften och långvarighet. Detta med anledning av den så tydliga individualisering som medföljer det moderna samhället, vilket gör att det blir en kärleksrelation med jaget i centrum utan någon tanke på kärleksrelationens varaktiga framtid. I och med ställs individen i det moderna samhället inför ett dilemma där det för individen är viktigt att kunna finna en balans mellan trygghet men också frihet. Det här med anledning av att individen vill vara självständig, men den vill också vara tillsammans med andra (Bauman 2003: 13,21).

Det innebär att det inte kan anses finnas några permanenta kärleksrelationer. Utan att i ett samhälle med ständig förändring så har individen ett behov av att låta de relationer som den skapar vara så pass löst sammanbundna att individen kan lämna relationen när så önskas. För om det finns omständigheter som förändras i individens liv så vill den inneha en möjlighet att låta relationen upphöra. Den ständiga fokusen på individen i det senmoderna samhället har bidragit till att individen hamnat lite vid ett vägskäl. Där frihet är en väg att ta medans trygghet är en annan. Dagens kärleksrelationer kan därför liknas lite vid något som individen stoppar i en ”byrålåda”, alltså något som den kan ta upp och använda när det finns ett behov och sedan när behovet inte längre finns ett behov lägga tillbaka det i ”byrålådan”. I det moderna samhället där självskapande och självförverkligande står i centrum och där valmöjligheterna för en individ är många blir då kärleken många gånger lidande. Detta då ”jaget” hos individen hamnar i ett så stort fokus att det försvårar för individen att ha en mellanmänsklig kärleksrelation. För individens självupptagenhet bidrar till en oförmåga att ”se den andre” (Bauman 2003: 66,100).

4. 2. 2 Det rena förhållandet

Giddens menar att begreppet “den rena relationen” syftar till en relation som grundar sig i individens egna vilja att befinna sig i den samt att den skapas för individens egen skull. Relationen ska alltså baseras på att båda individerna i den kan få ut något av att vara i ett varaktigt förhållande med varandra. En förutsättning för att relationen ska vidmakthållas är därför att båda parter anses ge varandra så pass mycket tillfredsställelse att de vill behålla den. Den rena relationen är något som Giddens refererar till som något som bildades när de yttre faktorerna inte längre hade någon betydelse för kärleksrelationen. Med yttre faktorer så menas det att förhållandet inte längre är förankrat i sociala och ekonomiska villkor, vilket innebär att relationer numera är mer ”fritt flytande”. Istället baseras relationer numera på emotionell tillfredsställelse, vilket innebär att relationer anses grundas på ”ren kärlek”. Därför anses dagens relationer vara just ”rena” då de baseras på just ”ren” kärlek som innebär en emotionell attraktion till varandra (Giddens 1997: 110-112).

Giddens framhåller vissa stöttepelare som den idealtypiska rena relationen tar sin grund i. Till att börja med ska relationen vara ”fritt flytande”, vilket syftar till att relationen inte ska ta sin grund i ekonomiska eller sociala villkor. Utan istället ska att relationen utgå ifrån att båda parter

är attraherade till varandra. Det innebär att parens relation pågår till dess att de slutar ge varandra emotionell tillfredsställelse. Detta med anledning av att individerna i en relation enbart söker sig till den för att den kan ge dem något, det är just detta som Giddens anser gör förhållandet ”rent”. Därför bygger relationer idag på vad dem kan ge individerna. Den rena relationen är också reflexivt organiserad, vilket menas att den är delvis öppen men också kontinuerlig. Med detta menas att individer i relationer alltid söker en tillfredsställelse och även om det finns en tillfredsställelse så ställer sig individerna alltid frågan, är allt som det ska? Eller finns det mer som relationen kan ge? Dessa funderingar gör att individerna trots att det finns en tillfredsställelse hos individerna i relationen, bibehåller reflexiviteten i förhållande till den. Internet är ett exempel på något som gjort att reflexiviteten hos individer har ökat. Detta då all den kunskap som finns på nätet bidrar till en större medvetenhet hos individen hur parrelationer kan, bör eller ska se ut, vilket också gör att individer börjar fundera mer över den egna relationen (Giddens 1997: 112-114).

Den rena relationen innehåller också en ”förpliktelse” som innebär att det är viktigt att relationen innefattas av både ett ge och ett ta. Det finns därför en plikt hos båda parter att stanna och upprätthålla relationen även om tillfredsställelsen med tiden kan komma att bli något lägre. Förpliktelser i förhållandet innefattar också att båda parter är beredda att stanna kvar i relation och vårda den andra partnern om den ena t.ex. skulle bli sjuk (Giddens 1997: 114-116). Den rena relationen innefattas också av intimitet, vilket innebär att individerna har en närhet till/med varandra. Intimitetens är något som anses vara en viktig del i relationer då det utgör en viktig del för en långvarig stabilitet mellan paren. Det är därför viktigt enligt Giddens att paren skapar ett privatliv tillsammans, som innefattar både en psykisk och fysisk närhet. Detta privatliv ska vara en tid tillsammans där de åtskiljer sig från andra och kan vara sig själva. Intimiteten paren emellan innebär därmed att de blottar handlingar och känslor som de inte är villiga att visa offentligt (Giddens 1997: 116-118). Den rena relationen innehåller också att paren ska känna en ömsesidig tillit till varandra. Tilliten i relationen är inget som kommer automatiskt utan är något som paren får jobba för att bygga upp. Tilliten är därför inget som ska tas för givet, utan den förutsätter att paren vågar öppna sig för varandra och är därför viktig för parens förtroende för varandra. Paren måste därför uppvisa ett tillitsfullt beteende gentemot varandra med målet att det ska resultera i att paren litar på vad den andra i relationen säger och gör (Giddens 1997: 119-120).

4. 3

Sammanfattning av teori

Ovan har vi redogjort vad Giddens menar utmärker det senmoderna samhället. Där han ansåg att flyktighet och dess väldiga fokus på föränderlighet var det som kännetecknade det senmoderna samhället. Det senmoderna samhället byggde på en dynamisk föränderlighet, då det innefattas av ständigt snabba, intensiva och djupgående förändringar. Giddens redogjorde också för hans teori om social reflexivitet som kan sägas hänga samman med det senmoderna samhället. Detta då det senmoderna samhället medförde en stor variationsrikedom, föränderlighet och mångfald som gjorde att individen kunde välja sin egen identitet genom dess livsstil, arbete och familjesituation. Individen kunde sägas välja sin egen identitet genom att den ställdes inför en massa val i det senmoderna samhället, detta då inget är sedan innan givet. Genom valen omarbetade individen ständigt sig själv och det var därför självet sågs som ett reflexivt projekt.

Bauman står enig i Giddens tankar om det senmoderna samhället. Detta då han menar att hans teori om liquid love är en produkt av det senmoderna samhällets flytande värld. Det baserar

bauman på att individer i det senmoderna samhället eftersträvade tillfällig (flytande) tillfredsställelse. Att det blivit ett sådant flytande eftersträvade av tillfredsställelse baserades på att det enda som är konstant för individer numera var jaget själv. Vilket baserades på senmodernitetens ständiga rörelse/dynamik som gjorde att kärleksrelationer blev helt utan förpliktelser, löften och långvarighet. Detta med anledning av den så tydliga individualisering som medföljde det moderna samhället, vilket gjorde att det blev en kärleksrelation med jaget i centrum utan någon tanke på kärleksrelationens varaktiga framtid. Becks teori nämnde också att i senmoderna samhället har individen blivit mer individualiserad, vilket han benämner som risksamhället. Risksamhället refereras till ett samhälle som organiserades utefter de risker som fanns och kunde ses. Beck menar att individen i det moderna risksamhället hade en större frihet samt social rörlighet och var mindre bunden till sin familj, kärleksrelation, yrken, grannar osv. Individen blev i och med det mer individualiserad och kunde själv skapa sitt liv genom att välja hur det skulle levas. Med detta uppkom individens eget ansvar för att hantera alla de risker som kan uppkomma och innebära något farligt för individen.

Det har även redogjorts för Giddens ontologiska trygghet som innebär en existentiell trygghet i det sociala livet. Den ontologiska tryggheten innefattade en känsla hos individen att finnas till i världen och var därmed en sorts trygghet till att världen som alltid kommer att bestå. Det har också redogjort för Giddens teori om det rena förhållandet, som innebar en relation som grundar sig i individens egna vilja att befinna sig i den samt att den skapades för individens egen skull. Relationen skulle alltså baseras på att båda individerna i den kunde få ut något av att vara i ett varaktigt förhållande med varandra. En förutsättning för att relationen ska vidmakthållas är därmed att båda parter ansågs ge varandra så pass mycket tillfredsställelse att de vill behålla den.

5. Metod

I följande avsnitt kommer vi att presentera vårt tillvägagångssätt och vår valda metod som är hermeneutiken. Till att börja med förklarar vi allmänt vad en hermeneutisk studie går ut på, vilket sedan följs av en redogörelse för vad som kännetecknar hermeneutiken. Sedan kommer en motivering av vårt metodval att göras samt vad det finns för eventuella svårigheter med den. Därefter kommer en redogörelse för vår förförståelse och reflexivitet att göras och avslutningsvis kommer det att redogöras för de etiska aspekterna för studien.

5. 1 En hermeneutisk studie

Vid en hermeneutisk studie försöker forskaren att finna logiska förklaringar till olika handlingar eller utsagor. Med detta menas att kunna förstå hur de kan vara meningsfulla för individer. Det hermeneutiska perspektivet utgår ifrån att det finns en logik som ger individers handlingar en betydelse utifrån den egna individens perspektiv. Forskaren ska se till att formulera en inre logik som mer eller mindre ska överensstämma med deltagarnas svar (Allwood & Erikson, 2018). Hos forskaren finns då behovet av att kunna bortse från det självklara, för att kunna inneha möjligheten att förstå element mer på djupet och därmed finna mönster. Vid en hermeneutisk studie blir deltagarnas livsvärld det som ska hamna i fokus och det som är det viktiga. Som forskare i en hermeneutisk studie är det viktigt att tolka det som sägs av individerna som deltar. För i en hermeneutisk studie ska forskaren försöka få fram vad som sägs och vad individerna försöker att berätta, och därmed framvisa vad som uppenbarar

sig av det deltagarna säger. Det handlar om att frambringa en mening i det som individerna berättar. Forskarens uppgift är inte att söka efter sanning då det inte finns någon egentlig sanning. Dock så ska studien ändå grundas på ett pålitligt och välgrundat underlag som framhäver de tolkningar som gjorts på ett sanningsenligt och rimligt sätt (Gadamer 1997).

5. 1. 1 Hermeneutikens viktiga komponenter: Förförståelse, förståelse och tolkning Inom hermeneutiken vill forskaren öka förståelsen inför människor och mellan dem. Det innebär att forskaren t.ex. försöker förstå individers livssituation eller min och andras handlingar (Ödman 2007: 55). För att nå den djupare förståelsen inför något använder hermeneutiken tolkning. Hermeneutiken handlar i och med det till stor del om att tolka och förstå (Ödman 2007:13). För att kunna uppnå en förståelse utgår individer från sin förförståelse, där förförståelsen innebär känslor, tankar samt kunskap om något. Förförståelsen baseras på tradition och utgår ifrån samhället individen lever i och de normer den lever utefter (Ödman 2007: 25–26). Det är med hjälp av förförståelsen som forskaren närmar sig sitt fenomen och förförståelsen ses som något positivt inom hermeneutiken. En individs förförståelse är dock aldrig fullbordad, utan meningen är att förförståelsen ska bli till en förståelse (Ödman 2007: 7). För att en förståelse ska kunna uppnås används det inom hermeneutiken tolkning. Att tolka handlar om att tyda tecken, och tolkning är något som görs när individen inte kan tyda tecken och förstå deras innebörd (Ödman 2007: 57–58). Tolkningens mening är att tilldela mening till något. När något tilldelas en mening så utgås det från nuet och det blickas sedan framåt. Det med anledning av att inneha en möjlighet att skapa något nytt och därmed övergå från en förförståelse till en förståelse i och med att kunskapen för något har ökat (Ödman 2007: 59).

5. 1. 2 Den hermeneutiska spiralen: den ständigt pågående tolkningsprocessen För att uppnå den ökade förståelsen för något, används inom hermeneutiken något som benämns som den hermeneutiska spiralen. Den hermeneutiska spiralen är något som ska bidra till den ökade förståelsen för det som undersöks (Ödman 2007: 100). Den hermeneutiska spiralen innebär att forskaren pendlar mellan teorier, tolkning, hel, delförståelse, ny tolkning och ny förståelse. Tolkningsprocessen inom hermeneutiken genomförs i och med det, genom att de olika delarna som framkommit sätts ihop för att kunna bilda en helhet. Det finns därför en dialektik mellan delen och det hela. Att det finns en en dialektik mellan delen och det hela syftar till att för att kunna begripa helheten så behövs det först en förståelse för de separata delarna, men parallellt med delarna så måste också helheten förstås för att det ska gå att begripa de enskilda delarna av helheten. Det innebär att under skiftningen mellan del och helheten befinner sig förförståelsen hela tiden i en framåtsträvande position. Tolkning inom hermeneutiken är därför en process som bidrar till ny förståelse, eftersom spiralen påvisar att processen inte är oföränderlig utan att individens förståelse/helhetsbild ständigt förnyas. Det som var gårdagens förförståelse är därmed dagens förståelse och dagens förståelse morgondagens förförståelse (Ödman 2017:102-104).

5. 1. 3 Dialogen: redskapet för att nå totalisering

Att dagens förståelse blir morgondagens förförståelse beror på att när individen gör tolkningar av ett fenomen så utökas hela tiden individens förståelse. Detta eftersom individen hela tiden gör nya tolkningar av något, och dess kunskaper blir då i konstant förnyelse. För utbytet som sker mellan förförståelse och förståelse och den tolkning som sker däremellan gör att förståelsen hos en individ aldrig kan vara konstant, utan att den befinner sig i ett ständigt skifte.

Individen kan på det sättet alltid nå ett höjt kunnande om något (Ödman 2017:107). Att individen ständigt tolkar för att omformulera sin förståelse, gör att individen kan få ett större grepp om helheten av något. För den tidigare tolkningen som individen gjort är den som lägger grunden för nästa tolkning som ska göras. Målet med tolkningarna är att nå en totalisering, vilket innebär att det insamlade materialet ses utifrån en större abstraktionsnivå som omfattar en större del av verkligheten. Vilket uppnås genom att omsluta den tidigare tolkningen och utveckla/bredda denna vilket gör att en högre abstraktionsgrad nås (Ödman 2017: 59,66). För att nå totalisering är språket ett viktigt redskap, då det hjälper individen att kunna tolka och förstå något. För att uppnå förståelse är det inom hermeneutiken viktigt med förbindelsen mellan fråga och svar (Binding & Tapp 2008:122). Dialogen är därför en viktig del i hermeneutiken. Detta då den möjliggör en horisontsammansmältning, som innebär att forskarens förståelse för något förs samman med en annan individs kunskap om fenomenet som studeras (Ödman 2017:11). Genom dialogen och den sammansmältning som sker med den andra individen ska individen få en förklaring av fenomenet som undersöks och därmed en ökad klarhet och tydlighet om fenomenet, och uppnå en ökad förståelse för det (Ödman 2017:74–75).

5. 2 Motivering av metodval

Med vår studie vill vi undersöka pars upplevelser av att leva som par under den rådande coronapandemin. Att vi har en utgångspunkt i parens upplevelser gör att den hermeneutiska metoden lämpar sig väl. För den hermeneutiska ansatsen menar att det inte finns någon objektiv verklighet, utan att verkligheten består av innebörder utifrån individens eget synsätt som därmed måste tolkas för att förstås. För när individer upplever något i dess livsvärld så försöker individen att förstå det med hjälp av tolkning, där tolkningen grundar sig på tidigare upplevelser hos individen, det vill säga dess förförståelse. Genom att använda tolkning, och göra en tolkning av det som paren berättar om hur de upplever att det är att leva som par under coronapandemin, kan vi öka vår förståelse för det och uppnå en förklaring. En förklaring som berör hur paren upplever att deras parförhållande ser ut i och med coronapandemin. Hermeneutiken hjälper oss således att förstå parens verklighet och livsvärld (Ödman 2017:14– 15, 27). Hermeneutiken lämpar sig också väl att använda för oss då den med fördel används när ett fenomen kräver en tolkning då förklaringen av fenomenet inte är uppenbar. Hur pars upplevelser av att leva som par under coronapandemin ser ut, är ett sådant fenomen. Svaret är inte uppenbart och kräver en tolkning för att förstå (Ödman 2017:74–75). Valet att använda hermeneutiken är också gjord med anledning av att det ger oss möjlighet att ta stöd av ett begreppsligt och teoretiskt ramverk för att på ett framgångsrikt sätt kunna tolka och förstå den verklighet respondenterna upplever (Ödman 2017:111).

5. 2. 1 Svårigheter med metoden

En svårighet som finns med att använda den hermeneutiska metoden är att det inte finns några tydliga riktlinjer eller steg för hur tolkningsprocessen ska se ut och genomföras. Forskaren blir därför en viktig del av undersökningen när analysarbetet ska genomföras. Det är därför viktigt att som forskare kunna vara kreativ när ett analysarbete ska genomföras. Detta för att kunna få ett resultat som påvisar ny kunskap. Forskaren får dock inte vara för kreativ då det för undersökningens trovärdighet måste gå att se en någorlunda koppling till det som framkommit av datainsamlingen och det som utsagts av analysen. Materialet får därför inte vara för fritt

tolkat vilket kräver en skicklighet hos forskaren för att klara av den balansgången som finns mellan att finna ny kunskap men samtidigt inte tolka för fritt. För att finna denna balans har vi därför använt oss av den hermeneutiska spiralen (Ödman 2008:100-104). Då vår förförståelse också är en anledning till att vi valt vårt undersökningsämne är vi medvetna om att vi kan tolka i enlighet med den och därför ger vissa tolkningar företräde som överensstämmer med vår syn på fenomenet. Med hänsyn till det har vi valt att ha en bred teoretisk grund som gör det möjligt för oss som forskare att vara mer öppna för alla möjliga tolkningar (Ödman 2008: 110).

5. 2. 2 Förförståelse och reflexivitet

Som vi tidigare redogjort för så har förförståelsen hos oss en betydelse för oss när vi ska genomföra vår undersökning. Detta då vi tolkar det vi upplever med stöd av det vi redan har en förståelse för, det vill säga vår förförståelse. Därför är förförståelsen något som ses som en tillgång då det är den som tagit oss till vårt undersökningsområde. För det är genom vår förförståelse för det som vi undersöker som vi har börjat fundera över vad vi vill veta mer om och därmed få en ökad förståelse för. Hermeneutiken hävdar därför att det som forskare inte går att bortse från förförståelsen, då vi som individer är en del av livsvärlden som studeras. Det finns därför ingen vinning med att bortse från förförståelsen inom hermeneutiken då vi behöver förstått för att kunna tolka och förstå något ännu mer. Det är dock nödvändigt att vi som forskare medvetandegör vår förförståelse, så att vi kan ha en öppenhet för det som visar sig i dialogen med intervjupersonerna. Detta också för att kunna göra tolkningar som riktar sig åt ett visst håll, vilket undviks när förförståelsen medvetandegörs vilket gör att texten och analysen blir öppen. Vi båda har en förförståelse inför kärleksrelationer i samband med coronapandemin då vi båda varit i relation både före och nu under pandemin. Med tanke på detta för att möjliggöra att vi var öppna för ny förståelse skrev vi ner vår förförståelse innan varje intervju. Detta för att undvika att vi tolkade informationen som informanterna delgav i samklang med vår tidigare förståelse, vilket öppnade upp för att vi kunde göra nya tolkningar som kunde bidra till en ny förståelse tillsammans med intervjupersonerna (Ödman 2017:58– 59).

5. 3 Etik

Vår studie tog att ta hänsyn och förhöll sig till de fyra etiska principerna som vetenskapsrådet framhäver som viktiga när en undersökning ska genomföras. Informationskravet uppfylldes genom att intervjupersonerna delgavs en beskrivning av vad studiens syfte var (se bilaga), hur tillvägagångssättet skulle se ut samt vad deras roll som deltagare i studien skulle att vara. Intervjupersonerna informerades om att deras deltagande är frivilligt och att de kan avsluta sitt deltagande när de vill. Detta är var av vikt för oss att informera om då vår uppsats berörde ett privat och känsligt ämne, vilket gjorde att intervjupersonerna kunde uppleva det obekvämt och jobbigt att berätta om deras relation. I och med att vi informerade intervjupersonerna om att deltagandet är frivilligt uppfylldes också samtyckeskravet. Detta då vi som författare efter varje intervju frågade om deltagarna fortfarande ville medverka i studien och i och med det vara en del av den (Vetenskapsrådet 2002:7,9). Vi informerade också intervjupersonerna att de gavs en möjlighet att ta del av studiens resultat vid intresse (Nygren 2012:232–234). Varje intervjuperson blev informerad om att studien är konfidentiell, vilket innebar att vi informerade intervjupersonerna om att deras uppgifter skulle att vara skyddade och att ingen annan än vi som författare skulle känna till deras identitet eller ta del av den personliga information som de delger. Vi informerade också intervjupersonerna om nyttjandet med studien, alltså hur den

skulle användas, vilka som skulle kunna se den samt hur den skulle användas (Vetenskapsrådet 2002:12,14).

Det fanns en etisk fördel med att intervjua paren tillsammans, vilket var att paren hade en gemensam kontroll över det som förmedlades av intervjuerna. Den ena partnern kunde inte framföra något utan den andres vetskap, vilket kunde ha skett om paren intervjuades avskilt från varandra. Att paren intervjuades tillsammans gav oss också fördelen att vi fick en mer riklig data då paren kunde fylla i varandras berättelser, som gjorde att det som framkom av intervjuerna blev mer användbart för oss (Bjørnholt och Farstad 2014). Även om det fanns uppenbara fördelar med att intervjua paren tillsammans, fanns också en del forskningsmässiga nackdelar som behöver synliggöras. Det fanns alltid en risk att någon i paren valde att utelämna information som kunde ha varit värdefull för oss på grund av den andras närvaro. Det fanns också en risk i att den ena partnern skulle kunna ta mer plats än den andra. Detta är något som vi tog hänsyn till genom att vi försökte ge paren lika mycket plats och involverade dem lika mycket i dialogen oss emellan. Det fanns också en risk att det som framfördes av partnerna skulle kunna ses som klagomål mot den andra, vilket vi tog i beaktande genom att vi hela tiden försökte att inte förorsaka oenigheter mellan paren. Detta genom att vi uppmärksammade de eventuella problemen som fanns, men att sedan inte fördjupa oss i dem på ett konfliktskapande

sätt för paren.

5. 4 Urval

Med tanke på studiens syfte och att vi ville ha information som kunde vara till nytta för vår undersökning, valdes ett ändamålsmässigt urval, vilket innebar att vi valde ut individer att delta som vi trodde kunde generera så rik information som möjligt om kärleksrelationer i samband med Corona. Med syfte att kunna uppnå ännu mera trovärdighet djup gjordes även en kombination av intensitetsurval och kriterieurval (Patton 2002:230). Ett intensitetsurval innebär att finna rika men inte extrema datakällor som kan ge en bra insikt/starkt uttryck om fenomenet som undersöks. Detta med syfte att få mycket kunskap om något (Patton 2002:230,234). Ett kriterieurval innebär att respondenten tillgodoser sedan innan utvalda kriterier som är av betydelse för studien. Valet av kriterieurval gjordes då det genom ett sådant urval blev möjligt att förstärka olika aspekter av frågan, vilket gjorde att chansen ökade för ett

rikare djup i det respondenterna förmedlade.

Valda kriterier för medverka i studien var att respondenterna skulle ska ha haft en kärleksrelation i minst fyra år och bott tillsammans under dessa år. Detta för att på den tiden ansågs paren ha en bra insikt i hur det är att vara i en relation och vad som fungerar bra/mindre bra, vilket möjliggjorde att uppmärksamma om Corona gjort någon skillnad för relationen. Vi hade kunnat haft som krav att intervjupersonerna hade behövt vara tillsammans betydligt längre än fyra år, men då hade urvalet blivit mer begränsat, då vi enbart hade kunnat valt äldre par då många yngre personer inte hunnit varit tillsammans så länge. Fyra års kriteriet gjorde att par som var mellan 22–80 år kunde tas med i undersökningen. Bredden på åldern av våra deltagande personer gjorde det möjligt för oss att nästan uppnå en maximal variation, som gjorde att chansen för att vi verkligen skulle kunna finna de viktigaste mönstren ökade (Patton 2002:238).

Urvalskriterier vi använde oss av var att vi höll en bredd i intervjupersonernas demografiska, socioekonomiska och yrkesmässiga bakgrund. Det med anledning av att få en så stor bredd som möjligt i pars upplevelser av hur coronapandemin hade påverkat deras förhållande. Par