Syftet med att beskriva de tidigare händelserna är att ge en förståelse för de händelser som har lett fram till behovet av att skapa klarhet när det gäller frågorna kring samhällsbyggnadssektorn och till viss del belysa de politiska drivkrafter som verkat på sektorn. För att förbättra överskådligheten har händelserna delats in i statliga initiativ, sektorns initiativ och de senaste tio årens genomlysningar av sektorn. Det bör betonas att bakgrunden på inget sätt är ämnad för att återge en heltäckande förteckning över
händelseutvecklingen utan endast syftar till att ge en övergripande kännedom om centrala initiativ.
Statliga initiativ
Regeringskansliets departement behandlar en stor mängd komplexa frågor om hur vårt samhälle ska byggas och förvaltas. På grund av frågornas komplexa natur är deras behandling en utmaning som regeringen arbetat med under lång tid. Departementens indelning är inte statisk utan har förändrats över tiden – de har delats upp för att bli mer specialiserade, slagits samman för att bli mer övergripande och ånyo delats upp. Frågor har helt enkelt flyttats fram och tillbaka mellan departementen i strävan att hitta en bra konstellation för behandling av sektorns frågor.
Svensk byggforskning
Ansträngningarna för att organisera den svenska byggforskningen fick en skjuts med den allmänna rationaliseringsdiskussionen under 1930-talet.5 En kommitté för byggnadsforskning inrättades samtidigt med Tekniska forskningsrådet (1942), men förde en rätt blygsam tillvaro. Omkring 1950 blev
arbetskraftsbristen ett akut problem i Sverige. Inom stat och näringsliv fördes intensiva diskussioner, som bl.a. handlade om att dirigera arbetskraft till den expanderande verkstadsindustrin. Elektroindustrins representanter (Wallenbergssfären) var drivande. För att inte bostadsbyggandet skulle behöva minskas, något som var politiskt otänkbart, var det nödvändigt att finna effektiva rationaliseringsformer.6 Några år in på femtiotalet ombildades kommittén till Nämnden för byggnadsforskning och samtidigt belades byggnadsindustrin med en särskild avgift för byggnadsforskning.
Nämnden gav bidrag till forskare och konsulter, dessutom bedrev nämnden forskning i egen regi. Forskare som ingick i nämndens olika arbetsgrupper fick uppdrag att utveckla nya forskningsprogram och att styra forskningen på olika områden. Detta ledde ganska snart till en konfliktfylld situation. Nämndens egna forskare kritiserades för att favorisera egna initiativ på bekostnad av externa
förslagsgivares idéer. 1960 skedde därför en renodling av nämndens båda uppgifter. Statens institut för byggnadsforskning (SIB) blev ett särskilt statligt forskningsinstitut och Byggforskningsrådet (BFR) blev ett renodlat forsknings- och utvecklingsfinansierande organ.117
Byggforskningsrådet (1960-2001)
Byggforskningsrådet var ett statligt sektorforskningsorgan med huvuduppgiften att planera, initiera, samordna och finansiera forskning och utveckling inom den byggda miljön. Ansvarsområdet spände över hela plan- och byggprocessen fram till drift och förvaltning. ”Sedan rådet bildades 1960 har samfinansiering skett i olika former och tillsammans med olika aktörer. I bland har detta inneburit samfinansiering med andra statliga myndigheter med forskningsansvar, t ex de olika
grundforskningsråden. Ofta har emellertid också privata eller kommunala aktörer varit med och
samfinansierat FoU. Under 1960- och 70-talen rörde det sig främst om samfinansiering av enskilda FoU- projekt, d v s mer eller mindre tillfälliga samarbeten mellan BFR och en eller flera andra aktörer.”118 Rådets arbetsuppgifter återges nedan.
1 § Byggforskningsrådet har till uppgift att ta initiativ till samt främja och stödja forsknings- och utvecklingsarbete inom planläggnings-, byggnads- och anläggningsområdet. Rådet får dock inte vara huvudman för forskning. Förordning (1995:1123).119
2 § Byggforskningsrådet skall
1. organisera och stödja samarbete i fråga om forsknings- och utvecklingsarbete samt främja kontakter mellan forskningsinstitutioner och intressenter inom bygg- och bostadssektorn, 2. planera för forsknings- och utvecklingsarbete samt lämna bidrag till sådant arbete, 3. övervaka att ekonomiskt stöd som rådet har beviljat kommer till avsedd användning, 4. utvärdera forsknings- och utvecklingsverksamheten i fråga om kvalitet, relevans och effekt, 5. informera om forskning och forskningsresultat,
6. ta initiativ till och främja internationellt forskningssamarbete,
7. besluta att ekonomiskt stöd som rådet har beviljat inte längre skall lämnas, om den verksamhet som stödet avser inte uppfyller de krav som bör ställas på verksamheten. Förordning (1990:819).
Den 1 januari 2001 övertog Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, FORMAS, till viss del frågorna som tidigare behandlats av BFR.
Statens Institut för Byggnadsforskning (1960-1993)
1960 initierade staten ett institut i Stockholm för att bedriva byggforskning. ”År 1976 flyttades Statens institut för byggnadsforskning från Stockholm till Gävle. Där har institutet utvecklats till en kvalificerad forskningsmiljö med betydande internationell anknytning. De vetenskapliga kvalitetskraven -- liksom kraven på den forskande personalen -- är desamma som tillämpas vid universitet och högskolor”120. Uppgiften staten gav institutet återges nedan;
2 § Institutet skall bedriva sådan forsknings- och försöksverksamhet som är ägnad att främja en rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet. Institutet bör företrädesvis inrikta sin verksamhet på sådana problem som är väsentliga för utvecklingen inom byggnadsområdet men som inte uppmärksammas av andra forskningsinstitutioner eller enskilda forskare.121
117
Sektorsforskningsproblemet, Ulf Sandström, Swedish Institute for Studies in Education and Research 2000, sidan 6.
118
Samfinansiering av byggforskning, Bo Persson och Ulf Sandström, Linköpings Universitet 1995, s 4.
119
Förordning SFS 1988:232
120
Motion till Riksdagen 1992/93:Bo230
121
Uppgiften kompletterades sedermera med bland annat nedanstående direktiv122.
2 § Forskningsverksamheten skall företrädesvis inriktas mot följande områden: 1. boende, bostadsförsörjning och bostadspolitik,
2. planering och styrning av markanvändning, byggande och förvaltning, 3. byggnaders och byggnadsmaterials tekniska egenskaper,
4. klimat- och installationsfrågor samt energihushållning.
Institutet upplöstes 1993 genom lagen 1993:1676. Boverket (1988-)
Kort efter att den nya Plan- och bygglagen antogs 1987 slogs de två statliga verken Bostadsstyrelsen och
Planverket ihop för att 1988 bilda Boverket.
Planverkets arbetsuppgifter reglerades genom förordning 1967:329 där det bland annat gick att utläsa:
2 § Planverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om plan- och byggnadsväsendet och hushållningen med naturresurser. Förordning (1987:289).
3 § Det åligger planverket att insamla, bearbeta och förmedla kunskaper och erfarenheter inom sitt verksamhetsområde. Därvid åligger det planverket särskilt att verka för samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m., att ge vägledning i frågor som rör plan- och byggnadsväsendet och hushållningen med naturresurser, att följa lagtillämpningen och ta initiativ till nödvändiga förändringar. Förordning (1987:289).
Bostadsstyrelsens arbetsuppgifter reglerades genom förordning 1965:669 där det framgick:
2 § Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för den statliga verksamheten för att främja bostadsförsörjningen. Styrelsen är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna.
3 § Det åligger styrelsen särskilt att handha den statliga låne- och bidragsverksamheten för att främja bostadsförsörjningen, att undersöka och belysa utvecklingen i fråga om bostadsbyggande,
bostadsmarknad och bostadssociala förhållanden samt på grundval härav ge underlag för beslut som avser det framtida bostadsbyggandets omfattning och inriktning, att på lämpligt sätt bistå kommuner, byggherrar och andra, som medverka i bostadsbyggandet, för att främja långsiktig planering av byggandet och fortgående allmän förbättring av bostadsförsörjningen, att genom råd och information främja konsumentupplysning och varudeklaration på bostadsområdet, att främja sådant
utvecklingsarbete inom styrelsens arbetsområde, vars resultat kan väntas komma till praktisk användning inom bostadsförsörjningen, att i övrigt ta de initiativ som kan behövas för att främja att goda bostäder byggs och att en god boendemiljö skapas.
På dessa förordningar baserades sedan instruktionerna för det sammanslagna verkets – Boverkets - instruktioner (2004:1258), där bland annat följande går att läsa:
1 § Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och hushållning med mark- och vattenområden, för fysisk planering, byggande och förvaltning av bebyggelsen och för
boendefrågor. Verket svarar också för den centrala administrationen av statligt bostadsstöd i form av bidrag för finansiering av bostäder.
2 § Boverket skall inom sina ansvarsområden främja en hållbar utveckling. När det är relevant skall verket beakta de konsekvenser som verkets beslut och verksamheten i övrigt kan få i frågor som rör
122
boendesegregation och folkhälsan samt män, kvinnor, barn, ungdomar, äldre, personer med utländsk bakgrund, funktionshindrade eller andra grupper av befolkningen.
3 § Boverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för miljöfrågor med anknytning till verkets verksamhetsområde. Verket skall inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter. Boverket har ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet.
Boverket ansvarar för samordning, utveckling, uppföljning, utvärdering, rapportering och information i fråga om miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Boverket har även det övergripande ansvaret för frågor som avser fysisk planering, byggnader och hushållning med mark och vatten inom samtliga miljökvalitetsmål.
5 § Boverket skall inom sitt verksamhetsområde
1. meddela föreskrifter, ha uppsikt och tillsyn samt handlägga förvaltningsärenden i enlighet med lag eller förordning,
2. informera om nya eller ändrade regler,
3. följa tillämpningen av lagar och förordningar, utvärdera effekterna av tillämpningen och lämna förslag till regeringen om de åtgärder som behövs för att syftet med reglerna skall nås,
4. bygga upp och sprida kunskap om sektorns miljöpåverkan och dess utveckling,
5. verka för samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av 3 och 4 kap. och 6 kap. 19-21 §§ miljöbalken och plan- och bygglagen (1987:10) samt tillhandahålla underlag för tillämpningen av 5 kap. miljöbalken,
6. biträda regeringen med yttranden och utredningar m.m.,
7. bidra med underlag och expertkunskap för det arbete som regeringen bedriver nationellt och internationellt,
8. medverka i internationellt samarbete som syftar till att harmonisera regler för fysisk planering, hushållning med mark- och vattenområden samt egenskapskrav på byggnader och byggprodukter, och 9. verka för en omställning till ett ekologiskt uthålligt energisystem och särskilt främja utbyggnaden av vindkraft i enlighet med det av riksdagen beslutade planeringsmålet. Förordning (2006:1154). FORMAS (2000-)
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, FORMAS, initierades år 2000 av regeringen med ett set instruktioner123 som idag är ersatta av nya. Nedan återges utdrag från de nya instruktionerna124 som övergripande beskriver rådets uppgift. Efter FORMAS bildade upplöstes
Byggforskningsrådet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd 2000-12-31125 och ärenden som tidigare behandlats av dessa överfördes till viss del till det nybildade rådet.
1 § Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande har till uppgift att främja och stödja grundforskning och behovsstyrd forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande.
2 § Forskningsrådet skall särskilt
1. fördela medel till forskning och verksamhet som hör samman med forskning, 2. fördela medel till utvecklingsarbete inom bebyggelseområdet,
3. utvärdera den forskning och utveckling till vilken rådet har fördelat medel och därvid särskilt bedöma kvaliteten och betydelsen för samhället,
4. utreda vilka forskningsbehov som är angelägna inom rådets verksamhetsområde, redovisa resultaten av dessa utredningar samt ta initiativ till och främja den forskning och det
utvecklingsarbete inom bebyggelseområdet som behövs för att tillgodose sådana behov,
123 Förordning 2000:1210, SFS 124 Förordning 2006:931, SFS 125 RA-MS 2002:21, Riksarkivet.
5. samverka med övriga forskningsstödjande organ och därvid undersöka vilka forskningsuppgifter som är av gemensamt intresse samt i samråd med dessa organ besluta om samverkan eller
avgränsning mellan rådet och dessa organ i fråga om sådana forskningsuppgifter, 6. främja en ekologiskt hållbar tillväxt och utveckling i samhället,
7. främja och ta initiativ till mång- och tvärvetenskaplig forskning, 8. ansvara för information om forskning och forskningsresultat,
9. främja och ta initiativ till internationellt forskningssamarbete och erfarenhetsutbyte,
10. stimulera svenskt deltagande i aktuella forskningsteman inom Europeiska unionens ramprogram för forskning samt övriga internationella forskningsprogram,
11. verka för att genusperspektiv får genomslag i forskningen, 12. främja jämställdhet mellan kvinnor och män,
13. främja och ta initiativ till vetenskaplig publicering och till kunskapsförmedling och dialog om den forskning som finansieras av rådet, och
14. vara rådgivande organ åt regeringen i forskningsfrågor. Byggkostnadsforum (2001-2007)
Efter Byggkostnadsdelegationens slutrapportering ansåg regeringen att det var ”angeläget att följa upp delegationens arbete”126 och gav Boverket uppdraget att inrätta ett forum för diskussioner om hur de skenande byggkostnaderna skulle kunna hållas i schack baserat på resultatet från
Byggkostnadsdelegationen. Vidare skulle Byggkostnadsforum ”förmedla kunskaper till byggherrar och att främja utvecklingsarbete och innovationer”127.
Samhällsbyggnadssektorns initiativ
Rådet för byggkvalitet (2001-)
”Regeringen beslutade i maj 1996 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att belysa bl.a. frågor om kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningen”128. Utredaren konstaterade att det ”är svårt att klart definiera vad som avses med […] kvalitet, en del påstår till och med att det är omöjligt att definiera”129. Byggkvalitetsutredningen beslutade däremot att med ”rätt kvalitet” avse att beställaren eller byggherren fått den beställda kvaliteten infriad. Med detta i åtanke konstaterade utredningen att det är samma sorters byggfel, olägenheter och felkorrigeringskostnader som återkommer genom åren130. Utifrån det resultat undersökningen presenterade ansåg regeringen att det var angeläget att bilda ett kvalitetsråd, där staten skulle ta initiativet och leda utvecklingen.
Regeringen ger Statens fastighetsverk Banverket, Vägverket, Luftfartsverket och Fortifikationsverket […] följande uppdrag.
Verken skall tillsammans ta initiativ till att byggbranschens kvalitetsråd bildas med företrädare för alla aktörer i byggandet och förvaltningen av byggnadsverk inklusive försäkringsbolag och
finansieringsinstitut. Huvudsyftet med kvalitetsrådet är att intensifiera och påskynda arbetet med att få till stånd ett mera systematiskt kvalitetsarbete på byggområdet och i förvaltningen av
byggnadsverk.131
Uppdraget utmynnade i att Rådet för byggkvalitet, BQR, bildades i maj 2001. Rådet blev ytterligare en av många olika förbättringsagenter inom samhällsbyggnadssektorn, men ”är den enda
126 Regeringens proposition 2000/01:26 127 Ibid. 128
Uppdrag att bilda ett byggbranschens kvalitetsråd, Regeringsbeslut 1999-11-25, bilaga sidan 3.
129
Uppdrag att bilda ett byggbranschens kvalitetsråd, Regeringsbeslut 1999-11-25, bilaga sidan 4.
130
Uppdrag att bilda ett byggbranschens kvalitetsråd, Regeringsbeslut 1999-11-25, bilaga sidan 4.
131
samverkansgruppen där alla parter/aktörer är inbjudna att medverka”132. Det gemensamma målet för de involverade aktörerna är ”att med förvaltningsskedet i fokus åstadkomma en bygg- och
förvaltningsprocess som innebär långsiktigt god kvalitet”133. Förnyelse i anläggningsbranschen (2003-)
Förnyelse i anläggningsbranschen, FIA, grundades på initiativ av generaldirektörerna på Vägverket och Banverket i december 2003134. De två verken avgränsade branschen inom ramen för FIA ”till att omfatta väg- och järnvägsanläggningar samt de aktiviteter som fordras för planering, projektering, byggande, underhåll och drift av dessa anläggningar”135.
FIA strävar efter att samla hela den svenska anläggningsbranschen från beställare till enskilda
entreprenörer, kring insikten om att en förändring och förnyelse är nödvändig – både avseende öppenhet, arbetssätt, kompetens- och kvalitetsutveckling. De fem nedanstående målen136 formulerades inför år 2010 i syfte att konkretisera och ena förbättringsarbetet.
• Högre effektivitet som ger högre kvalitet, lägre kostnader och ökad lönsamhet • Bättre samspel och samarbete mellan branschens aktörer
• Bättre incitament för satsning på forskning och kompetensutveckling • Effektivare förmedling av den kunskap och kompetens som redan finns
• Nyrekryteringen säkras genom att förnyelsearbetet ger en mer positiv bild av branschen i allmänhetens ögon
Byggsektorns innovationscentrum (2000-)
Under 1999 bildades en arbetsgrupp som bland annat hade för avsikt att studera hur material- och konstruktionsinriktade institut inom byggbranschen kunde vidareutvecklas. Då Byggforskningsrådet skulle upplösas vid årsskiftet 00/01 blev diskussionen om hur byggsektorns fortsatta utveckling kunde säkerställas aktuell. Diskussionerna ledde successivt fram till förslaget om att ett innovationscentrum för byggsektorn skulle bildas. Arbetsgruppens ordförande Bertil Grandinson, som till vardags arbetade som chef för SBUF, framhävde vikten av att implementera den forskning som genomförs och att inte bara foukusera på behovet av ny forskning. Vidare menade Grandinson att det föreligger ett behov av att skapa en brygga mellan forskning och näringslivet137.
I slutet av år 2000 bildades Byggsektorns Innovationscentrum, BIC, som idag har verksamhetsidén att initiera och organisera program och projekt, stärka sektorns utvecklingsklimat och engagera och
informera medlemmarna138.
Genomlysning av sektorn de senaste 10 åren
Byggkostnadsdelegationen (1996-2000)
Till följd av stigande produktionskostnader initierades 1996 Byggkostnadsdelegationen, vilket var en av statens offentliga utredningar (SOU 2000:44), för att i samverkan med byggsektorns aktörer aktivt arbeta för långsiktigt sänkta produktions- och förvaltningskostnader för bostäder.
Delegationen hade i uppdrag att: 139
132
Rådet för byggkvalitets hemsida www.bqr.se
133
Rådet för byggkvalitets hemsida www.bqr.se
134
Hemsidan för Förnyelse i anläggningsbranschen www.fiasverige.se
135
Avsiktsförklaring för deltagande, Förnyelse i anläggningsbranschen 2003.
136
Hemsidan för Förnyelse i anläggningsbranschen www.fiasverige.se
137
Byggchefen, oktober 2000
138
Informationsfolder, Byggsektorns innovationscentrum 2005.
139
• främja nytänkande inom byggbranschen och initiera forskning och utveckling kring ny
byggteknik och nya byggprodukter
• initiera nya planerings-, entreprenad- och upphandlingsformer som främjar konkurrens och
kvalitet
• skapa ett statistiskt baserat uppföljningssystem som syftar till att motverka vinstöverflyttningar
mellan byggsektorns delsektorer
• verka för att ta bort tekniska och administrativa hinder som motverkar lägre byggkostnader • verka för långsiktigt ökad konkurrens på byggmarknaden.
Delegationen levererade sitt betänkande i rapporten Från byggsekt till byggsektor. Byggkommissionen (2002-2002)
Till följd av att samhällsbyggnadssektorn uppfattades som att präglas av svagt omvandlingstryck och låg produktivitetsutveckling tillsatte regeringen en kommission för att kartlägga problemet. Direkta problem som föranlett tillsättandet var att det vid en rad uppmärksammade tillfällen uppstått fuktskador och sprickbildningar i nyproducerade byggnadsverk, att konkurrenshämmande aktiviteter uppdagats och att utbrett svartarbete förekom i sektorn.
En kommission tillsätts för att föreslå åtgärder som syftar till att främja konkurrensen och motverka konkurrensbegränsande beteende, användande av svart arbetskraft och kartellbildning inom bygg- och anläggningssektorn. Kommissionen skall vidare föreslå åtgärder som syftar till att hålla nere byggkostnaderna och höja kvaliteten inom bygg- och anläggningssektorn.140
Byggkommissionen presenterade sitt betänkande i rapporten Skärpning gubbar – Om konkurrensen, kvaliteten, kostnaderna och kompetensen i byggsektorn (SOU 2002:115).
Förstudie till ett framtidsinriktat projekt (2003-2004)
Beskrivningen som presenterades i Skärpning gubbar resulterade i att regeringen ansåg att det var ”av nationellt intresse att ta fram ett program för hur den svenska bygg- och anläggningssektorn kan
utvecklas”141. Regeringen gav därför Boverket och Byggkostnadsforum uppdraget att låta genomföra en förstudie till ett framtidsinriktat projekt inom bygg-, fastighets- och anläggningsmarknaden
(Fi2003/6439). Målet med förstudien var att ”ge underlag för uppbyggnad, organisation och
genomförande av ett sådant program”142. Regeringen poängterade i sitt beslut att de redan pågående initiativen till förbättring av sektorn ska beaktas. Initiativ som nämndes var Rådet för byggkvalitet, Byggherreforum, dialogprojektet Bygga Bo, Förvalta för framtiden, Byggsektorns kretsloppsråd med flera.
Boverket öppnade dialoger med en rad organisationer, för att höra deras tankar kring ett potentiellt utvecklingsprogram och fick ett antal förslag på möjliga upplägg. Nedan följer utdrag ur slutsatserna som gjordes av Boverket.
Vid såväl Byggkostnadsforums samtal med byggsektorns aktörer som i de konkreta förslag om utvecklingsprogram för byggsektorn som presenterats, har byggindustrins företrädare uttryckt en stark önskan om att huvudmannaskapet för ett program för att förändra byggsektorn, bör läggas på Näringsdepartementet. Denna uppfattning stöds av konsultledets representanter och flera av de större branschorganisationerna.
[På grund av bygg- och fastighetssektorns komplexitet är det däremot] inte alldeles enkelt att peka ut en enda naturlig hemvist för byggfrågorna i regeringskansliet. Boverket föreslår, mot bakgrund av
140
Konkurrensen, kvaliteten och kostnaderna i byggsektorn, Kommittédirektiv 2002:24
141
Regeringsbeslut 54, Fi2003/6439
142
vad som tidigare redovisats, att det inom regeringskansliet [istället] tillsätts en permanent samordningsfunktion med ansvar för byggfrågorna. Under kansliet bör det tillsättas en organisationskommitté som i projektform tar fram ett program och en organisation för detta. Organisationskommitténs ordförande bör tillsättas av staten och åtnjuta hela sektorns förtroende. Organisationskommittén bör arbeta snabbt och tidsbegränsat och ha som sin främsta uppgift att genomföra ett program- och organisationsarbete i syfte att sätta en ”permanent” organisation för utveckling och utvärdering av byggsektorn i sjön.
Den permanenta organisationen skall leda och samordna ett utvecklingsprogram som skall omfatta pågående och kommande forsknings- och utvecklingsinitiativ inom bygg-, fastighets- och anläggnings- sektorn. Den permanenta organisationen skall ta fram bedömningskriterier och nyckeltal för att mäta framsteg i respektive delsektor, initiera och utvärdera demonstrationsprojekt och utdela utmärkelser till särskilt framstående projekt.
Byggkommittén (2004-2007)
Regeringen hörsammade Boverkets rekommendationer och tillkallade en särskild nationell
byggsamordnare. För genomförandet av uppdraget skapades en projektgrupp som antog namnet byggkommittén.
Samordnaren skall enligt kommittédirektivet 2004:138;
• Tillsammans med företrädare för bygg-, fastighets- och anläggningssektorn bygga upp och