För den som vill påverka ett beslut i EU är det viktigt att vara tidigt ute i processen. Redan innan kommissionen har lagt ett första förslag kan man lämna synpunkter, bland annat i form av svar på
Ordlista
A
Absorptionsförmåga
Termen absorptionsförmåga refererar till EU:s förmåga att utvidgas. EU:s institutioner måste reformeras för att kunna ta in fler medlemmar. Somliga vill att absorptionsförmågan ska bli ett kriterium för framtida utvidgning medan andra påstår att det är en ovilja att ta in nya medlemmar som ligger bakom.
Acquis communautaire
Detta franska begrepp syftar på hela EU:s regelverk, dvs. EU-ländernas gemensamma skyldigheter och rättigheter. Ett kandidatland måste godta ”acquisen” och göra all lagstiftning till sin egen för att kunna bli medlem.
Allmänna rådet
Möten mellan EU:s utrikesministrar. Vid utrikesministrarnas möten finns frågor inom olika politikområden, inte bara de som gäller utrikes- och säkerhetspolitik, på dagordningen.
Amsterdamfördraget
EU-fördrag som trädde i kraft den 1 maj 1999. Det innehåller tillägg och ändringar av de fördrag som utgör grunden för EU.
B
Befogenhetsfördelning
Fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna indelas i tre typer:
Delade befogenheter. Vanligast. Både EU och medlemsstaterna har rätt att stifta lagar inom ett visst område.
Exklusiva befogenheter för EU. Medlemsstaterna har oåterkalleligen avsagt sig alla möjligheter att agera.
Stödjande befogenheter. EU kan endast samordna och uppmuntra medlemsstaternas agerande. Principerna om subsidiaritet och proportionalitet styr ansvarsfördelningen så att denna indelning respekteras.
Beslut och rambeslut
Ett beslut är en rättsakt som till alla delar är bindande för dem det är riktat till. Det kan vara riktat direkt till ett eller flera medlemsländer, till enskilda företag eller individer. Beslut fattas inom ramen för
polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet, alltså den tredje pelaren. Bästa praxis
Ett sätt för regeringarna att effektivisera politiken inom EU är att se efter vad som pågår i övriga EU-länder och vad som fungerar bäst. Sedan kan de ta till sig denna "bästa praxis" och anpassa den till sina egna nationella och lokala sammanhang.
C
CAP
Coreper
Coreper står för franskans Comité des représentants permanents dvs. Ständiga representanternas kommitté. Består av medlemsländernas EU-ambassadörer (coreper II) respektive deras ställföreträdare (coreper I). I Coreper förbereds de ärenden som ska tas upp på ministerrådsmötena.
Coreper I består av ambassadörernas ställföreträdare och förbereder följande möten i rådet: sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor; transport, energi och telekom; jordbruk/fiske; miljö; ungdom, utbildning, kultur. Sammanträder varje vecka på onsdagar och fredagar.
Coreper II består av ambassadörerna och handhar institutionella och övergripande politiska frågor samt förbereder följande möten i rådet: allmänna rådet, ekofinrådet och rådet för rättsliga och inrikes frågor. Sammanträder varje vecka på onsdagar eller torsdagar.
D
Direktiv
Rättsakt som är riktad till medlemsländerna och bindande vad gäller de mål som ska uppnås och när det ska ske. Länderna beslutar själva vad som ska göras för att föreskrifterna i direktivet ska uppfyllas.
E
Enhällighet
Termen enhällighet innebär att alla medlemsstater i rådet måste vara överens för att ett förslag ska kunna antas. Eftersom detta försvårar beslutsprocessen i en union med 27 länder, så gäller nu endast regeln om enhällighet på särskilt känsliga områden såsom asyl, beskattning och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Europaparlamentet
EU:s enda direkt folkvalda institution. Europaparlamentet har gradvis fått utökad makt och beslutar i dag tillsammans med ministerrådet i lagstiftningsfrågor på de flesta områden. Parlamentet antar också budgeten och kontrollerar kommissionen politiskt. Europaparlamentet består av 785 ledamöter utsedda för fem år genom direkta val i medlemsländerna. Sverige har 19 platser.
Europeiska centralbanken (ECB)
Europeiska centralbanken startades 1998 i Frankfurt. Den sköter penningpolitiken för de tolv länder som är med i euroområdet. Dess huvuduppgift är att upprätthålla prisstabiliteten i euroområdet och genomföra den europeiska valutapolitiken, som fastställs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS).
EG-domstolen
Består av 27 domare och åtta generaladvokater samt en förstainstansrätt med 27 domare, alla utsedda för sex år på förslag av medlemsländerna. EG-domstolen tolkar EG-rätten och lämnar förhandsavgörande om reglernas innebörd på begäran av nationella domstolar. Den dömer i mål mellan medlemsländerna, mellan EU:s institutioner, mellan EU och medlemsländerna och mellan EU och medborgarna. Domstolens utslag är bindande.
ansvarsområden. Mandatperioden är fem år. Vår svenska kommissionär Margot Wallström har ansvar för kontakterna mellan institutionerna och kommunikationsstrategi.
Europeiska ombudsmannen
Europeiska ombudsmannen inrättades 1992 för att trygga en god och öppen förvaltning i EU-institutionerna. Ombudsmannen tar emot klagomål från EU-medborgare och juridiska personer i medlemsstaterna gällande dålig förvaltning vid EU:s institutioner eller organ (utom domstolarna). För närvarande är Nikiforos Diamandouros från Grekland ombudsman.
Europeiska unionens råd
Europeiska unionens råd är även känt som ministerrådet. Denna institution består av ministrar från alla EU-länderna. Sammansättningen varierar med sakfrågorna. Rådet sammanträder regelbundet för att fatta detaljbeslut och anta EU-lagar.
Europarådet
Europarådet är inte någon EU-institution. Det är en mellanstatlig organisation med säte i Strasbourg som strävar bland annat efter att värna de mänskliga rättigheterna, främja den kulturella mångfalden i Europa och bekämpa samhällsproblem som främlingsfientlighet och intolerans.
Europeiska rådet
Europeiska rådet består av EU:s stats- och regeringschefer samt kommissionens ordförande. Det drar upp politiska riktlinjer för EU:s utveckling. De möts i princip fyra gånger om året under ledning av
ordförandeskapet. Europeiska rådets möten kallas för toppmöten. Europeiska gemenskapen – EG
EG upprättades genom Romfördraget 1957, främst för att skapa en stor gemensam marknad utan inre gränser. EG är den del av EU-samarbetet som rymmer politik för bl.a. transporter, konkurrens, fiske och jordbruk, energi och miljö.
Politiken genomförs enligt den beslutsprocess som fastställs i EG-fördraget, oftast
medbeslutandeförfarandet. Beslutsprocessen för politiken på de olika områdena bygger på en särskild modell, den s.k. gemenskapsmetoden.
EES
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, som består av de 27 EU-länderna samt Island, Norge och Liechtenstein. EES-avtalet innebär huvudsakligen att EU:s regler för den inre marknaden med fri rörlighet över gränserna för varor, personer, tjänster och kapital ska gälla i alla 30 länder.
EESK - Ekonomiska och sociala kommittén
EESK är ett rådgivande organ inom EU med representanter från arbetsmarknadens parter. Kommittén har 344 ledamöter, varav 12 från Sverige.
"EU med två hastigheter"
Med detta uttryck avses den teoretiska möjligheten att en "hård kärna" av EU-medlemsstater i framtiden kan bestämma sig för att fördjupa sitt samarbete snabbare än de övriga på vägen mot europeisk integration. Det är redan möjligt för en grupp EU-länder att bedriva ett närmare samarbete än de övriga via ett arrangemang som kallas "närmare samarbete".
F
Fyra friheterna
Ett av de viktigaste målen EU har uppnått är skapandet av ett gränslöst område där människor, varor, tjänster och pengar kan röra sig fritt. Denna fyrfaldiga rörelsefrihet kallas ibland "de fyra friheterna". Fördrag
När europeiska kol- och stålgemenskapen, skapades 1951 innebar det startsignalen för mer än femtio års utarbetande av europeiska fördrag. Sedan dess har närmare 20 fördrag undertecknats. Vissa har tillfört ändringar i ursprungstexten medan andra gett upphov till nya texter.
De viktigaste fördragen är:
Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG-fördraget eller Romfördraget) 1957
Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget eller Maastrichtfördraget) 1992 Amsterdamfördraget från 1997
Nicefördraget 2001
Om ett konstitutionellt fördrag kommer träda i kraft i framtiden kommer det att ersätta alla de ovanstående fördragen.
Förordning
Rättsakt i EG-rätten som gäller alla medlemsländer, företag, myndigheter och medborgare. Förordningar gäller som lag direkt i medlemsländerna såsom de är skrivna, vilket betyder att de inte får omvandlas till andra lagar eller bestämmelser i medlemsländerna.
G
Gemenskapsmetoden
Gemenskapsmetoden är det vanligaste sätt att fatta beslut i EU. Kommissionen lägger fram ett förslag till rådet och parlamentet som sedan debatterar det, föreslår ändringar och slutligen antar det som EU-lag. Under denna process samråder de ofta med andra organ, till exempel Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
Grönbok
En grönbok är ett dokument som Europeiska kommissionen offentliggör för att stimulera till diskussion i en särskild fråga. Genom en grönbok uppmanas berörda parter (organisationer och enskilda) att delta i en debatt om förslagen i grönboken. Ibland ligger den till grund för förslag till lagstiftning som sedan presenteras i en vitbok.
H
Harmonisering
I
Inre marknaden
EU-ländernas gemensamma marknad sedan 1992, med fri rörlighet över gränserna för personer, varor, tjänster och kapital.
K
Kandidatländer
De länder som ansökt om medlemskap i EU och fått medlemsansökan godkänd kallas kandidatländer. Turkiet, Kroatien och Makedonien är kandidatländer.
Konstitutionella fördraget
För närvarande bygger EU på fyra grundläggande fördrag. Medlemsländernas ledare ville ersätta dem med en enda kortare och enklare text, dels för att EU:s syften och mål skulle klargöras och för att det skulle bli tydlig vem som ska göra vad, men även för att göra ett utvidgat EU mer effektivt, demokratiskt och öppet. Ett konvent tog fram ett ”fördrag om upprättande av en konstitution för Europa” som reformerar
institutionerna (bl.a. upphävs EU:s pelarstruktur) och fördjupar det europeiska samarbetet.
Texten godkändes och undertecknades av alla EU-medlemsstaters regeringar 2004, men Frankrike och Nederländerna röstade sedan nej till en ratificering i folkomröstningar. Debatten kring det konstitutionella fördraget har nu tagit fart igen när den pågående reflektionsperioden lider mot sitt slut.
Kontroll av EG-rättens tillämpning
Kommissionen har som uppgift att kontrollera att EG-rätten följs av länderna. Om en medlemsstat inte fullgör sina skyldigheter kan kommissionen avge ett s.k. motiverat yttrande efter att ha gett landet tillfälle att framföra sina synpunkter. Om medlemsstaten inte rättar sig efter yttrandet kan kommissionen gå vidare till EG-domstolen. Kommissionen kan begära att EG-domstolen tar ut ekonomiskt skadestånd av ett land, vilket visat sig effektivt.
Kommittologi
Kommittologi är EU-slang för "kommittéväsende". Med detta menas att kommissionen måste samråda med särskilda rådgivande kommittéer bestående av experter från EU-länderna när den förbereder och genomför EU-lagstiftningen.
Kompetenser
Kompetenser är EU-jargong för "maktbefogenheter och skyldigheter". Det används ofta i politiska diskussioner om vilka befogenheter och skyldigheter som EU-institutionerna bör ha och vad som bör ligga kvar hos nationella, regionala och kommunala myndigheter.
Kvalificerad majoritet
Kvalificerad majoritet i rådet kräver dels 255 röster av 345 (73,9%) dels en majoritet, eller i vissa fall två tredjedelar, av antalet medlemsländer samt, om ett medlemsland begär det, att länder som representerar 62% av EU:s befolkning skall stå bakom förslaget.
Röstfördelningen är följande:
Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien 29
Spanien och Polen 27
Rumänien 14
Bulgarien, Österrike och Sverige 10 Danmark, Irland, Litauen, Slovakien och Finland 7 Cypern, Estland, Lettland, Luxemburg and Slovenien 4
Malta 3
Köpenhamnskriterierna
I juni 1993 ställde EU-ländernas ledare på sitt möte i Köpenhamn upp tre kriterier som varje kandidatland måste uppfylla innan det kan bli medlem i Europeiska unionen. För det första måste landet ha stabila
institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för minoriteter. För det andra måste det ha en fungerande marknadsekonomi. För det tredje måste landet ha förmåga att införa acquin och ansluta sig till Europeiska unionens olika mål. Dessutom måste det ha en offentlig förvaltning som är i stånd att tillämpa och genomföra EU-lagstiftningen i praktiken. EU förbehåller sig rätten att avgöra när ett kandidatland uppfyller kriterierna.
L
Lojalitetsprincipen
Innebär att varje medlemsland ska vidta alla de åtgärder som krävs för att uppfylla de förpliktelser som följer av gemenskapens fördrag eller av åtgärder som en EU-institution har vidtagit.
M
Maastrichtfördraget
Fördraget om Europeiska Unionen undertecknades 1992 i Maastricht. Fördraget skapade strukturen med tre pelare och utökade därmed EU:s befogenheter till att gälla polissamarbete, straffrättsligt samarbete samt en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Från att ha varit en ekonomisk gemenskap blev det nu en politisk union med en nyinrättat medborgarskap.
Mainstreaming
Mainstreaming innebär att man för in en viss fråga i alla andra EU-områden. Till exempel måste man i varje politiskt beslut inom EU ta hänsyn till konsekvenserna för miljön. Med andra ord har miljöhänsyn
integrerats, man har gjort en "mainstreaming". Medbeslutandeförfarandet
Medbeslutandeförfarandet ger Europaparlamentet möjlighet att anta lagar tillsammans med rådet. Båda kan ändra kommissionens förslag och båda måste vara överens för att det ska bli antaget. Det sker genom en, två eller tre läsningar. Medbeslutande används nu i så gott som alla frågor. Vad gäller utrikes- och
säkerhetspolitiken har parlamentet dock ingenting att säga till om. Meddelande
Dokument som kommissionen ger ut. Det finns flera olika sorter. I ett tolkningsmeddelande ger kommissionens sin syn på hur exempelvis ett direktiv ska appliceras.
Mellanstatlighet
Mellanstatlighet innebär att beslutsmakten stannar hos EU-länderna och att enhällighet krävs för beslut. Inom EU fattas besluten i exempelvis säkerhets- och försvarsfrågor uteslutande genom mellanstatliga överenskommelser, alltså avtal mellan EU-ländernas regeringar. Dessa mellanstatliga beslut fattas vid ministerrådets möten eller på högsta nivå av EU-ländernas stats- och regeringschefer i samband med Europeiska rådets möten. EMU och Schengen är andra exempel på mellanstatligt samarbete. Meppar
Meppar kommer från engelska MEP, Member of the European Parliament, och används i ledigt språk för att benämna Europaparlamentariker.
Ministerrådet
Europeiska unionens råd är även känt som ministerrådet. Denna institution består av ministrar från alla EU-länderna. Sammansättningen varierar med sakfrågorna. Rådet sammanträder regelbundet för att fatta detaljbeslut och anta EU-lagar.
N
Nicefördraget
Grundläggande EU-fördrag som antogs av Europeiska rådet i Nice i december 2000 och trädde ikraft i februari 2003.
Fördraget medförde en ny maktfördelning mellan medlemsländerna för att anpassa EU till utvidgningen: antalet kommissionärer minskades från 30 till 25 (nu 27), användning av omröstning med kvalificerad majoritet utökades och ny röstvägning inom rådet infördes.
Närmare samarbete
Ett arrangemang där minst åtta EU-länder samarbetar inom ett visst område, medan övriga EU-länder ännu inte kan eller vill ansluta sig i det skedet. De länder som står utanför har emellertid rätt att få ansluta sig senare om de så önskar.
O
Ordförandeskap
Ordförandeskapet i rådet roterar och innehas av ett medlemsland under sex månader. Landet ska se till att EU-institutionernas arbete flyter smidigt. Ordförandelandets uppgifter är följande:
Fungera som ordförande i Corepers och övriga kommittéer och arbetsgrupper i rådet. Organisera och leda rådets arbete enligt arbetsordningen.
Företräda EU i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (tillsammans med den höge företrädaren för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)
Tyskland och Portugal är ordförande under 2007. Sverige blir ordförandeland andra halvåret 2009.
P
Passerellen
”Passerellen” är ett begrepp som betyder att man kan ändra beslutsförfarandet på ett visst område. Det som ingår i tredje pelaren, alltså det som handlar om polissamarbete och straffrättsligt samarbete, kan flyttas över till första pelaren, EG-rätten. För att förenkla beslutsfattandet kan då rådet enhälligt bestämma att de ska rösta med kvalificerad majoritet i en viss fråga istället för att kunna utnyttja sin vetorätt.
Pelare
De tre pelarna avser indelningen av EU:s verksamhet i tre skilda politikområden. Den första pelaren, EG, rör den inre marknaden, och EMU. Beslut fattas enligt
"gemenskapsmetoden" och involverar kommissionen, parlamentet och rådet.
Den andra pelaren är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), där beslut fattas av rådet ensamt.
Den tredje pelaren är det polisiära och straffrättsliga samarbetet, där rådet ensamt fattar besluten. Olika beslutsprocesser används i de olika pelarna. Den första pelaren är överstatlig och rådet fattar oftast beslut med kvalificerad majoritet. Inom de andra pelarna, som är mellanstatliga, har även medlemsstaterna initiativrätt och rådet måste fatta sina beslut med enhällighet: alla länder har alltså vetorätt.
Proportionalitetsprincipen
Proportionalitetsprincipen reglerar EU:s befogenheter, alltså vad EU-institutionerna får göra. Enligt principen får institutionerna endast vidta åtgärder om det är nödvändigt för att uppnå målen i fördragen. Agerandets omfattning ska således stå i proportion till målet. När EU kan använda olika metoder som ger samma effekt ska man välja den metod som ger medlemsländerna och EU-medborgarna störst frihet.
R
Rättsakter
Med rättsakter menas de instrument som EU-institutionerna kan använda för att utföra sina uppgifter enligt EG-fördraget och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. Det finns följande rättsakter:
Förordningar. De är bindande i alla delar och direkt tillämpliga i alla medlemsstater, vilket betyder att de inte får omvandlas till andra lagar eller bestämmelser.
Direktiv. De är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås. Direktivet måste införlivas med medlemsstaternas nationella rätt, och medlemsstaterna har utrymme att bestämma exakt hur det ska införlivas.
Beslut. De är bindande i alla delar och riktar sig till en särskild person, ett företag eller en medlemsstat.
Rekommendationer och yttranden. De är inte rättsligt bindande utan snarare ett slags viljeyttringar. Rapportör
I Europaparlamentet utses en föredragande, eller ”rapportör” för varje lagstiftningsärende eller initiativ. Den föredragandes förslag diskuteras, ändras och antas genom omröstning i utskottet innan plenarsessionen i Strasbourg. Debatten och omröstningen i parlamentet sker utifrån betänkandet.
Systemet med ”rapportörer” finns även i Regionkommittén. Rekommendationer
Rättsakter som utfärdas av ministerrådet och som, till skillnad från andra rättsakter, inte är rättsligt bindande.
period om fyra år. Ledamöterna ska vara valda företrädare för ett lokalt eller regionalt organ eller vara politiskt ansvariga inför en vald församling. Sverige har 12 ledamöter.
Rådet, Europaparlamentet och kommissionen rådfrågar Regionkommittén i frågor som rör regionala och lokala intressen. Regionkommittén ska rådfrågas på ett stort antal områden, bl.a. ekonomisk och social sammanhållning, sysselsättning, socialpolitik, transeuropeiska nät, energi och telekommunikation,
utbildnings- och ungdomsfrågor, kultur, miljö, folkhälsa och transporter. Regionkommittén kan även avge yttranden på eget initiativ.
Reppen
Reppen är en informell benämning på Sveriges EU-representation i Bryssel. Rådet
Europeiska unionens råd är även känt som rådet. Denna institution består av ministrar från alla EU-länderna. Sammansättningen varierar med sakfrågorna. Rådet sammanträder regelbundet för att fatta detaljbeslut och anta EU-lagar.
S
Strasbourg
Strasbourg är en fransk stad vid gränsen till Tyskland, och där samlas Europaparlamentet en gång i månaden för ett plenarsammanträde som pågår i en vecka. I Strasbourg finns också Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Europarådet, som inte är EU-institutioner.
Subsidiaritet
Subsidiaritetsprincipen innebär att EU:s beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta ett så effektivt beslut så nära medborgarna som möjligt. Unionen ska med andra ord inte fatta några beslut (utom i frågor som den ensam ansvarar för) om inte åtgärder på EU-nivå är effektivare än åtgärder på nationell, regional eller lokal nivå.
T
Toppmöte
Europeiska rådets möten kallas ibland för europeiska eller EU-toppmöten, eftersom de samlar EU-ländernas stats- och regeringschefer.
Transparens, eller öppenhet och insyn
Uttrycken "transparens" eller "öppenhet och insyn" används ofta när man menar att EU-institutionernas sätt att arbeta ska bli lättare att följa. EU-institutionerna har förbundit sig att vara mer öppna. De har infört regler för att förbättra allmänhetens tillgång till information, och de arbetar för att utarbeta klarare och läsligare dokument. Detta arbete omfattar också en bättre redaktionell kvalitet på lagstiftningen och, i slutändan, ett enda förenklat EU-fördrag.
Tredje land
U
Utskott
Europaparlamentet har 20 utskott för att förbereda sitt arbete till plenarsammanträdena. Huvuddelen av parlamentets lagstiftningsarbete sker i utskotten, som är uppdelade på ämnesområden. Parlamentet kan